Vilken typ av vinter kommer vi att få i år? Blir det en radda lågtryck från Atlanten som ställer sig i kö för att leverera milt och fuktigt väder på löpande band? Eller blir det högtrycksbetonat och kallt? Blir det ’blockerande’ vädersystem i år igen? Kommer jetströmmen att vandra söderut med arktisk kyla i släptåg,   →

Jag återvänder till ett ämne som jag skrev om för fem år sedan, alltså Svalbard. Tidigare i somras dök det upp påståenden att klimatförändringarna på Svalbard får stora, rent av bisarra, konsekvenser, i bland annat Ny Teknik, Sydsvenskan, Aftonbladet, och Sundsvalls Tidning. Där mycket av skriverierna verkar härstamma från ett utskick från TT. Bland annat   →

Danska meteorologiska institutet började redovisa temperaturmätningar i centrala Arktis 1958. I år blev det en överraskning, vi fick den kallaste majmånaden i mannaminne, se det inringade området i figuren. Detta uppmärksammades av meteorologen Joe Bastardi den 12 juni. Man kan följa Bastardis Twitter här, där han ofta kommenterar intressanta väderhändelser. Vi har tidigare beskrivit Odens   →

Det har varit en avsevärd uppvärmning i Arktis sedan 1979, långt mer än på andra breddgrader.[1] Detta kallas för den ”arktiska förstärkningen”. Samtidigt har istäcket minskat trendmässigt, särskilt sommartid. Hur kan man förklara dessa förändringar? Vilka krafter driver dem? En standardförklaring är att ett minskat albedo lokalt i Arktis skulle vara orsaken. Ren snö och   →

Ständigt matas vi med påståenden om att isen i Arktis är på väg att smälta bort, och att detta kommer att vara ödesdigert för hela det globala klimatet. Många prominenta alarmister har siat om det isfria Arktis, som ska inträffa än det ena året, än det andra. Men ingen har haft rätt. Isen i Arktis   →

Det finns vissa som längtar mer efter våren än andra just nu. Jag tänker på de 38 polarfararna som är ombord på isbrytaren Oden utanför östra Grönland på ännu en expedition mot Norra ishavet och kanske ända till Nordpolen. Men det går inte så bra för dem. Odens krafter är för svaga för att ta   →

Den så kallade ’globala’ uppvärmningen är mycket ojämnt fördelad. Tropikerna och södra halvklotet inklusive Antarktis påverkas ganska lite. Norra halvklotet värms snabbare. Allra mest ser vi uppvärmningen i Arktis, där temperaturen har ökat mer än någon annan stans på Jorden. Detta kallas för den arktiska förstärkningen (Arctic Amplification, AA). AA utmålas som en fruktad ’tipping   →

Det har varit en kall vår med många järnnätter. Uppe i Arktis har vi ännu mycket is. Klicka på bilden så visas en animering av isens rörelser i Arktis från 15 april – 8 maj. Vi ser bland annat hur is pressas mot Svalbard och ner i Framsundet, mellan Grönland och Svalbard. Vi ser också   →

Jag har flera gånger nämnt Climate Explorer, där det går att hitta en mängd väder- och klimatdata, både från verkligheten och från klimatmodellernas fantasivärldar. När jag tittade data för havsisen i Arktis, insåg jag att utvecklingen där ser lite märklig ut: De tre diagrammen visar anomalier, alltså avvikelse från ett medelvärde under en påstådd normalperiod.   →

  Det verkar som om en plötslig stratosfärisk uppvärmning håller på att ta sin början (Sudden Stratospheric Warming, SSW). En SSW kännetecknas av att temperaturen högst uppe i stratosfären plötsligt stiger, med kanske 30–40 grader inom loppet av några dagar, se bilden. Detta får stora konsekvenser på polarvirveln, som då kan delas i två delar,   →