Professor em (i Earth and Atmospheric Sciences) Judith Curry från University of Georgia, USA, har nyligen skrivit en text som kort och slagkraftigt riktar allvarlig kritik mot FN och IPCC, se länken https://judithcurry.com/2023/03/28/uns-climate-panic-is-more-politics-than-science/  . Orden är läsvärda som motvikt till den politiska propaganda som bedrivs av politiker och medier inom västvärlden. Curry utgår från att   →

Här är en av de bästa intervjuerna av klimatforskaren Judith Curry som jag känner till. Många känner till den ibland ganska provokativa Jordan Peterson. Han är inte klimatforskare, men han har en förmåga och envishet att tränga djupt in i ett ämne. De relevanta och intelligenta frågorna får Curry att blomma upp (eller är det   →

Judith Curry är en mycket klok och mycket kunnig klimatforskare som är välkänd på den här bloggen. Hon skriver förstås om klimatet och klimatforskningen där hon själv verkat i hela sitt yrkesmässiga liv. Men hon har också blivit anlitad vid olika tillfällen för att analysera energibehoven i samband med klimatförändringar. I en välskriven artikel https://judithcurry.com/2022/03/17/a-plan-b-for-addressing-climate-change-and-the-energy-transition/   →

Frågan om hur mycket solen påverkar klimatet har ju diskuterats många gånger på klimatupplysningen. Jorden har blivit varmare sen lilla istiden. De troligaste är väl att antingen har energi-inflödet ökat eller så har utstrålningen (värmeförlusten) minskat. Energi-inflödet kan öka om molnigheten minskar, absorptionen ökar p.g.a. ändrat albedo eller om solen lyser starkare. I det senare   →

  Det är nu tio år sedan som fusket bakom FNs klimatpanel, IPCC, avslöjades genom att hundratals brev utväxlade mellan de centrala forskarna inom arbetsgrupp I publicerades. Att klimatmodellerna, som tyvärr Västvärldens regeringar sätter sin tillit till, systematiskt visar för höga värden på prognoserna är väl känt. Åtminstone bland oss som noga följer klimatdebatten på   →

Foton från debattarrangörerna Spilman; Thomas & Battle. Från vänster till höger: Michael Mann, David Titley, Patrick Moore, samt Judith Curry. I vårt land är vi är ganska svältfödda på debatter som är lite djupare än bara slagordsutväxling, i synnerhet om klimatet. Vi har vant oss vid den ensidiga klimatpropagandan där varje försök till att faktiskt   →

I en ny artikel av Nicholas Lewis and Judith Curry (“The impact of recent forcing and ocean heat uptake data on estimates of climate sensitivity“, Journal of Climate 2018) görs en detaljerad revision av IPCCs beräkningar av klimatkänsligheten. Klimatkänsligheten är grundläggande för den klimatpolitik som förs nationellt och internationellt. Författarna, som tillhör det främsta forskarna   →

Den politiska målsättningen med att skära ned koldioxidproduktionen globalt har varit att jordens temperatur inte skall överstiga 2 grader C jämfört med ”förindustriell” tid. Det ser nu ut som att vi inte kan nå upp till 2 grader även om vi fortsätter att använda fossila bränslen som förut och fördubblar koldioxidhalten till 560 ppm. Den   →

Vi har ju vant oss vid att FNs klimatpanel, IPCC, presenteras som den stora auktoriteten på klimatet. Tusentals forskare sägs stå eniga bakom de uttalanden och policyrekommendationer som finns i dess rapporter. Denna bild av IPCC förmedlas förbehållslöst av politiker, myndigheter, läroplaner, gammelmedia och, förstås, av IPCC själv. Men hur ser egentligen forskarna själva på   →

En artikel i Nature av Naomi Oreskes ser av rubriken att döma ut att handla om Alfred Wegener och plattektonikens historia. Men när man läser denna kommentarsartikel så visar det sig att den är en debattartikel om klimatfrågan. I kommentarsfältet får Naomi Oreskes därför kritik för att sälja klimataktivism under falska förespeglingar. Naomi Oreskes har   →