Judith Curry är en mycket klok och mycket kunnig klimatforskare som är välkänd på den här bloggen. Hon skriver förstås om klimatet och klimatforskningen där hon själv verkat i hela sitt yrkesmässiga liv. Men hon har också blivit anlitad vid olika tillfällen för att analysera energibehoven i samband med klimatförändringar. I en välskriven artikel https://judithcurry.com/2022/03/17/a-plan-b-for-addressing-climate-change-and-the-energy-transition/ i International Affairs Forum (återtryckt på hennes blogg) lägger hon fram en del skarpa tankar om varför det existerande narrativet om en närastående klimatkatastrof – där FNs klimatpanel spelat en framträdande roll – är ett hinder för en sansad framtida klimat- och energipolitik. Det är en lång artikel så låt mig bara återge några få citat ur den här:
En ”Plan B” för att hantera klimatförändringar och energiomställningen
Klimatförändringar omnämns i allt högre grad som en kris, nödsituation, existentiellt hot och nu senast som ”kod röd.” Klimatförändringen har blivit en storslagen berättelse där den mänskliga globala uppvärmningen betraktas som den dominerande orsaken till samhällsproblem. Allt som går fel förstärker övertygelsen om att det bara finns en sak vi kan göra för att förebygga samhällsproblem – sluta bränna fossila bränslen. Denna storslagna berättelse får oss att tro att om vi snarast slutar förbränna fossila bränslen, så skulle även dessa andra problem lösas. Denna känsla av brådska begränsar de synpunkter och politiska alternativ som vi är villiga att överväga när vi hanterar inte bara våra energi- och transportsystem, utan också när det gäller komplexa frågor som folkhälsa, vattenresurser, väderkatastrofer och nationell säkerhet ….
Så, exakt vad är det för fel med denna storslagna berättelse om klimatförändringar? I ett nötskal har vi avsevärt förenklat både problemet med klimatförändringar och dess lösningar. …
… När det gäller klimatvetenskap finns det några goda nyheter. Färska analyser från Internationella panelen för klimatförändringar (IPCC) och Internationella energiorganet (IEA) tyder på att de extrema riskerna vid global uppvärmning, förknippade med mycket höga utsläpp och hög klimatkänslighet, har krympt och anses nu vara osannolika om inte omöjliga.
Vidare försummar IPCC:s klimatprognoser rimliga scenarier för naturlig klimatvariation, som är känd för att dominera regional klimatvariation på tidsskalor mellan år och årtionden. Bortsett från den relativa betydelsen av naturliga klimatvariationer, kommer utsläppsminskningar att göra lite för att förbättra 2000-talets klimat – om man tror på klimatmodellerna kommer de flesta av effekterna av utsläppsminskningar att märkas först under 2100-talet och framåt. …
Hur akut är behovet av en energiomställning?
Under överinseende av FN:s ramkonvention om klimatförändringar försöker världen nå nollutsläpp av koldioxid till 2050. Jag kallar detta plan A. Plan A bygger på försiktighetsprincipen och att snabbt minska koldioxidutsläppen är avgörande för att förhindra framtida farlig uppvärmning av klimatet. …
IEA Roadmap to Netzero menar att det finns en möjlig men mycket smal väg till Netzero till 2050, förutsatt att det finns ett stort steg i energiinnovation och stora ansträngningar för att bygga ny infrastruktur. Andra tycker att det är en social och teknisk omöjlighet att nå Netzero år 2050. … Observera att IPCC självt inte använder orden ”kris”, ”katastrof” eller ens ”farlig”; snarare använder den termen ”skäl till oro”. …
- Motståndarna till plan A avvisar att det är brådskande att minska utsläppen. De konstaterar att vi kommer att förvärra den övergripande situationen med den förenklade lösningen att omedelbart ersätta fossila bränslen med vind och sol, vilket kommer att ha en knappt märkbar inverkan på 2000-talets klimat.
- Motståndare till plan A hävdar att det är bäst att fokusera på att hålla ekonomierna starka och se till att alla har tillgång till energi.
- Och slutligen framförs argumentet att det finns andra mer angelägna problem än klimatförändringarna som måste åtgärdas med de tillgängliga resurserna.
Med tanke på problemen med plan A behöver vi helt klart en plan B som breddar det klimatpolitiska ramverket. …
Vi borde arbeta för att minimera vår påverkan på planeten, vilket inte är enkelt för en planet med 8 miljarder invånare. Vi bör arbeta för att minimera luft- och vattenföroreningar. Sedan urminnes tider har människan anpassat sig till klimatförändringarna. Oavsett om vi lyckas drastiskt minska våra koldioxidutsläpp under de kommande decennierna måste vi minska vår sårbarhet för extrema väder- och klimathändelser. …
För att trivas under 2000-talet kommer världen att behöva mycket mer energi. Naturligtvis föredrar vi att vår energi är ren, samt billig. För att nå dit behöver vi ny teknik. Det mest lovande just nu är små modulära kärnreaktorer. Men det finns också spännande framsteg inom geotermi, väte och andra teknikområden. Och tekniklandskapet kommer att se annorlunda ut om tio år. …
Så hur ser egentligen en plan B ut? Snarare än top-down-lösningar på uppdrag av FN, fokuserar Plan B på lokala lösningar som säkerställer det gemensamma intresset, och på så sätt undviker politiska totalstopp. Förutom att omforma 2000-talets el- och transportsystem, kan framsteg göras på ett antal fronter relaterade till markanvändning, skogsförvaltning, jordbruk, vattenresurshantering, avfallshantering, bland många andra. …
För att göra framsteg i detta måste vi göra oss av med hybrisen att vi kan kontrollera jordens klimat och förhindra extrema väderhändelser. Brådskan med att gå över från fossila bränslen till vind- och solenergi i FN-avtalens regi har sugit upp allt syre från rummet. Det finns inget utrymme kvar för att föreställa sig hur vår 2000-talsinfrastruktur skulle kunna se ut, med ny teknik och större motståndskraft mot extrema väderhändelser, eller ens för att hantera traditionella miljöproblem.
Människor har förmågan att lösa framtida kriser av detta slag. Men de har också kapacitet att göra saker mycket värre genom att förenkla komplexa miljöfrågor och politisera vetenskapen, vilket kan leda till missanpassning och dåliga politiska val. … Med andra ord, klimatkrisnarrativet står i vägen för verkliga lösningar av våra samhälls- och miljöproblem.
Vi kan förvänta oss att bli överraskade av hot som vi inte ens har föreställt oss ännu. Stora summor som spenderas på att försöka förhindra klimatförändringar kommer från samma fonder som effektivt är vår försäkring mot alla hot; Därför kan detta fokus på klimatförändringar totalt sett öka vår sårbarhet för andra hot. Den bästa försäkringen mot alla dessa hot är att försöka förstå dem, samtidigt som vi ökar vårt samhälles övergripande motståndskraft. Välstånd är den bästa indikatorn på motståndskraft. Motståndskraftiga samhällen som lär sig av tidigare hot är bäst förberedda att vara hållbara och reagera på alla hot som framtiden har att erbjuda.
Judith Curry /översättning Ingemar Nordin
Professor emeritus i filosofi. Forskningsinriktning är vetenskapsteori, teknikfilosofi och politisk filosofi. Huvudredaktör för Klimatupplysningen.
Tack för tips om denna insiktsfulla artikel! En av lösningarna som framförs av klimathotarna är ju det ständiga mantrat om elektrifieringens hälsobringande effekt. Okunskap om energi har gjort detta till huvudnumret när det gäller lösningen för att minska koldioxidutsläppen. Men global elektrifiering kommer att kräva enorma mängder av råmaterial och insatsvaror. Elbilar är kanske det bästa exemplet på det nya och enorma materialberoendet. Ett typiskt litiumbilbatteri vilket väger cirka 450 kg innehåller cia 11 kg litium, nästan 14 kg kobolt, 27 kg nickel, mer än 40 kg koppar och 50 kg grafit. Till detta tillkommer ca 181 kilo stål, aluminium och plastmaterial. En enda elbil kräver bearbetning av cirka 40 ton malmer. För att utvinna de låga koncentrationerna av grundämnena behövs det utvinning och bearbetning av cirka 225 ton råmaterial. Till EN enda bil!
100 miljoner förbränningsfordon tillverkas idag per år och att ersätta dessa med motsvarande elfordon skapar förmodligen betydligt mer prolem än de löser. I vart fall minskar inte koldioxidutsläppen. Men elbil är en tekniskt kul leksak för den rika världen.
Återigen – om våra politiker kan ta till sig en smula av den klokhet som ändå finns inom vetenskap och hos fritt tänkande människor, som JC så väl representerar, så har kanske även västvärlden en framtid och möjlighet att fortsatt vara förebild för andra delar av världen.
ATT få våra folkvalda att förstå att de kört in i en återvändsgränd som inte leder någonstans är den riktigt stora utmaningen – för tillfället har jag endast identifierat en liten grupp fritt tänkande rikspolitiker med sans och vett i behåll där Ericson i Ubbhult och Elsa W är två tydliga ankare, medan det inom etablerad riksmedia inte verkar finnas någon med förnuftet i behåll.
Några i den här bloggen har uttryckt oro över att Elsa anslutit sig till Åkesson, men beakta då hur SD’s enträgenhet i migrationsfrågan (vilket jag inte likställer med flyktingfrågan) har påverkat i princip hela riksdagen till att tävla om att minska invandringen – MP med Klan-Märta i täten undantaget …
Själv ser jag mig som (nästan) politiskt obunden när det gäller höger och vänster, men jag är ytterst mån om yttrandefrihet och den lilla människans rätt att delta i samhällsdebatten, samt att Sverige skall förbli ett välfärdssamhälle för alla som efter sin egen förmåga bidrar.
Det som kan öppna upp för en fortsatt god framtid för Sverige är ett gott sakligt stöd till de företrädare för det fria ordet, enligt ovan, som är beredda att ställa sig upp i motvinden och med vetenskapligt baserad argumentation luckra upp grunden för klimathots-religionen – på samma sätt som Voltaire och encyklopedisterna under 1700-talets upplysningstid orsakade en trovärdighetskris för det dåvarande politiskt dominerande prästerskapet.
Tack Ingmar/Judith
Det jag retar mig på är att allt är så bråttom så vi åsidosätter normal utveckling och gör fel saker.
Ta elflyg som ex.
Samtidigt som vi eldar kol för el tas det fram lösningar för det svåraste problemet. Flygbränsle är energitätt där energitäthet är en förutsättning.
Eller fundera än gång till på Hybrit.
Gå från vind- el till gas för att ersätta kol samtidigt som kol eldas för el.
Dessa dyra projekt kanske kommer nån gång i framtiden, men då som en naturlig utveckling inte som en subventionerad greenwashing!
SVD har idag en debattartikel:/klimatet-kraver-tydliga-rekommendationer som skrivs av en byrå som lever på hotet.
I ett avsnitt av St Aidans sjukhus ställdes diagnosen Münchhausen syndrom. Ett tillstånd där en patient presenterar symtom som visar sig vara påhittade, falska. Baron von Münchhausen var ju en fabuleringskonsten mästare men överträffas vida av klimatalarmisterna
”och anses nu vara osannolika om inte osannolika.”
Föll ett ord bort?
Agnostikern #5.
Tack för påpekandet. Nu är det rättat.
#1
”Men elbil är en tekniskt kul leksak för den rika världen”
Japp, därtill att de metaller elbilsfanatikern roffar åt sig i sitt godhetsknarkande får ju inte någon annan. Tex kobolt utvinns med 17 gr/ invånare och kända reserver är 1 kg/ invånare på jorden.
Ytterligare exempel på alarmismens mörka sidor. Ingen hänsyn till något annat, framförallt inte kulturlandskapet.
https://www.expressen.se/debatt/vindkraften-raserar-varden–som-aldrig-gar-att-ersatta/
Lyssna förresten på Christian Ekberg i en vettig debatt på TV4. Lär inte bli inbjuden till SVT.
https://www.tv4.se/klipp/va/13760406/sa-ska-sverige-klara-elforsorjningen-utan-ryssland?utm_source=tv4.se&utm_medium=shared_link&utm_campaign=
#9
Synd att Chalmeristen fick sista ordet med vindkraft utan att få klargjort att det måste installeras lika mycket annan säker energiproduktion parallellt.
Och till allt detta kan man fundera över om inte försiktighetsprincipen kräver ett förebyggande av en hotande istid istället. Med en så dramatiskt stigande CO2 som inte förmår klimatet att hålla sig i stigande fas, när det av allt att döma snart vänder ner, i vetenskaplig bemärkning, med sjunkande 30-åriga medelvärden, hur skall vi då klara oss framöver om vi inte kan styra klimatet som vi vill? Kanske CO2 har avkylande verkan? Utvecklingen tyder mera på det enligt nuvarande rörelser, dvs temperaturutvecklingen vänder ner ju högre halter som registreras. En CO2-halt som naturligtvis inte heller kommer fortsätta stiga i så fall, vid en ny istid av större eller mindre sort. Oavsett vad stolliga politiker beslutar.
Svenskarna börjar bli förnuftiga trots klimatnödläget.
”Svenskarnas stöd för kärnkraften har stärkts ytterligare och noterade en rekordhög nivå i slutet på mars. De skenande elpriserna och även klimatfrågan förklarar trenden.”
https://bulletin.nu/novus-majoritet-stoder-nu-utbyggnaden-av-karnkraft
#1 I synnerhet
1. Och vem blir vi i högsta grad beroende Av?? Kina och Ryssland.
2. Om inte EU förbjudit investeringar i fossil energi och fracking så hade vi inte blivit så beroende av Putin att vi nu måste ”betala Urkrainakriget” annars kolappsar Tysklands ekonomi. Frågan är om Putin startat kriget om vi inte vari så beroende av hans gas och olja?
3. Då 85% av världens el är fosii så betyder detta att en elbil under normaldrift producerar ca två ggr mer CO2. Sen ,en del till vid batteritillverkningen.
#10 johannes
Det är märkligt att Chalmeristen som är docent i energisystem vid Chalmers tekniska högskola inte känner till att det måste installeras lika mycket annan säker energiproduktion parallellt till vindkraften och det kostar men kostnaden belastar inte vindkraft. Eller så känner Chalmeristen till det men det passar inte den politiska agendan att nämna det.
Det som behöver genomföras är plan C: Gör inga försök att stoppa klimatförändringar, utan anpassa samhällena till hur klimatet än förändras. Alltså vad människor har gjort så länge det har funnits människor. Om de har kunnat anpassa sig. Vilket vi är i bättre stånd än någonsin att göra.
#14
På Twitter översattes det hon sa som ”mljöpartistiska”. Så sant.
Läs lite mer om denna frispråkige man – Christian Ekberg.
https://www.gp.se/debatt/k%C3%A4rnkraften-%C3%A4r-v%C3%A4gen-mot-en-h%C3%A5llbar-elproduktion-1.14737752
#Lars 15
Håller helt med. Om det mot förmodan inträffar klimatförändringar orsakade av människan, så har vi gott om tid att anpassa oss.
Dessa ständiga påstående om att vi bara har X år på oss, har konsekvent visat sig felaktiga. Vid det här laget så skulle havsnivån varit dramatiskt mycket högre, och diverse andra katastrofer skulle ha inträffat.
Det har de facto inte inträffat.
Det är uppenbart att de som larmar om den ”nära förestående” katastrofen har fel.
Det vore väldigt välkommet om våra beslutsfattare kunde ta det lite lugnt, och agera utifrån vad som faktiskt händer (d.v.s. i stort sett ingenting), istället för att gripas av panik för något som kanske skulle kunna inträffa.
Starka krafter som ligger bakom agendan.
ESG
2021 BRYTPUNKT FÖR GRÖNA OBLIGATIONER ENL MORGAN STANLEY (Direkt)
2022-04-11 08:23
STOCKHOLM (Nyhetsbyrån Direkt) Förra året utgjorde en brytpunkt vad gäller intresset för hållbarhet och gröna obligationer. Denna typ av investeringar hur nu blivit vardag och utmaningen inför framtiden är att öka transparensen så att privatpersoner kan se att deras handlande gör skillnad.
Det säger Navindu Katugampola, global hållbarhetschef vid Morgan Stanley Investment Management (MSIM), i en intervju med Nyhetsbyrån Direkt.
Navindu Katugampola kom till Morgan Stanley i London 2003 efter att bland annat ha studerat naturvetenskap vid universitetet i Cambridge. Omkring år 2009 mötte han i sitt arbete på Morgan Stanley kunder som exempelvis Världsbanken och Asian Development Bank vilka hade fokus på hållbarhetsfrågor och hade börjat emittera gröna obligationer.
Morgan Stanley och finansinstitutionen IFC fick idén att göra dessa instrument mer frekvent förekommande – vid tiden var hållbarhetsinvesteringar tydligt inriktade mot privatsparare men förhoppningen var att det även kunde finnas efterfrågan hos institutioner. År 2013 gjordes den första emissionen av en grön obligation för över 1 miljard dollar, vilket enligt Navindu Katugampola satte fart på marknaden och fick institutioner att få upp ögonen för tillgången.
”Den erfarenheten gjorde att jag arbetade nära emittenter och lärde mig om deras målsättningar vad gällde hållbarhet, vilka strategier de hade och hur de kunde kommersialiseras”, säger Navindu Katugampola.
En annan infallsvinkel var den hos kapitalförvaltaren och hur man tänker objektivt och kritiskt kring hållbarhetsfrågor i investeringsskedet, och Navindu Katugampola har i sin nuvarande roll ett övergripande ansvar för att tänka kring hållbarhetsfrågor för samtliga investeringsteam.
”Förra året var en verklig brytpunkt. Vi hade emissioner av denna typ av instrument, gröna-, sociala- och hållbarbarhetsobligationer, för över 1.000 miljarder dollar. Det visar att produkten har blivit mainstream och är på väg att bli en del av emittenternas finansiella bukett”, säger han.
Navindu Katugampola talar om lateral expansion i produkten – från början fanns gröna obligationer, nu finns det gröna, sociala, hållbara och omställningsobligationer. Även emittenterna har expanderat lateralt, då de numera finns inom emerging markets, i olika geografier, olika kreditkvaliteter och även hos mindre emittenter som historiskt sett inte haft tillräcklig volym för att kunna använda gröna obligationer.
”Geografiskt sett har aptiten på hållbara investeringar ökat överallt, men det finns skillnader”, säger Navindu Katugampola.
I Europa och kanske särskilt i Skandinavien, Nederländerna och Frankrike, är det enligt honom ett stort fokus på klimatinvesteringar och att försöka leva upp till Parisavtalet.
I Nordamerika finns det, mot bakgrund av den inhemska turbulensen på senare år, en växande vilja att stötta mångfald, inkludering och social rörlighet samt att försöka hjälpa de mest sårbara i befolkningen, vilket bedöms vara en följd av rörelser som Black Lives Matter.
I Asien ses hållbarhet enligt Navindu Katugampola ur ett holistiskt perspektiv där klimatfrågan i flera av länderna inte betraktas som den största, utan snarare anpassningen till klimatet och förmågan att bygga infrastruktur som skyddar mot översvämningar och torka, samt att försöka skydda skördar och människors utkomst. Sammansmältningen av miljötänkande och socialt tänkande är vanligare där, enligt Navindu Katugampola.
Vad gäller initiativ som exempelvis EU:s taxonomi för hållbara investeringar, eller samarbeten som Science Based Targets där målet är att få företag att sätta upp klimatmål i enlighet med Parisavtalet, ser Navindu Katugampola dem som användbara resurser och referensverktyg, vilka i bästa fall kan öka transparensen och förståelsen för denna typ av investeringar.
Inför framtiden tror hållbarhetschefen på en fortsatt växande flora av investeringsmöjligheter inom området.
”I vissa geografier finns efterfrågan på produkter kopplade till mångfald och inkludering, men det finns också efterfrågan på investeringar bortom klimatfrågan. Bredare miljömål som cirkulär ekonomi, utsläppsminskning och biologisk mångfald, samt ett bredare spektrum av produkter inriktade mot olika sociala utmaningar”, säger Navindu Katugampola.
Samhällets ökade fokus på hållbarhet innebär också en möjlig risk för att denna typ av investeringar kan bli överexponerade. Om medborgarna dessutom inte ser någon klar koppling mellan sociala eller gröna investeringar och förändringar i samhället finns även risken att vissa kan bli besvikna.
Navindu Katugampola ser det som en viktig fråga för marknaden att hantera.
”Den största utmaningen är ’greenwashing’ (att företag eller organisationer skapar en miljövänlig image, men inte lever som de lär). Det kan vi komma åt genom hur vi kommunicerar med kunder och marknadsför våra produkter. Vi måste vara mycket transparenta och tydliga om vad produkterna gör. Det scenario vi måste vara medvetna om är när en kund köper en hållbar fond som i verkligheten är något annorlunda”, säger han.