”Strålningsdrivarna”
vs.
”Polarvirvelsvakterna”
Rond 1. Uppvärmning
För första gången har läran om CO2 och växthusgasernas roll i klimatet fått en seriös utmanare i form av en heltäckande hypotes om vad som driver klimatet och dess förändringar. Den här artikeln är den första i en serie som utvärderar denna nya hypotes om naturliga klimatvariationer. Artikeln publicerades först på engelska på Watts Up With That, här.
Vad driver klimatförändringarna? Är det människans utsläpp av CO2 och andra växthusgaser [GHG], som den etablerade klimatvetenskapen och IPCC hävdar med sin hypotes om strålningsdrivning (radiative forcing)?
Eller är det naturliga variationer i värmetransport till polarområdena under vintern, som den nya Winter Gate-keeper hypotesen [WGH] hävdar?
WGH är en generell hypotes för klimatförändringar som förklarar såväl historiska klimatförändringar som nutida förändringar. Den ger också explicita prognoser för vårt framtida klimat. I alla dessa hänseenden jämför den sig med den etablerade IPCC-hypotesen om strålningsdrivning, som bygger på att klimatförändringarna drivs av människans utsläpp av växthusgaser.
WGH finns utförligt beskriven i två nyligen publicerade böcker, och har också beskrivits i detalj på världens största klimatblogg Watts Up With That (WUWT) av upphovsmannen Javier Vinós (här, här, här), och av Andy May (här, här).[1][2].
WGH lanserar en ny klimatdrivande mekanism som visar på att förändringar i den transport av värme som sker mot polarområdena starkt påverkar klimatet. Eftersom planeten har två polarområden, har vi under större delen av året ett polarområde som är kallt. Temporalt har vår planet två toppnivåer för energiförlust till rymden. De inträffar när endera polarområdet har polarvinter och då avkyls genom att mer strålning avges.
De två polarområdena har obetydlig inkommande solenergi och växthuseffekten är också mycket svag, särskilt under polarvintern. Om exempelvis mer värmeenergi skulle transporteras mot polarområdena skulle vi få en större energiförlust vid atmosfärens högsta höjd (ToA), utan någon kompenserande ökning någon annanstans. Energibalansen på planeten skulle förändras av en sådan förändring i transporten, vi skulle alltså få en klimateffekt.
Av särskild vikt är hur värmetransporten till Arktis regleras. Den största energiförlusten sker under den mörka arktiska vintern. Mellan november och februari avger Jorden mer energi än vid någon annan period. Det är en komplex mekanism där fem olika ”portvakter” (gate-keepers) påverkar klimatet via polarvirveln och därmed reglerar värmetransporten upp till Arktis. Denna mekanism påverkar strålningsflödet vid ToA, vilket förändrar energimängden i hela det globala klimatsystemet och därmed styr klimatutvecklingen.
WGH är en samlad hypotes för klimatet, som bygger på en mängd väl etablerade teorier om dess ingående processer. Ett försök till ”definition” av WGH av dess upphovsman innehåller en hel rad av testbara påståenden:
”Winter Gatekeeper-hypotesen går ut på att förändringar i den värmemängd och fuktighet som når polarområdena under vintern, i synnerhet Arktis, spelar en central roll för klimatförändringarna. Detta beror på att polarområdena under vintern har en mycket låg växthuseffekt på grund av avsaknaden av vattenånga i atmosfären, jordens viktigaste växthusgas. I kombination med bristen på solstrålning leder detta till en effektiv förlust av energi till rymden genom utgående infraröd strålning.
Förändringar i transporten av värme till polarområdena under vintern påverkar därmed vår planets energibudget. Arktis är särskilt viktigt för WGH eftersom dess svagare polarvirvel möjliggör större variationer i värmetransporten.
Alla faktorer som påverkar den atmosfäriska zonala cirkulationen, uppkomsten och spridningen av planetära vågor eller styrkan hos polarvirveln fungerar som en ’virvelgrindvakt’ som kan reglera värmetransporten till Arktis under vintern. Till dessa grindvakter hör den kvasi-biennala variationen (QBO), ENSO, vulkanutbrott, havsoscillationer som sträcker sig över flera årtionden samt solens aktivitet. […] Klimatet uppvisar decennielånga värmetransportregimer, åtskilda av abrupta skiften.”([2], sidorna 408f och 533, min kursiv.)
I denna, och följande artiklar, analyserar jag de kursiverade påståendena om värmetransport genom att titta på klimatdata med fokus på det varmare Arktis, eftersom WGH ger Arktis en avgörande roll i klimatförändringarna. Faktum är att Arktis är en avgörande punkt för båda de två konkurrerande hypoteserna om klimatförändringar.
Arktis har värmts upp nästan fyra gånger snabbare än det globala genomsnittet sedan omkring 1990[3]. Den etablerade klimatvetenskapen (IPCC) förklarar uppvärmningen i Arktis i huvudsak med växthuseffekten och har gett den ett eget namn: ”Arktisk förstärkning” [”Arctic Amplification”] [AA]. IPCC hävdar att 50-70 procent av AA orsakas av den ökade mängden antropogena växthusgaser i atmosfären (utsläpp av CO2 etc.)[4]. Dessa ökar växthuseffekten, vilket antas orsaka den stora temperaturökningen i Arktis på vintern. De ger dock varken någon sammanhängande teori om hur detta kan uppstå eller någon förklaring till timingen av AA.
WGH tillbakavisar IPCC:s hypotes. Istället hävdar man att förändringar i energiflödena till Arktis är grundläggande för att förklara de ökande temperaturerna där. Frågan är: Varifrån kommer all den extra energi som gör att den arktiska vintertemperaturen ökat så kraftigt sedan 1990-talet?
Tillförd energi måste motsvara utgående energi
Klimatet strävar hela tiden efter en grundläggande energibalans: den solenergi som kommer in måste balanseras av en (ungefär) lika stor mängd värmeenergi som strålar ut – globalt. Detta måste stämma som ett globalt genomsnitt, men rumsligt och tidsmässigt uppfylls det aldrig. Se animationen nedan med den månatliga sekvensen av strålningsbalanser, från januari till december.
https://youtu.be/FcRfU8RejfA
Figur 1. Strålningsbalansen vid ToA månadsvis. Animationen visar den nettoenergi som exporteras eller importeras per ytcell, 1°x1°, medelvärde per månad, 2000 – 2023. Data från Ceres.
Allt detta temporala och spatiala energiflöde drivs av Jordens och Solens olika dygns- och säsongscykler och andra interaktioner. Trots de uppenbara obalanserna, finns det ändå en global balans. Hur uppnås den?
Solen skiner inte i polarområdena under den vintertida polarnatten, och tillför således ingen värme. Den huvudsakliga källan till den utgående strålningen är den energi som transporteras dit från tropikerna. Solens instrålning är så stark i tropikerna att all energi inte kan stråla tillbaka ut i rymden på ett effektivt sätt. Energin transporteras därför bort – advekteras – till de regioner där den lättare kan stråla ut i rymden. Den resulterande energitransporten mot polerna sker genom advektion av värme och fukt via atmosfäriska vädersystem, och i mindre omfattning genom havsströmmar:[5][6]
Figur 2. Polarområdena strålar ut en stor mängd energi till rymden. För att täcka de enorma underskotten transporteras energi dit från tropikerna, främst i atmosfären.
Låt oss se närmare på den globala strålnings(o)balansen för en enskild månad, beräknad som nettot av inkommande solenergi (solstrålning minus reflekterad kortvågig strålning) minus utgående värmestrålning (OLR) vid atmosfärens högsta höjd (Top of the Atmospere, ToA). Här är juni månad:
Figur 3A. Strålningsbalans vid ToA under juni månad. Figuren visar nettoenergin som exporteras eller importeras per ytcell, 1°x1°. Genomsnitt för alla junimånader, 2000 – 2023. Horisontell linje anger 70°N. Data från Ceres.
I juni är solinstrålningen som störst i de norra delarna av tropikerna. Dessa delar absorberar mycket mer värme än vad de strålar ut i rymden, vilket visas av de orangea och röda områdena. De högsta nivåerna nås över haven, där luftfuktigheten är hög. Vi kan också notera effekten av den mycket torra atmosfären över ökenområden i t.ex. Sahara.
En del av den absorberade värmen omvandlas till rörelseenergi i vädersystemen. Dessa system transporterar värmen från tropikerna till polarområdena. Solvärme som ackumuleras i tropikerna (positiva värden; grönt/gult/rött) transporteras alltså mot polerna, där den strålas ut i rymden (negativa värden; grått/blått/svart).
Norra halvklotet upp till Arktis (förutom Grönland) har en positiv energibalans under sommaren. Med andra ord har vi ett överskott av inkommande solstrålning minus det som strålas tillbaka ut i rymden. Men även under sommarmånaden juni har Arktis norr om 70° latitud en negativ nettostrålning av energi, vilket framgår av figuren.
På södra halvklotet är det vinter i juni och Antarktis är inne i polarnatten. Ingen solenergi kommer in. Norr om Antarktis ligger Södra ishavet, där energibalansen är maximalt negativ med upp till 200 watt per m2 som strålar ut i rymden (de svarta områdena i figuren).
För klimatet är vatten den enda signifikanta energibäraren. Anledningen till att merparten av energin avges över havet är att luftfuktigheten är hög där, vilket innebär att mer energi finns tillgänglig. Energin transporteras huvudsakligen med vattenånga i atmosfärens vädersystem. Över kontinentala Antarktis är luften dock extremt torr och endast en bråkdel av energin är tillgänglig jämfört med över den södra oceanen. Detta gäller även för Grönland.
I december, sex månader senare, är förhållandet det omvända. Vi har nu ett enormt strålningsunderskott vintertid i Arktis, vilket framgår av att de negativa värdena uppgår till nästan -200 W/m2 där. Detta balanseras av ett stort överskott, främst i de södra tropikerna:
Figur 3B. Strålningsbalansen för atmosfärens topp (ToA) under decembermånaderna. Figuren visar nettoenergin som exporteras eller importeras per ytcell, 1°x1°. Horisontell linje anger 70°N. Data från Ceres.
Forskare har sedan länge fastställt att polarområdena har en negativ energibalans[7]. Den nuvarande genomsnittliga årliga värmeförlusten i Arktis är 114 W/m2, med en förlust på upp till 200 W/m2 under vintern. Denna kraftigt negativa strålningsbalans är ett resultat av att atmosfären är torr och att växthuseffekten är mycket svag. Den negativa energibalansen är mycket mer uttalad mitt i vintern (fig. 3B) men gäller året runt, vilket framgår av animationen i fig. 1. Tre frågor uppstår:
- Hur beräkna och redovisa den värme som strålar ut i rymden från Arktis?
Om vi tittar på norra halvklotet söder om Arktis ser vi att den genomsnittliga strålningsbalansen visar ett överskott på nästan 9W/m2 för dessa breddgrader (dvs. upp till 70°N):
Figur 4. Strålningsbalans för norra halvklotet upp till Arktis (70°N), beräknad som nettot av inkommande solenergi (solinstrålning minus reflekterad SW-strålning) minus utgående LW-strålning (OLR) vid ToA. Data från Ceres.
Detta överskott av energi har sitt ursprung i tropikerna och advekteras mot polerna med vädersystemen via Hadley- och Ferrellcellerna. Den energimängd som advekteras från de södra breddgraderna till Arktis är av samma storleksordning som den som strålar ut från Arktis (2,1 PW jämfört med 1,8 PW, som årliga medelvärden enligt strålningsdata)[6][8].
En annan, mycket mindre energikälla är den latenta värme som frigörs när sommarens smältvatten fryser. När hösten övergår till vinter kyls Arktis ned. När ytan fryser frigörs den latenta värme som lagrats i vattnet sedan föregående vårs smältning[6].
Under sommarmånaderna är energibalansen i Arktis runt noll, se figur 3A. Nettot av inkommande solenergi balanseras av en lika stor utgående värmestrålning (OLR).
- Hur vet vi att den energi som tillförs polarområdena verkligen strålar ut i rymden?
Ytan i Arktis är täckt av is och snö under större delen av året. Is och framför allt snö har låg värmeledningsförmåga. Det lilla energiflödet genom is är också alltid från det varmare havet under isen till den kallare luften ovanför isen. Det mesta av den nettoenergi som kommer till Arktis via atmosfären kommer därför att strålas ut i rymden – den har ingen annan stans att ta vägen. Med undantag för några få sommarmånader med öppet vatten kan ingen större mängd energi från havet bidra till strålningen vid ToA. Under sommaren går det också åt mycket energi för att smälta is och snö. Den latenta värmen frigörs senare när det börjar frysa. Nettoenergin från denna cykel balanserar runt noll på årsbasis[7].
- Sammanfaller förändringar i energitransporten med att AA börjar?
Exporten av nettoenergi från tropikerna har en positiv trend sedan omkring år 2000 enligt figur 4. Intensiteten i de tropiska Hadley-cellerna har ökat, och de har också expanderat avsevärt mot polerna sedan 1997[9]. Även Ferrel-cellerna visar en liknande ökning[10]. Havsströmmar har också bidragit till Arktis med en markant nettoökning 1997[11].
Nettoökningen av värmetransporten till Arktis som visas i figur 4 är nästan 2 W/m2 sedan 2000. Detta fördelas mellan ökad strålning till rymden och ökad nedåtriktad långvågig strålning som värmer jordytan.
Den utgående värmestrålningen (OLR) från Arktis är för närvarande cirka 197 W/m2. OLR har ökat markant med cirka 4 W/m2 sedan 1990, då AA startade, varav cirka 2 W/m2 sedan 2000:
Figur 5. Utgående värmestrålning från Arktis (70-90°N), säsongsjusterade månadsdata för 1979 – 2023. En ökning av OLR återspeglar uppvärmning och att mer energi avges till rymden. Brun kurva är Loess medelvärde, visas med konfidensintervall (2σ). Källan till data finns här.
Den energi som transporteras till polarområdena har därmed tydligt ökat över tid, vilket har bidragit till att öka den energi som avges via AA. Resultatet är en nedkylningseffekt av planeten.
Vi har nu alltså svaret vad gäller både storleken och timingen av AA: ökningen av OLR i figur 5 under perioden 1990/2010 motsvarar kvantitativt ökningen av advekterad värme från söder. Data och vetenskapliga rön ger fullt stöd för Winter Gate-keeper-hypotesen i detta avseende.
Nästa rond tar upp ämnet klimatskiften.
Referenser
[1] Vinós, Javier, Climate of the Past, Present and Future: A scientific debate, 2nd ed., Critical Science Press, 2022.
[2] Vinós, Javier. Solving the Climate Puzzle: The Sun’s Surprising Role, Critical Science Press, 2023.
[3] The Arctic has warmed nearly four times faster than the globe since 1979, Rantanen and 7 co-authors, Nature 2022, https://doi.org/10.1038/s43247-022-00498-3
[4] IPCC AR6 WG1, kap 9, se t.ex figur 9.14 https://www.ipcc.ch/report/ar6/wg1/chapter/chapter-9/
[5] Global ocean heat transport dominated by heat export from the tropical Pacific, Forget and Ferreira, Nature 2019, https://doi.org/10.1038/s41561-019-0333-7
[6] Decomposing the meridional heat transport in the climate system, Yang and 4 co-authors, Clim Dyn 2015, https://doi.org/10.1007/s00382-014-2380-5
[7] Peixoto, J.P. & Oort, A.H., 1992. Physics of climate. New York: American Institute of Physics. pp.353–364.
[8] Heat Transport Compensation in Atmosphere and Ocean over the Past 22 000 Years, Yang and 5 co-authors, Nature 2015, https://doi.org/10.1038/srep16661
[9] The Hadley Circulation in Reanalyses: Climatology, Variability, and Change, Nguyen and 4 co-authors, 2013, https://doi.org/10.1175/JCLI-D-12-00224.1
[10] Contributions of the Hadley and Ferrel Circulations to the Energetics of the Atmosphere over the Past 32 Years, Huang and McElroy, AMS 2014, https://doi.org/10.1175/JCLI-D-13-00538.1
[11] Increased ocean heat transport into the Nordic Seas and Arctic Ocean over the period 1993–2016, Tsubouchi and 7 co-authors, Nature 2021, https://doi.org/10.1038/s41558-020-00941-3
Teknisk kommentar
Det är ingen lätt uppgift att knåda satellitdatafiler så att man kan välja och plotta data på det sätt man vill. Denna kommentar ger lite tips om vilka programvaror och metoder som är användbara, tillförlitliga och tillgängliga utan alltför mycket programmering.
Jag laddar först ner data i NetCDF4-format, t.ex. från Ceres. Data förbehandlas sedan i programmet CDO (Climate Data Operators) i Linux (i mitt fall Ubuntu under Windows). Alla tidsseriedata beräknas som ytviktade månadsvärden i CDO. (Jag rekommenderar starkt att man förbehandlar data i CDO i stället för att försöka göra det i R eller Python, eftersom kommandotolken i CDO är både effektiv, snabb och tillförlitlig).
Efter dataprepareringen skapades nya .nc-filer med de valda data och lästes in i R/Rstudio där figurerna skapades med GGplot. Rasterkartorna gjordes med tidyterra:SpatRaster.
All data och programvara är fria att använda/öppen källkod.
Fotot som illustrerar WGH i vinjetten är berg- och dalbanan GateKeeper i Ohio, USA.
Att ”Arctic Amplification” finns är otvetydigt. Under äldre epoker med varmare klimat var Arktis och Antarktis MYCKET varmare, tropikerna bara obetydligt varmare än nu.
Under Eocen fanns det t ex mangroveträsk vid Norra Ishavet i Sibirien och Kanada.
Det är också värt att notera att värmetransporten till Antarktis är mycket mindre än till Arktis. Detta p g a att Södra Ishavet genom den ständiga lågtrycksvandringen/västvinden och motsvarande havsströmmar effektivt hindrar tropikluft och varma strömmar att nå Antarktis. Och så har det varit i ca 35 miljoner år, alltsedan Drakesundet söder om Sydamerika öppnades, och utlöste den pågående istidsepoken.
Apropå att de torraste delarna av Sahara och Rub-al-Khali har värmeunderskott året runt, även mitt i sommaren är det värt att notera att det inte finns några motsvarande områden i söder. Öknarna på södra halvklotet är för små och inte tillräckligt torra. Lake Eyre-området i Australien kommer dock nära.
Däremot inte Atacamaöknen trots att den är den torraste av alla, för där är luftfuktigheten relativt hög, fast det aldrig regnar.
Visar mycket eftertryckligt att det är vattenångan som är den viktiga växthusgasen.
Hela etablissemangen i väst har låtit sig övertygas av FNs idoga och långsiktiga och desinformation kring klimatförändringarna. Efter ett halvt sekel drygt har det nu gått så långt att ingen där törs eller inte ens tänker på att fråga ”men vad säger klimatvetenskapen”. Den grundläggande, ifrågasättande – Vetenskapliga!
Det har nu gått så långt att vi nu från ovan, FN/EU, kastas i en klimatpolitik som kräver omställning av samhället från grunden på lösan sand och med förödande konsekvenser för oss alla.
Befriande att få en alternativ förklaring till klimatförändringarna, en förklaring som borde kunna få igång en sedan länge efterfrågad Debatt OM Den Vetenskapliga Grunden, PÅ Vetenskaplig Grund.
Tack Gabriel.
Den där hypotesen kan vara en delförklaring till varför polarområdena värms upp snabbare än området vid ekvatorn. Det är ingen förklaring till varför jorden som helhet blir varmare.
Tack, mycket intressant och näraliggande förklaringar. Och utvecklingen senaste decennierna visar, både enligt UAH mätningar för nedre troposfären och Copernicus marknära ERA5 just detta jag påpekat flera gånger, om jag uppfattat det rätt, att områdena vid polerna ser ut att ”leda utvecklingen” mot en ny avkylande fas långsiktigt. Kanske för evigt?
Tack Gabriel, mycket intressant. Väntar med spänning på nästa del.
#4
Jo, solen 🙂
# 4 Sigge Du skriver att jorden som helhet blivit varmare. Varmare än när ? I vetenskapens värld om polardinosaurierna sa Viktoria D att jorden var varmare för 75 miljoner år sedan.
Tack Gabriel för denna genomgång av alternativa förklaringar till klimatvariationer.
Temperaturen i Arktis finns här (som modell?)
https://ocean.dmi.dk/arctic/meant80n.php
Är inte den normalkurva som visas här lika med utstrålningen från klar himmel och temperaturen alltid på eller över denna kurva beroende på vattenhalten som väder medför?
Tack Gabriel, ser fram emot den rafflande fortsättningen.
Skriver IPCC att det är ökad växthuseffekt över polerna (mest Arktis) som lett till AA? Eller säger dom i princip samma sak som WGH, att ökad växthuseffekt över tropiska och subtropiska områden inneburit större transport av värme till polerna, som dessa inte hinner stråla bort?
Ser fram emot förklaringen till ökad värme utanför polerna. Fem grindvakter är huvudmisstänkta.
#4 Sigge
Det är en hypotetisk förklarning till att planeten kyls av, inte att den blir varmare.
OT: tty
Vad kan vara anledningen till att vrålaporna på kakaoplantagerna i Tabasco Mexico ”faller döda till marken i hettan”? Det verkar ju troligt att hög värme och dehydrering får några att svimma och slå ihjäl sig mot marken. Men även bekämpningsmedel nämndes som hypotes att undersöka…
#8
”I vetenskapens värld om polardinosaurierna sa Viktoria D att jorden var varmare för 75 miljoner år sedan.”
Glöm det där med för 75 miljoner år sedan. Jorden har nästan alltid varit varmare än nu, ofta mycket varmare.
https://www.researchgate.net/profile/Dejan-Radivojevic/publication/350277556/figure/fig4/AS:1004102217654277@1616408032652/Assumed-temperature-during-the-Phanerozoic-FErGUS-2015-the-Cenozoic-bottom-left.png
Senast det var lika kallt som nu var under den stora Gondwananedisningen för 300 miljoner är sedan, innan dess kortvarigt i slutet av Ordovicium, innan dess under Kryogen, ca 720-550 miljoner år sedan.
#12
Knappast värme. Vrålapor är tropiska djur och trivs i klimat som är betydligt varmare än i Tabasco som är den absoluta nordgränsen för deras utredning.
De finns t ex i Pantanal som är mycket varmare än Tabasco (jag har sett (och hört!!)) dem på båda ställena.
Bekämpningsmedel verkar rimligt. Vrålapor lever i stor utsträckning på löv, som innehåller litet näring, så de äter stora kvantiteter, vilket kanske inte är så nyttigt i en kakaoplantage.
# 4 Sigge
Gabriel har bla visat tidigare att jordens Albedo minskat troligen som följd av minskad molnbildning.
Det har ju bla SMHI visat länge att solinstrålningen ökat uppemot 12-13% på 40 år.
Inte konstigt att det blir varmare oberoende av co2.
Hmm. Får se nu om jag fattat det rätt.
Den stora skillnaden mellan IPCCs hypotes att Arktis värmts upp så snabbt är att CO2 ökat (GHG), medan WGH istället pekar på förändringar i transporterna av värme från tropikerna?
Transportmekanismerna som sådana är välkända inom meteorologin. Det nya är att det verkar ha skett en förändring i kvantitet och eventuellt hastighet. Mer värme levereras till i synnerhet Arktis över tid.
OK. men jag är inte klar över varför denna förändring av transporterna har skett. Men det kanske kommer en sådan förklaring i nästa inlägg?
Det lutar väl åt molnförändringar …
Eftersom energin är oförstörbar men inte oändlig påverkar även små förändringar i solens avtagande energiinnehåll och energiöverföring till vårt solsystem vårt klimat i allra högsta grad. Vilket väl är en följd av ovanstående resonemang om jag uppfattat det rätt. Naturliga variationer således som obönhörligt kommer att klä av kejsaren efter hand på det sätt naturen kommer att lösa det, med eller utan ökad molnbildning eller andra gissningar. De naturliga variationerna rår vare sig politiker eller andra maktambitioner på. Och sannolikt i en accelererande takt efter hand. Enligt min mening.
Ann #3
Tack Ann, goda ord!
Sigge #4
”Den där hypotesen kan vara en delförklaring till varför polarområdena värms upp snabbare än området vid ekvatorn. Det är ingen förklaring till varför jorden som helhet blir varmare.”
Jo det är det, eftersom det skett en förändring i värmetransporten. 1976/77 började ett rätt abrupt skifte, som minskade transporten, vilket gjort att vi efterhand som transporten av energi minskat alltmer lett till att vi fått en global uppvärmning. Vi ser det tydligt i olika typer av data, bl a strålningsdata.
Om mindre värmeenergi transporteras mot polarområdena får vi en mindre energiförlust vid atmosfärens högsta höjd (ToA), utan någon kompenserande mnskning någon annanstans. Energibalansen på planeten påverkas av en sådan förändring i transporten, vi får alltså en klimateffekt, som i detta fall medför uppvärmning.
Det jag visar i artikeln är att uppvärmningen i Arktis sedan 1990 helt kan förklaras med tillförd energi via advektion.
Klimatet utvecklas i cykler, mellan ca 1944/45 och 1976 hade vi en stark energitransport och en avsvalning i globala temperaturen.
#14 tty
Tack.
Undrar om alla tidningar som slagit upp nyheten och skyllt på klimatförändringarna kommer att informera om att det var bekämpningsmedel – om myndigheterna kommer fram till det.
#19 Gabriel
Bra förklaring.
Du skriver att mellan 1944-76 så hade vi en stark transport till bla Arktis. Har du data över det också att presentera?
Då skulle vi ha bevis kopplat till både avkylning och uppvärmning.
Såg att trenden för Arktis OLR hade vänt nedåt under några år. Tror du det är signifikant eller inget att dra några växlar ifrån?
Ser du någon koppling till storlek på Arktis is eller är det mest havsströmmar via tex variationer i AMO som styr den delen?
Svåra frågor men intressant diskussion 😊
Om temperturanomalier – falska data.
Måste läsas. Bra jobbat av Christer Käld igen!
https://www.klimatvett.fi/post/manipulering-av-data-del-1-2-statistik-som-inte-visar-r%C3%B6tt-f%C3%B6r-2023
https://www.klimatvett.fi/post/manipulering-av-data-del-2-2-noaa-s-senaste-klimatdata-visar-att-den-globala-temperaturanomali
Ingemar 16
Dels drivs förändringar av att temperaturgradienten mellan tropiker och Arktis utvecklas cykliskt med vändpunkter som ganska exakt stämmer med klimatskiftena 1944 och 1976, dvs multidekadala cykler. Detta stämmer även mkt väl med vändpunkter i PDO:s och ENSO:s kumulativa indexar, det kommer mer om i nästa artikel. Alltså välkända oscillationer i oceanerna.
Dels är det den ökade fuktigheten i luften där vi får mer fukt pga uppvärmningen = mer värme(kapacitet) /-energi i luften. Detta bidrar till att öka konvektion och advektion generellt. Men där är det snarare en sekulär trend vi ser.
Sedan är det Solen, som ju hade ett Solar Modern Maximum i mitten av 1900-talet, men som nu har minskad aktivitet. Där har vi en intressant cykel som vi vet starkt påverkar ENSO, särskilt omslag till La Niña och vidare till PDO.
Molnen, ja där finns också intressanta trender, men som vanligt svårtolkat.
Torbjörn 21
”Du skriver att mellan 1944-76 så hade vi en stark transport till bla Arktis. Har du data över det också att presentera? Då skulle vi ha bevis kopplat till både avkylning och uppvärmning.
Såg att trenden för Arktis OLR hade vänt nedåt under några år. Tror du det är signifikant eller inget att dra några växlar ifrån?
Ser du någon koppling till storlek på Arktis is eller är det mest havsströmmar via tex variationer i AMO som styr den delen?”
Tyvärr är det sämre med kvalitativa data för de äldre perioderna. Ska se om jag hittar någon referens. VI har dock många rekonstruktioner att tillgå av oscillationer i haven som går tillbaka till ca 1850. Här är en bra samlingssida med dessa index:
https://psl.noaa.gov/data/20thC_Rean/timeseries/
Arktis OLR går självfallet i takt med temperaturutvecklingen, det är Stefan-Bolzmann som är basen för OLR. I den mån temperaturen uppvisar cykler kommer även OLR göra det. Det vi ser är ju att uppvärmningen verkar avstanna i Arktis, vilket inte minst syns på havsisens utveckling senaste 12-15 åren
Ja, havsisen i Arktis är länkad till AMO, samt även till den Arktiska oscillationen. Återkommer till det i nästnästa artikel.
Ja, vi behöver en ny hypotes som WGH, eftersom AGW inte är trovärdig. Visst är det så att vi får en dynamisk effekt på grund av årstidernas växlingar. Solens strålar når inte de högsta latituderna vintertid vilket ger ett underskott som orsakar en obalans i energifördelningen och därmed dynamiken i värmetransporten. Men det jag saknar av ord i WGH är stratosfärens transport av luftmassa mot polerna, vars massa har påverkan på den s,k polarvirveln och dess samband med SSW. Vidare, vad innebär över tid den spektrala förändringen i TSI, där UV har stor betydelse för stratosfärens uppvärmning. Kanske nästa avsnitt blir mer upplysande i denna bemärkelse. Men klart är att AGW inte på något sätt kan förklara den föränderliga dynamik över tid som finns i atmosfären och i havsströmmarna.
Skall ställa till det genom att visa upp Willis E senaste alster:
https://wattsupwiththat.com/2024/05/21/rainergy/
Han belyser skillnader i regn mellan åren 1979 och 2021 och kopplar det till energiobalanser där molnen ingår-allt med stöd av Ceresdata.
”The important thing about cloud cooling is that it is temperature-controlled. It has nothing to do with forcing. When tropical sea surface temperatures go above about 26°C, it rains, regardless of the forcing. ”
Termostat i alla fall över vatten.
#26 Lasse
Molnen och regnen gör att tropikernas vatten aldrig går över 30 grader C.
Det innebär att överskottsvärme alltid transporteras norrut eller söderut. Och där kommer Gabriels hypotes in att det sker naturlig ventilation av denna energi vid polerna.
Tycker det beskriver den naturliga termostaten alldeles utmärkt, och att det givetvis finns många olika effekter inblandade av en natur som är smartare än oss
CO2-hypotesen har nog fått vad den tål nu och molnens betydelse som termostat har seglat upp som intressant i och med att Clauser ”kom ut ur garderoben” som klimatförnekare, enligt egen utsago.
Han är ju fascinerande och han har, enligt egen utsago igen, visat att som han säger, IPCC kan inte räkna.
Sedan lång tid tillbaka har Lindzen talat om iris-effekten och dess betydelse utan att få särskilt mycket gehör för det.
Kan ni alla se någon möjlighet att koppla ihop tankarna bakom Gabriels inlägg idag med Clauser’s molntermostat och kanske till och med Lindzens iriseffekt?
Det är inte alltid så enkelt för en stackars icke fysiker/matematiker som endast behöver Plimers icke samband mellan CO2 och de senast 500 miljoner årens temperaturhistorik och hans ”obehagliga sanning” om att det inte finns någon som bevisat att CO2 driver klimatförändringarna för att förbli ”klimatförnekare”.
#28 Ann Ih
Ger inte mitt svar #27 lite ledtrådar där tropikerna har en maxtemperatur via negativ feedback av moln samt regn och att överskottsvärmen sprids vidare enligt Gabriel. Ju mer värme som når tropikerna desto mer kyls bort av molnen lokalt så det blir begränsad värme som kan gå iväg som överskott norr resp söderut,
Övrig, icke farlig, värme kilar vidare med vindar och icke förglömma havsströmmar och dess cykliska beteende.
Co2 har begränsad påverkan utan vattenångan är den viktiga växthusgasen som man anar från ökenområden som Sahara där Gabriel påstår att den faktiskt har negativ strålningsbalans. Så trots hettan på dagen av mottagen energi så är avkylningen större under natten tolkar jag det som.
En naturlig termostat av en smart natur!
# 29 Torbjörn, tack.
Lite som Clausers tankar och om jag minns rätt även den där iriseffekten.
Klimathotarnas påstående är att den globala uppvärmningen kommer att drabba länderna i tredje världen värst, d.v.s länder nära ekvatorn. Där är det redan varmt, men det kommer knappast bli varmare där.
Jag har sett en modell som visar vilken temperatur som råder på olika breddgrader vid olika global medeltemperatur.
Jordens medeltemperatur anses vara +15 C och årsmedeltemperaturen vid polerna -36 C och vid ekvatorn +25 C.
Om global = 12,5 C så har polerna -50 C och ekvatorn +25 C.
Om global = 16,5 C så har polerna -18 C och ekvatorn +25 C.
Om global = 18 C så har polerna -7 C och ekvatorn +25 C.
Om global = 20 C så har polerna 0 C och ekvatorn +25 C.
Om global = 21,5 C så har polerna +7 C och ekvatorn +25 C.
Om global = 23 C så har polerna +13 C och ekvatorn +25 C.
Det är alltså alltid +25 C vid ekvatorn.
Vid varmare klimat blir kontrasten mellan pol och ekvator allt mindre.
Stormar beror på temperatur- kontrasten, mindre kraftiga ju mindre kontrast.
#29 Ann Ih
Håller med om att det som vanlig dödlig kan vara svårt att hänga med i alla olika termer och förkortningar. Jag är ny här och försöker suga åt mig all kunskap jag kan för att stärka min arsenal av argument vid eventuella middagar och dylikt. Men det är ju oftast en otroligt lång uppförsbacke man har när man ska prata klimat och panik med dom som säger 97 %, tänk på dina barnbarn, Greta och bla bla bla..
Det är som att det är helt befängt enligt många att tänka själv och söka upp kundkap på egen hand än att bara ta in det man blir matad genom tv. Att aldrig ifrågasätta något liksom.
#31 Sören G
Hur är det möjligt att en ökning på 1,5 grader skulle innebära en halvering av medeltempen vid polerna?
Finns ju förvisso proxydata som hävdar att jorden större delen av tiden varit isfri så det kanske är rätt logiskt ändå men vore intressant att veta hur det med bara 1,5 grader sker en så drastisk förändring.
#32 Michel
Kul med nya namn här som söker kunskap.
Jag tror att ett enkelt sätt att visa på felaktigheter i alarmismen precis som du är inne på är att söka data själv.
Då är det enklast med att kolla trender i extremväder och då ser du att alla är lika som förr eller en nedåtgående trend. Då vet du att alarmisterna ljuger oberoende om de är politiker, media eller forskare.
Jag tycker du kan titta på denna intervju som visar upp några exempel, titta gärna hela familjen så kan ni diskutera vidare under middagen😊
https://youtu.be/m6mhVUXgRxs?si=D2X3ovXz1dSjKI42
#32 TorbjörnR
Tack Torbjörn, har redan tittat på den och den är mycket bra 👍
Problemet är bara att det är på Riks och då åker all legitimitet ut genom fönstret för de flesta. Det får bara vara svt, tv4 eller aftonbladet annars är det inte sant. Med lite logiskt tänk så borde de flesta förstå att det inte kan vara så simpelt som narrativet påstår. Det är så djupt rotat det här att det verkligen är näst intill omöjligt att övertyga en människa som är uppskrämd av det här. Det finns inga plåster på såren som hjälper hur väl man än menar. Man förmedlar ju en alternativ bild för att få folk att må bra men blir bemött av ilska och förakt istället.
#35 Michel
Ok, tack. Var det så du hittade hit? Det var ju delvis tanken med intervjun.
Förnekar man fakta så är det svårt, och därför kan inte alarmismen betäcknas som annat än troende på auktoritet utan bevis och därmed religion.
Du får väl gå till NOAA Nasa etc och ta fram graferna själv och visa upp om omvägen via demokratisk media är för svår.
Apropå molnigheten. Det är ju en relativt ny upptäckt. Redan för flera år sedan så påpekades det – även av IPCC – att Europa hade en ökad solinstrålning till markytan. Man menade då att det berodde på att de industriella aerosol-utsläppen har minskat sedan 90-talet.
Men nu menar man att den minskade molnigheten minskat globalt, åtminstone under 2000-talet. De är ganska knepiga beräkningar som man får göra via CERES-databasen.
Problemet är väl att det inte finns några modeller som klarar av molnen och inte heller har några historiska data att analysera, globalt.
#36 Torbjörn
Nej jag fann er för ca ett halvår sedan kanske men har inte kommenterat något förens nu 😊
#38 Michel
Annat tips är att kolla på den presentation som Mats och Evert (tror jag) lagt upp på denna blogg. Där hittar du många slides tex om extremväder
Några punkter betr. ovanstående analys :
• Vad menas med ’klimatförändringar’? Under 1900 talet ökade temperaturen på den norra hemisfären med ca 0,6° C medan solinstrålningens elelektromagnetiska nettovärde ökade 2,3 ggr. Är 0,6° C =klimatförändring? I så fall utnämner jag Solens naturligt varierande energieffekt klimatförändringens mest sannolika determinant. Vi har ingen annan kontinuerlig energiproducent än möjligen jordens uppvällande värmeflöde, vars bas(heta ursprung) och slut(kalla yta) temperaturmässigt inte är identisk med det värmeflöde enligt omräknat med Stefan Bolzmanns Lag som passerar. Fouriers Värmeflödeslag definierar detta istället.
• Hittills betraktar jag inläggets framställning som ett upprepande av redan sedan länge kända förhållanden avseende värmeflöde från Tropikerna till extratropiska områden. De angivna ’grindvakterna’ exklusive ’solens variationer’ är avledda av just ’solens variationer’, enligt min uppfattning, baserad på Landscheits analytiska landvinningar från början av 2000-talet, och därigenom inga ’endogena faktorer’ i den angivna hypotesen, som endast
är en variant av en fysikaliskt omstridda växthusgasteorin.
• Analysens generella ansats har inget med de naturliga klimatområden som exempelvis Köppen definierat (inte ens för Arktis enligt min värdering) och har i den hittills
beskrivna framställningen inget värde som beskrivning av klimatutveckling/klimatförändring. Ingen sådan kan få signifikant värde om den t.ex. inte nöjaktigt kan beskriva det varierande läget för ITCZ, som bestämmer t.ex. om Braziliens regnskog förblir regnskog eller omvandlas till stäppliknande område, som sannolikt är en korrekt historisk beskrivning. Saharas historiska förändring till öken är ett annat exempel på reell klimatförändring.
På vad sätt de kommande inläggen adresserar t.ex. ovanstående kommer att fånga speciellt intresse hos mig.
Min bild av kombinationen av Willis Eschenbach:s funderingar och vår egen Gabriels Oxenstierna:s
Willis Eschenbach visar på en ”tipping point” (emergent phenomenon i hans egen vokabulär, tror jag) där tropiska hav ökar sin evaporering sjufalt mellan 28⁰–> nära 30⁰C, med en i stor sett lodrät derivata på ökad avdunstning ju närmare temperaturen 30⁰C som yttemperaturen i havet når.
Han använder detta till att beräkna kyleffekten på havsytan, där han förutom ångbildningsvärmet inkluderar ändrat albedo från den ökade mängden moln som bildas som en funktion av det ökade fuktinnehållet i luften (samt nedfallande, kallare regn vilket också kyler).
Men, kondensationen av regn innebär även frisättande av latent energi, vilket driver den uppstigande delen av Hadleycellerna på vardera sida av ekvatorn.
Ökad mängd fri energi vid ekvatorn ska enligt Eschenbach:s sammanställning till stor andel, eller helt, gå åt till evaporering. Detta oavsett om det är på grund av ökad forcing, solinstrålning eller annat.
Ökad evaporering ger ökad kondensation och därmed ökad mängd frigjord energi i Hadleycellernas uppstigande del. Vilket sin tur ökar omsättningshastigheten i Hadleycellerna – som i sin tur möjliggör större polarriktad advektion av energi SAMT borde ge upphov till ett lägre lufttryck under den stigande luftpelaren – som i sin tur ger ökande styrka i passadvindarna. Något som faktiskt verkar ha observerats, vilket stöder att mer energi tillförs systemet, vid ekvatorn åtminstone.
Jag funderar – helt amatörmässigt – över Sahara. Vad säger oss Sahara om hur klimatet fungerar? Det sker alltså en nettoutstrålning över dygnet som är negativt. Det blir svinkallt på nätterna, vilket också omvittnats av diverse upptäcktsresande genom tiderna. Och det verkar typiskt för alla öknar på jorden.
Värmen uppehålls genom inflöden från sydligare trakter och vid kustområdena från haven. Inget regn.
Det påminner lite om temperaturerna på Månen och Merkurius. Solen vräker in strålning och värme när de är belysta. På den sida som inte nås av solstrålarna så blir det minst sagt svinkallt. Ingen av himlakropparna har någon atmosfär, är väl bäst att tillägga.
Det säger oss att atmosfären/luften är ett viktig transportmedium, oavsett vad denna atmosfär består av för molekyler.
#33
”Hur är det möjligt att en ökning på 1,5 grader skulle innebära en halvering av medeltempen vid polerna?”
En ändring från 286 K till 280 K är ingen halvering. Det är en minskning med 2,1 %.
Temperaturer börjar vid -273 C. Skall man tala om halverade eller fördubblade temperaturer måste man använda absoluta temperaturer.
Att en stor förändring av de arktiska temperaturerna innebär en rätt liten global förändring beror på att de arktiska områdena faktiskt är en rätt liten del av Jordens yta. Områdena inom polcirklarna är t ex bara 8 % av Jordens yta.
#42
”Och det verkar typiskt för alla öknar på jorden.”
Nästan alla. Jag har själv skrapat is på vindrutorna i den australiska öknen.
Dock håller det inte för kustöknar som Namiböknen och Atacamaöknen, där havets stora värmekapacitet dämpar temperatursvängningarna. Luftfuktigheten är också högre där.
#43 tty
Det har du ju väldigt rätt i, tack 🙏
UAH har publicerat dom kompletta filerna för alla atmosfärslagren, grafer för månadsvärdena finns här.
https://sprayhattas.crabdance.com
Midtroposhere och tropopause fortsätter upp, vilket inte är ett tecken på uppvärmning utan snarare avkylning, vi får bara ge oss till tåls lite.
Trots påpekande pekar länken för lowerstratosphere fortfarande till filen för tropopause, den som laddar ner själv kan använda följande länk.
http://vortex.nsstc.uah.edu/data/msu/v6.0/tls/uahncdc_ls_6.0.txt
#19 Gabriel Oxenstjärna
Nu skriver du att värmetransporten från ekvatorn är mindre och att det gör att energiförlusterna i atmosfären blir mindre. Om värmetransporten mot polerna minskat så borde temperaturerna vid polerna inte minska och inte ökat.
Arktis har inte blivit varmare sedan 2006. Det verkar stämma ganska bra med OLR för just Arktis.
Det där med att Arktis värms upp snabbare än globala genomsnittet är historia. Det var så och det kan bli så igen i framtiden. Men det har inte gällt de senaste 18 åren.
#48 Lars Kamel
Har det inte varit varmare trots allt under vintern medan sommaren varit som vanligt?
Dvs högre medeltemperatur även senaste åren?
#1
Hej ”tty”
Intressant att läsa om Drakesundets uppkomst. Jag har förstått att cirkulationen av vatten men även atmosfär påverkar förhållandena på Antarktis.
Vad gäller Golfströmmen så uppstod väl den som en effekt av Panamanäset framväxt? ( startade för ca 60 miljoner år sedan och var ”fullbordad” för 3 miljoner år sedan – om jag minns rätt av vad jag läst)
Så hur ska man kunna jämföra olika geologiska epoker vad beträffar väder, klimat?
Framför allt- vilken betydelse kan man ge CO2 i dessa olika epoker?
(Off Topic!; Jag vill minnas att du ställer dig frågande till
Gösta Petterssons ”påståenden” om den Gravito-termala effektens betydelse? Nog bör väl detta vara en faktor att beakta?)
Med vänlig hälsning, Mats , Växjö
(Tack för alla KUs intressanta artiklar, med tillhörande
inlägg!)
Tack, Gabriel!
Härligt med vetenskap om klimatprocesser!
Detta ser ut att stämma bra överens med den den faktiska utvecklingen – dom senaste 10 åren, när det gäller temperaturerna I norr – och utvecklingen för havsisen och glaciäravsmältningen – det blir kallare I norr.