Ser vi ett nytt fenomen i samhället? Klimatfrågan har medfört en polarisering och splittring av vetenskapssamfundet och den mediala och allmänna debatten på ett sätt som vi väl kanske aldrig sett tidigare. Speciellt uppseendeväckande blir det inom naturvetenskap, där ju teorier av hävd testas mot  en mät- eller beskrivbar verklighet. Ett exempel från 1800 talet   →

Här är ett gästinlägg från tre klimatrealister som lyckats bra med att placera sina artiklar i media. De uppmanar oss att inte ge upp utan att skriva inlägg i olika lokaltidningar och hålla föredrag. Det fungerar!: Hur ska vi nå ut bredare med saklig information? Det räcker ju inte att vi bekräftar varandra hur rätt   →

Här är en artikel om gammelmedias ointresse av att ge en opartisk och balanserad bild av klimatdebatten. Svenolof Karlsson är författare och journalist och har bl.a. varit redaktör för boken  ”Domedagsklockan och myten om jordens ständiga undergång”, som tidigt uppmärksammades här på KU. Dagens artikel finns tidningen Skogsaktuellt, under rubriken ”Klimat borde vara önskeämnet”. Några   →

Göterborgsposten meddelar http://www.gp.se/nyheter/v%C3%A4rlden/larmet-152-000-europ%C3%A9er-kan-d%C3%B6-av-extremt-v%C3%A4der-1.4506976  andlöst att över 150 000 européer kommer att dö årligen av ”extremt väder” på grund av den globala uppvärmningen. Sveriges radio varnar http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=438&artikel=6751379  för att värmen i Sydeuropa – ”Lucifer” – kan orsaka ökad dödlighet och påstår att hettan i Indien kan ha varit en bidragande orsak till att 300 000 bönder tagit livet   →

Den utvecklingsfientliga och politiserade miljörörelsen fick under 1970t mer och mer inflytande, inte minst på grund av stöd från Maurice Strong. Redan då var klimatfrågan på gång och energidepartementet i USA utarbetade 1978 en “Comprehensive Plan for Carbon Dioxide Effects Research and Assessment”. Fysikern Freeman Dyson protesterade eftersom utredningen inte tog hänsyn till de fossila   →

Ett inlägg av Sigvard Eriksson och Ann Löfving-Henriksson. Klimathotsfrågans åsiktskorridor har varit mer eller mindre stängd sedan lång tid tillbaka. Beror det på okunnighet eller på medveten agenda? Efter många ”nej tack” fick GP 2009 ett brev adresserat till vetenskapsredaktionen. Det publicerades sedan på TCS: https://www.klimatupplysningen.se/2010/01/06/ann-l-h-kontra-gp/ Huvudfrågan var hur tidningen såg på sitt journalistiska uppdrag   →

Bild: Aftonbladet-090926 Forskarsamfundet förmedlar hellre sådant som överdriver klimathotet än sådant som modererar det. Man kan undra över klimatforskares relation till media. Överdriver de hoten hellre än för fram osäkerheter och att det finns dåligt utforskade faktorer att ta hänsyn till? Eller är det så att de klimatforskare som tror mer på klimatkatastrof också är   →

I detta inlägg kommer jag att ta en ”rönnbärsrisk”, dvs att framstå som en grinig kritiker av utvecklingen inom ett område som jag pensionerats från. Det handlar om förtroendet för forskning i allmänhet. Jag tar risken, för att få chansen att framföra några funderingar om vilka faktorer som styr detta förtroende. Diagrammet nedan visar hur   →

Återigen nyttjar jag KUs utrymme för att publicera en text som UNT refuserat som insändare. Den UNT-ledare jag önskade kritiserar publicerades i tisdags, och var en beskrivning av den samlingsrapport från IPCC som redan diskuterats här. Så här skrev jag: ”Dagens huvudledare i UNT (4/11) är både förutsägbar och beklaglig. Förutsägbar, eftersom den är i   →

Håhåjaja. Vi har sett det åtskilliga gånger förut: alarmistiska formuleringar av författarna till en eller ett par nya vetenskapliga rapporter, okritiska journalister som återger de smaskigaste bitarna och ett allmänt hojtande på en hotande katastrof, och på mer forskningspengar. Och det är ingalunda den första gången. Här beskriver Lars Jonsson föredömligt ett snarlikt alarm från   →