The Washington Post har idag en intressant artikel om kostnaderna för den gröna ekonomin.
“Few things are more appealing in politics than something for nothing. As Congress begins considering anti-global-warming legislation, environmentalists hold out precisely that tantalizing prospect: We can conquer global warming at virtually no cost. (…)
For about a dime a day [per person], we can solve climate change, invest in a clean energy future, and save billions in imported oil.
This sounds too good to be true, because it is.”
Anledningen till att övergången till den gröna ekonomin anses relativt billig är att hela resonemanget bygger återigen på modeller, skriver Robert J. Samuelson i The Washington Post. I den verkliga världen är situationen mycket annorlunda. Läs artikeln och kommentera gärna.
Märkligt att våra politiker överhuvudtaget ägnar CO2-hypotesen en tanke när så många andra problem runt hela jorden skulle kunna lösas med en bråkdel av samma uppmärksamhet.
Eller är det sånt som kallas politik?
Kanske de som inte förstår det ska tänka på haren och Acilles.
Vi kan ha evig tillväxt utan att någonsin nå ens 20% över
dagens nivå, faktiskt utan att ens nå 1% över.
Thomas: Kan du visa hur en enda krona av de resurser värden använt mot AGW, har givit ett mätbart resultat?
För den som har bråttom är det bäst att först ta reda på åt vilket håll man ska löpa, annars kan tröttheten avsluta loppet, utan att situationen förbättrats.