Växthusgaser som CO2 har en livslängd i atmosfären som räknas i många år. CO2 är också en ’välblandad’ gas, både i höjdledd och ytledd. Därmed har den samma värmande strålningseffekt överallt: effekten är global.
Antropogena aerosoler har å sin sida en låg utsläpps- och uppehållshöjd och en kort livslängd, alltifrån minuter upp till ett par veckor (beroende på vilken typ av aerosol det gäller). Aerosoler hinner därmed inte spridas särskilt långt i troposfären och de ger endast en lokal, eller som mest en regional effekt. Var aerosolutsläpp sker är därför av avgörande betydelse. Någon global effekt av antropogena aerosoler finns inte: effekten är lokal/regional.[1]
Figur 1. Antropogena utsläpp av svaveldioxid, mätt som Tg svavel.
Skillnaden mellan halvkloten är mycket stor, se figur 1.[2] Södra halvklotet har bara cirka ¼ av utsläppen, men har å andra sidan en jämn ökning av mängden svaveldioxid i atmosfären, jämfört med det stora trendbrottet under 1980-talet på norra halvklotet. (Se även denna bild, som visar de globala utsläppen ända tillbaka till 1750.)
Figur 2. Utsläpp av svaveldioxid med flera svavelrelaterade aerosoler (SO2, SO4-jonen, dimetylsulfid (DMS)), mätt som kg svavel per hektar per år. Utsläppen sker i stort sett helt på norra halvklotet. Den gröna färgen markerar en låg nivå av naturliga svavelhaltiga aerosoler, det är förutom DMS från bakterier på havsbottnar även saltpartiklar, mineraler och stoft, samt det som vulkaner släpper ut.[3][4]
Aerosolutsläppen är koncentrerade till vissa områden på norra halvklotet (NH). Detta framgår av kartan i figur 2, som visar utsläpp av svavelföreningar. De stora utsläppszonerna Kina, USA, Europa samt Indien ligger alla på NH. Närmare bestämt ligger de i zonen norr om tropikerna och upp till ungefär 50 breddgraden. Samma sak gäller även för andra aerosoler: även de kommer nästan helt från dessa tätbefolkade och oftast högt industrialiserade områden.
Det geografiska sambandet mellan aerosoler och temperaturer
I den första artikeln i denna serie såg vi att kyleffekten av aerosoler av IPCC påstås vara ungefär hälften av värmeeffekten av CO2. (aerosoler: –1,1 W/m2 och CO2 +2,2 W/m2, siffrorna från figuren här) Man kan likna det vid att IPCC ’bromsar med aerosoler’ samtidigt som man ’gasar med CO2’.[5]
Det gasas lika mycket över hela planeten, eftersom växthusgasernas effekt är global. Men aerosolbromsen ligger samtidigt hårt på enligt IPCC. I synnerhet på breddgraderna från 20N till 50N där utsläppen sker.
Figur 3. Temperaturförändring uppdelat på latitudzoner: 90N-64N, 64N-44N, 44N-24N, 24N-Ekv, Ekv-24S, 24S-44S, 44S-64S, 64S-90S. Anomalierna är beräknade relativt jämförelseperioden 1951–1980. Skalan på x-axeln går från -2,0°C till +2,0°C. Källa: GISS, (slutbild i en animering).
Det borde därför vara minst uppvärmning där vi har mest aerosoler. Men denna bild stämmer dåligt med verkligheten. I området från 24 till 64 breddgraden på NH har vi de överlägset största bromsande utsläppen, men samtidigt har vi just där bland den snabbaste uppvärmningen, se figur 3. (Bara Arktis från 64-90N har snabbare uppvärmning.)
Aerosolerna verkar därför inte ha särskilt stor kylverkan. I den del av geografin där de finns (20N – 50N), ja där kyler de uppenbart obetydligt, eftersom uppvärmningen är som snabbast där. Och i de delar av geografin där det knappt finns några bromsande aerosoler, dvs. på södra halvklotet, där är takten i uppvärmningen paradoxalt nog som allra lägst.
Ett regionalt exempel är Kina, som har de värsta aerosolutsläppen. Där borde takten i uppvärmningen vara extra låg. Men det är den inte. Temperaturobservationer visar att den är mellan 1,4 och 1,5 gånger så hög som i USA (beroende på jämförelseperiod).[1][6]
Sammanfattningsvis har artiklarna om aerosoler hittills visat:
- IPCC är mycket osäkert på aerosoleffekten. Den totala forcingen från aerosolerna kan vara vadsomhelst mellan -2,2W/m2 och 0,0 W/m2, beroende på vilken typ av data man använder.[5] Stort osäkerhetsintervall och låg konfidens gör alltså att man inte ens med säkerhet kan säga att aerosoleffekten är negativ.
Siffrorna kan jämföras med den värmande effekten av CO2, som anges till 2,16 +/- 0,25 W/m2. Nettot av verkan från aerosoler och CO2 kan alltså vara allt från att aerosoler helt upphäver verkan av CO2, till att de inte har någon kylande effekt alls. - Uppvärmningen är som störst (på stora delar av NH), där den enligt IPCC:s sätt att resonera egentligen borde bromsats kraftigt av aerosolerna.
- Uppvärmningen är som lägst på SH, när den egentligen borde vara minst lika stor där som på NH, sett till relationen global verkan av CO2 kontra lokal verkan av aerosoler.
Slutsatsen är att det är orimligt att aerosolerna har den stora kylande roll som IPCC tilldelat dem. Kanske de inte kyler alls, vilket vore inom det av IPCC angivna globala osäkerhetsintervallet.
Kombinationen av svag negativ forcing från aerosoler och blygsam global uppvärmning leder till en central slutsats: forcingen från CO2 och andra växthusgaser är svag. Därav följer att vi har en låg klimatkänslighet (ECS).[7]
Det vetenskapliga stödet för klimatalarmismen är svagt och aerosolernas låga kyleffekt gör det ännu svagare.
Referenser
[1] Divergent global-scale temperature effects from identical aerosols emitted in different regions, Persad och Caldeira, Nature 2018, https://doi.org/10.1038/s41467-018-05838-6
[2] Enlightening Global Dimming and Brightening, Martin Wild, AMS 2012, https://doi.org/10.1175/BAMS-D-11-00074.1
[3] A global assessment of precipitation chemistry and deposition of sulfur, nitrogen, sea salt, base cations, organic acids, acidity and pH, and phosphorus, Vet och 20 medförfattare 2014, https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1352231013008133
[4] Die größte natürliche Schwefelquelle in der Atmosphäre, 18. Nov 2019, Bettina Reckter, VDI. https://www.vdi-nachrichten.com/technik/umwelt/die-groesste-natuerliche-schwefelquelle-in-der-atmosphaere/
[5] Se IPCC AR6 WG1, kapitel 7, figur 7.5 för olika datakällor och osäkerhetsintervall.
[6] Different climate response persistence causes warming trend unevenness at continental scales, Li och 16 medförfattare, Nature 2022, https://doi.org/10.1038/s41558-022-01313-9
[7] The equilibrium sensitivity of the Earth’s temperature to radiation changes, Knutti och Hegerl, Nature 2008, https://doi.org/10.1038/ngeo337
Detta är den tredje delen i en serie artiklar om aerosolernas roll i klimatet och klimatmodellerna.
Den första delen handlade om aerosoler som ’fiffelfaktor’ i klimatmodellerna och hur historisk temperaturutveckling pekar på att de inte kan ha den stora bromsverkan som IPCC vill ge dem, här.
Den andra delen handlade om den syn som IPCC företräder, att aerosoler starkt bromsar planetens uppvärmning av växthusgaser, men att denna balans nu ändras när aerosolerna minskar. Vi fann att den främsta effekten av detta är att albedot minskar, vilket ökar mängden solstrålning som når jordytan och värmer oss, här.
Tack för artikeln, Gabriel.
Frånvaron av liknande problematiserande från IPCC själva visar på att det främst är en dagordningsstyrd organisation – de tar det uppdrag som de har bildats under på riktigt stort allvar.
En sekundär slutsats måste då bli att de inte, fraämst, ska ses som en vetenskaplig organisation då de grovt bryter mot Karl Poppers anda.
Allt detta är en tragiskt historia då grundfrågorna är viktiga – mänsklighetens vidare överlevnad och vilken ekonomisk utveckling vi styr mot. Dessa frågor förtjänas att ta på allvar.
Tack Gabriel, ännu en sten föll från mina arma, syndiga människoaxlar.
Nu kan vi njuta fullt ut av vårbrasan med trädgårdsavfallet från i fjol, nu när ljumma västanvindar kommit med stilla vårregn. Trädgården städas, CO2 kan återanvändas och jorden luckras upp till daggmaskarna och alla de andra små liven som frigör växtnäring där nere.
Naturen sköter sig åt oss. Det är bara att tacka och ta emot.
Tack Gabriel! Du drar ett ovärderligt lass med faktaredovisning
under klimatrealismens fana. Jag gillar din slutsats: ”Det vetenskapliga stödet för klimatalarmismen är svagt och aerosolernas låga kyleffekt gör det ännu svagare.” Själv propagerar jag alltid för att man ska se sig om i verkligheten, det är den som gäller och den trumfar alltid IPCC:s datormodeller. Dessutom hämta fakta från historiska tillbakablickar. Det har många gånger varit varmare förr.
Tack Gabriel.
Håller med om att Aerosoler är en viktig faktor som påverkar klimatet. Detta uppmärksammar även IPCC i kap 7 med en märklig skrivning:
”Over the last two decades, anthropogenic aerosol emissions have decreased in some developed countries, but
increased in many developing countries. The impact of aerosols on the global mean surface temperature over this
particular period is therefore thought to be small. It is projected, however, that emissions of anthropogenic aero-
sols will ultimately decrease in response to air quality policies, which would suppress their cooling influence on the
Earth’s surface, thus leading to increased warming.”
https://www.ipcc.ch/site/assets/uploads/2018/02/WG1AR5_Chapter07_FINAL-1.pdf
logiken är svår att följa 😉
Som jag tolkar det… ”vi har inte många susningar om aerosoler och moln…”
4 Lasse
Om jag fattat dessa slutsatser om aerosolernas inverkan på global temperatur rätt, alltså låga eller kanske nästan inga, måste väl nedgången i temperaturer under 50-70-talen följt av ökning under 1980-2020-talen bero på något annat?
Det borde väl betyda att världshavens olika strömmar av ackumulerad värme och kyla har med variationerna att göra? Frågan är väl då i vilken omfattning och tillsammans med solens variation, eller?
Tack för artikeln, Gabriel.
Eftersom aerosolerna tycks ha nästan försumbar påverkan kan man misstänka att det är människorna, bebyggelsen och människans aktiviteter på NH som orsakar uppvärmningen jämfört med SH.
Så AGW är kanske sant men inte i första hand pga koldioxidutsläpp. Vi vet ju att städer är UHI men inte pga koldioxidutsläpp.
Aerosolerna verkar vara en slagpåse i avsaknad på fakta. Så länge man utesluter närvaron av den kortvågiga strålningen i alla sammanhang, finns det ingen möjlighet att förstå tillståndet i atmosfären. Det är dags för klimatforskningen att erkänna denna stora kunskapsbrist om den viktigaste faktorn av allt, solens variabla elektromagnetiska flöde över tid.
# 4 Lasse, ja ”logiken är svår att följa” – även i Ditt inlägg, eller …?
#9 Ann L-H
Jag förstår!
Jag är av den tron att aerosolernas minskning sen 1980 har förstärkt uppvärmningstrenden på norra halvklotet speciellt i USA och väst. (Wild 2012)
IPCC tror inte detta. (Saknar helt ref till Wild i kap7)
Däremot kan de förutspå att om aerosolerna minskar i övriga världen så befaras en uppvärmning.
https://www.epa.gov/air-trends/sulfur-dioxide-trends
Därför var det välgörande för mig att läsa SMHIs utvärdering av klimatförändringarna där Wilds forskning fick stor roll för uppvärmningen.
https://www.smhi.se/polopoly_fs/1.189743!/Klimatologi_69%20Observerad%20klimatf%C3%B6r%C3%A4ndring%20i%20Sverige%2018602021.pdf
Kap 3.4
”Solinstrålningen vid markytan har mycket stor betydelse för klimatsystemet, bland annat
genom inverkan på lufttemperatur och avdunstning. ”
# 10 Lasse, tack. Det är skönt ibland att man får veta att det är rätt att inte förstå. Lite som de stackars eleverna har att slåss med när läromedlen är alltför slimmade.
Har IPCC funderat på att en del aerosoler är svarta, absorberar solljus och därmed ger uppvärmning, inte avkylning?
Eventuellt är andelen av sådana aerosoler olika i olika delar av världen, så att totala mängden aerosoler har olika effekt i olika delar av världen.
Jordens yta består till 70 % av vatten, som värms långsammare än landområden. Huvuddelen av jordens oceaner finns på södra halvklotet (SH), vilket skulle kunna förklara varför SH värms långsammare.
Om jag har förstått diskussionen om aerosoler rätt, så är det inte dessa i sig som kyler, utan att aerosolerna påverkar molnbildningen. Mer aerosoler ger mer moln, vilka kyler. Det är väl därför som den globala temperaturen går ner tillfälligt efter stora vulkanutbrott? Det har man ju kunnat observera historiskt, inte minst effekterna av vulkanen Tamboras utbrott 1815.
Dessutom är det väl numera ett av de flesta erkänt vetenskapligt faktum att solinstrålningen mot jorden ökat med 40 % sedan 1980-talet. Anledningen, som jag har förstått det, är inte att solen blivit aktivare, utan att luften, kanske framförallt på NH, blivit renare pga av miljölagstiftning, vilket minskat mängden moln, vilket gör att mer solinstrålning når jordytan, som därmed blir varmare.
När kol- och oljeförbränningen kom igång på allvar efter 2:a världskriget (för att inte tala om vad 6 års krig gjorde vad gäller aerosolutsläpp) ökade utsläppen till luft, vilket blockade solinstrålningen, varför temperaturen sjönk från 40-talet och framåt. På 60-talet kom miljödiskussionen igång, och krav ställdes på att minska utsläppen (provstoppsavtal, renare fordonsbränslen, kärnkraft i st f kol och olja etc.), som resulterade i renare luft, färre moln och mer sol, och temperaturen steg igen.
Så i min värld har aerosolerna betydelse, men deras roll minskar, eftersom vi blivit duktiga på att minska utsläppen. Det kanske är så att en stor del av de senaste decenniernas uppvärmning beror på att luften är renare, och inte alls har med CO2 att göra. Eftersom miljölagstiftningen skärps successivt, och fossileldning sannolikt minskar över tid, borde detta innebära att vi kan se fram mot fortsatt global uppvärmning. Eller är jag helt ute och cyklar?
#13
Det finns fortfarande en hel del som förklaras dåligt med aerosol-moln teorin. Svavelutsläppen är som Gabriel skriver regionala. Se följande länk: https://www.pnnl.gov/science/highlights/highlight.asp?id=907
Det är korrekt att Europa verkar vara den världsdel som har värmts upp mest de senaste decennierna. Om detta ska förklaras med minskad molnbildning på grund av minskade utsläpp av svaveldioxid så borde det även gälla Nordamerika – men där har temperaturen inte ökat lika mycket som i Europa. Nu ökar också utsläppen av svaveldioxid i Asien så att de nästan är uppe i nivåer som vi hade på 1970-talet. Då borde molnbildningen öka där och temperaturerna sjunka. Gör den det?
# 10 Lasse
1,7 % färre moln och aerosoler har sänkt jordens albedo med 0,8 W/m² under de senaste 2 decennierna. Tillsammans med förlusten av is- och snöalbedo på 0,6W/m² = 1,4W/m² har albedoförlusten varit den främsta drivkraften för klimatet sedan 2000. Som jämförelse har CO2 och GHE ökat med ~0,6W/m² under samma period. CO2 orsakar alltså endast ~1/3 – och minskande albedo ~2/3 av den globala uppvärmningen.
https://climateprotectionhardware.files.wordpress.com/2023/03/geb_2000-2020finish.png?w=1024
GEB / global energibalans 2000 (gult nummer) till 2020 (vitt nummer)
Den resulterande ökningen i energiobalans på ~0,8W/m²/20 år gör det klart att mindre moln inte bara betyder minskad albedo, utan också mindre växthuseffekt.
Orsaken till färre moln är inte bara baserad på färre aerosoler, utan främst på den ständigt ökande förlusten av avdunstningslandskap (0,86 W/m² sedan 2000)
https://climateprotectionhardware.files.wordpress.com/2023/03/cre-cloud-2.png
CRE = Molnstrålningseffekt enligt Prof. M. Wild 2019
#15 cph
Tack
Klickade på ditt alias och fann en hemsida som väcker nyfikenhet.
Konstgjord molnbildning som svar på uppvärmningen?
Berätta mera!
Här har albedoeffekten beskrivits (överens med ditt inlägg?):
https://klimatupplysningen.se/andrat-albedo-varmer-jorden-dubbelt-sa-mycket-som-co2/
I grunden är väl vatten svaret på att jordens temperatur är så pass stabil som den är? Haven som absorberar värme mycket mer än landyta, atmosfärens vatteninnehåll ( Mollier´s diagram) som är dominant att behålla värmen som annars skulle stråla ut.
För mig blir frågan hur stor och dominant vattnet är som grund-termostat för jorden, jämfört med andra ”spelare”, som CO2 och aerosoler t.ex.? Är det 80, 90, 98 eller 99,XX %?
Frågan blir då hur mycket de kan påverka, jag vet att meteroriter och kraftiga vulkanutbrott kan, men i längden, vad påverkar nämnbart vattnets dominans?
# 16 Lasse
Tack för länken. Förutom mindre avvikelser i vissa värden håller jag med om bidraget.
På min hemsida hittar du en heltäckande klimatskyddsstrategi för att minska havsnivåhöjningen, jordtemperaturen och CO2-koncentrationerna, som förklaras i detalj, men som kräver en global omtanke om hur vi hanterar vatten. Jag hoppas att du kan översätta dem för att diskutera dem med mig.
Jag ser några grova brister i modelleringen av allmän klimatvetenskap och de resulterande IPCC-rapporterna. T.ex.
– Minska och förstå H2O & moln som ren feedback från CO2.
– Att tillämpa Clausius-Clapeyron-ekvationen på atmosfären, även om denna ekvation endast är giltig i slutna energisystem och atmosfären är ett mycket öppet system.
– att underskatta den relativa luftfuktigheten, som har sjunkit i många decennier, och framför allt att inte kunna förklara det.
Du är varmt välkommen att förtydliga dessa saker.
Det är värt det.
#17 Enough
Växthuseffekt = ~155 -160W/m²
H2O = ~50 %
moln = ~25 %
CO2 = ~20 %
Övrigt = ~5 %
Det är viktigt att nämna att H2O och avdunstning vid energitransport till atmosfären med ~86W/m² och som molnalbedo med ~47W/m² naturligtvis också bidrar till att kyla ytan.
Många så kallade klimatexperter blir förvånade när de får höra att jorden är en vattenkyld affär.
OT Vi har ingen uppvärmning ( varken lokal eller global) i Luleå just nu. Noll grader och snöoväder. Vi är många som bytt till sommardäck på bilen. Jag även på cykeln. Väder har vissa likheter med människan. Inte alltid så pålitligt
Vi vet att det var enorma luftföroreningar i bl.a. London (den ökända Londonsmogen), Ruhrområdet och i många andra högt industrialiserade områden i Europa åtminstone fram till 1960-talet och ännu längre i Östeuropa. Huvudkällan till detta var koleldning utan rening och en transportsektor där man inte heller renade sina utsläpp. Detta ledde till att stora mängder aerosoler och sot förmörkade himmeln så att solinstrålningen minskade. Detta tror jag är huvudanledningen till att temperaturen sjönk under perioden 1940 – 1970. Helt naturligt sjönk temperatur då mer i Europa än i Nordamerika, beroende på att Europa är betydligt mer tättbefolkad än Nordamerika. Södra halvklotet har mindre landmassa och är dessutom ännu mer glesbefolkad, varför påverkan av aerosoler och sot givetvis är jämförelsevis obetydlig. Sedan kan man fråga sig hur signifikanta och pålitliga temperaturmätningarna är. Landmassan uppgår till 30% av Jordens yta och endast 3% av landmassans yta kan betraktas som tätortsliknande dvs totalt endast 0,9%! Dock är det där de flesta observationerna görs, vilket torde ge för höga och missvisande temperaturdata p.g.a. värmeöeffekten. Jag har noterat att temperaturen mellan Stockholm C och det närbelägna Tullinge kan skilja upp till hela 10 grader vintertid. Jag har också läst att centrala Paris i genomsnitt har 4 grader varmare än den omgivande landsbygden. Jag tvivlar starkt på att de metrologiska instituten tar vederbörlig hänsyn till detta, politiskt styrda som de nu har blivit. Som om detta inte vore nog har vi organisationer som NASA-GISS m.fl. som ändrar historiska temperaturuppgifter för att det bättre skall stämma överens det rådande narrativet om en katastrofal människoskapad, accelererad, och apokalyptisk temperaturstegring, där koldioxidhalten är utsedd till fiende nr 1. Det är den internationellt styrande globala eliten som är upphov till förfallet inom vetenskapen. De är vana att styra med hjälp av pengar, mutor och lögner och tror att allt och alla kan köpas. Sanning betraktar de som något relativt eller som en av dem uttryckte sig: ”We own the science”. Politiker och aktivister borde hålla sig borta från sådant de inte begriper och överlämna vetenskapen till de med kunskap. Uppgifter från WMO, EU, IPCC, Copernicus m.fl. aktiviststyrda organisationer kan man absolut inte lita på, då de ständigt manipulerar och förtiger alla uppgifter som inte passar in i deras förljugna världsbild.
Enough #6
Rolf #13
Rolf: ”Jordens yta består till 70 % av vatten, som värms långsammare än landområden. Huvuddelen av jordens oceaner finns på södra halvklotet (SH), vilket skulle kunna förklara varför SH värms långsammare. ”
Ja, visst finns det en stor skillnad mellan SH och NH vad gäller procentfördelningen mellan land och hav: NH har 61/39 medan SH är betydligt mer dominerat av haven med 81/19. Detta påverkar självfallet hur snabbt uppvärmning sker.
Men det är en alltför enkel förklaring att bara utgå från arealerna.
Om man tittar närmare på den intressanta animeringen från GISS och särskilt jämför utvecklingen under perioden 1910-1945 med uppvärmningen från 1980 och framåt ser man att de är helt olika.
https://svs.gsfc.nasa.gov/5059
I den tidiga perioden hade vi lika snabb global uppvärmning som i den senare perioden. Men under åren 1910-45 var uppvärmningen mycket mer jämnt fördelad mellan NH och SH, medan den från 1980 och framåt framför allt skett på NH.
Detta visar på att det INTE i sig är mängden hav på SH som ger en långsammare uppvärmning där.
Förklaringen till skillnaden mellan halvkloten ligger inte främst i aerosolernas verkan, vill jag påstå. Utan förklaringen ligger i:
1. Solens cykler, där vi har en långsiktig effekt som relativt sett gör NH allt varmare och SH kallare.
2. Skillnader i effektiviteten i transporten av värmeenergi från tropikerna i riktning mot polerna (meridional transport). Jorden värms upp mest i tropikerna och en stor del av energin avges närmare polerna, särskilt norrut, mot Arktis. Det är därför vi har den så kallade arktiska förstärkningen.
Aerosolerna har självfallet också en roll i skeendet från 1980, men det är många faktorer som pekar på att den inte alls är så stor som IPCC låter påskina. IPCC ’behöver’ en stark aerosoleffekt för att upprätthålla myten om en hög klimateffekt av CO2.
# 21 Gabriel O
”Jorden värms upp mest i tropikerna och en stor del av energin avges närmare polerna, särskilt norrut, mot Arktis”
Det borde väl bero på att landmassorna är större på norra halvklotet, eller?
Vidare, jag är nog lite benägen att hålla med #20 Chistian H. vad gäller mätningarna under den avsvalnande perioden, just av anledningen att temperaturmätningarna i hög grad sammanföll med de begränsade befolkade områden som eldade kraftigt, enligt din karta i texten. Men det resonemanget, har temperaturen knappt ökat alls sedan 1930-40-talet, utan mätningarna har blivit förblindade av högst lokal kraftigt ökad förbränning. Spekulationer, såklart, men pga ganska begränsande mätpunkter och mycket beräknade temperaturer, anser jag att det kan inte uteslutas att vi överdrivit den kallare perioden 50-70-talet med avseende på hela jordens medeltemperatur.
Rolf #13
”Om jag har förstått diskussionen om aerosoler rätt, så är det inte dessa i sig som kyler, utan att aerosolerna påverkar molnbildningen. Mer aerosoler ger mer moln, vilka kyler. Det är väl därför som den globala temperaturen går ner tillfälligt efter stora vulkanutbrott?”
Det du nämner om större vulkanutbrott påverkar i första hand stratosfären och kan ge effekt i flera år på klimatet. Men antropogena utsläpp sker i troposfären och fungerar annorlunda.
Det framgår direkt av IPCCs sammanställning av forcings att aerosolerna är uppdelade i en direktverkan och en effekt som går via molnbildning. Det är den senare som är den större delen.
https://klimatupplysningen.se/wp-content/uploads/2023/04/Forcing-AR6-1536×729.png
Jag har hittills inte gått in på denna uppdelning av aerosolernas verkan utan hållit mig mer på en översiktlig nivå. Men det kommer en artikel framöver om aerosol-molnrelationen.
Enough #22
” ”Jorden värms upp mest i tropikerna och en stor del av energin avges närmare polerna, särskilt norrut, mot Arktis”
Det borde väl bero på att landmassorna är större på norra halvklotet, eller?”
Nej, inte alls! Det beror på att vi i söder har en stor kontinent med höga berg (Antarktis), som är relativt isolerad klimatologiskt sett. Värmetransporten från tropikerna når inte längre än till Södra oceanen och kylfunktionen blir mycket mindre effektiv än i Arktis. Vädersystemen kommer aldrig in över Antarktis, utan snurrar runt det. Samma förstås med havsströmmarna.
I norr har vi å andra sidan öppet vatten väldigt långt norrut, och energitransporten från tropikerna sker över ett hav och i ett hav, men störs inte av någon kontinent.
AMOC når ganska nära det mest effektiva avkylningsområdet och havsströmmarna når ända in i Arktiska oceanen. Ännu mer viktigt är att den atmosfäriska transporten löper ohindrad nästan hela vägen upp.
Om jag minns rätt är det hela 90% av energitransporten som sker i atmosfären, bara 10% i haven, dvs tvärtemot vad man skulle kunna tro.
Rekommenderar att läsa Javier Vinos bok.
https://www.amazon.com/Climate-Past-Present-Future-scientific/dp/8412586700
#24 Gabriel O
Ok, tack för info!!
Har du också någon kommentar till mina spekulationer om överdrivet kall medeltemperatur under 50-70-talen?
Christian H [20]; Du skriver: ”Detta ledde till att stora mängder aerosoler och sot förmörkade himmeln så att solinstrålningen minskade. Detta tror jag är huvudanledningen till att temperaturen sjönk under perioden 1940 – 1970”. Kan vara delvis så, men det går inte att bortse ifrån att amplituden hos solcykel SC20 blev oväntat låg, vilket framgår av länken nedan (valfritt område av cyklerna från 1-25 går att studera genom att dra i trianglarna i nederkanten). Kan också vara så att aerosolerna är som jag tidigare har sagt, är slagpåsen på grund av klimatforskarnas okunskap om den kortvågiga strålningens påverkan på atmosfären från solen. Det är allvarligt med tanke på den låga amplituden hos SC24 och en förväntat lika låg SC25. Vi ser ju redan nu en tydlig omställning av den atmosfäriska cirkulationen med påverkan på jetströmmarna. Den globala temperaturen enlig UAH har stagnerat och verkar ha en trend nedåt.
https://www.swpc.noaa.gov/products/solar-cycle-progression
Lite mer om osäkra moln!
https://wattsupwiththat.com/2023/04/25/the-mysterious-ar6-ecs-part-2-the-impact-of-clouds/
Kyler eller värmer de netto?
På en global skala så säger jag pass!
Med tanke på att större inflödet av energi sker över ekvator och vändkretsar så är det svårt att intuitivt greppa detta-IPCC gör det knappast!
#18 cph
Vattnets roll för kylning av globen är intressant.
Att öka avdunstningen genom att göra vatten mer tillgängligt är kanske en lokal möjlighet. Vatten i stadsmiljö kan nog göra stor skillnad varma dagar. Bristen på tillgängligt vatten är en utmaning. Följer så gott det går den utveckling som sker i Kalifornien, där water management är aktuellt.
Men att förhindra havsnivåhöjningar ställer jag mig tveksam till. Naturen är bra på detta själv.
Lars K. #12
”Har IPCC funderat på att en del aerosoler är svarta, absorberar solljus och därmed ger uppvärmning, inte avkylning?
Eventuellt är andelen av sådana aerosoler olika i olika delar av världen, så att totala mängden aerosoler har olika effekt i olika delar av världen.”
Absolut, detta är välkänt sedan mycket länge!
Det finns ett ordentligt avsnitt i AR6 WG1 kapitel 7 om aerosoler, det är 7.3.3
Även denna referens i ref.listan ovan är väldigt informativ och handlar om just det du nämner:
[1] Divergent global-scale temperature effects from identical aerosols emitted in different regions, Persad och Caldeira, Nature 2018, https://doi.org/10.1038/s41467-018-05838-6
Det kommer snart en artikel här på Ku där jag kommer in på de olika typerna av aerosoler.
#13
”Det är väl därför som den globala temperaturen går ner tillfälligt efter stora vulkanutbrott? ”
Nej. Avkylningen efter stora vulkanutbrott beror på att sulfataerosoler i stratosfären blockerar solstrålningen. Detta rör sig om extremt små partiklar som kan hålla sig svävande i flera år, och eftersom det aldrig regnar i stratosfären tvättas de inte ur av regn.
Det är därför som bara de mest explosiva vulkanutbrotten, som kastar upp stora mängder svaveldioxid ovanför tropopausen, har kraftig inverkan på klimatet.
Mindre explosiva utbrott och t ex stora skogsbränder har bara kortvarig effekt eftersom de aerosolerna tvättas ur snabbt. Och effekten kan i sådana fall t o m vara motsatt genom att partiklarna absorberar solljuset och värmer omgivande luft. Detta märktes tydligt vid Lakis stora utbrott 1783. Den ”torra dimma” som spred sig i troposfären ledde då till en varm och torr sommar i Europa, följd av flera kalla vintrar orsakad av det svavel som kommit upp i stratosfären.
Enough #25
Christian H #20
”Har du också någon kommentar till mina spekulationer om överdrivet kall medeltemperatur under 50-70-talen?”
De argument som används borde i så fall gälla i lika hög grad under klimatperioden dessförinnan, 1910/20 till 1944/45, då vi hade en lika snabb temperaturhöjning som vi haft de senaste decennierna (från ca 1980). Jag tror inte man eldade mindre i London och Ruhrgebiet under den perioden.
Man måste se dessa olika perioder i ett större sammanhang och hitta någon giltig förklaring till variationen dem emellan.
Som Björn nämner, är det dels solvariationer, dels variationer i energitransporten som jag ser som de viktigaste, som i #21.