”Strålningsdrivarna”
vs.
”Polarvirvelsvakterna”
Rond 3: Två Arktiska Paradoxer
För första gången har läran om CO2 och växthusgasernas roll i klimatet fått en seriös utmanare i form av en heltäckande hypotes om vad som driver klimatet och dess förändringar.[1][2] Den här artikeln är den tredje i en serie som utvärderar denna nya hypotes om naturliga klimatvariationer. Artikeln publicerades först på engelska på Watts Up With That, här.
Arktis [70-90°N] är en verklig brännpunkt för klimatet, liksom för de två konkurrerande klimathypoteserna. Sedan 1979 har Arktis värmts upp 3-4 gånger snabbare än övriga jordklotet, och är den region som har den överlägset högsta uppvärmningstakten[3]. Fenomenet tog sin början i slutet av 1990-talet och märks mest under höst och vinter:
Figur 1. Uppvärmningen i Arktis är huvudsakligen ett vinterfenomen (blå kurva) på de högsta breddgraderna, 80-90°N. Temperaturanomalier jämfört med en 30-årig jämförelseperiod. Klimatskiftet 1995-2005 (”1997”) är markerat med en gul stapel. Bildkälla: DMI
För ”Winter Gatekeeper-hypotesen” [WGH] är Arktis särskilt viktigt: Den svaga och föränderliga polarvirveln i Arktis innebär en stor känslighet för påverkan av olika klimatfaktorer, vilket innebär stora variationer i den polära värmetransporten. Enligt WGH reglerar detta det globala klimatet, ungefär som ett ‘styrdon’.[1, s.542] Energi transporteras till Arktis för att strålas ut mot rymden på det ställe där utstrålningen är som mest effektiv – inte minst på grund av att växthuseffekten [GHE] är så låg där.
När värme flyttas till en plats där den lättare kan strålas ut i rymden ökar den utgående strålningen, vilket leder till en minskning av energiinnehållet i systemet som helhet. Förändringar i transporten av värme och luftfuktighet upp till Arktis förklarar både den starka uppvärmningstrenden i Arktis och dess effekter på den globala uppvärmningen, enligt WGH. Detta gäller särskilt under den mörka polarvintern, vilket är anledningen till att vi ser mönstret i figur 1. Se det första inlägget i denna serie här.
Strålningsdrivningshypotesen säger att uppvärmningen av Arktis främst orsakas av den ökade mängden antropogena växthusgaser i atmosfären (CO2 etc.)[5]. Dessa ökar växthuseffekten, vilket antas orsaka den stora temperaturökningen i Arktis. Den växthuseffektdrivna uppvärmningen i Arktis har till och med fått ett eget namn: Arktisk förstärkning (”Arctic Amplification”) [AA]. Nedan visas IPCC:s syn på sambandet:
Figur 2. IPCC kopplar den arktiska förstärkningen i bild (e) till antropogena utsläpp av CO2 i bild (f) och ger en prognos för isfritt Arktis år 2100 enligt två av utsläppsscenarierna i bild (g). Källa: AR6 WG1: AR6 WG1 figur 9.14.[4]
De attribuerar mellan 50 och 70 procent av AA till människans utsläpp av växthusgaser i atmosfären (CO2 etc.), baserat på modellkörningar vilka visar ett mönster som i figur 2. IPCC skriver: ”…Arktisk förstärkning är ett allmänt förekommande fenomen i responsen på den växthusgaspåverkan som simuleras av klimatmodeller.”[4] I deras modeller tillskrivs AA en kombination av strålningsdrivande påverkan från växthusgaser och olika återkopplingsmekanismer[5].
Båda klimathypoteserna betonar således växthuseffektens roll i den globala och arktiska uppvärmningen, men på motsatta grunder:
WGH hävdar att AA är en naturlig förändring, och att den låga växthuseffekten i Arktis är avgörande för dess funktion som den främsta platsen för reglering av global uppvärmning/avkylning.
IPCC menar att AA huvudsakligen beror på människans utsläpp av växthusgaser, och att den viktigaste faktorn som orsakar AA är växthuseffekten i sig via strålningsdrivning.
För att kunna avgöra vilken hypotes som är en mer rättvisande beskrivning av verkligheten måste vi se lite närmare på växthuseffekten.
Växthuseffekten
Växthuseffekten är den uppvärmning av jordytan som beror på att jorden har en atmosfär. Effekten är direkt kopplad till mängden växthusgaser i atmosfären, först och främst vattenånga. Växthuseffekten orsakas av att en del av den värme som strålar ut från jordytan värmer luften i atmosfären istället för att stråla ut i rymden. Detta gör att jorden i genomsnitt är ca 33 grader varmare än om den inte skulle ha haft några växthusgaser alls i atmosfären.
Den återstående nettostrålningen har absorberats av atmosfären på olika sätt. Den värmestrålning som inte försvinner ut i rymden måste per definition stanna kvar och värma atmosfären.
Och så här ser växthuseffekten ut, uppmätt via satellit och beräknad som absorberad strålning i procent av strålningen från jordytan samt animerad månad för månad: (se Bilaga 1 angående hur växthuseffekten beräknas)
https://youtu.be/Npk6J0CUyVI
Figur 3. Animation av den månadsvisa växthuseffekten mätt som en procentandel av långvågsstrålningen (LW) som stannar kvar i atmosfären. Effekten mäts i varje enskild ytcell 1° × 1° i enheten W/m², uttryckt som en procentsats. Alla mätningar görs vid ToA. Grå fält i östra Antarktis har negativa värden (så låga som -6%, dvs. utanför skalan). Data från Ceres Ebaf 4, medelvärde över hela perioden mars 2000 – september 2023.
Växthuseffekten är inte homogen över planeten, främst på grund av den ojämna fördelningen av vattenånga. Den är starkare i de fuktiga tropikerna och svagare över öknar. Växthuseffekten varierar mellan -6% i delar av Antarktis upp till 56% i vissa tropiska områden. Det globala genomsnittet är 39,7%.
I animationen ser vi också att växthuseffekten varierar kraftigt över säsongerna, särskilt i polarområdena. Låt oss jämföra månaderna juni och december:
Figur 4. Växthuseffekten under juni månad mätt som den procentuella andel av LW som stannar kvar i atmosfären. Det globala genomsnittet är 39,7%. För Arktis är siffran 29,5% och för Antarktis 4,8%. Grå fält i östra Antarktis har negativa värden. Horisontell linje indikerar 70°N. Data från Ceres.
Växthuseffekten är som svagast i de mycket torra polarområdena, vilket innebär att värmestrålningen lättast kan nå ut till rymden där. Detta är särskilt påtagligt på vintern.
Ovanför de kallaste polarområdena är växthusgasmolekylerna i atmosfären relativt sett varmare än ytan på den kalla jorden. Detta innebär att mer energi strålar ut i rymden än vad som hade varit fallet om det inte funnits några växthusgaser där.[6, s. 17] Växthuseffekten är då negativ. Detta inträffar när temperaturinversioner gör jordytan kallare än atmosfären.
I stora delar av östra Antarktis ser vi detta fenomen. I dessa områden är den uppåtriktade energistrålningen större än den nedåtriktade. Den extremt torra atmosfären gör alltså att den utgående energistrålningen blir större än den skulle vara utan växthusgaser.[7] Den negativa växthuseffekten är mest märkbar under polarvintern, men förekommer också på årsbasis (grå fält i animationen, figur 3).
När det är vinter på norra halvklotet ser växthuseffekten ut så här:
Figur 5. Växthuseffekten för december månad mätt som en procentandel av LW som stannar kvar i atmosfären. Den horisontella linjen anger 70°N. Data från Ceres.
Under den arktiska vintern blir växthuseffekten mycket svag. Exempelvis har Grönland och norra Sibirien en växthuseffekt som är nära noll på vintern, och har därmed en särskilt stark kyleffekt – all energi strålar ut, ingenting fångas upp av atmosfären. Detta beror på att atmosfären är både kallare och torrare. Det är under polarvintern som energin avges till rymden som mest effektivt.
Växthuseffekten är stark i tropikerna och svag vid polerna på vintern. Den ökade värmetransporten till polerna gör därför att planeten blir svalare eftersom polerna fungerar som kylande strålningskällor.
Arktis är den allra viktigaste avkylningsregionen i klimatsystemet. Detta beror på den massiva energiimporten till, och utstrålningen därifrån, i kombination med den svaga växthuseffekten. Detta är särskilt markant under vintern, då den radiativa kylningen är ännu mer effektiv än på sommaren.
Låt oss sammanfatta vad vi vet om växthuseffekten, vilket framgår av de satellitdata som visas i figurerna 3-5:
- Beroende av luftfuktighet: växthuseffekten är stark där luften är fuktig och svag där luften är torr.
- Geografiskt beroende: växthuseffekten är svag över polarområdena och över öknar. Den främsta orsaken till detta är låg luftfuktighet. Polartrakterna kallas ibland för ”isöknar”.
- Temperatur- och säsongsbunden: växthuseffekten varierar starkt med årstiderna i polarområdena och är som svagast under polarvintern. Delar av Arktis har nära noll växthuseffekt på vintern och i östra Antarktis är den till och med negativ.
Globala data visar en trend mot ökande växthuseffekt under de senaste 15 åren. Arktis uppvisar ingen liknande trend under samma period, varken på vintern eller på sommaren – se bilaga 2.
Arktiska paradoxer
På vintern är atmosfären i polarområdena unikt genomsläpplig för energiutstrålning (infraröd långvågsstrålning, LW). Det är helt enkelt lättare för klimatsystemet att kylas ned på vintern, eftersom mindre av den energi som strålar uppåt fångas upp av atmosfären. I Arktis är den utgående strålningen särskilt hög på vintern eftersom det transporteras dit så mycket energi söderifrån. Detta leder oss till följande två arktiska paradoxer:
- Regionen med den snabbaste uppvärmningen på Jorden kyler också klimatet mer effektivt än någon annan region.
- Regionen med den snabbaste uppvärmningen på Jorden har den (näst) svagaste växthuseffekten.
Arktis roll när det gäller att kyla klimatsystemet är unik. Antarktis har jämförelsevis en ännu svagare växthuseffekt än Arktis. Men Antarktis har till skillnad från Arktis varken någon uppvärmningstrend på vintern och har också betydligt mindre energiinflöde än Arktis.
Sammanfattning
Forskningen visar att den arktiska förstärkningen (AA) är kopplad i tid till ökad transport av värme och fukt söderifrån. Detta förklarar AA och stöds fullt ut av kvantitativa data.[8]
För att godta IPCC:s hypotes att AA huvudsakligen orsakas av ökande CO2-nivåer, förväntar man sig att få en fysikalisk förklaring till hur ökad CO2 skulle leda till ökad energitransport från söder. En sådan teoretisk förklaring ges inte av IPCC, eller i den litteratur som de hänvisar till.[4][5] Det enda stöd som IPCC ger för sin hypotes är körningar med sina CO2-riggade modeller. Det är ett tveksamt underlag.
Forskare som har analyserat klimathistorien sedan den senaste istiden visar att CO2:s inverkan på meridional energitransport är ”försumbar”[9]. Satellitdata ger inte heller något stöd för en ökande växthuseffekt över tid i Arktis.
Sammanfattningsvis finns det föga stöd för IPCC:s hypotes att ökande CO2-utsläpp och påverkan från växthusgaser orsakar den arktiska förstärkningen:
– Det finns ingen teori som förklarar hur ökade CO2-halter skulle leda till ökad energitransport upp till Arktis.
– Det finns inget stöd i klimathistorien för en koppling mellan CO2-nivåer och energitransport till Arktis.[9]
– Det finns inget stöd i satellitdata för att växthuseffekten skulle ha ökat i Arktis under de senaste 24 åren, trots att det skett en övergång till ett varmare och blötare vinterklimat (se bilaga 2). Växthuseffekten är också särskilt svag i Arktis under vintern.
– Det finns ingen förklaring till timingen av AA: varför började den runt 1997 och inte tidigare, om det är CO2 som skulle vara orsaken? Jfr föregående inlägg om klimatskiften, här.
– Det finns ingen förklaring till de två arktiska paradoxerna: att den plats på Jorden som har den överlägset snabbaste uppvärmningen…
… är det område där planeten kyls ner mer effektivt än någon annanstans, samt
… är det område som har den (näst) lägsta växthuseffekten av alla platser.
Slutsatsen är att det finns goda skäl att förkasta IPCC:s hypotes om att den arktiska förstärkningen beror på de ökande halterna av växthusgaser.
Å andra sidan finns det inget som falsifierar Winter Gate-keeper-hypotesen om Arktis roll i klimatsystemet. Det finns gott om fysikaliska bevis, liksom en betydande mängd vetenskaplig forskning om meridional värmetransport, som alla stöder dess hypotes om orsakerna till den arktiska uppvärmningen.
Bilaga 1: Om mätning av växthuseffekten
Det direkta tillvägagångssättet är att mäta nettot av långvågig strålning upp från jordytan, minus den långvågiga strålning som avges till rymden:
LWjordytan – LWTOA
Mätt på det sättet som ett energiflöde är den genomsnittliga globala växthuseffekten cirka 159 W/m2. Det finns dock ett grundläggande problem med den direkta metoden för att mäta växthuseffekten: den är starkt beroende av förändringar i yttemperaturen. När ytan blir varmare strålar den ut mer (Planck- eller svartkroppsstrålning), så att mer energi absorberas av atmosfären, vilket i sin tur ökar växthuseffekten. Detta problem måste hanteras när vi har geografiska eller säsongsmässiga temperaturförändringar mellan sommar och vinter. VIlket vi som bekant har i polarområdena. För att komma runt problemet med växthuseffektens temperaturberoende beräknas den i stället lämpligen som en procentandel av LW-strålning upp från jordytan.[10]
(LWjordytan – LWTOA) / LWjordytan
Bilaga 2. Utvecklingen av växthuseffekten i Arktis
IPCC utgår från forskning som antar att människans utsläpp av växthusgaser samt en ökad växthuseffekt är orsak till den arktiska förstärkning som började i slutet av 1990-talet.[5] Låt oss undersöka om svaren på följande frågeställningar kan ge stöd för detta:
– Hur utvecklas växthuseffekten över tiden?
– Har den ökat i Arktis på vintern under de senaste 25 åren i takt med att uppvärmningen där har blivit större?
– Ökar växthuseffekten i Arktis med ökande CO2-nivåer?
Det finns en tydlig trend mot en något högre växthuseffekt på global nivå. Detta beror främst på den ökade luftfuktigheten som är en effekt av den globala uppvärmningen. När luften blir varmare ökar dess innehåll av vattenånga, dvs. mängden av den viktigaste växthusgasen: [11]
Figur 6. Utveckling av växthuseffekten globalt, mätt som en procentandel av LW som stannar kvar i atmosfären. Medelvärde 39,7%. Grön kurva är Loess medelvärde. 2000:3-2023:9. Beräknat från satellitdata per ytcell, 1°x1°. Datakälla Ceres.
Men i Arktis har vi inte samma trend.
Så här ser det ut i juni respektive december:
Figur 7. Utveckling av växthuseffekten i Arktis i juni mätt som en procentandel av LW som stannar kvar i atmosfären. Medelvärde 29,4%. Grön kurva är Loess medelvärde med konfidensintervall (2σ). 2001:6-2023:6.
Figur 8. Växthuseffektens utveckling i Arktis i december mätt som en procentandel av LW som stannar kvar i atmosfären. Medelvärde 23,5%. Grön kurva är Loess medelvärde med konfidensintervall (2σ). 2001:12-2022:12.
Det finns med andra ord inget stöd i data från den tidsperiod vi haft Arktisk förstärkning för att den skulle ha orsakats av en ökande växthuseffekt i Arktis.
Referenser
[1] Vinós, Javier, Climate of the Past, Present and Future: A scientific debate, 2nd ed., Critical Science Press, 2022.
[2] Vinós, Javier. Solving the Climate Puzzle: The Sun’s Surprising Role, Critical Science Press, 2023.
[3] The Arctic has warmed nearly four times faster than the globe since 1979, Rantanen och 7 medförfattare, Nature 2022, https://doi.org/10.1038/s43247-022-00498-3
[4] Ocean, Cryosphere and Sea Level Change, IPCC AR6 WG1, kapitel 9.3, och citat från kapitel 4.5.1.1.2. Se även SPM A.1.5, B.2.5.
[5] The Polar Amplification Model Intercomparison Project (PAMIP) contribution to CMIP6: investigating the causes and consequences of polar amplification, Smith och 14 medförfattare, 2019, https://doi.org/10.5194/gmd-12-1139-2019
[6] Dependence of Earth’s Thermal Radiation on Five Most Abundant Greenhouse Gases, van Wijngaarden och Happer, 2020, https://arxiv.org/abs/2006.03098
[7] How increasing CO2 leads to an increased negative greenhouse effect in Antarctica, Schmithüsen och 4 medförfattare, 2015, https://doi.org/10.1002/2015GL066749
[8] Se kapitlen 10.3 och 11.5 i [1] för referenser till den vetenskapliga forskningen om meridionell transport in till Arktis. I ett kommande inlägg i denna artikelserie kommer även vissa kvantitativa bevis att redovisas.
[9] Heat Transport Compensation in Atmosphere and Ocean over the Past 22 000 Years, Yang och 5 medförfattare, Nature 2015, https://doi.org/10.1038/srep16661
[10] Observational determination of the greenhouse effect, Raval och Ramanathan, Nature 1989, https://doi.org/10.1038/342758a0
[11] Revisiting the greenhouse effect—a hydrological perspective, Koutsoyiannis och Vournas, Hydrological Sciences Journal, 2023, https://doi.org/10.1080/02626667.2023.2287047
Teknisk kommentar
Diagrammen gjordes i R från NetCDF filer, se den tekniska noten till den första artikeln, här.
VAR finns kampen mellan de två hypoteserna? Eller: egentligen borde väl kampen vara i full blom, det är ju så den mesta utvecklingen har skett i mänsklighetens historia. Men det är den inte, VARFÖR?
Jag brukar ”följa pengaströmmarna” när det kommer till olika saker som där debatten haltar betänkligt, det gäller antagligen denna uteblivna vetenskapsmatch också. För 400 år sedan kämpade Copernicus och Galilei i motvind mot makten/pengarna, Katolska Kyrkan då. Idag är det en annan makt, lite mer osynlig, den kallas lite diffust för ”globalismen” som står för reglerna på spelplanen, med offantliga medel pengar i ryggen, ironiskt nog är en skaplig andel våra fonderade pensionspengar….
jättebra midsommarläsning, men tyvärr skiner solen just nu, tack gabriel
Kanon Gabriel
Läste på WUWT igår kväll så var förberedd😊
Hur anser du att debatten bland forskare går kring denna hypotes?
Är den publicerad enligt alla konstens regler och peer reviewad?
Vad säger motståndarsidan?
Tack Gabriel, som alltid pedagogiskt och intressant.
Kan det blivit en sorts trafikstockning för värmetransporten de till de mest effektiva utstrålningsområdena i Arktis?
Kanske polarvirveln fått någon störning, eller vindmönstren i atmosfären ändrats, eller luftfuktigheten (växthuseffekten) i Arktis utkanter eller strax söder om ökat så varm luft i högre grad viker av åt öst eller väst i stället för att finna utstrålning i norr?
Är det Arktisk förstärkning överallt i Arktis?
Tack, Gabriel – du är en klippa!
Det jag själv sett gällande senaste uppvärmningsperioden från 1990 – är att den följer exakt samma mönster som alla tidigare uppvärmningsperioder, både på 1930 – talet, 1820 – talet och likadant på 1700 – talet – plötsligheten är dess signum, liksom utplaningen och nedgången…som vi nu nått.
Plötsligheten I temperaturökningen för alla dessa tidigare uppgångar är så slående att man häpnar – det handlar helt klart om naturliga processer – SMHI har själva skrivit om dom naturliga variationernas betydelse, fortfarande på 1990 – talet – då skrev dom att vi kommer att veta mer efter 2030!
SMHI, var fram till ganska nyligen helt på det klara med naturliga klimatuppvärmningar och efterföljande nedkylningar.
Det är egentligen först dom senaste 10 åren som smhivlämnat dom naturliga studierna bakom sig – och anslutit till alarmismen och modellandet.
Överallt syns nu i naturen att vi går mot ett nytt klimatskifte – senast denna försommar har vi en enorm sillexplosion, med ofattbara mängder sillyngel på västkusten – tyvärr kommer industritrålarna att skövla även dessa.
Även planktonbestånden har exploderat denna försommar och deras lek, fortplantning, syns som långa motorvägar i stömkanterna på nätterna.
Västkusten har nu varvat upp sina produktionsfabriker i havet – mer än jag någonsin sett på mina 60 år…spännande och sorgligt på samma gång – eftersom ekosystemet har totalhavererat i övrigt, I havet.
Glad midsommar till dig Gabriel och alla sköna skribenter på denna blogg, tack för eran envisa kamp!
Att det öht förekommer växthuseffekt på arktis har alltså att göra med varm och fuktig luft som kommer upp från söder som i sin tur bildar nederbörd i form av snö (skulle jag anta) vilket med tiden även bidrar till ökad reflektion av solljus?
Glad midsommar ☀️
Vad jag inte begriper är hur man kommer fram till att männskliga utsläpp kan spela så stor roll för som jag har förstått det så är 0,04% av atmosfären Co2 och våra utsläpp står för 3% av dessa 0,04 %. Hur kan någon bli övertygad av något dylikt?
Michel, det kallas propaganda och fungerar utmärkt då klimatalarmismen är på 24 timmar om dygnet. Att klimatet ändrar sig naturligt är inte intressant att nämna utan CO2 torgförs som det som styr klimatet. Petitesser som solen, vattenånga, vulkanutbrott viftas bort för det finns inga pengar att tjäna på de verkliga orsakerna till hur klimatet ser ut.
#8 Benny
Jo jag förstår det. Men samtidigt finns det ju dom som på riktigt tror på det här oavsett om det är propaganda och det är det jag har svårt att förstå baserat på proportionerna vi har att göra med.
Tack Gabrielle och alla andra.
Glad Midsommar önskar vi från en bohuskust som grönskar som aldrig förr.
Första ”höskörden” verkar mäktigare än någonsin, insekterna var framme lagom till fruktblomningen och träden lovar nu gott om körsbär, äpple, päron och plommon framöver.
Enda bakslaget hittills är att mördarsniglarna hittat vårt bästa kantarellställe – och de är inte utrotningshotade minsann.
OT. Intressant diskussion har uppstått under FORTUM:s facebookannons: https://www.facebook.com/share/p/C1vwFjpwtV3p4EnS/
Glad Midsommar!
Strålningsdrivarna ska alltid påminnas om att inverkan på s.k. växthuseffekten av ökande halt koldioxid i atmosfären enligt strålningsfysiken följer en logaritmiskt avtagande funktion, vilket ytterligare försvagar grunden för deras hypotes.
Att jorden har områden med negativ växthuseffekt bör tryckas ännu mer på så att en bredare allmänhet får upp ögonen för hur det förhåller sig i verkligheten. Förslagsvis bör det kallas för att där råder frysboxeffekt.
Därmed kommer många att förstå att koldioxiden inte har den växthuseffekt, som IPCC påstår. För IPCC-lägret besvärliga följdfrågor kommer då bli följden och många undra varför denna kunskap undanhållits från dem.
OT:
Glad midsommar från Normandie till er alla !
De två senaste dagarna har varit mest mulna, men hyggligt varma. Annars har våren och försommarens väder varit kyligt, grått och vått. Gårdens vildkaniner föder nu ungar på löpande band, men tyvärr dör nästan alla ovaccinerade ungkaniner av Rabbit Viral Haemorrhagic Disease ( RVHD).
Minervaugglorna har ungar i bolådan och föräldrarna är på full alert dygnet runt. Här-om-natten väckte de mig med intensiva skrik. Det var en mård som jagade kaninungar strax utanför entrédörren.
1 enough
Ja, var förs kampen? Främst är det att det finns väldigt mycket bra forskning som stöder ’klimatrealismen’. Bloggen No Tricks Zone gör regelbundna sammanställningar.
Om du går till deras hemsida ser du en kolumn till höger med rubriken ’Pages’. Där finns tematiska sammanställningar.
https://notrickszone.com
De sammanställer regelbundet årsvis också, här är t ex ’skeptiska’ forskningsrapporter för 2023.
https://notrickszone.com/skeptic-papers-2023/
Animationen i figur 3 gör det mycket tydligt att för delar av jordens atmosfär finns det ingen s.k. växthuseffekt utan där råder i stället frysboxeffekt.
För att detta ska bli ännu tydligare för en bredare krets är det möjligt att göra animationer av samma slag, men att i det ena fallet ha sydpolen i kartbildens mitt (södra halvklotet) och i andra fallet ha nordpolen i mitten (norra halvklotet)?
Se det som möjlighet att ge studierna av jordatmosfärens kallaste områden och deras växlande utbredning över tid ökad tydlighet om dessa områdens existens och få alla att lättfattligt inse att s.k. växthuseffekt inte råder över hela jorden utan där råder dess motsats.
Jag har aldrig trott särskilt mycket på CO2-hypotesen, men jag funderar på hur det kommer sig att den värme som transporteras från tropikerna till Arktis, inte strålar ut i samma omfattning, trots låg växthuseffekt, eftersom Arktis blir varmare (det verkar ju alla vara överens om). Det måste ju betyda att någonting håller kvar värmen i atmosfären.
Och vidare, den Arktiska förstärkningen, är den cyklisk? Var det den som bl a gav upphov till nedkylningen från 40-talet fram till 1970-talet? Hur såg den isf ut under Lilla istiden, som ju varade i flera hundra år?
Någon som kan förklara? Eller är det jag som inte har fattat något av Gabriels mycket pedagogiska framställning?
#16 Rolf
Att arktis blir varmare beror kanske på att varm luft i större grad än vanligt förs dit i det syftet hypotesen talar om.
Nu är ju jag en fullkomlig bozo när det gäller allt detta men som jag fattar det så borde väl uppvärmningen vara tillfällig samt transporten av värmen likaså. Att jorden själv känner av att det är dags för avkylning. Och då transporteras varm luft dit där den lättast försvinner. Med tiden avstannar denna process och då blir det kanske lite varmare igen och så börjar det om.
Munin 15
Tyvärr inte så lätt att göra som du föreslår!
Det är ett dilemma med projektionen av ett klot (Jorden) på ett plan. Det blir alltid inexakt någonstans, i den projektion jag använt är det polartrakterna som blir alldeles för stora jämfört med verkligheten. Man ser det tydligt i de 64000 rutorna som är underlaget till figurerna med kartorna., de blir mycket större i polartrakterna än nära ekvatorn, men i verkligheten är de alltså alla 1 x 1 grad. Vilket innebär att rutor som är nära t ex Nordpolen har mycket mindre landyta än rutor vid ekvatorn.
Tydligast syns det i animeringen, där rutorna syns tydligt i Antarktis och Grönland, men är svåra att se närmare ekvatorn. Vilket alltså beror på den projektion som jag använt.
Sen är det ju så, att det inte bara är landytan som är viktig, utan även hur effektiv utstrålningen är i ett visst område. En liten landyta i Arktis, Grönland eller Antarktis kan alltså stråla ut betydligt mer per kvadratmeter än samma yta vid ekvatorn.
Joachim 4
”Kan det blivit en sorts trafikstockning för värmetransporten de till de mest effektiva utstrålningsområdena i Arktis?
Kanske polarvirveln fått någon störning, eller vindmönstren i atmosfären ändrats, eller luftfuktigheten (växthuseffekten) i Arktis utkanter eller strax söder om ökat så varm luft i högre grad viker av åt öst eller väst i stället för att finna utstrålning i norr?”
Bra beskrivning! Det är som en kamp mellan de zonala vindarna (Ö-V) och de meridionala vindarna (mest S -> N). Polarvirveln skyddar Arktis, men ibland bryts den ner av de större vädersystemen och vågbildning i atmosfären (s.k. ROssby-vågor) i kombination med blockerande högtryck över Grönland/Skandinavien/Ural och vi får inträngning av fuktig luft söderifrån.
Som en konsekvens av den svagare polarvirveln börjar jetströmmen att vandra, vilket kraftigt påverkar vädret.
Det kommer fler delar i artikelserien, jag kommer att gå igenom detta, det är en central del av WGH.
”Är det Arktisk förstärkning överallt i Arktis?”
Ja, men mest märkbar på de högsta breddgraderna, från 80-90N.
#3 TorbjörnR och #19 Gabriel Oxenstierna
Vem är det som driver nedanstående klimatskeptiska blogg?
https://greenhousedefect.com/basic-greenhouse-defects/the-mysterious-polar-amplification
20
Det är någon som heter Erich Schaffer från Österrike.
Han är väl påläst, men inte en forskare vad jag kan förstå.
Han skriver intressanta kommentarer då och då på WUWT.
Han skrev en intressant artikel om GHE på NoTricksZone:
https://notrickszone.com/2020/09/11/austrian-analyst-things-with-greenhouse-effect-ghe-arent-adding-up-something-totally-wrong/
Intressant att Arktis endast värmts vintertid .
-25°C smälter inte is bättre än -29 ° C.
#18 Gabriel
Det för en bredare allmänhet mycket viktiga du fångat genom din animation i figur 3 är att jorden/jordatmosfären har områden med negativ växthuseffekt=frysboxeffekt och de områdena kan skönjas på din projektion. Den breda allmänheten och säkert de flesta politiker, klimattjänstemän etc. har ingen aning om detta utan är genom klimatpropagandan blint indoktrinerade att rabbla växthuseffekt utan någon som helst reflektion om hur verkligheten är och dess variationer i rum och tid i jordens atmosfär.
Animationer utformade i jordglobperspektiv (tredimensionellt) och där betraktaren kan (likt bilder från rymdstationer) se hur växthuseffekten varierar för jordens alla ytor skulle öppna ögonen på alla.
Om detta är möjligt att skapa och om det finns grafikprogram och datorkraft att skapa sådana animationer kan vara ett sätt att få ännu starkare genomslag för att IPCCs hypotes bör ifrågasättas.
Går det att också att integrera med storleken på effektiv utstrålning från jordens ytor blir det ett mycket kraftfullt medel för att illustrera hur jordens energibalans varierar.
Själv har jag ingen kunskap om det är möjligt eller om det bara är ett önsketänkande om vilka animationer som går att skapa.
De 64000 rutorna bör dock kunna sorteras upp i grupper baserat på vad de står för på en skala som frysboxeffekt-växthuseffekt och även baserat på deras storlek vad gäller effektiv utstrålning.
Vilken ruta på jorden representerar starkaste frysboxeffekten? Vilken ruta står för störst effektiv utstrålning?
#23 Munin
Men jag förmodar att modelldata för varje ytenhet som är baserade på indata med dålig satellit täckning över avlägsna regioner som polerna över Arktis och speciellt Antarktis inte ska tas för givna heller.
24
det är inte i sig sämre täckning över polerna än på andra ställen för ceres satellitdata. Satelliterna snurrar hela jorden runt och mäter lika intensivt överallt. Endast den allra sista cirkeln från 89-90 breddgrad saknar data.
Framgår här:
https://ceres.larc.nasa.gov/data/general-product-info/#ceres-footprint
Munin 23
Det skulle gå mycket bra att göra sådana animeringar, för de som jobbar professionellt med sådant. Alla data finns ju i 3D rutmönster.
Själv är jag bara glad att jag nu lärt mig att få ut data ur dessa filer och göra vanliga diagram 🙂
Rolf #16
”den Arktiska förstärkningen, är den cyklisk? Var det den som bl a gav upphov till nedkylningen från 40-talet fram till 1970-talet? Hur såg den isf ut under Lilla istiden, som ju varade i flera hundra år?”
Ja, det finns temperaturcykler i Arktis, skrev om det här på KU., du ser det i figurerna 4 o. 5:
https://klimatupplysningen.se/arktisk-forstarkning-del-1-det-var-varmare-forr-i-arktis/
Även isutbredningen är cyklisk enligt rekonstruktioner som gjorts:
https://klimatupplysningen.se/arktisk-forstarkning-2-korsbarsplockning-i-arktis/
Magnus #5
”Överallt syns nu i naturen att vi går mot ett nytt klimatskifte – senast denna försommar har vi en enorm sillexplosion, med ofattbara mängder sillyngel på västkusten …
Även planktonbestånden har exploderat denna försommar … Västkusten har nu varvat upp sina produktionsfabriker i havet – mer än jag någonsin sett på mina 60 år…”
Tack Magnus, intressanta observationer! Får mig att tänka på litteraturen om PDO som nämndes i tidigare sammanhang, ’från ansjovis till sardiner’.
Jag tror som du, vi är inne i ett klimatskift nu mot kallare klimat. El Niñon är avslutad och avlöses av La Niña. Dessutom verkar det som att solcykeln nr 25 nu är på max och kommer avta de närmsta 4-5 åren.
http://www.solen.info/solar/images/cycles23_24.png
Detta får mig att tro att vi återigen får en räcka av La Niñas, där den sista triggas av terminalhändelser i solens övergång från SC25 till SC26. Dessa terminalhändelser är väl dokumenterade i forskningen.
#28 Gabriel
”Jag tror som du, vi är inne i ett klimatskift nu mot kallare klimat. El Niñon är avslutad och avlöses av La Niña. Dessutom verkar det som att solcykeln nr 25 nu är på max och kommer avta de närmsta 4-5 åren.”
Kan det kanske vara så att man vet om detta och sedan när det väl inträffar så kommer det tillskrivas den gröna omställningen?
#26 Gabriel
Det bör vara lockande för de som kan göra detta. De kommer att gå till historien, som de som var med och sänkte IPCCs hypotes och fick hela klimathotet att pysa ihop och försvinna!