Vilken typ av vinter kommer vi att få i år? Blir det en radda lågtryck från Atlanten som ställer sig i kö för att leverera milt och fuktigt väder på löpande band? Eller blir det högtrycksbetonat och kallt? Blir det ’blockerande’ vädersystem i år igen? Kommer jetströmmen att vandra söderut med arktisk kyla i släptåg, eller kommer den ligga mer stabil? – Ja, allt detta avgörs till inte liten del av den så kallade arktiska oscillationen (AO). Den påverkar vilken typ av vinter vi får i år. Men den påverkar också vilken typ av vintrar vi får på lång sikt.
AO styr inte bara vintervädret på norra halvklotet, utan påverkar vädret ända ner i tropikerna.[1] Den påverkar hur mycket is det blir i Arktis. Den är även länkad till cirkulationen uppe i stratosfären, och påverkas därmed av variationen i solens UV-strålning. Den har också en stor roll för långsiktiga klimattrender. AO är helt enkelt ett utomordentligt viktigt väder- och klimatfenomen, med effekter i paritet med den mer omtalade Enso-cykeln.[2]
AO definieras utifrån variationer i lufttrycket norr om den tjugonde breddgraden. Tryckavvikelser i Arktis motsvaras ofta av motsatta tryckavvikelser i zonen runt 40:e breddgraden. Dessa skillnader beräknas som ett index, som alternerar med positiva eller negativa värden: vi har antingen en positiv eller en negativ fas. Fasväxlingar sker ett flertal gånger varje vinter. (Teorierna kring indexet finns i [3].)
Figur 1. AO-indexets två olika faser. Källa: Wikipedia
Negativt AO-index motsvaras av högtryck i Arktis och svagare polarvirvlar. Jetströmmar kan då börja ’vandra’ i vågformade mönster, vilka för den arktiska kylan söderut med nordliga vindar. Ju mer negativ AO är, desto extremare kan vintervädret bli tack vare denna effekt på jetströmmen.
Positivt AO-index kännetecknas av högre lufttryck på de lägre breddgraderna, vilket driver varma västliga vädersystem längre upp mot Arktis. Det blir då lågtryck i Arktis. Polarvirvlar och jetström snurrar stabilt och hindrar den arktiska kylan från att sprida sig söderut. Det blir blötare och varmare vintrar i Skandinavien.
Figur 2A. AO-indexet för vintermånaderna (JFM) från 1950–2023 visas i blått. Det svarta strecket är 5 års medelvärde. Klimatskiftet vid solminimum 1976/77 är markerat med rött. Källa här.
Figur 2B. AO-indexet för vintermånaderna (DJF) från 1836–2023. Det färgade strecken är löpande medelvärden beräknat med LOESS.
En positiv långsiktig trend för AO
Sedan klimatskiftet 1976/77 är indexet i en positiv långsiktig trend. Efter en topp i slutet av 1980-talet, planade AO-indexet ut runt millennieskiftet, och sedan 2010 är det återigen i en positiv trend. Den långsiktigt positiva trenden i AO betyder att lufttrycket i Arktis blir trendmässigt lägre, medan det stiger över norra Atlanten och västra Europa. Som exempel kan vi ta 30-årsperioden från 1968 till 1997, då lufttrycket över Arktis sjönk mellan 6 och 10 mbar, medan det steg på de lägre breddgraderna.
Storleksmässigt har indexet sedan 1988 dessutom varit övervägande på plussidan, se figur 2. Detta visar att vi haft ett lägre lufttryck än normalt i Arktis: mera lågtrycksbetonat väder, mera moln, mera nederbörd, mera isdrift.[2][5] Nere på våra breddgrader i Europa, Sibirien och USA har vi fått mer högtrycksbetonat väder, mera solsken, samt högre temperaturer än normalt.
Utvecklingen mot en långsiktigt positiv nivå för AO är en anmärkningsvärd förändring i klimatsystemet.[4] Vi uppfattar att vintrarna har blivit varmare och massmedia påstår att det beror på våra utsläpp av CO2. Men en stor del av förändringen beror de facto på att AO varit mer i sin positiva fas de senaste 10–15 åren.
Kopplingen mellan AO och isen i Arktis
Eftersom havsisen i Arktis driver med vindarna, kommer de olika trycknivåerna att orsaka isrörelser. Den förändring till en mer positiv AO vi haft de senaste decennierna har bidragit till förtunningen av isen i Arktis.[9] Den ökar också på Fram-exporten.[2][9]
Även den ’arktiska förstärkningen’ är kopplad till AO, alltså den snabba uppvärmningen i Arktis, där temperaturen har ökat mer än någon annan stans på Jorden. Vi ser detta i figur 3, där den positiva AO-trenden sedan klimatskiftet 1976/77 sammanfaller med att isen har minskat i Arktis.
Figur 3. Den arktiska oscillationen som kumulerat index över tiden visas i blått (vänster skala, OBS: skalan är inverterad!). Isutbredningen vid sin minsta nivå i september i Arktis visas i brunt (höger skala, Mkm2). Klimatskiften är markerade med rött. Solcykelns 44-års minima (2*22 år) är markerade med gult. Isutbredningen är från satellitdata från 1979, före det är de från rekonstruktionen i [10].
Vad kan orsaken vara till att AO blivit mer positiv?
Den hypotes som framförs av IPCC är att ökade utsläpp av CO2 skulle kunna vara en faktor.[8] Mot detta talar det faktum att AO växlade från negativ till positiv långsiktig trend även runt 1880, då CO2 var kvar på den förindustriella nivån 290 ppm.(*)
Varken nivån för AO eller långsiktiga växlingar mellan faserna verkar därför bero på den monotont ökande CO2-halten.
Koppling till solcykeln
Däremot verkar det finnas en koppling till solcykeln.
Under perioder av hög solaktivitet blir AO mer positiv. Som exempel kan vi ta solmaximum 1990, se figur 2.
Under perioder av låg solaktivitet blir AO däremot mer negativ. Som exempel kan vi ta solminima 1976/77, då klimatet också genomgick ett större skift.[6][7]
Även 1879 skiftade AO från negativ till positiv långsiktig trend. Detta skedde direkt efter ett solminimum. Det blev sedan än mer markerat vid solminimum 22 år senare, 1901, då den positiva trenden vi ser till vänster i figur 3 tar ordentlig fart.
Förra gången den kumulativa cykeln vände neråt var i samband med solminimum 1933, se figur 3.(**) Då hade AO varit i en positiv trend sedan solminimum 1878, alltså i 55 år.(*)
Det var varmt under 1930-talet. Från den tiden finns det också många rapporter om minskande havsis i Arktis, glaciärer som drog sig tillbaka och rekordvärme.[11][12] Intressant nog var summan av den kumulativa trenden i AO 1933 lika stor som idag. Men sedan vände cykeln. Kanske är den nu på väg att vända igen?
Vi har nu haft en positiv kumulativ trend sedan solminimumet och klimatskiftet 1976/77. Storleksmässigt är den positiva trenden nu ungefär lika stor som fram till den förra vändningen 1933. En vändning nedåt till negativa nivåer i AO kan prognosticeras till kommande solminimum runt 2030. Vi ska därför inte bli förvånade om en period med trendmässigt kallare vintrar tar sin början inom 10 år.
Referenser
[1] Where can the Arctic oscillation be reconstructed? Towards a reconstruction of climate modes based on stable teleconnections, Lohmann och 2 medförfattare, 2005, 6, https://doi.org/10.5194/cpd-1-17-2005
[2] On the Arctic and Antarctic Oscillations, J. M. Wallace, July 17, 2000, http://research.jisao.washington.edu/wallace/ncar_notes/
[3] The Arctic Oscillation signature in the wintertime geopotential height and temperature fields. Thompson och Wallace, 1998, Geophys. Res. Lett., 25, No. 9, 1297-1300, https://doi.org/10.1029%2F98GL00950
[4] Hurrell, Decadal trends in the North Atlantic Oscillation: Regional temperatures and precipitation, Science 1995, https://doi.org/10.1126/science.269.5224.676
[5] Arctic cyclones have become more intense and longer-lived over the past seven decades, Zhang et al 2023, https://www.nature.com/articles/s43247-023-01003-0
[6] ENSO-like Interdecadal Variability: 1900–93, Zhang, Wallace och Battisti, J. of Climate 1997, https://doi.org/10.1175/1520-0442%281997%29010%3C1004%3AELIV%3E2.0.CO%3B2
[7] ENSO-Like Variability: 1900–2013, Chen och Wallace, AMS 2015, https://doi.org/10.1175/JCLI-D-15-0322.1
[8] Annular Modes and Mid-Latitude Circulation Changes, AR4 avsnitt 10.3.5.6, https://archive.ipcc.ch/publications_and_data/ar4/wg1/en/ch10s10-3-5-6.html
I AR6 WG1 se Annex IV, Section AIV.2.1, https://www.researchgate.net/publication/354238910_IPCC_AR6_WGI_Annex_IV_Modes_of_Variability
[9] Response of Sea Ice to the Arctic Oscillation, Rigor, Wallace och Colony, J. of Climate 2002, https://doi.org/10.1175/1520-0442(2002)015%3C2648:ROSITT%3E2.0.CO;2
[10] On assessment of the relationship between changes of sea ice extent and climate in the Arctic, Alekseev och 2 medförfattare, 2015, https://doi.org/10.1002/joc.4550
[11] Historic Variations in Arctic sea ice. Part II: 1920-1950, Tony Brown 2013, https://judithcurry.com/2013/04/10/historic-variations-in-arctic-sea-ice-part-ii-1920-1950/
[12] The Early Twentieth-Century Warming in the Arctic—A Possible Mechanism, LENNART BENGTSSON och 2 medförfattare, 2004, https://doi.org/10.1175/1520-0442(2004)017%3C4045:TETWIT%3E2.0.CO;2
(*) Månadsdata för AO finns ända tillbaka till 1836.
(**) Notera att skalan för AO i figur 3 är inverterad.
Detta är den fjärde artikeln i en serie om olika aspekter på den arktiska förstärkningen.
Den första artikeln handlade om temperaturtrenderna i Arktis och finns här.
Den andra artikeln handlade om trenderna för isutbredningen i Arktis och finns här.
Den tredje artikeln handlade om albedoeffekten i Arktis och finns här.
Hur vintern blir får vi se.
Men senaste veckorna har varit kallare än normalt i Oktober !
Märklig skillnad mot den varma September.
September var varmare än normalen:
https://www.smhi.se/data/meteorologi/ackumulerade-avvikelsekartor/foregaende-manad/temperatur/
Men Oktober har hittills varit kallare än normalt:
https://www.smhi.se/data/meteorologi/ackumulerade-avvikelsekartor/hittills-denna-manad/temperatur/
Är det Oktober som visar framtiden kan den här vintern bli intressant.
Tack Gbariel för en gedigen analys av Arktis is. En viktig komponent i klimatlarmen är ju minskande mängd havsis i Arktis.
Det stämmer ju om man, som IPCC alltid gör i diagrammen, tar avstamp i perioden runt mitten av 1980-talet. Men nu verkar nedgången ta paus.
Din figur nr 3 visar att vi dock hade ett liknande isläge under 1930-talet, garanterat utan påverkan av fossil koldioxid.
Bekräftas i länken nedan till professor Ahlmanns understreckare i SvD 1938.
Allt detta falsifierar IPCC:s narrativ. (Inklusive EU:s och John Hasslers!!)
https://www.svd.se/under-strecket-1938-den-aktuella-klimatforbattringen
#1
Noterbart är att oavsett normalperiod, 1991-2020 eller 1961-1990 är det ingen skillnad. Tror att detta tagits upp här tidigare att någon klimatförändring för oktober månad har varit svår att uppvisa under svenska förhållanden.
Varför är havsisen så viktig för solförnekarna? Smältande havsis höjer ju inte havsnivån.
Tack för ännu en gedigen genomgång!
Vi som lever i verkligheten och har tillgång till facit över klimathistorien vet om dessa variationer – det otroliga är alla dessa upphöjda klimatexperter som vägrar att ta med dessa variationer i debatten.
IPCC säger för varje ny rapport – att dom blir alltmer övertygade om Co2 teorin och dess påverkan på vårat klimat…eftersom det blivit varmare dom senaste decennierna – det är ett enastående svagt resonemang i perspektivet av den naturliga variationen!
Vad cirkulationen handlar om är var det värms och var det kyls – geografi, högtryckscentran och lågtryckscentran bestämmer lågsiktiga vädermönster och därmed klimat.
Moln eller inte moln på olika platser ger olika avkylningsförmåga vid dag/natt och vid årstidsskiften – just den senaste månaden ser vi hur sommarens ”varma” ytvatten förflyttas österut ist för västerut pga östliga väderförhållanden, som beror på dessa låg och högtryckscentran.
Det tycks även vara månen och dess cykler som spelar in – det börjar ett nytt läge 2023 enl den teorin och året så här långt har gett väldigt svaga westerlies och mer östliga system – senaste stormfloden i syd var ju typexempel på vad som kan förväntas av detta.
Vi som gillar väder å klimat har ju fascinerat betraktat södra hemisfären, Antarktis havsisutveckling och den låga havstemperaturen därnere under senaste decennierna – utbredningsrekorden och kylan därnere viftades bort av etablissemanget – nu har det blivit varmare därnere och då pratar Narrativet plötsligt om den låga utbredningen – ahhh, dom är för roliga!
Den södra isutbredningen vid Grönland/Island pratas det dock tyst om från samma Narrativ – varför växer isen söderut när det rekordvarma nordatlanten för upp värmen dit – JA, det behöver dom fundera på.
2 saker värda att hålla i minnet gällande teoerin om Co2:s möjlighet att göra klotet obeboligt och överhettat är:
1 ytvattnets oförmåga att värma djuphavet – pga lågt utbyte mellan dessa.
2 återstrålningen från mer Co2 i atmosfären värmer ytvattnet dåligt.
Alltså – klimatvariationerna kommer att fortgå tack vare det stabila och gigantiska djuphavet Och solen och månen och jordaxeln kommer att fortsätta ge oss klimatvariationer i 30 års perspektiv i 70 års perspektiv…och vidare i 1000 års och istidsperspektivs mönster….
Atmosfären är en del liksom djuphavet och rymden – men idag är nästa hela klimatetablissemanget indragna i en orubblig, religiös övertygelse om – Co2.
Tittar vi oss runt om i världen hur mänsklighetenvutvecklas (?) – så är det verkligen inget konstigt med att klimatvetenskapen blivit religiös.
Tack Gabriel!
I Afrika pågår en energivecka och Alex Epstein, han med ”the moral case for fossil fuel”, är där och upplyser så gott han kan. Hans budskap är att civilisationen vilar på de fossila bränslena och han rekommenderar att de afrikanska länderna att lämna FNs förödande klimatkarusell.
Afrika har gott om fossila bränslen och inte minst ett överflöd av unga som med vettig utbildning kan bidra till en Utveckling på hemmaplan. De kan ”ta moralen i egna händer”.
Här avvecklar vi ”blinda och döva” civilisationens möjligheter för att nå det bedrägliga målet om Net Zero utan att ha en susning om eller ens en tanke på vad som egentligen driver klimatet och klimatförändringarna.
Kan en smällkall och svindyr vinter väcka de troende till att ställa frågan varför vi har satsat på CO2 när den aldrig tidigare i jordens historia har drivit klimatförändringarna.🤔☀️☀️☀️🤔
Tack Gabriel.
Cykliska som vi kan se.
Havsnivådata är också cykliska, med samma periodicitet.
Det verkar finnas en framtid även denna fredag.
Äntligen!
Återigen ges bevis för att tesen om CO2 är felaktig.
Hur ska den ”vetgiriga” massan fås att lyssna?
OT
Hörde just Teutenberg prata om sin nya bok!
Lyssna på den intervjun!
Snacka om att vända på de stenar som Maggan inte vill vända på!
Tack Gabriel
för att du håller dessa högintressanta teorier i vårt medvetande.
Intressant också att IPCC håller CO2 ansvarig trots att den korrelationen fallerar längre bakåt i tiden.
Jag säger som Biden i utrikespolitiken ” Hade inte Israel funnits så hade vi uppfunnit ett Israel”
Av det här inlägget är det tydligt vad det är som driver klimatsystemet, vilket är solen. Det tydliggörs också att CO2 aldrig kan betraktas som en drivande faktor, vars enda bidragande endast är en sekundär följsamhet till solaktiviteten. Andra följsamheter till TSI är UV och den kosmiska strålningen som hänger samman med solvinden. Hög solaktivitet medför mer UV och mindre kosmisk strålning och tvärtom, låg solaktivitet medför mindre UV och istället mer kosmisk strålning. Allt är som framgår underordnat den primärt drivande solaktiviteten, däri också naturligtvis AO.
Tack för inlägget!
Naturliga variationer i väder och klimat är intressant och ofta lagt på hyllan i vissa kretsar. På den hyllan ligger också statistik och historia.
Pelle #1
”Är det Oktober som visar framtiden kan den här vintern bli intressant.”
Enligt ”experterna som är högljuddast så är det bara varma månader som visar vägen. När det är kallt är det tyst.
Tack Gabriel! Var finns data för AO som kumulativt index i figur 3?
tack Gabriel, mycket informativt.
Tesen är alltså att AO till stor del styr klimatet långsiktigt. Och att AO troligtvis är påverkad av solens aktivitet. Det låter plausibelt.
Samtidigt så vet vi att havens temperatur knappast påverkas alls av den långvågiga CO2-strålningen, men desto mer av direkt solinstrålning på 10m, kanske mer, kortvågiga direkta solstrålningen av solen. Men fortfarande så är detta ett intet jämfört med djuphavens temperaturer och strömmar.
Kort: Skall vi förvänta oss att AO påverkas mer av solens antagna minimum vid 2030, eller av de flerhundraåriga strömmarna i världshaven? Det ena behöver ju inte utesluta det andra, men solens aktivitetsgrad är ju trots allt relativt kortvarig (50 år eller så) medan AO kanske mer styrs av djuphavsströmmarna?
Erik A 12
Den kumulativa dataserien har jag beräknat själv utifrån rådata för AO. Kumuleringen innebär att man seriellt summerar alla månadsvärden. Ungefär som att skotta upp snö från en stig på en snöhög 🙂
Jag har uppdaterat artikeln med ytterligare en figur.
Det finns nu både en figur 2A och 2B, båda med data för AO, den nya är 2B och har data bak till 1836.
Den långsiktiga positiva trenden i AO syns än mer tydligt i den längre tidsserien.
Magnus 5
Björn 10
Ingemar 13
Tack för era kommentarer och funderingar!
Ingemar: AO mäts ju som en tryckskillnad mellan olika områden på norra halvklotet. Där finns ingen uppenbar fysikalisk koppling till djuphavsströmmarna.
Sen är frågan vad den långiktiga positiva trenden kommer sig av. VI hade ett Grand Solar Maximum runt 1960, vilket syns väl i den interaktiva grafiken här:
https://www.swpc.noaa.gov/products/solar-cycle-progression
Solens aktivitetsnivå ändras dels i de kortare solfläckscyklerna, dels i längre svängningar, den s.k Gleissberg-cykeln med runt 100 års svängning. Detta syns också väl i den interaktiva grafiken i länken. Jag ser en koppling till denna långa solcykel och hur AO utvecklas. Syns mer tydligt i den nya figur jag la till, 2B. Men sambanden är inte enkla, det är ingen fix periodicitet osv. Utan vi får se till de triggerpunkter som finns i form av solminima. Vi har redan en fysikalisk förklaring till att solminima (22 års cykeln) triggar ENSO omslag till La Nina. Detta sker via den stora volatiliteten i solens UV-strålning vid dessa s.k. trigger events som terminerar en solfläckscykel.
Ändringar i solens UV påverkar ozonet i stratosfären starkt och utlöser atmosfäriska förändringar. Detta samband gäller såväl ENSO som AO.
Sannolikt landar nuvarande svaga solcykel i ett minimum efter 2030. Kanske blir det ett större minimum, som vissa solforskare spekulerar i.
Kanske finns också någon form av koppling mellan AO och den globala temperaturen, vilket framgår av fig 2B. Dels den långa positiva trenden, dels svängningar.