Pandemin fortsätter att härja och våra ”planetskötare” känner sitt självpåtagna ansvar. De arbetar ihärdigt med att söka genomföra Den Stora Återstarten. Vad det innebär kommer i ett senare inlägg, men först kan det vara intressant att blicka tillbaka lite. Boken Domedagsklockan har nu sju år på nacken, men är fortfarande rysligt aktuell. Här kommer ett något bearbetat inlägg från 2014, medan originalinlägget finns i länken:
https://klimatupplysningen.se/domedagsklockan-den-livskraftiga-hydran/
Klimathotet har blivit en framgångssaga utan motstycke, men vad handlar det om egentligen? Efter hockeykurvan och inte minst S. Fred Singer’s & Dennis T. Avery’s bok Unstoppable Global Warming Every 1,500 years (2007) blev det självklart att betrakta klimathotet med misstänksamhet. Singer&Avery visade att vad klimatet beträffar är ännu ”inget nytt under solen”. Andra klimatologer och geologer av facket har senare befäst den bilden ytterligare. I denna vetenskapliga motvind borde klimathotsfrågan för länge sedan ha blåst bort på samma sätt som tidigare hot, men denna saga har inte låtit sig påverkas av vetenskapliga invändningar utan är fortfarande högst levande i västvärldens politik, media och miljörörelse.
När den f.d. tjeckiske presidenten Vaclav Klaus lade fram sina insikter och erfarenheter i rysaren BLUE PLANET in GREEN SHACKLES What is endangered: Climate or Freedom? (2007) fick sagan nya dimensioner.
Eftersom klimathotet vetenskapligt sett svajar och ytterst tycks handla om hot mot vår frihet och demokrati borde frågan debatteras högt och ljudligt.
¤¤¤
Men, varför marknadsförs hotbilden så intensivt från den annars kritikpigga miljörörelsen och varför, VARFÖR vill media varken se, höra eller förmedla en djupare analys av sagan? Vilken dold men kraftfull Agenda, håller detta hot levande?
Många frågor fick sina svar i och med Jacob Nordangårds avslöjande avhandling (ORDO AB CHAO, 2012, länk 1). Hans forskning visade att klimathotets tidiga historia kunde ledas tillbaka till 1940/50 talen med de mäktiga männen i och kring Aspeninstitutet och Romklubben, med deras Neomalthusianska uppfattning om ”Tillväxtens gränser” parat med deras ambitioner om och anspråk på Global Makt. I avhandlingen kartlade Nordangård hur de målmedvetet byggt upp ett mer eller mindre ogenomträngligt nätverk av nätverk. Nätverk som med tiden blev alltmer ett med både FN och EU.
En av de tidiga ideologerna var William Vogt, som i sin bok Road for Survival (1948) skriver om behovet av ”high minded leadership”, vilket har tolkats som ledare som kan motarbeta och hejda framsteg för en stor del av världens befolkning. Att Global Makt skulle medföra kontroll över jordens ”begränsade” resurser behöver knappast påpekas. 1991 skriver Romklubbens dåvarande president Alexander King och Bernhard Schneider i sin bok The First Global Revolution:
”I sökandet efter en ny fiende som skulle kunna förena oss (hela mänskligheten) kom vi upp med idén att föroreningar, hotet från global uppvärmning, vattenbrist, svält med mera skulle vara en lämplig metod. (…) Alla dess faror förorsakas av människan och kan bara övervinnas genom en förändring av attityd och beteende. Den verkliga fienden är människan…”
Ett sådant världssamfund kräver naturligtvis att nationernas självbestämmande begränsas.
Jacob Nordangårds avhandling innehåller politiskt sprängstoff, men har hittills tigits ihjäl av media, miljörörelsen och de politiska partierna. Frågan är återigen, varför.
Strax före jul kom en bok ut som ytterligare breddade frågan: ”DOMEDAGSKLOCKAN och myten om jordens ständiga undergång” (2013).
Journalisten och författaren Svenolof Karlsson är bokens projektledare, redaktör och en av dess huvudförfattare.
Jacob Nordangård står, stödd av sin forskning, för ett av de mera centrala kapitlen, ”HUR KLIMATFRÅGAN VÄXTE FRAM – nätverken, agendorna och pengarna”. Han visar att det som grundlades för drygt femtio år sedan var väl designat för att skapa ”den nya hydran”, som trots alla olika huvud och tungor ständigt rör sig mot samma mål, Global Makt.
J. Nordangård leder läsarna längs den utstakade vägen mot en ny klimatregim från drömmen om en världsregering hos männen kring Aspeninstitutet och Romklubben, över FNs första miljökonferens i Stockholm med den publika idéboken Only One Earth, till Brundtlandkommissionen med stödboken Our Common Future och förslag om att finansiellt stödja miljöorganisationerna för att föra ut hydrans budskap. I och med de allt mer rikliga understöden från nätverket via FN, och senare även EU blev, de tidigare miljömedvetna gräsrotsrörelserna i en hast klimatmedvetna.
1987 bildades Climate Action Network, CAN. I samma veva bildas IPCC och snart därpå går FNs avgörande konferens av stapeln i Rio. Där samlades väl sponsrade miljö- och klimatmedvetna NGOs från hela världen och där sjösattes den globala aktionsplanen Agenda 21. Underifrånperspektivet ska förmedlas av gräsrotsrörelsen dvs den nu uppköpta och samarbetsvilliga miljörörelsen vars uppdrag är att föra ut ”rätt” budskap. Samma år uttalade J. Delor (Europeiska kommissionen) att planen var att EG skulle utgöra ett första steg i att överföra makten från de nationella staterna till internationella organisationer som FN.
Vid den här tiden blev klimatfrågan alltmer politiskt korrekt och hydran jobbade oförtrutet vidare. Sverige håller sig framme med Johan Rockström och Anders Wijkman. I Tyskland utgör Potsdam Institute for Climate Research (PIK) en väsentlig del av hydran. Institutet var t.ex. medarrangör till konferensen ”The Great Transformation” 2009, vars budskap uttrycktes så här: ”Demokratiska regimer är inte väl ägnade för den rad av deltagande som krävs: Kan fria demokratiska samhällen hantera effekterna av allvarliga globala klimatförändringar, eller är kanske auktoritära regimer bättre lämpade till att genomdriva de nödvändiga åtgärderna?”
Fred S. Singer m. fl. har visat hur skakig den vetenskapliga grunden för klimathotet är och Václav Klaus och inte minst Jacob Nordangård har med all önskvärd tydlighet visat att vår frihet är starkt hotad, men hur har tankarna kring ”Tillväxtens gränser ” stått sig genom årtiondena?
Nationalekonomen, professor Marian Radetzki beskriver i sina avsnitt hur fel Romklubben haft, de räknade aldrig med mänsklig uppfinningsrikedom och ekonomisk tillväxt. Han beskriver hur vår resursbas och vår miljö trots kraftig befolkningsökning aldrig varit bättre än nu och han förklarar hur ekonomisk tillväxt förbättrar miljön. Angående biobränslen skriver han: ”Kostsam politisk hysteri utan verkan”.
Miljörörelsen sålde sig till hydran redan före Riokonferensen, men journalisterna/media de som i alla demokratiska samhällen är satta att förmedla en allsidig och korrekt bild av verklighet, varför har de svikit sin uppgift kring klimathotshydran?
Svenolof Karlsson återkommer ofta till denna fråga. Han för bland annat en upplysande diskussion om journalistikens uppgift vars första bud är plikten mot sanningen och ger en mängd exempel på hur vi svikits av media. Han bjuder t.ex. på några modifierade temperaturserier med texten ”Det klaraste exempel som finns på en av människan skapad klimatförändring”.
Hans Bergström har en bakgrund som chefredaktör för DN. Han skriver i inledningen under ”Värna om det öppna samhället”. Från sin erfarenhet resonerar han kring journalisternas pinsamma roll i klimatfrågan. Att negativa nyheter har ett större nyhetsvärde än positiva är ju ingen nyhet men en del av förklaringen. Journalisternas politiska lutning ska inte ha någon betydelse men, men. Undersökningar har visat att 70 % av journalisterna sympatiserar med MP och V. Journalisternas ideologi förstärker valet av nyheter och definierar normen på respektive redaktion. Hans Bergström menar att det grupptryck, som råder på redaktionerna också spelar stor roll. Det vill till styrka för att gå emot normen, redaktionens bild av verkligheten. Hur vänder man på den steken? Hans Bergströms önskeråd till de redaktionella ledningarna är intressanta. Första rådet är nästan gulligt ”försök att tillämpa elementär professionalitet”.
Flera intressanta och rakryggade personer får genom Svenolof Karlssons penna plats i Domedagsklockan, Journalisten Donna Laframboise t.ex. Hon gjorde ett äkta journalistiskt grävjobb och fann att IPCCs rapport 2007, som enligt marknadsföringen helt vilade på vetenskapligt granskade och godkända rapporter, till c:a 1/3 bestod av icke vetenskapligt granskade artiklar. Hon visade även vilken stor roll Greenpeace och WWF spelar i hydran. Bland många andra rakryggade personligheter hittar vi Patrick Moore, som en gång var med och grundade Greenpeace, men hoppade av när miljöarbetet blev mer politik än miljövård, Björn Lomborg som skrivit om Världens verkliga tillstånd till skillnad från vad som kommer ut från Worldwatch Institute, vilket är en del av hydran och Per-Olof Eriksson, f.d. koncernchef Sandvik. P-O Eriksson skriver i förordet under ”Ge debatten en chans”, han menar att kampen mot koldioxid är meningslös och att den har slukat enorma resurser som skulle behövts för åtgärder mot tex fattigdomen.
Docenten och meteorologen (!) Tage Andersson (1932-2014) tillhörde dem, som öppet ifrågasatte klimathotet. Är han månne den enda bland meteorologer? Han beskriver enligt Svenolof Karlsson att det inte ens inom det meteorologiska sällskapet, förekommer en fri debatt. En annan av SMHIs veteraner uttalar sig så här:
- 5 % av (meteorologerna) tror på vad de säger om klimathotet
- 5 % tror inte men agerar som om de var helt övertygade,
- 50 % ligger lågt,
- 30 % vädrar sin skepticism i slutna kretar och
- 10 % öppet.
Varken journalister eller meteorologer tycks vara beredda att riskera sin sociala ställning och karriär genom att komma ut och vara politiskt inkorrekta.
Domedagsklockan ger svar på många frågor om varför hydran är så livskraftig. Samtidigt väcker den många nya tankar. En väsentlig fråga är naturligtvis om våra politiker redan är uppslukade av hydran och i så fall hur medvetna de är om det. Är det rent av så att de är medvetna om allvaret, men så fega och opålitliga att de inte vågar vara annat än just politiskt korrekta, kosta vad det kosta vill för vår framtid? Följdfrågan är då om västvärlden med dess ”demokratier” kommer att överleva under trycket av hydran? Eller kanske är det så att vi redan börjat gå under fast vi inte vet om det än?
Ann Löfving-Henriksson
Ann, ännu ett väl- tänkt/skrivet inlägg.
Din slutkläm:
”Eller kanske är det så att vi redan börjat gå under fast vi inte vet om det än?”
är en väldigt relevant undring.
Jag tror inte längre på en fredlig lugn omvärdering av klimatfrågan som pågått sedan femtiotalet.
Det fordras ett totalt utbyte av politiker- och journalistkåren.
Oppositionen i Sverige har inte kraften att genomföra det.
och en revolution är svenska folket inte beredd på att genomföra.
Men 100 år är en lång tid i politiskt hänseende. Tänk på att för fyra hundra år sedan fanns inte Göteborg. Och min mamma fick uppleva en fransmans flyguppvisning på ett fält i Kviberg med ett flygplan byggt av ribbor och duk, ett livsfarligt fordon.
Så jag betvivlar inte att en vändning kommer men jag tvivlar på att jag får uppleva den. om 15 år har jag levt i 100 år och visst har världen förändrats med världskrig och annat elände men i stort sett har livet blivit bättre om än mycket mer komplicerat.
Men tack Ann för dessa förnämliga tillbakablickar. De är nyttiga och driver utvecklingen framåt, tack vare efarenhet.
Tack Ann för denna återblick.
Det har snarast blivit värre under de 6 år som passerat.
Det är först när klimatalarmisterna blir varse om vilken framtid de förespråkar som de kan ställas inför obekväma val.
Kärnkraft eller elbrist?
Effektivt jordbruk eller matbrist?
Såg en del av Greta filmen igår. Hennes resa till berömmelse/ryktbarhet är imponerande och tyder på stora underliggande organisationer som lockar unga ut på gatorna.
Men budskapet är sorgligt liksom hennes person.
Kanske valet för henne bör ställa husdjuren i potten- två hundar och två hästar för nöjes skull?
Hörde Vetenskapsradion i P1 där man pratade om hotet mot den biologiska mångfalden. Man påstod att klimatförändringarna kommer att leda till ökad matbrist. Men det är väl tvärtom. Koldioxiden som man anser är skulden till allt ont har gjort att vi har haft rekordskördar. Ett varmare klimat är också positivt för växtligheten.
Den sista frågan som ställs behandlas på nyadagbladet.se idag.
Slutsatsen får nog sägas vara att det finns krafter som påbörjat nedmonteringen av demokratin i Sverige.
Journalistkåren, klimatalarmisterna och politikerna hjälper dessa krafter genom sitt agerande. Sverige verkar gå mot en farlig framtid.
Domedagsklockorna ljuder ofta på SVT just nu. Igårkväll i nästan tre timmar. Ikväll på bästa sändningstid så är det dags för David A att ringa i domedagsklockan. Igår så blev umeborna påminda om vad som finns under oss. Ett jordskalv på 2,4 inträffade 9 km från stadskärnan på 5 km djup. Men eftersom det inte är kopplat till mänsklig aktivitet så ger det inga stora rubriker. Just nu räcker det för mig att gå utomhus för att jag ska få en föraning om domedagen, det är minus 16 grader. Det är inte mycket som växer nu, solen som knappt tar sig över horisonten värmer ingenting. Men kan trösta mig med att myggen inte trivs så bra i vinterkyla. Varje vinter är det en massutrotning av bl a mygg. Apropå Attenboroughs domedagsfilm om massutrotningen.
#5 Daniel W
FAO, FN:s Food and Agriculture Organisation, har noterat att skördarna av spannmål ökat i takten 40 % på 20 år.
https://klimatsans.com/2020/09/06/co%e2%82%82-
Den massutrotning som ev. pågår gäller framförallt insekter och har inget med klimatförändring att göra. Monokulturellt skogs- och jordbruk och användning av kemiska bekämpningsmetoder mot skadeinsekter är orsaken.
Tvärtom, ett varmare klimat leder generellt till att utbredningsområdena för fåglar och däggdjur utvidgas och därmed ges förutsättningar för tillväxt i antal av djurarter som minskat pga av jakt och påverkan av miljögifter. Den suveränt största artrikedomen av biologiskt liv, växter och djur, finns därför alltid i tropikerna. Precis som för människor – kyla dödar mångdubbelt fler än värme!
Isbjörnen är ju ett bra exempel. Som art är den mer än 300.000 år gammal och har då bevisligen överlevt flera värmeperioder till högre temperaturer och med mindre istäcke än idag. Stammen är idag ca 30000 individer, 6 ggr fler än 1950. Framförallt har den växt pga minskat jakttryck.
Massutrotning är ett favoritkort som klimatsekten spelar ut med jämna mellanrum men alltid utan solida fakta på fötterna. Med faktabaserade motargument kan de sågas jäms med fotknölarna! Kortet sätter ju fart på trevliga pengaflöden till sektens högkvarter inom SNF, VWF och Greenpeace.
Stort tack, Ann, för denna sammanfattning. Det finns en ny upplaga av en tidigare bok i pipeline – av framlidne Fred S. Singer & David Legates, Seitz, Happer , Lupo. https://www.independent.org/store/book.asp?id=136
# 7 Peter, tack för tipset. Vilket gäng! Måste bli lite av en klassiker liksom Unstoppable Global Warming … m.fl.
# Bim, slutklämmen är som Du skriver värd att reflektera över. Den skrevs för sju år sedan och är än mer aktuell idag.
Vad har hänt och vad händer högt ovanför våra huvuden i vår nya sköna demokrati?
Och, det kommer mera!
# 2 Lasse, instämmer med att det bara har blivit värre, eller åtminstone har vi fått veta lite mer om vad som händer där uppe i ”molnet”.
Som far, farfar och morfar kan jag inte låta bli att reagera på Greta filmen i gårdagens TV 1.
Att utsätta sina barn eller barnbarn för den här typen av verksamhet är oförlåtligt.
Det kan tyvärr inte komma något gått ur den här verksamheten som hennes föräldrar har satt henne i. Marlena och Svante är inte mogna att ha barn och skulle för länge sedan tagits från vårdnaden om sina barn.
Att bl.a. sätta en tonåring i en ”koldriven segelbåt” över Atlanten med allt vad det innebär är så uselt och fullständigt tanklöst och sedan inbilla Greta att hon med sina föredrag skulle förändra världen.
Svante som var med på båten måste ha varit sjösjuk och inte kontaktbar när Greta i förtvivlan undrade ”varför hon måste göra allt detta” där hon ensam satt och halvgrät i båtens kabyss.
Enligt min bedömning var den här scenen en av de många saker som har passerat gränsen för misshandel på ett litet barn.
Ann L H
Mitt inlägg kanske inte passar till ditt utmärkta inlägg om Domedagsklockan som jag tidigare läs men skall nu läsa om med nya ögon.
Tack, suverän artikel.
Men, nej, jag tror inte vi är slukade och jag tror fortsatt på att demokratin är starkare i långa loppet. Lögner och bedrägerier går ett tag, men slår till slut tillbaka mot den missbrukande makten. Kan ta tid och lär väl inte ha sin upprinnelse i Sverige, men det kommer. Och kanske snabbare än vad många tror med fallande temperaturer?
Jag kan inte motstå att hänvisa till denna TED-talk session.
Kenneth Van den Bergh ger sina synpunkter på hur vi kan uppnå climate change or not.
Han berättar i slutet om hur formel 1 föraren Lewis Hamilton bidrar till att rädda världen: Han har blivit vegetarian! 🙂
16 minuter – trevlig föreläsning.
https://www.youtube.com/watch?v=Kyhks-jjma8
Lars i Huddinge #13
Byter du mailadress hamnar du i modereringskön antar jag, du är i princip en ny användare. Bara att vänta.
Tack Ann! Mycket intressant. Hydran var ett nytt begrepp för mig i klimatsammanhang.
# 15 PK, begreppet hydran användes flitigt när det var nytt i det här sammanhanget för sju-åtta år sedan. Själva begreppet har nästan försvunnit samtidigt med att ”hydran” sakta men säkert vuxit till sig. Vad pandemin har betytt för hydran vid Den Stora – Gröna – Återstarten återstår att se.
I dagens kurir så ringer klockan igen, men lite falskt. Halva första sidan ägnas åt familjen Bohnsack som läst av temperaturen i Luleå sen 1921, nu fjärde generationen. En braskande rubrik ”Varmaste december månaden på hundra år”. ”Lagom till hundraårsjubileet har de nu uppmätt en rekordvarm december”. Men i artikeln längre in i tidningen står det att det är den tredje varmaste december sen 1921. Dessutom finns också statistiken för december med, och där kan man se att den varmaste var 1929 med plus 0,4. Och näst varmaste 2007 med minus 0,4. Rätt rubrik hade alltså varit, tredje varmaste december på 100 år, men det skräms ju inte lika mycket. Numera ska man ju skrämmas med värme, undantaget är att hjärtat ska vara varmt. Passande nog ägnar man i dagens tidning en artikel om koldioxid lagring, om pågående forskning på LTU.
#17 Daniel Wiklund
Kommenterade samma sak i nästa tråd. Kollade också förändringen i medeltemperatur sedan mätningarna startade och kunde konstatera att den är i det närmaste obefintlig. Det har alltså inte hänt något på hundra år.
Daniel Wiklund #17
LTU är sena på bollen.
Nu gäller inte CO2-lagring, utan återanvändning genom tillverkning av nya flytande eller gasformiga råvaror utgående från koldioxid och vätgas.
Ja det gäller att optimera sin egen säkerhet.
I storbritannien är de särskilt stolta att de lyckas stävja hatbrott.
I dokumentet nämner det ordet ”victim” 122 gånger, medan ”freedom of speech” bara förekommer en gång. Ordet ”democracy” finns inte med alls.
De verkar inte bekymra dem att kverulanterna ute i stugorna kanske har något de vill säga. Att många blir skrämda när polisen ringer upp för att korrigera eller kallar till ett möte.
Att folk blir beklämda och rädda och inte kan protestera mot den förda politiken
https://www.cps.gov.uk/sites/default/files/documents/publications/CPS-Hate-Crime-Annual-Report-2018-2019.PDF
Om jag hade ett kungadöme skulle jag nog känna mig lite tyrannisk om jag tvingades kväsa folket kontinuerligt till vardags.
Jag menar visst kan folk vara otrevliga, men att ha en poliskår som sparkar in dörren är ingen toppenutveckling i ett demokratiskt land.
Man kan ju alltid skylla på att de onda är ”skinheads”, men det skapar en lite förtryckt stämning.