På tal om klimatmodeller

Wall Street Journal presenterar idag ett tal som hölls av Michael Crichton år 2003. Läs det gärna även om ni tycker att Crichton bara var bra på dinosaurier. Hans tal, om än fem år gammalt, innehåller väldigt många bra poänger.
Nedan ett par citat:
Om konsensus inom vetenskapen:

”Let’s be clear: The work of science has nothing whatever to do with consensus. Consensus is the business of politics. Science, on the contrary, requires only one investigator who happens to be right, which means that he or she has results that are verifiable by reference to the real world. In science consensus is irrelevant. What is relevant is reproducible results. The greatest scientists in history are great precisely because they broke with the consensus.”

Om klimatmodeller:

”To an outsider, the most significant innovation in the global warming controversy is the overt reliance that is being placed on models. Back in the days of nuclear winter, computer models were invoked to add weight to a conclusion: ”These results are derived with the help of a computer model.” But now large-scale computer models are seen as generating data in themselves. No longer are models judged by how well they reproduce data from the real world — increasingly, models provide the data. As if they were themselves a reality. And indeed they are, when we are projecting forward. There can be no observational data about the year 2100. There are only model runs.”

För att återknyta till det föregående inlägget. Det är BRA att forskare tar fram och vidareutvecklar klimatmodeller. Kanske kommer modellerna så småningom, i takt med att vi förstår mer om hur klimatsystemet fungerar, att ge en bättre bild av verkligheten. Men det är verkligen inte BRA att tro att modellerna levererar en SANNING och att med utgångspunkt av dem planera och genomföra politiska åtgärder med potential att påverka hela den globala ekonomin.

Kommentarer

Kommentera längst ner på sidan.

  1. Hasse på Fogdö

     
    Crichton och Hertzberg 
    motståndare till AGW
    Ett bra argument mot AGW på Dr. Martin Hertzberg’s sida.
    Hela webbsidan med fler argument och grafer finns på;
    http://carbon-sense.com/wp-content/uploads/2008/05/hert zberg.pdf
    ”Let’s assume
    for the moment that Gore-IPCC are right; namely that the human
    production is dangerous and that we must reduce human production
    of CO2. So let’s do it! Guess what? We’ve been there and done that,
    and we didn’t need the Kyoto protocol to do it. We reduced the world
    wide production of fossil carbon dioxide by a whopping 30% starting
    one year before I was born. Here’s the data:
    This is what actually happened during the years of the Great
    Depression. In 1929, production was at 1.17 Gigatons of carbon
    burned per year. Then the stock markets crashed, the depression hit,
    and human generation fell to 0.88 Gigatons per year.
    What did the atmospheric CO2 and temperature data show
    during those three years? As you can see from the lower curves, they
    didn’t skip a beat in their relentless rise at their normal rate. So a 30
    % decline in fossil carbon dioxide emission has absolutely no effect
    on temperature or atmospheric CO2. Why? Again because the
    increase in CO2 is coming from somewhere else: namely, the
    oceans, and the temperature is unrelated to human activity.”
    Något att fundera över. Vem kan komma med sakliga motargument?

  2. Peter Stilbs

    Utmärkt att WSJ publicerade detta utdrag. Hela talet finns här
    http://www.michaelcrichton.net/speech-alienscauseglobalwarming.html
    Det har gjort intryck på många under åren.

  3. WSJ är en av de bättre tidningarna som är kvar.
    Tyvärr har alldeles för många hemfallit åt billig populism i allt högre tonläge, och i allt större utsträckning aktivistiska snarare än journalistiska.
    Man skulle kunna kalla det ’antiintellektuallismens räce to the bottom … ’

  4. Hans Jelbring

    Vetenskapens uppgift är att säkerställa sanningen där det är möjligt att göra detta.  Uppgiften är ofta mödosam och belöningen är mestadels ringa.  Om man lyckas med att hitta sanningen så är den ju definitionsmässigt giltig under en längre tidsperiod.  En vetenskaplig sanning har således föga nyhetsvärde, den förändras inte. Media omfamnar inte en gammal sanning speciellt mycket. Chrichton var expert på att se begränsningarna i sociala vetenskaper (ekonom, politik, psykologi etc) och insåg vikten av naturvetenskapliga resultat.
    Han försvarar helt enkelt upplysningen vetenskapliga ideal i sitt tal som dessutom är mycket underhållande. Det talet kommer inte att åldras och behovet av upplysning om vetenskapens korrekta roll i samhället kommer alltid att finnas.

  5. Thomas

    Från Crichtons tal:
    ”The Drake equation cannot be tested and therefore SETI is not science. SETI is unquestionably a religion.”
    Om man hittar en signal så har man bevisat att det finns en utomjorisk civilisation, så åt det hållet är det testbart, däremot är det riktigt att man aldrig kan motbevisa att det skulle finnas några, bara sätta en gräns för hur vanliga de är. Vad Crichton implicerar här är att all spekulativ forskning, där man letar efter något utan att kunna visa om det alls finns är att klassa som religion. LHS och sökandet efter Higgspartiklen blir då också en religion, i alla fall fram tills dess att man eventuellt hittar den.
    På samma sätt fördömer Crichton prognoser om nukleär vinter och låtsas i talet som om dessa visats vara fel. Tvärtom tyder senare studier på att man snarast underskattade problemet. Det har däremot försvunnit från den politiska agendan eftersom vi numera tycks glömt bort hotet om kärnvapenkrig. Om det hela bara handlade om politisk forskning kan man annars tycka att prognoserna borde försvunnit samtidigt som intresset för dem.
    ”In science consensus is irrelevant.”
    Om alla hade obegränsat med tid och resurser skulle det vara sant. Då skulle alla som hade något intresse i en fråga läsa på och bli experter på denna. I det verkliga livet så kan ingen vara expert på allt utan man tvingas lita på de som ägnat sig åt ett specialområde. Om jag vill ha reda på elektronladdningen går jag inte ut i labbet utan jag slår i en tabell efter det värde experter efter många studier kommit fram till är bäst.
    Sen ger Crichton exempel på några fall där konsensus visat sig vara fel, det finns dock tusentals fler där det är det ensamma ”geniet” som har fel.
    ”Nobody says the consensus of scientists agrees that E=mc2”
    I praktiken är det precis vad som sker när folk som inte har en aning om naturvetenskap citerar formeln. Kan de visa att den är sann? Naturligtvis inte, de har bara hört att experter kunnat visa att så är fallet. Om du inte kan tillräckligt med vetenskap för att kunna bevisa att E=mc2 och träffar någon okänd typ som påstår sig kunna bevisa motsatsen. Vad gör du? Tror honom eller konstaterar att så många mer kända vetenskapsmän ser denna formel som sann?
    ”Just as we have established a tradition of double-blinded research to determine drug efficacy, we must institute double-blinded research in other policy areas as well.”
    I och för sig inte något dåligt förslag, men hur hade han tänkt sig att få pengar till det? Tvärtemot vad som påstås är det inte så att det direkt väller in pengar till klimatforskning.

  6. Björn

    Kan inte uttryckas bättre:
    “Let’s be clear: The work of science has nothing whatever to do with consensus. Consensus is the business of politics. Science, on the contrary, requires only one investigator who happens to be right, which means that he or she has results that are verifiable by reference to the real world. In science consensus is irrelevant. What is relevant is reproducible results. The greatest scientists in history are great precisely because they broke with the consensus.”
    Det säger sig självt att begreppet konsensus inte har med vetenskap att göra. En vetenskaplig sanning måste vara glasklar. Det finns bara ja eller nej, dvs ett reproducerbart vetenskapligt- eller icke reproducerbart resultat.

  7. Thomas
    Du vevar i tomma luften tror jag.
    ”The Drake equation cannot be tested” betyder att det finns ingen (ingen!) möjlighet att bestämma de olika faktorerna i den.
    Frågan om det finns eller inte finns andra livsformer, är en helt annan. Det är ekvationen som är låtsasvetenskap.
    Dessutom är ekvationen inte värdelös bara för att den är vetenskapligt meningslös. Det går nämligen att föra resonemang om något även om man aldrig kan få reda på svaret.

  8. Thomas

    Jonas, att det inte skulle gå att bestämma termerna i Drakeekvationen är nonsens. Antalet stjärnor har vi redan god koll på. Andelen med planeter börjar vi långsamt få begrepp om sen blir det gradvis allt svårare, men omöjligt, det är det inte. Sen kritiserar Crichton inte bara ekvationen, han hävdar att ”SETI is unquestionably a religion” och det är det senare påståendet jag anser vara fel.
    Björn, ”En vetenskaplig sanning måste vara glasklar. Det finns bara ja eller nej, dvs ett reproducerbart vetenskapligt- eller icke reproducerbart resultat.” Det där har inte mycket med verkig vetenskap att göra. I verkligheten har man alltid avvägningar att göra. Är experimentet rätt utfört eller finns det fel i det? (Om någon annan utför samma experiment kan även han få med samma fel!). Tolkar man resultatet rätt? Kan man extrapolera enstaka mätresultat till en generell teori och hur ser i så fall den ut? I praktiken handlar det om att forskare får göra en avvägning av bevisens styrka, och när tillräckligt många är övertygade anser vi teorin etablerad.

  9. Din vana trogen börjar du jiddra om intigheter istället, Thomas:
    Du har rätt i att man (bättre) kan uppskatta antal stjärnor och planter. Däremot finns det ingen (ingen!) möjlighet att bestämma förekomst, frekvens, eller varaktighet hos civilisationer.
    Eftersom vi har en enda mätpunkt och sitter på insidan av densamma. Definitionsmässigt! Vi kan inte ens bestämma varaktigheten för vår egen mätpunkt. Inte ens i efterhand!
    Sen menar nog Crichton att SETI baserat på den ekvation är relgion (men visst, citatet du klipper in är inte klockrent korrekt)

  10. Thomas

    Jonas,  läste du vad Crichton skrev? Han går till totalangrpp på SETI inte bara på Drakes ekvation, men eftersom Crichton hör till ”de goda” och jag till ”de onda” så känner ud dig väl tvungen att försvara honom hur många lokiska krumbukter du än tvingas göra.
    Hur kan du t ex säga att ”Däremot finns det ingen (ingen!) möjlighet att bestämma förekomst, frekvens, eller varaktighet hos civilisationer.” Självklart finns det det. Det mest direkte sättet är att åka ut och besöka ett urval planeter i vår omgivning. Svårt, ja, men inte omöjligt. Och skulle SETI finna någon aktiv civilisation, jag då har vi i alla fall fått en till datapunkt på ett mycket enklare sätt.

  11. Du tillhör inte ’dom onda’, möjligtvis dom lite för klimatmässigt och politiskt aktivistiska.
    Jag håller med Crichton om Drakes ekvation (och om du försvarar den är du ute och yrar).
    Jag behöver inte hålla med om något annat han säger för den skull.
    Och det förvånar mig lite att du ändå försöker argumentera för Drakes ekvation. Jag föreslår att du avstår, för annars kör du rejält i diket.
    För övrigt tyckte jag att din artikel i Elbranschen var välskriven, dvs bra (jag har inte läst det du är i polemik mot, så jag kan inte dela ut några poäng).
    Ville bara säga det eftersom jag annars mest påpekar bristerna i dina resonemang.

  12. Thomas

    Jonas, eftersom det var SETI inte Drakes ekvation jag diskuterade blir det helt ointressant om du fördömer Drakes ekvation eller inte. Den är i och för sig helt korrekt, men i sig handlar den bara om att dela upp problemet i mindre delar, en sorts kapitelindelning om man så vill. Hur bra svar man kan få beror på hur väl man kan lösa de olika delproblemen, och jag noterar att du inte upprepar ditt påstående om att dessa skulle vara helt omöjliga. Dina råd om vad jag bör göra eller avstå från kan jag gott klara mig utan.
    Jag får väl tacka för ditt beröm av min artikel i Elbranschen även om det måste vara lite svårt för dig att bedöma den utan att ha läst Jelbrings artikel jag argumenterar mot.

  13. Nej Thomas, det du säger i inlägg 8 om ekvationen är fel. End of story.
    Du kan bara räkna ut produkten om du kan bestämma samtliga fatkorer. (Alt. Du kan bara uppskatta produkten, om du ingränsa interfall för var och en av faktorerna). Kan du inte det, så kan du inte komma fram till något brukbart (Du kan som bäst minska osäkerheten om det komplementära påståendet)
    Men förutom den filosofiska omöjligheten, hander det dessutom om att bestämma värden på extrem låga sannolikheter. Detta är väsentligen omöjligt även i (för oss) observerbara system.
    Och det går alldeles utmärkt att berömma när du framställer någonting på ett instruktivt och bra sätt. Det gör du faktiskt emellanåt. Hade du enbart hållit dig till saker du behärskar (och avstått från att försöka ge samma sken även när du bara vidarebefordrar saker du tror dig ha uppfattat från andra källor) hade mycket mer av vad du skriver varit läsvärt.
    Se där, där har du ännu ett råd, som du säklerligen kommer att ignorera!
    🙂

  14. Claudius

    Tack, Maggie och Peter Stilbs, för adressen till Michael Crichtons tal. Jag önskar att jag hade känt till det tidigare. Men nu har jag läst det, och hans raka, tydliga resonemang imponerar.
    Listan över de vetenskapare som har fått kämpa mot ”consensus” kan förvisso göras längre, t ex så sent som 2005 fick Barry Marshall och Robin Warren medicinpriset för upptäckten av magsårsbakterien – vars existens ”consensus” vägrade att inse.
    Maggie, en idé: Kan du införa ett stående ”arkiv” med länkar till material av denna typ, alltså tungt vägande dokument med bäring på klimatfrågan, så att de länkarna alltid är lätta att hitta för oss som behöver förbättra våra kunskaper?