På andra sidan jorden

Ett forskarteam från Cardiff, Bristol och Texas A&M, säger sig för första gången ha hittat en länk mellan sjunkande koldioxidhalt i atmosfären och tillkomsten av den antarktiska polarisen. Enligt en artikel i Science Daily har geologer länge spekulerat i om just bildandet av Antarktisisen kan ha berott på minskande växthuseffekt.
Professor Paul Pearson, en av författarna, säger:

“About 34 million years ago the Earth experienced a mysterious cooling trend. Glaciers and small ice sheets developed in Antarctica, sea levels fell and temperate forests began to displace tropical-type vegetation in many areas. (…) We (…) set out to establish whether there was a substantial decline in atmospheric carbon dioxide levels as the Antarctic ice sheet began to grow.”

Studien påstås vara ett bevis för att koldioxidhalten styr jordens klimat. Eller som Dr Bridget Wade säger:

“Our study is the first to provide a direct link between the establishment of an ice sheet on Antarctica and atmospheric carbon dioxide levels and therefore confirms the relationship between carbon dioxide levels in the atmosphere and global climate.”

Det är dock förmodligen inte riktigt så enkelt. Idag ökar nämligen koldioxidhalten, samtidigt som även mängden is i Antarktis ökar. En av dem som kommenterar nyheten på Watt’s up with that skriver dessutom:

“Ice sheets formed in Antarctica about 35 million years ago when CO2 was about 1,200 ppm.

Ice sheets also formed in Antarctica about 350 to 290 million years ago when CO2 was about 350 ppm.

Ice sheets also formed in Antarctica about 450 to 430 million years ago when CO2 was about 4,500 ppm.

The more common denominator is when continental drif t places Antarctica at the south pole.”

Det enda som studien egentligen slår fast är väl att koldioxidhalten i atmosfären sjönk samtidigt som Antarktis bildades? Ett korrelationssamband är inte detsamma som ett orsakssamband.

Kommentarer

Kommentera längst ner på sidan.

  1. Anders L

    Jag skrev det här inlägget för någon vecka sedan ang isen i Antarktis men det hamnade sist i en döende tråd, och förmodligen har ingen läst det … Därför tar jag mig friheten att reprisera det. (Enligt Jonas N skriver jag ändå bara samma sak om och om igen, så det är väl f ö ingen större skillnad…) Håll till godo:
     
    Havisen runt Antarktis minskade i utbredning från mitten av 50-talet till början av 70-talet. Sedan dess har den åter ökat, fastän inte symmetriskt. Det är en fortsatt minskning i väster, vid Antarktiska halvön, och en ökning i öster. (Definition av ytan med havsis: minst 15% flytande is per ytenhet.) När det gäller kopplingen till den globala uppvärmningen – dvs om det finns någon koppling och i så fall hur mekanismen ser ut – så tycks det ännu inte finnas något allmänt accepterat orsakssamband. Men det forskas intensivt. En tänkbar förklaring är att varmare luft givit upphov till ökad nederbörd över havet, och när det regnar och snöar på redan befintlig is så ökar isen snabbare i omfattning än när havsvatten fryser till (eftersom havsvatten har lägre fryspunkt än sötvatten).
    En annan tänkbar förklaring som anges i forskningsrapporterna är att ozonhålet över Antarktis gjort att temperaturen i stratosfären över Antarktis fallit med 2-6 grader C, vilket i sin tur påverkat dynamiken nere vid havsytan till fördel för istillväxten. I så fall kan man förvänta sig att havsisens utbredning åter kommer att minska om något decennium eller så när ozonhålet minskar.
    Eller också händer något helt annat … I klimatdebatten vill vi ju lite till mans ha enkla, entydiga och oavvisliga bevis för den ena eller andra åsikten. Men verkligheten är ju att många förlopp i naturen är kretslopp utan vare sig början, mitt eller slut, och det är nästan omöjligt att veta vad som är hönan eller ägget. För min egen del håller jag det dock inte för osannolikt att när människan gör en så drastisk förändring av nivåerna av växthusgaser i atmosfären som vi ändå har gjort, på kort tid, så kommer det att förorsaka oförutsägbara förändringar i klimatsystemet.

  2. Anders L

    Maggies länk ledde till Science Daily, och där hittade jag även den här artikeln, som ju borde kunna röra upp en storm i vårt vattenglas. 🙂
     

  3. Labbibia

    Anders L
    Du skriver: “Men verkligheten är ju att många förlopp i naturen är kretslopp utan vare sig början, mitt eller slut, och det är nästan omöjligt att veta vad som är hönan eller ägget.”

    Precis! Lägg dessutom till att vi inte ens känner till alla parametrar som styr klimatet.
    Och säg mig sen hur det skulle gå till att förutsäga hur klimatet kommer att se ut om hundra år. A´la IPCC.
    Har  du gått och blivit klimtroad på gamla dar? 🙂

  4. Labbibia

    “klimatroad” ska det vara.

  5. Anders L: Men vi vet ju sedan länge att CO2-halten stiger ca 800 år efter att temperaturen stiger, så det är knappast någon nyhet.

  6. Inge

    I filmen “The great global warming debate” tar IPCC:gänget upp en klimatförändring för ca 55 miljoner år sen som exempel på en klimatförändring som skulle visa på CO2: styrning av klimatet. Men sedan kom en forkning från en holländsk grupp som visade att även då kom temperaturändringen före ändringen av CO2.

  7. Inge, har du någon referens till detta?

  8. Anders L: #1 Tack för en intressant kommentar! Mer sånt!

  9. tty

    Jonas N:
    Referens till att temperaturen steg före kolisotopförändringen vid PETM:
    http://igitur-archive.library.uu.nl/dissertations/2006-0906-200913/index.htm

  10. Anders L

    Enligt en ny artikel i Nature har Arktis sakta blivit kallare under de senaste 2000 åren, pga var vi befinner oss i jordaxelns långsamma wobblande (det som brukar kallas precession med ett finare ord). Datat kommer från olika proxies som årsringar, iskärnor och sediment i sjöar. Trenden bröts dock under 1900-talet, vilket forskarna tolkar som ett tecken på den ökade CO2-haltens inverkan. Utan CO2-ökningen skulle avkylningen ha fortsatt, menar man. Jag har inte läst själva artikeln, utan bara sammandraget på Nature online, snål som jag är.
     
    Det är ändå intressant, eftersom jag (och kanske många med mig) har tänkt mig att de senaste årtusendena har inneburit en långsam men stadig upptining från istidens förhållanden. Detta är ju onekligen sant för de tempererade breddgraderna. Men kanske nästa istid redan var på väg att börja i Arktis, och har blivit uppskjuten pga CO2-utsläppen? Det är ju en både fascinerande och lite oroande tanke.

  11. L

    Anders L, stod det något om varför det var varmare för 2000 år sedan?

  12. Patrik

    Anders L>> Oroande att istiden har blivit uppskjuten? Nej, jag feltolkar dig – eller? 😮

  13. Anders L.

    Patrik #12,
    Nej, det oroande var snarast att istiden kanske redan har börjat …
    Hur som helst, här är en lite mer detaljerad beskrivning av de teorier som finns kring havsisens tillväxt i Antarktis, om någon är intresserad.
    http://www.nasa.gov/topics/earth/features/antarctic_melting.html
    Hittade också en lite äldre artikel (2006) om hur man bedömer massbalansen för Grönlands och Antarktis inlandsisar. I båda fallen pekar satellitdata på att nettot är negativt, dvs att både Grönland och Antarktis förlorar is totalt sett, även om det i bägge fallen finns områden där isen tillväxer. Det kanske har tillkommit nyare data sedan detta skrevs, men i vilket fall som helst är det intressant.
    http://www.sciencedaily.com/releases/2006/12/061212091619.htm

  14. Patrik

    Anders L>> Tack för att du bekräftade att jag missförstod. 😀 Skönt…
    Ja, alltså om man tittar på Vostok o dyl. så ser det ju helt klart ut som att det borde bli en glacial tid typ… Nu… 😮
    Ja, det där med den stora skillnaden mellan vad som händer i Arktis och i Antarktis känns, åtminstone för mig, som att vi egentligen inte har ett globalt nettotillskott (även om genomsnittet såklart visar detta) – utan helt enkelt en process där klimatzoner skiftar. Kanske helt naturligt.
    Nästa istid kanske blir dominerande på södra hemisfären, vem vet? 🙂

  15. Naturligtvis finns det ett orsakssamband mellan luftens koldioxidhalt och världens medeltemperatur. När världshaven blir kallare sker deras upptag av koldioxid från luften snabbare, så halten där sjunker. Och tvärtom. Det omvända sambandet, grunden för klimathysterin, är en teoretisk konstruktion. Visst, det borde finnas ett sådant samband också, men verkliga data från verkliga världen visar att klimatets känslighet för varierande koldioxidhalter är liten.
    Angående artikeln i Nature som påstås visa att Arktis är varmare nu än på 2000 år, så har McIntyres webb några inlägg om det:
    http://www.climateaudit.org/. Bara författarlistan på den publikationen får mig att ifrågasätta dess trovärdighet, med tanke på vad dessa personer har presterat tidigare.