Den globala uppvärmningen har med tiden blivit en syndabock för allt från naturkatastrofer till håravfall. Hur många punkter på den digra listan som verkligen kan tillskrivas klimatförändringen är en helt annan sak. Men världens klimatologer brukar kasta sig över varenda sommarhetta, översvämning eller monsterstorm och stolt förklara den som en direkt konsekvens av den ökande temperaturen.
Extremt väder har dock funnits längre än människan och kommer förmodligen att överleva oss också, såvida inte en asteroid pulvriserar Jorden med allt dess innehåll.
I det senaste numret av Newsweek försöker Sharon Begley att ta reda på om extrem väderlek verkligen är en konsekvens av den globala uppvärmningen. True or False, är underrubriken. Att Sharon från början bestämt sig för ett av alternativen framstår mycket klart.
It’s been easier to connect global warming to rising temperatures than to extreme weather events—and even the former hasn’t been easy. Only in this decade have “attribution” studies managed to finger greenhouse gases as the chief cause of the rising mercury, rather than a hotter sun or cyclical changes. (The last two produce a different pattern of climate change than man-made warming does.)
Artikelförfattaren nämner dock inga studier eller forskare och förklarar inte heller vad som menas med det annorlunda förändringsmönstret. Typiskt fall av “forskarna är överens och gemene man ska inte ifrågasätta”.
Sen följer en hel litania av katastrofala följder, utan urskiljning och med bristande logik.
Global warming has left its clearest fingerprint on heat waves. Since the record scorcher of 1998, the average annual temperatures in the United States in six of the past 10 years have been among the hottest 10 percent on record. (Som vi alla känner till ska toppnoteringen 1998 tillskrivas en kraftig El Nino i stället för den globala uppvärmningen.)
Scientists also discern a greenhouse fingerprint in downpours, which in the continental United States have increased 20 percent over the past century.
Man-made climate change is also causing more droughts on top of those that occur naturally.
Hurricanes have become more powerful due to global warming. For every rise of 1 degree Celsius (most of it man-made) in surface temperatures in the tropical Atlantic, rainfall from a tropical storm increases 6 to 18 percent and wind speeds of the strongest hurricanes increase by up to 8 percent. As the new report acknowledged, “the strongest storms are becoming even stronger.” (Jag antar att det än en gång är de eminenta klimatmodellerna som har producerat ovanstående data, hur skulle man annars kunna säga att nederbörden ökar med 6-18 procent.)
Lösningen enligt Sharon Begley? “Get used to it, and don’t blame Mother Nature.” Yep, okay, nästa gång det regnar en hel vecka i sträck går jag och skäller ut grannen.
Det där med ökningen av regnfall i stormar. Ett återgivande av skillnad mellan två mätpunkter för data som var användbar att spinna katastrof på. Variationer över kort tid ofta stor, men variation över längre tid är också naturlig. Om data för storm varit oanvändbar för katastrofspinnet hade man tagit något annat, t ex orkaner eller skillnad i total nederbörd mellan två år där en minskning bevisat analkande torkkatastrof.
Det är nog en medveten alarmism. Uttrycks så här av “en klimatexpert” (tre klimatböcker) och öppet planekonomiförespråkande marxist på en DN-redaktion:
“Om de [‘James Hansen och många andra forskare’] har rätt, om tendensen i Arktis håller i sig och världsekonomin fortsätter att skena, kommer storkonsumenterna av fossila bränslen inom några få år att ha dömt sig själva – och framför allt: resten av mänskligheten – till sju meters höjning av världens hav.
Det är ointagligt.”
(Andreas Malm, 25 oktober 2007)
–
Jag vet inte om vissa är alarmister för att vara märkvärdiga, men KD:s Anders Wijkman har jag alltid sett som en “self important” vänsterlutande politiker (som liksom DN:s Malm brukar antyda att det är värre än forskarna säger), och han fick nyss KD:s riksting att — jämte nya “klimatmål”, högre bensinskatt mm — föreslå utredande av personliga utsläppsrätter, dvs planekonomisk motbokssystem för konsumtion som marxister brukar förorda (t ex Arbetarens klimatblogg där Andreas Malm skrivit).
Börjar kännas lite läskigt, för vem törs motsätta sig detta?
Räcker det med att försöka få ut information om att senare års forskning falsifierar “pelarna i” AGW-hypotesen, eller sitter de gamla alarmistiska deviserna för hårt i folks sinnen och politikers agendor?
Ska man tjacka kanindräkt och bilda Antiklimax??? 🙂
Källa: Wallace & Hobbes. Atmospheric Science 2 ed. Academic Press 2006 (bra referensbok som jag kan rekommendera)
Den totala cyklonenergin för norra halvklotet förra säsongen var den svagaste på 33 år…
Diverse nys om att stormar o.dyl. blivit värre brukar härledas till kostnadskalkyler (försäkringsstatistik), vilket är något helt annat. Det är vad Al Gore använder i sin film för att ljuga om ökad stormfrekvens.
Christopher; lite “nys” i frågan:
Holland & Webster. Heightened tropical cyclone activity in the North Atlantic: natural variability or climate trend? Philosphical Transactions of The Royal Society November 15 2007
(Abstract)
We find that long-period variations in tropical cyclone and hurricane frequency over the past century in the North Atlantic Ocean have occurred as three relatively stable regimes separated by sharp transitions. Each regime has seen 50% more cyclones and hurricanes than the previous regime and is associated with a distinct range of sea surface temperatures (SSTs) in the eastern Atlantic Ocean. Overall, there appears to have been a substantial 100-year trend leading to related increases of over 0.7°C in SST and over 100% in tropical cyclone and hurricane numbers. It is concluded that the overall trend in SSTs, and tropical cyclone and hurricane numbers is substantially influenced by greenhouse warming. Superimposed on the evolving tropical cyclone and hurricane climatology is a completely independent oscillation manifested in the proportions of tropical cyclones that become major and minor hurricanes. This characteristic has no distinguishable net trend and appears to be associated with concomitant variations in the proportion of equatorial and higher latitude hurricane developments, perhaps arising from internal oscillations of the climate system. The period of enhanced major hurricane activity during 1945–1964 is consistent with a peak period in major hurricane proportions.
THOMAS R. KNUTSON, JOSEPH J. SIRUTIS, STEPHEN T. GARNER, GABRIEL A. VECCHI AND ISAAC M. HELD (2008). Simulated reduction in Atlantic hurricane frequency under twenty-first-century warming conditions. Nature Geoscience. 18 May 2008.
(Abstract)
Increasing sea surface temperatures in the tropical Atlantic Ocean and measures of Atlantic hurricane activity have been reported to be strongly correlated since at least 1950, raising concerns that future greenhouse-gas-induced warming could lead to pronounced increases in hurricane activity. Models that explicitly simulate hurricanes are needed to study the influence of warming ocean temperatures on Atlantic hurricane activity, complementing empirical approaches. Our regional climate model of the Atlantic basin reproduces the observed rise in hurricane counts between 1980 and 2006, along with much of the interannual variability, when forced with observed sea surface temperatures and atmospheric conditions. Here we assess, in our model system, the changes in large-scale climate that are projected to occur by the end of the twenty-first century by an ensemble of global climate models, and find that Atlantic hurricane and tropical storm frequencies are reduced. At the same time, near-storm rainfall rates increase substantially. Our results do not support the notion of large increasing trends in either tropical storm or hurricane frequency driven by increases in atmospheric greenhouse-gas concentrations.
Ovanstående bekräftas även av William Gray vid Colorado State University och Chris Landsea vid NOAA.
http://www.realclimate.org/index.php/archives/2008/06/ocean-heat-content-revisions/langswitch_lang/sw
“In agreement with previous studies, the frequency and intensity of the strongest hurricanes simulated by the model are increased for both surface wind speed and central pressure. More than twice as many hurricanes occur with wind speeds exceeding 45 m s- 1 in the warm-climate runs (twelve versus five). The normalized frequency distributions show, for the warm climate, an increased relative occurrence rate for all storm intensity categories above 35 m s- 1.”
Färre men värre, typ. Totalt bedömer man dock att potentiell förstörelsekraft (PDI) går ner på grund av totalt sett lägre frekvens med vissa förbehåll:
“However, simulated PDI decreases by about 25%, owing to the decrease in tropical storm and hurricane frequency. As both the frequency of major hurricanes and the maximum intensities of the strongest hurricanes are under-predicted in the control model, results related to the most intense simulated storms should be regarded as only suggestive.”
Knutson et al refererade för övrigt till Holland & Websters artikel. Bra diskussion i frågen mer av detta 🙂
OBS: Wikipedia har en jättebra översikt om tropiska cykloner:
http://en.wikipedia.org/wiki/Hurricanes#Global_warming
På WorldClimateReport tas en annan studie upp som stödjer Argo:s ursprungliga mätdata. WCR bjuder även på två andra studier som visar att havsnivån inte alls stiger IPCC-snabbt.
Det här bör man ha i åtanke när man hör om “rekordantal” cykloner i modern tid eller läser diverse studier som letar trender.
Ett försök att komma runt detta har Chris Landsea gjort med en uppskattning. Han antog, ganska rimligt, att andelen orkaner som når land är någorlunda konstant. Dessa är ju svåra att missa och statistiken betydligt brtydligt bättre. Han fann att proportionen landorkaner var mycket högre före 1964. Följdakligen saknas många därför i statistiken tidigare. Inte konstigt att många hittar en uppåtgående trend… Se här. Och även denna bild.
Den förhatliga RC diskuterar Landseas artikel som Christoper nämner:
http://www.realclimate.org/index.php/archives/2008/02/tropical-cyclone-history-part-i-how-reliable-are-past-hurricane-records/langswitch_lang/sw
RC tar Landseas andra diagram och utsträcker det till perioden före 1900, då andelen landorkaner var lägre än senare.
Vad som däremot finns är studier över orkanaktivitet i långa tidsperspektiv, efter de spår de lämnar i sedimenten. Intressant därför det då rör sig om större temperaturvariationer. Samma resultat. Inga dramatiska förändringar. Jag har för mig det var en svensk forskare inblandad, men hittar inte referensen nu…
Läs Andreas Malms bok “Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det vara för sent” så kommer du förstå att det finns ett, i vetenskapens ljus, väldigt tydligt samband mellan den stigande temperaturen i världen och den stigande koldioxidutsläppen av oss människor. Än viktigare, kommer du att förstå att det är ont om tid för att göra något åt problemet och att om man inte är en del av lösningen är man faktiskt en del av problemet.
Boken är fylld med fotnoter och vem som helst kan kolla upp hans informationskällor om man skulle tvivla på det som står i boken. Jag skulle finna det väldigt märkligt om någon fortfarande, efter att läst boken, fortfarande skulle kunna förneka detta enorma problem, orsaken till det och dessutom sin egen vilja att lösa det.