Ibland ser man att ordet klimatkrisen används. Tanken är väl att den globala uppvärmningen är en kris med stora återverkningar på samhället ungefär som finanskrisen. Vi är inne i en långvarig klimatkris vill man säga. Men tänk om det är på ett helt annat sätt, om klimatkrisen har en helt annan karaktär.
Dessa tankar kom över mig när jag för någon vecka läste ett par artiklar i DN, den ena en ledarartikel, den andra en analys, båda av samma händelse. I den ena artikeln skriver man (DN Ledare 2013-08-01):
I stället för att inse värdet av de avvikande rösterna tystades de och försvann. Den destruktiva ja-sägarkulturen finns i många organisationer…
I en annan artikel i samma nummer av tidningen utvecklas samma tankebana (Lisinski, DN Nyheter 2013-08-01).
Analys: Hur kunde det bli så här tokigt? Ett svar är att det är så trevligt att vara överens. Även om rena tokigheter.
::::::
I efterhand har många gjort sig lustiga över alla konstigheter och brister i utredningarna, men i grunden har de inblandade reagerat på ett sätt som många människor gör. På arbetsplatser, i små religiösa sekter eller som supportrar till ett fotbollslag. Man söker gemenskap och bråkar inte med sina egna.
Visst är det bra skrivet av DNs ledarskribent och av Lisinski. Äntligen ger man nu prov på det skeptiska förhållningssätt och kritiska tänkande som vi klimatskeptiker här har efterlyst så många gånger i debatten.
Men vilken sensation att DN nu tar bladet från munnen och talar ut i klimatfrågan. Vad ligger bakom, har DN månne gjort en kritisk granskning av FNs klimatpanel IPCC inför deras möte i Stockholm?
Nej, riktigt så är det inte. Det de två artiklarna handlade om var nämligen inte klimatfrågan utan DNs ledarkommentar och analys av fallet Thomas Quick.
Just den första augusti blev det ju klart att åtalet mot Sture Bergwall, tidigare Thomas Quick, för det sista åttonde mordet lades ned. DN kallade detta för en präktig rättsskandal och söker förklaringen till det som hände i en konsensuskultur, en destruktiv jasägarkultur kallar man det, där även rena tokigheter skulle komma att accepteras som sanningar.
Men DN visar numera en del eftertänksamhet även i klimatfrågan, till exempel en artikel om långsam issmältning i Arktis (Bolling, DN.se 2013-08-07).
Kanske kan DNs tankar om fallet Thomas Quick ses som ett varningens ord i klimatfrågan. Kanske klimatkrisen faktiskt inte är främst de risker som en långsamt framskridande global uppvärmning på grund av växthusgasutsläpp kan utgöra? Dessa risker kan förmodligen hanteras med en långsiktig strategi baserad på en sund klimatvetenskaplig utveckling inriktad på bästa möjliga förståelse av klimatsystemet. Kanske klimatkrisen mer är en vetenskapsmetodisk kris? Tänk om det inom en vetenskapsgren skulle ha uppstått en destruktiv jasägarkultur, är inte det i så fall en allvarlig vetenskaplig kris?
Jag påstår inte att något sådant har hänt. Men liksom med den global uppvärmningen, som ibland går snabbare och ibland tar paus, så kan vi se att det finns risker även om vi inte vet säkert hur stora de är. Det är helt klart att inom IPCC strävar man efter en konsensuskultur i viktiga klimatvetenskapliga frågor. Det vi befarar är att detta har lett till en vetenskapligt kontraproduktiv jasägarkultur, som i grunden inte överensstämmer med hur verklig vetenskaplig konsensus bör uppstå genom att motsatta hypoteser och teorier bryts mot varandra i den vetenskapliga kunskapsuppbyggnadsprocessen.
Detta kan mycket väl tänkas vara en allvarligare klimatkris, än den man vanligen tänker på. Det är nämligen i så fall inte bara en kris för klimatvetenskapen, utan för naturvetenskapen överlag.
Det jag tar upp här om missförhållanden i fråga om IPCCs konsensusskapande kultur är inte bara egna lösa tankar. Det finns vetenskapliga artiklar om saken, och i ett tidigare blogginlägg (Björnbom, Klimatupplysningen 2012-12-14) har jag presenterat vad Judith Curry och Peter Webster har publicerat om saken i en vetenskaplig artikel från 2012 med titeln Climate change: no consensus on consensus.
I slutsatserna framhåller författarna följande (mina fetningar):
Det klimatvetenskapliga samhället har arbetat i mer än 20 år för att etablera en vetenskaplig konsensus om antropogena klimatförändringar. IPCCs process för att bygga konsensus har utan tvekan spelat en roll som varit till nytta i den tidiga vetenskapliga kunskapsuppbyggnaden och för att motivera en politisk vilja att agera. Vi har presenterat perspektiv från flera discipliner som stöder slutsatsen att den process som används av IPCC för att söka vetenskaplig konsensus har haft en oavsiktlig konsekvens i att skapa fördomar mot både vetenskap och tillhörande beslutsprocesser. IPCCs vetenskapliga konsensus har blandats ihop med konsensus i samband med beslutsfattande genom det synsätt man tillämpat som kallas ”speaking consensus to power”. De växande följderna av det röriga och svårgripbara klimatproblemet blir allt tydligare och sätter ljuset på bristerna med att fatta beslut enligt modellen ”speaking consensus to power” i de komplexa frågor som rör klimatförändringarna. Vidare forskning från området vetenskap och tekniska studier fann att skapad konsensus inom ramen för FN: s klimatpanel har lett till hyperpolitisering av den vetenskapliga och den klimatpolitiska debatten, till nackdel för båda. Argument framförs allt oftare för att överge inriktningen på en artificiell vetenskaplig konsensus till förmån för öppen debatt om själva argumenten och diskussion av ett brett spektrum av politiska alternativ som stimulerar lokala och regionala lösningar på de mångfasetterade och samverkande problem som har att göra med klimatförändringar, markanvändning, resurshushållning, kostnadseffektiva lösningar för ren energi och att utveckla teknologi för att effektivt utöka tillgången till energi.
Vart är klimatvetenskapen på väg under IPCCs inflytande? Låt oss hoppas att de oroande tecken som verkar finnas blir varningssignaler som leder till eftertanke och till att klimatvetenskapens utveckling leds in på rätt spår.
Låt oss hoppas att man lyssnar på varningens ord, att det inte finns anledning att om tio eller tjugo år använda samma formuleringar som i DNs artiklar om fallet Thomas Quick, men då om vad som hände inom klimatvetenskapen i stället.
Referenser
Anonym. En präktig rättsskandal. DN, Huvudedare 2013-08-01.
Stefan Lisinski. Polisen och åklagarna lyssnade på ja-sägarna. DN, Nyheter 2013-08-01 (bakom betalvägg).
Stefan Lisinski. Bergwall frias för alla mord. DN, Nyheter 2013-08-01.
Anders Bolling. Långsam issmältning i Arktis i år. DN.se, 2013-08-07.
Pehr Björnbom. Curry och Webster: IPCCs konsensus är konstruerad … Klimatupplysningen 2012-12-14.
http://www.dn.se/debatt/urfolkens-framtid-hotas-av-klimatforandringarna/
Inte alla stämmer in i den nya tidens ord. Ärkebiskopen varnar för att urfolken kan drabbas av våra ”kära” klimatförändringar.
Tack Pehr!
Mitt i prick. Detta är till stor del anledningen till att jag är mycket tveksam till IPCC:s uttalande om framtiden. Man tillåter ingen debatt, en debatt som skulle kunna föra frågan framåt istället för att stelna i allmän skrämselpropaganda. Det är något sjukt i detta agerande.
Precis är det så, Pehr. Tack.
Och det är egentligen bara en variant på den gamla sagan om Kejsarens nya kläder.
Carl #1. Intressant nog nämner ärkebiskopen vindkraftsparker som hot mot rennäringen, men drar förstås inga konsekvenser av detta.
Bra analys Pehr.
Jag kan dock inte befria mig från misstanken att det finns starka krafter som driver en egen agenda om makt (”Global Governance”) som utnyttjar ”klimathotet”.
Det har ju tom uttalats explicit att det handlar om en rättvis fördelning av jorden resurser. Det finns en röd eller brun motor som gömmer sig under ett grönt skal och som lägger ”vetenskapliga” dimridåer.
Tack Pehr, utmärkt skrivet!
Jasägarkulturens spridning inom vetenskapen och akademierna är faktiskt ett stort och allvarligt problem. Vikten av ”speaking consensus to power” och den utmobbning av avvikande röster som detta imperativ för med sig, förhindrar den vetenskapliga utvecklingen och försämrar utbildningen.
Hej
En sund kritiskt inställning är ett måste inte bara i vetenskapens värld. Där de flesta sätter punkt efter meningen sätter vetenskapen ett frågetecken. Det skulle inte skada om man satte litet mer frågetecken. Problemet med många frågor är hur lätt de blir ett slags konsensusfrågor där det sociala trycket och behovet att vara ett med sin sociala omgivning är så kraftfulla mekanismer. Detta är inte minst uppenbart i vår Internetkultur där tyckande och magkänslor mer och mer ersätter en djupare analys baserad på solid kunskap. Inte minst är det ett problem i en homogen kultur något som Herbert Tingsten beskrev som ”Sverige är så djävla litet att man bara kan ha en uppfattning åt gången”. Det är givetvis bekvämt för en minister att ha generaldirektörer eller verkschefer som tycker samma och inte kommer med besvärande kommentarer och så har det ju blivit. Risken är dock att man bygger in en instabilitet i systemet där man till slut sitter med ett jätteproblem som man kanske inte kan ta sig ur.
Ett sådant är det aktuella fall i det svenska rättssystemet som Pehr tog upp. Vi behöver visselblåsare och mer individer som Vilhelm Moberg och media som VERKLIGEN bryr sig. Det politiska maskineriet kring IPCC är till dels ett fenomen av liknande slag och det är säkert innerst inne ingen brist på frustrerade klimatforskare som inte saknar kritik mot politiken kring IPCC men som av flera skäl tycker det är tryggats att sitta still i båten då det inte tror att de kan klara svår sjögång och kraftig vind. Människor som vant sig vid frågetecken har alltid svårt att hävda sig mot punktmänniskorna.
LennartB
Judith Curry, som man här gärna referera till, har sagt att vår kunskap avseende hur klimatsystemet kan tänkas reagera på våra utsläpp är så begränsad att man bör vara försiktig med bestämda uttalanden, inte ens en AlGoreisk katastrofal utveckling kan uteslutas.
Detta förefaller mig vara en sansad inställning från en erkänd skeptiker. Vad blir då ett rimligt åtgärdsprogram? Att tolka situationen som att det inte är någon ”ko på isen” och att inga åtgärder är motiverade? Att tillämpa försiktighetsprincipen och göra vad som kan göras utan att riskera samhällsutvecklingen? Att dra i nödbromsen och riskera ekonomisk kaos?
IPCC har signalerat nödbroms, massmedia hänger på och politiker drivs snett. Men i andra hörnet förnekas problemet, tvivel tolkas som sanningar och allt sopas under mattan. Man bidrar till en polarisering som driver debatten ut från en sansad mitt mot ytterligheter.
Ja, detta är en allvarlig frågeställning som Pehr tar upp: ”Vart är klimatvetenskapen på väg under IPCCs inflytande”? IPCC är tveklöst ett politiskt organ och inte ett vetenskapligt. De vetenskapliga företrädare som stöder en konsensuskultur, gömmer sig bakom sitt eget tillkortakommande inom den egna vetenskapliga utvecklingen, allternativt att de hänsynslöst lånar ut sina ställningar för exploatering av en icke vetenskaplig kader av allehanda idealister och spekulativa politiker. På detta sättet har IPCC skapat en pseudovetenskaplig sfär som motverkar en rationell och vetenskaplig syn på vad dynamiken i klimatprogressionen beror av.
Nej.. jag tror inte att nån rånar banken p.g.a. en osund organisationskultur, en politisering av banksystemet, en vilja att vara i en mysig enigkänsla med gänget, en pseudolegal syn på juridik eller nånting liknande. Jag är krass nog att tro att det handlar om konkreta makt och penningfrågor. Vare sig vi pratar IPCC eller din lokale snattare.
#8 LBt
Svaret på din fråga vad man skall göra är att ta öppna för debatter där alla kunniga människor får lägga fram sina forskningsrön, istället för att som nu, kasta ut alla som inte har samma åsikt som IPCC. Den sk. försiktighetsprincipen kan ju också leda helt snett.
Kunde vara en poäng att samla exempel på hur den där för det mesta destruktiva ja-sägarkulturen ibland trots allt fått rätt! – ifall det skulle vara det misären nu handlar om, ett behov av att få understryka att den ibland minsann har det, så kan man hygga sig med de exemplen.
Hans H #10
Citat:
”Nej.. jag tror inte att nån rånar banken p.g.a. en osund organisationskultur …”
Det får mig att tänka på Skandia:s ledning som beviljade sig fina bonusprogram och inte drog sig för att döpa ett av dem till ”Wealth Builder”. I mina ögon var det en organisationskultur där man saknade förmåga att se hur åtgärderna skulle tolkas utifrån och där det saknades rumpnissar.
För klimatet anser jag att man behöver gå tillbaka till 1960-talet och de oljekriser som drabbade västvärlden för att hitta roten till ”the Cause”. I Sverige hade vi bensinransonering under ett par veckor och jag bävadde för vart det skulle barka iväg när även kineserna ville ha egen bil.
CO2 utsläppens eventuella påverkan på klimatet blev ett effektivt sätt att globalisera problemet och sätta press på olje- och kolbolagen utan att riskera att driva fram ett storskaligt kärnvapenkrig om resurserna.
Jag tror att det finns gott om människor som tycker att ändamålet helgar medlen och det i sammanhanget är av mindre vikt om ett vetenskapsområde avviker från Poppers anda.
Motviljan mot kärnkraft fick också kraft från önskan om att slippa bomber.
Så länge vi sluppit ett kärnvapenkrig om resurserna kanske vi trots allt ska vara glada. 🙂
Sören F #12,
Tänk dig ett orakel, omgiven av hängivna ja-sägare. Anta vidare att oraklet råkar få rätt. Legitimerar detta en ja-sägarkultur?
Det kan tyckas göra det i detta enda fall. Men metoden/kulturen är alltid destruktiv som just metod för att angripa flera problem. Trots allt så vet vi ju inte om inte en kritisk och pluralistisk metod/kultur inte också skulle lett till det korrekta svaret i detta fall.
Nej jag ser inte att det skulle vara möjligt att ge legitimitet åt en ja-sägarkultur där sanningen står på spel, någonsin.
#8 LBt, #11 PT. Vi vet idag att det teoretiska underlaget för de klimatalarmistiska åtgärderna är fel. Vi vet att vindkraften inte gör någon nytta i Sverige, utan är en symbolhandling för att visa att vi ’går före’, och vi vet att denna stör elnäten och ger negativa effekter på natur. Vi vet att god energitillgång till acceptabelt och förutsägbart pris är en av de viktigaste åtgärderna för en stabil nationell/global ekonomi, vilket är den viktigaste förutsättningen för hälsa och välfärd idag och i framtiden.
Försiktighetsprincipen innebär således inte energitorka och fortsatt utbyggnad av dagens sk förnyelsebara energi, utan satsning på forskning med öppen debatt för ökad kunskap om klimatmekanismer och inte minst om framtidens energikällor. Idag bör vi globalt använda etablerade och säkra energikällor som optimeras för bästa säkerhet idag ex.vis rökgasrening av kolkraft istället för många former av skadlig bioenergi. Detta ger bättre ekonomiska muskler att lösa dagens reella problem och skapa en infrastruktur som kan stå emot såväl väder- som klimatvariationer, tills vi har kunskap för mer specifika åtgärder.
Inom medicinen kan man ibland i kritiska lägen tvingas till åtgärder utan säker grund. Det viktiga då är ju att observera det fortsatta förloppet och konsekvenserna av åtgärderna och dra lärdom för den omedelbara fortsatta handläggningen. I klimatfrågan har vi idag kunskapsunderlag för att dra tillbaka de gångna årens klimatalarmistiska åtgärder. Dina förespråkade halvmesyrer under förevändning av försiktighetsprincipen är både negativa för hälsa och miljö samt psykologiskt destruktivt. Om vi inte vet vägen till ett framtida avlägset mål är det bättre att stanna upp och skaffa information än att fortsätta på måfå.
LBt En försiktig inställning innehåller väl även en utvärdering av hur modellerna stämmer överens med verkligheten?
Har vi alltför stora förhoppningar om att vi kan påverka framtida klimatet bara vi gör något så riskerar vi bli dubbelt besvikan om klimatet inte reagerar på det vi gör.
Nu görs begränsade insatser som vi ser inte har någon effekt på det uppsatta CO2 målet men utan att modellernas siffervärden uppnås. Frågan är då om vi bör göra mer fortare eller kanske utnyttja tiden till utvärderingar av modellerna?
Det senare kan ju även vara ett steg i försiktighetsprincipens riktning!
Ingenar#14 Jag håller med på det stora hela, och just ja-sägarkultur som vetenskaplig metod är inte vad jag syftar på. Säg alarmkultur som problemlösning då istället, för jag vore ändå nyfiken på exempel på när konsensusodlande, alarm och tillhörande mobilisering, den resterande CAGW-kulturens linje, när något sådant visat sig faktiskt både avgörande och positivt. Jag anar att det är den poängen man vill värna, att det någon gång ev varit så.
Hans H #10
Wille Sutton, en amerikansk bankrånare lär en gång ha blivit tillfrågad om varför han rånade banker. Han svarade att det vr för att det var där pengarna fanns.
jag tror det ligger mycket i detta, man behöver inte alltid leta efter annat än ”enkla lösningar”.
Jättebra Pehr B …. men i denna utredning har vi inte ens ett lik!
I co2 rättegången finns det inte ett enda lik, och de offer som dödförklarats är istället uppe och joggar. GMT havnivåer isbjörnar extremväder vintersnö antarktisis mm, och påvisar både puls och enhelt normal sådan.
Helt klart är IPCCs roll Orwellsk. Den officiella uppgiften är att ”sammanställa” medan den verkliga uppgiften och syftet är att styra vetenskapen. Efter att ha varit tveksam om Quick så blev jag störtsäker när jag såg honom agera i rekapituleringen av ”tältmorden”. Jag vet inte hur någon annan kan missa det uppenbara teateretablissemang som genomförde detta spektakel. En ren kalkonrulle där de olika rollerna blev hur tydliga som helst och samtidigt med en genomgående fullständigt usel skådespelarprestation, och absolut sämst agerade Quick själv. Jag säger bara Al Gore i sammanhanget med sin hydraliska lift gav exakt samma vibbar.
I media har vi ett tusentals ”Gubb Jans” som tror på vartenda ord i storyn att frossa i och samtidigt tro på att klimatets Quick var alla olika sorters mördare i en och samma person. Kannibal, sexmördare, barnamördare, sadist, pervers, infallsmördare och ändrade läggning och mördar egenskap för varje nytt ”mord”, ja han var faktiskt skyldig eller potentiellt till vartenda mord eller mystiska förvinnande som fanns att hitta som ”oupplösta” i Sverige. Det var jackpot varenda gång för ”psykiaterna” på Säters sjukhus när ”erkännandena skulle fram. Var det du som mördade bondpojken Kalawi i Tibet 1984?? Jajjamensan … får jag knark nu? Att en ung man som anmälts försvunnen och mördad av Quick dök upp igen, hjälpte liksom inte för att nån enstaka polett skulle trilla ner i teatersällskapet.Finns det en motsvarande lucka i förståelsen om klimatförändringarna så hävdar psykiaterna på IPCC att de fått ett erkännande från CO2.
När man nu dessutom tagit del av Quicks hela livshistoria så fattar inte jag hur f…n normalintelligenta kan gå på vad som uppenbarligen är en livstory som är bortom all rimlig sanning utfrån sp många olika sätt att kontrollera sannolikheter för vad en mäniska kan röka ut för under uppväxt och utföra i handling. Den fullständigt hysteriskt med lögner tätpackade livsstoryn blev istället ”beviset” på hur hans osannolika mördande kunde skapas. Psykiaterna såg sina teorier om förtryckta erfarenheter bekräftade av deras egna järtecken i Quicks berättelse. Hasn story var en önskedröm för en hjärnskynklare! vanligt förnuft åsidosattes och alla invändningar som ”förnekande” av de ”fakta” som byggde deras mål. Syskon som levt med Quick ansågs ”partiska” och med tillhörande familjelojalitet, liknande ”förnekares lojalitet med ”Big Oil” även fast vi aldrgi någonsin tillhört den familjen.
Vill man skapa något fullständigt idiotiskt skal man söka ”konsensus” och det är själva sökandet efter den som målsättning som är det riktigt farliga. Vi kan konstatera att trots att det lagts ner all möda och hundratals miljarder på konsensus, så är resultatet en jämlig soppa kokad på en nubb.
Har planeten blivit varmare? Är co2 en växthusgas? Påverkar människan klimatet? Tror du att IPCC slutsatser om dessa påståenden än sanna.
Med samma förutsättningar skulle även Johan Skoglund föräldrar i Sundsvall räknas in i konsensuset om Thomas Quick.
Är inte Quick bevisat våldsam och sinnessjuk? Kunde inte Quick ha varit på brottsplatsen? Kan en man som är homosexuell sadist döda en oskyldig pojke? Är inte Johan försvunnen? Tror du på polisens och åklagarväsendets främsta och mest professionella samlade bedömning av detta.
Jag har tidigare framställt att det är min oror över demokratins alla funktioner och fprtsatta existens som gjort mig intresserad av klimatfrågan och främsta och kanske det enda skälet till varför vi hamnar och tvingas genomlida dessa perverterade processer är att vi har en grundlag som är designad endast för att skapa makt helt utan personligt ansvar. Alla som betalas av skattemedel måste avkrävas både professionaltet omdöme, samt kunskap och ansvar för det förtroende och uppgift de är satta att förvalta.
Vi behöver därför skydda demokratin med en medborgarättslig/konstitutionell domstol som kan ställa alla våra representanter inom alla skattefianansierade områden till svars för dåligt omdöme slarv oprofessionalism så väl som för korruption. Då först och som främsta enkla och lättskapde instans har vi fått en grundläggande ordning på torpet! En instans dit statens alla offer kan vända sig och få sin sak prövad ur ett medborgarättsligt perspektiv, En instans som också kan kalla lobbyister och ”rådgivare” till våra politiker och mynmdigheter. Det måste kosta nåt att felaktigt fälla en person för åtta mird han inte begått. Det måste erkännas ett ansvar för de anhöriga till mördade vars verkliga mördafe nu istället går fria. Det måste fatställas skadestånd när staten är ute och rövar bort barn från oskyldiga föräldrar i Sandviken. Det måste bli konseklvenser för inbandade parter när SIDA köper icke fungerande bajjjamajor till Kina av Rockström för trttio miljoner lika mycket som det är taskigt omdöme att fixa en James Bondfest för 50 papp per kuvert för SÄPO! Överläkare och allmänläkare som av staten rullats i tjära och fjädrar måste ges en rätt att på villkor som inte är på motpartens med motpartens företrädare både i utredning beslutande position och med makt även över villkoren för prövningen och processen. Vi MÅSTE införa en konstitutionell domstol som kan ta våra skattebetalda tjänare rejält i örat! Ett konstitutionellt grundläggande fundament som saknas för att vi skall ha rätten att känna en demokratisk trygghet.
Tar Wijkman Skrockström Sten Bergström Rummukainen Tjernström Naturvårdsverk SMHI eller någon annan med ansvar makt och inflytande i frågan någon risk i att dra runt med co2rättegångens teatercirkus? Svaret är nej! det existerar inget ansvar för sanning fakta professionlitet eller omdöme i Sverige. Tvärtom är det lagfäst att du INTE skall kunna utmäta ansvar sedan dety redan då dåligt utformade tjänstemannaansvaret togs bort.
Kwasten päntinen Borgstreöm säters hjärnskrynklare ja i princip alla som varit delaktig i cirkusen löpåer ingen som helst risk att personligen ställas till svars.
Perfekt2013/08/09 kl. 13:29
Gamla tjuvar brukar ursäkta sig med att dom har minsann bara stulit från dom rika.
@ Slabadang #19
Så sant, så sant.
Tror att det för många ligger så mycket prestige också i att de varit så övertygade om koldioxidens påverkan på klimatet och människans del däri att de inte vill se någon annan sanning. Man vill inte erkänna att man blivit så lurad som man blivit.
Bara av att först tänka men, inlandsisen smällte bort utan mänsklig påverkan.
Undrar hur mycket energi som krävdes till det?
Vad har hänt med temperaturen trots rekortstora CO2 utsläpp senaste 10, 15, 20 åren?
Har havsnivån stigit kraftigt? Hur ser det ut vid kusten?
Ställer man dessa enkla frågor till sig själv så ser man direkt att detta går inte ihop.
Det som stör mig mest med detta är att det är människor som säger att de värnar om miljön som är för detta slösande med miljarder på meningslösa åtgärder där många dessutom är direkt negativa för naturen.
Är ju rent bedrägeri och dessutom en misshandling av natur och miljö då dessa resurser kunde gjort så mycket mer för både natur och miljö.
Liknande fenomen kan betraktas i finansmarknaden, här Peter Schiff:
http://youtu.be/dy0Br1IPgpM?t=7m25s
Där kallas beteendet allmänt för flockbeteende och medför positiv feedback loop i tiderav börsuppgång. Tills det sedan krashar förstås…
Ett stort pussel!
Ska man lura och manipulera massorna så måste man ha tillgång och kontrollen över många olika saker och funktioner. SVT är ett verktyg som kan brukas eller missbrukas för detta syfte och makten och kontrollen över hur detta demokratins verktyg i vems tjä’nst och i vilket syfte den används variera med den fråga man bevakar och den ”bild” SVT vill att svenska folket skall få i en fråga.
Ett mycket kraftfullt verktyg är makten över att formulera och beskriva opinionen. I SVTs fall så möter de tittarnas opinion utifrån de kontakter klagomål eller beröm redaktioner får. Tittarnas reaktioner kommer in i form av samtal till ”tittarservice” eller direkt till redaktionerna, även e.mail är naturligtvis ett sätt att ta kontaklt med makten på SVT.
Nu har SVT själv makten över tittarreaktioner och kör med dubbel bokföring där tittarna ej har tillgång till informationen om i vilken omfattning, eller med vilka argument och kopplat till vilket program eller fråga som orsakat reaktionerna. Klagomålen/reaktionerna fördelas CC till ansvariig utgivare som inte heller ä’r skyldig att redovisa omfattningen eller innehållet i reaktionerna.
Man behöver inte vara vare sig konspirationsteoretiker eller Einstein för att förstå varfrö dessa kundkontakter inte redovisas. Möjligheten till missbruk och vilseledande bilder av hur tittaropinionen ser ut i verkligheten försviner ju eller minimeras om tittarna sinsemellan får reda på hur andra reagerat.Denna makt och utrymme till manipulation och förtigande av tittarreaktioner är en kärt vaktad icke acceptabel fringis SVT skapat sig och värnat om.
I det nya uppdraget från regeringen finns numer en passus om att SVT skall vara skyldig att redovisa tittarreaktioner en skyldighet SVT nu med flit misstolkat och spelar idiot inför varför den är tillagd uppdraget. Ni vet… man kan hitta på alla möjliga hinder och problem för att inte leverera det man inte vill leverera. SVTs portalinvändning var att det var problem med ”källskyddet”. En rent löjlig invändning etfersom det bara är att avpersonifiera varenda kontakt.
Rådande villkor är totalt oacceptabla och har sina yngsta rötter från beslutet att lägga ner ”tittarombudsmannen” där tittarreaktionerna hamnade på ett och samma ställe. Ett stort hot mot SVTs hela profil när och om tittarreaktioner registreras och kvantifieras.
Jag har lyft fram dessa omständigheter tidigare och gör nu en repris eftersom ämnet kommer att aktualiseras. Varför gör inte SVT som alla större företag som levererar tjänster och produkter , vad säger kunderna ? och varför mörkar man detta i ett bolag till för allmänheten/licensbetalarna? Varför är inte informationen och sammanställningarna tillgängliga för vem som helst som öppen handling?
Vad är rätt och vad är fel?
För att få fler perspektiv på olika frågor är det viktigt att gå utanför den konsensuskultur som så lätt kan uppstå i etablissemanget i Stockholms innerstad. Detta har vi nu möjlighet till genom internet som ger tillgång till insiktsfulla bloggare och utländska medier. Det var genom utländska medier som jag fick klart för mig att svininfluensan var ett överdrivet hot. När Stockholmspressen fortfarande larmade och ansåg att det var osolidariskt att inte vaccinera sig(osolidariskt eftersom man riskerade smitta andra) så kunde man i utländska media läsa att kulmen passerats när det gällde svininfluensan i Mexico där smittan först förmodats ha uppstått. Man kunde börja summera svininfluensans effekter och konstaterade att enbart ett fåtal dödsfall inträffat i Mexico och att de flesta tillhörde riskgrupper som hjärtsjuka och astmatiker. Jag vaccinerade mig självklart inte. Den svenska (Stockholmska) alarmpressen har mycket att stå till svars för i denna fråga. Många ungdomar har drabbats av narkolepsi och ett förmodligen livslångt handikapp. Dessa ungdomars föräldrar lider säkerligen svårt av insikten att de lurades av pressen att vaccinera sina ungdomar och ta en helt onödig risk. Många föräldrar känner skuld. Hur mycket får det ”kosta” att sälja tidningar?
Tudor #25 ”så kunde man i utländska media läsa att kulmen passerats när det gällde svininfluensan i Mexico där smittan först förmodats ha uppstått”
Se diagrammet om hur spanska sjukans dödlighet gick i vågor så förstår du att det argumentet inte väger så tungt. Virus muterar samtidigt som de sprids runt världen.
#26 Thomas P
Du får väl skynda dig att vaccinera dig mot svininfluensan då. Kanske kommer den tillbaka i muterad form. BUUU!
Tudor #27 kommer den tillbaka idag så lär den muterat så mycket att gamla vacciet inte skyddar, i alla fall inte speciellt bra,men det kunde man inte veta då. Det är så lätt att vara efterklok och säga att det inte vart fler än 26 dödsfall, även om det säkert blivit en del till utan vaccinering. Saken är att om influensan utvecklats som spanska sjukan kunde antalet döda i Sverige lätt uppgått i tiotusentals. Ditt agerande var tursamt, inte insiktsfullt.
”Ditt agrande var tursamt, inte insiktsfullt”
Vad anser du om de föräldrar som blint trodde på svensk media och vaccinerade sina barn mot svininfluensan så att de fick narkolepsi? Var de insiktsfulla eller hade de bara ”tur”?
Gunnar Strandell #13
det där om krig… Jag har haft liknande tankar, dock med en annan knorr.
Det finns väldigt många människor med höga ambitioner och mycket energi att ”ta tag i saker”. Kanske bättre då att de klimathotar än hittar på värre saker…
Thomas P #28
Vi var en del som tidigt insåg att att det inte var värt varken pengarna eller riskerna, men ni VoFenskapsmän visste ju bäst.
Det är rena dumheterna att påstå att man inte kunde veta detta i förväg. Själv fattade jag det slutgiltiga beslutet att inte vaccinera mig efter att ha talat om saken med en man verksam i läkemedelsindustrin.
Det intressanta är att alla tecknen på en flopp fanns där.
Tvärsäkerheten
Förlöjligandet av de som ifrågasatte
Politisk press
stora ekonomiska intressen engagerade i den politiska lösningen.
Känns det igen möjligen?
Nu fick vi rätt igen!
Nyordens främsta styrka är att de inte har några historiska meriter. Det är när det fått sin som de avslöjas ”förnyelsebart=?”
http://www.thegwpf.org/benny-peiser-europe-pulls-plug-green-future/
Fredagsroligt är kanske fel ord (Peter S, vad gör du?), men en mer underhållande talare än UKIP’s Nigel Farage är svår att finna.
Om du inte orkar lyssna igen om hela, så se/lyssna till exempel från 14 minuter in i detta klipp:
https://www.youtube.com/watch?v=9SxKUAMCw5Q&feature=player_embedded
Det är inga snälla ord han har att säga om Cameron minsann!
Pelle L!
Mer av samma sort ”If I have upset the Guardian and the BBC I am very pleased”
http://www.telegraph.co.uk/news/newsvideo/uk-politics-video/10227463/Ukip-MEP-defends-bongo-bongo-land-foreign-aid-comments-on-BBC-Radio-4.html
Slabadang #34
Denne Godfrey Bloom var härlig att lyssna på! Gubben har humor, och svarar arrogant på reporterns tramsiga frågor:
”If I have offended anyone in Bongo Bogo Land I shall write to the ambassador in the court of St James and apologise to him personally.”
Svar: ”You can’t stop can you.”
Det skulle vara kul att höra en svensk reporter (och då menar jag inte Åke Ortmark) intervjua en av dessa högutbildade glappkäftar 🙂
Protest Pelle #35! Journalister är knappt utbildade – snarare obildbara! Om Bloom är vi dock eniga!
Mer om Bloom…
Efter att ha kombinerat värktabletter, p.g.a. en ridolycka, och några drinkar.
http://m.youtube.com/watch?v=qCICF7GKPFw&desktop_uri=%2Fwatch%3Fv%3DqCICF7GKPFw
men som någon kommenterade efteråt…
A drunk Eurosceptic makes more sense than a sober federalist…
Vet inte om detta har noterats här:
http://hockeyschtick.blogspot.se/
I kräfttider kunde man ju förvänta sig detta. http://op.se/opinion/ledare/1.6160987-berattelse-om-kraftodling-ger-oss-klimatkrisen-i-ett-notskal
Peter F 2013/08/10 kl. 11:14
39
Är dammarna för dåliga med att hantera cirkulation av vatten?
I ”vår” lilla sjö frodas dessa skalbaggar som aldrig förr!
Är det månde lokal klimatkris?
Eller kan okunnighet belasta en fabel?
Peter F!
Är det inte klimatkrisen i ett kräftskal?
Slabadang
Ska väl vara kinesiska jumbokräftor då.
”Stig Vallén har klimatet emot sig, men bor här på sin föräldragård och försörjer sig på att odla kräftor.
Men Jämtlands långa vintrar och missgynnsamma klimat gör det inte alltid lätt att odla. Så han får ofta plocka fram kreativiteten. Han har till exempel kommit på hur man kan råda bot på den allt för kalla vattentemperaturen i dammarna.
– Jag låter ytvattnet från en vattenreservoar går ut i dammarna. Det gör att det bara tappas på ljummet vatten, vilket gynnar kräftodlingen”
http://op.se/lanet/krokom/1.3780934-stig-har-alltid-fascinerats-av-livet-under-vattnet
Nu då han fått klimatet på sin sida, (eller är det det att dammarna (tydligen gamla sandtag) äntligen erövrats av vegetation), som fått kräftorna att trivas och frodas i norrland, har han tydligen drabbats av samvetskval.
Undrande #40. Det är inte problem med syre, skiktning etc. utan kräftorna tycks må bättre och växa som aldrig förr. Problemet tycks än en gång vara klimatångesten. Samma ångest som gör att en ökande grönskning, ökad primärproduktion och därmed ökad bärförmåga hos tellus ekosystem ses som katastrof av de som lider av ångesten.
Torde egentligen platsat som fredagsroligt, hela grejen, men det är ju inte etiskt att le åt någons ångest.
Slabadang # 19, kommentar : ,De saknade liken i ”mordrättegången” mot koldioxiden är : den saknade ”hot spoten” över tropikerna och den,sedan omkring 17 år uteblivna ökningen av den globala värmen,i trots mot de stora utsläppen av ”klimatgaser”, vilket klart visar på koldioxidens obefintliga förmåga att åstadkomma något alls. Mvh, Håkan.