I kommentarerna till mitt förra inlägg ledde signaturen ”Slabadang” in mig på ett intressant spår. Han hävdade att molnen varierade i samklang med solinstrålningen. Om detta skulle stämma skulle molnen ha en negativ återkoppling och alltså balansera klimatet. Jag laddade hem satellit-data från CERES för att kontrollera hans uppgifter. Nedan visas hur det globala molntäcket   →

Det sägs att klimatet är trögt. Skillnaden mellan den transienta klimatkänsligheten (kortsiktiga) och jämvikts-klimatkänsligheten (långsiktiga) är stor. Enligt konsensus-vetenskapen ska det ta många tiotals år innan klimatet har stabiliserats efter att vi har släppt ut koldioxid. Orsaken till detta sägs vara att det tar tid för haven att värmas upp. För att dubbelkolla detta har   →

Olle Häggström är medlem i Uppsalainitiativet (UI) där man ständigt har raljerat om uppvärmningspausen som en betydelselös företeelse. Enligt vad som verkar vara UIs uppfattning är denna bara av intresse för de som vill ”förvilla” om klimatet, vilka UI kallar ”klimatförvillare” eller med ännu värre skällsord. Därför är det anmärkningsvärt att Olle Häggström nu har   →

I november 2014 publicerades den vetenskapliga artikeln (Schwartz et al. 2014) av tre amerikanska forskare från det statliga forskningslaboratoriet Brookhaven National Laboratory, från NASA och från universitetet i Washington i Seattle samt en svensk forskare från Meteorologiska institutionen vid Stockholms Universitet (MISU), professor Henning Rohde. Artikeln påvisar märkliga inkonsekvenser i olika resultat för klimatkänsligheten i   →

Uppdatering 2014-11-20: Länk till artikeln av Schwartz et al. (2014) Förra veckan presenterade jag en ny norsk studie (Skeie et al., 2014) som gett betydligt lägre klimatkänslighet än det intervall som FNs klimatpanel kommit fram till i sin senaste vetenskapliga rapport. Jag jämför här denna studie med tre andra nyutkomna studier, en av Lennart Bengtsson och   →

Den norska forskargruppen består av klimatforskare och statistiska matematiker. De har använt sig av alla upptänkliga observationer tillsammans med en relativt enkel klimatmodell, en så kallad energibalansmodell där klimatkänsligheten är en av de ingående parametervärdena. De har anpassat parametervärdena i klimatmodellen till observationerna genom att använda Bayesiansk statistik. De fick då jämviktsklimatkänsligheten (ECS=Equilibrium Climate Sensitivity)   →

Med risk för att verka fixerad vid klimatkänslighet, ägnar jag nu ett tredje inlägg detta år åt denna parameter, som i sin enklaste form anger hur mycket den globala medeltemperaturen kan förväntas öka om halten CO2 fördubblas. Det är onekligen en nyckelstorhet som har förekommit flitigt i debatten, och det har blivit en liten extra   →

Det började så bra för klimatalarmisterna på 90-talet. Den globala temperaturen steg och man byggde klimatmodeller som passade så bra med den ökande koldioxiden. Visserligen var det tveksamt om de s.k. ”hotspotsen” som enligt teorin borde finnas c:a en mil upp i atmosfären verkligen fanns. Men de flesta blev övertygade om att katastrofen stod för   →

Den politiska målsättningen med att skära ned koldioxidproduktionen globalt har varit att jordens temperatur inte skall överstiga 2 grader C jämfört med ”förindustriell” tid. Det ser nu ut som att vi inte kan nå upp till 2 grader även om vi fortsätter att använda fossila bränslen som förut och fördubblar koldioxidhalten till 560 ppm. Den   →

Klimatkänsligheten är den storhet som anger hur stor den globala temperturökningen blir om atmosfärens CO2-halt fördubblas. Den behandlas som en konstant, ty absorptionen av värmestrålning i atmosfären ökar logaritmiskt med halten av växthusgasen. Oenigheten inom klimatdebatten är kvantitativ – dvs ingen förnekar att närvaron av växthusgaser i atmosfären höjer den globala medeltemperaturen. Det som man   →