”Solresa” med ciceron på Paraná-floden i Sydamerika
Río Paraná (röd sträckning) bildas i huvudsak av de tre floderna Paranaiba, Grand och Tieté.
De rinner upp nära Brasilia, Rio de Janerio resp. Sáo Paulo. Under färden till Rio de la Plata förenas Paraná även med ett antal andra bifloder från Brasilien, Paraguay och Argentina.
Lite lexikondata:
Längd 4.880 km
Vattenavledande yta 2.582.672 km2
Vattenflöde 16.000 m3/s
Delta ca 2.431 km2
Floden Paraná i Argentina är Sydamerikas nästa största flod. Amazonas är den största. Paraná rinner ut i Rio de la Plata. Av dess sträckning är ca 1.600 km segelbar för stora fartyg. Den har därför varit och är en viktig handelsled. Floden är den 8:e största i världen.
Professor Brian Cox är ciceron på resan under samtal med den argentinske astrofysikern Pablo Mauas och hans forskning kring flodens flöde och hur den följer solstrålningen.
Vattenflödet i floden har följts sedan 1904.
Det i filmen presenterade diagrammet är övertygande och floden har haft 3 toppar samt dalar under 1900-talet.
Solstrålningen är inte solfläckarna utan strålning genom mer energi, beroende på av solens aktivitet, som då kan ske genom sol-stormar/-vindar, s.k. flares.
Dessa ”flares” klassificeras i enlighet med deras röntgenljusstyrka, i våglängdsområdet Ångström. Enheten är Watt/m2. Flare-klasserna finns som: A, B, C, M och X, med A som den svagaste och X som den starkaste. Dessa är logaritmiska skalor. Så en X-flare är 10 gånger så stark som en M-flare. Det är mest starka C- samt alla M- och X-flares som kan påverka oss på jorden.
Sammanfattningen av Pablo Mauas finns på:
https://www.youtube.com/watch?v=5gaucZpO_oE
Visningen tar strax under 4 minuter och är väl värd att se.
Ljudet kan ibland vara lite undermåligt. Använd gärna undertexter så ökas förståelsen.
Evert Taube har beskrivit utloppsområdet i sin visa om Fritjof Andersson och Carmensita
”Samborombon en liten by förutan gata
den ligger inte långt från Rio de la Plata…”
Samborombon är också att biflöde vid utloppet i Argentina.
Det är svårt att tänka sig att solens energi enbart skulle påverkar denna flod. Det är troligen så att det gäller alla eller de flesta floderna. Som nämns, har inte vattenflödena i andra stora floder följts på samma sätt.
Förändringarna med ökat vattenflöde i Paraná sammanfaller också med Monsunregnen i Indien, medan däremot det motsatta förhållandet gäller för torkan i Sahara.
Även Egypterna hade, på tiden kring 2.500 år före vår tideräkning, torka som man skylde på dåvarande Faraons dåliga förbindelse med solguden RA.
Filmen påvisar solaktivitetens betydelse för jordens klimat. Iakttagelserna är delvis gjorda långt innan IPCC:s klimatdatamodeller (antaganden, ej bevis) för koldioxidens påverkan uppfanns eller kunde ha haft någon påverkan.
Ingvar Åkesson
Jag hittade en vetenskaplig rapport av Mauas om detta på researchgate:
https://www.researchgate.net/publication/386715814_Solar_activity_forcing_of_terrestrial_hydrological_phenomena
Jag beklagar men jag är helt oförmögen att förstå varför flödet i Paranafloden påverkas av den högfrekventa solaktiviteten?
Kan Du vänligen försöka ge en rimlig fysikalisk tolkning?
Att Paranas varierande flöden följer ett på visst sätt definierat ’solens aktivitetsmönster’ förvånar inte mig. Jag tar, för att understryka vikten av inlägget, nedan upp en analys gjord betr. den italienska floden Po’s flödesförändringar från 1900-talets början till dess slut; flödesförändringar som likt Paranas dito är väldokumenterade:
• Dr Theodor Landscheidt visade att Po’s flödesvariationer, refererad i en hydrologisk vetenskaplig publikation år 2000, över tid max- och minflöden samvarierade näst intill identiskt med förändringar i angulärt momentum (M) för solen i dess rörelser runt solsystemets barycenter så här: när delta-M/delta-t, dvs solens angulära momentumförändring per tidsenhet, var som störst var Po’s flöden maximala, och när motsvarande momentumförändring var som lägst, återfanns flodens minimiflöden. Solens rörelser runt barycentret varierar över tid mellan 3 och 14 år. Sambandet befanns vara oberoende av dessa varierande ’solar motion cycles’, SMC.
• Det angivna mönstret var intakt alltsedan 1933, då ett s.k. 180° fasbyte skedde vad gäller den sinusoidala riktningen i solens orbitala momentum. Dessförinnan var sambanden omvända. Sådana fasbyten sker fortlöpande med många års mellanrum.
• I den aktuella perioden skedde ett största maxflöde 1961, dock ca två år före momentumförändringsmax. Detta trodde Landscheidt skulle kunna sammanhänga med att den aktuella solcykeln (SC 19) uppvisade en extremt hög solaktivitet omkring 1958. (Min anm.: till följd av den mycket höga solvindsintensiteten uppmättes det hittills högsta ’klimatindexet’ i Termosfären vid pass oktober 1957 om 49,4× 10^10 W, nu ca 20% därav avtagande)
• Dr T. Landscheidt har vidare med hög statistisk signifikans bortom slumpen i studier visat att ’värsta extremväderstillfällen’ (enl. NOAA) under 1900-talet såsom torka, översvämningar, svåra orkaner mm, samt såväl starka temperaturanomaler som El Niños & La Niñas samvarierar med M-förändringar i SMC. Jag nämner detta för att förekomma att om någon vill undersöka Paranas resp. Po’s flödeshistoria, denne kommer att finna vid viss tid samstämmighet med ENSO/ONI(index). Det gäller t.ex. maxflöde hos Parana 1982/83 och hos Po 1997/98. Detta är således ingen tillfällighet, ej heller betyder det att stark El Niño ’orsakar’ maxflödena. Orsaken finns i solens rörelser och förändringar i M, och dettas påverkan på jordklotets förhållanden.
Således, enligt min uppfattning: solen är klimatuttryckets determinant, inte koldioxids- eller andra s.k. växthusgasers IR-effekter, medan oceanerna och den hydrologiska cirkulationen är dess främsta temperaturtermostater.
Tack för ett oförklarat samband.
När inte ens Lennart B inte finner förklaring till detta så avstår jag ens gissa.
Men värmen under 1920 talet fanns även över våra breddgrader.
Som en anekdot kan jag berätta att en på 1920 talet till Paraguay utvandrad Finsk släkting passade på att bygga en mindre skuta i närheten av Asuncion. Beskrivningen av uttransporten av båten till kusten innehåller en hel del dragande i icke farbara vatten. Båten strandade efter några års segling på en strand i Costa Rica.
Allt beskrivet i The Rudder på 1930 talet.
Eftersom det var i samma flod som beskrivs ovan så har de nog arbetat en del för att få den farbar för skutor.
Rimligtvis så måste vattennivån i floden delvis vara beroende av nederbörden i omliggande berg? Och det i sin tur kan vara beroende av solens aktivitet vid olika tillfällen.
Av naturliga skäl som topografiska förhållanden, utfaller regn på bestämda platser som i Argentina. Korrelation mellan ökad solaktivitet och flödet i floden Parana kan vara ett särfall just på grund av speciella topografiska förhållanden. Problemet är egentligen att meteorologisk forskning inte vill se solen som sin konkurrent gentemot CO2.
Att floder och sjöar liksom hav påverkas av växlande solvärme verkar ju rimligt. Även om 97,5 procent av Jordens vatten är hav, är det väl främst ytvattnet som påverkas av solvärme . Kanske 100 meter av totalt nästa 3,8 km medeldjup. Ca 2,6 procent eller lika mycket som allt sötvatten. Av detta är nästan 70 procent landisar och glaciärer.
Av det vatten som nås av solvärme kan kanske en fjärdedel vara sjöar och vattendrag och kan därför spela en roll i väder- och klimatskiften.
Synpunkter på det?
Forskare vid University of Buenos Aires och National Institute of Agricultural Technology, ledda av Pablo Mauas, har visat att Paranáflodens flöde vid Corrientes – cirka 900 km uppströms från Buenos Aires – är starkt korrelerat med antalet solfläckar som är synliga på solens yta.
Solar activity could dictate river flow
29 Oct 2008
https://physicsworld.com/a/solar-activity-could-dictate-river-flow/
Long-term solar activity influences on South American rivers
1 mar 2010
https://arxiv.org/abs/1003.0414
Mvh,
CE S #8,
Tack för länkarna.
Stirrar man sig blind på enbart uppvärmningen så får man ingen förklaring till flodens flödesförändring. Stirrar man bara på El Nino och La Nina så får man heller ingen förklaring. Det är ju precis den här typen av observationer som gör floderna spännande.
Och det är inte bara Parana som uppvisar ett ickecykliskt och till synes slumpmässigt uppförande. Utan man kan se det oregelbundna mönstret på floden Po i Norra Italien, samt på Nilen i Egypten där man försökt förutsäga flodens uppförande i tusentals år.
Om nu tesen är att solens aktivitet (t.ex. solfläckar) påverkar så måste forskarna komma fram med en mekanism. Precis det som LB efterlyste ovan.
Stora floders beteende är mysteriöst. Som H E Hurst visade på 1950-talet har floder ”minne”, och ju större flodsystem ju bättre ”minne”. Det vill säga att långa perioder av högt eller lågt flöde är mycket vanligare än man skulle förvänta sig slumpmässigt.
Googla ”Hurst Phenomenon” eller ”Hurst coefficient”.
Som vi sett förut är sediment och vattennivåer i hav och sjöar/floder väldigt bra facit – för att visa hur Instabilt klimatet är.
Det är nästan lustigt när vi själva i våran nutidshistoria, sedan 1850, fått uppleva Lilla Istiden, sedan en mycket snabb uppgång till 1930.
Därefter kom oron för en ny istid under 1961 – 1990 tillbaka…
Tittar vi på Naturens facit över klimatet – så varierar det utan vidare på 1 – 2 grader under så korta tider som 100 – 200 år och med 0,5 grader på bara ngt år, vid exv vulkanutbrott.
Minns dom ofattbara svältkatastroferna på 1870 – talet och 1980 – talet – utlösta av naturliga klimatvariationer.
Naturens facit ställer inte upp ekvationen åt oss – den ger oss istället svaret – åtminstone för dom senaste 10 000 åren, efter förra istiden.
Det är, återigen, våran historielöshet i det moderna samhället som ger oss problem.
Spörer, dalton och mauder minimum för solen under dom senaste århundrandena ger oss besked – solen är inte konstant – och.. vi har inte förstått hur den påverkar klimatet.
Det är lockande att skylla 1 grad uppgång, sedan Lilla Istiden, på koldioxid – men vi kan vara säkra på att det är fel..eftersom dom antropogena utsläppen 1750 – 1850 var närmast obefintliga och därmed ingen påverkan på klimatuppgången 1850 – 1930.
Nr 2 Lennart Bengtsson
Jag förstår din undran, det är komplext.
Men är det inte ännu märkligare att alla klimatforskare och dito institut anger klimatförändringen sedan 1850 i hundradelar och tiondelar, så som exempelvis 1,52 högre än 1850?
Är det rimligt att tala om dessa hundradelar eller tiondelar?
Tack också, till Ingvar Å – som lyfter vikten av att studera naturens variationer för att förstå våra klimatfluktuationer över tid.
Hoppas fler sådana artiklar dyker upp!
Jag själv – är en sådan som ogillar historielöshet.
Och – enbart naturen håller facit – inte människorna eller modellerna eller dom galna alarmisterna eller deras organisationer.
Ju mer man kan om naturens facit ju mer lär man sig om hur uppåt väggarna dagens klimatnarrativ är – det står oss redan dyrt…men fortsätter klimatgalenskapen så kan den leda oss mot våran då självvalda undergång.
Kommer det att bli kallare igen? Ja, det kan jag lova!
Men innan dess så kommer alarmisternas kaosretorik att förstöra samhället och riskera att ge oss ett nytt världskrig dessutom.
Klimatnarrativet och dess forskningssvans – är livsfarlig.
Även om hänvisning skett till inlägg om att solfläckarna skulle styra fenomen, så får man lyssna till det som sägs i filmen av Pablo Mauas att de iakttagna ändringarna inte sammanfaller med dessa. Det finns fler sådana sidor som packar om och stuvar in solfläckarna med dessa flödesändringar.
Pablo Mauas har vid något tillfälle svarat på frågan om denna solaktivitet (solfläckarna) orsakat den senaste tidens globala uppvärmning med att det är ”extremt osannolikt”
och att den idén baserades huvudsakligen på bevis för att solaktiviteten, mätt med solfläckstalet, ökade under 1900-talet och nådde vad vissa forskare kallade Modern Grand Maximum. Det visade sig dock senare att denna ökning berodde på ett fel i kalibreringen av Group Sunspot Number
Jag har använt Google-översättning så nyanserna kan vara missade men annars i stort sett rätt.
Om det nu varit fel i kalibreringen medför detta också att det berör den påstådda kopplingen till vattenflödena.
Kvarstår förändringar genom s.k. flares som är frikopplade från solfläckarna såsom jag angett i texten.
#14
”Det visade sig dock senare att denna ökning berodde på ett fel i kalibreringen av Group Sunspot Number”
I så fall kan du säkert också förklara har denna ”felkalibrering” kunde påverka Kol 14-halten i atmosfären:
https://www.nature.com/articles/nature02995
Om du vill djupdyka i hur solfläcksindex beräknas, vilka data som finns och hur stor osäkerheten är:
https://link.springer.com/article/10.1007/s41116-017-0006-9
Kort sagt, det finns inget tvivel om att ”the Modern Maximum” existerar. Svalgard och Schattens ”rättning” av kalibreringen var i sin tur baserad på felaktiga antaganden.
Några reflektioner;
1. Inläggsförfattaren har naturligtvis rätt. Det är inte i sig solfläckarna eller solfläcksmängd som bestämmer solens aktivitetsnivå i betydelsen ’solens energiutflöde’ och därmed dess påverkan på jordiska förhållanden i komplement till TSI. Det är istället just energirika ’solar flares(SF) & CMEs’, som kommer från ett fåfal av många solfläckar. SF & CME följer varandra, dock ej alltid och ej heller varandra i styrka. Mått t.ex utgående från mest energirika SF, i nivå X, ger därför ett bättre värde som ’proxy’ för solaktivitetsnivånn i en solcykel i betydelsen energiutflöde/jordpåverkan än solfläcksmängd, enligt min uppfattning.
2. Det i inlägget observerade förhållandet har varit känt under lång tid, liksom de av mig i #3 beskrivna förhållandena, minst ett kvartssekels tid. Dock har jag själv inte sett eller uppfattat förekomst av några betydelsefulla reaktioner härom från ’den regelbaserade klimatordningen’ (DRK), representerad av IPCC och växthusgasteoretiker. Vetenskap utvecklas främst genom studium av ’avvikelser’ från etablerade uppfattningar. Därför har DRK stagnerat, inlåst i förutbestämda uppfattningar och teorier.
3. Lennart Bengtssons i #2 ’oförstående’ reaktion är talande. Hans berättigade fråga är dock feladresserad. Den ska inte ställas till inläggsförfattaren utan till Bengtssons gelikar och företrädare för DRK. Lennart Bengtssons kommentar i frågan om Hunga Tonga och temperaturpåverkan i ett på KU näraliggande inlägg imponerar inte heller på mig. Inlägget refererar till en serie inlägg på Klimatvett.fi under rubriken ’Det som hände 2023 avslöjade klimatvetenskapens största misslyckande i historien’. Rubriken skulle lika gärna kunna fungera som rubrik på det som som avhandlas i aktuellt inlägg. Referensen till ’klimatvetenskapen’ i bestämd form anser jag vara en missuppfattning i sig. Det som benämns så är endast en rigid fraktion av en mycket större helhet.