"Skicka presidenten till Polen!"

En av mina radikala favoriter (ironi, ej reklamsnack), Bill McKibben, är aktuell med en gästartikel i Grist. McKibben är såsom många amerikaner övertygad om att USA är den främsta nationen i världen och att dess uppgift är att rädda planeten även om andra vänder ryggen mot. McKibben är dessutom en av initiativtagarna till alarmistorganisationen 350.org. Han börjar i sedvanlig domedagsanda:

There have been moments in the last few weeks when it seemed like the world was ending. ”Financial Meltdown!” the headlines screamed. Bad as it has been, however, it’s nothing compared to the real meltdown now underway across the planet — our home planet, the one we share whether we’re rich or poor, American or African, or, for that matter, human or plant or animal.

Det här är vad jag kallar äkta alarmism, en av anledningarna till att jag började engagera mig i klimatdebatten. Varför ska människan alltid skrämmas med något? ”Må de hata, blott de frukta” tycks vara den prefererade styrningsmetoden. Varför använda ord som ”världsundergång” och ”klimatkatastrof”? Är det för att vi i vår sekulariserade värld är så rädda för döden?
McKibben lägger över ansvaret för jorden på duon Obama-McCain.

What the next American president does or doesn’t do about global warming will go a long way toward determining what kind of a planet we live on. (…) When Congress begins a new session in January, we’ll need to push for the first real federal legislation on climate, after two decades of waiting. Not ”drill, baby, drill,” but ”insulate, baby, insulate.”

Tiden håller på att rinna ut.

Rajendra Pachauri, the head of the Intergovernmental Panel on Climate Change, said last year that we have until 2012 to make huge changes as a planet or it will be too late.

Är det så att McKibben verkligen tror på detta? Jag har oerhört svårt att förstå att någon på allvar kan tro att den magiska gränsen för att rädda jorden går vid 2012. Hur som helst vill McKibben skicka den nye presidenten till FN:s möte i Poznan, Polen, i december i år. Denna sammankomst är ett av en lång rad möten som leder till de slutliga klimatförhandlingarna i Köpenhamn 2009.

The winner of November’s presidential election could rivet the world’s attention on these negotiations if he flew to Poland in December and declared that the United States is back in the game.

Lycka till, Bill McKibben. Oavsett om det blir demokrat- eller republikanseger tror jag att den nyblivne presidenten gör bäst i att stanna i sitt hemland och reda ut finanskrisen. Den, om något, påverkar hela jordens välbefinnande.

0