I dagens Synpunkt i SvD skriver Tege Tornvall följande:
“Den felaktiga tron att mer koldioxid i atmosfären gör jorden nämnvärt varmare för också med sig den för mänskligheten och civilisationen oönskade och djupt skadliga effekten inflation. Inget minskar så värdet på inkomster och sparande som inflation. Inget fördelar så om tillgångar från sparare till låntagare som inflation. Inget hindrar så fattiga länders utveckling som inflation.
Den helt onödiga manin att begränsa CO2-utsläpp skapar en hysterisk jakt på alternativ energi och alternativa bränslen. Det höjer priserna på mark och grödor, vilket i sin tur driver upp priserna på mat och andra förnödenheter. Därtill höjer helt onödiga CO2- och energiskatter ytterligare våra levnadskostnader och stjäl resurser från andra, verkliga och mer angelägna problemområden.
Tillsammans med högre priser på råolja skapar detta inflation världen över, som annars till stor del varit förskonad från denna välståndshotande plåga en längre tid. Högre matpriser i u-länder gynnar främst större jordbruk, medan fattigt folk får ännu sämre råd att köpa mat. För Sverige är läget parodiskt. Som ett av världens mest avlägsna, kallaste, mörkaste och glesast befolkade länder har vi som en av våra få konkurrensfördelar en riklig och billig elenergi. Men vi skjuter oss själva i foten genom straffskatt och för högt pris på denna energi.
Vår förnuftsvidriga energi- och klimatpolitik skadar det svenska folkhushållet. Världens lika kontraproduktiva klimatpolitik skadar den globala ekonomin i allmänhet och fattiga tillväxtländers ekonomi i synnerhet. Ansvariga politiker och ledare sitter löst när allt fler inser att det inte är mer CO2 utan mer solaktivitet som värmt upp jorden, att denna uppvärmning nu tycks ha upphört och att klimatet snarare blir svalare framöver. Då kanske vi kan återgå till att se CO2 som den ofarliga, för liv och växtlighet nyttiga gas den faktiskt är.”
Den helt onödiga manin att begränsa CO2-utsläpp skapar en hysterisk jakt på alternativ energi och alternativa bränslen. Det höjer priserna på mark och grödor, vilket i sin tur driver upp priserna på mat och andra förnödenheter. Därtill höjer helt onödiga CO2- och energiskatter ytterligare våra levnadskostnader och stjäl resurser från andra, verkliga och mer angelägna problemområden.
Tillsammans med högre priser på råolja skapar detta inflation världen över, som annars till stor del varit förskonad från denna välståndshotande plåga en längre tid. Högre matpriser i u-länder gynnar främst större jordbruk, medan fattigt folk får ännu sämre råd att köpa mat. För Sverige är läget parodiskt. Som ett av världens mest avlägsna, kallaste, mörkaste och glesast befolkade länder har vi som en av våra få konkurrensfördelar en riklig och billig elenergi. Men vi skjuter oss själva i foten genom straffskatt och för högt pris på denna energi.
Vår förnuftsvidriga energi- och klimatpolitik skadar det svenska folkhushållet. Världens lika kontraproduktiva klimatpolitik skadar den globala ekonomin i allmänhet och fattiga tillväxtländers ekonomi i synnerhet. Ansvariga politiker och ledare sitter löst när allt fler inser att det inte är mer CO2 utan mer solaktivitet som värmt upp jorden, att denna uppvärmning nu tycks ha upphört och att klimatet snarare blir svalare framöver. Då kanske vi kan återgå till att se CO2 som den ofarliga, för liv och växtlighet nyttiga gas den faktiskt är.”
Resten finns i datamodeller.
Var ligger då problemet med den globala uppvärmningen som alla talar om som en sanning?
Vi läser dagligen om problem och alla har sin orsak i den globala uppvärmningen, som inte sker.
Nu förskjuts talet och handlar ofta om att vi människor måste stoppa klimatförändringarna. Klimatet har alltid förändrats. Under årtusenden har det både varit varmare och kallare på våra bredgrader. Det samma gäller på andra platser på jorden.
Helt klart påverkar politiska beslut och massmedias skriverier kring klimatfrågan att priser går upp. Jordbrukspolitiken är en av de mest politikerreglerade områden vi har i världen och dåliga politiska beslut har tagits som påverkar efterfrågan, priser och inflation.
De ökade kostnaderna som klimatpolitik medför för hushållen, främst CO2-skatter och höjda energipriser pga utsläppshandel, driver ju på lönekraven precis som vilka andra kostnadsökningar som helst gör.
I den anglosaxiska världen finns ett ord för denna nya inflation – “greenflation”.
För övrigt har föreslagen grönpolitik i England beräknats belasta hushållen med ca. 3000 pund per år. Det är huvudförklaringen till varför väljarna där börjat bestraffa den politiken.
Ökade kostander för hushållen kan innebära minskade kostnader för staten (det är hushållen och inte staten som städar upp miljön) och då kan det leda till mindre skattetryck (på andra skatter än CO2) vilket i sin tur leder till oförändrad disponibel inkomst för hushållen.
Miljöinvesteringar är i sig en engångskostnad vilket visserligen ger en momentan prisökning men ingen inflation på sikt. Däremot kan det om inte riksbanken sköter sig dra igång en inflationsspiral. I dagsläget förefaller dock det skenande oljepriset och irakkriget och dess kostnader vara rimligare att skylla på för inflationstendenser. (Irakkriget är naturlgtvis främst en kostnad för USA och England, men USA:s ekonomi är så stor att effekter där lätt smittar av sig på resten av världen)
Fast lever inte fattiga männisor i u-länder av jordbruk…?
Fast om priset går upp på mat så kan ju knappast dessa jordbruk missgynnas, eller?
F ö läste jag på ekonomistas blogg att det är subventionerna och inte import/exporttullarna som missgynnar jordbruk i u-länder mest (tyckte det var intressant…)
Ordet “greenflation” är relativt nytt men finns, och är alldeles utmärkt. Jag gissar att det var John Brignell på Numberwatch som uppfann det. Thomas Palm dyker också mest upp på bloggar, och du finns väl för det?
Geoffrey: Det är nog ingen som upplever att höjda miljöskatter kompenseras genom skattesänkningar och och att den disponibla inkomsten inte försämras. Klimatpolitiken är dyr, och ytterst är det medborgarna som får betala i slutänden hur man än vrider och vänder på det.
Skatten måste in och då är det bättre att beskatta något skadligt istället för något positivt som arbete.
Idealt kombineras också höjd skatt på bensin etc med sänkt skatt på andra håll så nettokostnaden för folk blir liten. Det är inte omflyttning av skatter som vållar kostnader utan att man går från billiga men smutsiga energikällor till dyrare men renare. Väljer man istället att investera i mer energieffektiv teknik så får man istället en engångskostnad följd av lägre driftskostnader.
“Det är nog ingen som upplever att höjda miljöskatter kompenseras genom skattesänkningar och och att den disponibla inkomsten inte försämras.”
Grön skatteväxling då?