Bästa KU-vänner! Så hände det nyligen igen, en kraftig översvämning i vårt älskade södra landskap, Skåne! Ingemar Nordin bad mig om några reflektioner om vatten! Men innan dess, låt mig sända några glada tankar till Sten Kaijser, som för in samtalets och lyssnandets dimension på KU:s sidor! Tack Sten, som osökt för mina tankar in på ett annat vattenperspektiv än det jag brukar drabba KU med, så håll till godo!
Ingemar Bergman frågade en gång varifrån musiken kommer. Kanske från brusande och porlande vatten! Låt mig berätta om ett besök i Bjursås, väster om Falun:
Min vän, Johan Malmberg (Spelevinken från Bjursås) hade utlovat en promenad med Dalarnas vackraste utsikt, och en musikalisk överraskning. ”Den vackraste utsikten” från Dössberget över Dalom, söder om berget, kommer givetvis att ifrågasättas av andra, men strunt i detta! Men hur blev det med musiken? Jo, efter ungefär halvtimmens promenad, förbi huggormsnästet (ja, Sveriges enda giftorm var inte hemma), nådde vi vandringens musikaliska centrum. Johan stannade vid en, denna dag, mycket blygsam bäck. ”Här”, förklarade Johan, ”kunde jag tidigare i år avlyssna första satsen i en (vatten)-symfoni uppströms vägen, och andra satsen nedströms vägen”. Det skall allt till en riktig lirare (jo, Johan trakterar fiolen å det bästa!) att fånga naturens egen symfoni! Men nu, med en i det närmaste obefintlig vattenföring i bäcken, rådde en generalpaus i orkesterdiket! Men Johans meditativa reflexion ger givetvis anledning till kompletterande funderingar. Poeter och musiker har ju alltid förstått att vatten innehåller både poesi och musik. Glöm inte Händel´s ”Water Music”, eller Stagnelius, som förstod att Näcken spelar bäst i silverbäcken. Eller, varför inte minnas den kloke Allan Edwall med sin meditativa visa om ”Den lilla
bäcken”. Så, Johan är i gott sällskap. Men för att fånga denna naturs stillsamma musik krävs tålamod, tystnad och still-samhet!
Som gammal vattenbyggare kan jag med viss stolthet konstatera, att vårt teknokratiska språk inom vårt skrå har ett musikaliskt anslag när det gäller vatten: Det ”stråkande vattnet”, som när vattnet rinner med sådan fart att en dämning inte fortplantar sig uppströms, övergår så småningom i ”strömmande vatten”. Men däremellan uppstår en så kallad ”täckvals” (eller vattensprång) – ja denna vals går givetvis i ¾-delstakt!
Falun, uppdaterad februari 2024
Stig Morling
Tack Stig för denna vattenvisa text.
I min gärning finns ett udda uppdrag:
Skapa ett porlande ljud i ett överfall på Mälarens högskola, ett överfall som jag är stolt över. 😉
En del gemensamma beröringspunkter. Här, lyriken som beskriver en verklig händelse i Montreux, Schweiz 1971.
Apropå vatten då alltså;
https://en.wikipedia.org/wiki/Smoke_on_the_Water#History
Hej Stig
och tack för denna musikaliska betraktelse. När det gäller översvämningarna i Skåne har jag för mig att ”någon” berättade att centrala Skåne hade Sveriges största våtmarker — vet du något om detta?
Sten #3
Stig har lovat dyrt och heligt att återkomma med ett inlägg om översvämningarna i Skåne … Men det stämmer nog att Skåne har rätt mycket våtmarker, vilket kanske förvånar en del. Mycket har försvunnit genom utdikning historiskt, men på senare tid har man börjat anlägga nya. Skåne är ju rätt platt som du vet och då blir det lätt översvämningar när det regnar mycket.
Här i Ängelholm har Rönne å stigit en hel del pga av stor avrinning från sjöarna längre in. Men ingen översvämning – möjligen en och annan gångbana som kräver stövlar nere vid å-kanten.
Tack! På väg till och från bärmarkerna i Hökensås passerar jag årligen flera gånger Stråken, som är en långsmal sjö. Nu fick jag klarhet i att namnet kommer från egenskaper hos vatten och inte från fiolstråken fast att artikeln här handlar om vattnets musik
Ingemar Nordin #4
Om våtmarker, citat:
” Mycket har försvunnit genom utdikning historiskt”
Jag har levt mitt liv i Gästrikland, Uppland Södermanland och Östergötland.
Här har vattendrag dämts upp för att ge kraft till kvarnar, luftpumpar och hammarsmedjor som sedan 1750-talet gett befolkningen livsmedel, verktyg, stångjärn, och vapen, som gett exportinkomster som gynnat hela landet.
Idag hotas dammarna av EU-direktiv. Vet miljövänner vilken fot de står på?
Det kan ju vara deras egen!
Vad händer med Flororna och Österfärnebofjärden om dammarna rivs?
Att vindkraften kräver snabb och stor reglering verkar de ännu inte ha insett effekterna av.
Tillåt mig att vara orolig. 🙁
#6
”Här har vattendrag dämts upp för att ge kraft till kvarnar, luftpumpar och hammarsmedjor som sedan 1750-talet gett befolkningen livsmedel, verktyg, stångjärn, och vapen, som gett exportinkomster som gynnat hela landet.”
Långt innan dess! Det finns inte en bäck i Bergslagerna som inte dämts, letts över, rensats osv för att driva kvarnar, sågar, gruvpumpar, hammare eller hyttor, eller för att fungera som flottleder. Mycket av detta går tillbaka till medeltiden eller ännu äldre.
Jag har t ex personligen hittat två dammar i Östergötlands gamla bergslag som inte finns på några kartor eller i fornminnesregistret. Den ena vid en kvarn (kan vara sågkvarn också), den andra vid en hytta.
Skall jag vända mig till miljömyndigheterna och kräva att dessa sedan sekler bortglömda och övervuxna dammar skall grävas bort för att återställa det ”naturliga” tillståndet? I det ena fallet innebär det att ett rätt stort kärr skulle försvinna.
Ska vi t ex riva hammarsmedjan i Hävla, och ”återställa” naturen?
https://live.staticflickr.com/5548/9553873489_0e84ce41d6.jpg
Nej, det är inte alltid lämpligt att ”återställa” dammar och våtmarker bara för att förhindra tillfälliga översvämningar. Men mycket kan göras genom att vara sparsam med byggtillstånd vid sjöar och liknande. Ibland kan en sjöutsikt vara så attraktiv att den som absolut vill bygga där gör det trots risken. Men jag har svårt att tycka synd om dem.
Ett annat system som kanske kan utnyttjas mer är att en flod eller bäck får tillbaka sina naturliga krökar. Jag kör förbi ett ställe på E6:an där bondens åkrar ofta ligger översvämmade. Jag undrar vad det är för vits med att plöja, harva och lägga ned arbete på de åkrarna på sommaren när de kommer att översvämmas till hösten och vintern.
tty #7 och Ingemar Nordin #8
Jag utgår från att ni ser sarkasmen i det jag skriver i #6.
Jag riktar mig främst mot de som lockas av och faller in i ”bevarandet av våtmarker”, utan att förstå att människor i Sverige både har dikat ut och dämt upp mark och vattendrag under mer än 500 år. I södra Europa kan vi se att det skett före vår tideräknings början.
Valspråket ”Bevara våtmarkerna” är ogenomtänkt, både ur historisk och praktisk mening.
Vad ska bevaras, och varför? Vilken tidpunkt ska bevaras i ett varierande tillstånd,
vinter eller sommar, nutid eller dåtid?
Jag avrundar med ett par skvättar vatten:
Olandsån är ensam i Sverige om att flyta från söder mot norr. Den var transportled genom Uppland till Östersjön vid Kallrigafjärden till 1878 då järnvägen till Hargshamn invigdes.
Södergående transporter skedde i Fyrisån som passerar Uppsala och utmynnar i Mälaren.
#9 Även Stångån rinner mot norr.
Den passerar Vimmerby i syd, därefter Kinda kanal och rinner ut i Roxen vid Linköping.
Om den når Östersjön i Norrköping eller Söderköping eller båda vet jag inte.
Vad säger ni om morgonens budskap från Copernicus, glatt återberättat i TV4 – att det varit den varmaste vintern globalt på 100 000 år … undrar vilken jämförbar väderdata med en tiondels grads precision som de använt för det budskapet … ? De verkar ju inte ens ha klarat av att hitta historiskt välkända värmeperioder.
För mig låter det så oseriöst att det väl ändå bara kan vara barn o politiker som tror på dem …
Magma #11
Shabby koll på Copernicus, kan inte hitta något varmaste vinter. Men jag kan ha missat.
Däremot det vanliga varmaste uppmätta via ERA5 dataset från 1940.
Hej
https://climate.copernicus.eu/copernicus-2024-world-experienced-warmest-january-record
https://www.ecmwf.int/en/forecasts/dataset/ecmwf-reanalysis-v5
#12
Äh, skulle givetvis vara snabb koll på Copernicus ovan, inget annat!
Gunnar S och Lars C,
det finns ganska många åar som rinner norrut, däremot kommer jag inte på någon flod som flyter norrut som kallas älv.
Från sydsvenska höglandet flyter åtminstone Lidan och Tidan, som båda mynnar i Vänern. Sedan har vi Svartån (genom Tranås och Sommen) och Stångån, som båda mynnar i Roxen. Slutligen har vi åtminstone Eskilstunaån som mynnar i Mälaren.
Vi kan förvänta oss att det ”överallt” finns större eller mindre bäckar som rinner in söderifrån till de flesta sjöar.
Det som är värt att nämna är att vatten som rinner norrut i gamla tider var speciellt. ”Ondskan fanns i norr” så vatten som rann norrut ”sökte sig mot ondskan”.
#14 Sten
Ljungan flyter norrut de sista fem kilometerna från Njurundabommen till Svartvik.
När tranorna kommer på våren cirkulerar de alltid vid Ljungans utlopp. Sant eller inte så sa vi att det berodde på att älven flöt ut norrut.
#7 tty
Din kommentar skulle passa förträffligt som insändare i någon/några av våra större tidningar. Något annorlunda inledning dock.
Själva idén ”återställ våtmarkerna” är galen. Återställ till vadå? Som dom var på stenåldern? Jag kan förstå tanken att det vore önskvärt med fler våtmarker i Sverige. Hur mycket och var är lämplighetsfrågor som jag inte kan bedöma och därför inte har någon åsikt om.
Att få folk att förstå det galna i ”återställ” tycker jag är mycket angeläget. Din kommentar belyser frågan utmärk väl. Kan kanske få folk att tänka efter…
Här i Eskilstuna finns en nyanlagd våtmark som utgör ett extra reningssteg efter kommunens avloppsreningsverk. https://sv.wikipedia.org/wiki/Ekeby_v%C3%A5tmark Förmodligen blir det mycket biomassa som kan skördas och rötas till biogas – men om det vet jag ingenting.