Gossebarnet El Niño är på väg att lämna oss för denna gången.
Var han stark eller svag? Ja, det råder det olika uppfattningar om.
Enso beskrivs med olika varianter av index. Det som massmedia vanligen rapporterar om är ett temperaturindex. Man mäter helt enkelt temperaturen i ytvattnet i ett mindre område i Stilla havet (+/- 5 grader runt ekvatorn), och ser hur mycket den avviker från normalvärdet under en lång jämförelseperiod.
Figur 1. De olika ENSO-områdenas placering vid ekvatorn i Stilla havet.
Enligt dessa enkla temperaturindex har vi sedan i våras en ganska stark El Niño, kravet är att man ska ha mer än 0,5 graders anomali 3 månader i rad. Det är vanligen Nino 3.4-området man då använder. Enligt den senaste observationen ligger vi på +1,8 grader avvikelse. Detta efter att vi under vintermånaderna varit uppe över 2,0 grader, vilket är definitionen på en ’stark’ El Niño.
Enso är dock ett mycket komplext klimatfenomen, som inte bara omfattar havets temperatur. Det är en cirkulation i samverkan mellan havsströmmar och atmosfärens Walker-cirkulation:
Figur 2. Enso är en cirkulation i samverkan mellan havsströmmar och atmosfärens Walker-cirkulation. Här illustreras cirkulationen under El Niño-fasen.
I en tidigare artikel i denna serie tittade vi närmare på MEI-indexet för Enso, länk här. Det sammanfattas som ett index för fem variabler (beskrivs här):
- lufttryck vid havsytan (mätt med Southern Oscillation Index, SOI)
- temperatur vid havsytan (SST)
- ytzonvindar, dvs. passadvindar i Ö-V riktning
- meridionalvindar, dvs. ytvindar i N-S riktning
- utgående långvågsstrålning (OLR).
Figur 3. ENSO-läget i slutet av januari 2024 enligt MEI-indexet. Diagrammet ger en jämförelse mellan den pågående El Niñon och fem tidigare Niñor. En typisk El Niño varar enligt detta index i lite drygt ett år. Y-axeln visar styrkan i El Niños över de månader de pågår. Källa här.
MEI varierar runt noll, det är positivt när vi har El Niño och negativt för La Niña. I figur 3 syns hur El Niñon växer fram och nu börjar klinga av. Definitionen på El Niño är att vi har värden över 0,5. Men denna gosse vart klen, jämfört med de tidigare, starkare bröderna. Toppnoteringen landade på svaga 0,7 i januari.
Han verkar inte bli gammal heller. Sammanlagt kan vi räkna in 5 månader med El Niño. Det är bara hälften så lång period som storebröderna 1997/98 och 2015/16. Och prognosen ser dyster ut vad gäller de underliggande faktorerna. Källa här.
Vi har nu prognos på snabb övergång till La Niña redan i början på hösten:
Figur 4. Temperaturanomali för Niño 3.4 samt modellprognoser för ENSO i februari 2024. Värden över 1,5 betecknas som en ’stark’ El Niño. Källa här.
Enligt det ’bästa’ indexet (MEI) har vi alltså haft en mycket svag och kortvarig El Niño. Enligt de rena temperaturindexen (Niño 3.4 i figur 4) har den däremot varit ’stark’ och klassas som den femte starkaste sedan mätningarna började 1950. Varför denna skillad?
Den El Niño vi nu ser slutet av har i hög grad varit ’okopplad’ i klimatsystemet i Stilla havet. Detta betyder att vissa av de olika väderfenomen som karaktäriserar den aldrig kom att utvecklas till fullo.
Om vi ser till MEI-indexets komponenter är det i huvudsak ytvattentemperaturerna som drog iväg uppåt med början under våren -23, medan övriga faktorer bara givit svaga bidrag. Och nu börjar vattentemperaturerna att sjunka, vi ser hur kallare djupvatten tränger upp och efterhand ersätter det varma vattnet, även på ytan:
Figur 5. Två månaders sekvens av djuptemperaturer mätt som anomalier vid ekvatorn i Stilla havet, för dember 2023 – januari 2024. Vi ser en tydlig avsvalning av ytvattnet samtidigt som kallare vatten förs upp nedifrån. Källa här.
I figuren ses hur djuptemperaturerna utvecklas december – januari, visat som en anomali (avvikelsen från genomsnittliga värden). El Niñon är nu i snabbt avtagande vilket framgår av animeringen av mängden värmeenergi i Enso-området, både på djupet och ytan. OLR ligger nu också neutralt, energin avges i form av värmestrålning från havet, eller advekteras bort i riktning mot polarområdena. SOI har också slagit över i positiv fas och vindindexet minskar i styrka. Källa här.
Varför fick vi extrema temperaturer 2023?
De enkla temperaturindexen för Enso visar alltså på en betydligt starkare El Niño än vad MEI-indexet gör. Därför är det intressant att fundera på varför just yttemperaturerna drog iväg så pass som de gjorde 2023, medan övriga faktorer inte ville spela med.
Jag menar på att vi ska sätta in detta i perspektiv av de andra ovanliga väder-/klimatfenomen som inträffade 2023:
– extrema havsytetemperaturer, särskilt i Nordatlanten
– temperaturspik i globala yttemperaturen i september och fortsatt runt årsskiftet 23/24
– stor ökning i Jordens (påstådda) energiobalans
– ozonhålet över Antarktis var i rekordklass under polarvintern där
– märkligt låg havsistäckning i Antarktis (som nu dock återgått till normala värden).
Händelserna i Antarktis har av forskare härletts till vulkanutbrottet i Hunga-Tonga. Det gjorde att mängden vattenånga i stratosfären ökade dramatiskt, vilket bidrog till att bryta ned ozonet där uppe, vilket i sin tur starkt inverkat på polarvirvlar och jetströmmar, särskilt på södra halvklotet. Mängden vattenånga i stratosfären är nu på väg att långsamt minska i de högre luftlagren, figurer/data finns här. Hunga-Tonga-effekten fortsätter enligt dessa mätningar långsamt att försvinna ur klimatsystemet.
Nu ser vi att även övriga Enso-faktorer återgår till mer normala nivåer. El Niño-gossen är på upphällningen, hans inverkan kommer inte längre märkas framåt sommaren och vi förväntas enligt ensemblen av prognosmodeller i figur 4 få en La Niña redan till hösten.
Alltså en kallare vädertyp, globalt sett:
Figur 6. Prognos för havstemperaturen i Stilla havet för perioden juli-september 2024, med Enso-området markerat.
Vi kan nu förvänta oss att yttemperaturerna går tillbaka till mer normala värden inte bara i Enso-området.
Detta är den fjärde artikeln i en serie om Enso.
Den tidigare artiklarna hittar du här, här och här.
Länkar till artiklar om Hunga Tonga på KU finns här.
Tack för en föreläsning på hög nivå, Gabriel.
Tackar, Gabriel!
Sätt att mäta utvecklas och det är, i mina ögon, allt svårare att jämföra värden i långa perspektiv – typ 100 år eller mer.
Innan årets El nino blev det många La Nina- vilket förvånar en smula i alla dessa rekordvarma hav.
El nino brukar minska stormaktiviteten i Atlanten men värmen där gav ganska många stormar, dock få som nådde land – vilket också försvårar jämförelsen med gamla värden.
Dom flesta Atlantiska stormar snurrade runt ute till havs och hade nog aldrig räknats som stormar under första halvan av 1900 – talet, eller på 1800 – talet för den delen – nu blev antalet Atlantis stormar ungefär detsamma som 1933.
El nino påverkar våra atlantiska stormar men definitivt är det varmare hav som ger stormarna energi – det är därför det är så svårt att se stormutvecklingen i Sverige som en alarmklocka för varmare hav, här tycks vi snarast ha saknat stormar under ett par år innan 2023.
Som uppväxt med båtar och vatten ser jag ingen ökad svårighet att komma ut på sjöar och hav pga mer vind – under min livstid, 56 år.
T o m smhi har konstaterat att vi haft några vindsvaga år på senare år, lite märkligt…utifrån våra rekordvarma hav.
Det jag brukar babbla om är att det , åtminnstone här I västsverige, är mycket svårt att som någorlunda normal Svensson uppfatta klimathotet, tokökande vattentemperaturer, stormar och oväder.
Enligt statistiken kommer den senaste El ninon att kategoriseras som ovanligt stark ( jämfört statistiken från 1950 – )men sett till hur den påverkat folk och natur jämfört med 500 åriga värden – så gissar jag att den varit lite av en ganska normal historia, typ en fis i rymden?
Därmed blir 2024 ett mycket intressant år. Om det blir enligt denna prognos måste klimathetsarna slå knut på sig själva för att vidhålla klimathotandet.
Tack Gabriel
Alltid intressant och bildande!
Jag gissar att vissa i California blir lättade av La Nina återvänder. Ovanligt mycket regn där när Pineappleexpress dragit in.
Dax för en svår Orkansäsong 2024?
”The likelihood of La Nina conditions this summer (tropical) season in the equatorial Pacific Ocean is a “red flag” for enhanced tropical activity in the Atlantic Basin.”
https://wattsupwiththat.com/2024/02/19/the-coming-collapse-of-el-nino-and-the-ramifications-on-the-atlantic-basin-tropical-season/
Finns det någon som upplever klimathotet i verkligheten?
Vanligtvis refererar de klimathotstroende till PS och MSM. Inga egna iakttagelser mer än att vädret är varmt och torrt (2018).
Man kan fundera på om inte Den Sydatlantiska avvikelsen (Anomaly, Bermuda Triangel in Space), som har pågått ungefär lika länge som de magnetiska Nord/Sydpolernas vandring, också påverkar El Niño och La Niña. Avvikelsen breder ut sig mer och mer och går även under delar av Brasilien och Chile långt ut i Stilla Havet.
Klart och redigt redovisat. Tack för det! Det måste föras vidare till dem som behöver upplysas!
#2 Magnus Blomgren och #5 Ivar Andersson
Mina seglingserfarenheter under de senaste 50 åren ger att vädret är lynnigare nu, men inte ett klimathot😅
Däremot ser jag andra hot som drar in🤔🫢
Förövrigt är inlägget intressant men att förvänta sig att yttemperaturerna ska gå tillbaka till mer normala värden inte bara i Enso-området tvivlar jag på eftersom havstemperaturerna sakta ökar pga ökad solinstrålning.
Nr 8 Adepten
Så kan säkert fler uppleva det i ett 50 års perspektiv – men dom absolut svåraste vindförhållandena jag upplevt i mina farvatten var 80 – talet, det fanns då hela somrar som härjade av kulingvindar.
Subjektivt är alltid svårt – själv har jag blivit betydligt mer ängslig på höga berg och stora vatten med stigande ålder, har blivit räddare för att ramla ner eller för att kapsejsa..försämrade sinnen som balans, syn och koordination spelar antagligen in.
När vi i vindkraftsammanhang sökt info gällande vind i Sverige, hos bl a smhi har vi fått infon att vindenergin i Sverige varit relativt konstant sedan 60 – talet – men också uppgifter om en minskning uppåt 10%!
Vad man definitivt kan säga tycks vara att förändringarna är så små att vanligt folk inte kan avgöra skillnaden, annat än vissa årskluster varit ovanligt blåsiga eller som ibland på senare år vindsvaga.
Med tanke på dessa tokvarma hav.. Hade jag förväntat mig en rejäl uppgång i mängden vindenergi/ år, eftersom expertikusarna säger att det är effekten i ett varmare klimat…men så tycks inte vara fallet.
Det verkar kort sagt som vetenskapen har svårt att klura ut vad mer värme ger oss.
Ser man historiskt, 150 års perspektivet, så tycks den största oredan i vädret i Skandinavien ha varit slutet av 1800 – talet och första halvan av 1900 – talet med värmetoppar, kallperioder, torka, blöta om vart annat…extrema lågtryck uppmättes, backafloden drog in plus enorma oväder runt 1900 – och våra värsta torkår i västsverige och mellersta Sverige inträffade i mitten på 1910 – talet och i slutet på 40 – talet..
Vädret och ovädren tycks förvånansvärt stabila i 150 års perspektivet.
Denna långsamma värmeuppgång, ja inte Sverige dom senaste 10 åren, tycks gå förvånansvärt smidigt.
Toppen i UAH i oktober förra året måste då enligt denna information om El Nino, då till stor del bero på andra faktorer än El Nino. Vad innebär den lägre aktiviteten i solen under SC24 och nu även en SC25, som enligt vissa prognoser kan nå sitt maximum redan i år och därefter början på en nedgång mot ett nytt minimum? Lägre solaktivitet innebär att bildandet av ozon avtar och därmed som konsekvens, avtagande temperatur i stratosfären. Det skall bli intressant och se hur snabbt den globala syntetiska temperaturen enligt UAH faller.
Apropå vindar och stormar så beror de inte på havets temperatur i sig utan på skillnader i lufttemperatur mellan olika områden. Stora skillnader ger starkare och fler stormar. Enligt teorin. Och eftersom nordliga latituder skall ha blivit varmare i genomsnitt så skall temperaturskillnaderna mellan norr och söder ha minskat -> mindre stormigt.
Orkaner vid ekvatorn bildas genom att luftmassorna är skuvade och stiger uppåt och detta bildar virvlar som kan växa till orkaner. Så där är det snarast temperaturskillnaderna i vertikalled som driver på.
Vi har drabbats av lågtryck efter lågtryck i vinter.
Som kommer in från Atlanten och regnar ner på västra sidorna av fastlanden på kontinenten.
https://www.windy.com/sv/-Total-regnm%C3%A4ngd-rainAccu?rainAccu,next10d,59.399,18.056,3,m:fgRahkS
Ändå är norra Atlanten fortfarande varmare än normalt, rejält varmare.
https://climatereanalyzer.org/clim/sst_daily/
Borde inte nederbörden svalkat av havet mer?
#12 Lasse
Sverige är långt. I norr har vi tyvärr inte drabbats av så många lågtryck. Istället ovanligt långa perioder med temperaturer under 20-25. Mellan 1990 – 2010 var kölddipparna bara några få dagar. Sen vände det upp igen. Dock inte denna vinter. Men det är ju bara väder.
Nr 11 & 12
Stormar och orkaner sägs kunna växa sig starkare om havet innehåller mer energi – men visst är det beroende av temperaturskillnader mellan områden.
Det märkliga är väl ändå att efter allt ståhej om våra kokande hav – så förblir denna vindenergi så konstant över decennium efter decennium – som lekman vill man ju se ordentliga förändringar efter allt kackel från media och forskarkollektiv….i någon parameter…
Kunde vi inte fått lite ordentliga skillnader i väder och vind – jag menar att jag vill få mer eller mindre vind så att det märks – jag vill se andra vintertemperaturer i västsverige än dom normala 0 – 5 graderna…men det är ju ungefär samma hela tiden.
Vi som bor på dessa nordliga breddgrader borde verkligen märka större skillnad när vi gick från extremkalla 1961 – 1990 till..klimatkokning – annars känner man sig som hönorna i dolmioreklamen.
Jag tycker det är värt att komma ihåg att vintrarna 1961 – 1990 var dom kallaste under perioden 1850 – 2020 – därför har jag svårt att fatta varför saker och ting ser ut ungefär som vanligt under dom senaste 50 åren…
Det heter ju klimathotet, vad kommer att hända om det blir ytterliggare 1 grad varmare, blir det blåsigare, blir det inte 0 – 5 grader på vintern i västsverige, får vi plantera potätera några dagar tidigare vissa år ( ja, förra våren blev frijordsodlingen rejält försenad..) kommer sommarsemestern att bli varmare?
Finns det någon robust forskning som vet något om hur våra barn och barnbarn har det om 50 eller 100 år?
– Dom ( klimatkollektivet ) säger ju hela tiden att exakt allt dom varnat för har slagit in – och värst drabbat är sverige – och vi har..ummm, mer vind mer värme och mer torka…Nu så populärt, översvämning….
Naa, smhis mätningar i våra stora vattendrag visar knappt några skillnader på över 100 år, ingen ökad vind och värmerekorden är nästan 100 år gamla..och Vasaloppet firar 100 år i år… och Skandinavien tycks ju snarast ha blivit kallare dom senaste 10 åren enligt statistiken, trots UHI och mätningar dygnet runt och mätning av absolut högsta temperatur istället för högsta klockan 14 00..
Mycket till hot kan jag inte uppleva det som.
Långsiktiga trender visar på en långsam uppvärmning – uppmätt med nya metoder och beräknade med nya algoritmer – det är fine – och med tanke på ökad solinstrålning på norra halvklotet så borde det stämma, pinatubo visade oss på norra halvklotet att ungefär 10% mindre instrålning gav omkring 0, 6C lägre temperatur nästan på en gång – så…massor av år med 10% mer solinstrålning borde ge oss någon grad högre temperatur – och det är väl just det vi sett?
Men något drastiskt väderhot/ förändring jämfört med 1850 – 1900 syns knappast till.
Tack Gabriel!
Angående vindar så har SMHI en ”klimatindikator” över geostrofisk vind, dvs den vind som blåser i isobarernas riktning och framkallas av lufttrycksskillnaden och corioliskraften.
Den potentiella geostrofiska vindenergin har minskat åtminstone i södra halvan av landet.
https://www.smhi.se/klimat/klimatet-da-och-nu/klimatindikatorer/klimatindikator-geostrofisk-vind-1.3971
SOI(ndex) som gradient för tryckförändringar föregår vindstress med ca 2 månader och havstemperaturförändringar, SST, med 4,5 månader, med atmosfärtemperaturen efterställd SST med ca 4 månader. Det gör, normalt sett, SOI som bäst och snabbast relaterat till ENSO händelser. Tidsinfo hämtad från Peixoto & Oort 1992, avseende perioden 1958-1987.
Det gör #Björns kommentar 10 extra relevant.
Teodor Landscheidt visade i sin tur att SOI, med referens till analys efter 1968 års ’solar phase shift’ fram t.o.m. 1999, att El Niño uppträder vid fraktalvärdet 0,382 i solcykelns uppgång och nedgång och La Niña endast vid 0,854 i solcykelns nedgång. Sambandet är utan undantag och visar kausalitet med avseende på dessa förhållanden relaterat till solcykeln och värden enligt ’gyllene snittet’ (ovanstående fraktalvärden). Det betyder att solcykelns energivariationer bestämmer ENSO-händelser.
Teodor Landscheidt är för övrigt den ende forskaren hittills som rätt kunnat förutspå El Niño händelser. Tyvärr finns han i nte längre med oss för extensiv upplysning annat än genom sina många skrifter i ämnet solens energibestämning av klimat/väderhändelser på jorden.
Nr 15 Fredrik S
Ja, där syns mitt blåsiga 80 – tal, vilket också blev åren för det ganska abrupt klimatskiftet till varmare – samma syns för klimatskiftena vid 30/40 talet.
Kanske får vi snart se det igen vid ett klimatskifte..?
#16
Ingen tillfällighet naturligtvis, som vid alla naturliga utvecklingar. Naturen är det optimala området för teknisk analys. 🙂
9, 14 Magnus
11 Ingemar
15 Fredrik
Angående utvecklingen av vindstyrkan.
Tack för länk till SMHI’s data om geostrofisk vind.
Ingemar säger helt korrekt, att vi borde få minskande vindar pga minskande temperaturskillnad mellan tropiker och Arktis.
Den arktiska förstärkningen är ett väl belagt faktum samt att den är ett fenomen som blivit väsentligt starkare sedan millennieskiftet.
Intressant nog ser man i SMHIs diagram och data att de flesta mätområdena (trianglarna på kartan) har markant minskande vindar sedan dess.
Nr 19 Gabriel O
Ja, visst skiftar vindar och går i cykler och visst borde det bli mindre vind när varmt och kallt jämnas ut – klimatet lugnar sig – sedan varvar det upp igen.
Det är just detta som bl a beskrivs som ” well know climate regime shift 1998 – 1999″ för stillhavsregionen med försvagning av Aleution low.
Vi hade ju själva den välkända ( men sällan omtalade ) och plötsliga temperaturuppgången i havet vid Island runt 1985 som sedan manifesteras i snabb landtemperaturuppgång 10 år senare i vårat nordliga – vilket som var hönan å ägget i påverkan på eller från vårat huvudnummer för atlantens väder ” icelandic low” vet jag inte om det är uträtt men det skapade nya förutsättningar för icelandic low och vi och omgivande landområden påverkades starkt, temperaturmässigt och således vindmässigt.
Smhis vindkarta visade ju också tydligt det förra ” klimatskiftet ” på 30 och 40 – talet med snabbt ändrade vindförhållanden – även det klimatshiftet föregicks av plötslig och kraftig uppgång I havstemperaturen vid Island och med eftersläpning på ca 10 för landtemperaturen och påföljande vindförändring.
Det är därför viktigt att hålla ögonen på havstemperaturförändringarna vid Island och det är nu flera år sedan temperturuppgången där kom av sig.
Norska oljesälkskapet tycks ha bra koll på både historisk utveckling och klimatvetenskaplig förståelse för den Arktiska havsisen – och deras förutsägelse för många årsedan om ökad havsis i island/Svalbard regionen slog in…man varnade således för iskomplikationer vid industriverksamhet däruppe.
Visst har vi en Arktisk förstärkning – frågan är hur den står sig gentemot ”Klimatskiften” – vi såg uppgången 1995 – 2000 för landtemperaturen och klimatkollektivet hakade på med stora trumman – MEN VAD VAR DET DOM SÅG?
Det så kallade ” pacific trade Wind ” såg ett kraftigt skifte 1998, kanske kan det vända igen.. inom kort?
Man får väl inte säga klimatskifte nuförtiden men historiskt har ju detta pågått med ganska jämna mellanrum och den relativa plötsligheten i havstemperaturökningen vid bl a Island förefaller nedtystad eller bortglömd i dagens klimatberättelse.
Den variationen i klimatet som vi kunnat betrakta någorlunda säkert sedan den plötsliga men kortvariga havstemperaturuppgången i havet vid Island på 1820 – talet visar oss tydligt att – det är inget märkvärdigt att landtemperaturens medeltemperatur varierar på åtminnstone någon grad C.
Att klimatkollektivet idag har bråttom med saluförandet av sina dogmer förvånar INTE…utifrån historien.
Så visst har vi svagare vindar att skrämmas med – men det är ju inte det som berättelsen för fram?
Adepten 8
”…att förvänta sig att yttemperaturerna ska gå tillbaka till mer normala värden inte bara i Enso-området tvivlar jag på eftersom havstemperaturerna sakta ökar pga ökad solinstrålning.”
Det är ett väl belagt samband mellan Ensos El Niño-fas och globala temperaturen sedan 1950-talet, där starka El Niños har tryckt upp temperaturen till allt högre nivåer, ungefär som en trappstege.
Frågan nu är hur många års ’paus’ i temperaturökningen vi får denna gången.