I mitt tidigare inlägg ”CO2 är ingen luftförorening” nämndes en debattartikel där tre miljöforskare hävdade att koldioxidbegränsningar behöver inte kosta så mycket som man tidigare trott. Sydsvenskans politiska chefredaktör Heidi Avellan hängde på idéen och propagerade för att styra CO2-utsläppen med hjälp av ekonomiska styrmedel.
Enligt Lord Stern blir det dock DYRARE än beräknat att begränsa koldioxidutsläppen. 2006 påstod han att 1 procent av världens totala BNP skulle räcka för att undvika katastrofen. Men det räcker inte längre. Idag räknar Stern med att världen behöver satsa det dubbla – 2 procent av den totala BNP.
De är inga små tal vi rör oss med. 2007 uppgick världens totala BNP till 64.903.263 miljoner dollar (enligt IMF). Inget för innumerata personer.
Vem har rätt, vem har fel? De svenska forskarna eller Lord Stern? Vem ska vi tro på? Jag tror fortfarande att kostnaderna för att minska koldioxidutsläppen på så kort tid som IPCC anser behövs skulle vara av gigantiska mått. Och föra med sig förödande konsekvenser. Men det är bara min personliga åsikt.
Ja, speciellt som ekonomiska styrmedel ofta är riktade mot de som har råd att köpa sig fria och därför nästan alltid drabbar de sämst bemedlade. Ordet ”utsläppsrätt” säger det mesta.
Finns undersökning som visar många av de energibesparande åtgärder som man kan göra i u-länder har negativa kostnader (dvs man sparar pengar genom att göra åtgärden). Förhoppningsvis gäller samma för i-länder.