Åke Oscarsson om termodynamik

Åke Oscarsson konstaterar i Blekinge Läns Tidning att människan inte kan påverka inflödet av värme, men väl utflödet. Sant? Falskt? Aeroloser, då? Påverkar inte de inflödet?

Kommentarer

Kommentera längst ner på sidan.

  1. Labbibia

    Jag tycker artikeln har lite av en “goddag yxskaft” profil.
    Ur artikeln:
    Koldioxid, som huvudsakligen produceras genom mänskliga aktiviteter, kondenseras inte vid normalt tryck och temperatur, och koncentrationen i atmosfären ökar därmed så sakta med tiden.” (min fetstil)
    Jaha, rätta mig gärna om jag har fel, men jag trodde nog att naturen stod för det ojämförligt största koldioxidproducerandet?

  2. Peter Stilbs

    Jag undrar om det är samme Oscarsson som några år jobbade på KTH på 80-talet. Han var oorganisk kemist, och återvände till Lund igen.  Ärligt talat begriper jag inte vad han yrar om egentligen, även om vissa sakuppgifter i artikeln är korrekta.

  3. Labbibia

    Peter S:
    OT. Jag vill minnas att det var du som någonstans här hos Maggie klistrade in en länk om alla  farliga/ oönskade effekter Global Warming kommer att få på planeten. Det var en perfekt illustration till hur absurt det kan bli när i stort sett ALLT skylls på växthuseffekten. Vore jätteglad om du kunde tipsa mig om var länken finns, eller om du kan posta den igen.
    Mvh Labbibia

  4. Labbibia

    Stort tack Maggie!:-)
    Länken är inte bara bra för att visa hur absurt det blir när media okritiskt publicerar i stort stt vad som helst som bekräftar “Global Warming”. Personligen tyckte jag den dessutom var oerhört rolig. Bättre än de flesta komedier som visas på TV.

  5. Gunnar Littmarck

    Om Åke Oscarsson har sin grundskolekompetens i behåll, följer här en beskrivning av TMSR:
    Då vi förbränner allt från kol, gas, olja till björkved utvinner vi atomernas elektroners bindningsenergi.
    Då vi “eldar” i ett kärnkraftverk, utvinner vi atomkärnornas bindningsenergi, som är flera miljoner ggr större.
    Allt liv på jorden är beroende av frigörandet av kärnenergi, värmen i jorden kommer ur fission, då tunga kärnor klyvs till lättare, allt liv på jordytan beror av fusion, samanslagning av lätta kärnor till tunga.
    Fusion (som på solen och alla andra stjärnor) är svår för oss, ty då måste laddade partiklar av samma laddning slås samman (alla som lekt med magneter vet ju att två lika laddningar stöter ifrån varandra).
    Fission är enklare att få till, ty då spräcker en oladdad neutron en tung atomkärna till flera lättare.
    Det kallas sönderfall då tunga atom kärnor faller sönder, oftas är det som i våra kroppar med den kolisotop (högre antal neutroner än protoner i kärnan) C14 sönderfaller till C12.
    Detta sönderfall har en halveringstid (den tid hälften så många sönderfall per tidsenhet sker) på 5730 år.
    Sålunda kan vi ålderbestämma allt organiskt yngre än ca 60000år, C14 bildas då organiskt”material” bildas, så om ni har tre köksbord, ett nytt, ett antikt från famorsmormor och ett historiskt från då människan började tämja djur för nytta samt då de första enkla skriftspråket Kilskrift kom 20.000år, gammalt bord.
    Då kan ni med en mätare som registerar vart sönderfall kontrolera, bord 1 och 2 har i stort sett samma sönderfall, men bord 3… nu har sönderfallet halverats 3 ggr, vilket leder till en åttondel så frekvent sönderfall.
    I den reaktor jag ska beskriva är sönderfallet av det ringa avfallet så att efter 300 år går avfallet inte att skilja från det naturliga sönderfallet (bakgrundsstrålningen).
    För att starta ett snabbt sönderfall krävs ett starkt klyvbart ämne i vårt fall en uranissotop U233.
    Till skillnad mot andra kärnkraftverk tillverkar vi en blandning av uran berryllium lithsium fluorid som blir en icke vattenlöslig salt med smältpunkt på flera hundra garder C och en kokpunkt som är 1000 garder högre, vi arbetar med saltet i flytande form, men som varmast 6-700grader från dess kokpunkt.
    Saltblandningen pumpas genom reaktorn där den reagerar kraftigt i härden och avger enorma mängder neutroner som reflekteras så att så många som möjligt leder till en krock med tunga atomkärnor som då klyvs och en enorm värme samt nya ämnen bildas.
    Vi får en värmeutveckling om 40-50KW/liter och pumpar det varma saltet genom en kylare där det värmen en sluten heliumgasslinga, som driver en turbin.
    De flesta klyvningsprodukterna avges som gas kontinuerligt, de radioaktiva skiljs ut genom kondensering.
    Så pumpas den nedkylda bränslesaltlösningen in i reaktorn igen.. runt runt…
    Då vi startat reaktorn kan vi börja pumpa in Thoriumfluorid som kommer att bilda nytt bränsle, vi kan även pumpa in kärnvapenavfall samt det avfall vi i Sverige vill gräva ner i tusentals år.
    I botten på reaktorn finns ett grovt avloppsrör, det är igenkorkad av samma saltblandning som cirkulerar, stiger värmen i reaktorn smälter saltet, så hela bränsleblandningen rinner ner i avkylda tankar, där ingen netronreflektor finns, allt stelnar till ett hårt ej vattenlösligt salt.
    Vi måste smälta och pumpa upp saltet för att få igång reaktorn igen.
    En smält salt reaktor arbetar med atmosfäriskt tryck så någon risk med ångexplosion finns ej, vi behöver följdaktligen ingen dyr inneslutning.
    Jag arbetar med en detaljerad sammanställning på min blogg, men ska kanske i ord förklara på ett något mer komplicerat språk här, under dagen.
    Visst vore världen bättre om fler kemister arbetade med kärnenergi?

  6. Labbibia

    Gunnar:
    Jätteintressant!
    Vilka är de eventuella riskerna av det  här sättet att utvinna kärnenergi, jämfört med traditionella reaktorer?

  7. Gunnar Littmarck

    Juridiska, ekonomiska (från alla som slås ut), samt kan bli säkerhetsrisker, av de ändringar av internationellt regelverk som krävs.
    Jag misstänker att det sistnämda väger tyngst för USA.
    Snart har alla “skurkstater” kärnvapen och då spelar regeländringarna ingen roll.
    Trots att TMSR inte kan generera vapenplutonium, så sker det en upparbetning.
    Skriv internationella regelverk som spesifikt förbjuder upparbetning till den uranissotop som kan användas i kärnvapen och få sen Iran att godkänna det regelverket..
    Lycka till..
    Visst blir man deprimerad..
    Du kan läsa en någorlunda sammanfattning här:
    http://en.wikipedia.org/wiki/Molten_salt_reactor

  8. Gunnar Littmarck

    Jag kommer på en uppenbar risk till.
    Om man vill sluta med en TMSR anläggning så krävs ett ganska tungt regelverk om hur bränslesaltblandningen ska tas om hand.
    Oak Ridge, lekte i 4,5 år, stoppade på fredag och startade på måndag, sen slutade de för gott, då tinade de “bottenpluggen” allt rann ner och stelnade i dumptankarna.
    1994 öppnades tankarna och en avgång av radioaktiv gas uppmättes…
    En 2,5GWt reaktor har typ 3-600ton bränslesalt (10ton/kbm så det är inte skymmande)

  9. Gunnar Littmarck

    Det finns metoder att speparera grundämnena i saltet, det är inte problemet, utan just de byråkratiska regelverket.

  10. Labbibia

    Gunnar: Ber om ursäkt för att jag kanske ställer dumma frågor, men den som ingenting frågar lär sig heller ingenting.
    Först; Förstod jag dig rätt, behövs U-233 som “tändstift”?
    Och blir inte restprodukten av det uranet något som måste slutförvaras under lång tid? Eller kan man alltså använda det som bränsle när reaktionen väl kommit igång?
     
    Jag känner ju till att traditionellt utbränt kärnbränsle måste slutförvaras i 100 000-tals år. Men du menar att det utbrända kärnbränslet i “din” reaktor typ bara behöver 300 års slutförvaring?
    I en vanlig reaktor måste väl även materialet den är byggd av slutförvaras under lång tid? Själva reaktortanken osv. Samma sak med en Thoriumreaktor?

  11. Gunnar Littmarck

    Så du tror inte jag ställt “dumma” frågor de sista veckorna?
    Blott idioter ställer aldrig “dumma” frågor.
    Vi får helt andra “avfallsprodukter” de flesta icke radioaktiva, dyra grundämnen.
    Så bildas det en god del av en starkt radioaktivgas, som är väte med fler än två neutroner, mumma för solen, men inte oss.
    Den sammanlagda avklingningseffekten från TMSR-avfallet pågår mätbart i 300år.
    Jag startade någon stans här:
    http://thoriumenergy.blogspot.com/
    Genom att läsa från 1 till B.
    Offra 30 min var dag, så fylls ditt medvetna av possitiv insikt, som lämpligen brukas genom possitiv upplysning.
    I mitt fall tills åhörarna får öroncanser…
    En viss egocentrism, bör bekämpas, men när och hur?
    När vi upplever oss fyllda av enkla lösningar på alla mänskliga problem?

  12. Gunnar Littmarck

    Labbibia:
    Saltbränsle blandningen är inte i närheten så radioaktiv som i reaktorhärden i “våra” kärnkraftverk, ty de mästa radioaktiva fissionsrestprodukterna avskiljs konternuerligt.
    Jag fördjupar mig numer i restprodukterna och de tekniker som används för att slija dem ut, men jag har ännu inte funnit att 300 år är fel, den största restproduketen har en halveringstid på 12år så finns de som ligger på 50 år..
    Det finns en del jobbiga radioaktiva ämnen som är i gasform vid “vårt” tryck och temperatur.
    Jag tror inte vi ska bygga TMSR ovan mark i dagismiljö…
    Men under dagis kommer de ligga inom 25 år.

  13. Gunnar Littmarck

    Labbibia:
    Betänk att dagens uranreaktorer har verkningsgrad på drygt 30% och bränner 1-3 % av uranet, resten blir avfall.
    En TMSR bränner 98-99% och har verkningsgrad 60% vid syntetbränsleframställning och 50% vid elkraftproduktion.
    Jämför avfall i förhållande till “nyttig” energi, därefter betänk att TMSR avfallet “bara” kräver 300års slutförvaring.
    Den matchen vinner TMSR enkelt.

  14. Labbibia

    Gunnar:
    Tack för alla svar, och för länken. Ska försöka sätta mig in i det här lite mer.

  15. Labbibia

    Gunnar:
    Och i Indien forskas alltså för fullt på detta?

  16. Gunnar Littmarck

    Indien har ett program och ett antal mer eller mindre Thorium drivna reaktorer.
    Japan lär ha betalat 1G$, några år efter “murens” fall, till Ryssland, för deras alla data från deras MOSART och övriga TMSR reaktorer.
    Ryssarna ville ha mer bomber, troligen därför de lade ner.
    Jag tror det finns ett tiotal Toriumrektorer i drift nu, och ett drygt 10tal projekt, likt Fuji.
    Samt många pappersprojekt.
    Det finns toriumalternativ mer likt dagens verk, då sintras bränslepellets, men jag ser inga fördelar, utom att dagens kärnbränsleindustri slipper bli arbetslös.
    Den reaktor som inte blev byggd 1976 var en breeder med 1.06 i produktion, d.v.s. den skulle producera mer U233 än den förbrukade Thorium.
    Detta för att kunna bygga många fler snabbt.
    Den var grafitmodererad med stopp vart 4:de år för grafitbyte, (grafitmoderatorn sväller och tar stryk av den kraftiga neutronstrålningen)
    De smartaste som finns är inte långsamma breeder utan snabba (breeder är reaktorer som “föder” nytt bränsle, 1.00 är inget ut, allt bränns upp) utan grafitmoderatorer, de regleras av att då effektutaget är starkt kyls och komprimeras därvid, bränslesaltet vilket ger en kraftigt ökad täthet och värmeutveckling och motsatt.

  17. Gunnar Littmarck

    Bara Ryssland, England, Frankrike, Indien, Japan och USA, kan idag upparbeta, d.v.s. driva en TMSR, utan lagändring.
    Skulle de dra igång en storskalig drift med upparbetning, kan vi lägga ner alla ickespridningsavtal, vilket jag tror är det tyngsta skälet mot TMSR.
    Nu ska jag vinna ennu ett underbart samvaro dygn med min dame. 
    Uffeb alla här har dubbelnamn ingen har smeknamn…
    Norge håhå ja ja,
    men de är snälla och trevliga.