Viskleken: hur klimatvetenskap går vilse på vägen

Översättning av Stephen Wilks

Ralph Alexander

Note 37, The Global Warming Policy Foundation

© Copyright 2022, The Global Warming Policy Foundation

https://www.thegwpf.org/publications/ipcc-message-is-lost-in-translation/

Innehåll

Om författaren

Tack

1. Inledning
2. Global temperaturhistorik
3. Marina värmeböljor
4. Slutsats
5. Notes

Om författaren

Den pensionerade fysikern Dr Ralph B. Alexander är författare till ”Global Warming False Alarm” och ”Science Under Attack: The Age of Unreason”. Med en doktorsexamen i fysik från Oxford Universitet är han också författare till ett flertal vetenskapliga artiklar och rapporter om komplexa tekniska frågor. Hans avhandlingsforskning inom det tvärvetenskapliga området jon-fasta interaktioner speglade hans intresse för ett brett spektrum av vetenskapliga ämnen. Dr Alexander har varit forskare vid stora laboratorier i Europa och Australien, professor vid Wayne State University i Detroit, medgrundare av ett entreprenöriellt materialföretag och marknadsanalytiker inom miljövänliga material för ett litet konsultföretag.

Tack

Dr Alexander vill tacka Andrew Montford, som föreslog ämnet för denna artikel.

1. Inledning

I sin senaste bok ”Unsettled” and a GWPF Annual Lecture med samma titel¹ ifrågasätter Steven Koonin från New York University den konventionella politiska visdomen att vetenskapen om klimatförändringar är fastställd, och diskuterar hur denna missuppfattning kom till. Han utforskar hur vetenskapen, med alla dess säkerheter och osäkerheter, blir ”The Science” – hur den sammanfattas och kommuniceras, och vad som går förlorat i processen. Slutresultatet är att den populära uppfattningen om global uppvärmning skiljer sig markant från vad vetenskapen säger.

Koonin drar slutsatsen att det mesta av frånkopplingen härrör från felkommunikation, analogt med barnspelet Viskleken (eller ”Chinese Whispers”, som det kallas i Storbritannien). Han påpekar att det finns stora möjligheter för klimatinformation att misstolkas eller till och med förvrängas då den successivt destilleras ner under sin resa från forskningslitteraturen till vetenskapliga sammanställningar eller utvärderingsrapporter (såsom IPCC:s Assessment Reports), till sammanfattningar av dessa sammanställningar (såsom IPCC:s Summary for Policy Makers), vidare till pressmeddelanden och i slutändan till media. Medierna utgör naturligtvis allmänhetens primära informationskälla om klimatvetenskap.

Syftet med denna artikel är att visa hur Koonins påstående om innehållsförvrängning vid överföring av klimatbudskapet i huvudsak är korrekt. För att göra detta kommer jag att undersöka i detalj två exempel hämtade från den voluminösa klimatvetenskapliga litteraturen: det globala temperaturrekordet under de senaste 2000 åren och marina värmeböljor. Jag kommer att spåra förvrängningen av den underliggande vetenskapen när den passerar igenom följande stadier, med fokus på 2021 års sjätte utvärderingsrapport (AR6) från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC):

• Utvärderingsrapport → Sammanfattning för beslutsfattare (SPM)
• SPM → Pressmeddelande
• Pressmeddelande → Medie- och miljöbevakning

Eftersom det finns relativt lite dagsljus mellan forskningslitteraturen och de flesta utvärderingsrapporter ser jag inget behov av att inkludera det stadiet av processen.

Det bör här noteras att IPCC:s utvärderingsrapporter faktiskt består av tre separata rapporter, sammanställda av tre olika arbetsgrupper, plus SPM. Arbetsgrupp I består till stor del av klimatforskare och koncentrerar sig på vetenskapen; de andra två arbetsgrupperna med tillhörande assistenter består mestadels av forskare inom andra områden än klimat, ingenjörer och statliga byråkrater, som fokuserar på effekterna och begränsningen av den globala uppvärmningen. SPM, å andra sidan, skrivs i första hand av regeringsföreträdare och sätts ofta ihop innan hela rapporten är klar.

2. Global temperaturhistorik

2.1 Utvärderingsrapport → Sammanfattning för beslutsfattare

I AR6 återupplivar IPCC den ökända ”hockeyklubban” ²    – en rekonstruerad temperaturgraf för de senaste 2020 åren som till utseende liknar en liggande hockeyklubba med horisontellt skaft och bladet pekande uppåt. Grafen skildrar en temperaturutveckling med ingen, eller endast liten förändring under de första 1900 åren, följt av en plötslig, snabb uppgång under de senaste 120 åren. Grafen, som är IPCCs senaste version av hockeyklubban, har en prominent plats vid början av SPM, se Figur 1.³

Hockeyklubban skapades ursprungligen av klimatforskare och IPCC författaren Michael Mann och dök först upp i IPCC:s tredje utvärderingsrapport 2001, men var påfallande frånvarande från AR4 och AR5. Den främsta anledningen till att den försvann var att den avslöjades som felaktig 2003 av den kanadensiska gruvanalytikern Stephen McIntyre och ekonomen Ross McKitrick, som fann att grafen var baserad på felaktig statistisk analys och ett partiskt dataurval.⁴ Hockeyklubban misskrediterades också av ett team av forskare och statistiker som samlats av National Research Council of the US National Academy of Sciences.⁵

Hockeyklubban utmärker sig då den saknar två tidigare väldokumenterade perioder av vårt tidigare klimat: den medeltida värmeperioden (MWP) runt år 1000, en tid då varmare förhållanden än normalt rapporterades i många delar av världen, och den svala perioden centrerad runt 1650, känd som Lilla istiden (LIA).

Dess återuppståndelse i AR6 SPM illustrerar dock mycket tydligt hur vetenskapen kan gå vilse på vägen. Figur 1, eller diskussion om den, förekommer inte någonstans i den ursprungliga utvärderingsrapporten. Den närmaste likheten till den kan finnas i ett segment av en komplex grafik som visar en global temperaturhistorik genom den holocena tidsåldern tillbaka till 10 000 f.Kr. (se Figur 2).⁶

Diskussionen i AR6 om global temperaturhistoria⁷ är baserad på multipla rekonstruktioner från paleoklimatproxier såsom t.ex. trädringar, marina sediment, iskärnor, borrhål och lövfossiler. Även om många rekonstruktioner har stött Manns ståndpunkt att MWP och LIA inte existerade, ger också ett stort antal starka bevis på att de var verkliga. Detta visas i en sammanställning som Christiansen och Ljungqvist presenterade 2016 ⁸,citerad i AR6, som fann att av de 16 storskaliga rekonstruktionerna de studerade hade 9 sitt varmaste år på 1900-talet och 7 under MWP.

Det övergripande valet av forskningsartiklar i AR6 är partiskt mot avsaknaden av både MWP och LIA, såsom återspeglas i figurerna 1 och 2. Det citeras också ett antal papper som bekräftar deras existens. Notera att AR6 faktiskt inte använder termerna ”Medieval Warm Period” eller ”Little Ice Age” då den hävdar att ”tidpunkten för dessa episoder är inte väldefinierad”.

En ofullständig lista över studier som tillhandahåller bevis för MWP och LIA har sammanställts av klimatskribenten Pierre Gosselin.⁹ Ett typiskt exempel är Ljungqvists rekonstruktion från 2010 som avbildas i figur 3, även om detta endast är för det norra halvklotet. Både MWP och LIA är tydligt synliga, liksom slutet av den romerska varma perioden i början av föregående årtusende.

Ett exempel på södra halvklotet visas i figur 4, som visar rekonstruerade temperaturer för kontinenten Antarktis tillbaka till år 500¹¹. Även detta avslöjar en distinkt LIA och vad som

verkar vara en utökad MWP vid Sydpolen. De uppenbara skillnaderna mellan figurerna 1 och 2, och figurerna 3 och 4, understryker hur mycket vetenskapen bakom jordens temperaturhistoria har blivit felaktigt förvrängd i övergången från huvudrapporten AR6 till sin SPM, den första länken i kedjan av viskningar.

Föga överraskande uppmärksammades återkomsten av hockeyklubban i SPM snabbt av McIntyre.¹² Han upptäckte också att, oavsett IPCC:s bedrägeri med att visa en graf i SPM:n som inte backas upp av själva utvärderingsrapporten, så var många av temperaturrekonstruktionerna som nämns i AR6 felaktiga då de förlitar sig på ”körsbärsplockade” eller ofullständiga proxydata.

2.2 Sammanfattning för beslutsfattare → Pressmeddelande

Det stora språnget i det viskade meddelandet från utvärderingsrapporten till SPM förvrängs ytterligare i IPCC:s pressmeddelanden. Det första meddelandet, på IPCC:s webbplats, innehåller det svepande uttalandet

”Många av förändringarna som observerats i klimatet saknar motstycke sett över tusentals, om inte hundratusentals år…¹³

Här upprepas termen ”utan motstycke”, som används mer än 100 gånger i AR6 för att beskriva påstådda förändringar i det globala klimatet.

Även om de ”tusentals” åren tydligt hänvisar till den förmodade frånvaron av MWP och LIA som SPM framför, saknas motivering för att kalla några förändringar utan motstycke under ”hundratusentals” år. Avsnittet av AR6 som analyserar det avlägsna förflutet inkluderar en diskussion om temperaturer under den senaste interglacial, som inträffade för cirka 125 000 år sedan. Marinsedimentproxier indikerar att medelyttemperaturen under den perioden var allt från 0,5°C (0,9°F) till 3,0°C (5,4°F) över medelvärdet för 1850–1900, ett spann som omfattar dagens globala uppvärmning men som också går långt över den. AR6 försöker inte uppskatta medeltemperaturer under tidigare mellanistider. IPCC:s pressmeddelande har därför ingen grund i vare sig AR6 eller SPM (förutom en etikett i figur 1 ovan) för att utropa att moderna klimatförändringar saknar motstycke över hundratusentals år.

Det andra pressmeddelandet från IPCC på FN:s webbplats tar viskleken till helt nya höjder, med FN generalsekreterare António Guterres’ varning att:

”Dagens IPCC Working Group 1-rapporten är en röd kod för mänskligheten. Larmklockorna är öronbedövande, och bevisen är obestridliga.”¹⁴

Formuleringen av detta brett redovisade uttalande kan ha valts ut för maximal politisk effekt, men har liten koppling till vetenskapen som rapporteras i AR6. Generalsekreteraren upprepar också IPCC:s uttalande ovan om ”förändringar utan motstycke”.

2.3 Pressmeddelande → Medie- och miljöbevakningsålder

Det vetenskapliga budskapet blir ännu mer förvrängt när media och miljöorganisationer tar upp IPCC:s pressmeddelanden. I det här fallet var Yale Climate Connections en av de enda mediakällorna som reagerade direkt på återupplivningen av hockeyklubban, med underrubriken ”Det hetaste på två årtusenden”, i en artikel på sin webbsida som hävdade att:

”Från 1970 har den globala temperaturen stigit mer än under något halvsekel sedan Caesars, Cleopatras och Kristus tid. För att hitta en månghundraårig period varmare än 1850–2020 måste man blicka tillbaka till före den senaste istiden, mer än 100 000 år sedan.”¹⁵

Precis som i SPM och IPCC:s första pressmeddelande ignoreras existensen av MWP, vars bevis diskuterades i den ursprungliga utvärderingsrapporten. Men språket i medieartikeln förvrider vetenskapen ännu ett snäpp när man menar att IPCC-rapporten ”tar en fascinerande ny titt på observerad global temperatur”. På bara tre viskningar har IPCC:s relativt neutrala ställning till MWP (och LIA) försvunnit och förvandlats till en hockeyklubba.

Annan mediebevakning, till exempel av BBC¹⁶ och Reuters¹⁷ fokuserar främst på kopplingen som AR6 drar mellan klimatförändringar och extrema väderförhållanden. Detta påstående diskuterade jag i en nyligen genomförd GWPF rapport¹⁸ där jag visade det vara osant och i strid mot tillgängliga bevis.

3. Marina värmeböljor

3.1 Bedömningsrapport → Sammanfattning för beslutsfattare

SPM i AR6 förklarar med ”hög säkerhet” att:

”Marina värmeböljor har ungefär fördubblats i frekvens sedan 1980-talet.”¹⁹

Men detta uttalande kommer inte från själva utvärderingsrapporten, även om det rapporteras där. Snarare kommer det från IPCC:s särskilda rapport om havet och kryosfären 2019²⁰ som utarbetades gemensamt av IPCC:s arbetsgrupper I och II. Arbetsgrupp I koncentrerar sig på vetenskapen, som tidigare nämnts, medan fokus för arbetsgrupp II är effekterna av den globala uppvärmningen.

Inkluderingen av arbetsgrupp II i utarbetandet av en rapport som uppger sig vara baserad på vetenskap innebär att den särskilda rapporten inte kan betraktas som en rent vetenskaplig bedömning, utan är sannolikt partisk i enlighet med IPCC:s politiska åsikter. Detta kan vara anledningen till att AR6 SPM:s starka uttalande ovan om marina värmeböljor inte motiveras av diskussionen i den underliggande rapporten, som inte presenterar några övertygande empiriska bevis för ett sådant påstående.

Faktum är att en del av bevisen som presenteras i den särskilda rapporten, och upprepas i AR6, motsäger SPM:s påstående. IPCC hävdar att marina värmeböljor fördubblades i frekvens från 1982 till 2016 och att de också har blivit mer långvariga, mer intensiva och mer vidsträckta. Båda rapporterna citerar dock en studie från 2018 som finner att den globala genomsnittliga frekvensen och varaktigheten av marina värmeböljor ökade från 1925 till 2016 med endast 34 % respektive 17 %²¹; en ökning av frekvensen på endast 34 % utesluter en fördubbling under den kortare perioden från 1982 till 2016. I alla fall missades sannolikt tidigare marina värmeböljor då temperaturdata rörande havsytan från pre-satellittiden var opålitlig och gles.

3.2 Sammanfattning för beslutsfattare → Pressmeddelande

IPCC:s andra pressmeddelande på FN:s webbplats pekar ut marina värmeböljor för särskild uppmärksamhet genom att säga att, bland många effekter av den globala uppvärmningen,

 ”…ökar frekvensen och intensiteten av värmeextremer, marina värmeböljor… ” ¹⁴

Ett sådant uttalande eskalerar betydelsen av marina värmeböljor över även den som tillmäts atmosfäriska värmeböljor, vilka inte nämns uttryckligen i pressmeddelandet, även om det kan tänkas ingå i termen ”värmeextremer”, och för vilka det faktiskt finns begränsat bevis på en nyligen ökad frekvens. Genom att göra detta förvrider pressmeddelandet vetenskapen i bedömningsrapporten.

3.3 Pressmeddelande → Medie- och miljöbevakningsålder

Mestadelen av bevakningen av marina värmeböljor genom media och miljöorganisationer tar upp den bredare hypen i IPCC:s pressmeddelanden om atmosfäriska värmeböljor. BBC, till exempel, förklarar att:

”Det är ”nästan säkert” att heta extremer inklusive värmeböljor har blivit vanligare och intensivare sedan 1950-talet.”¹⁶

Reuters¹⁷ och Yale Climate Connections¹⁵ gör liknande uttalanden. Miljö-NGO World Resources Institute specifikt upprepar påståendet i AR6 SPM om marina värmeböljor och säger:…

”marina värmeböljor har blivit mycket vanligare under det senaste århundradet” ²²

…ett mycket överdrivet påstående när den faktiska ökningen i frekvens är inte mer än 34 %, som diskuteras i avsnitt 3.1.

Ännu en gång har viskleken lyckats förvandla IPCC:s ofullständiga diskussion om marina värmeböljor till det kategoriska men falska påståendet att marina värmeböljor blev dubbelt så frekventa under 35-årsperioden från 1982 till 2016.

4. Slutsats

Dessa två exempel visar vilken enorm klyfta som kan finnas mellan vetenskapen som presenteras i IPCC:s utvärderingsrapporter om klimatet å ena sidan och bilden som allmänheten uppfattar, å andra sidan, tack vare förvrängningsprocessen som budskapet genomgår på sin väg från IPCC:s utvärderingsrapporter till deras sammanfattningar och vidare till pressmeddelanden och sedan till media. Denna process, som Steven Koonin korrekt identifierar, ger stora möjligheter för budskapet att, avsiktligt eller oavsiktligt, förvrängas. Hockeyklubban, som återkommer i AR6 SPM och som har basunerats ut i medierna, illustrerar tydligt Koonins poäng. Genom att plocka bort MWP och LIA från det globala temperaturrekordet omvandlas utvärderingsrapportens tämligen opartiska inställning till existensen av båda så till den milda grad att SPM kan utropa att den moderna uppvärmningen saknar motstycke i det förflutna. IPCC:s diskussion om marina värmeböljor backar också upp Koonins analogi om viskleken, när man ger upphov till en felaktig populär uppfattning att marina värmeböljor nu är dubbelt så vanliga som de var för bara 40 år sedan.

Notes

1. Steven E. Koonin, 2021, Unsettled: What Climate Science Tells Us, What It Doesn’t, and Why It Matters, BenBella Books, Dallas, and ‘Unsettled’, 2021 Annual GWPF Lecture, https://www.thegwpf.org/content/ uploads/2021/11/Steve-Koonin-2021-GWPF-Lecture.pdf.
2. A. W. Montford, 2015, The Hockey Stick Illusion, Anglosphere Books.
3. IPCC, ‘Climate Change 2021: The Physical Science Basis’, Summary for Policymakers, Figure SPM.1, https://www.ipcc.ch/report/sixth-assessment-report-working-group-i/.
4. See, for example, Stephen McIntyre and Ross McKitrick, 2003, ‘Corrections to the Mann et. al. (1998) Proxy Data Base and Northern Hemispheric Average Temperature Series’, Energ. Environ., 14, 751-771, https://journals.sagepub.com/doi/10.1260/095830503322793632; and 2005, ‘Hockey sticks, principal components and spurious significance’, Geophys. Res. Lett., 32, L03710, http://climateaudit.files.wordpress.com/2009/12/mcintyre-grl-2005.pdf.
5. US National Research Council, Board on Atmospheric Sciences and Climate, 2006, Surface Temperature Reconstructions for the Last 2,000 Years, National Academies Press, Washington, DC: chaps. 9 and 11, https://nap.nationalacademies.org/catalog/11676/surface-temperature-reconstructions-for-the-last2000-years.
6. IPCC, ‘Climate Change 2021: The Physical Science Basis’, Chapter 2, Figure 2.11(a), https://www.ipcc. ch/report/sixth-assessment-report-working-group-i/.
7. Ibid, Section 2.3.1.1.
8. Bo Christiansen and Fredrik Charpentier Ljungqvist, 2016, ‘Challenges and perspectives for largescale temperature reconstructions of the past two millennia’, Rev. Geophys., 55, 40-96, https://doi. org/10.1002/2016RG000521.
9. Pierre L. Gosselin, 2022, ‘Medieval Warm Period’, https://notrickszone.com/category/medieval-warm-period/.
10. Fredrik Charpentier Ljungqvist, 2010, ‘A new reconstruction of temperature variability in the extra-tropical Northern Hemisphere during the last two millennia’, Geogr. Ann., 92A, 339–351, https:// agbjarn.blog.is/users/fa/agbjarn/files/ljungquist-temp-reconstruction-2000-years.pdf.
11. Sebastian Lüning, Mariusz Gałka and Fritz Vahrenholt, 2019, ‘The Medieval Climate Anomaly in Antarctica’, Palaeogeogr. Palaeocl., 532, 109251, https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/ pii/S0031018219303190.
12. Stephen McIntyre, 2021, ‘The IPCC AR6 Hockeystick’, https://climateaudit.org/2021/08/11/the-ipcc-ar6-hockeystick/.
13. IPCC Press Release 2021/17/PR, 9 August 2021, https://www.ipcc.ch/2021/08/09/ar6-wg1- 20210809-pr.
14. UN News, 9 August 2021, ‘IPCC report: ‘ “Code red” for human driven global heating, warns UN chief’, https://news.un.org/en/story/2021/08/1097362.
15. Yale Climate Connections, 9 August 2021, ‘Key takeaways from the new IPCC report’, https://yaleclimateconnections.org/2021/08/key-takeaways-from-the-new-ipcc-report/.
16. BBC News, 9 August 2021, ‘Climate change: IPCC report is “code red for humanity” ‘, https://www. bbc.com/news/science-environment-58130705.
17. Reuters, 9 August 2021, ‘Key takeaways from the U.N. climate panel’s report’, https://www.reuters. com/business/environment/key-takeaways-un-climate-panels-report-2021-08-09/.
18. Ralph Alexander, 2022, GWPF Report 54, ‘Extreme Weather: The IPCC’s Changing Tune’, https:// www.thegwpf.org/content/uploads/2022/07/IPCC-Extreme-Weather.pdf.
19. IPCC, ‘Climate Change 2021: The Physical Science Basis’, Summary for Policymakers, Section A.3.1, https://www.ipcc.ch/report/sixth-assessment-report-working-group-i/. 9
20. IPCC Special Report 2019, ‘The Ocean and Cryosphere in a Changing Climate’, Summary for Policymakers, Section A.2.3, https://www.ipcc.ch/site/assets/uploads/sites/3/2019/12/SROCC_FullReport_ FINAL.pdf.
21. Eric C. J. Oliver, Markus G. Donat, Michael T. Burrows et al. 2018, ‘Longer and more frequent marine heatwaves over the past century,’ Nat. Commun. 9, 1324, doi:10.1038/s41467-018-03732-9, https:// www.nature.com/articles/s41467-018-03732-9.
22. World Resources Institute, 9 August 2021, ‘5 Big Findings from the IPCC’s 2021 Climate Report’, https://www.wri.org/insights/ipcc-climate-report.

+21