EU ska leda kampen mot global uppvärmning, rapporterar DN direkt från Bryssel. Så vackert. Nu kallar man det ”kamp”. Ofrivilligt dyker röda fanor upp i huvudet. Och mycket riktigt säger också Fredrik Reinfeldt att:
Det viktiga är att EU håller klimatfanan högt för att kunna gå i spetsen för ett internationellt klimatavtal i Köpenhamn i december 2009.
De nya moderaterna blir bara rödare och rödare.
Senast i början av nästa år ska EU:s medlemsländer vara överens om hur man ska nå de uppsatta klimatmålen. Det är viktigt att Europa är ledande i bekämpningen av den globala uppvärmningen, skriver DN:s Marianne Björklund och Ingrid Hedström. Som om koldioxiden var ohyra som behöver utrotas.
De fasta målen är alla ense om, säger EU kommissionens ordförande José Manuel Barroso. Han konstaterar samtidigt att entusiasmen inför klimatmålen är av varierande grad. Sverige är entusiastiskt. Kanske inte så konstigt med tanke på att vi är så duktiga på miljöområdet. Värre är det för de forna östländerna med sin tunga industri. Flera medlemsländer, däribland Frankrike och Tyskland, har tillsammans med industrin krävt att energitunga sektorer tidigt ska få besked om möjliga lättnader. Sverige går dock emot sådana krav. Även det fullt förståeligt. Vi har väl ingen industri kvar i landet.
Det som kommer dra ner Sverige och EU i en djup reccesion framöver är miljöpolitiken, inte terrorism eller något annat.
Om du läser mina senaste inlägg i den andra tråden är det uppenbart att det inte jag som är ett internettroll här…
Att sen politikernas olika överbud om utsläppsminskningar och styrmedel kommer att leda till mer eller mindre stora problem för både fattiga och rika kan vi nog vara överens om. Skulle Al Gore ha rätt så kan det vara värt uppoffringar. Har han fel så är politikerna ute på riktigt djupt vatten. Exemplet med Kuba är då nära till hands och pekar väl på anledningen till att vissa länders politiker börjat få kalla fötter och vill skydda sin industri och ytterst medborgarnas välfärd.
Kan vi hålla debatten till sakfrågan, CO2-teorin och dess konsekvenser, så tycker i alla fall jag att den blir mer intressant än om vi glider iväg på en politisk höger-vänsterskala.
(och återigen, Al Gore är ingenting som jag vill behöva kommentera, för han överdriver och hycklar och jag stödjer inte hans åsikter fullt ut bara för att vi är eniga i att det sker en klimatförändring)
Att förtroendet för Gore sjunker för varje dag betyder tyvärr inte att hans skräckscenarier inte lever kvar. Snart sagt varje ”klimatnyhet” illustreras med isbjörnar på sina sista isflak…
Men debatten kan aldirg vinnas men politiska argument. Därför stätter jag allt hopp till dessa fantastiska vetenskapsmän som bara drivs av vetenskapliga sanningen. Tex Svensmark.
(även om jag själv tror att Svanmark m.fl. delvis är fel ute)
Så här har jag uppfattat bakgrunden till Svensmarks forskning:
På 1890-talet utvecklade den engelska fysikern C.T.R Wilson en ”molnkammare” som han sen fick Nobelpriset för 1927. Han kom fram till hur moln bildades på partiklar, men det är först på senare år som forskarna vid Reading-universitetet, Giles Harrison och David Stephenson har hittat sambandet med joniseringen av kosmisk strålning till partiklar. Den kosmiska strålningen upptäcktes av Viktor Hess 1912 och belönades med ett Nobelpris 1936. Strålningen kommer från hela världsrymden men påverkas av solen och mätningar av solaktiviteten påbörjades i England 1947. Att partiklar från kosmos kan påverka molnbildning och väder påvisades 1959 av Edward Ney och Harrison och Stephenson har nu jämfört mätningar av solaktivitet och kosmisk strålning för att spåra variationer som matchar våra klimatförändringar. Resultaten har en bra korrelation och det är efter samma linje som Henrik Svensmark nu arbetar efter med sina försök att bekräfta sambandet solaktivitet och partikelbildning. Försöken som pågår just nu vid CERN-laboratoriet i Schweiz går ut på att med en partikelaccellerator efterlikna förloppet.
Man kan ju säga att det är bortkastad tid att försöka förstå hur naturliga klimatförändringar uppstår, eftersom vi har begränsade eller inga möjligheter att påverka dom. Men när nu våra politiker med hjälp av IPCC har bestämt sig för att det är våra koldioxidutsläpp som styr klimatet är det viktigt att forskare som Svensmark får resurser för alternativa hypoteser så att vi inte kastar bort en stor del av världens resurser på en teori som faktiskt inte är vetenskapligt säkerställd. De resurserna vore sannolikt mycket bättre använda på att möta de klimatförändringar vi känner till för att minimera effekterna…
Med tanke på den samhällsomstörtande politik som planeras pga av ett hypotetiskt ”koldioxidhot”, vore det oförsvarligt att inte lägga en bråkdel av resurserna på att utreda hur starka naturliga klimatförändringsfaktorer är.
Ändå visar många klimathotsövertygade en stor rädsla för idéer om naturliga klimatförändringar. De har t.o.m. varit anti-vetenskapliga nog att försöka argumentera mot att de planerade CERN-försöken genomförs. Svensmark m.fl. avfärdas reflexmässigt därför att deras teorier ligger utanför det rådande paradigmet. Visst finns det oklarheter även i solteorier, men det gör det i den rådande växthusläran också! Forska på, så får vi se hur bra teorierna håller.
Motståndet mot Svensmark påminner om vad Peter Stilbs (KTH) skrev här intill nyss, att någon försökte stoppa det skeptiska klimatforskarmötet i Stockholm 2006…! Tydligen någon som kommenterar på denna blogg. Jag struntar i vem det är, men hoppas att personen i fråga skäms ordentligt för denna anti-intellektuella handling. Rätt talande att vara så osäker inför öppen debatt och ändå försöka framstå som om allt så ”bevisat”.