Uppdatering nedan! Michael Hulme är en välkänd klimatforskare som tillhör innegänget beträffande klimatforskningens utveckling under IPCCs skugga. Han känner, delvis genom egen erfarenhet, även väl till dess skandaler under 2000-talet. I en nyutgiven antologi (länkar här och här) skriver* han bl.a. om hur Climategate 2009 skickat stötvågor genom hela den klimatvetenskapliga gemenskapen, om hur detta   →

I flera artiklar och rapporter har forskarna börjat ifrågasätta konsensustänkandet inom klimatforskningen. Det från politiskt håll pådyvlade kravet på klara och säkra besked från forskarsamhället har, menar många, tvärtom skadat den normala vetenskapliga processen. Konsensus, inte sanningen, har blivit klimatpanelens övergripande mål. Talet om ”konsensus” emanerar från det politiska uppdrag som FNs klimatpanel, IPCC, har.   →

Mike Hulme, en mycket framstående klimatforskare knuten till University of East Anglia (där han är professor of Climate Change in the School of Environmental Sciences), har definitivt tagit död på myten om tusentals forskare som är överens om att nuvarande klimatförändring orsakas av människan. Hulme, som själv arbetat inom IPCC, skrev nyligen i en artikel   →

En av författarna till IPCC:s senaste rapport, Eduardo Zorita, anser att Michael Mann, Phil Jones och Stefan Rahmstorf borde uteslutas ur IPCC-arbetet. Zorita tillhör inte de mest namnkunniga. Han skriver själv att han bara tillhör ”infanteriet”. Icke desto mindre är han ännu en röst som kräver de inblandades avgång. Mike Hulme, en av världens mest   →