Koraller älskar varmvatten, då växer de bättre. De gillar också CO2, livets gas, som hjälper deras symbiotiska ekosystem att växa. Det allra mesta av det CO2 som släpps ut i atmosfären hamnar också efter hand i haven, där det tas upp av vattnet och formar de karbonater som utgör byggmaterial för koraller. Korallrev utvecklas över tid och har en naturlig variation i sin utbredning.
Under många år har vi fått nyheter om att Stora barriärrevet varit mer eller mindre döende, att korallerna blekts och falnat. Sir David Attenborough har sagt att det enorma revet nog kommer att vara helt borta inom några decennier.
Nu har det glädjande nog visat sig att korallerna återhämtat sig kraftigt under de senaste fem åren, och har sin största utbredning någonsin sedan mätningarna började för 37 år sedan. Se den glada nyheten här.
Detta är inte minst en personlig triumf för Peter Ridd, havsforskare vid James Cook University i NÖ Australien. Han visste de senaste 5+ åren genom sin forskning att påståendet om ett döende barriärrev var falskt. Han stod på sig mot klimatalarmisternas påståenden om ett döende rev. Det gick så långt att han anklagade kollegor för agendastyrd forskning när de gjorde allt för att dölja att det pågick en positiv utveckling.
Till sist blev Ridd utmobbad och avskedad från universitetet. Han överklagade till högsta instans, men förlorade till sist. Läs om den legala processen här.
Avsked, abrupt slut på karriären, 3 MSek förlorat på advokater.
Forskningsfrihet? Åsiktsfrihet? Nej, sådana friheter kunde inte stå emot arbetsrättsliga aspekter. Ridds avsked är en beklämmande historia om hur PK-ister klämmer åt de som har en avvikande mening, även om den är grundad i fakta och publicerad forskning.
Men idag strålar Ridd ikapp med korallerna av glädje – se intervjun:
Här är Ridds diagram över korallutvecklingen, man ser tydligt vändningen uppåt från 2012, alltså i snart 10 år (diagrammet är sammanställt från officiella data):
Men… när man läser predikotexterna från klimatkyrkan får man snabbt klart för sig att det inte finns någon anledning till glädje. Nej, snart ska alla korallerna dö igen.
Svartrockarna på The Guardian är ett bra exempel på hur man vänder det positiva till något negativt, här:
Det har funnits koraller som blekts trots att korallrevet växt. Oroväckande!
Det var blekning även fast det råder La Niña, skrämmande!
Det är fel sorts koraller som växer! Aja baja!
Klä er i säck och aska och inse att goda klimatnyheter alltid kommer att tolkas som dåliga nyheter.
Och glöm föralldel inte att naturliga variationer egentligen inte finns, även om de verkar finnas. För så har IPCC bestämt. Se senaste rapporten, där de tilldelas 0,0 i betydelse. (Figur från AR6 WG1 SPM sid 8, här roterad)
I klimatkyrkan får endast ett budskap predikas, att klimatförändringar i sin helhet orsakas av människans utsläpp av växthusgaser.
Korallerna håller inte med.
Bakgrund: Hur beräknas koralltäckning?
Koralltäckning är den andel av havsbotten som är täckt av koraller. Det mäts genom att en dykare bogseras på lagom djup runt kanten på ett korallrev och försöker uppskatta hor stor koralltäckningen är. Det Australiska Institute of Marine Science (AIMS) undersöker varje år cirka 100 av 3000 rev med denna metod.
Det är AIMS rapporter som Ridd utgått från när han sammanställt sin situationsanalys för Stora barriärrevet som helhet, sammanfattad i diagrammet ovan. AIMS har själva slutat göra en sådan viktad sammanställning sedan 2017, vilket enligt Ridd kan bero på att data har sett alltför bra ut i fråga om korallrevens återhämtning.
Koraller är känsliga för extremväder. En större orkan kan drastiskt minska koralltäckningen, ner till några få procent. Korallätande sjöstjärnor bidrar till koralldöden när de ger sig på rev som utsatts för extremväder.
Även korallblekning kan leda till omfattande koralldöd. Det kan ta 5 – 10 år för korallerna att återhämta sig efter sådana extremhändelser. Koraller som dött försvinner inte, utan utgör stommen för nya koraller. Korallrev byggs på detta vis på undan för undan. Koraller har en mycket stark fortplantningsmekanism och kan snabbt återbefolka ett rev som brutits ned av storm eller blekning. Stora barriärrevet har visat sig vara ett mycket robust ekosystem som uppvisar stora naturliga variationer.
Koraller är också känsliga för havets pH-värde, de gillar inte surt vatten. Oceanerna försuras i någon mån när mer CO2 löses i vattnet. Som framgår av kartan nedan, varierar pH dock starkt mellan olika områden. Vid NÖ Australien där barriärrevet ligger, är pH ordentligt basiskt (>8,1). Intressant nog är pH som lägst i de områden där uppvällning av djupvatten sker, dvs utanför Sydamerikas kust. De uppvällande vattenmassorna torde vara de enda som inte har utsatts för någon försurande antropogen påverkan av växthusgaser.
Denna krönika har tidigare publicerats på Det goda samhället. Här är den något utvidgad. Bakgrundsdata är hämtade från Peter Ridds skrift ”The Good News on Coral Reefs”, vilken kan nedladdas här.
Se även Lena Krantz artikel här på KU om hur SVT förhållit sig till frågan om Stora barriärrevet genom åren.
Gabriel Oxenstierna
Tack till Gabriel för en initierad och intressant artikel!
Det är alltid trevligt att emellanåt få positiva nyheter och inte ständigt matas med de negativa och dogmatiska undergångstankar som flitigt odlas i klimathotskyrkan.
Tack för det inlägget.
Skönt att Peter Ridd fått upprättelse från verkligheten.
Men hur har det gått ekonomiskt för honom?
Var kommer Peter Ridds diagram ifrån? Det saknas en källhänvisning.
Tack för det, kan vara skönt att ha något att visa på när domedagsprofeterna i ens närhet sprider eländet omkring sig. För övrigt så är det rätt märkligt att de håller på. Om man är djupt oroad så borde man väl bli glad över bevis på att det inte är så illa. Jag anar att de gillar att vara oroade och känna gemenskap med sitt kollektiv. Som alla extremistorgabisationer, det är mer en livsstil att protestera mot något än att på riktigt vilja förändra.
För några minuter sen på rapport. Ett inslag om ett oväder på Korsika. Förmodligen nåt helt nytt. Har aldrig hänt förut. Evolutionen överraskar oss ibland.
El Nino, La Nina, två konstaterade fenomen, som påverkar jordens temperatur, väderfenomen etc….i stor omfattning.
Om de påverkar klimatet i olika delar av världen, är kanske inte helt fastställt, eller? Som jag fattat det, är analysen så här långt att de ger tillfälliga toppar och dalar i temperaturen i olika delar av världen ( utan att i detalj gå in på var och omfattning). Helt klart är väl ändå, att de gör mindre markeringar i de långsiktiga klimattrenderna ( och ger kortsiktigt bränsle för alarmister då de ”slår” i olika områden….).
De två, är kartlagda havsströmningsfenomen, det finns fler, i gåtan havens inverkan på långsiktigt klimat. Eftersom den allra största mängden lagrad solenergi ligger i haven, borde mer göras för att karta upp och förstå de långa cyklerna också, kan jag tycka. De ska sedan koordineras med solens varierande aktivitet, och de skillnader i kosmisk strålning, som i sin tur påverkar molnbildning, som i sin tur påverkar daglig uppvärmning från solen………det är inte helt lätt, men, att utesluta det mesta av dessa fenomen och koncentrera resurser på ( en nästan) spårgas i atmosfären ( CO2) som förklaringsmodell för klimatfrågan, är kanske inte så smart……
Alarmisterna ger sig inte. Stora Barriärrevet skall gå under åtminstone om JCU University och Terry Hughs får som de vill. Här är en blogg av Jennifer Marohasy, som råkade i onåd hos Facebook.
https://jennifermarohasy.com/2022/08/the-fact-check-ruse-part-5-john-brewer-reef-fact-check/
Gabriel, bra att Peter Ridd och det Stora Barriärrevet än en gång uppmärksammas.
Peter Ridd har som få slagits för det fria ordet och den akademiska friheten.
Han kämpade mot förvrängd, politiskt korrekt forskning på sitt eget universitet. När det till sist visade sig att även juridiken låtit sig underordnas rådande pk-konsensus och svek sitt uppdrag fick Peter R. ge upp sin kamp, men kunde med högburet huvud lämna den ruttna akademiska världen.
Nu har han uppdrag på Institute of Public Affairs, det som med jämna mellanrum bland annat ger ut Climate Change The Facts. Det senaste 2020.
Peter Ridd fick skriva första kapitlet i The Facts 2017, under rubriken ”The extraordinary resilience of Great Barrier Reef corals”, vilket intensifierade konflikten.
2 Bim
Det sattes igång en crowdfunding för Ridd, och de har fått in över 700.000 australiska dollar, vilket då skulle täcka hans advokatkostnader gott och väl.
https://www.gofundme.com/f/peter-ridd-legal-action-fund-2019
#7
Peter Ridd har 2020 givit ut boken ”Reef Heresy? Science, Research and The Great Barrier Reef”
”In this bok Ridd provides a comprehensive evidence-based account of the state of the Reef for Australians interested in this priceless national treasure, and the science they need to understand its condition properly.”
7 Ann
Tack Ann för kompletterande information!
Jag tycker också att nyheten om Barriärrevets återväxt är både glädjande och viktig.
Dels eftersom den visar på naturliga variationers stora och okända roll i klimatet. Koraller har ju en mycket viktig roll för det marina livet, samt även för syreproduktionen på Jorden.
Dels för att Riddare Ridds kamp för sin ståndpunkt slutade i storseger för honom. Han är en modern hjälte.
Det är också en positiv klimatnyhet som alla kan relatera till. Förtjänar att påminnas om när alarmisterna blir för kaxiga!
Peter Ridds kamp mot James Cook University påminner om Davids kamp mot Goliat och Galileis kamp mot dåtidens astronomer och prästerskap. Konsensus betyder inget i vetenskapliga frågor varken då eller nu.
Nu sitter ju Australien åter fast med alarmistisk ledning och fruktlösa satsningar på vind- och solkraft. Kanske kan barriärrevets livsförmåga få klokare folk att tänka till?
Snart bygger de antagligen en vindkraftpark över revet och ser till att det dör som de förutspått. Vad gör inte dessa människor för att verkligheten skall stämma med deras ego.
”Koraller är också känsliga för havets pH-värde, de gillar inte surt vatten.”
Detta är diskutabelt. Koraller frodas i flera områden med låg pH (=mycket CO2). Faktum är att i saltvattensakvarier brukar man tillsätta extra CO2 för att få korallerna att växa bättre.
http://www.earthlyissues.com/images/coral05a_480.jpg
Vad revbildande koraller däremot inte tål är kallt vatten och grumligt vatten. Det är därför de inte finns i uppvällningsområden på Sydamerikas västkust (kallt) och i Bengaliska viken (sediment från Ganges). Att de knappt finns på Afrikas västkust beror på båda delarna, uppvällning i söder och norr, och sedimentrika floder (Senegal, Gambia, Niger, Kongo m fl) däremellan.
Särskilt tydligt är det i nordvästra Indiska Oceanen, ett område med ”surt” vatten. Korallerna frodas i Persiska viken och Röda havet som har det varmaste vattnet på planeten (>30 grader), men trivs mycket sämre längs Omans mellanliggande kust som är ett uppvällningsområde med mycket svalare vatten (ca 24 grader).
Corallblekning beror på att Coralldjuret då och då byter sin symbios-partner. De befintliga kastas ut och en ny art tas in, men denna art kommer då att vara i stort underskott och behöver föröka sig viss tid. Under tiden är corallreven ”bleka”.
Coraller klarar sig faktiskt utan sin symbios, men växer då avsevärt långsammare.
tty och Roland
Wow vad ni kan. Tack för det!
#16
Du glömde nämna varför koralldjuren gör sig av med symbionterna. För att det skall vara någon vits med dem för koralldjuren måste de symbiotiska dinoflagellaterna producera mera näring än de förbrukar. Varje art tycks bara göra detta inom relativt begränsade band m a p temperatur, ljus, salthalt o s v. Utanför dessa blir symbiosen en förlustaffär och koralldjuret gör sig då av med sina symbionter. Koraller kan leva utan symbionterna men växer då långsamt. Med litet tur kan korallerna dock hitta en annan art som fungerar bättre under de nya förhållandena.
Enough [6]; Ja, solen är den dominerande faktorn i klimatsystemet, för utan den finns ingen dynamik eller rörelser i varken vatten eller atmosfär. Koldioxiden är bara en passiv faktor som endast förmår fånga och fördröja lite av återstrålningen från land och hav. Dynamiska förändringar som vi nu ser i jetströmmarna kan endast vara ett svar på ett förändrat innehåll i solens spektrala strålning under snart flera decennier. Närmsta åren mot 2025 kommer att visa om SC25 kommer i amplitud att bli i paritet med SC24, om så är fallet, kommer vi att uppleva en dynamik som ingen under 1900-talet fram till nu har upplevt. Två på varandra följande solcykler med låg amplitud finns som exempel, Dalton minimum. Men även flera cykler med låg amplitud förekom i slutet av 1800-talet, men om SC25 blir i paritet med 24, då blir dessas amplituder faktiskt ett mellanting mellan de under Dalton minimum och de mot slutet av 1800-talet. Det är ju inte så lång tid kvar till 2025, så det blir intressant att se vad följande vintrar kommer att uppvisa under inverkan av en lägre solaktivitet.
Tack tty för dina kompletteringar!
15 tty
Frågan om korallers känslighet för pH är vad jag kan förstå lite omstridd. Så här skriver Holcomb mfl:
Coral calcifying fluid pH dictates response to ocean acidification
”Among the organisms expected to be affected by ocean acidification are scleractinian corals. The effects of acidification on coral calcification have been extensively studied9,10,11,12,13,14,15,16,17, with a wide range of responses being observed18,19. Such variability likely reflects the degree to which corals are able to control the chemistry at the site of calcification.”
https://www.nature.com/articles/srep05207
Slutsatsen verkar vara som du skriver, att många koraller inte är särskilt känsliga, de har inbyggda mekanismer för att i någon mån buffra pH och kan trivas bra i pH en bra bit under 8.