En kort ingress: Dessa tankar är nedskrivna av Stig Morling, vattenvårdare sedan 1969. Dock sker de följande synpunkterna snarast från ett miljöperspektiv, snarare än ett klimatperspektiv. Detta beror givetvis på min erfarenhet utifrån ett vattenperspektiv.
”Ge mig en fast punkt och jag skall rubba världen”(Arkimedes).
Eller” We are very fond of your sopor”
VÅR STYRANDE ÖVERHET HAR UTKOMMIT MED EN UKAS OM ALLAS VÅRT AVFALL!
Nåväl, människans ”problem” med mänskligt avfall tycks vara lika långt som människans liv på jorden. Med Arkimedes längtan efter en fast punkt på jorden för avfallsdeponering hittar vi flera vittnesbörd genom vår historia. Den lärde tunisiern Ibn Khaldoun´s suck: ”Det är inte araben som följer öknen, det öknen som följer araben”. En suck från 1300-talet! (Observera dock: Tolka inte uttalandet som ett av rasism, snarare är det en suck över en mänsklig universell behandling av avfall!)
Varje stad med självaktning har haft problem med sopor, men också en möjlighet att tjäna pengar på sopinsamling. Det stora företaget ”Waste Management, i Chicago” lär ha grundats av den så berömda amerikanska Maffian i mitten av förra århundrandet!
Men låt oss återvända till Sverige! Låt mig börja med en sann historia från min hemstad, Falun:
” The final solution on sopor” eller” La solution definitive”
Har ni problemvara med sophanteringen? I så fall finns räddningen nära: Följande korta historia är hämtad ur vår Falu tillvaro, och bekräftar – som alltid – att verkligheten vida överträffar dikten; alltså:
En av min hustrus kollegor har en gammal mamma, allt för långt kommen i senildemens. En sådan tragisk åkomma som får ett antal konsekvenser av både trivial och mer fundamental natur! En sådan skapades av våra ambitiösa lokalpolitiker, som införde en mycket långt gående sopsortering. I våra hus och lägenheter återfinns minst 5, ja ibland upp till 10 olika påsar med förhoppningsvis välsorterat avfall. Som ni förstår kan detta ställa till det för en senildement människa – ja, det krävs knappast denna åkomma för att sortera fel!
Nåväl, min hustrus kollega hade avsevärda bekymmer med sin gamla mamma, som ideligen blandade ihop alla soporna – de hamnade i fel påse, oupphörligen. Vad göra, dottern ringde förstås kommunen om råd och dåd. Hemtjänsten kunde givetvis inget göra – ”Ett allvarligt problem, men inte vårt problem!”
Kunde ansvarig inom renhållningen svara och ge råd? Den sedvanliga ”telefonvandringen” mellan goda tjänstemän och kvinnor, som alla hade samma svar: ”Det är någon annan som är ansvarig för problemet!”, slutligen hamnar dottern hos renhållningschefen med frågan ”Hur gör jag, min gamla mamma kan inte sortera soporna!?” Efter någon tystnad i telefonen kommer det auktoritativa svaret: ”Men kära nån, detta är inget problem; den som inte kan sortera sopor genererar heller inga sopor!” Något förstummad inför denna djupa insikt i sophantering funderade dottern ett ögonblick och sa därefter till renhållningschefen: ”Kan Du ta om det där?”
Döm om dotterns förvåning när svaret upprepades!
Vilken underbar värld vi lever i! Vårt växande sopberg – det ökar i samma takt som vår levnadsstandard med ca 2 % per år – kan således upphöra att växa, bara vi inte sorterar dessa sopor!
Nyligen kom rättvisans skarpa öga i fatt bolaget ”Think pink:s” ledning, som under ett decennium lyckats få ett stort antal mellansvenska kommuner att sprida ut sopor i naturen.
Men det nya direktivet från EU med en avancerad sortering av avfall in till det enskilda hushållets nivå framstår som ett nytt byråkratiskt hot mot varje rimligt samhälle! Men åter igen, kära medmänniska, hav tröst vår fiktiva granne Kruska City har en lösning!!
Kruska city tar ledningen äntligen!
Av Stig Morling – en ny insikt från Kunnigunda! våren 2025
Motto: ”Vi har kommit från Björksund” (Ulf Peder Olrog)
Nu, anno 2025 har EU nedkommit med en stipulativ ukas, gällande alla medlemsländer: Alla begagnade textilier inom landet skall insamlas av myndigheterna för en ”klimatkorrekt” hantering. Detta EU-direktiv fick omgående ett ytterst positivt mottagande i Papylonien, hör bara:
Äntligen, utropade Kunnigunda! Hon hade slutligen fått gehör för den sant hållbara lösningen av Papyloniens dilemma med återvinnig. Med stöd av det nya direktivet från EU, om återvinning av avlagda trosor och kalsonger, hade den entusiastiska miljögruppen vid Kruskauniversitetet, kallad ”leve hållbarheten” insett att ett nytt grundläggande projekt hade blivit möjligt. Kruska city skulle som det heter ”gå först”:
En förankring hos de ledande politikerna, stadens främsta hens hade gått som en dans! Den nödvändiga juridiken hade nu ”satts i sjön”: Alla boende inom huvudkommunens gränser hade vid eventuell visad olydnad erläggas höga viten om att vägra att samla in begagnade kalsonger och trosor. Vissa strikta villkor var dock grundläggande: De uttjänta plaggen skulle vara noggrant tvättade. Därefter skulle de noggrant tvättade sorteras i så kallade returkuvert, högst fem par i varje kuvert, med strikt så kallad genustillhörighet! Kuverten skulle därefter förslutas och frankeras till Bryssel för en trygg återanvändning efter en noggrann förnyelse! Dessa behandlade intimplagg skulle därefter märkas som recirkulerade ”hållbarhetsprodukter!” Adressaten i EU skall vara Presidiet! De politiska ungdomsförbunden i Kruska city firade genomförandet med glada övningar!
Noggranna föreskrifter hade uppställts för de kommande begränsningarna:
- Projektets insamlande fas i Kruska city skulle ombesörjas av Kruska Post: Alla diligenser i staden dragna av Ardennerhästar skall engageras för insamlingen.
- Första insamlingspunkt blir Kruska Port.
- Omlastning sker till Papyloniens egen flotta bestående av 10 Caraveller för avsegling med de insamlade underbyxorna till EU:s importhamn, Antwerpen. Flaggskeppet i den avseglande armadan av Caraveller skall i frontmasten bära ett par uppblåsta långkalsonger md texten: ”FLASKANS AVLAGDA!”
- Mottagningen av leveranserna förutses vara EU:s ansvar!
- Papylonien förutsätter att EU svarar med att som uppskattning sända tullfritt i retur Brysselkål och Brysselspetsar:
Professor emeritus i filosofi. Forskningsinriktning är vetenskapsteori, teknikfilosofi och politisk filosofi. Huvudredaktör för Klimatupplysningen.
Tack, Stig – Mycket välformulerat!
Påminner mig om elbilens framväxt.
” vi måste bygga en klimatsmart bil..” sade makthavaren.
Och 2025 rullar 2000 kilo elbil ut i all sin glans, snabb, massor av kraft och proppfull med finesser och uppkopplingar till både gud, jävulen och den elaka svärmodern.
Elbilen, en resursslukare av Högsta Rang – blev så vårat klimatsmarta mästerverk.
Så hyllades mästerverket att den rentav erhöll enorma subventioner – pengar togs från skola, vård och omsorg – för att ges till dom som köpte mästerverket, det klimatsmarta.
Eu – under 2000 – talet, med klimatmakten i spetsen Måste vara världshistoriens största teateruppsättning – MEN SNART LÄR FOLKETS APPLÅDER UPPHÖRA.
En slogan som lanserades av humor-eliten på 1960-talet var ”Håll Sverige rent- släng skiten i Norge”! I vilket fall som helst blev inte Norge dumpningsplats för farliga sopor utan länder i Afrika och numera även giriga markägare i Sverige i Pink-skandalen där många blivit lurade att härbärgera sopor på sin mark i denna bedrägerihärva, givetvis finansierad med bidrag.
Elbilar hör hemma på tivoli!
Tack Stig för en humoristisk betraktelse om den goda viljans tyranni.
Visst vore det bra om alla slutade skapa avfall.
Gamla brukar vara bra på att spara i stället för att slänga.
Spara och dokumentera.
”Snören för korta för att användas” En låda med denna text fanns i en gamlings hem i ett av de mer burgna trakterna . En återkommande berättelse som upprepas när man försöker bevara skräp för framtida användning.
Brinner det så är min sortering fixad. Det finns anläggningar som klarar av att ta hand om både rökgaser och energin!
i vår kommun har man nu kommit fram till att man skall satsa på tunnor med 8 fack och dessa tunnor skall naturligtvis stå på uppfartsvägen. i samband med detta så kommer man att dra in de sopsorteringsstationer som vi nu vant oss vid och som var ganska behändiga eftersom dom fanns vid stora vägen som man ändå passerade när man åkte och handlade. dessutom kommer man att avgiftsbelägga den stora sopstationen där man tidigare gratis kunde lägga gamla spisar. frysar och keramikprodukter och gamla böcker. tror verkligen kommunens beslutsfattare att en sådan ordning kommer att få invånarna att stödja insamlandet eller kommer man i alla fall på landsbydgen återgå till de kökkenmöddigar som fanns sedan 60-talet.
iah, #4,
och alla klienter får samma storlek på facken/tunnorna – eftersom att alla hushåll genererar samma typer av avfall i samma mängder. Väl undersökt av kommunens byråkrater och sedan beslutat utifrån all den klokskap som kunde uppbådas.
Det vore humor om det inte faktiskt är så tragiskt.
Stig M., underbar ”reklam” för den aktuellamiljö/klimat-politiken 🤗
Återigen, den gamla sanningen:
Vägen till helvetet är kantad av goda föresatser.
Den normale svenske medborgaren är betrodd att i allmänna val bestämma vilka som ska få förtroendet att styra och ställa.
Densamme medborgare anses dock inte kompetent att själv avgöra om utslitna kalsonger kan återbrukas eller hör hemma i brännbart.
Om man inte vet vad som ska vart i alla facken finns en enkel lösning som mina 90-åriga föräldrar använder, allt hamnar i ”restavfall” för förbränning, kanske lite tidigare än när dyr sortering först ska göras, men allt hamnar till slut i sopförbränningen.
Så löser man ett olösligt problem när man är halvblind och inte har plats för lagring av matrester i vaskskåpet och ingen plats för extra möbler någon annanstans då min mamma har en rullstol som måste fram, då kan man inte ställa extra kärl hur som helst
Tack för ett mycket intressant inlägg, kryddad med härlig humor. EU har ju utsett 47 företag som ska jobba med kritiska råvaror. För att påskynda och gynna den gröna omställningen. Tre av företagen är svenska. Bl a Northvolts Revolt, som skulle ta hand om uttjänta batterier. Trots att företaget hade gått i konkurs när dom valdes ut. Företagen får ju ett snabbspår. Von Leyen är stolt över dessa företag. Även Revolt som gått i konkurs. Kanske Revolts lokaler ( som flera fotbollsplaner) kan användas som en soptipp för hela norra Sverige, eller varför inte hela Sverige. Stefan L sa ju att Northvolt var viktig för hela världen. Revolt skulle kunna vara en global soptipp. Visa övriga världen hur man ska ta hand om sopor.
Jag bor i ett radhusområde. Vi har fått en gemensam uppsamlingsplats med lådor för olika typer av avfall. Inte fel. Man kan t ex dumpa tidningar nära hemmet istället för att köra dem till sopsorteringsanläggning. Alltså reform. För att vi skall sköta oss hotar kommunen med betydande ”böter” om någon slänger fel. Dessa böter skall drabba hela kollektivet. Detta är enligt min mening kollektiv bestraffning, vilket väl strider mot flera konventioner.
Under den våta filten av klimatmål och klimatlag kan vi sopa allt olämpligt. Omdöpt till Riksfilten.
#12# Tege! <Jodå textilmaterial är vanligt inom överheten! Redan anno 1980 fick jag en klokskap av dåvarande kommunalingenjören i Orsa: "Kommunal verksamhet går ut på att sopa egna problem under andras mattor!"
PAX ET BONUM
Stig
# Magnus B 1
”Elbilen, en resursslukare av Högsta Rang – blev så vårat klimatsmarta mästerverk”
Egentligen är väl elbilen i sig inte så tokig, det är betydligt värre med batteribilen …
Ja, jag inser problemet med all sladd som skulle skapa stora trasselhärvor i Stockholmstrafiken … men jag kom att tänka på de gamla, så kallade, radiobilarna som varje tivoli av självaktning hade förr – de hade ett strömförande nät ovanför körbanan och jord i körbanan – och vad är Stockholm om inte ett enda stort tivoli.
Tänk alla fina damer med blåtonat hår från Östermalm när de kommer fräsandes i sin nya fina (radio)shoppingelbil till den lokala butiken för att göra sina inköp av närodlat … vore det inte den optimalt hållbara transportlösningen …
#14 Magma:
Problemet med sladd till bilarna är redan löst…
https://gronkoping.nu/uncategorized/ny-elbil-fran-fa-lasar-tanger/
Nr 14 & 15
Visst blir det sladd – rakt upp till nätet…Vi skall inte ens hålla i ratten.
Inom modet kom för snart 100 år sedan ” Less is more ”.
Bilarna borde bli lättare och snålare – inte tvärtom, som dagens elbilsmisär.
Nr 14 & 15
Visst blir det sladd – rakt upp till nätet…Vi skall inte ens hålla i ratten.
Inom modet kom för snart 100 år sedan ” Less is more ”.
Bilarna borde bli lättare och snålare – inte tvärtom, som dagens elbilsmisär.
Vad sägs om att lägga ett starkt magnetfält över Stockholm? Då kan batterier i bland annat bilar där laddas med induktion! Då behövs inga sladdar och inga laddstationer.
#18 Lars
Bra ide. En annan möjlighet är att återinföra Electromote´s. Ett beprövat koncept.
Förslagsvis mellan SVT´s lokaler vid Gärdet och Södermalm.
https://en.wikipedia.org/wiki/Electromote
#19 Jonas W
Varför inte trådbussar? Fanns i Stockholm till 1967 och finns fortfarande i en del städer (Landskrona?) i Sverige. Många fördelar jämfört med spårvagnar. De kunde korta bitar, några 100 m, framföras mha batteri. Om fel uppstod kunde bussen köras åt sidan, strömavtagarna tas ned och efterföljande buss enkelt passera. Försök det med en spårvagn. Tysta jämfört med moderna batteribussar, som låter nästan lika mycket som bussar med förbränningsmotor, i varje fall i passagerarutrymmet. Kräver inga laddstopp.
#20 satSapiente
Jo, visst. Jag blev lite ironisk. Det är lätt att börja raljera med tanke på alla obegripliga ”klimatprojekt” som pågår – det ena dummare än det andra.
Om jag ska vara allvarlig så håller jag med dig. Trådbussar är ett beprövat och fungerande koncept.
Jag vet inte hur trådbussar står sig i jämförelse med batteribussar rent ekonomiskt. Kanske är trådbussar billigare?
#21. Trådbussar kräver engångsinvesteringar i infrastruktur samt löpande underhåll. Elbussar är dubbelt dyrare än dieselbussar och kostar i snabb värdeminskning. Båda typerna är eldrivna, rimligen med snarlika bussar men skillnad i eltillförsel
#21 Jonas W
Trådbussarna har, i bästa fall bara ett litet batteri. Batterier är inte gratis. Å andra sidan kräver trådbussar ett kontaktledningsnät som inte heller är gratis. Fast livslängden på kontaktledningsnätet är säkert flera gånger längre än livslängden på batterierna i batteribussarna. Grundtips etta till trådbuss – batteribuss.
Jag har själv i min ungdom ofta åkt trådbuss (linje 41) i Stockholm och minns att de gick nästan ljudlöst, i varje fall jämfört med dåtidens dieselbussar.