Sommarrepris om moln och fasplansdiagram

Nedan följer en sommarrepris av en artikel om Graeme Stephens föredrag om moln vid AGU-mötet hösten 2011 och funderingar om vad detta betyder i samband med fasplansdiagrammen. Men dessförinnan kommer här en uppdatering om strålningsmätningar och fasplansdiagram.
Saken är den att jag nu lärt mig hur jag själv kan ladda ner strålningsdata från CERES. Jag har använt CERES EBAF-TOA som kan laddas ner härifrån. Filformatet är lite speciellt men ett Windowsprogram som heter ncdump kan laddas ner härifrån så att man kan läsa den nerladdade filen. Från dessa data har jag beräknat anomalier för strålningen på samma sätt som i Spencer och Braswell (2010). För temperaturanomalierna (temperaturavvikelserna) har jag som vanligt använt HadCRUT3.
Följande figur 1 skall jämföras med figur 1 i reprisartikeln nedan (data är precis som tidigare 13 månaders centrerade medelvärden). Min beräkning av anomalierna för strålningen (data i den nedladdade filen varierar starkt med årstiden precis som den globala medeltemperaturen och man beräknar anomalier för att eliminera denna variation) stämmer väl överens med Spencers och Braswells. Vi har nu strålningsdata som också omfattar El Niño 2010. Det märkliga är att förhållandet mellan strålningsändring och temperaturändring fortsätter att hålla sig på 6 W/(m2 K) vilket är ett värde på klimatåterkopplingen som motsvarar klimatkänsligheten 0,6 K. Detta avspeglar sig i fasplansdiagrammet B. där strålningen är plottad med 7 månaders eftersläpning.
Figur 14
Men i diagram A. i figur 1 kan vi göra en annan märklig observation. De nya data jämfört med figur 1 i reprisartikeln nedan är de data som kommer efter 2010. Min tolkning av vad som händer under starka La Niña och El Niño är att ändringarna i strålningen domineras av återkopplingen från ändringar i temperaturen så att strålningsändringen blir proportionell mot temperaturändringen med klimatåterkopplingsparametern som proportionalitetskonstant. Men med Graeme Stephens synsätt som grund menar jag att strålningsändringen kommer med en tidsfördröjning.
Diagram A. stämmer väl överens med denna hypotes. Om vi ser på perioden efter år 2007 där vi först har en La Niña som efterföljs av El Niño 2010 följer strålningen temperaturen nära nog slaviskt. När temperaturen vänder från nedgång till uppgång och vice versa så skall enligt hypotesen om att strålningsändringen är proportionell mot temperaturändringen också strålningen vända med en tidsfördröjning på 5 – 10 månader. De nya data i figur 1 ovan uppför sig precis som hypotesen har förutsagt.
Detta är alltså ett nytt test av hypotesen om en låg klimatkänslighet på 0,6 K per 2*CO2 enligt Spencers och Braswells idéer. Hypotesen får fortsatt stöd och kunde alltså inte förkastas denna gång.
Uppdatering 20120630: Följande pdf-fil med detaljer om beräkningarna av strålningsanomalier har uppdaterats med beräkningsresultat och diagram.
Detaljer om nedladdningen av strålningsdata och beräkningen av anomalier
 
 
Molnen och klimatsystemets kylning – ett föredrag och dess konsekvenser
 
Earth Global Circulation
Bild ovan från Wikipedia.
Varje år har AGU (American Geophysical Union) ett höstmöte. Vi detta möte år 2011 höll en av klimatvetenskapens främsta specialister på molnens roll i klimatsystemet, professor Graeme L. Stephens, det så kallade Charney Lecture. Stephens visar i sitt föredrag att molnens inverkan på klimatet är mycket komplicerad. När det gäller återkopplingsprocesser så måste molnen ses som en del av ett komplicerat globalt sammanvävt system tillsammans med till exempel vindar och nederbörd. Vad kan Stephens resultat innebära för bedömningen av klimatfrågan? Detta diskuteras här mot bakgrund av en tidigare artikel om Spencers och Braswells metod med fasplansdiagram.
Graeme Stephens föredrag är riktat till klimatforskare så det kan vara lite tungt att titta på även om en hel del mycket väl kan förstås av en mycket bredare publik. Annars kan man nöja sig med att titta endast på frågestunden på slutet (börjar strax efter 49:30) där man kan ana att frågeställarna är konfunderade över Stephens kritik att man inom klimatvetenskapen använder alltför förenklade mått på klimatkänslighet och återkopplingar.

A21G : Charney Lecture from American Geophysical Union on Vimeo.
Om man däremot vill fördjupa sig ännu mer efter att ha sett föredraget så har Graeme Stephens  en översiktsartikel från 2005: Cloud Feedbacks in the Climate System: A Critical Review.
Stephens beskriver ett mycket komplicerat sammanhang av återkopplingar när klimatsystemets temperatur ändras. Molnen ingår men kan betraktas som en del i dynamiken för vatten i klimatsystemet. Denna dynamik påverkas uppenbarligen inte minst av cirkulationen i klimatsystemet som bilden ovan illustrerar.
Ändringar i cirkulationen ändrar molnens utbredning och egenskaper. Molnen påverkar nederbörden men både moln och nederbörd påverkar hur vattenånghalten varierar i tid och rum. Molnen påverkar inte minst energibalansen genom att de reflekterar kortvågig strålning och kan både absorbera och emittera långvågig sådan. Och alla dessa saker kan i sin tur påverka den övergripande cirkulationen i klimatsystemet.
Allting hänger alltså ihop och påverkan av de olika faktorerna sker till och med i båda riktningarna. Därför betonar Stephens i sitt föredrag att man inte kan karakterisera återkoppling från moln med ett enda parametervärde (vilket ett par frågeställare reagerade på).
Han betonar också att de parametriseringar av molnprocesserna som finns i de avancerade klimatmodellerna inte beskriver de komplicerade förloppen korrekt och att det är långt kvar innan man kan få ordning på´detta. Men han framhåller att man kan vänta sig stora framsteg det närmaste decenniet i fråga om förståelsen av molnprocesser genom att man fått nya observationsmöjligheter och genom att man på ett korrekt sätt kombinerar modellering och observationer.

Klimatsystemets kylning, exemplet La Niña 2008

Mot bakgrund av Stephens tankegångar är det av intresse att fundera över hur klimatsystemet kyls av. Jorden värms ju av solen och måste därför kylas av i samma takt som solen värmer så att det blir balans mellan tillförd värmeeffekt från solen och utstrålad värmestrålning till rymden. Vad påverkar denna avkylning? Detta är naturligtvis en central fråga i en situation då man befarar att vi kan få problem genom att klimatet värms upp av ökade koldioxidhalter i atmosfären.
Figur 1
I en tidigare artikel tog jag upp hur La Niña 2008 avspeglar sig i strålningen ut från jorden uppmätt med satelliter (CERES). I figur 1 ovan visas överst (A.) ett fasplansdiagram, baserat på Spencers och Braswells innovativa artikel från 2010, i vilket ändringarna i strålning har plottats mot ändringarna i temperaturen. Varje punkt motsvarar en viss månad för temperaturdata medan strålningsdata kommer från den nionde månaden därefter (data är löpande centrerade medelvärden för 13 månader plottade en gång i månaden). La Niña inföll under den tidsperiod som representeras av punkterna May 07 – Jan 09. När temperaturen först sjönk och sedan återhämtade sig så kom punkterna att ligga nära en rät linje med lutningen 6 W/(m2 K).
I det undre diagrammet (B.) har ändringen i strålning och ändringen i temperatur (multiplicerad med 6 för att visa att stråningen ändras med ungefär med 6 W/m2 per grad ändrad temperatur) plottats mot tiden. Detta diagram förklarar varför man får en rät linje i fasplansdiagrammet när srålningsdata med 9 månaders eftersläpning plottas mot temperaturdata. Strålningskurvan i det undre diagrammet är fasförskjuten 8-9 månader jämfört med temperaturkurvan. Om strålningskurvan flyttas 8-9 månader åt vänster så kommer de två kurvorna att nästan sammanfalla.
Dessa diagram kan tolkas på följande sätt. När klimatsystemet avkyldes vid La Niña 2008 (kylningen och den efterföljande återuppvärmningen vid en La Niña antas bero på djuphavets inverkan på klimatsystemet) så började den utgående strålningen minska med den minskande temperaturen med 8 – 9 månaders eftersläpning (minskad temperatur gav minskad utgående strålning, en ändring i strålningen som kan ses som en uppvärmning som delvis kompenserar avkylningen från djuphavet). När sedan temperaturen gick tillbaka så ökade den utgående strålningen med samma eftersläpning (den ökade strålningen kan då ses som en kompenserande avkylning av klimatsystemet). Strålningens ändring med temperaturen var omkring 6 W/(m2 K). Hela denna period med först minskande och sedan ökande strålning var på mer än två år.

Men vad betyder detta för klimatfrågan?

Låt oss fundera över vad detta skulle innebära om klimatsystemet under en viss tidsperiod uppvärmdes med en ökad värmetillförsel av 3,7 W/m2. Detta är den uppvärmning som motsvarar en fördubbling av koldioxidhalten.
När klimatsystemet värms upp på grund av koldioxidhaltens ökning (eller någon annan orsak) så ökar temperaturen. Men ökningen leder till att strålningen ut från jorden ökar tills dess den ökade uppvärmningen från koldioxiden balanseras av utstrålningen på grund av ökad temperatur. Hur stor denna temperaturökning blir beror på klimatkänsligheten som vi diskuterat i en tidigare artikel.
Den temperaturökning som balanserar den ökade uppvärmningen på 3,7 W/m2 från fördubblingen av koldioxiden kan lätt räknas ut om vi vet att varje grads temperaturökning kyler med 6 W/m2 (eftersom temperaturökningen efter La Niña gav denna kylningseffekt i form av ökad strålning). Temperaturökningen måste bli 3,7/6 = 0,6 °C, dvs. för att kompensera för den ökade uppvärmningen av fördubblad koldioxidhalt måste temperaturen öka 0,6 °C.
Vi ser alltså att detta att klimatsystemet vid La Niña 2008 svarade på en temperaturökning genom att stråla ut 6 W/(m2 K) mer effekt är en ovanligt starkt kylande effekt som skulle kunna sägas motsvara en klimatkänslighet på 0,6 °C per fördubbling av koldioxidhalten. Klimatmodellerna uppvisar betydligt större klimatkänsligheter på 2 – 3 °C per fördubbling av koldioxidhalten. Detta motsvarar en betydligt lägre kylande effekt vid temperaturökning av 1,9 – 1,2 W/(m2 K).
Hur skall vi tolka dessa förhållanden? För det första så kan man undra över denna eftersläpning av strålningens ökning på 8-9 månader. Hur kan den förklaras?
Men mot bakgrund av Stephens bild av den komplicerade återkopplingen, där moln, vattenånga, nederbörd, atmosfärens cirkulation och värmestrålningen hänger ihop i ett globalt sammanvävt system där allt verkar bero på allt över hela globen, så är en sådan eftersläpning inte konstig. Klimatsystemet rubbas av en temperaturändring som beror på en yttre faktor (till exempel djuphavet vid La Niña). Denna rubbning orsakar sedan en komplicerad återkopplingsprocess som sprider sig över hela globen och den tid det tar för denna spridning skulle kunna vara förklaringen till att vi får en global strålningsändring som får en eftersläpning av 8-9 månader jämfört med den globala temperaturändringen.
Detta exempel med La Niña 2008 visar, om denna tolkning är riktig, att klimatsystemet har en större potential för avkylning än den bild man får från dagens klimatmodeller. Att dessa inte kan ge en riktig bild är inte förvånande mot bakgrund av att de inte kan återge den stora komplexitet i återkopplingen som Stephens redogör för.
Samtidigt kan man inte utan vidare påstå att det sätt som klimatsystemet kyldes av vid uppvärmningsfasen av La Niña 2008 nödvändigtvis kommer att fungera likadant mot den uppvärmning som ökad koldioxidhalt ger upphov till. Vi måste ha mycket bättre förståelse för dessa komplicerade återkopplingar som Stephens talar om för att kunna avgöra något sådant.
Vi kan vara ganska säkra på att klimatmodellerna inte ger särskilt pålitlig information (se även tidigare artikel) eftersom de uppenbarligen inte kan återge dessa komplicerade återkopplingsförlopp som Stephens talar om. Dubbeltydigheten i titeln på Stephens AGU-föredrag hösten 2011 är alltså mycket välmotiverad. Titeln var Climate Change: A very cloudy picture och visst är det så att frågan om riskerna med den globala uppvärmningen på grund av växthusgasutsläppen inte går att klart besvara på grund av alla molnen som döljer svaret.

Kommentarer

Kommentera längst ner på sidan.

  1. Slabadang

    Pehr B!
    Märkligt? Att samma förhållanden  mellan uppvärmning ich avkylning upprepar sig i olika tidsintervaller med samma tidsförskjutning är väl knappast ”märkligt, Annat än att det observeras av en pensionerad svensk professor i kemiteknik som sent blivit intreserad av klimatkänsligheten och inte av den officiella klimatvetenskap våra politiker givit miljarders miljarder till.
    Vi kan nu hävda att enligt denna metod är klimatkänsligheten uppmätt till 0.6 till skillnad från den som är beräknad till det fyr femdubbla. En högre beräknad klimatkänslighet enligt främst en artikel av Forster el al 2006 där nu Forster hävdar att hans hund tyvärr ätit upp underiiggande data och IPCC och hela världen och framför allt klimatmodellsprogramerarna får tro honom på hans ord, på samma sätt som de som påståtts genomfört nån typ av ”peer review”.
    Jag litar på Pehr review betydlig bättre! På nåt sätt så vinner slutsatser baserade på observationer tyngre än beräkningar. Jag vet inte men det kanske har med nån typ av vetenskaplig metodsvärdering att göra kanske? Har du någon aning om varfrö IPCC och typ SMHI använder sig av den omvända?
    Du har nu upprepat S&B slutsatser under ny tidsperiod och fått fram samma rsultat. Vad heter det på vetenskapligt språk typ ” nu studie bekräftar resultat av S&B`s tidigare mätning av klimatkänsligheten till låga 0.6″.

  2. LBt

    Pehr B,
    jag uppskattar din sammanfattning i sista stycket, den ligger menar jag sanningen nära, ”riskerna med den av oss förorsakade globala uppvärmningen går inte att klart besvara”. Dvs mer forskning, bättre modeller och kunskap krävs. Men eftersom vi nu vet att vi genom vårt fossila liv påverkar klimatet finns det skäl att inom ramen för ekonomiskt ansvar välja en restriktiv fossil väg till dess att vi faktiskt vet mer.

  3. Slabadang

    Lbt!
    Den utvecklingen sker helt naturligt utan hjälp från politska höns av de som hittar de nya alternativen och du kan vara fullstädigt säker påp att en av dessa personer kommer inte utgöras va en enda politker eller byråkrat! Deras enda lott är att kunna prifotera på den och vara ivägen för den.

  4. Slabadang

    Kvalitetskrav:
    Climateaudit:
    1. Authors must decide the rule for terminating data collection before data collection begins and report this rule in the article.
    2. Authors must collect at least 20 observations per cell or else provide a compelling cost-of-data-collection justification.
    3. Authors must list all variables collected in a study.
    4. Authors must report all experimental conditions, including failed manipulations.
    5. If observations are eliminated, authors must also report what the statistical results are if those observations are included.
    6. If an analysis includes a covariate, authors must report the statistical results of the analysis without the covariate.
    Guidelines for reviewers
    1. Reviewers should ensure that authors follow the requirements.
    2. Reviewers should be more tolerant of imperfections in results.
    3. Reviewers should require authors to demonstrate that their results do not hinge on arbitrary analytic decisions.
    4. If justifications of data collection or analysis are not compelling, reviewers should require the authors to conduct an exact replication.
    Detta skall självklart vara ett baskrav för alla vetenskapliga resultat som skall utgöra underlag för politiska beslut. Vad som fick mig att häpna vid fölrsta kontakt med kvalitetssökringsprocessen är att det fuskas systematiskt med detta inom IPCC och hela klmatvetenskapen. Ett självklart första baskrav på all forskning utförd med skattestålar och för politiska beslut.
    McIntyre hävdar att hans granskning skulle inte behövaa i någon större omfattning om dessa enkla grundkrav uppfylldes.

  5. Adolf Goreing

    #4 no.5 är väl den största avvikelsen från normal naturvetenskap. Om inte observationen har gjorts felaktigt skall den naturligtvis inkluderas i studien men man tar uppenbarligen bort ”avvikande” proxies i trädringstudier för att de inte stämmer med förväntad trend. (Vad är det?). Påminner om parapsykologi där man ska påvisa s.k psi-krafter där försökspersonen ska gissa på vilka valörer som gömmer sig bakom, säg, 5 st kort. Om försökspersonen inte gissar ett enda kort rätt så var det en ”störning” av psi-kraften så den serien räknas inte. På det sättet kommer man rent statistiskt att hitta ett samband som är bättre än slumpen. För mig är detta samma sak som sker inom den s.k klimatvetenskapen om nu inte någon kan förklara trovärdigt varför vissa trädproxies ska ingå och andra inte.

  6. Pehr Björnbom

    Slabadang #1,
     
    Tack för en som alltid slagfärdig kommentar 🙂
     
    Det som jag tycker är märkligt är att vi fått en så lång sammanhängande period med samma värde på detta förhållande mellan strålningsändring och temperaturändring 6 W/(m2 K). Detta innebär att för att kompensera en ökad nettostrålning till jorden av 3,7 W/m2, vilket är precis vad vi får genom fördubbling av koldioxidhalten, så behövs bara en temperaturhöjning på 3,7/6=0,6 K.
     
    Man kan alltså översätta de 6 W/(m2 K) till en klimatkänslighet av 0,6 <K.
     
    Tidigare resultat enligt Spencer och Braswell har ju bara omfattat tidsperioder på långt mindre än ett år vilket har lett till kritik för att det varit så korta perioder. Nu har vi en sammanhängande period på praktiskt taget 4 år!
     
    Till detta kommer att vi dessutom ser samma fenomen under praktiskt taget ett år i början av perioden av CERES-mätningarna. Totalt omfattar de löpande tretton månaders medelvärden för strålningen som vi får från CERES en period av drygt 10 år.
     
    Under knappt hälften av denna period av drygt 10 år ser vi fenomenet att strålningsändringen med ett antal månaders eftersläpning är proportionell mot temperaturändringen med förhållandet 6 W/(m2 K).
     
    Allt detta står i bjärt kontrast till vad man får fram med de avancerade klimatmodellerna. Så visst är det rimligt att säga att det är märkligt.
     

  7. Pehr Björnbom

    Lbt #2,
     
    Tack!
     
    Jag anser att forskningen kommer att besvara frågorna i framtiden. Om inte annat så kommer klimatsystemet att ge svar på tal om ett antal decennier, tråkigt nog efter min tid så jag får inte ta del av detta facit.
     
    Jag anser personligen att mycket pekar på att klimatkänsligheten är låg och att klimathotet är överdrivet, vilket ju också är grunden för TCS.
     
    Under tiden måste vi, samhället, hantera riskerna, men detta är ingenting nytt. Vi lever alltid med risker och kommer alltid att göra det. En av dessa risker, som jag tror kan vara underskattad, är risken för negativa effekter av en felaktig psykologisk hantering av klimatriskerna.
     
    Jämför med risken att råka ut för en trafikolycka. Denna risk kan bestämmas för befolkningsgrupper som helhet men för den enskilde personen är risken dåligt känd. Vi måste hantera denna risk, och det gör vi, vi går inte med en kontinuerlig ångest för att råka ut för en trafikolycka. Trots den okända risken ger vi oss ut i trafiken eftersom vi helt enkelt måste leva med denna risk. Med klimatriskerna är det också så att vi måste lära oss att leva med dem.
     
    Om klimatriskernas psykologi pågår det en intressant diskussion här och nu på TCS, en diskussion om faran med ”klimatångest” och de skuldkänslor som hör till. Det verkar för mig som klimatångest och klimatskuld är realiteter som har orsakats av en överdriven bild av klimathotet och att detta har blivit en större risk i samhället än vad klimathotet i sig själv förmodligen är.
     

  8. Slabadang

    Pehr!
    Jag tycker att det är ren psykologisk misshandel av våra unga som pågår.Man bliur riktigt förbannad när man vet hur cyniskt och välplanerat hela psykologiska övergreppet är.
    SVT försökte ju angripa Trygg Hansas undersökning enligt ”lite mer borde de väl ändå tåla! med ett genomskinlig flykt från ansvar med insikten av vad SVTs redaktioner gjort sig delaktiga och skyldiga till.
    För mig är dessa cyniska manipulatlöer typer som falskyltar sig som journalister. Skalbaggen är en högt stående varelse i jämförelse.
    Grrrrrrrrrrrrrrr  Grrrrrrrrrrrrrrr

  9. Gunbo

    Slabasdang #8,
    Det var ännu värre för de unga när den bräckliga världsfreden var på tapeten i all media under 80-talet. Hotet om kärnvapenkrig var då akut och inte 80-90 år framåt i tiden. 

  10. L

    Gunbo #9, det var ett reellt hot i dubbel bbemärkelse, medan klimathotet inte är värre än att det försvinner med lite punktskatter…

  11. Karl-Oskar

    Tack Pehr Björnbom för ditt fina arbete som nu har stått upp hela dagen utan att någon har haft något att invända mot dess riktighet.
     Det är ju en katastrof att det finns människor som vill rasera hela 1900 talets kamp för ökat välstånd med klimatskatter som får människor att fly landsbygden och hugga ned regnskog för att producera alternativbränsle när det nu visar sig att det är endast 0,6 grader C som en fördubbling av CO2 skulle ge.
     Vi kan med gott samvete fortsätta med att köra våra bilar på världens bästa bränsle för personbilar nämligen bensin.

  12. Gunnar Strandell

    Statistiker har beräknat hur många människoår olika sjukdomar berövar människor i Kalifornien.
    Cancer, olyckor och hjärtfel står för 50 % av åren.
    Mord, Självmord och fosterskador bidrar med 3×5=15 %.
    Sjukdomar i vitala organ utom hjärtat står för 20%.
    Övrigt är 15 %.
    Totala antalet självmord är för få för att skillnader i motiv ska kunna detekteras. Och även om det händer nära en själv kan man bara spekulera om orsaken.
    Min erfarenhet säger mig att alla som uttalar sig om hur tonåringar på väg genom puberteten tänker och känner bör bära cykelhjälm.
    För det är så lätt hänt att man råkar vara ”ute och cykla”.
    Spara era inlägg och fråga dem om tio år. Fråga er själva om ni under någon period i livet känt er besvärade över era föräldrar, far-eller morföräldrar. 😉 
    Länk: 
    http://se.search.yahoo.com/r/_ylt=A03uoeOzDe5PfHYA0DE_Ogx.;_ylu=X3oDMTByNGxmazk4BHNlYwNzcgRwb3MDMQRjb2xvA2lyZAR2dGlkAw–/SIG=12o6hv0r0/EXP=1341029939/**http%3a//www.cdph.ca.gov/pubsforms/Pubs/OHIRprematuremortality2004.pdf

  13. Kålsuparteorier i dubbla led från vår Gunbo 🙂
    Klimathoteriet skall väl inte förtalas så eftersom man för 30 år sedan fruktade att kalla kriget skulle kunna eskalera okontrollerat. Och på den tiden ansågs dessutom de två sidorna i denna ’stand-off’ vara lika goda kålsupare. Argumentet (även) då var, men alltid bara från ena sidan, att folk inte skulle bedöma eller välja sida, iom att båda ju inte gjorde allt perfekt i denna strid. 
    Hos Gunbo lever nog en hel del av tänket kvar idag, de som inte förordar socialistiska lösningar  bör misstänkas för detta just för att de inte vill använda hot och  tvångsmakt, och säga att det behövs för folkets skull.

  14. Pehr Björnbom

    Karl Oskar #11,
     
    Tackar ödmjukast 🙂
     
    Ja, nog brukar Thomas ha kritik när jag tar upp det här ämnet som en indikation på att klimatkänsligheten är låg, men än har han inte reagerat.
     
    Sedan har vi Stickan (inte att förväxla med Stickan no 1), men om jag minns rätt brukar hans kritik komma sent på kvällen. Så vi får se om det blir något från honom den här gången.
     
    Hans argument om att proportionaliteten mellan temperaturändring och strålningsändring skulle kunna förklaras på ett annat sätt (genom att det finns en forcing som skapar effekten i stället för återkopplingen från temperaturändringen) torde bli betydligt svårare att hävda med det sätt som strålningen vänder när temperaturen vänder. Detta gör det så mycket osannolikare att det är något annat än återkopplingen från temperaturändringen som är orsaken.
     

  15. Slabadang

    Ge upp mu Gunbo!
    Du har redan plurrat. Dra upp foten vrid ur sockan gå hem och byt om.
    Till skillnad frän förstärkningeffekter så existerade alla kärnvapen. Hotet var reellt och  ingen fantasi eller förbannat påhitt.

  16. Tålis

    Själv har jag aldrig trott att CO2 kan åstadkomma på sin höjd än +0,3 K, så jag är lite besviken på dessa fasplansanalyser. Å andra sidan är det inte heller något bevis för att CO2 har någon del i skillnaden, så vitt jag kan förstå.
     
    Det borde vara självklart att det finns en slags termostatfunktion på jorden. Små förändringar av spårgaser som CO2, som saknar korrelation med temperaturen i ett geologiskt perspektiv, kan inte driva klimatet åt något håll.
     
    ”Fredagsmyset” uteblev förståeligt. Så jag bidrar med en länk: Vanlig och grön energi

  17. Thomas

    Pehr #14 Du är helt enkelt envisare än jag. Du kommer med i stort sett exakt samma inlägg gång på gång och jag orkar inte bemöta dig varje gång. Det blir liksom inte mer rätt för att du upprepar dig.
     
    Brukar du dessutom inte få en betydligt högre klimatkänslighet de gånger du istället väljer din andra favoritmetod, att köra en första ordningens diffekvation på 1900-talets temperatur?

  18. Slabadang

    Tålis! 🙂
    Jag håller med man blir ju lite ödmjuk när man blir överbevisad!
    Hela 0.6 C det var värst!. Då kanske körsbärsblommorna slår ut kl20.01 istället för kl 20.02 i snitt den 1 April om hundra år. Vilken katastrof… ring brandkåren.

  19. Tålis

    Ja, eller de slog i förrgår, som fuskarna ändrar sina temperaturtabeller, när verkligheten motarbetar dem…

  20. Stickan no1

    Om du kommer ihåg Pehr så tog jag upp jordens skillnad i TSI pga jordens eliiptiska bana runt solen i tidigare diskussion. Nu är det några artiklar på WUWT som använt samma årstidskillnad i TSI för att beräkna klimatskänsligheten.
    Kul läsning om du inte redan sett det:
    http://wattsupwiththat.com/2012/06/12/observations-on-toa-forcing-vs-temperature/
    Artikeln innehåller länkar som det kan vara bra att läsa i tur och ordning.
    Kortversion: ännu lägre klimatkänslighet
     

  21. Tålis

    slog ut…

  22. Pehr Björnbom

    Thomas #17,
     
    Du kommer med i stort sett exakt samma inlägg gång på gång och jag orkar inte bemöta dig varje gång. Det blir liksom inte mer rätt för att du upprepar dig.
     
    Thomas, inser du inte att jag har gjort en uppdatering med nya strålningsdata som omfattar mer än ett år sedan tidigare inlägg och att denna uppdatering har gett nya anmärkningsvärda resultat?
     
    Inser du inte att när nya observationer kommer in som stämmer med de förutsägelser som följer av en uppställd hypotes så stärks hypotesen genom att alltmer avlägsna sig från att kunna förkastas?
     
    Har du för övrigt någon aning om vilket arbete som jag lagt ner för att göra denna uppdatering? Du tycks bara upprepa att det skulle vara fel utan att kunna ge något som helst argument för detta. Min kritiker Stickan hade åtminstone ett intelligent resonemang att komma med när han uttalade sig sist.
     

  23. Pehr Björnbom

    Thomas #17,
     
    Brukar du dessutom inte få en betydligt högre klimatkänslighet de gånger du istället väljer din andra favoritmetod, att köra en första ordningens diffekvation på 1900-talets temperatur?
     
    Om man tillämpar Roy Spencers hypoteser för hur klimatet påverkas av PDO och sammankopplad indirekt radiativ forcing från moln så kan även denna metod ge klimatkänsligheter omkring 0,6 K. Problemet med denna metod är att man måste ha uppskattningar av hur forcing har utvecklat sig under 1900-talet och en stor del av dessa data är mycket osäkra.
     
    Se till exempel här där jag illustrerat hur temperaturdata för 1900-talet kan förklaras både med en hög och med en låg klimatkänslighet. Att UAH-gruppen har lagt fram hypoteser som kan förklara varför vi får dessa indikationer på låga klimatkänsligheter från strålningsdata måste väl ses som något som ytterligare talar för att man kan tolka satellitdata på detta sätt.
     
    Jämför även med Lennart Bengtssons beräkning som bygger på samma typ av resonemang men med mindre inblandning av differentialekvationen än i mitt fall. Se även här.

  24. Bäckström

    Pehr #22
    Så mycket har jag i alla fall under årens lopp förstått, att Thomas inte tycks intresserad av att sätta sig in i och utvärdera ny information om den inte bekräftar hans förutbestämda tes. 
    Om du söker saklig motargumentation så får vi hoppas att det dyker upp någon annan figur här, som istället granskar frågan förutsättningslöst och vetenskapligt.
    Det enda jag kan komma på som kritik mot din artikel är korrelationen mellan tempökning/strålningsbalansen som du beskriver, inte bevisar att samma mekanism också nödvändigtvis måste gälla vid temphöjning till följd av ökad värme pga. växthusgaser. Men det skrev du ju också i slutet av din artikel.
    Någon som har någon tanke om detta?
    Värme som växlas ut i atmosfären via haven, kontra värme som ”studsat” fram och tillbaka i lufthaven. På vilket vis skulle strålningsbalansen eventuellt ändras?
    /Bäckström

  25. Pehr Björnbom

    Stickan no 1 #20,
     
    Tack för länken! Jag har inte sett detta arbete förut. Det verkar som man måste börja läsa i den första av fyra bloggposter som Willis Eschenbach har skrivit om klimatkänsligheten för att förstå vad han gör.
     

  26. Thomas

    Pehr #23 ”Se till exempel här där jag illustrerat hur temperaturdata för 1900-talet kan förklaras både med en hög och med en låg klimatkänslighet.”
     
    I det räkneexemplet postulerade du att det finns en stor, okänd naturlig forcing som ger uppvärmning. Om man istället ansätter en okänd negativ forcing kan man få en klimatkänslighet som är hur hög som helst. Det är en helt meningslös räkneövning. Jag vill minnas att du någon gång gjort en uträkning utan en sådan, baserad på tillgängliga data istället.
     
    Och visst är det kul om du lägger till nya data till dina fasdiagram, men om man inte tror att metoden säger något om klimatkänsligheten så hjälper inte hur mycket data som helst.

  27. Labbibia

    Thomas # 26
    Vad säger oss den verkliga temperaturutvecklingen då?
    Lindzen påpekade  en film jag länkade till häromdagen att:
    Eftersom vi redan sett nästan en fördubbling av CO2-halten (närmare bestämt 3/4) i atmosfären, medan temperaturen bara stigit med ca 0,7 grader, så kan vi anta att klimatkänsligheten är betydligt lägre än vad klimatmodellerna gör gällande”
    Ungefär så.
    http://www.youtube.com/watch?v=KEeaEhEwf8Q

  28. Thomas

    Labbibia #27 För det första har vi andra forcings än CO2 och för det andra så har vi en fördröjning av uppvärmningen pga jordens termiska tröghet.

  29. Labbibia

    Thomas # 28
    Och hur mycket menar du att den termiska trögheten fördröjer uppvärmningen?
    Andra forcings, säger du. Tänker du på vattenånga och moln då?

  30. Thomas

    Labbibia #29 jag tänker snarare på svaveldioxid och partiklar som kyler.
     

  31. Labbibia

    Thomas # 30
    Ok, tack!
    Om vi då för resonemangets skull antar att Lindzen har rätt när han säger att vi bara sett ca 0,5 graders uppvärmning, när det enligt modellerna borde vara 2,5-3-4 grader.
    Menar du då att dessa ”aerosoler” kyler så mycket som 2-3 grader C?

  32. Thomas

    Labbibia #31 vad sägs om att du istället tar reda på vad modellerna verkligen förutspår istället för att bara lite på Lindzen?

  33. L

    Thomas i ett nötskal; ”vad modellerna verkligen förutspår”… 😉

  34. Labbibia

    Thomas # 32
    Du kanske kan upplysa mig Thomas?
     
    Annars trodde jag nog att det var vedertaget, det Lindzen säger om klimatmodellerna? Det är ju många fler än han som säger samma sak. Och vad är ”tvågradersmålet” om inte en slags reaktion på vad modellerna påstår, och hur vi ”måste agera” för att detta ”tvågradersmål” ska kunna uppnås?

  35. #22 Pehr: Tack det värmde, intelligent  resonemang, sånt är man inte van vid, Stilbs kallar mig troll efter liknande intelligenta inlägg! Nej vi är inte överens, jag håller med om att i din analys så verkar siffran 6 dyka upp vid flera tillfällen och det är klart att om det gör det om och om igen så betyder det något, frågan är vad? Du skriver själv att responsen på non-radiative El Nino / La Nina forcing kanske inte alls är densamma som responsen på forcing från förändringar i växthusgaser. Vidare är det ett transient kortvarigt förlopp som studeras och pratar vi klimat är det mycket längre perioder än ett par år som är intressanta. Sen, som jag tidigare påpekat, så kan den okända fluktationen i radiative forcings göra att en analys som denna leder helt fel, och om man simulerar en enkel modell med realistiska slumpmässiga variationer i r-forcings (och typiska Nino/Nina nr-forcings) så kan man få väldigt felaktiga värden på återkopplingen med denna metod. Dock, om siffran 6 återkommer gång efter gång så är det klart att den betyder något. Om man å andra sidan gör en liknande analys med midtropospheric temperature så är det snarare siffran 3 (återkopling alltså) som dyker upp.   Betänk att medelskattningen ligger på kanske 3 graders känslighet  och detta bygger på både empiriska studier och modeller, och detta av folk som har klimatvetenskap som yrke och inte glada amatörer som du och jag. T.o.m. Spencer reserverar sig mot att dra för stora växlar av denna typ av analys i sin 2010 artikel.  Det går inte att få ihop temperaturutvecklingen och uppskattade forcings med den låga känslighet som feedback 6 anger (0.6 grader). Även med hänsyn tagen till osäkerhet i forcings mm. Att från din analys dra slutsatsen att CO2 kommer att ha försumbar inverkan på klimatet leder dock helt fel, och tyvärr bidrar du tull att att elda på förnekare som inte är intresserade av vetenskap och en seriös diskussion. Men det är kanske meningen?
     
    Är f.ö. i USA och läste nyss en skrämmande artikel om hur klimatforskare och deras familjer trakasseras och hotas. Finns också på nätet http://www.popsci.com/science/article/2012-06/battle-over-climate-change?single-page-view=true
    Tidskriften har ett temanummer om klimathotet, skönt att se att det inte bara finns förnekare här. Det är viktigt att hålla debatten på anständig nivå, något för TCS att tänka på, jag tänker t.ex på när  Mats Almgren dök upp med kommentarer på TCS och efter ett typiskt Slabadangpåhopp aldrig lär återkomma. Slabadang borde väl modereras extremt hårt eller kastas ut? Vill TCS vara ett forum för seriös diskusion eller inte?Hoppas ni kan ha en intern diskussion om detta på TCS, detta gäller f.ö. Stilbs som också ligger på en väldigt låg nivå i många kommentarer.
     
     

  36. Pehr Björnbom

    Thomas #26,
     
    Det är just det som UAH-gruppen hävdar, att det kan finnas en stor okänd naturlig positiv forcing som förklarar en stor del av uppvärmningen som naturlig vilket måste innebära att klimatkänsligheten är låg. Min räkneövning är en illustration av vad de hävdar.
     
    Om UAH-gruppen har rätt så är det rimligt att vi från observationerna av strålningsdata kan finna indikationer på att klimatkänsligheten är låg. Spencer och Braswell (2010) har funnit sådana indikationer. Jag har kunnat replikera deras resultat och de nya strålningsdata som nu är tillgängliga stärker hypotesen ytterligare som jag redogjort för härovan.
     
    Dessutom finns det numera data från BEST som också antyder en naturlig uppvärmning som har pågått sedan början av 1800-talet, se figur 4 här.
     
    Vidare lär glaciärernas avsmältning visa att det finns en naturlig del i uppvärmningen, vilket jag har från Cliff Mass blogg, se följande citat från min artikel om Cliff Mass:
     
    Det är att märka att Cliff Mass inte är klimatskeptiker utan en övertygad AGW-förespråkare. I korthet anser han följande. Jorden har värmts upp under de sista 100 – 150 åren efter att planeten gått ur den lilla istiden. En del av denna uppvärmning är otvivelaktigt naturlig och endast de senaste 30 åren har mänskliga orsaker varit signifikanta. Glaciärernas avsmältning är därför delvis naturlig.
     
    En låg klimatkänslighet kräver också en förklaring till varför de avancerade klimatmodellerna ger ett annat svar. En sådan förklaring är komplexitetsparadoxen. Till detta kommer allt som Graeme Stephens berättar i föredraget ovan om hur dåliga klimatmodellerna är på att modellera återkopplingarna från det sammankopplade systemet av vattenånga, moln, nederbörd, cirkulation i luft och hav, med mera.
     
    För övrigt skriver du så här (min fetning):
     
    Och visst är det kul om du lägger till nya data till dina fasdiagram, men om man inte tror att metoden säger något om klimatkänsligheten så hjälper inte hur mycket data som helst.
     
    Jo jo, du kanske borde börja skilja mellan tro och vetande 😉
     

  37. Thomas

    Pehr #36 Ja, om du bara anser dig mekaniskt upprepa Spencers beräkningar så är det väl OK, men de blir inte mer relevanta för det. Att postulera okända krafter bara för att få det svar man av ideologiska skäl vill ha är inte vetenskap.
     
    Den figur du tycks hänvisa till har inget med BEST att göra. Den handlar om att du gör en linjär approximation av forcings från GISS och ur det härleder en klimatkänslighet på 1,6K, dvs som jag skrev får du med denna metod ett betydligt högre värde än med dina fasdiagram. 
     
    Menar du till sist att du vet att fasdiagramsmetoden ger rätt svar på klimatkänsligheten?

  38. Pehr Björnbom

    Stickan #35,
     
    Tack för intressanta synpunkter. Jag får återkomma eftersom de kräver ett mera genomtänkt svar som jag inte hinner med just nu.
     

  39. Pehr Björnbom

    Thomas #37,
     
    När det gäller ideologiska skäl är du nog en av de mer misstänkta här på bloggen. Mitt eget skäl är intresse för klimatvetenskapliga frågor. Jag lutar för närvarande av förklarliga vetenskapliga skäl åt att klimatkänsligheten överdrivs av de som överdriver klimathotet så därför passar jag in som skribent här på TCS. Konstigare än så är det inte i mitt fall.
     
    Angående figuren så föreslår jag att du tittar en gång till. Här är länken igen. Figurtexten lyder: Temperaturavvikelser över land enligt BEST. Det verkar som det finns en flerhundraårig linjär trend. Den för hand inlagda linjen har trenden 0,6 K per sekel.
     
    Du skrev:
     
    Menar du till sist att du vet att fasdiagramsmetoden ger rätt svar på klimatkänsligheten?
     
    Nej, det enda jag kan veta är att observationerna stöder hypotesen att strålningsdata kan ge information om klimatkänsligheten enligt vad jag beskrivit ovan. Det finns som jag påpekat observationer från olika håll som tillsammans bildar ett mönster som ger ett kraftfullare stöd för hypotesen än varje observation tagen för sig. Om å andra sidan klimatmodellerna kan visas ha ovedersägligen rätt måste naturligtvis hypotesen förkastas, men där är vi ännu inte. Detta motsvarar det gängse sättet för vetenskaplig kunskapsbyggnad till skillnad från dogmatisk tro som inte kan rubbas oavsett vilka observationer den konfronteras med.

  40. Pehr Björnbom

    Thomas #37 (forts.)
     
    Man kan dessutom räkna ut trenden för BEST genom Wood for Trees:
    http://www.woodfortrees.org/plot/best/mean:120/plot/best/trend
     
    Trenden blir 0,6 K per sekel även på detta sätt:
     
    #Time series (best) from 1800 to 2010.42
    #Least squares trend line; slope = 0.00588639 per year

  41. Thomas

    Pehr #39 Jag missade att det var a&b på en av figurerna, därför hamnade jag snett. Som syns i din figur avviker BEST kraftigt från andra rekonstruktioner i dess första del och det finns skäl att misstänka att denna är fel vilket  skulle förstöra din ”vackra” trendlinje. Varför valde du just BEST?

  42. Håkan Sjögren

    Pehr Björnbom # 36 :  Du skriver bland annat att ”En låg klimatkänsligher kräver också en förklaring till varför de avancerade klimatmodellerna ger ett annat svar.” Det kan jag svara på. De avancerade klimatmodellerna räknar med att det finns så kallade ”växthusgaser” och då blir det fel. Mvh, Håkan.

  43. Pehr Björnbom

    Stickan #35,
     
    För att försöka besvara de vetenskapliga frågor du tar upp i din kommentar har jag skrivit följande text. Texten förklarar bland annat varför jag vill använda yttemperaturen till skillnad från Spencer och Braswell (2010) som använde temperaturen i troposfärens mitt. Teorin enligt Gregory med flera som jag diskuterar nedan utgår nämligen från yttemperaturer, dvs. klimatkänslighet uttryckt som temperaturökning refererar i allmänhet till yttemperatur. Om temperaturändringar i mitten av troposfären har större amplitud än ytans temperaturändringar så blir klimatkänsligheten större om man refererar till troposfärens mitt än om man refererar till jordytan.
     
    Den bakomliggande teorin för Spencers och Braswells fasplansmetod har lagts fram av Gregory med flera (2004): A new method for diagnosing radiative forcing and climate sensitivity
     
    De skriver:
     
    [5] It has been found from model experiments that in any given GCM the radiative response H is proportional to the global average surface air temperature change ΔT. We write H = αΔT, where α is the climate response parameter, indicating the strength of the climate system’s net feedback.
     
    H är alltså strålningsändringen genom återkoppling från temperaturändringen och enligt de avancerade klimatmodellerna är den proportionell mot mot temperaturändringen. Detta är grunden för att i fasplansdiagram enligt Spencer och Braswell vi skall få räta linjer när återkopplingen dominerar strålningsändringen, något som kan ske när vi har starka La Niña och El Niño. Enligt min figur 1A och 1B är alltså värdet på α =6 W/(m2 K) vilket enligt Gregorys med fleras teori motsvarar en klimatkänslighet av 0,6 K per 2*CO2.
     
    Jag menar alltså att den fyraårsperiod efter 2007 med stark La Niña och stark El Niño som vi ser i figur 1A ovan klart överensstämmer med Gregorys med fleras teori att strålningsändringen skall vara proportionell mot temperaturändringen. Gregory med flera för visserligen inte in någon eftersläpning, som jag har gjort, men genom att de har ett tidsperspektiv på i storleksordningen hundra år så blir en eftersläpning på några månader ett försumbart fel i deras behandling av saken.
     
    Frågan är nu hur representativ en fyraårsperiod kan vara jämfört med den teori som Gregory med flera har lagt fram? De kommer fram till att klimatåterkopplingsparametern (the climate response parameter) enligt klimatmodellerna kan vara konstant i storleksordningen hundra år. Om jag har förstått deras figurer 1 och 2 rätt (tänk på att teckenkonventionen för strålningen är motsatt den som används i fasplansdiagrammen enligt Spencer och Braswell) så kommer punkterna med tidsintervallet ett år. I figur 1 motsvarar alltså de första fyra punkterna de första fyra åren och motsvarande tror jag man kan säga om figur 2 (men jag kan ha fel).
     
    Om så är fallet så överensstämmer ju figur 1A och 1B ovan mycket bra med Gregory med fleras teori. Det verkar ju till och med finnas tecken på eftersläpning av strålningsändringen jämfört med temperaturen i både figur 1 och 2 enligt Gregory med flera genom att punkterna för de första åren har tendensen att komma med för hög temperatur jämfört med den räta linjen.
     
    Om vi alltså utgår ifrån att de avancerade klimatmodellerna åtminstone kan ge en principiellt riktig bild av hur återkopplingen fungerar så stämmer figur 1A och 1B ovan mycket bra överens med de avancerade klimatmodellerna, med Gregory med fleras teori och med Spencers och Braswells tillämpning av denna teori genom fasplansmetoden. Vad som inte stämmer är värdet på klimatåterkopplingsparametern som skiljer sig avsevärt mellan figur 1A och 1B ovan och de värden som klimatmodellerna får fram. Vi måste förklara detta med att klimatmodellerna räknar fel på själva värdet genom felaktiga parametriseringar vilket bland annats stöds av vad Graeme Stephens talar om i föredraget enligt ovan (alternativet är naturligtvis att modellerna räknar rätt och att hypotesen om vad figur 1A och 1B ovan visar måste förkastas).
     
    Om vi accepterar hypotesen så säger figur 1A och 1B följande:
     
    Enligt Gregorys med fleras teori är klimatåterkopplingsparametern α =6 W/(m2 K) vilket motsvarar en klimatkänslighet av 0,6 K per 2*CO2.
     
    Enligt klimatmodellerna kan detta värde hålla sig konstant i storleksordningen hundra år.
     
    För övrigt kan jag rekommendera följande blogginlägg på klimatmodelleraren Tamsin Edwards blogg All models are wrong but some are useful: http://allmodelsarewrong.com/limitless-possibilities/
     
    Speciellt intressant i detta sammanhang anser jag att Judith Currys kommentarer är som börjar här.

  44. Hi, I read your blog regularly. Your humoristic style is awesome,
    keep up the good work!