VATTEN – POLITIKENS NARRSPEGEL – Om mätning, kontroll och Max-GVB
”Vad Du ej klart kan mäta vet Du ej” (en travesti på biskop Esaias Tegnér).
I följande får en ukas från EU beskriva hur otillräcklig kunskap och förståelse om hur verkligheten faktiskt kan illustreras. Ja, flera kunniga skribenter på KU:s sidor torde känna igen sig inom näraliggande områden, såsom temperatur, CO2-halter mm, i detta sammanhang, se flera mycket goda inslag i KU genom de senaste åren.
Mätningen underställd politiken med hjälp av ” Max-GVB”
Max-GVB – Vad är det?Jo, ett begrepp kommet från EU. Ursprungligen dök det upp 2014, som ett krav, och som skapade förvirring redan då. Kravet gäller en bedömning av föroreningsbelastningen på kommunala avloppsreningsverk.
Följande rader är en uppdatering av en artikel från 2016 jag skrev och som publicerades i tidskriften ”Cirkulation”. Det skall samtidigt konstateras, att det nya avloppsdirektivet från EU fortfarande baseras på bland annat på detta begrepp, alltså Max GVB!!
Åter till år 2014: Svenska VA-huvudmän fick då ställa sig frågan: Hur man skall besvara en uppmaning från EU: Vilken Maximal Genomsnittlig Veckobelastning (Max-GVB) har de kommunala avloppsreningsverken inom ert verksamhetsområde haft under driftåret 2014? På drygt en vecka, skulle svar levereras till Naturvårdsverket (NV).
Det fanns då (och finns fortfarande) stor anledning att ställa Luthers gamla katekesfråga: ”Vad är det, alltså ”Max-GVB?” Den ursprungligen pre-senterade vägledningen från NV gav dessvärre ingen fördjupad förståelse av begreppet. Tvärt om, har kommuner ställt frågan: ”Hur skall vi svara?” Så låt oss först studera frågan ”Max-GVB, vad är det?” Detta kräver en insikt i, att vi rör oss med statistiska begrepp:
# För det första innebär ordet ”maximal” i sammanhanget per definition ett högsta värde i en serie observationer.
# För det andra innebär ”genomsnittlig” ett (rimligen) aritmetiskt medelvärde av ett givet antal observationer.
# Med ”Veckobelastning” avses en observationstid över 7 dygn, antagligen måndag – söndag, och att flödesproportionella prover är uttagna varje dygn. Provets värde (i BOD7kg/d) skall sedan multipliceras med uppmätt dygnsflöde (i m3/d).
(Vad är då BOD7? En variabel som utrycks på engelska Biochemical Oxygen Demand, mätt under 7 dygn under strikt kontrollerade former. Med ett något vidgat perspektiv: En del amerikanska reningstekniker kallar understundom mätmetoden: ”Bottle of Dissatisfaction!)
En andra huvudfråga gäller vad som kallas personekvivalent (PE). Enligt anvisningar från EU, avloppsdirektiv 91/271/EEG, är 1 PE = 60 g BOD5/d (i Sverige: 70 g BOD7/d). Denna utgångsdefinition gäller fortfarande år 2024. Max-GVB skall beräknas som en belastning på ett avloppsrenings-verk, och uttryckas som PE, och baseras på dygnsprovtagning och analys av BOD7. Därefter skall analysvärdet multipliceras med tillhörande dygnsflöde in till reningsverket, se ovan.
Så här långt kan vi konstatera att det hela ”på ytan” är en korrekt hantering. Men, nu uppstår följdproblem. Ett problem hänger ihop med antalet prover per tidsperiod. För anläggningar med en dimensionering om <2 000 PE skall antalet flödesproportionella dygnsprover på inkommande avlopps-vatten vara 4 ggr/år. Numer är så små anläggningar möjligen undantagna från redovisningsskyldigheten. Antalet krävda prov ökar vid större dimensionerande belastning.
Å andra sidan, exempelvis har Gonäs avloppsreningsverk, Ludvika kommun, ett formellt krav på provtagning varannan vecka på inkommande vatten. Anläggningens kapacitet är enligt gällande tillstånd ca 80 000 PE. För inget avloppsreningsverk inom detta storleksintervall (> 2 000 till 80 000 PE) kan ett meningsfullt Max-GVB beräknas. I praktiken krävs ett flödesrelaterat dygnsprov per dygn varje dygn hela året om ett användbart värde skall kunna redovisas. En professionell statistiker skulle förmodligen vilja ställa ytterligare flera kritiska frågor, exempelvis: Hur relevant är ett aritmetiskt medelvärde av så få observationer som 7?
Begreppet PE är av gammalt datum. Den togs fram i planeringen av avloppsreningsverk under mitten av 1900-talet, framför allt för städer. PE kom då att omfatta inte bara fast boende, fysiska personer, utan också en andel av anslutna allmänna inrättningar inom verksamhetsområdet, som sjukhus, skolor, offentliga inrättningar, kontor etcetera. En PE är kanske relevant för en större stad, men för mindre tätorter blir en samman-blandning av en fysisk person med en PE gravt missvisande.
Använda rapporter baserade på dessa förutsättningar riskerar att alla parter, verksamhetsutövare och tillsynsmyndigheter, drar felaktiga och förhastade slutsatser om verkligheten. Frågan är: Skall vi använda en osäker variabel som BOD7, parat med ett annat mycket oprecist begrepp – PE – som bas för viktiga miljöinvesteringsbeslut? I sammanhanget kan det vara värt att påminna om att analysosäkerheten i en enskild BOD-analys är enligt vissa ackrediterade laboratorier +/- 30%.
Från svensk sida kan det därför vara minst sagt egenartat, att anvisningen från Naturvårdsverket anger att fosfor inte skall ingå i en redovisning av ”Max-MGV”.
Varför blunda för följande i sammanhanget?:
Sverige har under drygt 50 år haft en övertygelse om att fosforutsläppen skall begränsas med åtminstone >90 %, sannolikt ett framväxande krav framöver >95 %. Analysosäkerheten i en enskild fosforanalys är enligt ackrediterade laboratorier +/- 10%.
Med andra ord, använd fosfor som grund för en bedömning av en verklig belastning på våra anläggningar! Om reningsverk med en viss minsta dimensionerande belastning förses med en kontinuerlig, on-line fosformätare, kan detta ge en grund för att beräkna den verkliga fosforbelastningen i princip varje dygn, hela året.
Därtill blir det möjligt att styra av den nödvändiga kemikaliedoseringen för fosforreduktionen. Vad som krävs är att definiera hur en ”person-ekvivalent” kan uttryckas som g tot P/PE/d.
Kommentar: Varför återger jag denna berättelse:
- Trots vissa förklarande instruktioner från NV, visar som jag ser det ett typexempel på att välja ett krav inom en ”EU-koncensusram” och därmed något som passar politiskt, men knappast till en verklig båtnad för vår vattenmiljö!
- I ett elakare perspektiv: Håller vi på att kasta överbord god förvärvad vattenvårdserfarenhet till förmån till en diffus så kallad ”politisk konsensus”?
- En synnerligen allvarlig fråga dyker upp: Tänk om detta perspektiv även gäller för behandlingen och redovisningen andra långt mer komplexa tillstånd, såsom klimatet?!
Konklusioner:
Låt mig avsluta med några kloka män, som förtjänar att alltjämt lyssna till.
Figur 1 H.S. Nyberg, professor i Orientaliska språk under 1900-tletvid Uppsala universitet
- Professorn i Orientaliska språk S. Nyberg, Figur 1 har definierat om vad som är gott vetenskapligt arbete:
»Vetenskapens historia är ett långt revisionsprotokoll, som aldrig kommer att bli färdigt. Vetenskapens arbete är och förblir en rastlös och aldrig avstannande revision av ståndpunkter och teorier. Det är felen och misstagen som gör att den går framåt, och varje generation måste börja om på ny kula. Mycket som hos oss var oomkullrunkelig sanning för femtio år sedan är i våra dagar föga mer än ointressant vidskepelse, och det är fullt troligt, att det vid detta sekels slut (1900-talet) kommer att heta på samma sätt om många av våra egna fastslagna sanningar. Det är mycket nog att ha öppnat ögonen och visat vägen.»
Således en nödvändig hyllning till både nyfikenheten och en nödvändig insikt om att vår kunskap ständigt är otillräcklig!
- Professorn i fysik i Cambridge, Figur 2 P. Snow, som varnade för bristen på den nödvändiga förståelsen mellan de två kulturerna, ”The Two Cultures” (1959). Det är just den stora faran vi nu ser: Att de samhällsvetenskapliga discplinerna tycks negligera de strikta kraven på genomtänkta analyser, baserade på jämförande jämförelser, samt en förtjusning i svepande formuleringar, snarare än ”eftertankens kranka blekhet!”
Figur 2 C. P. Snow, professor i fysik vid Cambridge universitet
Franciskanermunken från 1300-talet, Figur 3 William av Ockham, en känd empirist, som så småningom fick tillägget: ”Ockhams rakkniv”. En företrädare av den stränga empirismen. Williams krav på enkelhet och erfarenhet borde vara ledfyrar än idag!
Figur 3 William av Ockham, känd franciskanermunk och filosof från 14e århundradet.
Professorn i fysik och nobelpristagare 1978, Figur 4 Pjotr Kapitsa, som fick frågan om vad som är den största miljöföroreningen i samtalet ”Snillen spekulerar”. Vid det årliga ”snillen spekulerar” 1978 ställde Bengt Feldreich frågan: ”Vad är enligt er den allvarligaste miljöfrågan?” De övriga snillena hade olika fysiska förslag. Men Pjotr sade: ”I think it is the brain pollution” – det vill säga den kraftiga överbelastning med information som drabbade de nya studenterna varje år vid hans universitet i Moskva.
Figure 4 Pjotr Kapitsa, rysk professor i fysik och nobelpristagare 1978
Så, summa summarum! Tre komponenter bör vara ledstjärnor vid kontroll av miljötillstånd: Nyfikenhet, noggrannhet i analysen av fakta och en kritisk hållning till så kallade övertalningsargument från konsensuskrävande beslutshavare (Förliten eder inte på falska profeter eller modeller)!
Stig Morling 2024
Bra Stig! Älskar slutknorren ”Så, summa summarum!”
En bra insikt i hur politiskt influerade byråkrater kan göra någonting så mycket krångligare än vad verkligheten kräver, framförallt när det som nu verkar finnas betydligt enklare mätmetoder med högre precision.
Och visst är det lätt att dra paralleller till konsensuspolitiken inom en mängd andra områden där klimatpolitiken är em av de mest graverande områdena.
Men Stig-Vi måste mäta för att kunna skapa denna typ av informationsbas:
https://ourworldindata.org/
Men jag kan förstå frustrationen ute i anläggningarna.
Vi Svenskar vill kunna visa upp och bevisa våra siffror.
Efter ett yrkesliv där vatten under mark varit centralt är jag mer van att fabulera med hjälp av tummen och pekfingret.
Det är som bekant svårt att mäta.
(Detta har ibland varit uppenbart där domstolar hellre talar om m3 än om nivåer när det gäller grundvattenuttag)
Kanske därför jag så instinktivt vill se siffror på det som är mätbart-tex vattenstånd utmed Svenska kusten.
Ekot hade en rapport om detta i veckan där Göteborg sades ligga i brytpunkten där land och hav steg i samma takt.
Jo det baserades på satellit- takten 😉
Tack Stig.
Nytt uttryck: ”en ukas från EU”
Politiskt influerade byråkrater gör allting mycket krångligare än vad verkligheten kräver.
Lysande Stig!
Det är ju precis detta det hela handlar om!
” Hur relevant är ett aritmetik medelvärde av så få observationer som 7.”
Hur ofta ser vi inte exempel på att klimathotet och den nya klimatvetenskapen jämför 1961 – 1990 och 1991 – 2020!
2 klimatperioder har blivit sanningen om klimatet – 2,2,2,2….vad säger det oss?
2 klimatperioder är samma som religionens gud och jävulen – en ond och en god – och ve den som inte följer gud.
Aldrig har en vetenskap förstörts på så kort tid – som klimatvetenskapen.
IPCC – vi blir allt säkrare = sanningen.
Seriösa forskare avtvingas utsagor som – varmaste på 125 000 år.
SVT – 58 försvunna vinterdygn I norr, säger professorn.
Nää, skammen går på torra land i klimatvetenskapens och makthavarnas korridorer.
Överallt syns jämförelsen mellan dessa 2 klimatperioder.
2000 – talet – vi kan väl beräkna ganska exakt hur stor del av återstrålningen från antropogen Co2 som når haven – och hur snabbt haven då värms över tid – och när vi har värmt världshaven 0,5 grader Celsius.
NÄR behöver arken stå färdig?
Exakta uttalanden präglar klimatdebatten, forskarna och makthavarna – jag har sagt det förut – mätosäkerhet handlar inte om hur osäker man är utan om hur säker man är.
Det tycks som om Arken behöver vara färdig om 10 år…
Lägg ner debatten och jämförelsen av 2 klimatperioder – ta en titt i naturens facit över klimatförändringarna…sedan kanske vi kan förstå något och dra slutsatser om återstrålningens förmåga att fort eller långsamt eller inte alls…värma havet.
Nr 5 jag själv
Orden ändras av telefonen – ibland får ni gissa!
Det EU håller på med är centralstyrning av gammal kommunistisk modell. Detaljstyrning har aldrig fungerat och kommer aldrig att vara en metod som fungerar. Det är utbildning och det personliga kunnandet hos de som i exemplet med provtagning av avloppsvatten, som är de som skall förstå sakfrågan. Är det EU´s politiker som tillsammans med dessas anonyma experter som skall detaljstyra medlemsländernas avloppshantering. Skall våra liv i övrigt komma att styras på samma sätt från en klick i EU. Det är ju exakt analogt med vad som händer när man börjar använda AI som assistenter eller som beteendestyrande i olika sammanhang. Det personliga ansvaret fråntas den enskilde och inte bara det, det personliga kunnandet urholkas. Det faktiska är, att det är de som anonymt ligger bakom algoritmerna i AI, är de som styr i likhet med EU´s anonyma ansvariga. Ett sådant EU kan knappast någon vilja ha, därför är det dags att uppmärksamma vad som håller på att ske bakom kulisserna.
Hur är det med nyfikenheten och noggrannheten inom klimatvetenskapen?
Forskarna och experterna brukar väl säga att kylan 1961 – 1990 berodde på våra utsläpp, som hindrade solen?
Men – sedan har dom plötsligt 1961 – 1990 som utgångspunkt för observerade värden och jämförelsen med 1991 – 2020.. ?
Tack för informativt inlägg, Stig!
Jag tror du har helt rätt i att byråkratiska experter utan förankring i verkligheten gör skäl för sin lön genom att hängivet fila på regleringar och förordningar med de bästa intentioner.
Men så blir det istället komplexa hinder som gör verksamheterna otydligare, dyrare och sämre.
Ska det sedan jämkas i hela EU får ytterligare byråkrater jobb och prestige – medan verksamheterna dignar under omöjliga regler.
Stora verksamheter eller företag gillar mycket regler. Det är en liten kostnad för dem, medan det för ett litet företag är en stor kostnad.
Stora företag vill ha regler så att det blir svårare att starta nya konkurrenter och försvårar för nuvarande mindre konkurrenter.
Stora företag lägger mycket pengar på att muta politiker att skapa regler.
För oss konsumenter innebär det dyrare och sämre produkter.
#. 10 Göran, jo jag tror dessvärre Du har rätt: En sammanfattning av både offentlig, politisk och privat ledning kan defiinieras enligt följande:
1. Första klassens ledare har första klassens medarbetare;
2. Andra klassens ledare har tredje klassens medarbetare;
3. Tredje klassens medarbetare skyller ifrån sig!
Salve
Stig
Stig, tack för Din som alltid intressanta syn på politiker och dess narrspel!
Denna ljuvliga vårmorgon vaknade jag tidigt och snabbkollade vad veckans TWTW har att erbjuda oss alla.
Först en liten guide till J. Curry’s tal till GWPF som jag ännu inte tagit mej tid att läsa. Klart och redigt som alltid och skönt med en liten introduktion inför denna måsteläsning.
Sedan en vink om J. Clauser’s redogörelse för sin hypotes/teori om hur solen och molnen bildar en termostat som håller jordens värmeinnehåll på en nivå som biosfären kunnat anpassa sig till. Nästa vecka kommer det mera om Clauser och hans föreläsning, men TWTW tipsade även om en länk till denna föreläsning. Den kräver naturligtvis mer än en timma för att greppa helt, men att han utesluter CO2 helt och hållet ur resonemanget går inte att missförstå.
Så! Glöm allt snack om CO2 och klimathot och lyssna till Clauser och paleogeologer som Plimer.
Med andra ord:
Skrota UNFCCC, Klimatlagar och allt annat grönt elände som FNs (EUs) klimatpolitik bedragit oss med de senaste decennierna och dags att lyfta koldioxidens enastående värde istället för att bekämpa denna livets gas.
En ljuvlig majmorgon när hela naturen tar sats inför sommar och skörd. En morgon att minnas❣️
#12 Ann L-H
Ser fram emot morgondagen eller när den än kommer.
(Clausers soltermostat kanske är lika bra som Willis E?)
Solens roll för klimatet och variationer är uppenbart.
Vi har fått se minskad molnighet parallellt med CO2 ökningen där den senare ökningen fått all credit för uppvärmningen.
Orättvist 😉