Ja, lite för makabert att kommentera. Läs och fundera själv. Undrar bara om de tänkt på processens realiteter – de var ju trots allt utbildade biologer.
Professor emeritus i Fysikalisk Kemi vid KTH. Klimatdebattör sedan 2003.
Ja, lite för makabert att kommentera. Läs och fundera själv. Undrar bara om de tänkt på processens realiteter – de var ju trots allt utbildade biologer.
Professor emeritus i Fysikalisk Kemi vid KTH. Klimatdebattör sedan 2003.
Klimatlitteratur
Varför borde vi vara rädda för den nye Joe Bidens administration?
John Christy om test av klimatmodeller
Öppen Tråd
Kopplingen mellan solen och klimatet
Naturen först
Tvivelaktig forskning
Karma. Paradiset. Limbo. Hel Asken Yggdrasil. Det finns många föreställningar om vad som händer med kroppen och själen efter döden. Få av dem är helt rationella. Många är mycket personliga, särskilt när det gäller nära anhöriga.
Men att bara få leva vidare (om än bara i molekylform och kanske lite minnen) i form av ett träd är ju fullständigt galet förstås.
För att ordet “ekologiskt” namns i artikeln kanske?
Oavsett tro på var själen blir av så måste kroppens beståndsdelar på något sätt ut i naturen igen. Materien är oförstörbar, om jag inte minns fel.
det var det knäppaste….
Varför inte fortsätta som hittills?
Det måste väl ändå vara det mest klimatsmarta sättet efter avslutad vandring här; att flytta till en etta med jordvärme. 😉
🙂
http://www.infowars.com/fluoride-in-water-linked-to-lower-iq-in-children/
🙂 🙂 🙂
Skulle det vara!
Men ändå 🙂 🙂 🙂
Totte
Schysst relevant liknelse.
Ett styckmord och en man som begraver sin fru.
Hur var det med “nivån” 🙂
Jag trodde att det var frågan om hur man på bästa sätt undviker förorening från dödas kroppar som var topic. Du hänger nu upp dig på hur individen dog. Det tycker jag är utanför ämnet.
Det blir inga föroreningar i grundvattnet under förutsättning att man inte grävt graven alldeles för djup. En vanlig jordbegravning och som inte är onödigtvis djup, måste vara den miljövänligaste metoden. Och när det gäller att spara mark kolla här, två urnor på höjden.
Tänk om DN har tillfrisknat från “NEJ NEJ NEJ tro dom inte”-syndromet? Bojsan! Har du fått avsked på grått papper kanske?
Glada nyheter Johnny?
Du vet väl inte hur fru Günther lämnade jordelivet? Du bara utgår från att hon dog en “normal naturlig” död. Jag är dock överens med dig att ämnet nu blivit makabert och bör därför överges.
”Av jord är du kommen , jord skall du åter vara.”
Borde väl rent fysikaliskt vara: Av luft är du kommen, luft skall du åter vara. De stora byggstenarna en människa består av är ju i sin grundform gas. Så tills vida att graven inte skötes av mig, för jag jordiserar nämligen direkt på plats allt vissnat växtmaterial som växt på mina föräldrars grav. Och så länge som jag jordiserar så åker det ner i jorden igen, d v s inga molekylsopor till lufthavet, vilket vore fallet om det komposterats på kyrkogårdens kompost. Behöver jag nämna att motsvarande växter på andra gravplatser ser ut att leva en tynande tillvaro i jämförelse med mina.
“Gör en sista insats för fågelskyddet: bli åtel”
Detta borde vara en värdig uppgift för Carlgren, kanske en framtida GD post.
Jag menar nu när det visar sig korkat att gräva när värdefulla restprodukter från våra kärnkraftverk.
Vi har ju byggt upp en imponerande kompetens i ämnet. Det kan inte ha varit en tok-satsning?
Re fluor i mjölken. Det kan inte vara så farligt med det. Ingen kommer att klaga. Alla ligger ju över genomsnittet på IQ värde!
Jag tror att många ser konstigheterna.
Inte du?
Det finns också platser där traditioner bjuder att man gör som tty föreslår, lägger ut sina döda direkt i naturen också så de kan bli uppätna av djurlivet.
Vi blir nog ungefär lika upprörda som när man tittar på “Pang i bygget” (Fawlty towers). 🙂
“Av jord är du kommen. Jord skall du åter varda.”
Enkelt.
Hmm…ny ide för att rädda snöleoparder…lägga sig som åtel.
Sen så gjorde ju vissa indianstammar det…gick och letande en bergstopp eller liknande för att dö. Det är säkert en fin tanke men att lägga sig som åtel…suck.
Kvar blir oorganiska beståndsdelar, främst kalciumkarbonat. Om man begravts i kalkrika delar av landet som t ex Skåne, Öland och Gotland stannar kalciumkarbonatet i jorden på obestämd tid, men i större delen av Sverige med sura jordar försvinner obrända ben snabbt, upplösta av syrorna i marken. Vid kremering förvandlas benet till olöslig kalciumapatit så brända ben står sig väldigt mycket längre i jorden.
Kort sagt, vill man försvinna spårlöst och “återgå i cirkulationen” så förefaller begravning (inhumation) vara en alldeles utmärkt lösning, så vad är problemet?
Jag tror att problemet ursprunglingen var platsbrist på kyrkogårdarna. Det var därför metoden utvecklades, och därför den inte slagit i sverige.
Hehe…faktiskt inte en dum idé 🙂
“det är som vanligt här. Ni blir upprörda över en massa konstiga saker men är helt oförmögna att förklara varför. Slängd i jorden i en kista, uppbränd eller frystorkad. Varför skulle det ena vara konstigare än det andra?”
Att vilja frystorkas för att inte förgifta grundvattnet kan för en “icke biolog” som mig te sig som konstigare än allt annat när man betänker att vi människor bara är en av tusentals arter( ? nån annan kanske orkar leta fram det exaktaste numret).
Eftersom alla andra arter vid sidan av oss människor ännu inte börjat fundera på att frystorka sig utan bara är ofina nog att bara lägga sig ned och dö varsomhelst, så kan man ju undra varför just vi människor skall vara ett sådant stort hot mot grundvattnet.
Är vi så mycket giftigare än renar, björnar, älgar, rävar och fjäll-lämmlar?
Med allt amalam och alla mediciner som vi trycker i oss är vi nog att betrakta som miljöfarligt avfall!
Tycker trots det att folk får göra vad f-n de vill när de går hädan. Däremot får jag lite dåliga vibbar av att en del önskar publicitet kring det hela……
“Ni blir upprörda över en massa saker, skriver du … ”
Vilka är “ni”?
Vilka konstiga saker menar du?
Tacksam för uttömmande svar.
PA Johansson
Jag blev väl för upprörd…………….hihi
”så kan man ju undra varför just vi människor skall vara ett sådant stort hot mot grundvattnet. Är vi så mycket giftigare än renar, björnar, älgar, rävar och fjäll-lämmlar?”
Nä, men vi är bättre på att gräva oss ner till alldeles för stora djup (kanske till grundvattnet) när vi ska begravas, än vad dina uppräknade djur är.
Jag är ägare av en stor areal mark som mest består av gammal sjöbotten (läs lera). Kan du kanske av ren välvilja dela med dig av din kunskap och tala om hur jag ska få något vettigt att växa ur den marken?
http://www.expressen.se/halsa/1.2298759/fett-ar-inte-farligt
I decennier har alla ensidigt propagerat att animaliskt fett orsakar hjärt-/kärlsjukdomar. “Forskarna” var eniga, vilket togs upp av alla dietister, journalister, Livsmedelsverket, Folkhälsoinstitutet m.fl. som alla visste att berätta hur vi skulle äta.
Men nu har något hänt:
“Forskarna har tittat närmare på en rad studier av det mättade fettets betydelse för hälsan. Till deras stora förvåning har de inte hittat något samband mellan intaget av mättat fett och risken för att utveckla blodproppar eller hjärt-kärlsjukdomar.”
Hoppsan! Konsensus rådde ju? Finns inget samband, nu plötsligt? Hur kunde man ta så fel?
Forskaren Uffe Ravnskov gav redan i början på 90-talet ut boken “Kolesterolmyten”. Tror ni att han var väl sedd? Ha, ha, jag tror att få varit så föraktade som han. Jag har inte kollat, men säkert har han beskyllts för att hota människors liv och hälsa med sin forskning. Jag skulle bli förvånad annars.
Så nu finns inget samband mellan animaliskt fett och hjärt-/kärlsjukdomar längre. Bara så att ni vet, efter 40 år av konsensus om motsatsen. Så ni TCS:are som är ute och äter tillsammans ikväll, ta gärna mycket av köttet, smöret och den feta såsen. Det kommer i alla fall inte att påverka hur snart ni måste välja mellan kremering och frystorkning.
Vad har nu detta för samband med klimatet? Inget, förstås. När det gäller klimatet vet vi ju hur det fungerar. Konsensus råder ju. Inte kan så många forskare ta fel, eller hur?
För att göra en lång historia kort (jag tänker hålla kväll nu) så citerar jag från en artikel ur tidningen Betodlaren (år1999) och som handlar om hur de italienska sockerbetsodlarna kan få stora skördar trots hårda lerjordar och torka:
”Den grundläggande jordbearbetningen sker redan på sommaren före sockerbetorna. Höstvete är dominerande förfrukt och när den har tröskats i början av juli är det djup plöjning som gäller. Man kör ner plogen på 40-50 centimeter så att jorden luckras rejält. Något annat är inte att tänka på enligt expertisen. Betan måste ha luckert för att snabbt kunna tränga ner på djupet.”
Plöjningsdjup ner till 40-50 centimeter är lite skillnad mot Rockström, och många med honom, plöjningsfria feltänk och som i förlängningen betyder fortsatt svält i u-ländrena.
Ett lite tillägg. Jag vet inte om du känner till den ”svarta jorden” i Ryssland? Men det är ett stort område i Ryssland med ett otroligt djupt och fint matjordslager. Där har man funnit att om man plöjer två gånger, en tidig och en lite senare, så ökade skörderesultaten ännu mer än med enbart en plöjning. Att bruka jorden maximalt är tyvärr ingen specialitet för Sverige.
Och Toprunner som frågade om lerjord…
Jag är ingen expert, men har viss erfarenhet från ett litet projekt på kompakt lera. Eftersom det bara handlade om en liten yta, som dessutom bara skulle omvandlas till en gräsmatta, så fräste jag upp den kompakta leran efter att ha täckt den med ett rejält lager sand. Den blev liksom lite mer lucker..
En liten inblandning av torvmull hade nog behövts om jag inte hade toppat med mera sand och en färdig gräsmatta som jag bara rullade ut…
Och detta är helt sant, men när det gäller större ytor för odling av annat än gräs så är det nog ett ihärdigt plöjande i kombination med inblandning av grövre material som krävs. Kanske sand blandat med halm? Inte vet jag.
Tycker du inte att du generaliserar väl mycket nu?
Tacksam om du höjer nivån lite och inte drar alla över en kam…
Hur förbättra lera. Nedanstående stycke är ordagrant hämtat ur Den Praktiske Landtbrukaren, anno 1907. Som framgår så kunde man bruka jorden bättre för hundra år sedan än dagens kompost- ytgödsling- och skrota plogen tramseri.
”Matjorden och alfen
Matjordens djup har ett stort inflytande på jordens fruktbarhet därigenom, att den erbjuder växterna ett större näringsförråd ju djupare den är, hvarjämte hon i samma mån kan upptaga och kvarhålla en större mängd fruktighet. Vid inträffande torka lida skördarna alltid mycket på grund jord. Samma är förhållandet de tider då ymnigare nederbörd inträffar. En grund matjord bör därför, såvidt möjligt är, fördjupas och förbättras (=jordisering – min kommentar). Alfven har äfven stort inflytande på jordens fruktbarhet. Ju mer godartad den är, ju mer näring lämnar den åt djuprotväxterna. Den kan äfven förvandlas till matjord genom djupare bearbetning. Kol är en hufvudbeståndsdel i mullämnena och dessa havfa, såsom antydt är, en mycket stor betydelse för åkerjordens bördighet.”
🙂