Klimatalarmism – en postmodernistisk företeelse

Idag kommer ett gästinlägg från Gunnar Holmgren och Kurt Wahlstedt. Gunnar och Kurt driver en egen blogg men är också trogna följare av Klimatupplysningen. Detta är deras första inlägg här på bloggen och vi hoppas se en fortsättning på dagens tråd.

Gunnar Holmgren är fd Prefekt vid Ångströmslaboratoriet vi Uppsala Universitet. Hans specialområde är astrofysik och då speciellt norrsken. Amerikanarna har ju ett uttryck “it’s not rocket science” när det är något som man borde förstå men det känns tryggt att Klimatupplysningen nu  har någon att rådfråga även om det verkligen är “rocket science”.

Kurt Wahlstedt är praktiserande psykiater och företagsläkare men har även han en forskarbakgrund. Till skillnad från Gunnar så skådar dock Kurt in i vårat innersta och undersöker med hjälp av datatomografi hur våra hjärnor påverkas vid olika fobier.

Dagens inlägg kommer dock inte handla vare sig om kosmos eller neuroner utom om postmodernismen och dess påverkan i dagens samhälle.

 


 

När vi, för cirka två år sedan, hösten 2018, började penetrera frågan om antropogen klimatförändring, trodde vi, kanske naivt, att frågan enbart var av vetenskaplig art. Vår slutsats, efter att ha satt oss in i den vetenskapliga frågeställningen är att koldioxiden kan, genom den så kallade växthuseffekten, påverka jordens klimat i princip, men omfattningen av denna är så liten att den inte skulle kunna påvisas experimentellt och är därmed utan betydelse för klimatet.

Efter att ha blivit övertygade om det svaga vetenskapliga underlaget för klimatalarmismen, tog vi förstås upp frågan med vår omgivning. Vi hade tidigare ibland berättat om våra forskningsområden, rymdfysik respektive psykiatri, och mötts av stort intresse och gensvar. Med klimatfrågan, som också ligger nära rymdfysiken, var gensvaret det motsatta, misstro och en skeptisk, avvisande hållning. Vi blev besvikna och förvånade och beslöt oss att försöka förstå varför klimatfrågan inte kunde diskuteras som en normal vetenskaplig fråga. Hur kommer det sig att personer som hävdar att uppgifterna i IPCC:s vetenskapliga underlag inte borde ge anledning till alarmism, stämplas som dissidenter/klimatförnekare?

Kandidater till klimatalarmismens popularitet skulle kunna vara: 1. Människornas längtan efter godhet (att rädda världen från undergång); 2. Människornas behov av en (sekulär) religion; 3. Girighet hos de internationella oligarkerna (en strävan efter globalism för att därigenom undanröja nationella hinder för affärer); 4. Ekonomiska låsningar till klimatalarmism på grund av försörjning, affärer, forskningsanslag eller NGO-anslag; 5. (svep)skäl till beskattning; 6. Den postmodernistiska tidsandan. Här ska vi koncentrera oss på kandidat 6: postmodernismen.

Viktiga filosofer för postmodernismen är bland andra: Rousseau, Kant, Nietzsche, Heidegger, Bataille, Blanchot, Lyotard, Foucault, Derrida. Se bilagan för mer information om postmodernismens filosofer. Här kommer vi framför allt att relatera till Martin Heidegger (1889-1976). I Wikipedia läser vi under rubriken Postmodern filosofi (min fetstil):

“Ett idealiskt postmodernt samhälle karaktäriseras av att tilltron till objektiva sanningar raserats, inga ideologier eller religioner anses längre tillförlitliga och tilltron till vetenskapen har gått förlorad. […]
Trots att postmodernister skyr enkla definitioner kan begreppet ändå i allmänhet sägas kännetecknas av:

  • En reaktion mot modernismens strävan efter framsteg, objektivitet och förnuft (se nihilism)
  • Accepterandet av ett massmediadominerat samhälle, där det inte finns någon originalitet, bara kopior, och där parodi, satir, självreferens blir naturliga uttryckssätt
  • Accepterandet av världens globalisering, decentralisering, fragmentisering och pluralism
  • Idén om att allt är relativt och subjektivt, till exempel erfarenhet, mening, moral (se existentialism) och kultur (se kulturrelativism)”

Postmodernistiska influenser inom klimatalarmism

Vetenskapen

En fundamental tes i postmodernismen är att det inte finns några objektiva sanningar. Tilltron till vetenskapen, som inom postmodernismen betraktas som en förtryckarmekanism, är obefintlig. I förordet till den svenska upplagan av Stephen Hicks bok Postmodernismens förklaring skriver Peter Santesson:

“En annan slående egenskap hos de kunskapsrelativiserande glasögonen är deras tendens att åka på och av helt beroende på vilket ämne det gäller. Handlar det om kommunismens offer i Sovjetunionen kan man finna olika ”berättelser” och ”perspektiv” inte historiska fakta. Handlar det om nazismens offer är samma provocerande tankestil genast mer svårsåld. Och gäller det sambandet mellan koldioxidhalten i atmosfären och årsmedeltemperaturen återvänder vips varenda vänsterhermeneutiker till den rena och oförfalskade tron på sanningens existens. Ve den som andas minsta synpunkt på vilka orsakssamband som entydigt kan fastställas genom olika mätningar, experiment och modeller”.

Nedan följer några exempel där klimatalarmismen har tillämpat principen om att det inte finns några objektiva sanningar:

CMIP5 90 models global Tsfc vs obs thru 2013
Fig.1 Jämförelse mellan modeller och observationer, Roy Spencer 2013

Figur 1 visar prognoser för utvecklingen av jordens medeltemperatur baserat på ett stort antal matematiska modeller. Dessutom visas faktiska observationer av medeltemperaturen. Det framgår tydligt att modellerna kraftigt överskattar temperaturen. Klimatalarmismen har emellertid valt att grunda sina slutsatser enbart på modellerna och bortse från observationerna, vilket man tydligen anser sig kunna göra eftersom det, enligt postmodernismen, inte finns någon objektiv sanning. Detta är i överensstämmelse med en av filosofen Heideggers slutsatser: Förnuftet är subjektivt och oförmöget att nå fram till sanningar om verkligheten. [Ref 1, p 70]

hadcrut4
Fig 2. Temperaturdata från HadCRUT4 av Roger Andrews, annoteringar av Euan Mearns

Figur 2 visar temperaturanomalier under perioden 1850 till 2010. Klimatalarmismen hävdar bestämt att den temperaturökning som äger rum från 1970-talet till 2010 beror på människans utsläpp av koldioxid, främst genom förbränning av fossilt bränsle. En jämförbar ökning under perioden 1910 till 1945 kan emellertid, enligt skeptikerna, inte bero på antropogent tillskott av koldioxid till atmosfären eftersom perioden inträffar före den stora industrialiseringen.Här kan det kanske passa med en annan av Heideggers slutsatser: Logiska motsägelser är varken tecken på felaktigheter eller över huvud taget viktiga [Ref 1, p 70]

Klimatalarmism och den långa marschen genom institutionerna

Idéer som 1968 omhuldades endast i revolutionära, om än högljudda och inflytelserika, vänstersekter, blev under 2010- talet regeringspolitik. Den långa marschen genom institutionerna som Rudi Dutschke, den tyske studentledaren under upproren 1968, förespråkade som den revolutionära vänsterns strateg, blev kort sagt så mycket mer lyckosam när de marscherande bytte ut den marxistiska promenadkostymen mot en postmodernistisk. [Ref 1, p 233]

Medierna

Det är väl känt genom undersökningar att ”gammelmedia” domineras av journalister med röd/gröna åsikter. Detta har inneburit att inlägg med kritik mot klimatalarmism har effektivt blockerats sedan lång tid tillbaka. På senare tid har det också blivit allt svårare att nå fram i alternativa media. Så här skriver Ingemar Nordin i Klimatrealisternas blogg:

Under många år så har våra svenska stormedia direkt motarbetat all öppen diskussion om klimatet. Istället har de blivit propagandamaskiner för en ovetenskaplig och dogmatisk alarmism. De politiska besluten är fattade, menar de, och då har läsare och tittare bara att rätta och packa sig. Något utrymme för den verkliga klimatvetenskapliga diskussionen finns inte och får absolut inte nå ut till allmänheten.
[…]

Vi som är skeptiska till att det finns ett klimathot har sedan länge blivit bojkottade av alla rikstidningar och av public service. Tvärt om har ett flertal reportage skrivits om oss som anklagar oss för att vara illasinnade människor som vill att världen skall gå under. Man spinner sina konspirationsteorier att alla klimathotsskeptiker är äldre, vita medelålders män finansierade av Big Oil.  Och många tror dem tyvärr fastän fakta lätt motbevisar anklagelsen.

Vi avslutar avsnittet om konsekvenserna av den långa marschen genom medierna av postmodernistiskt tänkande med länkar till två exempel: Det första diskuterar hur Peter Stilbs intervjuas i Sveriges Radios Vetenskapsprogram och där det utsända reportaget genom kraftig redigering ger en helt felaktig bild av Peter Stilbs ursprungliga svar. Det andra exemplet visar hur Sveriges Televisions Klimatreporter Erika Bjerström ger uppenbart felaktiga svar i en nyhetsintervju.

Skolor och universitet

Som en introduktion till postmodernismen skriver Stephen Hicks [Ref 1, p 9 ff]…

Frank Lentriccia förklarar att postmodernismen ”inte söker finna sanningens grundval och villkor, utan utövar makt som syftar till social förändring”. Postmoderna professorers uppgift består i att hjälpa studenter att ”upptäcka, konfrontera och motsätta sig samtidens politiska fasor”. Enligt postmodernismen är dessa fasor mest framträdande i västvärlden, eftersom det är där förnuftet och makten är som mest utvecklade.Men lidandet som följer av fasorna är inte jämlikt fördelat, vare sig vad gäller angripare eller offer. Män, vita och rika håller i maktpiskan, och de använder den med sådan grymhet att kvinnor, etniska minoriteter och fattiga missgynnas.

I Ref 2, sidorna 227 och framåt:

Skolverkets handledning Normkritisk pedagogik – ett sätt att motverka strukturell rasism i skolan från 2017 har baserats på intersektionella teorier. […]
Här framstår Sverige som präglat av rasistiskt förtryck. […]
Detta överensstämmer med Skolinspektionen anslag vid genomgång av kemiämnet 2011 som resulterade i studien Innehåll och användning av läromedel. En kvalitetsgranskning med exemplet kemi i årskurs 4 och 5. […]
Den som i egenskap av vetenskapsman och forskare trott sig beskriva fakta och förmedla kunskap har levt i villfarelse. Han eller hon har ju bara varit ett verktyg för bakomliggande krafter med ambitionen att bevaka maktintressen. […]
Läromedel ansågs således inte i första hand förmedla kunskaper och forskningsrön. I enlighet med ”den […] allmänt rådande synen” beskrev läroböckerna inte verkligheten ur ett naturvetenskapligt – eller kemiskt – perspektiv utan skapade eller konstruerade verkligheten. Och konsekvenserna av detta hade inte bara att göra med atomer och molekyler: ”kemiläromedlen bidrar […] till att forma en uppfattning om vad som är normalt och eftersträvansvärt.

Kemi är ju ett ämne som är högst relevant, mer än meteorologi, för förståelse av klimatfrågan, speciellt växthuseffekten! Om ovanstående ger rysningar för en vetenskapsman, låt oss avsluta vår exkursion till den postmodernistiska skolans värld genom att länka till tidningsurklippet med skolan i Umeå som för ett år sedan påbjöd alla elever, med inbjudna föräldrar, att under skoltid gå ut på sta’n för att gemensamt demonstrera för klimatalarmismen! Man häpnar – är det ens lagligt? – Men kanske ändå förståeligt om man har en lärobok skriven av en klimataktivist.

Och hur står det till med det postmodernistiska universitetet?

Anders Björnsson skriver i Patrik Engellaus bok Min oro [Ref 3, p 101]:

Universitetsprofessorer har förlorat sin oavsättlighet (de var fram till början av 90-talet tillsvidareförordnade med samma författningsmässiga ställning som domare). Den akademiska personalen har alltmer motats ut ur universitetens styrande organ. Konsistorier och universitetsstyrelser har numera bastant majoritet av så kallade allmänrepresentanter (politiker, näringslivsdirektörer, organisationsbyråkrater). Vid ett tillfälle var rentav landets rikspolischef – en socialdemokratisk ämbetsman – ordförande i styrelsen för Stockholms universitet. (Inte ens i Sovjetryssland på sin tid var det tänkbart att KGB-chefen skulle ha suttit ordförande i Moskvauniversitetets styrelse). Fram till halvårsskiftet 1993 utnämndes professorer av regeringen på så kallad fullmakt, och det var då näst intill omöjligt att avsätta en obekväm professor. Ett universitets professorer (plus representanter för vissa andra kategorier) valde rektor bland de sina. Rektor företrädde verksamheten och ledde arbetet i styrelse eller konsistorium. Idag rekryteras rektor externt. Hon utses av regeringen och anställer och avsätter sina professorer. […] Överallt har kollegiala styrformer byggda på självförvaltningens principer trängts undan och en hierarkisk linjeorganisation etablerats. […] Förhållandet avspeglas av att ytterst få obekväma röster vågar komma till tals i dagens universitetsvärld. Förr kunde professorer protestera. Det gör de inte längre. De är livrädda om sina anslag och sina tjänster. De disciplineras och kuvas dagligdags av rektorsväldet. Det fegas i väldig omfattning.

Den ökade politiseringen och postmodernistiska idéers intåg i svenska universitet, även på tekniska och naturvetenskapliga fakulteter, har lett till att skeptiker till klimatalarmismen kartläggs och hängs ut i forskningsprojekt med statligt stöd. Sådana projekt pågår bland annat på Chalmers och KTH. Chalmersprojektet tas upp av Elsa Widding i en videoföreläsning. Både i Chalmersprojektet och i en studie vid Uppsala Universitet, psykologiska institutionen, pekas äldre vita män ut som mest benägna att bli ”klimatförnekare” Denna grupp ges samtidigt en rad andra negativa egenskaper. Detta överensstämmer väl med beskrivningarna ovan av postmodernistiska karakteristika.

Klimatalarmism och språket

Språket är viktigt inom postmodernismen. Det är till och med så att språket påverkar verkligheten. Det behöver dock inte vara kopplat till verkligheten i den mån någon objektiv sådan existerar. Vi har berört detta redan i föregående avsnitt. Enligt Heideggers filosofi: Förnuftets beståndsdelar – ord och begrepp – är hinder som måste skalas bort, genomgå destruktion eller på annat sätt avslöjas.
I ett avsnitt om demaskering och retorik, skriver Stephen Hicks [Ref 1, p 177 ff]:

För postmodernisten kan språket inte vara kognitivt eftersom det inte är kopplat till verkligheten, varken till en yttre verklighet eller till en underliggande essens. Språket handlar varken om att vara medveten om omgivningen eller om att skilja sant från falskt, eller ens om traditionell argumentation i syfte att formulera giltiga, välgrundade och sannolika utsagor. Postmodernismen omstöper således retorikens natur: Retoriken är övertalning utan kognitiv uppfattningsförmåga.
…..
Detta förklarar både den hårda ton som postmodern retorik ofta håller sig med. De regelbundna personangreppen, de frekventa halmgubbarna och de återkommande försöken att tysta avvikande röster är alla logiska följder av postmodernismens kunskapsteoretiska uppfattning av språket.

Några exempel: Den övergripande benämningen inom klimatalarmismen har ändrats från ”global uppvärmning” (global warming) efterhand som uppvärmningen avstannade i början av millennieskiftet till ”klimatförändring” (climate change). Innevarande tidsålder, Holocen, benämns Antropocen. Ett antal skällsord har etablerats: klimatförnekare, flygskam, faktaresistent, klimatalarmist med flera. Koldioxid benämns ibland som ”förorening”.

Klimatalarmism och klimatångest

En av tankarna i postmodernismen, baserad på Heideggers filosofi är:
Känslor, särskilt ängslan och ångest och andra dystra känslor, är bättre ledsagare än förnuftet. [Ref 1, p70] Detta är i god överensstämmelse med klimatalarmismens grundläggande strategi, att göra människorna rädda för att förmås att acceptera politiska åtgärder som annars inte hade varit möjliga. För att få exempel på detta kan man normalt läsa den dagliga (MSM-)tidningen. Säkra källor till alarmistisk text finner man i Björn Wimans krönikor i DN eller i Peter Alestigs artiklar i Svenska Dagbladet. Säkra kort är också agronom Johan Rockströms månatliga krönikor i SvD. Andra säkra påhejare av klimatångesten är SR (t.ex programmen Klotet eller vetenskapsredaktionen) och SVT (Aktuellt och Rapport).

320px Greta Thunberg 7
Greta utanför riksdagshuset, bild Anders Hellberg

Klimatalarmism och antihumanism

Heidegger för diskussioner om antihumanism med återkommande uppmaningar till oss att hörsamma Varat, att känna skuld inför Varat. Vilket, om vi tillåter oss att vara logiska, betyder att vi ska offra oss själva för Intet [Ref 1, p 71]. Foucault utvidgar sin längtan efter utplåning till att omfatta hela mänskligheten. i slutet av ”Les Mots et les Choses” till exempel, talar han nästan längtansfullt om mänsklighetens förestående utplåning: Människan är ”en sentida uppfinning” som snart kommer att utplånas, likt ett ansikte ritat i sanden vid havets rand. Gud är död, skrev Hegel och Nitzsche. Människan kommer också att dö, hoppades Foucault. [Ref 1, p 193]

Liknande tankar finns inom klimatalarmismen, där människan ses som orsakande en miljökatastrof. En tidig sådan vision ges i Romklubbens idébok Tillväxtens gränser, 1972. I Verena Braunschweigers bok Kinderfrei statt kinderlos propagerar hon för att mänskligheten tills vidare bör avstå från att föda barn. I England har det bildats sammanslutningar för kvinnor för att vägra föda barn. Det finns till och med personer som är beredda att sterilisera sig för att minska klimatbelastningen av fler människor på jorden.

Klimatalarmism och globalism

Stephen Hicks skriver i sin bok Postmodernismens förklaring [Ref 1, p 110 ff]:

Ur individuella självuppoffringar och nationskrig hoppades Kant att människosläktet skulle uppnå fullständig utveckling, och att en världsomfattande federation av stater (”ett folkförbund”) skulle uppstå där man levde i fred och harmoni med varandra och medborgarnas fullständiga moraliska utveckling möjliggjordes. Som Kant sedan sammanfattade i ”Das Ende aller Dinge”, 1794 skulle människorna sedan till slut kunna förbereda sig själva på ”domen, förlåtelsen eller förbannelsen från världens domare”. Detta är naturens förborgade plan, dess dolda avsikt; det är förutbestämt, så vi vet vad som är att vänta.
Klimatalarmismen är till sin natur globalistisk (inget enskilt land skulle ensamt kunna rädda jorden från en klimatkatastrof) och ansluter därför bra till postmodernismens filosofi både med avseende på ”ett världsomfattande förbund av stater” och det underliggande ”religiösa” hotet om slutlig dom. Den globalistiska prägeln av klimatalarmismen manifesteras bland annat av att det ledande organet IPCC (Intergovernmental Panel of Climate Change) är ett politiskt organ under FN; EU är mycket aktivt i att minska de ingående ländernas koldioxidutsläpp. Ett annat sådant globalt organ är Romklubben.

Diskussion

När vi först blev varse den negativa, rentav fientliga, inställningen till klimatskepticism (det vill säga skepticism till antropogen klimatpåverkan) kunde vi inte förstå anledningen till detta. Som forskare hade vi ju vant oss vid att debattera vetenskapliga hypoteser utan att det innebar personligt agg till personer som framförde vetenskapliga motargument. Vi hade också vant oss vid att diskussionerna följde viss logik i argumentationen och att givna förutsättningar, till exempel i form av experiment, accepterades. Inget av denna vetenskapliga rationalitet eller förnuft fann vi i klimatdebatten. Efter att ha satt oss in i de postmodernistiska teorier som dominerar dagens samhällsdebatt förstår jag, förnuftsmässigt, fortfarande inte fenomenet klimatalarmism, men vi har fått ett sammanhang som inte stod klart för oss tidigare. Klimatalarmismen betraktad i ett postmodernistiskt perspektiv förklarar varför vetenskapliga argument eller metodik inte är tillämpliga. Postmodernismen förkastar ju vetenskap och förnuft (det finns ingen objektiv verklighet), och därmed blir vetenskapliga argument helt irrelevanta. Postmodernismen hyllar däremot andra ideal för vilka klimatalarmismen utgör lämpligt medel: globalism, socialism, intersektionalitet, genusfrågan, multikulturalism, relativism, antihumanism, politisering av universitet [Ref 4] och skolor, med mera.

Det bör också noteras att klimatalarmismen och postmodernismen har utvecklats under ungefär samma tidsperiod, från mitten av 1900-talet till idag. Det har alltid förvånat oss att klimatfrågan har blivit politiserad, med preferens för röd/gröna värderingar. Det är ju inte uppenbart varför en, i grunden, röd/grön åsiktsuppsättning skulle innebära att man anser att koldioxid i atmosfären påverkar klimatet. Kopplingen till postmodernismen förklarar emellertid klimatfrågans politisering. Postmodernismen anses ju allmänt, liksom klimatalarmismen, vara associerad med politik på vänsterkanten. En, kanske ännu mer förvånande sak, är att i klimatfrågan, har de internationella miljardärerna gjort gemensam sak med den röd/gröna rörelsen (se till exempel Jacob Nordangårds undersökningar av Rockefellerfamiljens engagemang). Postmodernistiska värderingar (till exempel globalism) bejakas till stor del av de stora internationella miljardärerna och den västerländska medelklassen, vilket skulle kunna förklara det ekonomiska och politiska stöd som klimatalarmismen får av oligarkerna (Romklubben, IPCC, ekonomiskt stöd till NGO:er mm).

Vi har, genom exempel visat att klimatalarmismen har mycket gemensamt med postmodernismens tankegrund. Vi har inte hittat uppenbara exempel där klimatalarmismen går emot postmodernismen. Många skulle kanske inte hålla med om den senare utsagan med hänvisning till att klimatalarmister ständigt hänvisar till FN:s ”Intergovernmental Committee on Climate Change”, IPPC som har ett omfattande arbete för att sammanställa de vetenskapliga rönen inom området. Man ska då ha klart för sig att man i allmänhet avser IPCC:s ”Summary for policy makers”, det vill säga den sammanfattning som görs av och för politiker. Dessa slutsater överensstämmer inte alltid med de vetenskapliga rapporterna. Alarmismen lutar sig oftast mot de modeller som används för att beskriva olika framtidsscenarier, av vilka många, även av IPCC; karakteriseras av att vara osannolika. De så kallade klimatskeptikernas argument grundar sig oftast på samma vetenskapliga material som ligger till grund för IPCC:s sammanfattning, men man drar slutsatsen att någon anledning till alarmism inte föreligger.

Referenser

  1. Stephen Hicks: Postmodernismens förklaring, Skepticism och socialism från Rousseau till Foucault, Timbro förlag Timbro
  2. Johan Lundberg: När postmodernismen kom till Sverige, Timbro förlag
  3. Patrik Engellau: Min oro, Stiftelsen Den Nya Välfärden
  4. Ivar Arpi och Anna-Karin Wyndhamn: Genusdoktrinen, Fri Tanke Förlag

Kommentarer

Kommentera längst ner på sidan.

  1. Lennart Bengtsson

    Den viktiga frågan är varför den helt destruktiva postmodernismen har etablerat sig så effektivt i så väl akademia som i politik. En orsak kan var den försämrade kvalitén inom den naturvetenskapliga utbildningen och den dominerande roll som humaniora och allmänt tyckande har fått i samhällsdebatten. Om man studerar vår tid från 1950-talets mitt framstår det intellektuella förfallet i samhällsdebatten som närmast omöjlig att föreställa sig!
    Hur kan detta vanvett fortsätta att förgifta samhället? Det är ju faktiskt ännu värre än 68-rörelsen, vilket inte säger så lite.

  2. Anders Gustafsson

    Tack för en intressant och bra artikel.

    /Anders

  3. Lasse

    Tack.
    Frågor som belyses på denna nivå förtjänar en plats i media.
    Har ni ambitioner på att få upp debatten i media?
    DN skall ju satsa på en klimatredaktör, för en dag, en som vill se forskare uttala sig.

  4. Tack för den här artikeln!

    Jag uppskattar era 6 kandidater till klimatalarmismens popularitet. En iakttagelse är att de olika kandidaterna alla har sin del, men de gäller olika gruppers förhållande till alarmismen. Det finns uppenbarligen stora grupper som materiellt eller känslomässigt är beorende av alarmismen. Att alla vill vara goda är väl också sant.

    Men det ni riktigt tar fram är att postmodernismen är det som mest av allt försvårar en debatt.

    Jag hoppas att denna artikel får spridning utan för KU

  5. Rolf Mellberg

    Mycket glädjande med ytterligare två uppenbarligen högkompetenta gästskribenter, stort TACK, det här gav verkligen mersmak. Vi vill ha mer !!!

    Men jag vill främst vända mig till dig Gunnar mot bakgrund av din ytterst relevanta bakgrund.

    Jag är nämligen mycket intresserad av solens påverkan på vår planet och menar att här kan det tänkas att IPCC gjort grava felbedömningar när de menar att denna påverkan är ytterst marginell.

    Du har säkerligen i dina studier redan bekantat dig med Henrik Svensmark, Nir Shaviv och Valentina Charkova, kanske även med Jasper Kirkby, d.v.s. teorier om den kosmiska stråleningens (sol-modererade aerosolmekanismer) effekt på moln.
    Men det finns troligen en hel del annan astrofysisk påverkan på klimatet där teorierna ännu icke är så tydligt formulerade kring t ex solvindens och/eller solmagnetismens inverkan på sådant som jonosfär, stratosfär, ozon, kemi, laddning och strömningar på dessa nivåer. T ex kan det möjligen vara så att det justg nu mycket utdragna solaktivitetsminimum genererar högre frekvens av låsta jetströmmar. VIlket kan få mycket allvarligare följder för människor än en halv grad ytterligare uppvärmning.

    Inom detta (för oss fysikintresserade på denna blogg) superintressanta område skulle jag välkomna mer kunskapsspridning, Kan du hjälpa till med det?

    Eller några av dina gamla kollegor som – om de är rädda för “hyenorna” i media – kan uttrycka sig genom dig?

    Stort tack igen. Hoppas på mer astrofysik här!!!

  6. foliehatt

    Jag är väldigt rädd för att klimatbubblan, när den spricker, kommer att resultera i att folk i gemen totalt tappar förtroende för vetenskap och vetenskapsmän.

  7. Lasse

    #5 Rolf M
    Hoppas att du följer den dagliga rapporteringen från Suspicious observers
    Nytt avsnitt varje eftermiddag!
    Han brukar röra sig mest i rymden men har ofta med korta hänvisningar till klimatforskningen inom detta område.
    ( https://www.youtube.com/channel/UCTiL1q9YbrVam5nP2xzFTWQ)

    Ja vem vill inte veta om solen och molnens påverkan?
    (SMHI)-fast det var en retorisk fråga! 😉

  8. Tack för ett intressant inlägg. Ur led är tiden i vår del av världen. Österut, ännu kvar i en upplysningstid med tro på människans förnuft, förundras man nog storligen. Och visst måste Björn Wiman som frontfigur i DN för klimatfrågor vara postmodernism.

  9. Peter Svensson

    Att de klimathotstroende vill tysta debatten beror på att de själva är övertygade om att vi står inför en nära katastrof och att allt fokus måste ligga på att vidta åtgärder. De anser att alla som har invändningar bara fördröjer och försinkar processen. Det är också där de fascistiska tankarna kommer in, att man skall inrätta en klimatdiktatur som kan vidta de nödvändiga åtgärderna och inte låta folk med fel uppfattning få störa processen.

    Även om de flesta inom klimatdebatten fortfarande står upp för demokratiska värden, så är det uppenbart att anledningen till att klimathotsskeptiker inte ges utrymme i media är just detta. Man vill inte ha en diskussion som riskerar att fördröja de påstått avgörande politiska besluten.

    Dessutom tror jag att idén om att människan kan påverka jordens klimat tilltalar människans grandiosa uppfattning om sig själv. Vi människor försöker hela tiden bemästra olika saker. Vi bestiger de högsta bergen, vi åker till månen, vi skickar farkoster till Mars, vi uppfinner avancerad teknik. Självklart borde vi också kunna bemästra klimatet? Jag tror det är därför klimatalarmisterna får så stort gehör för sina ståndpunkter – det tilltalar människans fåfänga. Vi har identifierat ett problem, och nu skall vi lösa det.

  10. Anders Nyström

    Tack! Den artikeln behöver jag läsa noggrant ytterligare någon gång. Jag kom att tänka på Hans Jenseviks youtubevideo “Den nya retorikens teori”, som är nr rvå i en serie av tre,

  11. Simon

    Tack för en jättebra artikel. Den reflekterar väldigt väl vad jag själv anser om denna klimathysteri som pågår. Tänk skulle man kunna få läsa sånt här i “vanlig” media.

  12. balato

    Tack för en mycket intressant artikel. Förklarar mycket bra hur det ligger till med klimataktivismen.

  13. En utmärkt filosofisk betraktelse om filosofins utmarker. Tack för den!

    Jag satte igång och började beskriva modernismens och postmodernismen filosofiska rötter men insåg snabbt att det skulle bli en lärobok i filosofins historia (Hume, Kant, positivismen med undergrupper som flykten in i statistiken, Wittgenstein, “The linguistic turn” etc.). Så det får bli en annan gång 🙂

  14. Björn

    Klapp klapp klapp…! Intressant betraktelse. Man skulle väl härmed kunna påstå att pragmatismen är motsatsen till postmodernismen. Postmodernisterna tror sig kunna med ord kunna skapa, eller som de faktiskt gör, blåser upp en pseudoverklighetsballong, medan pragmatismen beskriver, eller försöker beskriva verkligheten utifrån observation. I en pragmatisk värld, finns en ofrånkomlig materiell värld med konsekvenser, vilken har givit upphov till vetenskapens alla begrepp, där orden har direkt koppling till de observerade fysikaliska fenomenen. Om man vänder på det och ser verkligheten från den språkliga sidan, så finns det en direkt koppling mellan ord, verklighet och konsekvens.

  15. Rolf Mellberg

    #8 Eilif

    Appropå Björn Wiman, överstepräst på DN.

    Han bevistade Linköping för snart två år sen, bl.a. i syfte att prångla (många?) ut sin bok om apokalypsen. Boken betitlad: Sent på Jorden.

    Passande nog höll biskopen för Linköpings stift, Martin Modeus klimatteologisk mässa tillsammans denne Wiman i vår domkyrka, med några hundra troende i församlingen. (samt minst en icke troende observatör – jag själv)

    Björn berättade att nästa anhalt i stan skulle bli vårt universitet där han skulle “ryggdunka” (min tolkning) med professor Björn-Ola Linner. Denne professor ägnar sig åt klimatpolitik och det slår mig nu att kritisk granskning av hans “forskning” verkar lysa med sin frånvaro.

    Kan någon hugad skribent här ta sig an detta ämne? Här kommer en liten introduktion till denna postmoderne? “vetenskapsman”.

    https://www.linkoping.se/klimatsmart-linkoping/Klimatsmarta-satsningar-i-linkoping/intervju-med-klimatforskare-bjorn-ola-linner/

  16. Gösta Surén

    Mycket bra sammanfattning av den sorgliga fanatism som får så stort utrymme i media. Ett stort problem är hur vi skall kunna få ut det klimatrealistiska budskapet till den stora allmänheten. Det råder ju åsiktsdiktatur
    inom SVT/SR och de stora medierna.

  17. Ann+Löfving-Henriksson

    Bästa Kurt och Gunnar!
    Efter att ha njutit av en underbar båtmorgon vid västerhavet, med sol i de gyllene höstfärgerna, blev det tid för KU och dagens inlägg. Ett överraskande inlägg, som jag längtat efter utan att veta att det fanns. Det var givande, oerhört innehållsrikt och måste smältas. Tack för att ni anförtror KUs läsare era insikter och tankar.
    Efter själva inlägget blev det dags för er egen blogg med ytterligare insikter och tankar. Tack, tack!
    Trist att det glada sorlet vid middagen under klimarealistenes konferens i Oslo störde möjligheterna för sammanhängande tankeutbyte, men tack för sällskapet!
    / Ann

  18. Rolf Mellberg

    #7 Lasse

    Jodå denna site och denne sköne Ben Davidson håller jag lite sporadiskt koll på. Jag gillar hans “signum” i slutet av alla dagliga filmer …Eyes open – No fear – Stay safe everyone! 🙂

    Men mest intressant är när han producerar lite längre och mer substansiella filmer. Det var dock ett tag sedan jag såg något sådant.

    Om du Lasse håller koll ofta på vad Ben hittar på, kan inte du ge ett tips här på lördagarna till oss andra?
    Under rubriken: Nyheter från yttre rymden!

    🙂

  19. LBt

    Väljer man i Fig 1 UAH från 1979 till 2020 får man en uppgång om 0,8 grader vilket ligger på modellernas genomsnitt.

    Det är beträffande Fig 2 välkänt att inslaget från CO2 är begränsat, mindre än hälften, beräkningar från 1930-talet uppskattar den till 0,02 grader per decennium. Det är också välkänt att temperaturkurvan tycks påverkad av en 60-årscykel som 1910-40 kan tillföra så mycket som 0,1-0,2 grader samt att det runt 1940 inträffade en ovanligt utsträckt ElNinjo.

  20. #5 Mellberg
    Jag känner naturligtvis till Svensmarks forskning, men bara via webben, bl.a KU. Min första kontakt med klimatfrågan fick jag emellertid via hans kollega Eigil Friis Kristensen redan för 35 år sedan. Eigil visade mig mycket höga korrelationer mellan solcyklernas längd och medeltemperatur på norra halvklotet. Därefter har jag inte följt den forskningen professionellt, så jag kan nog inte bidra med så mycket djuplodande information, men kommer nog att försöka uppdatera mig inom området.

  21. StaffanR

    Tack för ett väldigt intressant och givande inlägg!
    Det är många som skulle behöva läsa och begrunda detta.

  22. LBT #19,

    “Väljer man i Fig 1 UAH från 1979 till 2020 får man en uppgång om 0,8 grader vilket ligger på modellernas genomsnitt.”

    Källa på det?

    Tvärt om säger även uppdaterade modeller och jämförelser med HadCrut att det fortfarande skiljer c:a 50% mellan den genomsnittliga modelltrenden och den observerade trenden sedan 1979. Detta trots en mycket kraftig El Nino 2017.

    https://www.thegwpf.com/climate-models-vs-observations-2019-update/

    https://www.drroyspencer.com/2020/06/cmip6-climate-models-producing-50-more-surface-warming-than-observations-since-1979/

    Diskrepansen med UAH är ännu större, särskilt över tropikerna sedan 2000.

  23. Björn #14,

    Pragmatismen tillhör tyvärr samma familj av postmodernistiska riktningar som nämns i inlägget. Sanningsbegreppet ersätts med användbarhet eller funktionsduglighet.

    Detta är ett filosofiskt misstag menar jag och många med mig. Du kan ha en fungerande och användbar metod eller teknik som ändå är baserad på en falsk teori. Och tur är väl det eftersom vi aldrig hade lämnat grottstadiet om endast sanna föreställningar om tingens natur hade varit användbara.

  24. Tackar. En mindre vanlig betraktelse av nya tiders religion(er). Mycket läsvärt enl min uppfattning.

  25. Rolf Mellberg

    #20 Gunnar Holmgren

    Tack för den responsen.

    Då vill jag ge två referenser som kanske kan ge dig något:

    En film av Ben Davidson som jag fann intressant. Här medverkar Brian Tinsley om han är bekant?

    https://www.youtube.com/watch?v=rEWoPzaDmOA&t=611s

    En ingång till en konferens som genomfördes samtidigt med Madrid-mötet förra året. Jag har inte orkat gräva ner mig i forskningen som kan spåras här men noterat att Limin Zhou verkar vara en auktoritet inom området.

    https://agu.confex.com/agu/fm19/meetingapp.cgi/Session/90960

    Själv har jag bara skrapat lite på ytan för att se om det finns några guldkorn.

    Enjoy!

  26. Ivar+Andersson

    De klimathotsreligiösa har IPCCs SPM, av och för politiker, som bibel i stället för den vetenskapliga WG1.

  27. Lars-Eric Bjerke

    Gunnar Holmgren #19 LBt och # 22 Ingemar Nordin

    “”“Väljer man i Fig 1 UAH från 1979 till 2020 får man en uppgång om 0,8 grader vilket ligger på modellernas genomsnitt.”

    Källa på det?”

    Här kommer en uppdaterad version av det första diagrammet i inlägget. Det kommer ursprungligen från IPCC AR5 men är i min referens uppdaterad till september i år. Man jämför här med följande serier- HadCRUT4.6, Cowtan & Way, NASA GISTEMP, NOAA .GlobalTemp, BEST
    Uppdateringen ger en annan bild av hur bra/dåliga modellerna är.
    https://www.climate-lab-book.ac.uk/comparing-cmip5-observations/

  28. Lars-Eric Bjerke

    #19 LBt, #22 Ingemar Nordin

    “Väljer man i Fig 1 UAH från 1979 till 2020 får man en uppgång om 0,8 grader,”

    Den linjära trenden är 0,6 C enligt Wood for Trees.
    https://www.woodfortrees.org/plot/uah6/plot/uah6/trend

  29. Daniel+Wiklund

    Tack för ett mycket bra inlägg. Diagram hit, diagram dit. I Luleå är det just nu full vinter. Strålande sol, minus 3 grader och drygt 30 cm snö. Mycket snö på träden. Mina faktabkommer inte från IPCC AR5, utan från egna observationer och upplevelser. Känner av det i ryggen pga all snöskottning.

  30. Lasse

    En kort introduktion från Ben Davidson till solen och klimatet finns här: https://www.youtube.com/watch?v=tul07hx8V8w&t=22s
    “Climate forcing made easy”
    Vilket för mig är en ögonöppnare även om rubriken är ett
    underestimat Understatement-han rör sig på ett något högre plan.
    FN dagen i morgon!

  31. Karl-Erik Tallmo

    Apropå hur medierna fungerar i klimatfrågan. Granskningsnämnden för radio och tv har nu sagt sitt om min anmälan av David Attenboroughs program “Klimatkrisen”, som sänts flera gånger i SvT och funnits på SvT Play. Jag listade elva tvivelaktigheter i programmet i min anmälan, och nämnden redogör i sitt beslut för nio av mina punkter. Trots att nämnden inte på något sätt diskuterar dessa punkter eller bedömer deras giltighet, så kommer man fram till att programmet inte brutit mot lagens krav på opartiskhet och saklighet. Se:
    https://slowfox.wordpress.com/2020/10/21/granskningsnamndens-beslut-om-attenborough/

  32. Rolf Mellberg

    Karl-Erik Tallmo och andra:

    Mot det rådande väckelse-narrativet är man ganska maktlös. Särskilt i vårt hjärntvättade land.

    Som en illustration av detta vill jag peka på en färsk alarmistisk FN-rapport som ingen svensk politiker eller journalist skulle kunna ens tänka sig att ifrågasätta. FN representerar ju GODHETEN själv och det ifrågasätter man inte. Men det finns folk som skrapar lite på ytan:

    https://wattsupwiththat.com/2020/10/21/un-climate-disaster-doubling-revisited/

  33. ThomasJ

    Varmt/stort TACK för en alldeles utengemärkt läsvärd artikel ! 🙂
    Ser gärna fram emot fler…
    Mvh/TJ

  34. jensen

    Tack för högintressant inlägg.
    F.a.tack för hänvisning till Swebbtv, intervju med Prof. Stilbs, vilken tidigare undgått mig. Inte minst telefonsamtalet med Ulrika Björksten.
    Häpnadsväckande att en chef för Vetenskapsradion så totalt avslöjande röjer sin enorma och provocerande brist på insikt vad vetenskap innebär.
    Och upprepade gånger tveklöst bygger sin stora fadäs.
    ” Den som går emot vetenskapligt konsensus har hela bevisbördan.
    Det är var vetenskapligt konsensus ligger, som är avgörande.
    Konsensus säger tydligt att riskerna är stora.
    Ifrågasättande av programmet bygger på att man ej har några som helst kunskaper i ämnet, utan tar upp invändningar hämtade helt ur luften,”

    https://newsvoice.se/2018/11/mikael-willgert-peter-stilbs-klimafornekelse/

  35. Lasse

    Det är lustigt med Youtube. Det verkar anpassas efter tidigare tittande-nåja här kommer en till solforskare som ännu inte har fastnat:
    https://www.youtube.com/watch?v=_1MPQYN6fnQ

    11 års solaktivitetscykel påverkar TSI (totala solinstrålningen?) en liten del, promille, men ändrar delar av spektrat betydligt mer. Vilket fastnar i troposfären..
    Något för en astrofysiker att nysta vidare i?

    Repriserar detta tweet för att visa på den osäkerhet som råder hos dem som sägs vara säkra:
    https://twitter.com/drjamesehansen/status/1317093460529348609

  36. Rolf Mellberg

    #30 Lasse

    Jag vet inte riktigt om jag förstår Ben i denna film. Han säger att IPCC redan har börjat bejaka att “solar forcing” byggs in i modellerna men är mekanismerna verkligen klargjorda till den nivå att de överhuvudtaget kan modelleras?
    Hur som helst har det ju framgått från seriösa källor att CMIP-6-modeller i snitt ger högre ECS än tidigare (galet nog) vilket verkar gå emot det som Ben säger, och tyder på att alarmismen bara fortsätter allt djupare ner i diket.

    Eller har jag fattat det hela fel?

  37. Daniel+Wiklund

    # 31 Karl-Erik T. Vilket imponerande arbete av dig, slår självaste David A på fingrarna. Och SVT ger du en hård smäll i solar plexus.

  38. Lasse

    #36 Rolf M
    Han var då (oktober 2019) lite väl optimistisk. Tydligen har IPCC inte gjort hela resan i de nya modellerna. Jag vill minnas att detta framkommit i något av hans alla senare inslag .

    Tack för länken i #32. Det verkar vara så att dålig statistik från FN tas upp om den passar media (TV4 se klimatsans)

  39. Tack för en intellektuell fördjupning kring vår tids anomalier! Själv är jag av uppfattningen att det, som bringar vetenskap, objektivitet, observationer och härledningar till dagens omvända logik, också finns att hämta från den normkritiska och i förlängningen hedonistiska inställning, som utgör Frankfurterskolan, påverkad av många filosofer, även Kant och Hegel. Denna har i tillägg haft ett betydande inflytande på tankesätt, undervisning och den postmarxistiskt, vänsterliberala filosofi, som präglar många politiker i beslutsfattande ställning. Dess värsta avart är f.n. den politiska korrekthetens tyranni, sprungen ur intersektionalitet, identitetsorientering och postmarxistisk dysfunktionell analys kring social sminkning av samhället, som egentligen är antitesen till det som ursprungligen förespråkades. Dess, i sin tur, ‘logiska konsekvens’ är klimathysterin.

    Eftersom Ni försöker upprätthålla traditionell vetenskaplig reflektion, vill jag komplettera med ett par punkter kring klimatets determinanter:
    • Solens naturliga variabilitet: framlidne Nils-Axel Mörner gjorde en i mitt tycke utomordentlig sammanfattning* av viktiga astrofysiska variabler, som gravitationellt påverkar solens strålning och strålningsmöjlighet. Han berättar där om periodiciteter, resulterande från Salvador, Gliesberg, de Vries, Wilson m.fl. analyser, men glömmer bort de tidiga bidragen från Friis Christiansen & Lassen kring solperiodernas längd och dr. Teodor Landscheit, som tidigt förutspådde nuvarande riktning mot en ny ‘liten istid’. Zharkova och Abdussamatov kompletterar denna bild.
    Solen har ännu inte bestämt sig för att växla magnetiska poler, vilket kan avläsas av de ännu inte uppträdande ekvatoriellt uppträdande solfläckarna. Solen, som enligt modern astrofysik är en elektromagnetisk plasmaboll och inte en kärnreaktor, kan uppträda ‘stokastiskt’, påverkad av inte bara gravitationella utan fastmer elektromagnetiska strömningar på galaktisk nivå.
    • Havsströmmarnas periodiska värme/kall perioder; PDO, som växlar med viss återspegling i ENSO, naturligt eftersom de de samvarierar i Stilla Havets strömningar, AMO, som följer efter PDO, eftersom de är sammanbundna, Golfströmmen, samt NAO, som är en jetström, bunden till växlingar i de bägge förra. Solinstrålningen är den som bestämmer havens värmeackumulation.
    • De magnetiska polernas migration (såvitt vi kan förstå oberoende av solens periodiska växlingar), som pågått sedan mer än ett sekel, accelerar exponentiellt i sina rörelser och förändrar genom samtidigt avtagande styrka i jordens magnetfält jetströmmarnas struktur, styrka och uppträdande. Dessa påverkar i sin tur de nu mycket refererade anomalierna i jordens väder. Klimatet på jorden är f.ö. tredelat, ett tropiskt, ett extratropiskt, och ett, kanske två polära dito. Det är därför oegentligt att tala om jordens medeltemp. och ha detta som fokus för debatt kring klimatet.

    Det finns fler viktiga determinanter. Inga av ovanstående variabiliteter finns inom IPCC s.k. ‘vetenskapliga fundament’, som därför är irrelevant som vetenskapligt underlag för diskussion av klimatet.

    * The approaching new Grand Solar Minimum and Little Ice Age Climate Conditions”, från 2015

  40. Rolf Mellberg

    #35 Lasse

    Jo Joanna Haigh ger ett väldigt gott intryck, kompetent, saklig, seriös och balanserad. Diametralt motsatt ett visst neuropsykiatriskt funktionsnedsatt barn.

    ALLA solintresserade: Se denna film!!

    En sak vill jag ta upp: Det är möjligt att kopplingen mellan Maunder minimum och den tidens kalla klimat inte var så starkt utan att omfattande vulkanism kan då ha spelat en stor roll.
    Men i så fall kan man väl tänka sig att den lugna solen (möjligen) förorsakade ökad vulkanism? Och att det kanske upprepas under de kommande 30-40 åren?
    Sen bör man veta att Jasper Kirkby på CERN menar att under förindustriell tid kan Cosmic Ray teorin ha haft större verkan än nu när en mycket större andel av aerosolerna har antropogent ursprung.

  41. Lars M

    Jag inser, efter att ha läst denna artikel och också andra alster i riktning filosofi och människors beteenden, att jag nu levt i över 40 år i djup okunskap. Jag är ingenjör, har alltid arbetat med teknik och ofta förundrat mig varför det är så svårt att övertyga folk med sakliga, faktabaserade argument, samtidigt som jag ser andra mycket „okunniga“ människor vara väldigt framgångsrika med detsamma. Varje ingenjörsutbildning borde innehålla obligatoriska grundkurser i filosofi och beteendevetenskap, åtmonstone för att få upp ögonen och öka intresset för dessa frågor. Det hade kanske gjort många av oss mycket framgångsrikare och mindre till „nyttiga idioter“.

    Tack för en bra artikel!

  42. Enough

    Ja, den “klassiska” vetenskapen är under tillbakabildande, fakta är inte så viktiga längre, hur kunde hela västvärlden låta denna syn på tillvaron växa fram och dominera idag?

    Är det jakten på den dominante vite mannen, som i princip skapat ALL välfärd som världen åtnjuter idag? Var det fel, ska vi tillbaka till grottorna och åter bli jakt- och fiske-människor?

  43. Anders

    Först och främst ett stort tack för ett mycket intresseväckande och annorlunda inlägg på KU!

    #9 Peter Svensson: kusligt bra kommentar av dig! Jag tror du har rätt i att de rättrogna alarmisterna (faktiskt med gott samvete) menar att alla vi “som har invändningar bara fördröjer och försinkar processen. Det är också där de fascistiska tankarna kommer in”!

    Vad kan månne vara taktiken för att lösa upp sådana psykologiska låsningar?

  44. Ivar+Andersson

    #19 LBt
    “Det är också välkänt att temperaturkurvan tycks påverkad av en 60-årscykel som 1910-40 kan tillföra så mycket som 0,1-0,2 grader”
    Innebär detta att perioden 1970 – 2000 har påverkats av 60-årsperioden? Hur mycket? Finns detta redovisat i AR5 WG1?

  45. Håkan Bergman

    #9, 43
    Det förhåller sig precis tvärtom, det är kärnkraftsförnekarna som försinkar en övergång till mindre förorenande energiformer.

  46. Anders

    #42 Enough. Kunde inte sagt det bättre! Jag anar ett ökande kunskapsförakt, i synnerhet för fakta äldre än 10 år. Faktaföraktet har stigit successivt samtidigt som statligt anställda forskare och ingenjörer betungats med alltmer administrativa uppgifter och anpassningar till ett värdegrundsbaktungt ledarskap med begränsad vilja att finna sanningar eller lösa verkliga problem. Det viktiga är att hålla budget och själv få vara kvar i den statliga “värmen”. Jag är rädd att de svenska akademiernas intellektuella skärpa dessutom har spätts ut med tillfälligt gästande internationella karriärister som är utan kunskap om våra förutsättningar. Detts kostar på – men till föga nytta för Sverige.

    Detta sagt med anledning av din formulering: “Ja, den “klassiska” vetenskapen är under tillbakabildande, fakta är inte så viktiga längre”

  47. Rolf Mellberg

    #44 Ivar
    LBt

    Detta gäller ju Atlantic Multidecal Oscillation, ett välkänt fenomen.

    Men att detta bara skulle ha bidragit med 0.1-0.2 graders höjning runt 1910-1940 undrar jag hur man har kunnat estimera. Det fanns inte särskilt mycket termometrar runt jorden då, kan det inte ha varit ett par tiondelar mer?
    Men att samma fenomen uppträdde även mellan 1980 och 2000 är ingen särskilt djärv gissning och skulle mycket väl kunnat stå för merparten av den dåvarande uppvärmningen. (Trots att IPCC hävdar motsatsen)
    Det skulle elegant förklara varför temperaturen – till alla alarmisters förtvivlan stod still mellan 2000-2015. Att det ökat på senare tid talar kanske ändå för att CO2 inte helt saknar inverkan.
    Jag stödjer mig här på denna film. Se hela men särskilt vid 7 minuter.

    Judith Curry – helt outstanding!

    https://www.youtube.com/watch?v=_2Bw52FjYi4&t=72s

  48. Paul+Håkansson

    Richard Lindzen från 26 maj 2020 med en pedagogisk video om hur klimatfrågan hanteras. Sprid den gärna.

    https://www.youtube.com/watch?v=RCgEAmr42yI&ab_channel=Dr.Mike

  49. Sören+G

    Någon kommentar till Kvartals fredagsintervju med Deliang Chen?
    https://kvartal.se/artiklar/fredagsintervjun-deliang-chen-klimatforskare

  50. Paul+Håkansson

    Fenomenet postmodernism exemplifierat av Lindzen. Spot on.

    Lindzen – Political, Post-modern Roots of Climate Change

    https://www.youtube.com/watch?v=nQgalbg6KLg&ab_channel=Tim2muntU

  51. LBt

    Ingemar N #22, Lars-Eric B #28
    Min källa är inläggets Fig 1 ovan samt de senast redovisade UAH-uppgifterna. Jag använder de medelvärden UAH redovisar och jag tror Fig 1 gör detsamma då man försöker framställa modellvärden som avvikande från uppmätta. Det är med andra ord den grund inlägget utnyttjar som jag vänder mig mot.

  52. LBT #51

    Så du menar alltså att Fig 1 är din källa? Och du anser att den visar att HadCrut och UAH är precis i överensstämmelse med medelvärdet för de 95% modellkörningarna?

    Skämtar du?

  53. Rolf Mellberg

    #49 Sören

    Aha, kan detta vara den professor som anklagas för att vara KLIMATFÖRNEKARE i följande famösa film om faktaresistens?

    Här sitter några ljushuvuden och vet precis allt man behöver veta i klimatfrågan, de får en fråga från en student Vincent strax innan 57 minuter !!!

    https://www.youtube.com/watch?v=ouDZ8-ZDA6U&t=3455s

    Dags för Gretas Gröna Gardister att släpa ut och håna den klimatförnekande proffessorn på Götaplatsen, kan det vara denne Chen???

  54. LBt

    Jag känner inget behov av några fler kommentarer avseende Fig 1, det mesta står bra som det gör.

  55. Ulf

    Min kommentar passar bättre in här eftersom jag försöker med den förklara uppkomsten av klimathotfenomenet och vad vissa speciella individer faktiskt kan åstadkomma.

    Efter levt ett långt yrkesliv där jag träffat många människor inom näringsliv, stat och kommun så skulle jag säga att detta helt enkelt är ångestdrivet. Det handlar om djupa extentiella drifter som tar sig uttryck i ett okontrollerbart kontrollbehov. I botten ligger frågan om att ingen kan kontrollera sin egen död.
    Typiska framgångsrika personligheter med problemet är Rockefeller och Amazons ledare. Strävan efter monopol och total kontroll.
    Detta uttrycks i t ex kontroll över befolkningsutvecklingen. När detta misslyckades kapitalt så kom klimatfrågan. Mängder av småpåvar hoppar på, men det handlar mer om klassiska köttgrytan. Här finns pengar och karriärer att göra.
    Men i grunden handlar det om ångestdriven ohejdad framgång som inte är bra för resten av mänskligheten.
    Det förvånar mig att det finns så lite skrivet om denna mycket speciella människotyp. Den går troligen att spåra i väldigt många despoters personlighet. Hitler, Stalin, Mao m fl.
    Vad gäller klimatet uttrycks den nog bäst av Rockefellers dna.

  56. Ulf

    I övrigt kan jag inte se något postmodernistiskt i klimatfrågan. Jag kan bara se uråldriga mänskliga drifter.
    Förklaringen till klimatfrågan måste sökas i det mänskliga psyket.
    Fenomenet skiljer sig inte ifrån religion eller politisk fanatism.
    Det är ledare och followers.
    Att kritisera en etablerad sanning har alltid resulterat i precis samma utfall som nu. Och då menar jag inte i forskningen utan bland allmänheten.
    Hur slutade exempelvis kritik mot nationalsocialismens idiotiska slutsatser under 1930 talet? Inte så bra.
    Nej klimathotsfrågan handlar om det mänskliga psyket och uppstod inte med postmodernismen.
    Jag anser att klimathotet är en direkt logisk följd av olika människors psyke.

  57. Ulf

    Alltså att etablera något som klimathotet kräver väldigt speciella människor och även rätt timing.
    Men nu är ju frågan i självsvängning. Tänk bara på hur många människor som skulle förlora hela sin existens på att klimathotet inte fanns?
    Varför tror någon att dessa är intresserade av att diskutera klimathotets existens? Naturligtvis kommer man ta till alla medel för att försvara sin egen existens.

  58. Sören+G

    #49
    Vad är Deliang Chen för en typ?
    Han påstod att det har unte varit så här varmt som nu på minst 2000 år. Extremväder beror på våra utsläpp. Och “debatten” i tidningar, radio och TV speglar på ojektivt sätt klimatforskningen.

  59. #53 Rolf Mellberg

    “Aha, kan detta vara den professor som anklagas för att vara KLIMATFÖRNEKARE i följande famösa film om faktaresistens?”

    Nej, Delian Chen är IPCC:s man i Göteborg, en troende klimathotare.

  60. Anders

    #55-57 Ulf. Mitt i prick! Men är det inte då extra märkligt att så många som kallar sig kristna är följare i denna ångestyttring…

  61. #54 LBt
    #52 Ingemar Nordin

    Här är en graf som visar UAH 6.0 medel över fem år och justerad så att medel 1979-1983 är vi 0.

    I Fig 1. så är medel markerat för det sista året i en femårs period. För samma bild så skall den gröna kurvan flyttas fram 5 år. Sista femårsvärdet ligger 0.5 grader över.

    https://www.woodfortrees.org/plot/uah6/from:1979/compress:12/offset:0.13/plot/uah6/from:1979/compress:12/mean:5/offset:0.13

    Fig 1. gjordes av Roy Spencer 2013 och har inte med de senaste åren som sticker ut.

  62. LBt

    Rolf M #47, Ivar A #44,
    naturligtvis påverkar 60-årscykeln även andra delar av temperaturkurvan men efter 1970 blir kanske effekten så liten att den närmast blir försumbar. Rolf M nämner 2015 och det är intressant, 2015 har cykeln en 0-genomgång, före är cykeln negativ och efter positiv. Dock vet man inte hur stabil cykeln är, den kan säkert variera både i amplitud och periodicitet. KU hade en del inlägg om detta redan under 2014 dessutom av en seriös vetenskapare, Pehr Björnholm.
    Man kan göra följande:
    60-årscykeln har sina 0-genomgångar 1895, 1925, 1955, 1985 och 2015, här påverkas alltså inte temperaturdata.
    Plocka data från dessa årtal från tex GISS och man får en mycket prydligt exponentiellt stigande kurva.

  63. Rolf Mellberg

    #59 Johan

    Ja, efter två fredagsöl förhastade jag mig, borde ha lyssnat på kvartal-inslaget först. 🙂
    Jag får hålla ögonen öppna framöver för att få klart för mig vilken geologiproffessor i Göteborg som är klimatförnekare och därmed värd all förakt.

  64. Ulf #56,

    Nej, det är nog få naturvetenskapliga forskare som är medvetet posmoderna. De flesta som jag träffat är realister och förutsätter att det finns en sanning. Men jag har märkt att mina elever på lärarutbildningen är betydligt osäkrare och tycker att det är viktigare hur vetenskap och sådant som de lär ut PÅVERKAR elever och samhället i stort. Dewis pragmatism, Focaults maktanalyser, Derridas språkteorier kommer ofta upp på lektionerna. Jag skyller detta på de många kurser i pedagogik som de tvingas ta. Det är illavarslande för både skola och våra barn.

    Ännu värre är det, kan jag tänka mig, på journalisthögskolorna. Där dresseras de i agendajournalistik och aktivism.

  65. Bo Andersson

    Jag avstår från att yttra mig om postmodernismen. En fråga till Lennart Bengtsson: Det som Du skrev i Din bok”Vad händer med klimatet?” för några år sedan – har det hänt något vetenskapligt nytt eller gäller fortfarande det som står i boken? Om så är fallet vore det nog bra om Du gjorde en kort sammanfattning här i spalten. Det verkar för mig som vissa skulle behöva en sådan.

  66. Ulf

    Ingemar#64

    Men går inte det här i vågor? Under vissa perioder i vissa delar av världen står vetenskapen och sanningssökande högt. Andra perioder är det dogmerna som höjs till skyarna. Jag menar biblioteket i Alexandria brändes ner. Men för att brännas ner måste det en gång ha byggts upp.
    Och inte har väl vetenskapen det besvärligare idag än Galileo hade? Eller Columbus för den delen.
    Men en dag kommer det som stjälper lögnen så är det alltid. För min del tror jag tuvan kommer ifrån Asien.

  67. Lars-Eric Bjerke

    #52 Ingemar Nordin,

    Om man använder Cliomate Lab Books uppdatering till september 2020 av Diagram 1 ser man en mycket bättre överensstämmelse mellan modeller och mätningar.
    https://www.climate-lab-book.ac.uk/comparing-cmip5-observations/

  68. Bo Andersson

    Bugar jag läst texterna om postmodernism. Den främste exponenten måste vara Donald Trump – fake news om uppenbara fakta, alternativa fakta, rena lögner i enorm omfattning, desavouering av de egna experterna på covid 19, nedrustning av vetenskapliga institutioner, förnekande av den globala uppvärmningen. Må Gud bevara oss för omval av denne postmodernistiske politiker!

  69. Bo A #68

    Ha, ha. Har du hört det på TV eller?

  70. Christian H

    Jag tackar för ett mycket bra inlägg av Gunnar Holmgren och Kurt Wahlstedt. Särskild klargörande var beskrivningen: “Ett idealiskt postmodernt samhälle karaktäriseras av att tilltron till objektiva sanningar raserats, inga ideologier eller religioner anses längre tillförlitliga och tilltron till vetenskapen har gått förlorad”. Det är denna unkna filosofi som är roten till fördumningen i samhället och i synnerhet gäller det klimatdebatten. Under perioden 1940 – 1970 sjönk den genomsnittliga temperaturen i världen, medan koldioxidhalten ökade. Hur kan man då så bestämt påstå att det är nästan enbart den ökade halten av koldioxid som orsakar den “alarmerande” temperaturstegringen? För en postmodernistisk individ är svaret enkelt då man inte behöver befatta sig med mätdata, eftersom det är minst lika bra att bara tro och sätta sin tilltro till diverse modeller. Trots att dessa modeller visat sig felaktiga under flera decennier hävdas deras giltighet med emfas av påstådda klimatexperter och medias skrämselpropagandister. Jag har helt sedan 1970-talet varit av den uppfattningen att de styrande krafterna förväxlat orsak och verkan mellan temperaturstegring och koldioxidhalt och det är först på senare år jag sett att det är fler som ser det så. Typisk nog har jag inte sett det tas upp inom etablerade massmedier utan det är på nätet man här får söka om man vill ta reda på fakta gällande klimatets utveckling.

  71. Ulf

    Svar 65

    Det var ett år sedan så det finns nog inte något att tillägga. Kanske därför du inte fått svar.

  72. Bo Andersson

    Nordin! Lite sakargument om mitt resonemang om Trump som postmodernist tack!

  73. Joakim Förars

    En god analys. En liten detalj måste jag dock invända emot. Det är inte alls förvånande att de internationella miljardärerna gjort gemensam sak med den röd/gröna rörelsen i klimatfrågan. Marxismen har varit framgångsrik i att sälja sin samhällsanalys och utmåla storfinansen som högersinnad. Men världen ser inte ut som deras klasskampsteori gör gällande.

    Konservativa värderingar har länge suttit trångt på Wall Street, däremot har de rika knösarna haft förståelse för extremvänstern. Vi behöver bara tänka på bankirernas ekonomiska stöd till Lenin. Rockefellers stöder inte bara klimatalarmism, de stödde också kommunismen.

    I dag, när gamla modeller för personligt ägande efterträtts av aktiebolag och företagsbyråkrater, är storkapitalet stadigt förankrat i vänstern. James Burnham m.fl. har analyserat de nya klasskonstellationerna och visat varför kapitalet blivit vänsterns drängar.

    Russell Kirk berättar i sina memoarer om hur svårt det var att finansiera den konservativa journalen Modern Age. Han anmärker att det visar vad marxistisk samhällsanalys är värd. Om de hade rätt skulle de stora privata kapitalägarna skynda att ösa pengar över projektet. Samma reflexioner kan dagens utfattiga alternativmedia göra.

    Här påminner Paul Gottfried om vänsterhegemonin bland kapitalisterna: https://www.theamericanconservative.com/articles/please-the-capitalist-class-is-anything-but-conservative/