Vi fortsätter med ytterligare en del om isen vid Sydpolen av Christer Käld https://www.klimatvett.fi/post/studie-antarktis-ist%C3%A4cke-%C3%B6kade-rej%C3%A4lt-under-perioden-2009-2019
/Ingemar Nordin
+++++++++
I en studie gjord 2023 där 34 shelfisar undersöktes visade det sig att tillväxten var avsevärt större än avsmältningen. Att denna forskningsrapport duplicerades av Copernicus organ The Chryosphere gjorde inte saken lättare för alla de som vill leva i tron att isen vid Antarktis bara fortsätter att smälta.
Enorm ismassa som byggts upp under tusentals år
Glaciärer och inlandsisar bildas när mängden snö över lång tid är större än avsmältningen i kalla områden på jorden. Under tusentals år byggs ett snölager upp som pressas samman till ett permanent istäcke.
Under historiska istider har det funnits fler stora istäckta områden, men idag finns bara två ismassor som är tillräckligt stora för att kallas inlandsisar, Grönland och Antarktis. Inlandsisen på Grönland täcker en yta som är mer än tre gånger så stor som Sverige. På Antarktis täcker isen en yta som är större än hela Europa.
Vad är en shelfis?
Shelfis är en del av glaciäris som pressats ut i havet över kontinentalsockeln (shelfen) och därför flyter ovanpå havsvattnet. Man räknar en isplatta som shelfis när den höjer sig minst två meter över havsytan, men vanligtvis är den mellan 100 och 1000 meter tjock. Shelfisen är platt och fri från spänningar. Då is bryts av från shelfisen (kalvning), kan mycket stora isberg, s.k. taffelisberg, bildas.
Till skillnad från havsis, vilken bildas på havsvattnet bildas shelfis på ankar-is som ligger på kontinentalsockeln.
De största shelfisytorna ligger i Antarktis men shelfis förekommer också vid norra Grönland.
Forskning visar på tillväxt
Här en omfattande forskning som visar hur shelfisarna på Antarktis förändrats i storlek under tid.
Antarktis shelfisar ger stöd åt inlandsisen, stabiliserar flödet av grundisen och dess bidrag till den globala havsnivån. Under de senaste 50 åren har satellitobservationer visat att shelfisar kollapsar, tunnas ut och drar sig tillbaka. Det finns dock få mätningar av den antarktiska förändringen av shelfisens yta. Här använder man MODIS-satellitdata (Moderate Resolution Imaging Spectroradiometer) för att mäta förändringen i shelfisens kalvningsfrontposition och yta på 34 shelfisar i Antarktis från 2009 till 2019.
Data och metoder
Man mätte den årliga kalvningsfrontens position på 34 shelfisar, som omfattar 80 % av Antarktis kustlinje, under de 11 åren från 2009 till 2019. Man använde över 350 multispektrala optiska bilder, tagna av MODIS-instrumentet ombord på NASA:s Terra- och Aqua-satelliter (Scambos et al., 1996). Bilder tagna under den australiska sommaren, från mitten av januari till slutet av februari, valdes ut under hela decenniet för att säkerställa en konsekvent provtagning och för att undvika säsongsvariationer i kalvningsfrontens position.
Molnfria satellitbilder, med öppet hav vid kalvningsfronten, valdes företrädesvis när det var möjligt, eftersom närvaron av havsis och isberg kan minska noggrannheten med vilken kalvningsfrontens läge kan identifieras visuellt. Bilder som togs vid middagstid prioriterades också, eftersom belysningen vid den här tiden ger bättre kontrast, vilket gör det lättare att identifiera shelfisens kant. Studieperioden inleddes 2009 på 30 shelfisar; På ishyllorna Wordie, Baudouin, Nansen och Drygalski erhölls dock inte lämpliga bilder förrän 2011. Därför användes detta år som det tidigaste startdatumet i dessa tre regioner under hela denna studie (tabell). Man producerade en årlig mätning av isfrontens position på 34 shelfisar runt Antarktis genom att manuellt avgränsa kalvningsfrontens position vid den punkt där shelfisens yta synligt övergick till öppen havs- eller havsis i varje satellit bild (Cook et al., 2005; Cook och Vaughan, 2010).
Tabell Sammanfattande tabell med uppgifter om varje shelfis, inklusive arealförändring från 2009 till 2019, den absoluta skillnaden, den procentuella skillnaden och förändringstakten mellan det första och det senast registrerade datumet (shelfisar som har haft större kalvningar anges inom parentes), år och mängd för maximal arealförändring samt observerat kalvningsflöde och stabilt kalvningsflöde. Värdena som anges i fetstil är till för att indikera att dessa värden är summan av shelfisgrupperingar (även kallat AP-total, WAIS-total, EAIS-total, stor shelf-total, och Antarktis totalt).
Resultat: vuxit med 5305 km2
Under det senaste decenniet har en minskning av arealen på Antarktiska halvön (6693 km2) och Västantarktis (5563 km2) uppvägts av arealtillväxten i Östantarktis (3532 km2) och de stora shelfisarna Ross- och Rønne–Filchner-shelfisarna (14 028 km2). Den största reträtten observerades på Larsen C-shelfisen, där 5917 km2 isen försvann under en enskild kalvning 2017, och den största arealökningen observerades på Ronne Ice Shelf i Östantarktis, där en gradvis framryckning under det senaste decenniet (535 km2) ledde till en 5889 km2 arealvinst från 2009 till 2019.
Totalt sett har Antarktis shelfisområde vuxit med 5305 km2 sedan 2009, med 18 shelfisar som drar sig tillbaka och 16 större hyllor som växer i yta. Våra observationer visar att Antarktis shelfis ökade med 661 Gton ismassa under det senaste decenniet.
Forskningen bör ses som motstridande till många andra rapporter som meddelat om accelererande smältning av Antarktis ismassa. I vilket fall som helst så verkar det vara en svängning på gång med mindre smältande ismassa på kontinenten. Vi får följa med vad nya rapporter meddelar om.
Tackar!
Avsmältning och nederbörd och havsnivå är ngt av alarmisternas huvudnummer.
Men – något som börjar närma sig ytan inom vetenskapen är Den stora Uppvärmningen i Atlanten på 1920 – talet.
Temperaturen i bl a Norra Atlanten ökade 0,5 – 1,0 grader vid 1920 & 1930 – talet.
Plötsligheten i den värmevågen var otroligt massiv och snabb!
Även våra svenska yrkesfiskare noterade denna snabba ökning.
Vetenskapligt försöker den uppgången förklaras av förändrade havsströmmar, vilket känns ovanligt logiskt.
Liknande fenomen noterades i stilla havet.
Märkligt nog nämner flera vetenskapliga arbeten att detta – Inte – berodde på ökad Koldioxid.
Havsströmmar påverkar både Antarktis och Arktis.
Själv tror jag att dessa klimatvariationer vi hela tiden ser återkomma, i 100 års perspektivet och vidare till 1000 års perspektivet – beror i hög grad på havets konstruktion i form av stora bassänger, där varmt och kallt vatten ansamlas och sedan svämmar över till nästa bassäng..det skapar förmodligen olikheter i stömmarnas hastighet och mäktighet och ger dominoeffekter.
Den dagen det kommer kalla strömmar igen, så kommer klimatomslaget att ske på kort tid – förmodligen på bara ett decennium eller två.
Som alla förstår har havstemperaturuppgången på närmare 1 grad celsius på 1920 – talet ingenting med koldioxid att göra.
Vetenskapen som maktmedel inom klimatologi – försöker göra oss historielösa av en anledning.
Våran klimatförändring började inte på 1980 – talet, eller 1961 eller 1940.
Vill ni läsa själva om den stora havstemperaturförändringen på 1920 – talet – så finns det rätt gott om artiklar och rapporter att läsa.
Påtal om hav och varmt eller kallt…
Jag tror att vi tog upp havets extrema förmåga att skikta sig och hålla väldiga varm och kall områden alldeles inom samma område:
För många år sedan kunde vi notera hur gullmarsfjorden på västkusten på självaste julhelgen – samtidigt höll stora områden med enstaka plusgrader och stora ” bubblor ” av extremt varmt vatten på 10 – 15 grader
Det är också vanligt vintertid att hitta stora mängder död fisk, bl a hela sillstim, som drabbats av kallfläckar och dukat under…kan se ganska hemskt ut men är helt normalt.
Kort sagt, havet är en otrolig massa fysik.. Och det är inte lätt att vare sig beräkna eller förstå.
I GP var det en artikel före jul om smältande is på Grönland. Första raden i artikeln var ”Grönlandsisen minskar med 30 miljoner ton is varje timme.”.
Nu låter det mycket för vanligt folk, men om man sätter det i perspektiv av den totala isvolymen har jag försökt, amatör som jag är, att hålla reda på alla nollorna.
Grönlands yta är 2, 17 miljoner km2, varav 80% är täckt av is. Det blir ca 1,7 miljoner km2. Isen är ca 1,5 km tjock, men går på sina ställen upp till 3 km, men för enkelhetens skull räknar jag med 1,5 km i snitt. Det ger ca 2,6 milj km3 med is.
Avsmältningen är 30 milj ton /timme vilket är 0,03 km3 i timmen. Per år blir det ca 260 km3. 2,6 milj delat med 260 ger att det skulle ta ca 10.000 år för all is att smälta av från Grönland.
I ett diagram längre ner i artikeln är 2023 års avsmältning 600 GTon, men även med den farten skulle det ju ta över 4 tusen år.
Har jag räknat rätt på siffrorna här, eller är jag helt ute och reser? För enkelhetens skull har jag satt densiteten på allting till 1.
Min lärdom av detta är att det inte främst är landis i sig som kalvar. Det är i stället landisen som – rimligen genom att växa – puttar ut stora sjok av is i vattnet över grunda shelfer längs kusten. Sedan bryts delar av denna flytande shelfis loss = ”kalvas”.
Det är i vart fall inte smältande landis eller glaciärer som kalvar. Sådan is drar sig i stället bakåt.
Är detta rätt uppfattat?
Det är väl bättre att is långsamt smälter och skapar utrymme för mer liv än det omvända. Jag har extra svårt förstå hur alarmisterna tänker här. Det är dessutom svårt att hitta några nackdelar för Sverige i och med att växtsäsongen utvidgas. Skördarna hade väl ökat med hela 40%.
När man pratar om landisarna är det främst kalvningen som får uppmärksamhet då den är mer dramatisk än tillväxtens som sker i form av nederbörd. När det gäller Antarktis talar vi om ett område på minst 12 miljoner kvadratkilometer- Skulle inga glaciärer kalva eller smälta skulle havet sjunka med 13 mm/år enbart med bidraget från Antarktis. Som alla observationer visar så har nederbörden på såväl Antarktis som Grönland stadigt ökat de senaste halvseklet. Det är bara att beräkna nettotransporten av vattenånga. Detta kan lätt beräknas från Copernicusdata (från ECMWF)
Så länge man haft något så när tillförlitliga data(säg från 1991) har havet stigit med omkring 3 mm/år varav 2 mm utgöres av smältvatten resten expansion av havsvatten.
Vissa forskare utläser en acceleration av havsstigning men är knappast signifikant för perioden 1991-2025. Däremot är minskningen av bergsglaciärer signifikant med ca 1 mm/år för det senaste halvseklet
Ett våldsamt stigande hav som dränker jordens kustområden har fått en väldig mediauppmärksamhet trots att detta hittills har saknat all rimlig tillförlitlighet.
Tittar på Frozen planet.
Där påstås att arktis kan vara isfritt tror han sa 2045.
Finns det någon sanniig i det?
”Finns det någon sanniig i det?”
Naturligtvis inte
Lögner som vanligt.
Borde anmäla för osaklighet.
#4
”Min lärdom av detta är att det inte främst är landis i sig som kalvar. ”
Nej så är det inte. ALLA glaciärer som mynnar i hav eller i insjöar kalvar. Shelfis är något mycket speciellt som i praktiken bara finns i delar av Antarktis, Längs stora delar av Antarktis kust kalvar isen direkt i havet utan någon shelfis.
I Arktis finns nästan ingen shelfis. Det finns ingen på norra Grönland men det fanns tidigare en relativt stor shelfis vid norra Ellesmere land väster om Grönland, men den kalvade till större delen ut på 1930- och 1940-talet. Nu finns bara rester kvar,
https://journalhosting.ucalgary.ca/index.php/arctic/article/view/66950
Denna shelfis var dock mycket speciell eftersom den till stor del inte tycks ha bestått av glaciäris utan av mycket gammal och tjock havsis.
Tidigare fanns även en liten shelfis vid Severnaja Zemlja, men den har också kalvat ut.
Och det är ingalunda så att shelfis är fri från spänningar. Tvärtom belastas den konstant av tidvatten, vindar, havsströmmar, lufttrycksändringar och tryck från bakomliggande glaciärer och t o m kollisioner med isberg. Redan Amundsen (som var den förste som övervintrade på Rosshelfen) observerade att den rörde sig mera vid springflod.
Sprickor som leder till kalvning uppstår där spänningarna i isen övergår från att vara kompressiva till att vara tänjande. Mycket ofta i anslutning till öar som ”förankrar” isen. Rosshelfen ”framkant” stabiliseras t ex av Rooseveltön och Rossön, Ronne-Filschnershelfen av Berkner Island. ”Bakom” ön/öarna är isen under kompression, ”framför” dem under extension.
https://www.nature.com/articles/s41467-025-61796-w
Rosshelfen där vi har data som går tillbaka till ca 1840 kalvar alltid nära en linje från Roosevelt Island till Ross Island.
#3 Patrick
Tycker du räknar rätt.
På PolarPortal anges total massabalans för Grönländska inlandsisen till 2,9 miljoner Gigaton.
https://polarportal.dk/groenland/iskappens-overflade
Klicka på ”Grønlands indlandsis”
Avsmältning netto inkl kalvning anges av NASA till ca 265 Gt per år sedan 2002:
https://svs.gsfc.nasa.gov/31156
Journalistik som försöker skrämmas med stora tal blir riktigt tragisk och trist om man analyserar den lite närmare.
Enligt AI är 30 miljoner ton vatten utspritt på 1,7 miljoner kvadratkilometer cirka 1,8 centiliter per kvadratmeter. Räcker nog inte ens till att fukta hela ytan.
Man kan med fog fråga sig hur detta avviker från normal avdunstning.
Kallt på Antarktis – men rätt ruggigt hos oss också.
Väderöarna har just nu drygt 5 grader i vattner, dimma och 14 – 17 sekundmeter.
Det blir inte mycket värre än så, ändå är det bara december – långt till våren och ljuset.
Klimatuppvärmning är ett relativt begrepp – och med solbanan dom närmaste årtusendena så lär mörker och kyla vara skandinaviens största huvudbry.
Nattsvart även på Arktis.
Skall jordklotet bli farligt varmt, så lär årstiderna behöva upphöra eller haven torka ut…så, klimathotet i form av värme står inte i farstun.
Alarmisterna tror mer på koldioxidens återstrålning än våra återkommande årstider.
Om Arktis och Antarktis isar överlevde värmen för 6000, 8000 tusen år sedan – så lär dom nog fortsätta sin tillväxt in mot nästa Istid.
Mellanistiderna brukar vara korta historier jämfört med själva istiden – 12 000 år sedan nu…inte undra på att vårat västra hav nu i juletid 2025 är kallt, mörkt och blåsigt – och rätt människofientligt, trots att det ligger långt, långt, från Nordpolen.
Det är hög tid att oroa sig för kyla instället för värme.
Människans bästa temperatur är 28 plusgrader – och det är just nu väldigt små landytor som håller sådan temperatur.. det är bara att kolla in vädret just nu, för jordklotet – det som EU och FN säger står i lågor.
Mest kallt, skulle jag vilja påstå. Syrran drog till Spanien idag, kommer hem i april…precis som miljontals fåglar…
Nr 11 Rossmore
Som du sett, så var bidraget till havsnivåhöjningen ungefär 0 mm både sommaren 2025 och 2024 från Grönlands istäcke.
Alarmisterna borde jubla – om det är 0 bidrag från grönlands inlandsis till havsnivåhöjningen som är deras mål..
Men deras mål är sannolikt något helt annat…
# 10. Tack för ytterligare klargörande lärdom. Förenklat för lekmän: Växande landis puttar ut (kalvar) randis i havet. Den blir t. ex. isberg eller shelfis. Frusen havsyta är tunnare havsis med jämnare yta och växer resp. minskar med årstider. Smältande rand- eller landis drar sig tillbaka och kan inte putta ut något.
Rätt uppfattat? Det måste begripas av politiker och media.
Ytterligare ett tecken på att svt håller på att vända/nyktra till?
”Och nej, det här handlar inte om att ge oseriösa röster lika stor tyngd som seriösa, utan om att skildra en komplicerad fråga där rådet ”lyssna på forskarna” kan resultera i vitt skilda svar.”
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/golfstrommen-en-story-av-gigantisk-magnitud
#11 Rossmore
Hm. .AI🤔 Den analysen faller på matematik, inte på klimatdata.
Detta illustrerar ett återkommande problem i klimatjournalistik: stora absoluta tal presenteras ofta utan relation till skala, tidsdimension eller total volym, vilket riskerar att skapa en missvisande uppfattning om både storlek, hastighet och tidsperspektiv.
Som jämförelse kan nämnas att de årliga antropogena CO₂-utsläppen uppgår till cirka 40 Gt per år, medan de naturliga årliga flödena i kolcykeln är i storleksordningen ~790 Gt per år.
Eller ta Antarktis havsis, vars naturliga säsongsvariation uppgår till omkring 16 miljoner km² eller 1,6 gånger Europas landyta.
Utan dessa proportioner reduceras analyser lätt till stora tal utan sammanhang.
Med andra ord finns det skäl att prioritera mer närliggande och konkreta påverkbara samhällsproblem, snarare än att fastna i alarmistiska tolkningar av långsamma klimattrender.