Här är ett fortsatt inlägg från https://www.klimatvett.fi/post/f%C3%B6rlusten-av-is-vid-antarktis-sedan-1980-%C3%A4r-som-ett-lock-motsvarande-36-cm-p%C3%A5-1500m-tjock-is :
HAVSIS
Nuläget ligger inte så värst långt ifrån medeltalet 1981-2010.
Havsisens utbredning varierar under året och når sin maximala utbredning i september och sin minsta under mars månad. Nationellt datacenter för snö och is (NSIDC) visar dagsaktuella värden (se figuren ovan och nedan).
Nedan ses en sammanfattande graf (gjord av redaktören) som visar hur max- och min-värden varierat sedan 1980. Grafen ger en bild av att variationerna inte varit så stora under perioden 1980-2025.
Vi kan i grafen nedan se att såväl min som max värden höll sig på rätt jämn nivå från 1980 till 2002 varefter värdena både gått upp och ner med ett toppår 2014. Max-värdet har med utgångspunkt från 1980 gått ner med 400.000 km2, motsvarande Norges storlek till ytan ( från 18,2 till 17,8) fram till i år 2025 och min-värdet med 900.000 km2 (från 2,9 till 2,0). Vi kan se att max-värdet gått upp de tre senaste åren medan min-värdet hållits lika. Förändringarna från 1980 är ändå rätt blygsamma och ger ingen anledning till oro.
Alarmister följer sina koldioxiddominerande datamodeller
NSIDC:s mätningar stämmer inte alls med vad media rapporterar:
Källa: https://www.smhi.se/nyheter/nyheter/2024-09-25-polernas-krympande-havsis-visar-vart-vi-ar-pa-vag
Om man utgående från NSIDC:s statistik vill se någon trend fram till 2015 är den svagt uppåt och efter det svagt nedåt. Undrar varifrån Koenigk tagit sina uppgifter? Inte från NSIDC åtminstone.
Sedan 2014 har isen krympt, jo … men är det alarmerande? Dessutom ”glömmer” forskarna att säga att ytan steg fram till 2014. Man kan anta att dessa forskare fått sina datamodeller att explodera i Antarktis gällande framtiden … men kan vi lita på dessa prognoser som överdimensionerar koldioxidens roll och i princip helt negligerar jordens naturliga krafter? I Arktis har smältningen stannat upp helt sedan 20 år tillbaka. INGA DATAMODELLER HAR VISAT PÅ ATT DETTA SKULLE SKE – det bara hände! Det borde dessa forskare känna till.
Om smältningen är NOLL i Arktis blir dubbelt så fort INGENTING i Antarktis. Hur tänker egentligen denna forskargrupp?
För kort mätperiod för att bedöma dagsläget
Vi bör vara medvetna om den korta tid i historien som vi noggrant kunnat följa med isens utbredning via satellitbilder nere i Antarktis, knappt 50 år. Bilden nedan ger lite proportioner. Den första linjen föreställer tiden från år 0 framtill nu. Det sista strecket (röda) motsvarar den tidsperiod vi kunnat följa. Den andra tidslinjen går ännu längre tillbaka från när vår senaste istid upphörde fram till nu. Det röda sista strecket blir försvinnande litet. För att kunna bedöma nuläget borde vi alltså ha en betydligt längre tidsperiod från vilket vi beräknar ett medelvärde. Att mot basvärdet 1980 fastställa om dagens isyta/massa är låg eller inte gör sig helt enkelt inte gällande. I princip värdelöst värde.
0 ————————————-–2025
Sammamnfattning
Landisen har minskat med 36 cm räknat på hela Antarktis från 1980 där den stora massan på Östantarktis inte ändrat alls. Största delen av den smältande isen som beror av underjordisk aktivititet enligt forskning (och inte av uppvärmningen av atmosfären) kommer från Västantarktis. Havsisen har minskat något sedan 1980 men ingen större oro. Trenden nu är ”stabilisering – något uppåt”.
I nästa del om Antarktis kommer vi att ta del av en forskning som visar att shelfisen kring Antarktis växt med över 5.000 km2 sedan 2009.
Tackar, bra visualiserat!
Och – ja, precis som vi ser – Arktis havsis har utmanat klimatalarmisterna och klimatvetenskapen…inget går fort eller snabbast någonsin.
Att Antarktis sedan gick rakt på tvärs mot klimathotet till 2015 – förstärker onekligen smaken på klimatsoppans huvudingrediens: Aldrig så varmt + aldrig så snabbt..
Inte ens isbjörnstammen vill uppföra sig som alarmisterna hojtat om dom senaste decennierna – antalet minskar inte och inte heller björnarnas underhudsfett.
Som en av Årets Nobelpristagare sa vid årets fest – ” en av forskarnas viktigaste uppgifter är att skaffa fram pengar till forskning”.
Hur får man snabbt fram pengar till klimatforskning….jo…hot, hot och mera hot.
Vi ser hur snart varje sajt som beskriver energiproduktion, klimat eller havsisar lägger ner eller dras med plötsliga och långvariga nedstängningar, så som Polar Portal, Svenska Kraftnät osv.. Deras överblick visar antagligen alltför mycket Verklighet – och det går ju inte ihop med alarmisternas strategi – ” nein nicht das verklichhet..bitte..wir muchte das klimathotet salut..”….
Ursäkta min dåliga..franska..
OT
Storskaliga industri- och infrastruktursatsningar utan vare sig eftertanke eller forskningsstöd kom att prägla Sovjetunionens diktator Josef Stalins tid vid makten. Ett synsätt som präglades av en övertygelse och önsketänkande. Att politisk vilja kan sätta sig över bland annat naturlagarna och ekonomiska realiteter. Parallellerna är uppenbara med hur Vargas-bolagens ägare kunnat utvecklas i harmoni med en majoritet av de svenska riksdagspartierna.
Annars är den industripolitik som för närvarande har en blocköverskridande enighet en övertygelse om att politiken kan upphäva även naturlagarna och ekonomiska realiteter.
Ledarsidorna.se
Ekonomiskt lättsinne, ”gröna” visioner styrda av påhittad alarmism, ideologiskt flum m m har kostat det svenska samhället miljarder kronor! Nedläggning av kärnkraft ca 1000 miljarder, satsning på vindsnurror 300 miljarder och diverse andra galna projekt som Northvolt, Stegra med flera där ytterligare hundratals miljarder försnillats bekymrar inte de korrupta politikerna utan man fortsätter i samma stil tills pengarna är slut och målet av avindustrialisera Sverige och EU är nått. Läste att sossarna vill anställa 100.000 nya byråkrater i Sverige som ska göra vad? Antagligen administrera avvecklingen av Sverige som industrination?
# 2 Ivar A., det var under den tiden Lysenko med sin -ism blomstrade, med utbredd svält som följd.
Det är viktig att ha klart för sig att nettoackumulationen av snö på Antarktis uppgår till drygt 2000 kubikkilometer/år och är liksom på Grönland stigande på grund av högre temperaturer. Detta är lätt att fastställa från Copernicus data (ECMWF). Förlusten sker genom kalvning som på Antarktis inte sällan sker genom att mycket stora delar av shelfisen frigörs. De kan uppgå till tusentals kvadratkilometer. Osäkerheten i massuppskattningen och ändringen i denna är avsevärd. Min bedömning är att krävs flera decennier innan man kan notera systematiska ändringar. Massökningarna är systematiska medan förlusterna kaotiska.
En liten tidslinje för utforskandet av Antarktis och dess klimat
1820 Antarktis siktas första gången
1895 För första gången sätter en människa sin fot på Antarktis fastland vid Kap Adare (det kan dock inte uteslutas att säl/valfångare varit iland tidigare på norra delen av den Antarktiska halvön utan att det dokumenterats)
1899/1900 Den första övervintringen (också Kap Adare) och därmed de första meteorologiska data överhuvud taget
1944 Den första fasta forskningsstationen i Antarktis (Port Lockroy på den Antarktiska halvön, lades tyvärr ned 1961)
1954 Den första väderstation som fortfarande är i drift och den första i Östantarktis (Mawson)
1956 Den första inlandsstationen (Amundsen på sydpolen)
”Förindustriellt” klimat i Antarktis är kort sagt 100 % proxydata.
Vad gäller havsisen i Arktis, så har jag en teori.
Två processer bestämmer isens utbredning:
1. Att is på havet hindrar vattnet från att ta upp solljus, medan isfritt hav gör det lätt för vattnet att ta upp solljus.
2. Att is på havet gör det svårt för vattnet att göra sig av med värme, medan isfritt vatten någorlunda kan göra sig av med värmen, så att den så småningom strålas ut i rymden.
Tills för ungefär två decennier sedan dominerade process 1. Nu har istäcket krympt så pass mycket att process 2 dominerar. Det finns inte särskilt mycket solljus där uppe i norr. Så fort havsisen försvinner, försvinner värmen uppåt så att vattnet kyls av igen och det bildas ny is.
Därmed kan havsisen i Arktis inte minska ytterligare. Såvida det inte fraktas dit stora mängder varmt vatten söderifrån med havsströmmar.
Nr 5 & 6
Mycket tyder på att även Antarktis hade en liknande uppvärmning som Arktis fram till runt 1940…Arktis upovärmning 1900 – 1930 var extrem.
Men ser vi till dom riktigt stora och omskrivna klimathändelserna tycks faktiskt åren 1876 – 1878 slå det mesta, med super El nino och fruktansvärd torka och översvämning som följd i Indien, asien, afrika och sydamerika – ca 20 miljoner människor omkom.
När vi talar om uppvärmning och nederbördsmönster i Antarktis och Arktis och förändringar – blir vi helt handikappade i klimatförståndet om vi väljer att betrakta uppbärmningen efter 1980 som något unikt eller ovanligt.
Allt pekar på stora klimatskiften med jämna mellanrum i dessa områden – över dom senaste århundrandena.
Jag som är oroligt lagd brukar ju fundera på vårat gigantiska hav – och dess 3,5 grader, jämfört atmosfären är havet en klimatologisk gigant.
Lennart brukar påtala att det är meningslöst att tala om eventuell nedkylning, förmodligen har han rätt – men själv tycker jag att både 100 års perspektivet och 500 års perspektivet och 1000 års perspektivet motsäger just det…att vi inte behöver oroa oss för en nedkylning.
För 3500 år sedan trodde nog inte många på en nedkylning, inte heller på 1000 – talet…men dom hade fel.
På 1600 – talet trodde nog inte många att vi skulle få en rejäl uppvärmning – men dom hade fel.
På 1970 – talet trodde många att vi gick mot en ny istid och en fortsatt snabb nedkylning – men dom fick fel.
Ändå var det 13,7 grader varmt på julafton, 1977.
Just nu tycks både klimatvetenskapen och allmänheten tro att framtiden bara kan bli varmare – nåväl, tills nästa istid kommer vill säga…
Allt pekar på att klimatet är mycket mer varierande än IPCC och Eu tror sig veta.
Ser vi till tiden strax efter istiden för sådär 12 000 år sedan så sjönk plötsligt temperaturen flera grader igen, på bara 100 år…
Under klimatoptimum för sådär 6000 år sedan bredde lövskogarna ut sig ända upp mot fjällen och övertog glaciärernas marker.
Det lilla jag läst om klimat visar att variationerna är helt dominerande över stabila perioder – som egentligen aldrig existerar, inte ens under istiderna.
Tittar man på temperaturavläsningar för Antarktis finns något märkligt, under satelliteran….när land/kustavläsningarna visade sjunkande temperatur under 1980 – 2000- talet så visade satelliterna stigande temperatur – samtidigt visade havsisutbredningen att isen ökade – det är märkligt.
Värst ändå i klimatsammanhang är ändå – att tidigare mellanistider bara varat runt 10 – 15 000 år….vi befinner oss nu på 12 000 år..
Ser man dessutom på det faktum att dom senaste 2000 åren blivit kallare, så är det fortsatt lite otäckt.
Barrskogen har vandrat ner över den skandinaviska halvön igen – den trivs utmärkt – jag tror att vi kommer att fortsätta att via toppar och dalar fortsätta röra oss mot en ny istid…vilket är det verkliga hotet.
#Magnus blomgren 8#
Jag instämmer fullt ut med din kommentar.
Vi på KU vet hur klimatet skiftat mellan varm-och kallperioder alltsedan senaste istiden. Jag bygger mina åsikter om klimatet på empiriska iaktagelser och misstror djupt matematiska beräkningar eller algoritmer, även om de skulle komma från en viss professor. Vad som oroar mig och motiverar mig att kommentera här, är inte alls klimatet, utan klimatpolitiken.
När vi betraktar klimatet bakåt förefaller det som att det fortsatt relativt milda klimatet nu, med upp-och nedgångar, kommer att fortsätta ytterligare något eller några århundraden. Därefter blir det en ny kallperiod eller möjligen en ny istid. Skulle det efter nästa kallperiod bli varmare igen, så mycket bättre. Enligt min mening kan prognosen inte bli bättre än så, oavsett om man är professor eller lågutbildad byggnadssnickare.
Ot: Det är svårt att spå, särskilt om framtiden. Men man kan ju alltid starta en vadslagningsbyrå. Jag läste på nätet om en 23-årig kille som var öppen för allehanda vadslagningar, typ kommer Ukraina att vinna, kommer Putin att sitta kvar om 5 år, etc.
Så jag tänkte starta en vadslagning om klimatet: Kommer vi att ha en varmare temperaturer på fem grader om 100 år? Kommer det en liten istid om 100 år eller att jorden brinner upp? Kommer New York att vara dränkt i slutet av århundradet?
Jag uppmanar särskilt alla klimatalarmister att skicka mig sina insatser snarast. Utdelningen kommer om 100 år eller så.
#Ingemar Nordin 10#
OT: Mitt svar på alla dina klimatfrågor är nej. Om Ukraina, beror på ekonomisk och militär hjälp från Europa och USA.
#8
”Men ser vi till dom riktigt stora och omskrivna klimathändelserna tycks faktiskt åren 1876 – 1878 slå det mesta, med super El nino och fruktansvärd torka och översvämning som följd i Indien, asien, afrika och sydamerika – ca 20 miljoner människor omkom.”
Ja, det var en extrem el Nino. Invandringen av kineser till Sydostasien och Nordamerika kom i stort sett igång då.
”Mycket tyder på att även Antarktis hade en liknande uppvärmning som Arktis fram till runt 1940…Arktis upovärmning 1900 – 1930 var extrem.”
Det är långtifrån säkert. Antarktis går ofta i motsatt riktning som resten av jorden. Jag tror inte att det finns underlag att avgöra det säkert. Se #6
Däremot verkar det som det extremt gynnsamma isläget på 1820-talet gällde även i Antarktis. År 1823 gick Weddel ned till 74 gr 30 min i öppet vatten i Weddelhavet, vilket knappast någon gjort efter till den dag som är. Weddelhavet är tvärtom det enda område i Södra Ishavet där havsisen inte brukar smälta sommartid.
Nr 9 Lars Mellblom
Ja! Även jag är rörande överens med ditt tvivel.
NASA skriver om tillvägagångssättet som användes för att ” bevisa ” en värmningstrend i Antarktis före satelliterna.
Man tog helt sonika och jämförde en period med markmätningar och satellitmätningar från senaste decennier – sedan överförde man dessa data bakåt i tiden – och kallade det satellitmätningar ( alltså långt tillbaka, före satellieran).
Att sedan mark och satellitmätningar visade olika trender för senare decennier var inget problem.
Satelliter mäter inget vettigt om det är mulet – men redovisar temperaturutveckling och is och snöförhållanden ända ner på 0,01 ( hundradelar ).
Trist att säga – men dessa mätningar och utsagor håller stora hittepåvärden.
Dom mäter absolut inte på hundradelar – men rapporterar i detta…illa.
Nr 12 tty
Ja – det var antagligen en rätt våldsam klimatförändring på 1800 – talet som faktiskt drev den stora klimatflykten.
Se bara på Sverige och 1800 – tal.
Vi moderna klimatförblindade 2000 – talingar fattar nästan inget av klimatutvecklingen 1850 – 2025…Eftersom dom senaste 150 årens klimatutveckling är både förbjuden mark och svårt förvanskat.
Gällande möjligheten att även Antarktis, precis som Arktis, genomgick en uppvärmning under dom första decennierna på 1900 – talet baserar jag på en ”känd” forskare från Uni of Washington Eric Steig, som skrivit i Nature och i rapporter för NASA.
Just i rapporterna för Nasa konstaterar han och gruppen att Satellitmätningar är vanskliga ” they can be skewd” skriver både han och NASA själva.
Det är dock Steig själv som tror på en uppvärmning i Antarktis dom första decennierna på 1900 – talet, fram till en stor El Nino runt 1940.
Detta framförde han i en intervju för sådär, ca 15 år sedan.
Oavsett visar Antarktis historia ganska väl hur isutvecklingen på dess hav var ökande från satellitmätningarna började runt 1980 till ca 2015 och en minskning först därefter.
Det är en smula extremt att som dagens alarmister och klimatfolk påstå att utvecklingen för Antarktis skulle påminna om ett Hot – snarare tvärtom tycker jag..riktigt stabilt.
Tyvärr kommer Antarktis historia av ” vita klimatfläckar” att fortsatt ge grogrund till alarmistiska eliten, inom bl a IPCC – eftersom alla är lite osäkra.
Det riskerar att leda till samma ovetenskap som gällande Arktis isbjörnar.
Sannolikheten att mauder minimum och Lilla Istiden och urgången från det till dagens kraftiga solinstrålningsökning påverkade även Antarktis är förmdligen rätt hög.
Men absolut går Antarktis och Arktis ibland i otakt – jag vill minnas att när Arktis kyldes efter uppgången fram till 1930, så hade Antarktis istället en uppgång i temperaturen 1950 – 1970 – tal.
Allt som allt tycks vi dock som historien visar raska mot en ny istid – och vad är väl mer gynnsamt för att utveckla en ny istid än att nederbörden börjar öka, nederbörd som sedan inte hinner smälta vid polerna på dom korta sommarmånaderna?
Kanske är det snarast födelsen av den nya istiden vi nu påbörjat..när nu nederbörden ökar och solbanan blir ogynnsam…
#14
”Gällande möjligheten att även Antarktis, precis som Arktis, genomgick en uppvärmning under dom första decennierna på 1900 – talet baserar jag på en ”känd” forskare från Uni of Washington Eric Steig, som skrivit i Nature och i rapporter för NASA.”
Steig är ökänd för statistiska manipulationer a la ”Hockyklubban” Mann. Hans ”antarktiska uppvärmning” har visats bero på att han genom statistiskt ohållbara metoder ”spritt ut” uppvärming på norra delen av den Antarktiska halvön (där det faktiskt har blivit varmare) över stora delar av Antarktis.
Detta gjordes genom RegEM, en algoritm avsedd att användas för att fylla ut mindre luckor i temperaturserier med data från närbelägna stationer med starkt korrelerad temperatur.
Steig använde den utan urskillning över hela Antarktis och över årtiondelånga luckor vilket spred klimatet i de lågarktiska områdena på halvön och de subarktiska öarna norr om halvön över hela Västantarktis.
Sedan dess är jag skeptisk till alla artiklar där Steig medverkat.
I den atlantiska delen av ishavet (ungefär från Baffins land till Novaja Zemlja) finns det faktiskt rätt hyfsade klimat- och isdata långt tillbaka.
Det finns temperturserier från sent 1700-tal på Sydvästgönland och ca 1800 på Island och Nordkalotten och relativt bra data från Svalbard från slutet av 1800-talet (mera sporadiskt från ca 1850).
Isläget kan faktiskt rekonstrueras hjälpligt ända tillbaka till lilla istidens kulmination på 1600-talet kring Island och Svalbard, och från ca 1750 runt Grönland och tidigt 1800-tal i Barents hav.
1600-talet var isigt, men hela Svalbards västkust var alltid isfri sommartid även då. Första hälften av 1700-talet var isläget där mycket gynnsamt. Valfångststationerna och den kustnära valfångsten på Svalbard övergavs och valfångarna opererade istället regelbundet till sjöss längs iskanten på 81-82 graders bredd norr om Svalbard (vilket avfärdades som ”skryt” på 1800-talet).
Sedan blev det kallt och isigt igen efter 1750 (med ett kort avbrott ca 1820). Det började bättra sig omkring 1850 och från början av 1900-talet fram till ca 1945 blev det snabbt mycket varmare och havsisen retirerade långt norr om Svalbard och t o m Frans Josefs land, medan Östgrönland blev åtkomligt för första gången sedan medeltiden.
Sedan växte isarna igen ca 1945-1975, för att sedan retirera snabbt igen fram till ca 2007 varefter de varit i princip oförändrade.
Nr 15 & 16 tty
Bra! Tack, jo jag har sett hans arbeten ihop med mann – särskilt intressant var det just att Steig och till synes nasa – fann att trots skillnader mellan satellitmätningar och markbaserade på Antarktis, så ansågs ( naturligtvis) uppvärmningen från satelliter mer trovärdigt än landbaserade stationer som visade kallare.
Och – eftersom havsisen växte borde sannolikheten var hög för att landtemperaturerna visade rätt.
Det var ju precis samma med mätningarna som våran Oden gjorde nu på 2020 – talet Arktis – där visade det sig vid mätningarna, 2 meter över marken, så skiljde det sig med hela grader (Lägre) än vad satelliterna visade för samma höjd.
Det blir ganska anmärkningvärda resultatskillnader mellan satellit och landbaserade – åtminstone i dessa polområden.
När så skillnaden mellan dessa olika mätmetoder kan visa sig skilja hela grader Celsius – så blir det lite parodi att redovisa i hundradelar.
#17
Kraftiga markinversioner är snarare regel än undantag i arktiska områden vintertid. I synnerhet vid klart väder.
Snö är en nästan perfekt svartkroppsstrålare och den mycket låga mängden vattenånga i luften försvagar kraftigt växthuseffekten/återstrålningen.
Yttemperaturen och temperaturen på 1,5 m kan då bli mycket olika.