Klimatrealisten Matt Ridley har skrivit en mycket läsvärd artikel i The Times (tyvärr bakom en betalvägg) och på sin blogg, The Rational Optimist. Där beskriver han sin väg från troende till ”lukewarmer”.
I artikeln beskriver han hur han blivit bemött i sin vandring från att vara en hängiven AGW-troende till att bli alltmer skeptisk till IPCC och den vetenskapliga grunden för den klimatalarmistiska propagandan som förs fram i vetenskapens namn. Några citat:
Jag är en lukewarmer. Det betyder att jag tror att den globala uppvärmningen på senare tid är verklig, att den är huvudsakligen orsakad av människan och att den kommer att fortsätta men jag tror inte att den troligen kommer att vara farlig och jag tror att den framtida fortsatta utvecklingen kommer att vara lika långsam och slumpmässig som hittills.
Jag har inte alltid varit en lukwarmer. När jag först började skriva om klimathotet för mer än 26 år sedan, som vetenskapsredaktör för The Economist, så trodde jag att det var ett genuint och farligt hot. Likt exempelvis Margaret Thatcher så accepterade jag förutsägelserna att hotet var människoskapat och att vi skulle få se en uppvärmning på en tredjedels till en halv grads uppvärmning per decennium, kanske mer, och att detta skulle ha förödande konsekvenser.
Så småningom så ändrade jag min ståndpunkt.
Min medelvägshållning anses inte bara felaktig, utan ohederlig, skamlig, på gränsen till skandalös. Jag är utsatt för en storm av tillmälen för att jag har denna åsikt, men väldigt lite från skeptiker.
Bekymrade vänner skickade mig varje vecka hela blogginlägg som ägnar sig åt att analysera mina intellektuella och personliga brister, alltid förbehållet mina synpunkter om klimatet.
Varför är denna debatt så polariserad?
Hellre än att ifrågasätta mina argument så föredrar mina kritiker att angripa mina motiv. Jag anklagas för att ”önska” en mild klimatförändring eftersom jag stödjer en fri marknad.
En annan sak som gav mig en tankeställare var att jag gick till källorna beträffande tidigare förutsägelser om ekologiska apokalypser från min barndom. … Det fanns ett systematiskt mönster av överdrifter.
Sedan hände en märklig sak för några år sedan. De som inte höll med mig slutade att artigt påpeka var och varför de inte höll med mig och istället började de att kasta invektiv på mig. Den ena efter den andra av de mest prominenta inom klimatdebatten började att kasta frätande oförskämdheter på mig. Jag var ”paranoid”,”skenhelig”, ” skrattretande”, ”dum” … “idiot”. Deras brev till chefredaktörer i tidningar eller deras bloggare försäkrade att jag hade helt fel och att jag hade feltolkat något. Men de inte bara misslyckades med att ge någon substans till anklagelserna, utan de snarast bekräftade det som jag hade skrivit.
Jag har aldrig träffat en klimatskeptiker, än mindre en lukewarmer, som vill tysta sina motståndare. Jag önskar att jag hade kunnat säga detsamma om dem som anser att klimatets förändringar är alarmerande.
Extremistiska ideologer har aldrig kunnat tåla den mista avvikelse från Läran. En kortversion av Matt Ridleys artikel finns här.
Ingemar Nordin
Professor emeritus i filosofi. Forskningsinriktning är vetenskapsteori, teknikfilosofi och politisk filosofi. Huvudredaktör för Klimatupplysningen.
Någon som hållit räkning på hur många Lord Monckton hotat att stämma? Måste vara något dussin vid det här laget.
Och frågan är väl inte så mycket hur många han velat stämma utan varför han hotat med stämning. Man kan ha giltiga anledningar till att ta till juridiska åtgärder, oavsett om man är “alarmist”, “skeptiker” eller rumstempererad.
Nu var Du inte konstruktiv igen.
Det är väl intressant att Ridley presenteras här, eller ? Kan Du nämna någon på AGW-sidan som brukar ta till stämningar ?
Här en lista på hur Moncton brukar agera. Den är knappast komplett:
https://bbickmore.wordpress.com/lord-moncktons-rap-sheet/
“Och frågan är väl inte så mycket hur många han velat stämma utan varför han hotat med stämning. ”
Motsvarande fråga kan man ställa om de som kritiserat Ridley.
Hans senaste bekännelse kändes som att komma hem. Den har diskuterats livligt och insiktsfullt på Jonovas blogg.
Vad som saknas i min värld är ThomasP’s bekännelser! Med den enorma svansföring och ständiga förakt för allt och alla på bloggen här som du visat upp nu i snart ett decennium vore det verkligen på tiden att du, ThomasP, på samma sätt som Matt Ridley och många, många fler förklarar på vilka grunder du tagit ställning i klimatfrågan.
Thomas klarar inte av att svara redigt på nästan några raka frågor alls. Ofta alltså inte ens angående saker han själv tagit upp och påstått. Angående ‘gula och röda kort’ så stämmer det att han väldigt många ggr dragit till med saker som inte stämmer när man väl kollat upp dem.
Om det är total oförmåga, lathet, missförstånd, vantolkningar, rena chansning, försök att dra en fuling, medvetna lögner, eller tom medveten taktik för att få diskussionen att spåra ur, alt. komma bort från ämnet ..
.. det är svårt att avgöra i varje enskilt fall. Jag misstänker att det finns lite av varje som motiv bakom Thomas envetna försök att hålla CAGW-förhoppningarna vid liv.
Eller som Jonas N brukar beskriva det, “titta, en fågel!”.
Men när den skarpaste och mest ihärdiga kritikern av den här bloggens huvudinriktning inte kan bemöta Matt Ridleys välformulerade kritik mot beteenden hos klimatalarmisterna, så får väl Ridleys artikel betraktas som konfirmerad. Åtminstone på den här bloggen 🙂
Läste just på annat ställe: “Säg en lögn en enda gång och alla dina sanningar kommer i fortsättningen ifrågasättas.”
Fast den jag tänkte på här har väl nästan aldrig sagt en sanning.
“Jag är utsatt för en storm av tillmälen för att jag har denna åsikt, men väldigt lite från skeptiker.”
Hmm, jag undrar vad det kan bero på. Kan det ha att göra med att Ridley anser att man inte behöver vidta några åtgärder mot AGW och det är allt “skeptikerna” egentligen bryr sig om? Huruvida men helt förnekar växthuseffekten eller är “lukewarmer” spelar inte så stor roll, det här är ingen vetenskaplig utan en politisk rörelse. Ridley försöker se det som att han är i mitten, eller kanske snarare att mitten är där han befinner sig, men om man i en polariserad debatt får kritik bara från ena sidan är man inte i mitten.
Sen kommer Ridley med påståenden som ” Deras brev till chefredaktörer i tidningar eller deras bloggare försäkrade att jag hade helt fel och att jag hade feltolkat något. Men de inte bara misslyckades med att ge någon substans till anklagelserna, utan de snarast bekräftade det som jag hade skrivit. ”
Och hur skall någon kunna verifiera eller motsäga det? Där finns ingen substans, bara retorik. Det är tal för de redan frälsta.
syfte: att provocera fram känslomässiga svar, gräl eller utdragna ofruktbara diskussioner som inte leder någon vart.
Målet är att få övriga att tro att trollet menar allvar och känna sig tvungna att skriva svar.
http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Internettroll
Om trollet till exempel har för avsikt att provocera, bör man inte låta sig provoceras och därmed ge trollet den uppmärksamhet det vill ha.”Do not feed the troll” (Mata inte trollet) är ett i sammanhanget känt talesätt.
Tack för att du lyfter fram hans mycket angelägna artikel. Jag diskuterar ju själv klimatfrågan när jag har tid och tillfälle gives på ex sociala media. Det börjar nästan alltid med att personen är övertygad om att jag helt förnekar att människan påverkar klimatet. Detta för att jag hävdar att ett påstående inte är korrekt rent vetenskapligt och agumenterar emot då såklart. Man får helt klart ha skinn på näsan och inte ta åt sig av alla personangrepp och andra märkligheter.
“Moncton är faktiskt Lord, även om han är i ständig konflikt med House of Lords eftersom han säger sig ha en plats där vilket de förnekar (och jag tror de vet bättre).”
Nu töjer du ordentligt på sanningen som vanligt. Jag citerar Monckton:
““The House of Lords Act 1999 debarred all but 92 of the 650 Hereditary Peers, including my father, from sitting or voting, and purported to – but did not – remove membership of the Upper House. Letters Patent granting peerages, and consequently membership, are the personal gift of the Monarch. Only a specific law can annul a grant. The 1999 Act was a general law. The then Government, realizing this defect, took three maladroit steps: it wrote asking expelled Peers to return their Letters Patent (though that does not annul them); in 2009 it withdrew the passes admitting expelled Peers to the House (and implying they were members); and it told the enquiry clerks to deny they were members: but a written Parliamentary Answer by the Lord President of the Council admits that general legislation cannot annul Letters Patent, so I am The Viscount Monckton of Brenchley (as my passport shows), a member of the Upper House but without the right to sit or vote, and I have never pretended otherwise.”
https://www.facebook.com/bjornlomborg/photos/a.221758208967.168468.146605843967/10153127817258968/?type=1%20
Din länk fungerar inte, %20 skall inte vara med.
https://da-dk.facebook.com/bjornlomborg/photos/a.221758208967.168468.146605843967/10153127817258968/?type=1
Hoppas den här funkar.
Du kanske borde titta även på andra sidan, inte citera Monckton som han stod för den enda Sanningen som inte får ifrågasättas.
Har du aldrig tänkt på att man höjer sin trovärdighet inom ett ämne när man håller med om det uppenbara?
Man kan ju alltid reservera sig om man inte kan kontrollera det.
T.ex, “Om det han hävdar är sant är det givetvis fel, sakargument ska mötas av sakargument inte glåpord”
Om Monckton har stämt någon eller några har inget med saken att göra. Dels är en stämning en fullt legal åtgärd, sen får domstolen ta ställning till saken. Om stämningarna skulle vara rena okynnesstämningar har det fortsatt inte med saken att göra. I så fall begår flera fel, men ett fel gör inte ett annat fel rätt.
Vetenskap avgörs inte i en sandlåda, även om man ibland kan förledas tro att det är det normala. Det avgörs med sakargument, fakta och upprepbara försök, inte med hot och invektiv, inte heller via omröstningar eller genom upprepningar av en och samma åsikt.
http://www.theguardian.com/environment/blog/2009/dec/11/monckton-calls-activists-hitler-youth
“Om stämningarna skulle vara rena okynnesstämningar har det fortsatt inte med saken att göra.”
Jo, det har med Ridleys påstående att hans sida (om jag får vara så fräck att jag sorterar in honom i det lägret) är mycket artigare att göra. Ridley har fel på den punkten, en av de få som går att kontrollera i Ingemars citat.
”Om det han hävdar är sant är det givetvis fel, sakargument ska mötas av sakargument inte glåpord””
Jag tittade in på Ridleys blogg och det var den vanliga sörjan med hockeyklubba, climategate osv. Mer fokus på att anklaga forskarna för att vara korrumperade än att diskutera sakfrågan.
“Vetenskap avgörs inte i en sandlåda, även om man ibland kan förledas tro att det är det normala”
Nej, den avgörs genom att forskare publicerar artiklar i fackpress där deras idéer konkurrerar med varandra. Försöker man tala om det för professorerna här blir man dock förlöjligad (utom av Pehr Björnbom som insett detta och skrivit ett par artiklar).
Helt fel! Vetenskap avgörs där den möter verkligheten, och ställs och jämförs mot denna. Ifall den då (konsistent) kan göra meningsfulla förutsägelser. Att (viss) vetenskap komuniceras genom publication i fackpress är helt korrekt, men alltså ngt helt annat.
Det finns dock de som tror att ‘vetenskap’ är att publicera sig i fackpress, att peer rreview är vad som fastslår dess riktighet, och att densamma avgörs genom detta. De tom försöker hävda att därefter har alla andra att acceptera det som skrivits, att det inte får kritiseras/ifrågasättas i andra fora/former än precis samma.
Detta är förstås nonsens, men den tron (vilken argumenteras flitigt från aktivisthåll) visar att de inte förstår eller bryr sig om vetenskap och vad sådan är. Däremot har denna falska dikotomi används extremt flitigt för att bygga upp CAGW-korthuset och skydda det mot nästan varje vindpust.
Thomas borde veta bättre, men fortsätter att vilja ge en falsk bild genom krativa ombenämningar av nästan allt. Dvs så som aktivister alltid har hållit på ..
Även resten av #27 är föga mer än vilseledande dimridåer.
Och vilka tror du det är som avgör om så är fallet och var informerar de i så fall sina kollegor och oss andra om detta?
“Det finns dock de som tror att ‘vetenskap’ är att publicera sig i fackpress, att peer rreview är vad som fastslår dess riktighet, och att densamma avgörs genom detta.”
Peer review säger inget om att man har rätt, däremot visar den att man är inne på planen.
” det inte får kritiseras/ifrågasättas i andra fora/former än precis samma.”
Du får kritisera, men inse att en kritik på en blogg som bara riktar sig till sådana som inte kan något om området väger mycket lätt i förhållande till kritik som publiceras i vetenskaplig press där den läses och bemöts av forskare med fackkunskaper.
Citat:
“Jag tittade in på Ridleys blogg och det var den vanliga sörjan med hockeyklubba, climategate osv. Mer fokus på att anklaga forskarna för att vara korrumperade än att diskutera sakfrågan.”
Ett präktigt självmål! 😀
Länk “-Han gör det utan klubba.”:
https://www.youtube.com/watch?v=FZEM-QrOdKA
Om det är de korrumperade forskarna som är sakfrågan, så är det ju sakfrågan han diskuterar – om det är just det han fokuserar på, som du säger. (Har inte läst hans blogg. Bara ditt gnäll.)