Jag prenumererar på ett nyhetsutskick från Sea Level Research Group vid University of Colorado, vilket är en av de grupper som använder satellitmätningar för att räkna ut hur havsnivåerna förändras. Efter ett långt uppehåll i utskicken, fick jag ett nytt häromveckan. Det har visst tagit tid att få fram den senaste versionen, som presenteras här, med årstidsvariationerna bortrensade.
Dessa data visar på en acceleration i havsnivåhöjningen. En acceleration som har en felmarginal som är mindre än värdet. Så då borde den vara signifikant. Eller?
En sak jag saknar, är en analys av om denna ”quadratic fit” ger en signifikant bättre anpassning än en rät linje. Jag minns från en statistikkurs som jag gick att det finns metoder för att göra sådant, men jag minns inte hur.
En linjär trend på 3,3 mm/år, ger på 79 år en havsnivåhöjning på 2,6 dm, långt under den meter eller mer som de klimathotsreligiösa har spått till 2100. Lägg till den där påstådda accelerationen, och det blir ytterligare 6,1 dm till 2100, och vi är mycket närmare den där metern, om än inte riktigt där. Fast då är frågan vilket år som är nollpunkt?
Tittare vi närmare på diagrammet över havsnivåhöjning från satelliter, ser vi att det är fyra generationer av satelliter som har stått för mätningarna. Varje generation ser ut att ha variationer kring en rät linje. Men varje ny generation har också en liten högre trend än den förra. Vilket leder till en misstanke om att det är förändringar i mätmetod som har orsakat den påstådda accelerationen, och inte en verklig acceleration i trenden för havsnivåhöjningen.
Den klassiska metoden att mäta havsnivåförändringar, är med peglar/vattenståndsmätare vid kustsamhällen, på kontinenter eller öar. De mäter relativa havsnivåer, vilket också inkluderar markens rörelser. Numera, med GPS, går det att mäta markens rörelser med stor precision, så att det går att räkna fram hur den absoluta havsnivån har varierat. Visserligen går det att mäta bara så långt tillbaka som det finns GPS, men ett rimligt antagande är att marken har rört sig i stort sett likadant under lång tid.
En sju år gammal sammanställning av data från peglar, för att få fram globala variationer i havsnivå, gjordes av Jevrejeva et al. Där påstås haven ha stigit med 1,8 mm/år sedan 1970, vilket är en hel del långsammare än vad satellitdata visar. Den beräknade accelerationen beräknas till nästan en femtedel av vad satellitdata påstås visa. Men så rör det sig också om ett betydligt längre tidsintervall, 1807-2009, mot 1993-nu för satelliterna.
Data från studien finns publikt tillgängliga, och när jag ritar upp havsnivåerna i ett diagram, ser det ut så här:
Nog har det genom tiderna förekommit både accelerationer och inbromsningar. Den största accelerationen inträffade omkring år 1860, då havsnivåerna övergick från att sjunka till att öka. En inbromsning skedde omkring 1960, och sedan en acceleration omkring år 1990. Medan satelliterna började att mäta 1993. De sista mätningarna bildar en ”spik” som är märklig och tveksam. Vad skulle kunna orsaka något sådant i verkligheten?
När jag räknar ut medeltrender för 11 och 33 år, får jag det som visas i detta diagram:
Det bekräftar att trenden har varierat upp och ned, samt att det inte är något speciellt med den senaste trenden. Det bekräftar också att den största accelerationen inträffade omkring år 1860.
Om havsnivåhöjningen verkligen accelererar, ska det märkas även i mätningar av relativ havsnivå. Visserligen kan någon mätpunkt ha en icke-linjär förändring i hur marken rör sig, men det borde vara undantag. En accelererande absolut havsnivåhöjning borde vid de flesta peglar märkas också som en accelererande relativ havsnivåhöjning. Eller av en inbromsning av en minskande relativ havsnivå, för de delar av världen där landet höjer sig snabbare än havet.
Brest har en av de längsta mätserierna i världen. Hela mätserien är inte med i den här bestämningen av 50-årstrender, men tillräckligt för att se att där har det varit en acceleration sedan 60-talet. Men det efter en inbromsning tidigare. Jämfört med för 100 år sedan, har där inte varit någon acceleration.
Notera att diagrammet visar 50-årstrender för relativa havsnivån, med felstaplar, inte mätningarna i sig.
Newlyn i Storbritannien har en kortare mätserie, men 50-årstrenderna där visar något liknande som i Brest, först en inbromsning och sedan en acceleration som för tillbaka till den trend som gällde före inbromsningen.
I Nederländerna har man länge haft anledning att hålla reda på relativa havsnivåer. Dels sjunker marken där och dels ligger många delar av landet under havsnivå men skyddas från översvämning av vallar. En lång mätserie finns i Delfzijl. Även där ses förändringar i trenden, liksom att den inte är högre nu än vad som har gällt vissa perioder tidigare. Märkligt nog, stämmer inte tidpunkterna för alla trendförändringarna helt med de i Brest. Hur nu det går till.
På andra sidan Atlanten, finns till exempel mätningar i Halifax. Där trenden nu är ovanligt låg snarare än ovanligt hög.
Längre söderut, i The Battery, New York, finns en längre serie. Som visar en acceleration på senare tid, men inte till något ovanligt högt värde.
Vid Stilla Havets kust mäts det relativa havsnivåer till exempel vid Balboa i Panama. Där syns inte några egentliga trendförändringar alls. Däremot har felmarginalerna ökat, av någon anledning.
Vid Victoria, nära Vancouver i Kanada, visar trenderna att inte särskilt mycket har hänt.
På andra sidan Stilla Havet, Aburatsubo i Japan, finns en kortare mätserie som indikerar ungefär samma utveckling som i Brest och Newlyn.
Vid Australiens kust, finns en lång mätserie i Freemantle. Som visar ungefär samma utveckling som i västra Europa.
Även Fort Denison i Sydney har en lång mätserie, vars 50-årstrender visar på halvperiodiska svängningar.
Den enda mätstationen i Indiska Oceanen med beräknade 50-årstrender är visst Mumbai/Bombay, och där finns det tydligen inte så mycket data för de senaste årtiondena. Den senaste trenden är i varje fall inte ovanligt hög.
Så hur ska rubrikens fråga besvaras? Olika dataserier ger lite olika svar. De mätningar som är längre än satellitdata, och därmed går längre tillbaka i tiden, visar på både accelerationer och inbromsningar. Trenden för havsnivåförändringarna har ändrats i det förflutna, både uppåt och nedåt, och fortsätter att ändras. Vilket är begripligt. Det är inte så enkelt som att isar smälter och havsvattnet blir varmare så att havsnivåerna stiger i en jämt takt.
Viktiga termer, för den som vill vara kunnig i det här fallet, är termosterisk effekt, geopotentialhöjd och GIA.
Det alla längre dataserier, baserade på pegelmätningar, är överens om, är att den nuvarande trenden för havsnivåhöjning inte är ovanligt hög.
Forskare som använder ”quadratic fit” för att hitta en graf till sina data är inte seriösa. Finns några undantag, där man vet att ett svängningsfenomen upprepas, så kan en sådan kurvpassning användas.
Men till fenomen med okända, kaotiska svängningsmönster framåt ska varken ”quadratic fit” eller någon som helst polynomiell kurvpassning användas! Ja, det ser bra ut på papperet med en snyggt passande kurva, men den har noll signifikans för framtida utveckling och riskerar bara att maskera att man inte förstår hur förloppet egentligen fungerar.
(Har själv hållit på med liknande övningar tidigare inom nationalekonomi/finansmarknader)
Allt som gäller hydrologiska förlopp kan lämpligen analyseras med Hurst-Kolmogorovs ansats, en variant av fraktal analys som i grunden bara bygger på volatiliteten i ett förlopp.
I naturen är extremförlopp mer frekventa än de ’borde’ vara enligt enkla statistiska spridningsmått (medelvärde, varians etc.) Varför det är så förklaras av HK-ansatsen.
Läs t ex Demetris Koutsoyiannis: ”Hydrology and change” i
Hydrological Sciences Journal
http://dx.doi.org/10.1080/02626667.2013.804626
Samt artikeln ”Rethinking Climate, Climate Change, and Their Relationship with Water”
https://www.mdpi.com/2073-4441/13/6/849
Han har även skrivit andra papers om HK-förlopp i klimatet, bl a hela den hydrologiska cykeln.
Revisiting global hydrological cycle: Is it intensifying?
Demetris Koutsoyiannis
https://hess.copernicus.org/articles/24/3899/2020/
Hydrol. Earth Syst. Sci., 24, 3899–3932, 2020
https://doi.org/10.5194/hess-24-3899-2020
Troligen kan HK även tillämpas på temperaturförloppen, vi har t ex de stora svängningarna 1900-1940 (upp), 1940-80 (ned) och 1980-2020 (upp), som förblir oförklarade med gängse enfaktors förklaringsmodell (CO2/växthusgaser)
Kanske någon känner till om det skett forskning på temperaturdata med HK-ansatsen?
Tack Lars för en intressant analys. Det finns gott om mätserier med peglar där man kan se hur förändringen i havsnivå varierar över tid. Exempelvis: https://tidesandcurrents.noaa.gov/sltrends/sltrends_station.shtml?plot=50yr&id=125-001
Dock ingen tendens till bestående acceleration.
Mätning med satellit från 130 mils höjd mot en havsyta i ständig rörelse förorsakat av tidvatten och ständigt varierande vågor ter sig som en teknisk omöjlighet om kraven är en noggrannhet på några tiondels millimeter. 130 mil är ju 1,3 miljarder mm. I inget annat sammanhang skulle man ens komma på tanken att försöka mäta med sådana förutsättningar. Men det ger ju suverän skrämseleffekt för den som kan trolla med siffrorna
Tack för en intressant belysning av ett ämne med många aspekter och infallsvinklar. Gick vidare i min morgonläsning av bloggar och ramlade på denna på WUWT som egentligen handlar om att volymen is och snö på Grönland verkar nått sitt minimum för sådär ett decenniumn sedan. Kommentarerna kom dock mest att handla om havsnivåförändringar, så här finna många synpunkter som är relevanta för dagens diskussion på denna sida. Varsågoda https://wattsupwiththat.com/2021/11/15/greenland-sees-significant-snow-ice-mass-loss-slowdown-over-past-decade-danish-data-show/
Intressant, nog går det både upp och ner under årtionden och att göra några förutsägelse om framtiden är nog svårt.
Jag tittade på Jevrejevas artikel och den belyser problemet rätt väl. Före 1850 har de bara mätserier från Östersjön och nordöstra Atlanten (områden med landhöjning) och det är först fram emot 1900 som de har siffror mer spridda över klotet.
Hur som haver så tror jag inte global havsnivåhöjning är ett reellt problem för någon. Har man problem med stigande vattennivåer så är det först och främst ett problem med sjunkande land och det lär man inte bli av med genom någon överenskommelse i framtida COP-möten.
#1 Gabriel Oxenstierna
”Samt artikeln ”Rethinking Climate, Climate Change, and Their Relationship with Water””
Tack, började titta igenom den och den gav mersmak.
Tack Lars Kamel
Angeläget ämne som visar havens reaktion på ev uppvärmning och om denna kan kopplas till CO2.
Det är få peglar som samarbetar med denna historieskrivning!
Vi har en professor som försökt bevisa att det pågår en acceleration, Deliang Chen, vår man i IPCC.
Det vore kul att kunna se hans arbete med detta.
Rapporten togs upp av media innan den granskats.
Efter granskningen har vi inte sett den! 😉
Kan landhöjningen orsaka högre havsnivåer? Vattnet tvingas söderut när land på norra halvklotet stiger uppåt? Eller att kontinenterna krockar och havsbotten reser sig.
Med tanke på alla larm om havsnivåhöjningar så verkar det i praktiken inte vara några problem. De reportage som SVT gjort om det har alla kunnat avfärdas med stranderosion, uppslamning från floder eller floder som inte tillåts svämma över. Marken torkar ut och sjunker.
Hej
Jag anser det helt oseriöst med så kallad kurvanpassning för ett fenomen som är otillräckligt känt. Det är en helt annan sak när man söker efter en given period som solens 11 -års cykel, ENSO eller QBO. Vidare är linjära trender föga intressanta om man inte samtidigt anger felgränser på åtminstone 2 standardavvikelser.
Min enkla regel är att inspektera en graf. Ser man då inte en tydlig trend är det föga meningsfullt att göra omfattande matematiska anpassningar. Att temperaturen i troposfären har ökat de senaste 50 åren är uppenbar liksom att havsnivån stigit. De globala satellitbaserade mätningarna ger ingen indikation på någon signifikant acceleration. Dessa ligger sedan mätningarna började 1992 på cirka 3 mm/år. 1 mm/år beror på expansion genom uppvärmning och 2 mm/år genom avsmältning av främst bergsglaciärer samt en viss nettotransport av vatten från land till hav. Systematiska massminskningar på landisarna är fortfarande svårt att specificera men sannolikt kan Grönland ha minskat något de senaste decennierna. För Antarktis är enligt min uppfattning en systematisk massminskning inte möjligt att specificera tillfredsställande.
Lite mer om ev avsmältning:
https://notrickszone.com/2021/11/15/new-study-there-was-less-arctic-sea-ice-in-the-1700s-1800s-than-from-2002-2006/
Tydligen har de studerat sedimenten och sett att årsringarna varierat med hur öppet vatten bidragit.
#0 Intressant hur peglarna speglat senaste 5 årsperioden.
Accelerationen har vänt. Kanske därför Deliang Chen tystades?
Så här skriver NASA:
https://sealevel.jpl.nasa.gov/missions/jason-3/summary/
”The primary instrument on Jason-3 is a radar altimeter. The altimeter measures sea-level variations over the global ocean with very high accuracy (1.3 inches or 3.3 centimeters, with a goal of achieving 1 inch or 2.5 centimeters).”
Mätinstrumenten har alltså en noggrannhet på ca 3 cm (+/- ?). Sen gissar jag att det finns osäkerheter i själva signalen – havsytan är ju inte spegelblank, utan rimligen får man en bredd på reflexen, d.v.s. man får ett nivå-spektrum som ska översättas till ett värde (= havsnivå).
Möjligt att det finns bra teorier för hur man gör detta men för en amatör som mig så framstår det som ganska komplext att ”översätta” ett nivåspektrum till ett värde.
Tuvalu har ju varit ett populärt ”Poster Child” för havsnivåhöjning, så jag fick för mig att ta reda på hur pass drabbat landet egentligen är.
För det behöver man veta dels hur mycket den relativa havsnivån stiger, dels i vilken mån marken stiger eller sjunker.
Nu finns det lyckligtvis både en tidvattenpegel och en GPS-station i Funafuti, huvudorten i Tuvalu
Den relativa havsnivåökningen uppgår till 3,33 +- 3,09 mm/år:
https://www.tidesandcurrents.noaa.gov/sltrends/sltrends_station.shtml?id=732-012
Den exceptionellt stora osäkerheten beror delvis på en flyttning av stationen på 1990-talet, men framförallt på att Tuvalu ligger i den del av västra Stilla Havet där ENSO regelmässigt får havsnivån att variera med upp till en halv meter, dessa variationer tenderar att dränka den lilla sekulära förändringen.
Marknivåmätningarna är bättre:
https://www.sonel.org/spip.php?page=gps&idStation=865&solCentre=ULR
Marken i Tuvalu sjunker alltså 1,91 +- 0,17 mm/år
Detta är något helt normalt för en atoll. Atoller har från början varit höga vulkanöar, men dessa sjunker successivt, delvis p g a erosion men framför allt för att den tunna oceaniska jordskorpan sjunker under deras tyngd när vulkanismen inte längre bygger på dem. De förvandlas först till en hög ö med ett kringliggande rev, sedan till en atoll med små klippöar och till sist till en ren atoll. Detta eftersom korallerna som växer uppåt mot ytan normalt håller jämna steg med hur vulkanen sjunker. Detta fungerar naturligtvis bara där vattnet är varmt nog för koraller, vilket förklarar varför det finns så många öar i tropiska Stilla Havet och så få (och alla unga och vulkaniska) i de kallare norra, södra och östra delarna.
Nettohavsnivåhöjningen på Tuvalu är alltså (3,33 +- 3,09) – (1,92 +- 0,17) = 1,42 +- 3,26 mm år.
Det är alltså långtifrån säkert att det överhuvud taget sker någon nettohöjning av havsnivån vid Tuvalu, och att den relativa havsnivån stiger beror till större delen på tektoniska effekter som ingen ”klimatpolitik” i världen kan göra det minsta åt.
Vad man undrar är huruvida Tuvalus politiker är omedvetna om detta, eller helt enkelt spelar teater.
Man undrar också om några millimeter per år verkligen är så katastrofalt i ett land där havsnivån svänger en halvmeter varje El Nino.
#10
Det finns flera problem, bl a påverkar variationer i atmosfären mätvärdena och man måste också kompensera för tidvatten (trots att det inte finns några direkta mätningar annat än vid kusterna)
”Kan landhöjningen orsaka högre havsnivåer? Vattnet tvingas söderut när land på norra halvklotet stiger uppåt? Eller att kontinenterna krockar och havsbotten reser sig.”
Så enkelt är det inte. Marknivån stiger under de gamla inlandsisarna, men i ”forebulge”-zonerna utanför inlandsisarnas kant sjunker den med motsvarande volym, och dessa zoner ligger till stor del på havsbottnen, både på norra halvklotet och runt Antarktis.
I själva verket innehåller den konventionella siffran 3,5 mm per år en ”GIA-korrektion” på 0,5 mm just p g a detta, alltså en mer eller mindre fiktiv höjning som inte märks ”på marken”. Siffran är också ytterst osäker eftersom vi har mycket dåligt grepp om landhöjning/landsänkning i Antarktis.
Vad beträffar plattektoniken så är det ganska klart att den kraftigt påverkar havsnivån (storleksordning några hundra meter) men bara i ett mycket långt perspektiv. Under intervall då superkontinenter splittras upp är mittoceanryggarna unga och aktiva (=varma) och har en stor volym som får oceanerna att ”brädda”, senast under krittiden för 70-100 miljoner år sedan. Just nu är havsnivån däremot låg historiskt sett, och skulle vara det även om all is smälte.
#11 tty
Tuvalus politiker vill ha bidrag som alla andra klimathotsreligiösa. Verkligheten är ointressant.
#11 tty
https://www.abc.net.au/news/2018-12-19/fact-check-is-the-island-nation-tuvalu-growing/10627318
jo den växer!
”Between 1971 and 2014, it showed, the country grew by more than 73 hectares, or 2.9 per cent.”
Men det gällde inte alla småöar i regionen.
Bra ide, jag skall använa mig av qaudratic fit nästa gång jag spelar roulette och bli miljonär på kuppen.
#2 Mats
Vilket leder till funderingen hur man mäter höjden på en satelit? Var är referensen? Är det inte mm i pecisionen?
Jordens gravitation varierar ju över hav och land, åker sateliten berg å dalbana då?
Det enda tillfälle då man kan motivera en ”quadratic fit” är om man faktiskt vet att det fenomen man studerar faktiskt växer som ax2 + b, och man vill få fram de troligaste värdena på a och b.
#17
En satellits bana mäts i geocentriska koordinater och med GPS kan man numera få millimeterprecision.
”Jordens gravitation varierar ju över hav och land, åker sateliten berg å dalbana då?”
Ja.
GRACE-satelliterna som mäter Jordens gravitationsfält bygger just på detta. Man mäter avståndet mellan två satelliter i samma bana med interferometri. När de ”dras ned” i en lägre bana kommer de också närmare varandra.
Tänk på att månens vinkel mot Jordens ekvator vandrar drygt 5 grader nord eller syd över 18 år vilket påverkar tidvattnet på norra eller södra halvklotet beroende på månens position.
Kan nog förklara en del svängningar i mätningarna.
https://en.wikipedia.org/wiki/Orbit_of_the_Moon#Inclination_to_the_equator_and_lunar_standstill
https://en.wikipedia.org/wiki/Lunar_standstill
När det gäller havsnivåförändringar jämfört med landhöjning eller sänkning ut går jag ifrån ”tumregeln” att geologisk hastighet brukar mätas i cm/år medan havsnivåförändringar mäts i mm/år. Där landet höjs eller sänks är den hastigheten i stort sett 3 gånger större.
Tro inget annat än att dessa havsnivåmätningar är en utvidgning av ”Climat-gate”. Därför dröjde de senast presenterade resultaten. Det gäller ju att få till något till synes trovärdigt. M a o är det viktigt att koppla bort satellitmätningarna INNAN de kalibrerats igen om nya mätutrustningar/satelliter sätts in.
Det nämns Holländska förhållanden. Men notera att i södra Nordsjön tyder alla tecken idag på att ”Doggerland” är på väg upp igen, vilket borde påverka mätningar bl a längs Hollands kuster. Utanför East Anglia stiger landet med 50-100 cm, vilket bl a fått ett ”Henge” från 5000 fkr att visa sig öster om E.A. Landstigningsplatsen vid Hastings ligger idag ca 5 km in i land.
#17 19
Att mäta och korrigera GPS-satelliternas höjd är ju sen relativt ett nätverk av stationära stationer på jordytan. Dessa rör sig naturligtvis med jordskorpan så man måste kompensera för detta. Frågan är då hur man mäter små rörelser i jordskorpan om man inte kan ta hjälp av de satelliter som man skall korrigera. Då är man tillbaks till att mäta små förändringar i gravitationen och att titta på stjärnorna.
#1 Gabriel Oxenstierna
Bra tips på länkar. Gillade parafrasen på vårt svenska taletsätt i en av dem:
”There’s no such thing as bad climate, only bad clothes”
Väldigt länge sen jag kommenterade, men nu var det dags.
Har sysslat med mätinstrument under många år.
Det är viktigt att inse att alla mätinstrument mäter fel, frågan är alltid hur stort mätfelet är.
Antag att satelliterna i snitt flyger på 35 000 m höjd. Signalen skickas ned och går upp igen, det är 70 000 m eller 70 000 000 mm. För att mäta en förändring inom intervallet +-3 mm krävs en noggrannhet betydligt bättre än så, låt oss anta 10 gånger bättre eller +-0,3mm. Men signalen vandrar 70 000 000 mm, det handlar om +-0,0000004%. Det finns inget mätinstrument på vår planet som klarar den noggrannheten.
När jag för några år sen undersökte vad leverantören av mätinstrumentet till satelliten lovade hittade jag uppgiften 1 m, alltså långt över de värden forskarna tänkt sig att detektera. Det har även gjordes försök att kalibrera satellitens mätinstrument mot en specifik sea level gauge. Gick inget vidare, avvikelsen var +-12mm. Alltså långt över det som avsågs att detekteras.
#25 Morgan
Du är nog lite fel ute vad gäller höjden för en normal satellit för mätning av havsnivå. NASA anger den till 830 milies, dvs 830 x 1609 m = ca 1335 km = ca 130 mil
https://earthdata.nasa.gov/learn/articles/pod-sea-level-rise
”And doing POD right requires numerous inputs. Here’s where an image comes in handy (see illustration at right). As the OSTM/Jason-2 satellite (operational 2008 to 2019) shown in the image orbited 830 miles above Earth, its altimeter acquired range measurements from the satellite to the ocean’s surface over the same locations every 9.9156 days – the same repeat time and orbital track as TOPEX/Poseidon, Jason-1, Jason-3, and Sentinel-6 Michael Freilich.”
Det gör ju mätproblemet ändå omöjligare än vad du räknar på, så vi är överens på den punkten
Jo jag vet att de går högre upp än 35 000 m, valde en siffra jag visste att satelliterna inte understiger, men som du kommenterar det blir bara än värre.
Den statistiska metoden som används kallas ”average out”, d.v.s. man tar bara medelvärdet. Det går att hävda noggrannheter på mm även när det gäller avståendet mellan jorden och Månen, det är bara att ta medelvärdet. Om det stämmer är ju en annan sak….
#25 Morgan här tänker du nog litet fel.
Jag klampar in i satellitmätningar där jag är amatör, men jag har stor erfarenhet av att mäta in flygplans och missilers rörelser.
Varje skeppare vet, att om vinkeln mellan deras fartyg och ett annat fartyg är oförändrad så kommer de att krocka. Man behöver inte veta så mycket om färd och hastighet för att kunna dra den slutsatsen.
Vid mätningar från satellit har man främst två slag av fel att ta hänsyn till. Det absoluta felet och det tillfälliga felet. Om man vill veta ett avstånd är det absoluta felet avgörande. Men det går ofta att beräkna och kompensera till viss del.
Om vi i stället är intresserade av att mäta en förändring är det absoluta felet av liten betydelse om det är samma mätfel varje gång.
Däremot är det tillfälliga felet av stor betydelse. Man vill kunna jämföra skillnaden mellan mätningarna nu, i går, för ett år sedan och för tio år sedan. Har man då samma systematiska fel så blir det ganska lätt och noggrannheten stor även om absoluta avståndet är mycket stort.
Det egentligen enda som man behöver veta med extrem noggrannhet är tiden och att ljushastigheten är densamma i går som i dag. Med de väte-atom-klockor man använder är det felet en sekund på tusen år. Det blir 3*10^10 och det räcker rätt långt.
#Satellitmätningar Jason
Det finns ytterligare felkällor. En är hur bra pekar satellitens radarantenner? Man använder två frekvenser för att kunna kompensera för gångtidsvariationer i atmosfären, främst pga vattenånga. (Hur bra fungerar det?)
Med en noggrannhet på 0.1 grader (vilket är i övre änden på krav enligt ”Attitude Determination
and Control System” https://ntrs.nasa.gov) så kan loben peka över 2 km fel på havsytan. (Dvs lika stor som radarlobens ”few kilometer spot on the ocean surface”.)
Med en ”felpekning” på 2 km kommer man att mäta ett avstånd som är 0.15 m längre än om man
pekade rakt ned. Sedan har man problemet med att säkerställa att de två radarloberna är perfekt
linjerade annars lär väl inte kompenseringen för vattenångan fungera.
Man har två stationer (Kalifornien och Korsika) för att kalibrera sensorerna mot peglar. Man kan väl säga att det går sådär. ”Se Coastal Sea Level 25 rise at Senetosa (Corsica) 26 during the Jason altimetry missions” https://os.copernicus.org/articles/16/1165/2020/
Man mäter i fem punkter ut från land (sid 7). Närmast land är havsnivåhöjningen 9.9 mm/y +- 1.7 mm och längst ut 15 km från land 1.5 mm/y +- 0.9 mm, och man vet inte varför det varierar.
Vidare så går satelliten så fort att det bara blir en mätning på varje ”few kilometer spot”. Man kan alltså inte medelvärdesbilda flera mätningar.
SVT Klimat visar på vad som händer vid 3 graders uppvärmning i några större städer som Bombay, Stockholm osv. Forskarna säger … Inga referenser. Inget om sannolikheten för 3 grader +. Lever SVT upp till kraven som man kan ställa på skattefinansierad public service i en demokrati?
https://www.svt.se/nyheter/se-forskarnas-scenarier-sa-kommer-de-kanda-platserna-se-ut-efter-uppvarmningen? Länken :
utm_medium=email&utm_campaign=Klimatbrevet%20v46&utm_content=Klimatbrevet%20v46+CID_bba054bd9ad1e12027aae9d2d01a1db0&utm_source=campaign%20monitor&utm_term=ken%20fylls%20med%20vatten%20ar%20frsvinner%20-%20se%20forskarnas%20scenarier
Tycker att det är intressant att notera att NOAA själva skriver på följande sida (https://tidesandcurrents.noaa.gov/sltrends/globalregionalcomparison.html) att ”…that the absolute global sea level rise is believed to be 1.7-1.8 millimeters/year.”
NOAA är väl en så stor organisation att de har olika verksamheter för de olika mätsystemen, men man kan konstatera att gänget som håller på med vattenståndsmätningarna inte får riktigt samma uppmärksamhet som sattelitmätningarna. Undrar varför?
Det där med havsnivåhöjningarna hade irriterat mig länge och för cirka ett halvår sedan laddade jag ner samtliga data från https://www.psmsl.org/data/ och valde ut samtliga som hade data för 1960-2020.
Data är av mycket olika kvalitet. Data finns för varje månad men somliga månader saknas och i de fall där för många datapunkter fattades eller var interpolerade valde jag bort mätserien.
Jag analyserade alla kvarvarande mätserier genom att ta fouriertransformen, och ur den ta bort topparna för 12 och 6 månader, transformera tillbaka för att på så sätt interpolera de saknade eller av PSMSL interpolerade punkterna. Denna process upprepas tills interpolerat värde blev stabilt.
Jag anpassade två räta linjer till varje kurva. En 1960-1990 och en 1990-2010 och beräknade skillnaden i lutning för mitt intresse var frågan om havsnivån stiger fortare nu än förr. Självklart var det nödvändigt att välja bort åtskilliga mätserier som t.ex. denna: https://www.psmsl.org/data/obtaining/stations/635.php (nära Fukushima) Inte bara för den senaste jorbävningen, även den uppenbara instabiliteten i jordskorpan runt 1975 skulle räckt till att mätserien förkastats på grund av dålig passning till två räta linjer.
Summan av alltihop var att havsnivåförändringen mellan dessa två trettioårsperioder ökat med 1,2 mm/år. Statistiken gav en skapligt normalfördelad kurva med topp på 1,2 mm/år och med en halvvärdesbredd av storleksordningen ±0,5 mm/år. Jag minns inte exakt, men i alla fall alldeles för stor spridning för att resultatet skulle vara intressant. Dessutom stämde det rätt väl med vad andra kommit fram till. Havet steg alltså cirka 1,2 mm/år snabbare 2005 än 1975. Jag hade valt bort data som inte passade skapligt till två räta linjer som dessutom skapligt skarvade i varandra. Tämligen okritiskt. Att förändringen skulle varit noll betraktar jag som helt uteslutet. Det finns några få mätserier som avviker med drygt 1 mm/år från medelvärdet åt båda hållen. Jag kunde inte hitta något kriterium som utan förutfattade meningar om önskat resultat skulle ha gjort att spridningemn i havsstegringens acceleration blivit mindre.
1,2 mm på 15 år stämmer väl med accelerationen som Sea Level Research Group vid University of Colorado har funnit.
#32 Leif
Att nivåförändringens hastighet varierar över tid behöver man inte lägga ner ditt omfattande analysarbete för att konstatera, det ser man direkt i tillgängliga kurvor, som redan sagts ovan ( #2 ), exempelvis här:
https://tidesandcurrents.noaa.gov/sltrends/sltrends_station.shtml?plot=50yr&id=125-001
Därmed sagt att den ökning du kommer fram till lika gärna kan ingå i en periodisk förändring av hastigheten över tid som sedan kan komma att vända neråt
30, Brutus
Inslaget de har om Stockholm är skandalöst, när de påstår att Stockholms slott ska kunna bli översvämmat redan till 2100.
Fakta är att havsnivån SJUNKER i Sth med ca 4 mm per år, beroende på landhöjningen. För att slottet skulle bli översvämmat som i deras animering, krävs det dels att havsnivån börjar stiga i stället för att sjunka, dels att takten blir i genomsnitt +82 mm år fram tll 2100. Nej, kungen kommer inte bli blöt om fötterna…
Jag har
1. Skrivit en artikel om den propaganda på helt felaktiga sakliga grunder som SVT ägnar sig åt i detta mycket konkreta fall. (Får se om den dyker upp här på KU, eller annan site.)
2. Anmält inslaget till Granskningsnämnden
Figur 1. ”De sista mätningarna bildar en ”spik” som är märklig och tveksam. Vad skulle kunna orsaka något sådant i verkligheten?”
Jeg finder en figur fra artiklen her
https://www.semanticscholar.org/paper/Trends-and-acceleration-in-global-and-regional-sea-Jevrejeva-Moore/eff4887efa117300709e6e81389768d17a251a24/figure/3
– som ikke viser en ”spik”.
Hvad er korrekt?
Angående havsnivån utanför Senegal. Sätt upp ett skovelhjul en bit upp Gambiafloden. Vid en nivåhöjning saktas hjulet ner och tillräcklig nivåhöjning stannar hjulet och till slut snurrar det baklänges.
Lätt som en plätt
bara man tänker rätt.
Något mer ni vill veta?
Fråga mig eller Greta. :-). — 🙁
#33 Mats Kälvemark
Att nivåförändringens hastighet varierar över tid var ju välkänt. Jag hade hoppats kunna få ett bättre (säkrare) värde genom att medelvärdesbilda samtliga alla världens tidvattenmätardata med en i mitt tycke korrekt analys.
Resultatet blev negativt. Dvs jag fick inte ut något som var värt att publicera. Att jag tog upp det här på KU beror på att resultatet jag fann från tidvattenmätare beträffande andraderivatan stämmer väl med andraderivatan från satellitmätningarna. Helt oberoende observationer. Jag tyckte det var relevant apropå tveksamheten om satellitmätningarnas tillförlitlighet som uttryckts i tidigare inlägg.
Vad det betyder är en annan sak. Jorden är ett klot av halvflytande material med en fast kärna och ett mycket tunt skal. Jag vet inte om svängningar i havsbotten är möjliga – i så fall skulle man vänta sig extremt långa periodtider. Själv tror jag inte på ett periodiskt globalt förlopp, kombinationen av ökad temperatur och isavsmältning förefaller mig mer rimligt. Att landhöjningen efter istiden håller sig konstant säger mig att jordens inre är väldigt segt och knappast kan ha resonanser. Men, som sagt, om detta vet jag ingenting. Däremot kan ju havsbotten stiga och därmed bidra till havsnivåhöjningen, men knappast till höjningens förändring över ett fåtal decennier.
Att trenden i Travemunde, som du länkade till, svänger upp och ner är normalt – men svängningarna är inte korrelerade globalt, åtminstone inte starkt. Kanske finns en 11-årscykel men jag har inte letat efter den. Notera att svängningarna i Travemunde håller sig inom felgränserna. Det är ju glidande 50-årsmedelvärden som är plottade vart femte år. Att enstaka 5-årsvärden ligger lite utanför felgränserna betyder ingenting. Rådata för Travemunde ser ut så här: https://www.psmsl.org/data/obtaining/stations/13.php Det är dessa data NOAA använder. Jag tror inte svängningarna har någon signifikans, dom är bara att betrakta som brus.
I denna tråd var det mycket kunskap.
En typ 20 punkters sammanställd lista varför satelitmätning av havsnivån är osäker?
En liten kommentar. Jag tror att det var Lennart Bengtsson, som i en kommentar för flera år sedan nämnde att en källa (sic!) till att det blir mer vatten i havet är att man på många håll pumpar upp grundvatten ”för mänskligt bruk” (ofta konstbevattning). Jag läste någonstans att den mängden kan ge uppåt en millimeter om året.
Oavsett om detta är sant så anser jag att avsaltning av havsvatten är en av de viktigaste uppgifterna i en nära framtid. Det bör vara en av huvuduppgifterna för solenergi.
#37
Det finns periodicitet i pegelsifrorna.
Nån gjorde denna:
https://149366104.v2.pressablecdn.com/wp-content/uploads/2021/03/cuxhaven-and-amo.png
AMO är en av dessa olika periodiciteter som styr.
https://climatedataguide.ucar.edu/climate-data/atlantic-multi-decadal-oscillation-amo
Du väljer att jämföra två perioder med helt olika AMO och bekräftar dess betydelse-bra jobbat!
Imponerad över din insats men kanske inte lika över din slutsats 😉
#34 Gabriel
Tack. Betr pkt 1 o 2. Tack igen. Jag anser att vi skall ha public service, men den skall vara neutral inte som nu DDR- och N. Koreainspirerad, låt vara light-version. Man kan också fundera över vad som blivit av det svenska folket och media. 2015 blev den som ifrågasatte storleken på inflödet av migranter utstött och rasistförklarad. Idag drabbar samma öde den som ifrågasätter farligheten i CO2. Man etiketterar pejorativt istället för att komma med sakliga argument. Det är oerhört farligt för ett demokratiskt system med sådana inslag.
# Lars 28
Inga mätinstrument är stabila över tid, det brukar benämnas drift inom branchen. Denna drift måste rättas till genom kalibrering av instrumentet, därav försöket att stämma av mot en sea level gauge. Instrumentets noggrannhet kan man inte göra något åt och varje värde som instrumentet registrerar kan variera inom området för dess noggrannhet. Om noggrannheten som den då uppgavs är 1 m kommer värdet som instrumentet anger att varierar inom 1 m vid varje tillfälle. Sen tillkommer avvikelser som kan uppkomma utanför uppgiven noggrannhet, men det kan vi lämna åt sidan i denna diskussion.
https://www.youtube.com/watch?v=nlebcdFURUE
Ännu en vettig genomgång av Jim Steele-denna om aktuellt ämne-sökandet efter sanning ang accelererande havsnivåer. 😉
Han visade La Jolla
https://tidesandcurrents.noaa.gov/sltrends/sltrends_station.shtml?plot=50yr&id=9410230
Det luktar rutten fisk om COP!
Accelererar havsnivåhöjningen?
En lika viktig fråga är: Accelererar landhöjningen?
En tredje fråga: Expanderar jorden pga havsnivå- och landhöjningen?
Att det finns stora osäkerheter i alla mätningar är vi nog överens om, men de minskar trots allt.
Problemet är många gånger de justeringar som gjorts i all välmening men som ibland förvärrar resultatet, inte minst när det gäller temperaturen.
#35: Tittar du noga, ser du ”spiken” uppe till höger i diagrammet. Men den smälter nästan ihop med diagrammets ram där.
En ledtråd till satellitmätningarnas tillförlitlighet är att studera de perioder sen 1993 då havsnivåerna enligt satelliterna sjunkit. Tidsskalan handlar om månader till enstaka år enligt Nasa. Om vi nu tror (som jag) att Nasa inte är helt fel ute – var finns då vattnet? Rimligen i luften och/eller på land (på väg ned i havet). Andra förklaringar till att havsnivåerna sjunker har andra tidsskalor. Mer vatten i luften och (tillfälligt) på land har en första rimlig förklaring. Det var tillfälligt varmare och då passar ju också tidsskalan. Jämför man Nasas havsnivåer Global Mean Sea Level | Key Indicators – NASA Sea Level Change Portal med t ex Latest Global Temps « Roy Spencer, PhD (drroyspencer.com) får man nog utropa slående! Och läge för en vassare numerisk analys av tidssambandet (rimligen har den gjorts). Sen, visst är argumenteringen här mot mm precisionen intuitivt rimlig. Men byt ut mm mot t ex meter, samma argumentation är precis lika rimlig. Kanske ska man argumentera på ett annat sätt.
#39 Sten Kaijser.
Visst kan uppumpat grundvatten påverka havsnivån. Men det kan inte vara annat än kortvarigt. Eftersom ytan är så liten i förhållande till havsytan sjunker grundvattnet troligen >>tusenfalt och det kan man inte hålla på med särskilt länge.
Solenergi och avsaltning kan man givetvis koppla samman. Men det blir ingen stor grej annat än politiskt. Eftersom solen inte ger något mer än 1/3-del av tiden kommer osmosfiltren att stå stilla den tiden. Det mår de inte bra av och de kostar minst lika mycket den tid de står stilla. Därför blir den metoden ekonomiskt omöjlig annat än som en politisk symbolhandling.
Det ekonomiskt effektiva är att använda processvärme från kärnkraft.
Jag ser ibland uttrycket ”Sic”. Som många andra visste jag inte betydelsen och blev tvungen att slå upp.
Sic, latin för ”så” (fullständigt sic erat scriptum, ”så skrivet”), är en textkommentar som bekräftar något som är osannolikt eller till synes felaktigt.
sic! så står det!, används efter citat för att (ofta ironiskt) understryka att det verkligen står så: ’Albert (sic!) Strindberg ’
sic! Jo, ’så står det faktiskt’ på förrättningskartan från 1965 då fastigheten bildades.
PAJ #29 Här tänker du och jag olika.
”Med en ”felpekning” på 2 km kommer man att mäta ett avstånd som är 0.15 m längre än om man pekade rakt ned. Sedan har man problemet med att säkerställa att de två radarloberna är perfekt linjerade annars lär väl inte kompenseringen för vattenångan fungera.”
Jag är ingen expert på satellitmätningar, men radar kan jag. Med radarfrekvens kan man inte få precision i vinkeln. Till det duger ej radar. Då måste man upp i våglängder som ljuset och sådana mätinstrument finns (LASER).
Det som händer vid en puls är att det som tas emot först i reflexen är det som ligger närmast dvs rakt ned. Därmed har man inget problem med vinkeln, det första som erhålls ligger 90° ned.
#32 Leif Åsbrink
Härligt, än lever de gamla gudarna. Jag skrev en gång i tiden en avhandling inom Fouriers och Poissons tankevärld och blir nästan rörd då jag läser ditt #32. Lars Kamel visar på dagens vetenskapsförfall, kvadratisk anpassning utan ett uns av teoretisk bakgrund. Nåt som ju också #1, 8, och 18 påpekat. Med såna bloggkamrater är man glad. Havsnivåhöjningen är nog alarmisternas vassaste – nog enda – vettiga anledning till oro inför vår grönare framtid. Så visst ska vi bråka om den! Och räkna på vad skyddsvallar kostar (nog en bråkdel av dagens energipolitik). Och förresten, kom ihåg att vi känner inte fossillanvändningens andel av uppvärmningen. En osäkerhet kanske i spannet 20 till 200 procent!
#49 Lars Cornell
Det är nog sant och jag inser att det är rätt svårt att få liten divergens på en radarlob. Men då är väl uppgiften om radarlobens ”few kilometer spot on the ocean surface” meningslös?
Hej Lars C,
att jag la in ett (sic!) berodde på att det kändess löjligt när jag skrev om vatten att använda ordet ”källa” — för mig har ordet källa en härlig positiv väreladdning som var förlorad i det sammanhang där jag använde ordet.
Jag kan väl också säga att jag använde ordet som jag sett det användas, utan att fundera alltför mycket på om det var rätt användning.
Tack för en bra sammanställning. I artikeln av Jevrejeva (http://nora.nerc.ac.uk/id/eprint/504181/1/1-s2.0-S0921818113002750-main.pdf ) så beskrivs hur havsnivåhöjningarna varierat över tiden 1807-2009 baserat på dataserier från 1277 stationer. Under denna period finns tider då accelerationen ökat och minskat. Väljer vi hela perioden så är accelerationen (mätt som andraderivatan för havsnivån över tid) 0,02+-0,01 mm/år^2. Om vi och andra sidan väljer perioden 1880-2009 så är accelerationen 0,001 mm/år^2. Väljer vi en annan period så finns tider då havsnivåhöjningen avtagit, d.v.s. de-accelererat. Går man till figur 3 i ovan nämnda artikel så kan man se att havsnivån ökade snabbare i perioden 1850 till ca 1910 varefter den avtog för att på nytt ta fart i perioden ca 1940 till ca 1960 talet varefter den igen avstannade för att ånyo ta fart mot slutet av förra seklet. Jämfört med de många perioderna av acceleration och de-acceleration under perioden sedan början av 1800-talet finns inget som tyder på någon anomali i dagens förändringar i havsnivå.
På sidan 20, står det, ”It is debatable whether acceleration in sea level rise in the 20th century is due to anthropogenic climate change”. Det betyder alltså att det inte finns några bevis för att förändringarna i havsnivå drivs av antropogena utsläpp av koldioxid. De förändringar som skett påbörjades redan i mitten av 1800-talet i samband med den lilla istidens slut och har pågått sedan dess. Det finns ingen signal från mänskliga utsläpp av koldioxid i dessa mätserier och därmed inget som tyder på någon anomali i dagens förändringar i havsnivån.
Lägger blygsamt i denna tekniska diskussion in ett svar från oceanograf Anna Wåhlin i Göteborg, på frågan om havsnivåstigningen, (som jag tyckte att meteorologerna på SMHI hade ett något vilseledande svar på): ”Hej Anders, den vattenståndshöjning som drivs av termisk expansion är ca hälften av den uppmätta, dvs ca 1.5 mm/år. Resterande beror på: Landburna glaciärer som i Himlaya och på Island (ca 15-20%), Grönland (ca 15%) och Antarktis (ca 10%).
Jag tolkar SMHIs svar som att det är människan som skapar hela uppvärmningen av atmosfären och därmed hela den termiska delen av vattenståndshöjningen. Jag vet inte om jag så tvärsäkert skulle uttala mig om att människan står bakom hela den uppvärmning vi ser i havet i dag, men det står ju fritt för var och en att tolka de resultat vi har”……….”En fråga som bekymrar mig (men jag har inte haft tid att gräva ner mig i det ännu) är att det till synes sker en ökning av vattenståndshöjningen runt år 2000, från ca 1.5 mm/år till ca 3 mm/år. Detta hänger inte samman med någon markant ökning av temperaturen i varken hav eller luft. Däremot så sker det ungefär samtidigt som man börjar få in bra tidsserier via satellit – man byter alltså i princip mätmetod ungefär då. Vattenstånd baserat på tryckmätare på botten skall inte känna av en termisk expansion men den märks om man mäter uppifrån. Nu är det inte så enkelt utan vattnet flyttas runt och den termiska expansionen sker främst på södra halvklotet – men det är en fråga som jag inte sett utredd (det kanske den är fast jag missat det)”.