Kina har ofta framhävts som ett föredöme inom den internationella klimatrörelsen. Beundrande blickar kastas på hur Kina med sin starka centralregering kan få saker och ting gjorda för att ställa om till ett grönt samhälle. De är världsledande på att tillverka vind- och solkraftverk och har även byggt en hel del själva (86% av Kinas   →

Times of India rapporterade i veckan att USAs chefsförhandlare, Jonathan Pershing, på ett ganska ofint sätt påminde de församlade gröna organisationerna, NGO, om vem som betalar notan för deras närvaro. Han hade tydligen blivit trött på att de bara var intresserade av nya omöjliga åtaganden och inte alls på samma sätt brydde sig om implementeringen   →

Det finns många NGOs med oerhört stor makt och inflytande, exempelvis Världsnaturfonden, Naturskyddsföreningen och Greenpeace. De vill gärna framstå som folkets röst gentemot politiker och deras organisationer, och de kallas ofta för just ”non-governmental organisations”. Det vilar en air av gräsrotsrörelse och idealism över dem som är central för att media och allmänheten skall betrakta   →

Det är inne att vara för miljö, hållbar utveckling m.m. jada-jada. Missförstå mig inte. Jag vill gärna bidra till en bättre miljö och jag hoppas innerligen att vi även i framtiden kan samsas om den här lilla planeten vi bor på. Men…jag tvivlar på att nedanstående initiativ är något mer än bara ännu ett sätt   →