Magnus Cederlöf har nu grävt ännu djupare i temperaturtabellerna för Mellansverige och funnit intressanta resultat som visar vid vilka årstider temperaturökningen skett. Det framgår inte av de årsmedelvärden, som vi i vanliga fall får oss till livs.
Växthuseffekten eller förändrade vädermönster?
Av: Magnus Cederlöf
Jag fortsätter nu min analys av temperaturen i Östra Svealand. I ett tidigare inlägg har jag dragit slutsatsen att i Östra Svealand har de varmaste åren inte blivit varmare, men att det varit fler varma år i nuvarande värmeperiod jämfört med 30-40-talens värmeperiod. Därmed har medeltemperaturen utslaget på flera år stigit, se figur 1. Nu ska jag försöka reda ut när det egentligen har blivit varmare.
Fig 1. Årsvis medeltemperatur (blå) i Stockholm samt tioårsmedelvärde (röd)
I mitt förra gästinlägg drog jag slutsatsen att Uppsalas temperaturserie har fått högre temperaturer än andra närliggande väderstationer. Detta beror sannolikt på urbaniseringseffekter. Därför använder jag bara Stockholms temperaturserie i den här analysen.
Om man tittar på hur varm den varmaste dagen varit varje år (figur 2), ser man att den inte varit varmare nu än på 30-40-talens värmeperiod.
Fig 2 – Varmaste dagen (dygnsmedeltemperatur) varje år i Stockholm, samt tioårsmedelvärde
Inte heller den kallaste dagen varje år skiljer sig från 30-40-talens värmeperiod (figur 3).
Fig 3 – Kallaste dagen (dygnsmedeltemperatur) varje år i Stockholm, samt tioårsmedelvärde
Men när har det då blivit varmare? Det har ju trots allt i snitt blivit varmare utslaget på många år. Figur 4 visar istället 10-års-medelvärde för de olika månaderna.
Fig 4 – 10-årsmedelvärde för de olika månaderna i Stockholm (justerade temperaturer)
Och nu börjar det bli intressant. Sommarmånaderna har inte blivit varmare nu än på 30-40-talen. Inte heller vintermånaderna har blivit varmare. Men vårmånaderna mars, april, maj, och höstmånaden september har i snitt blivit varmare.För att det inte ska bli en diskussion om att det är justeringarna som gör trenderna, kommer här samma graf som figur 4 fast med ojusterade temperaturer.
Fig 5 10-årsmedelvärde för de olika månaderna i Stockholm (ojusterade temperaturer)
Figur 6 visar mars månad, som är en av de månader där temperaturen stigit mest i snitt.
Fig 6 – Mars-temperaturerna i Stockholm, samt 10-års-medelvärde
Även här ser man att inte heller de varmaste mars-månaderna har blivit varmare. Däremot har det i snitt varit varmare i mars nu än under 30-40-talens värmeperiod.
Då sammanfattar vi detta. De varmaste åren har alltså inte blivit varmare. De varmaste dagarna har inte blivit varmare. De kallaste dagarna har inte blivit varmare. Somrarna har inte blivit varmare. Vintrarna har inte blivit varmare. Däremot har höstarna och vårarna blivit varmare i snitt.
Bedöm själva, är det växthuseffekten eller förändrade vädermönster som är orsak till att den genomsnittliga temperaturen har ökat?
Om det är urban heat island som ger denna påverkan eller om det är annat kan man ju spekulera över.
När har havet störst påverkan på temperaturen?
Kan det vara skillnaden mellan öppet vatten och isbelagt?
Mars brukar vara skridskosäsong inne i Stockholm i alla fall!
Periodicitet?
http://www.woodfortrees.org/plot/esrl-amo/from:1900
Isläget i Arktis?
http://www.woodfortrees.org/plot/nsidc-seaice-n/from:1900
Varför ser då resultatet ut som det gör? Vi kan göra ett antagande. Eftersom solens aktivitet har varit inne i en period som solforskarna benämner Grand maximum under 1900-talet, vilket är motsatsen till Grand minimum som Lilla istiden, kan vi anta att det finns ett samband med denna historiskt sett höga solaktivitet. Vårarna brukar vara förenligt med klar och molnfri himmel, vilket då leder till hög instrålning och därmed också hög återstrålning (IR). Men denna återstrålning fångas upp av luftens vattenånga som ger upphov till en behaglig temperatur. Mer sol förstärker naturligtvis en positiv temperaturtrend. Man kan vidare anta att somrarnas temperatur reglerades mer av molnigheten, samt att höstarnas ofta klara väder, även fick del av solens Grand maximum.
Ja visst är det intressant vad lite datorkraft kan åstadkomma :-). Jag håller med dig när det gäller SMHI. De har fått koldioxiden om bakfoten och de behöver tänka i nya banor.
Här är mars-temperaturen tillsammans med längden på solcykeln:
http://www.bilddump.se/bilder/20131125122554-31.209.4.78.png
Jag har svårt att se något mönster mellan de båda. Det kan fortfarande ligga en underliggande trend som styrs av solens aktivitet. Men fluktuationerna på kortare sikt (10-tals år) måste bero på något annat.
Tackar. Det är precis som du säger svårt att se mönster när flera mönster ligger ovanpå varandra. Man måste då titta på många temperaturserier gärna under längre tider. Det kan mycket väl vara så att solens aktivitet bidrar till temperatursvängningarna. Men det är inte svaret på allt.
Om man tittar på figur 4 finns det en mycket märklig temperaturdipp för vinterhalvåret i början på 1800-talet. Vad kan detta bero på? Kan det faktiskt vara så att det är Daltons minimum som spökar?
ftp://ftp.ngdc.noaa.gov/STP/space-weather/solar-data/solar-indices/sunspot-numbers/international/tables/table_international-sunspot-numbers_yearly.txt
1955 minimum. Kall vinter 55-56. Is i hela Östersjön.
1965 minimum. Kall vinter65-66. Is i hela Östersjön.
1976 minimum. Kall vinter 75-76.
Långt minimum 1985-86. Exremt kalla vintrar 84-85 resp. 86-87.
1996 minimum. En hel del is Östersjön.
Långt mimimum efter 2006. Någon rätt kall vinter där också.
Kall vinter också 1969-70 under solfläcksmaximum som dock var lågt.
Kall vinter också 1978-79 under solfläcksmaximum.
Vet inte om det var vulkanutbrott dessa år. Tycker ändå det kan finnas en koppling mellan solfläcksmimimum och kalla vintrar. Men kalla vintrar kan ha fler orsaker.
När lågtrycksbanorna är nordliga får vi mer SV-vindar och mildare.
När lågtrycksbanorna är sydliga får vi östvindar och kallare.
At your service.
Solfläckarna enligt NOAA, med 33-årigt medelvärde (3 cykler):
http://www.bilddump.se/bilder/20131125160104-31.209.4.78.png
Figur 4 med det 33-åriga medelvärdet på solcyklerna (nedskalat till 1/10):
http://www.bilddump.se/bilder/20131125160122-31.209.4.78.png
Dalton minimum verkar stämma bra med dippen under början på 1800-talet. Men resten stämmer rätt kasst faktiskt.
Antag att det är solfläcksminimum 1/4-del av tiden. Sannolikheten att en kall vinter ska sammanfalla med solfläcksminimum är alltså 25%. Det kan vara en ren slump då.
http://www.cpc.ncep.noaa.gov/data/teledoc/nao.shtml
Tråkigt bara att SMHI tycks vara helt insnöade på larm och IPCC!
Borde vara en baggis med hjälp av SMHI:s datorer att vara mer flexibel i tanken!
Varför har okunniga personal tillgång till överflöd av datorkraft?
När den kloke pekar på stjärnorna, tittar SMHI och dåren på pekfingret.
Bra länk. Nu börjar det likna något. Jag hittade en NAO-index-tabell (från 1950) på den där sidan. Med 5-års-medelvärden ser det ut så här (NAO index är uppskalat 10 ggr):
http://www.bilddump.se/bilder/20131125165118-31.209.4.78.png
Det finns alltså en väldigt god överensstämmelse med NAO och vintertemperaturer. Detta är väl redan känd fakta antar jag! Men vad styr då NAO 🙂 ?
SMHI borde väl ha siffror som kunde visa detta.
NAO-är väl kopplad till atmosfären med tryckdifferens som indexeras.
Mitt förslag i #1 var AMO som är en vattenströmning.
Bägge är nog med i leken i någon omfattning och bägge styr väder på båda sidor om atlanten i perioder:
http://en.wikipedia.org/wiki/File:Amo_timeseries_1856-present.svg
Ja det är vårarna som sticker ut.
Jag ser ingen riktig relation till AMO. Här är figuren med AMO uppskalat 10ggr (10-års-medelvärden):
http://www.bilddump.se/bilder/20131125173818-31.209.4.78.png
http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/darfor-far-vi-vargavintrar
Skojigt att Du har undersökt data serierna. Klimat eller snarare vädervariationerna i Europa och inte minst Skandinavien bestäms av de allmänna atmosfärcirkulation. Traditionellt har man använt tryckskillnaden mellan Lissabon och Stykkisholmur på Island som ger ett bra mått på styrkan i västströmningen via den geostrofiska kopplingen. Den är detta vi kallar NAO, North Atlantic Oscillation. Som Du tidigare har visat så är variationen i Stockholms eller Uppsalatemperaturen operiodisk och så är NAO som många har visat. Det gäller faktiskt även för de allmänna cirkulationsmodellerna som Du kan se från min senaste artikel i Tellus som jag tror jag sände Dig. Många tror sig se ett mönster i NAO men det är lika osynligt som spågummans kaffesump. Att göra prognoser som sedan verifieras är alltid mycket hälsosamt för att hålla fatasin i schack.
Det framgår med all tydlighet att de kaotiska variationerna dominerar men vissa årstider tycks ha en svag uppvärmningstrend.
Om Du nu antar att variationerna är helt slumpartade skull Du nu kunna räkna ut från Ditt material vad sannolikheten är för att alla ändringar är slumpartade dvs en signal/noise beräkning.
Du skulle exempelvis kunna producera ett godtyckligt antal slumpartade serier som har samma statistiska egenskaper som det observerade data. Du kan säkert hitta artiklar på nätet för att få mer idéer
Hälsar
Lennart
Dock finns det ett mönster som vi observerat här, som kanske är en slump, men det är kusligt vältajmat, och det är relationen mellan Dalton minimum och vinter-temperaturen. Har du (Lennart) någon kommentar kring detta?
Även en eventuell fas ger sig tillkänna.
Korrelationen säger ju inget om orsakssambandet, som alla vet. Men skulle det finnas en korrelation mellan solaktivitet och temperatur i Stockholm så kan man med viss rätt anta att det är solen som påverkar temperaturen, och inte tvärtom.
Min utgångspunkt är att det är variationer i solaktivitet som i huvudsak styr NAO, se
https://www.klimatupplysningen.se/2013/11/23/oppen-trad-8/#comment-354447
Detta sammanfaller också tillhändesevis med havsoscillationerna(AMO, PDO) som också har en periodicetet på ca. 60 år och som verkar kunna bottna någonstans 2035, också lagom till att solcykel 26 har sitt maximum.
Den medeltemperatur som redovisas är baserad på 3, 4 eller 5 värden:
”1859-1946 3 (& Tmin in summer)
1947-2012 3 & Tmin & Tmax”
Sen har stationen flyttats:
”During 1876-1960 the thermometer was placed outside a north-facing window
on the first floor of the old astronomical observatory building in Stockholm.
A window-screeen was in use since 1878.”
”During 1961- summer 2006 the thermometer was placed in a SMHI-screen
(Stevenson-type screen) about ten metres north-east of the former position.”
Sen har vi en korrigering för UHI:
”18700111-20121231 Correction for urban heat island trend and other inhomogeneities”
Naturligtvis så påverkas temperaturserierna när man flyttar observationspunkten. Den uppvärmning vi ser de senaste decennierna kanske bara är en effekt av att man flyttar mätpunkten och inte kompenserar tillräckligt för UHI.
Problemet som vi har med Daltom minimet är bristen på tillförlitliga data varför det inte är möjligt att falsifiera denna hypotes. Det är intressant att man inte ser någon egentlig ändring i den totala solemissionen för den period som vi har tillförlitliga mätningar utanför atmosfären, dvs för 35 år. Det enda vi ser där är en obetydlig 11-års cykel. Härtill kommer att dynamiska modellberäkningar genererar dylika variationer slumpmässigt. Det är därför det är så viktigt att identifiera den interna variationen som inte behöver någon ändring alls i forcingen. Allt vad vi vet är att den är avsevärd. Detta framgår tydligt från ECMWFs ensemble-prognoser. Allt detta är faktiskt en följd av kaosteorin. Det är som vi vet svårt att tom se signalerna från växthusgaserna som är betydligt större.
LennartB
Enligt mitt förra gästinlägg:
https://www.klimatupplysningen.se/2013/11/12/gastinlagg-magnus-cederlof-fortsatter/
Se fig 3. Alla närliggande stationer jämfört med Uppsala har sjunkande temperaturer. Därmed verkar det vara Uppsala som är mest påverkat av urbaniseringseffekter sedan 1960. Stockholms temperaturer är väldigt lika jämfört med de andra stationerna (förutom Uppsala).
WERE SOUTHERN SWEDISH SUMMER TEMPERATURES BEFORE 1860
AS WARM AS MEASURED?
Som man bla hittar här http://www.baltex-research.eu/baltic2009/downloads/Student_work/Omstedt_Exercises/Stockholm%20air%20temp/1756-2008+Moberg/moberg_2003_ijc_summer.pdf
En underbar läsning där man utgående från vad man tror är rätt tvivlar på de data som inte passar in och sedan kommer fram till att mätvärdena är fel och att det nog var som man trodde från början.
Vad var det Feynman sa: om inte mätvärdena stämmer med teorin så är mätvärdena felaktiga … eller, hur var det nu?
Här ett kul exempel från droppsten i en grotta i Oman. Temperatur via syreisotopproxy och solaktivitet via proxy från kosmisk strålning. 4500-7500 f.Kr.:
http://wattsupwiththat.files.wordpress.com/2012/02/image17.png
Från:
http://www.nature.com/nature/journal/v411/n6835/abs/411290a0.html
Om dessa samband alltid manifesterat sig tidigare, varför skulle de inte göra det i våra dagar? För det är knappast ett slumpmässigt samband ur kaosartad variation som syns i den figuren. Det är att begära lite väl mycket av slumpen.
http://hockeyschtick.blogspot.co.uk/2013/04/paper-finds-solar-influence-on-climate.html
Att Jordens magnetfält trots sin lilla kraft kan ha en påverkan på cirkulationen håller jag inte för uteslutet.
Exempelvis hur de förhärskande jetströmmarnas svängningar tenderar att följa magnetfältet har alltid förundrat mig: http://en.wikipedia.org/wiki/File:WMM2010_F_MERC.pdf
Och se! Här visar man på kopplingen med magnetfält och påverkan på Rossbyvågor:
http://wattsupwiththat.com/2013/10/09/a-link-between-the-solar-magnetic-field-and-weather-patterns-on-earth-may-explain-our-lower-than-normal-severe-weather-in-2013/
Om nu solens magnetfält påverkar Jordens magnetfält kan det bli en intressant nära framtid då fler många misstänker att jorden är på väg att vända sitt egna magnetfält. Igen.
Kanske Mörners ”Gothenburg magnetic flip” kommer i ropet återigen.
http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/003358947790031X