Gästinlägg av Tage Andersson, meteorolog
I ett inlägg i GP 28/4, ”Dålig kunskap om klimatforskning” angriper Erland Källén och Markku Rummukainen det s.k. Stockholmsinitiativet, som ifrågasätter FNs klimatpanel IPCC.
När man frågar Källén varför koldioxiden orsakar global uppvärmning brukar man få till svar att de globala klimatmodellerna inte kan förklara det sena 1900-talets globala temperaturstegring utan koldioxiden. Källén kan säkerligen modellerna och detta är uppenbarligen en egenskap hos dem. Men, beter sej atmosfären som modellerna? Man bör lita på modellerna, anser Källén och Rummukainen, eftersom de kan reproducera huvuddragen i det sena 1900-talets temperaturutveckling. Dock är den ju känd och har använts vid konstruktionen av modellerna. Källéns och Rummukainens resonemang närmar sej ett cirkelbevis. Dessutom är det si och så med modellernas förmåga. Under en trettioårsperiod, ca 1910-1940, steg den globala medeltemperaturen lika mycket som under 1975-1998. Modellerna klarar inte den första stegringen, varför den ofta sägs bero på felaktiga observationer.
För att komplexa modeller skall kunna anses tillförlitliga måste de testas, verifieras, mot oberoende data. Några sådana tester har varken IPCC, Källén eller Rummukainen redovisat. Källén brukar anföra att modellerna visst är verifierade, eftersom koldioxidens egenskaper är väl kända genom laboratorietester. Dock, laboratorier är inte detsamma som atmosfären.
Den kraftigaste växthusgasen är vattenångan. Klimatmodellerna förutsätter återkoppling mellan atmosfärens koldioxid och vattenånga, så att koldioxidökning medför ökad vattenånga och växthuseffekt, en s.k. positiv återkoppling. Dock framhåller framstående klimatforskare, som Richard Lindzen vid Masschussetts Institute of Technology och Roy W. Spencer vid University of Alabama, Huntsville, att vattenångan kan verka som en atmosfärisk termostat, i stort så att ökande mängd vattenånga ger större molnighet som reflekterar mer solstrålning och därmed motverkar växthuseffekten, en negativ återkoppling.
Någotsånär globalt täckande temperaturobservationer finns sedan omkring år 1850. De ger en linjär ökning av temperaturen med 0,45 grader C per 100 år. Denna uppvärmning tycks dock stagnerat under det senaste decenniet. Något som IPCC inte förutsagt.
Än sämre är det med nederbörden. Källén och Rummukainen anför torka över Afrikas savanner som bevis för klimatmodellerna. Nu är mångårig torka vanlig i dessa randområden, vars klimat just karakteriseras av liten nederbörd. Inget säger att den torka de åberopar har orsakats av människan.
Klimatmodellernas resultat är inte verifierade och hittills stämmer de mycket illa med verkligheten. En skakig grund för långtgående ekonomiska och sociala beslut.
Man kan inte annat än ana att herrar Källén, Rummukainen, Rockström, Holmgren, Tjernström, Hansen m. fl. har en egen agenda, rimligen knuten till anslag och status i ett på klimatoro grundat, självspelande piano. Jag känner igen tongångar från studentåren 1968-69 med ett terapeutiskt behov av att oroa sig.
Tege
De svenska lirarna är nog inte så bra på att hålla fejset. Hansen har gått i all out combat mode, det kan förklaras med att han har inte nåt att förlora längre. Jag tror dom her kändismetrologerna som försökte sko seg på hysterin ångrar djupt och innerligt. Domkan ju inte springa tillbaks till trötta väderflickajobbet med samma krav på ankarets trovärdighet.
” att klimatmodellerna inte har någon annan förklaring.” är ju en intressant teori för att förklara varför CO2 står för den globala uppvärmingen.
Det känns som en mycket tunn förklaring av en vetenskapsman. Och den tunna förklaringen förstärks med ett cirkelbevis. 99% godtagbart?
Fick dom godkänt i matte?
På Anthony Watts blog WUWT kan man läsa följande:
”Global warming skeptics tend to leap forward”, said Mike
Lockwood, a solar terrestrial physicist at the University
of Southampton ib the UK.
He and other researchers are therefore engaged in what
they call ”preemptive denial” of a solar minimum leading
to global cooling.
http://wattsupwiththat.com/2009/05/04/natgeo-sun-oddly-quiet-hints-at-next-little-ice-age/
Nu är alltså Tomas P.& co FÖRNEKARE! 🙂
Jag väntar med spänning på prof. E.Svensson kommentar
på hans blogg.:)
Mycket bra Tage Andersson, det behövs fler som träder fram från ”insidan”.
Jag undrar ofta var alla på högskolor och universitet, som inser att Peter Stilbs kan mer om CO2 molekylen än Erland Källén, håller tyst.
MPGE 😀
Tja lite fel blev det..
Alla akademiker som inser att Peter Stilbs inte snackar i eget intresse, men inser att han har grundläggande poänger.
VARFÖR HÅLLER NI TYST?
Var är civilkuraget?
Varför är det så tyst ?
1
CO2-lärans anhängare har höga positioner tack vare sin ”tro”
2
De flesta människor har oerhört svårt för att erkänna att de kan ha fel.
Kjell-A Jönsson
Varför är det så tyst ?
1
CO2-lärans anhängare har höga positioner tack vare sin ”tro”
2
De flesta människor har oerhört svårt för att erkänna att de kan ha fel.
Kjell-A Jönsson
En mycket bra text, Tage.
Att modellerna huvudsakligen bara är kapabla till kurvpassning är centralt för frågan.
Om jag tolkar Ulf Erlingsson rätt i hans text om hur människans värld i Europa påverkats de senaste 40000 åren är koldioxidens främsta förtjänst inte att den höjer nån temperatur utan snarare påverkar luftfuktigheten.
http://atlantisinireland.com/GC/paleogeografi.php
Det är inte utan tillfredsställelse jag läser Tage Anderssons artikel.
”Klimatdebatten” borde inte vara en debatt utan, tycker jag i alla fall, en diskussion. Nyckeln till klimatdiskussion borde ske med fokus på ”klimatmodellerna”. Och jag är förvånad över att det knappast finns några från den akademiska sidan som ordentligt diskuterar hur matematiska modeller av komplicerade system egentligen fungerar.
Tex. Att göra en modell som optimerat parametriseras på vilka observationer som helst är ju ingen konst, men en sådan modell har inget som helst värde för att att göra prognoser framåt eller tillbaka i tiden utanför det tidsintervall observationerna är hämtade. Och nog är det tveksamt att göra modeller för ett objekt och påstå att modellen är generell utan att den är testad på andra liknande objekt. Att testa modellen mot de observationer som använts för att bygga den är tramsigt, ohederligt och definitivt ovetenskapligt.
”Tip over” handlar också om systemegenskaper, stabilitet och instabilitet. Ett system kan givetvis vara stabilt utan att ha tidsinvarianta tillstånd.
Begrepp som ”jordens medeltemperatur” är också problematiska. För en lekman kan det intuitivt tyckas att det är klart. Men vad är det egentligen, har det nån fysikalisk mening, kan det mätas, vad har ett sådant mått för betydelse för ”lokalt klimat” etc. Och, särskilt i återkopplade system, vad är kausalitet, vad är samvariation och går det att fastställa?
Det måste finnas massor av forskare/vetenskapsmän som kan bidra i såna diskussioner.
Jag tycker ibland att ”klimatdebatten” istället mest liknar ett käbbel om observationer. Dels om relevansen av en viss observation (tex om finns det mer eller mindre is nånstans, om var och hur det stormar, om det var bättre förr, om hur är det med öknarna) och dels hur observationen relaterar till framtida klimat. Spekulationer – den ena vildare än den andra. Och personliga påhopp (i god akademisk anda) om vem som är klimatforskare (vad det nu är).
Carl, Erlingsson talar om att det bildas vattenånga vid förbränning av metan. I och för sig korrekt, men de mängder han talar om förefaller helt orealistiska. Som så ofta påtalas här är mängden vattenånga i atmosfären mycket större än mängden CO2.
Är detta sista spiken?
På klimatforskarens Roger Pielke Sr blogg Climate Science finns en artikel som är intressant, men som jag inte sett kommenterad på andra ställen. Den är skriven av William DiPuccio och relativt lätt att förstå för en läsare med naturvetenskaplig bakgrund http://climatesci.org/2009/05/05/have-changes-in-ocean-heat-falsified-the-global-warming-hypothesis-a-guest-weblog-by-william-dipuccio/
Den är intressant på det viset att den visar på en ganska övertygande falsifiering av AGW-teorin. Tidigare har det ju diskuterats hett om inte de senaste decenniets GT-utplaning, eller t.o.m. GT-sänkning, är en falsifikation. Man kan definitivt säga att de uppmätta temperaturerna i atmosfären, vare sig de görs med landbaserade termometrar eller över hela klotet med satellit utgör ett problem för modellerna. Men betyder det att AGW-teorin är fel? Nja, det beror ju på hur känsliga modellerna är för ”tillfälliga” fluktuationer på 10 år anses vara. Några har försvarat AGW-teorin med att just hävda att modellerna inte kan predicera klimatet på så kort tid eftersom hela systemet kan innehålla olika fördröjningsmekanismer.
Men då uppstår ju den besvärande frågan: Om nu CO2 är den huvudsakliga orsaken till uppvärmningen, och CO2 hela tiden fortsätter att öka (och hindrar en del värme från att stråla ut i rymden), så måste ju värmen ta vägen någonstans medan GT i atmosfären håller sig stilla eller minskar. Värmen måste vara ”maskerad”, som AGW-förespråkarna uttrycker saken. Det enda ställe som värme kan lagras i stora mängder är haven. Problemet är bara att haven också blir kallare. I ett världsomspännande system av bojar som kan mäta ned till 750 meters djup och satellitmätningar (som mäter ytvattentemperaturen) får man resultat som visar på en klar minskning sedan 2005.
Den ackumulerade, men ”maskerade”, värmen måste ju ta vägen någonstans. Solen lyser på ungefär som vanligt (numera utan fläckar). Och enligt AGW-teorin så är instrålningen ganska konstant. Även om det är få år som man kunnat mäta havstemperaturerna på detta sätt, från 2003 till idag, så blir det ofantliga mängder värme som borde stannat kvar på jorden under det allt tjockare täcket av CO2. Men atmosfären + världshaven 750 meter ner utgör tillsammans drygt 85% av alla tillgängliga värmemagasin, och dom magasinen har haft en nettoförlust av värme. Det enda magasin som återstår är djuphaven (knappt 15%). Men att de återstående djuphaven skulle ha lagrat all denna överskottsvärme verkar osannolikt. Värme brukar ju röra sig uppåt, snarare än nedåt.
Så enkelt var det.
Ingemar.
Det borde gå att förstå även för den del av världens ledare som nu lägger mycket av sina ansträngningar på vad de påstår är ett av mänsklighetens största hot.
Om ingen klarar att slingra sig runt dessa argument, men politiker fortfarande jobbar på i nuvarande spår, ökar misstanken om den dolda agendan.
Det finns ju mycket goda och starka argument för att ersätta fossilenergisamhället med billigare och bättre energisystem.
Kan det vara att neutralisera antikärnkraftlobyen i västvärlden?
De har ju lyckats ersätta kunskapsargument med känslomässiga, då bemöts de med andra känslomässiga argument om CO2-hotet.
Agendaen kan möjligen vara att dryga ut oljareserverna. Evt vill yankerna behålla en moralisk kommandohöjd. En möjlig förklaring kan vara FNs bottenlösa inkompetens.
Numera tror jag det finns abiotisk petroleum. Trots detta kan Peak Oil manifestera seg i oviljan mot att ta på seg stora kostnader for djupborrning.
Att använda klimathotet för att få ned oljakonsumptionen appellerar til vår innebyggde reflex för brott och straff. Dårligt samvete och det terapeutiska behovet för religiös synd är nåt som politikerna spelar på, ofta helt legitimt för att få saker genom. FN är världens korsbärare och frågan ställs derför inte om personalens kompetens. Den goda viljan och weltschmerz är det viktigaste kravet som ställs på FNpersonell.
Ingemar #13,
Allt bygger på Argo-mätningarna av oceanernas temperatur. Men man har haft problem med sensorerna och det är långt ifrån säkert att mätningarna är korrekta. Läs mer på NASA:s web.
Elling Disen
Det kan ligga något i det du skriver.
Alla vet att om CO2-hotet fanns, skulle det vara verksammast och viktigast att stänga kolkraftverk.
Vad jag vet bygger även EU nya kolkraftverk.
Det enda som går att tjäna pengar på är CO2 handel och ökade avgifter på Västeuropas fossila drivmedel (undantaget för fartyg och flygplan).
Världens oljekonsumtion om som mest 85Mfat/dygn gav ju bara 7,8gram kol/kvm år, vilket vore bra att öka biomassan med i minst ett hundra år.
Inte tror jag att alla utom Tjekiens ledare har dåliga rådgivare.
Sammantaget kan man se att det inbillade CO2-hotet på inget vis minskat ökningstakten i fossila CO2 utsläpp, från de länder som skrev under Kyoto avtalet.
Om svenska ledare trodde att våra utsläpp av växthusgaser leder till en global klimatkatastrof och ändå utförde det för befolkningen svindyra särsvenska bioenergiexperimentet, härjar inkompetensen högt upp.
Jag skulle vilja ha en offentlig utfrågning av ledande politiker.
Jag skulle vilja stå för frågorna.
DiPuccio tar upp den invändningen också. Läs artikeln!
Anders L, DiPuccio tar upp den invändningen också. Läs artikeln!
Anders L.
Om haven tagit upp all den termiska energi som saknas för att CO2-teorin skulle gå ihop, så menar du att det inte är ytvatten och att kontinentalsocklar ökad volymen på haven.
Annars skulle ju en ökad genomsnittstemperatur i haven leda till en ökad volym?
Vad ökningen i w/kvm blir för de senaste 10 årens CO2 utsläpp kan du själv studera genom den länk du numer har tillgång till.
Det måste vara mycket svårt att slingra sig..
Alla som kan tänka inser att om ingen ändring sker i atmosfären eller landytans temperatur (inkl. havsytan) samtidigt som solen ger samma effekt, finns inga extrema förstärknings effekter.
Ingemar
Kan du inte kopiera in hela artikeln?
Jag kommer inte in.
Gunnar L: Här är en fungerande länk. 🙂
Ingemar;
Utan några försök till åthävor är detta vad jag också hävdat under längre tid. Den förstärkta växthuseffekten är en omedelbar process, som låser värme i atmosfären omedelbart efter att CO2 ökat.
Ändå ökar inte atmosfärens temperatur som den ”skulle”. Så finns värmen är den gömd någonstans. Men den är inte i haven. (Det är lite typiskt att börja tala om felmätningar så fort inte teorin håller). Man ska dock komma ihåg att även den avstannande havsytehöjningen de senaste åren är en indikation på att inte haven värms upp.
Och dessutom, det är en väldigt märklig idé att ökad växthuseffekt skulle värma haven utan att värma luften över haven först… för haven får sin värme genom kontakt med luften huvudsakligen. IR-strålningen tränger inte ner i vattnet.
Gunnar, pröva den här länken:
http://www.liu.se/ihs/temah/ingno/DiPuccio.doc
Tack maggie och Ingemar, nu har jag länkat till texten i mitt inlägg idag.
Jag är mer och mer förundrad över om vi lever i en tillvaro där våra ledare, har usla rådgivare eller dolda agendor?
Jag vet inte vad som är värst……hm… jo usla rådgivare är farligast om de dessutom har dolda agendor, ramlar hela det representatinoella demokratisystemet.
Lite vad jag hela tiden klagat på.
Särintressen har för stor makt, de ska finnas ett ombud för helheten som är det enda som ska lyssnas på vid styret.
Medborgarombud??? Jag hatar organisationer, men om vi slutar med alla andra och bara har just det, så kanske..
Aldrig ska särintressen bli hörda över sin andel av befolkningen.
Eller?
Mät på ni bara. Mät och mät om, gör några diagram…..men vad fan spelar det för roll när ni slåss mot oförnuft och tilltagande självlukt i den ”kunniges” närhet.
Det finnes inga bevis som inte går att konstruera efter sin övertygelses kraft.
Det som är sant behöver bara vara falskt i den andres öga vad än ni mäter eller propagerar.
Skall vi ge upp?
Nej för faaaan!!!
Kämpa dö……
Den globala avkylningen verkar hålla i sig enligt:
http://www.drroyspencer.com/latest-global-temperatures/
”Hela” 0,09 graders total temperatur ökning mellan 1979 och 2009!
En mer nyanserad bild av faktorer som påverkar klimatat växer fram – dags att ge våra beslutsfattare reviderad saklig information – starkt av Tage att våga ge sin syn på nuläget i denna fråga
Det är inte utan tillfredsställelse jag läser Tage Anderssons artikel.
”Klimatdebatten” borde inte vara en debatt utan, tycker jag i alla fall, en diskussion. Nyckeln till klimatdiskussion borde ske med fokus på ”klimatmodellerna”. Och jag är förvånad över att det knappast finns några från den akademiska sidan som ordentligt diskuterar hur matematiska modeller av komplicerade system egentligen fungerar.
Tex. Att göra en modell som optimerat parametriseras på vilka observationer som helst är ju ingen konst, men en sådan modell har inget som helst värde för att att göra prognoser framåt eller tillbaka i tiden utanför det tidsintervall observationerna är hämtade. Och nog är det tveksamt att göra modeller för ett objekt och påstå att modellen är generell utan att den är testad på andra liknande objekt. Att testa modellen mot de observationer som använts för att bygga den är tramsigt, ohederligt och definitivt ovetenskapligt.
”Tip over” handlar också om systemegenskaper, stabilitet och instabilitet. Ett system kan givetvis vara stabilt utan att ha tidsinvarianta tillstånd.
Begrepp som ”jordens medeltemperatur” är också problematiska. För en lekman kan det intuitivt tyckas att det är klart. Men vad är det egentligen, har det nån fysikalisk mening, kan det mätas, vad har ett sådant mått för betydelse för ”lokalt klimat” etc. Och, särskilt i återkopplade system, vad är kausalitet, vad är samvariation och går det att fastställa?
Det måste finnas massor av forskare/vetenskapsmän som kan bidra i såna diskussioner.
Jag tycker ibland att ”klimatdebatten” istället mest liknar ett käbbel om observationer. Dels om relevansen av en viss observation (tex om finns det mer eller mindre is nånstans, om var och hur det stormar, om det var bättre förr, om hur är det med öknarna) och dels hur observationen relaterar till framtida klimat. Spekulationer – den ena vildare än den andra. Och personliga påhopp (i god akademisk anda) om vem som är klimatforskare (vad det nu är).