Är huvudorsaken ökning av koldioxid, temperatur eller befolkning?

En gång trodde jag på att människor orsakar en global uppvärmning som kan vara farlig. Vad jag däremot inte trodde på, är att en avindustrialisering av världen är en bra lösning på det påstådda problemet.

Det är nu ganska precis 20 år sedan jag insåg att den vetenskapliga grunden för det påstådda klimathotet är skakig. Vad jag minns, var det en kritisk rapport från Timbro som öppnade mina ögon. Timbro vågade på den tiden vara kritisk till klimathysterin. Idag är nästan alla företrädare för näringsliv och företag rädda för att stöta sig med den mäktiga men till stora delar ovetenskapliga miljörörelsen.

En av de länkar jag fann i den rapporten, var till Still waiting for the Greenhouse, som drevs av den aggresive klimathotsskeptikern John Daly. Daly, som tyvärr dog alltför tidigt, bodde i Tasmaniens huvudstad Hobart. Han upptäckte bland annat att en markering av den tidens medelvattenstånd skulle ha ristats in på en liten ö 1841. Eftersom den markeringen ligger ungefär vid dagens medelvattenstånd, innebär den ett tvivel på att havsnivåerna sedan mitten av 1800-talet verkligen har stigit så mycket som påstås.

Jag insåg att det har skett en rad märkligheter med rådata från temperaturmätningar innan de olika globala temperaturserierna presenteras. Jag upptäckte första versionen av UAH:s temperaturserie som då, strax före starten på El Niño 1997, inte visade någon signifikant trend sedan december 1978. Pågår det då verkligen någon av människor orsakad global uppvärmning? Pågår det någon global uppvärmning alls?

Så kom då en kraftig El Niño och den globala medeltemperaturen steg. De klimathotstroende jublade över att deras tro tycktes bekräftat och såg trenden som en början på vad som skulle komma. Ett fel upptäcktes i UAH:s algoritm och efter korrektionen för felet ökade trenden. De troende jublade igen, men låtsades inte om att trenden fortfarande var långt under vad klimatmodellerna sade att den ”borde” vara.

Jag kan gå ännu längre tillbaka i tiden och minnas att när jag gick i skolan skrev kvällstidningarna om den kommande istiden. Istidslarmet var verkligt. I alla fall i tidningarna. Jag vet inte hur många forskare som verkligen ställde upp på det.

Efter att ha fått den första knuffen mot klimathotsförnekande, fortsatte jag bara. Jag gick med i debattlistor för skeptiker och fann andra kritiska bloggar. Jag upplevde när Steve McIntyre först började undersöka den Hockeyklubba som också Daly hade varit väldigt kritisk till. McIntyre var en amatör när det gäller klimat, men verkligen inte när det gäller statistik. Där är och var han en expert, till skillnad mot Michael Mann, som verkar sakna de mest elementära kunskaper. Efter att McIntyre hade slagit sig ihop med en annan statistiskexpert, Ross McKitrick, ledde det till en serie vetenskapliga artiklar som en gång för alla visade att Hockeyklubban inte stämmer. Förutom då för en del av de riktigt hårdföra klimathotstroende, som till och med kan hävda att senare rekonstruktioner bekräftar den. Tala om att leva i en fantasivärld!

Jag började att tänka helt självständiga tankar om klimatet. Jag insåg att klimatförändringar ofta påstås vara en orsak, utan ett övervägande över alternativ och utan ens en koll om de påstådda klimatförändringarna verkligen har inträffat. Jag minns till exempel påståendet att Tchadsjön håller på att försvinna på grund av att klimatförändringar har gjort att nederbörden har minskat. När jag kollade saken, fann jag i nederbördsstatistiken för området inget stöd alls för påståendet att nederbörden hade minskat. Däremot ökar befolkningen snabbt i de länder som har kust till Tchadsjön.

Vilket för mig till nutid och in på dagens huvudämne. Äntligen.

Det finns på Internet mycket information om afrikanska länder. Exempel på sajter är CIA World Fact Book, FAO:s statistikdatabas FAOSTAT och även Wikipedia. Noterbart är till exempel att nästan alla länder i Afrika har befolkningsökningar på 2-3 % per år. Vilket innebär att befolkningen fördubblas på 23-35 år. Om då nederbörden förblir oförändrad, borde det vara lätt att inse att det tillgängliga vattnet per människa kommer att minska. Och att så småningom kommer en tidpunkt då det tillgängliga vattnet inte längre räcker. Dessförinnan ökar risken att tillfälliga minskningar ska leda till stora problem. Den tankeförmågan tycks klimathotstroende sakna. Eller så inbillar de sig att ingen befolkningsökning sker. Så fort det blir vattenbrist, är de troende där och skyller på klimatförändringar. Åtskilliga länder i Afrika får det mesta av sitt regn i monsun, som inte är särskilt stabil och tillförlitlig. Det sker variationer år från år och vi kan räkna med att de fortsättar. Är det då ett år med mindre regn än medel, är de troende genast där och skyller på klimatförändringar. Som om klimatförändringar skulle märkas ett enda år och vare sig före eller efter!

Befolkning är dessutom inte allt. En annan viktig faktor är boskap. Låt oss ta Kenya som exempel. Enligt CIA World Fact Book, är befolkningsökningen där 1,81 % per år, vilket trots allt är mindre än många andra afrikanska länder. Sedan har vi det där med husdjuren. FAOSTAT har statistik över såväl befolkning som olika typer av djur som föds upp i lantbruk. Ett diagram säger mycket, så lått oss se på antalet människor, antalet kor och antalet getter:

Antalet kor och getter har inte ökat lika snabbt som antalet människor, men visst har de ökat. Människor, kor och getter behöver alla vatten och mat. Med fler huvuden som vare sig vill vara törstiga eller hungriga, ökar pressen på vatten- och matresurser att öka de med. Vad gäller vatten, ökar tillgången bara om nederbörden ökar, eller om makthavare beslutar att bygga avsaltningsanläggningar för havsvatten. En ökning av nederbörden skulle definitivt vara en klimatförändring. En positiv sådan, i det här fallet. Såvida inte nu den ökande nederbörden kommer i form av fler skyfall, för då blir effekten både positiv och negativ. Av någon anledning, fattar de klimathotstroende inte att både tillförsel och uttag kan ändras.

För att återgå till titeln, så är då inte en ökande koldioxidhalt något problem när matbehovet ökar. Mer koldioxid får grödor att växa bättre, vilket ger mer mat till både människor och djur. Mer koldioxid gör dessutom att grödorna använder vattnet effektivare, vilket ger mer över till det ökande antalet människor, kor och getter. Eventuell uppvärmning orsakad av koldioxiden bör vara liten i ett område där det redan är varmt och luften fuktig. Vattenånga är trots allt den dominerande växthusgasen.

Det talas och skrivs så mycket om konsensus bland klimatforskarna. Vanligen är det struntprat från de troende. Den påstådda konsensusen handlar bara om grundläggande saker, och inte om att klimatkatastrofen står för dörren. En sak som det verkligen borde råda konsensus om, är att mer växthusgaser i atmosfären märks betydligt mer där och när det är kallt än när och där det är varmt. Mer koldioxid skulle kunna göra sibiriska vintrar några grader varmare, men i länder som Kenya borde inte mycket hända. Ändå hävdar de klimathotstroende att de fattiga drabbas värst av klimatförändringar. Men världens fattigaste bor ofta just i varma länder nära ekvatorn. Det troende ägnar sig som vanligt åt struntprat och räknar med att ingen kollar upp påståendena. Minst 97 % av alla svenska journalister har i alla fall ingen tanke på att kolla sådant. Frågan är om kritiskt tänkande och faktakontroll alls lärs ut på journalistutbildningar?

Har det då varit några klimatförändringar i Kenya? Det är svårt att veta. Östafrika är en del av världen där nästan alla väderstationer verkar ha stängts. De få som är kvar meddelar sällan några data till de meteorlogiska arkiven i världen. På Climate Explorer hittar jag i alla fall lite data för Nairobi:

Där har det blivit 2-2,5 grader varmare sedan 1970, men så är det också en växande miljonstad. Hur mycket av uppvärmningen beror på verkliga klimatförändrngar och hur mycket beror på en växande värmeö? I Kenyas grannländer hittar jag några väderstationer som fortfarande rapporterar temperaturer ibland. Dire Dawa i Etiopien har en liten uppvärmning sedan 1970, men det är ändå kallare nu än på 50-talet:

Abu Na’ama i Sudan blev varmare under 20-30 år, men trenden verkar ha slutat:

Detsamma gäller för Songea i Tanzania:

UAH:s temperaturserie för atmosfären ovanför Kenya ger en halv grads uppvärming eller kanske något mer:

Medan RSS inte har någon märkbar trend:

Allt sammantaget, förefaller det troligt att det mesta av uppvärmningen i Nairobi beror på en växande värmeö, och inte på att klimatet generellt har blivit varmare i Östafrika. Hur är det då med nederbörden? Nederbördssammanställningen GPCP ger följande för Kenya, dels för månadsmedel och dels för årsmedel:

Troligen har nederbörden minskat en aning i Kenya, med ungefär 25 %. Den största förändringen är trots allt att antalet människor och husdjur har ökat drastiskt. Det kan förklara mer av problemen med vattenförsörjningen i Kenya än minskande nederbörd. Kenya är dessutom inte alls det enda land där huvudförklaringen är något annat än klimatförändrngar. Jag har redan nämnt Tchadsjön och länderna runt den. Inbördeskriget i Syrien påstås ha startat på grund av torka orsakad av klimatförändringar. Det var inga klimatförändringar där. Frågan om det ens var någon torka? Här är nederbördsdata för Syrien:

Det finns ingen trend och mest märks årliga fluktuationer upp och ned. Minst nederbörd var det kring 1990, men inte blev det något väpnat upprop då. Hur skulle förresten klimatförändring kunna drabba just Syrien men inget av grannländerna? Vare sig från Israel, Libanon, Turkiet, Iran eller Jordanien har vi sett några rapporter om ovanlig torka.

Visst är Syrien ett torrt land. När nederbörden i medeltal håller sig på 0,5-1,5 mm per dygn, regnar det verkligen lite. Medel för världen är ungefär det dubbla. Men det är torrt jämt.

Syrien var ett land som hade en snabb befolkningsökning innan inbördeskriget började. På grund av att så många har flytt landet, har befolkningen minskat de senaste åren, men dessförinnan ledde en växande befolkning till problem med vattenförsörjningen. Det är inte enda förklaringen som inte har med klimat att göra. Syrien satsade hårt på att öka jordbruksproduktionen med konstbevattning. Så hårt att FAO varnade för kommande problem i en rapport, publicerade långt innan oroligheterna började. En annan möjlig, bidragande orsak jag har läst om är att ökande bränslepriser gjorde det olönsamt att pumpa upp grundvatten till konstbevattningen. Bönderna lämnade sina marker och flyttade in till städerna, vilket snart gav den tändande gnistan för de protester som startade inbördeskriget. Inbördeskriget i Syrien beror inte alls på klimatförändringar. Den påstådda torkan som skulle ha startat det, inträffade kanske inte ens. Det handlar om att vissa så gärna vill skylla allt på klimatförändringar.

Syrien är på många sätt ett typiskt land i Mellanöstern och Afrika. Kenya skiljer sig på ett avgörande sätt från de flesta sådana länder. Kenya är nämligen ganska demokratiskt. I demokratier svälter människor inte ihjäl, oavsett om det blir torka och felslagna skördar. I odemokratiska länder berikar makthavarna sig själva och struntar i om befolkningen har pengar och mat för dagen. Det finns så många verkliga orsaker till problem och ändå vill klimataktivister enbart skylla på klimatförändringar. Det förefaller minst sagt osannolikt att problem ska gå att lösa om vi har fel uppfattning om orsakerna.

I stället för att tro att de fattiga i världen blir hjälpta av att de rika länderna slutar släppa ut koldioxid, finns det vettigare saker att göra: Se till att länder blir mer demokratiska, med en ekonomisk tillväxt som gynnar alla. Då visar erfarenheten att befolkningsökningen sker långsammare. Dessutom finns andra positiva effekter som att slitaget på naturen minskar. Den ekonomiska tillväxten kräver dessutom fossila bränslen, så länge inga vettiga alternativa energislag finns. Stopp för fossila bränslen hjälper inte de fattiga ett dugg, utan stjälper!

0