Propagandamaskinen lägger in en ny växel

I år är det det Stora Året! Det är (återigen) absolut sista chansen för politikerna att rädda mänskligheten från domedagen. Och det skall ske i Paris i December.

Helt i linje med detta mullrar nu propagandamaskinen igång. Och detta i ett rekordhögt alarmistiskt tonläge. Domedagsklockan vrids symboliskt fram ett par minuter för att väcka alla otrogna. Det är för närvarande ingen hejd på allt ont som skall drabba oss om vi inte skriver på detta globalt bindande avtal.

NOAA och NASA Giss slår på trumman för att 2014 enligt deras beräkningar var det varmast året på hundra år, eller mer. I själva verket handlar det om några 100-delsgrader med mätfel som gör att GISS fick moderera sitt påstående till att det bara är 38% säkert att det är så. Man drar vittgående slutsatser om att det skulle visa att den globala uppvärmningen fortsätter, trots att uppvärmningen i så fall ligger långt under vad FNs klimatpanel, IPCCs, klimatmodeller hade förutspått. Och tidningar som basunerat ut pressklippet ignorerar fullständigt att två satellitmätningar visar att 2014 möjligen hamnar på tredje respektive sjätte plats i värmerekordsligan för senare decennier. Se t.ex. här och här.

Al Gore och president Obama varnar för extremväder såsom torka, skyfall, orkaner och accelererande havsnivåhöjningar. Det stämmer dock inte med vad den vetenskapliga forskningen, inklusive IPCC, säger. Här i Sverige går Johan Rockström ut med prognoser på hela sex graders uppvärmning (vi har hittills endast sett 0,8 på 100 år), och påstår att det finns människoskapade ”tipping points” (som vi dock än så länge inte sett röken av). Även detta strider mot IPCC egna bedömningar.

Det är intressant att se hur den politiska propagandan numera helt ogenerat lämnat det vetenskapliga bakom sig. Det handlar inte bara om det traditionella ignorerandet av alla klimatforskare som är kritiska mot IPCC utan nu struntar man helt flagrant även i sitt eget skötebarn. Eller också läser ingen journalist eller beslutsfattare vad som skrivs och sägs i den vetenskapliga litteraturen. Istället förlitar min sig blint på rena skojare i branschen som utger sig för att vara ”experter”.

Men ibland kommer det protester. Så t.ex. skall ju IPCC ha en ny ordförande. En som den belgiska regeringen lobbar hårt för är att vice-ordföranden, Prof. van Ypersele, skall ta över. I ett brev till den Belgiska regeringen så ber ett antal prominenta personer den att ta tillbaka sitt stöd för Ypersele. De för fram dokument som visar att Ypersele vägrar att ställa upp i vetenskapliga debatter, att han uttalar sig nedsättande om kvalificerade kritiker av IPCC, att han ingripit för att stoppa vetenskapliga konferenser på universitet, att han anklagar alla kritiker till klimathotsalarmismen för att vara skyldiga till brott mot mänskligheten, att han varit medlem i organisationer som argumenterat för disciplinära åtgärder mot kollegor som inte delar hans åsikt, att han trots sin officiella höga position inom IPCC skrivit ogranskade skrämselrapporter åt Greenpeace, och att han bidragit till en stark politisering och förgiftning av den klimatvetenskapliga diskussionen.

Det går liksom inte att hur länge som helst å ena sidan påstå sig ha en obunden och objektiv ledarroll och samtidigt gång på gång ikläda sig en partisk aktivistroll å den andra. Det får räcka med att den förre ordföranden, Rajendra Pachauri, generade IPCC genom att ständigt blanda ihop sina roller.

En lite kul grej är följande historia: Häromdagen så ville den demokratiska minoriteten vara listig och få senaten att anta ett uttalande om det vetenskapliga läget – vilket alltid är olämpligt men särskilt olämpligt i en kontroversiell fråga som klimatet. Man stoppade in följande resolution under en debatt om oljepipelinen Keystone-XL.: ” climate change is real and not a hoax”, dvs. ”klimatförändringar är verkliga och inte någon bluff”. Till många demokraters förvåning vann resolutionen gehör i den republikanskt dominerande senaten med rösterna 98 mot 1. Den välkände klimathotsskeptikern James Inhofe var bland de 98 som röstade ja. Judith Curry skriver mer om de semantiska tolkningarna här.

Ingen (utom då möjligen en) klimathotsskeptiker skulle inte hålla med om att klimatet förändras och att detta verkligen inte är en bluff. Alla vetenskapliga data från historisk och geologiska tidsåldrar pekar på ett ständigt föränderligt klimat. Hur skulle det kunna vara en bluff? Resolutionen är helt okontroversiell och närmast en självklarhet. Propagandaplojen fungerade inte.

I den upphetsade alarmismens värld så har man gång på gång målat upp alla kritiker som halmgubbar. Retoriskt fungerar det som så att om man lyckas beskriva sina motståndare som fåntrattar så kan man lättare lura i åhörare och läsare att det egna alarmistiska alternativet är det enda möjliga. Halmgubberetoriken har använts så ofta, och av så många högt uppsatta personer (Gore, Obama, Rockström, Pachauri, Ypersele och många, många andra), att man till slut själv tror på den. I deras parallella värld så består kritiker av illasinnade idioter som inte tror att klimatet förändras eller att världen inte blivit lite varmare under de senaste 100 åren.

I en intervju vill den framstående klimatforskaren Richard Lindzen likna klimathotshysterin vid en kult. Kultmedlemmarna lever i sin egen konstruerade värld där 2014 visar på en accelererande uppvärmning, där extremvädren bara blir fler och värre och där alla utomstående kritiker är dumma och onda. Det medvetna blockerandet av öppna debatter gör att den egna vanföreställningen kan fortleva ostört. Men ibland lägger de troende krokben för sig själva, och halmgubben uppför sig inte som förväntat.

Ingemar Nordin

0

Ingemar Nordin

Professor emeritus i filosofi. Forskningsinriktning är vetenskapsteori, teknikfilosofi och politisk filosofi. Huvudredaktör för Klimatupplysningen.