Om havsnivåhöjningen

Här är ytterligare ett videoinlägg av Elsa Widding och hennes genomgång av olika klimatmyter. Denna gång handlar det om havsnivåhöjningen som sägs hota att dränka oss. Men höjningen i fråga är mycket måttlig enligt alla tillgängliga data, och någon acceleration på grund av en ökad koldioxidhalt i atmosfären står inte att finna. Elsa har hämtat det mesta av bilder och innehåll från Staffan Mörners bok “Vad du inte visste om klimathotet”.

Elsa lägger upp sina videos om klimatmyter här .

Ingemar Nordin

Kommentarer

Kommentera längst ner på sidan.

  1. Tack Elsa.
    Enligt satellitmätningar sen 1992 stiger den globala havsnivån med 3.4+- 0.4 mm per år. Avsmältning och värmeutvidgning anses vara de viktigaste faktorerna. https://sealevel.nasa.gov/understanding-sea-level/key-indicators/global-mean-sea-level

    Men se och häpna, från t ex juni 2010 till april 2011 föll havsnivån med 5.7 mm (56.3 till 47.6)!! (fallande nivåer syns också under andra perioder). Så klart har det inte hänt och NASA har rimligen kommenterat det nånstans. Nån som vet

  2. #1,
    äsch, ska vara 8.7 mm vilket ju inte gör saken bättre!

  3. Mats Kälvemark

    #1 Ellif
    Om du tänker efter, ibland är det nog bra med sinne för proportioner. Jag citerar Sture Åström, Klimatsans. (Mina egna förtydliganden):
    “Satelliten kretsar på höjden 130 mil (=1.300.000.000 mm, 1,3 miljarder mm) och skall mäta nivån på ett hav med vågor som oftast är meterhöga (1000 mm) med en noggrannhet av någon millimeter. Det är ungefär som att från Malmö mäta avståndet på axeln mellan timvisaren och minutvisaren på domkyrkan i Umeå.” Man ska ha nästan total avsaknad av sinne för proportioner för att lita på satellitmätning som IPCC och NASA/NOAA /SMHI. Men skrämselfaktorn är ju hög, så det passar deras narrativ perfekt.

  4. Lasse

    Tack Elsa.
    Dina långa föredrag är vassa men kräver lite mer av lyssnaren än vad som ofta finns tillgängligt.

    Beträffande havsnivån så mäts den sen länge i peglar.
    Beträffande ev ändring i trenden så finns det en samling peglar som ytterligare bearbetats så 50 års data kan jämföras.
    Finns det en acceleration så bör den dyka upp där!
    Kvaliteten på mätningarna kan störas av olika rörelser i jordskorpan eller sedimentationen-men här finns många perfekt periodiska kurvor!
    https://tidesandcurrents.noaa.gov/sltrends/sltrends_station.shtml?plot=50yr&id=140-012

  5. Det man ofta glömmer är att jordskorpan inte är fast utan kan jämföras med ett apelsinskal som är rörlig ovanpå en flytande kärna. Utanpå skalet finns en del “fukt” som flyttar sig beroende på hur skalet rör sig. Vattnet lämnar däremot inte jorden p.g.a. gravitationen.

  6. #3 Mats
    Jag gillar ditt exempel men med biskopen här uppe skulle jag valt timvisaren och minutvisaren på domkyrkan Luleå. Min undran gällde hur Nasa försökt (bort)förklara havssänkningarna. De inger ju knappast förtroende.

  7. Ett uppkast, vattnet, ca 1cm, finns i en tillfälligt varmare atmosfär. Finns detta samband i tiden blir istället havssänkningen en fjäder i hatten på NASA´s mätningar. Invändningen från kyrkklockan pareras då med lagen om medelvärdesbildning över väldigt många oberoende mätningar.
    ,

  8. Lasse

    SMHI har fördärvat många kommuners planering genom att varna för stigande hav.
    Det innebär att bebyggelsen tvingas upp på höga nivåer och att kajer kommer långt från vattnet.
    Slussen i Stockholm har väl kostat en hel del extra att bygga om, på grund av SMHIs alarm.
    Så hur ser det ut?
    https://www.smhi.se/kunskapsbanken/oceanografi/vattenstand-och-klimat/stockholms-havsvattenstandsserie-1.13499

  9. Lars Cornell

    #3 Mats
    Det är en trevlig beskrivning. Men för att kasta litet grus i tankelabyrinterna så mäter man inte avståndet till ena visaren och avståndet till andra visaren och subtraherar de två. Man mäter direkt avståndet mellan visarna och det saknar betydelse om de befinner sig på månen eller någonstans i Malmö.

    Ljushastigheten är konstant och tid kan man mäta med stor noggrannhet. Oftast räknar man hur många våglängder avståndet är och använder man då laserljus (kanske modullerat) får man extremt stor noggrannhet som är oberoende av avståndet mellan mätapparaten och objektet (de två visarna). De två pulserna har samma avstånd hur långt bort från laserkristallen de än ligger.

    När man mäter havsytan förmodar jag att man mäter skillnaden mellan havsytan/satelliten och någon referenspunkt/satelliten. Någon som vet?

    Men det är ändå beundransvärt inte minst med tanke på att satelliten inte hänger stilla däruppe utan rör sig med svindlande hastighet som är så stor att den inte är försumbar i jämförelse med ljushastigheten.

  10. Staffan Lindström

    8 Lasse
    Jörgen Öberg, oceanograf på SMHI skriver om “Världens långsammaste vattenståndsmätning” på SMHI:s blogg “Väderleken” Den har ristats in på en granitklippa vid Strand på Gräsö utanför Öregrund. Initierad av Gustaf af Klint (1771-1840) viceamiral och kartograf (sonen Erik Gustaf af Klint dog också på valborgsmässoafton(!) som fadern, 1846, i Mexikanska viken) (Konstnären Hilma af Klint är också en ättling) Mätningar har gjorts 13/9 1820 och 13/9 1920. Nu skriver Jörgen Öberg att SMHI i Göteborg uppmärksammades på detta i somras men att tyvärr kan man nog inte mäta 13/9 2020 utan något senare…
    Traditioner är till för att brytas… 😉 I går stod Mästerby på inre södra Gotland som kallast den gångna natten med -15,5C… Kvar fortfarande vid 14:30-tiden om jag minns rätt… (Att använda asterisker kan vara riskfullt…)

  11. tty

    #9

    “Ljushastigheten är konstant och tid kan man mäta med stor noggrannhet. ”

    Nej det är den inte. Den är konstant i vakuum, vilket inte råder mellan satelliten och havsytan. Detta är faktiskt ett av de stora problemen med satellitmätningarna. I synnerhet är passagen genom den starkt variabla jonosfären problematisk.

  12. Lasse

    #10 Staffan
    Tack.
    Bilden kanske är tagen vid lågvatten, annars sker det en acceleration i landhöjningen!
    Varför krångla till det och inte mäta på det datum som står inskrivet?
    SMHI måste väl få tid att manipulera mätningen 😉

  13. P-A Johnsson

    Havsnivån har mätts från satellit sedan 1978 (Seasat) med det är egentligen från 1992
    (Topex, Jason m.fl.) man har kunnat mäta med en någorlunda mätonoggrannhet.
    Men hur noggrant mäter man?

    I en artikel från NASA (https://sealevel.jpl.nasa.gov/technology/) hävdas det att “global mean sea level can be determined with a precision of several millimeter”. Nu är ju inte
    precision samma sak som noggrannhet, har man en bias och mäter lika mycket fel varje gång
    är precisionen hög men noggrannheten dålig.

    En satellit typ Jason har en bana ca 1300 km över jordytan och har enligt länken ovan en
    onoggrannhet på 4-5 cm i uppmätt avstånd. Satellitens position i rymden mäts med laser på ett par platser på klotet.

    Satelliten använder sig av två mikrovågsfrekvenser,
    13.6 och 5.3 GHz, för att eliminera gångtidsfelet som beror på vattenånga i atmosfären.
    Mikrovågsloberna ger en “few kilometer spot on the ocean surface”. Men det finns en mängd faktorer som påverkar noggrannheten i satellitens position, bl.a. Solar radiation, Atmosperic drag,
    Magnetic field, Gravity gradient. Dessutom påverkar våghöjden resultatet men det påstås tas om hand av returpulsens utseende plus lite räknande. Ytterligare en svårighet är att exakt bedöma när returpulsen från havet anländer, 1 ns motsvarar 15 cm. Här har jag inte sett några siffror
    på noggrannhet.

    Det jag har funderat mest på är hur noggrant man kan peka med radarloberna? Med en noggrannhet på 0.1 grader (vilket är i övre änden på krav enligt “Attitude Determination and Control System” https://ntrs.nasa.gov) så kan loben peka över 2km fel på havsytan.

    Med en “felpekning” på 2 km kommer man att mäta ett avstånd som är 150 mm längre än om man
    pekade rakt ned. Sedan har man problemet med att säkerställa att de två radarloberna är perfekt
    linjerade annars lär väl inte kompenseringen för vattenångan fungera.

    Det finns visserligen två stationer (Korsika och Kalifornien) för kalibrering men kan man
    anta att pekfelet är konstant mellan dessa kalibreringar? För mig känns summan av alla
    felkällor – kända och okända – vida överträffa den påstådda onoggrannheten på 4-5 cm i
    enskild mätning.

    Man kan inte medelvärdesbilda mätningar på samma fläck. Satelliten går så pass snabbt att med en foot-print på några km så mäter man bara en gång på samma ställe. (retursignalens gångtid är lång) Man kommer tillbaka till samma ställe med ca 10 dygns mellanrum.

  14. Från NASA´s FAQ.
    Over periods of 2-8 years, after removing the overall trend of about 3 millimeters per year, the globally averaged sea-level rise closely follows the waxing and waning of El Niño. The main reason for this close match is that El Niño shifts rainfall from land to ocean, raising sea level. Its opposing phase, La Niña, shifts rainfall to land, causing sea level to drop.

  15. Lars Cornell

    Tack #13 P-A Johnsson för ett genomlysande svar. Jag skall studera länken noggrannare i kväll.

    Lasse #12. ”Acceleration i landhöjning”. Jag vet inte riktigt vad du menar.
    För något år sedan skrev jag till Lantmäteriet och fick svar från Per-Anders Olsson.
    I höjd med Gävle är rörelsen av jordskorpan (eller om man så vill absolut eller avvägd landhöjning, dvs i förhållande till geoiden) 9 mm/år (Stockholm 5,5 mm/år).
    https://www.lantmateriet.se/sv/Kartor-och-geografisk-information/gps-geodesi-och-swepos/Referenssystem/Landhojning/
    Den minskar med mindre än 0.001 mm/år där den är som störst. Efter 100 år skulle den således ha minskat till ca 8,9 mm/år (Stockholm 5,4). Men minskningen är avtagande så även efter 1000 år är den effekten försumbar i jämförelse med hur havsytan rör sig. Se kap 4 i,
    https://www.historicalgeophysics.ax/sp/31.pdf

    Den havshöjning vi har nu har varit stabil i 10 000 år och tycks fortfarande ligga på samma nivå med kortvariga fluktuationer.

  16. #13 P-A Johnsson

    Vad händer om vi har en ökad mängd fraktfartyg på haven? Det radioeko som vi får tillbaks kommer att ett genomsnitt av den träff vi får på ytan. Har vi ett fraktfartyg rakt under oss så har det nog en effekt på avläsningen.

    Om den mm-noggrannhet vi är ute efter är ett medeltal under året som har gått så kanske detta värde kan påverkas om antalet fraktfartyg ökar, eller?

    https://www.statista.com/statistics/267603/capacity-of-container-ships-in-the-global-seaborne-trade/

  17. En annan

    Fast det här med att använda satelliter istället för peglar verkar likna skrönan om när NASA slösade miljoner dollar på att utveckla en penna som fungerade i rymden, Ryssarna löste det med en blyettspenna, hur svårt kan det va? Använd peglar och bygg ut det systemet istället för att prioritera data-nördars kamp framför skärmar. Verkligheten verkar ligga allt mer bakom oss, likaså framtidstron!

  18. #13 P-A Johnsson
    Tack för initierad information. Du skriver “Man kan inte medelvärdesbilda mätningar på samma fläck.” Visst, men det behövs inte heller. Om en enskild mätning = korrekt värde + mätfel där mätfel är en stok var med väntevärde noll så ger väldigt många mätningar jorden runt korrekt nivå. Nu inte sagt att det är så.

  19. Håkan Bergman

    En annan #17
    Jag tror inte det var slöseri, blyertspennor kan vara mariga, hur vässar man dom i rymden och hemska tanke vart tar blyertsstumpen vägen om man råkar bryta av spetsen. Även om det inte var microelektronik i början var nog jänkarnas grejer mera komplicerade och därmed också känsligare. Såg en rysk kapsel på tekniska museet nån gång på 70-talet, rejäla grejer med en instrumentbräda ungefär som en traktor. Ett instrument á la analog multimeter med ett rejält bakelitvred för att välja vad instrumentet skulle visa. Inga rutor med fotokromatiskt glas, det finns ju gardiner. Men det funkade.

  20. Staffan Lindström

    12 Lasse
    “…manipulera…” Tänkte också att det skulle kunna råka dröja till ett ordentligt högt vattenstånd… (Såg just på ett program om Alex Jones Infowars mm) … så så kan det ju väl inte vara…? Påminde mig om att 2012 kom först “Hurricane Sandy” i november, sedan “Horror of Sandy Hook” i december…

  21. P-A Johnsson

    #16

    Stora fartyg kan möjligen påverka mätningen i vissa farleder, typ Engelska kanalen, men jag gissar att de har någon form av rimlighetsbedömning på mätvärdet. Låt säga att mätvärdet ligger och pendlar på 4-5 m beroende på våghöjden och plötsligt dyker det upp ett värde på kanske 20 m, så sorteras nog det bort.

    #18
    Jag hittade nyss en artikel om hur de Europeiska satelliterna SENTINEL validerades mot bojar och JASON-3 (https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC6651353/#!po=3.94737)

    Jag har bara hunnit snabbläsa den men de anger för SENTINEL 3B:
    “The value of RMSE is about 0.2–0.3 m. for the comparison of Sentinel-3B SWH with buoy data, the biases are −0.04–0.06 m”, om bias varierar kan väntevärdet inte vara noll.

    I Abstract står det “the bin of 0.5 m wave height” det tillsammans med uppgifter om bandbredden ca 350 MHz (Table 1) gör att jag gissar att signalen samplas och upplösningen är 0.5 m.

    Sen kan man väl göra någon klurig statistisk analys och få fram några decimaler till.

  22. Svend Ferdinandsen

    Desværre gentager Elsa Widding Mørners tossede hypotese, at varmeudvidelsen kun sker på dybt vand, og ikke påvirker kysterne.
    Havsytan er vandret og følger Jordens potentialflade uanset forskellie i vægtfylde. Havet er ikke et urør, der er forbindelse i overfladen.

    Man kunne også påstå at havet udvidede sig vandret ved opvarmning, så vil kysterne opleve højerer vandstand. Det er lige så tosset som Mørners påstand om lodret udvidelse.

  23. Svend Ferdinandsen

    Sarellit målinger med 3,5mm/år?
    De prøver at vise mængden af vand i havet, så derfor lægger de 0,3mm til højden hvert år (GIA) forårsaget af at havbunden synker.
    Hvis havbunden synker, så må landet stige 3 til 4 gange så meget. Tilsammen giver det en forskel til havstandsmålinger med 1,3mm, og så passer det meget bedre med de normale havstandsmålinger på ~2mm/år.

  24. Lars Cornell

    #22 Svend
    Havsytan följer en ekvipotentialyta.
    Om vattnet blir varmare ökar inte massan, endast volymen.
    Därför uppstår med nödvändighet en “puckel” på havsytan där den blivit varmare av något skäl.

  25. Svend Ferdinandsen

    #24
    Denne pukkel vil løbe hen hvor overfladen er lavere, så alt igen bliver vandret.

    Og hvorfor skulle vandet kun udvide sig lodret? Det er jo flydende.
    En sø med en overflade der er 1cm højere end havet udenfor vil løbe ud i havet uanset hvor salt (tungt) havet eller søen er.

  26. Lars Kamél

    Det finns en märklighet med det här. Om haven stiger, borde jordrotationen sakta in. Det är samma effekt, men mycket mindre, som när konståkaren gör en piruett och sträcker ut armarna. Rotationshastigheten i piruetten sjunker då, eftersom något som heter impulsmoment bevaras.
    Med långsammare jordrotation, borde dygnet bli längre. Det tar ju då längre tid för jordklotet att rotera ett varv. Det är bara det att mätningar visar att jorddygnet har blivit kortare sedan 70-talet, ungefär samtidigt som global avkylning förbyttes i global uppvärmning. Jorden roterar allt snabbare i stället för allt långsammare.
    Än märkligare blir det av att det finns en kraft som också borde bromsa in jordrotationen: Tidvattenkraften.
    Jorden borde rotera allt långsammare men roterar allt snabbare. Varför?

  27. P-A Johnsson

    Jag hittade en rapport som visar hur JASON mäter vid kalibreringspositionen på Korsika:
    https://os.copernicus.org/preprints/os-2020-3/os-2020-3.pdf

    Märkligt nog så visar Jason en alldeles för stor trend nära land där peglarna sitter, 9.9 mm/år, se figur 3. Peglarna visar runt 3 mm/år, figur 12. För Jason är trenden 1.5 mm/år 15 km ut. NASA/ Jet Propulsion kallar kalibreringspositionerna för “ground truth” ?????

  28. Håkan Bergman

    Lars Kamél #26

    Det är så man börjar undra hur mycket skrot vi skickat upp till månen sen 60-talet, men kan det verkligen vara så mycket så att det är mätbart även om man kan mäta den minsta förändring idag?

  29. tty

    #22

    “Havsytan er vandret og følger Jordens potentialflade uanset forskellie i vægtfylde. Havet er ikke et urør, der er forbindelse i overfladen.”

    Så enkelt är det inte. I verkligheten varierar den termosteriska havsnivåändringen kraftigt geografiskt, och har till och med olika tecken i olika områden. Havsvattnet är inte oändligt lättrörligt och havsytan är faktiskt ganska bucklig. Det är svårt att hitta någon riktigt bra beskrivning, men läs gärna denna:

    http://dss.ucar.edu/datasets/ds285.3/docs/Ishii-et-al-2006.pdf

    Som du ser är effekten nästan noll på våra breddgrader.

  30. Svend F #25,

    “hvorfor skulle vandet kun udvide sig lodret?”

    Nej, det verkar konstigt. Expanderar havet (eller en sjö) pga uppvärmning så expanderar det förstås åt alla håll där det kan. Även vid grundare vatten. Så vattenhöjningen borde bli densamma.

    Däremot mäter ju de båda metoderna lite olika saker. Landfasta mätstationer måste t.ex. ta hänsyn till landhöjning/sänkning. Den kan man förstås beräkna ganska exakt med hjälp av bl.a. satelliter. Och sattelitmätningar av havsytan har sina problem med exakthet. Och då kanske skillnaderna mellan kust- och havsmätningar inte blir så stora?

  31. Torbjörn

    #23 Svend
    OM både hav och land höjs, innebär det att jorden expanderar.
    Hur mycket expanderar jorden per år?

  32. Lars Cornell

    Svend #25 Ingemar #30
    I #22 tänker du Svend inte fel men du tänker inte hela vägen.
    “Havet er ikke et urør, der er forbindelse i overfladen.”
    Om vi får en värmepuls eller tillrinning av sötvatten blir det en puckel på ytan. Helt rätt flyter den puckeln åt sidorna. Men då blir massan i det området mindre och bottentrycket minskar. Det medför att det flyter in lika mycket vatten nedtill som det flyter ut upptill. Så länge den processen pågår har vi en puckel upptill.

    Cirkulationen slutar när medeltemperaturen i de “två vertikala rören” blivit desamma och massan i de två “rören” är densamma.

    Men det kan ta hundratals år innan den jämvikten uppnås och till dess har vi en puckel på havsytan till följd av en energistörning. På så lång tid kan nya energistörningar tillkomma.

    Nu säger kanske någon att det är så litet så en centimeter utefter en havsyta på hundra kilometer kan inte åstadkomma en sådan strömning. Jodå, det kan den, fysiken gäller även om decimalerna är många. Men den motverkas och bromsas av viskositet, friktion, coriolis mm så därför blir den centimeterhöga puckeln bestående under lång tid. Det går inte att jämföra med att man häller kokhett vatten i ena änden av ett badkar med is i andra änden för då får man (tids-)proportionerna helt fel. Men till att börja med blir det en puckel även i badkaret.

    Det stora tankefelet som du gör Svend när du skriver,
    “Havet er ikke et urør, der er forbindelse i overfladen.”
    är att du vänder U-röret åt fel håll. I oceanerna är det många skiftningar i bottenhöjd som medför hinder i bottencirkulationen.

  33. Svend Ferdinandsen

    #32 Lars Cornell
    Du har ret, at hvis vandet var lidt varmere ned til en vis dybde i et område, så vil en strømning opstå over den dybde. Men det er en helt anden effekt end blot vægten af vandet. Desuden mener Mørner at en generel opvarmning af hele havet kun vil give stigning hvor havdybden er stor. Det er helt forkert.
    Overfladen af havet vil prøve at følge en ækvipotentialflade for Jorden, og den er bestemt af Jordens masse og eventuelle afvigelser i massefordelingen . Dertil kommer havstrømme og coriolis og vind/lufttryk, som giver små buler.
    Havets temperatur påvirker ikke det.

    Desværre gentager Ole Humlum også Mørners forklaring, selvom jeg har bedt ham om at overveje den meget grundigt. Men hvad vægt har en gammel ingeniørs betragtninger mod større kapaciteter.