I en uppmärksammad artikel i The Times of India argumenterar den liberale partiledaren Sanjeev Sabhlok för tesen att grunden till klimatalarmismen är elitens avsky och rädsla för de fattiga. Det är speciellt den ”vita” västerländska och rika eliten som driver på hysterin. Han börjar med att fråga sig hur det kommer sig att klimatfrågan upplevs som ett jätteproblem:
”Vi vet att det helt enkelt inte finns någon grund för klimatlarmen. Alla “vetenskapliga” förutsägelser har misslyckats, livet har lyckligt överlevt mycket högre CO2-halter tidigare, den medeltida uppvärmningsperioden för tusen år sedan var mycket varmare än idag, de små temperaturvariationerna från 1900-talet förklaras lätt med naturliga orsaker, och IPCC-rapporterna bekräftar att det inte finns någon ökning av extrema väderhändelser och ingen ekonomisk skada från koldioxid. Och ändå ökar hysterin för varje dag. De “åtgärder” som föreslås blir allt mer extrema …”
”Så hur kan ett sådant irrationellt projekt vara så starkt? Jo, eftersom det är ett smart sätt att dölja det djupa hatet som så många av eliterna har mot de fattiga. Efter Hitler-debaclet är talet om eugenik inte längre välkommet i städade sammanhang. Klimatlarmen ger dock en perfekt kappa. Den når samma mål samtidigt som den signalerar dygd. Klimahysteri drivs av en sammanslagning av ideologierna mellan Malthus, Marx, Hitler och social Darwinism.”
I det gröna projektet vill man bekämpa koldioxiden som ger bra skördar. Och man är motståndare till GMO-gröda. Allt för att minska effektiviteten i matproduktionen. De gröna vill också förhindra utvecklingsländerna från att använda fossila bränslen i energiproduktionen och istället bygga otillräcklig sol- och vindkraft. Och man vill förhindra eller försämra effektiva transportsystem.
”Stephen Schneider, en nyckelforskare i klimatlarmandet förklarade hur deras “mål” ska nås. I en intervju från 1989 sade han att “för att minska risken för potentiellt katastrofala klimatförändringar” måste forskare “fånga allmänhetens fantasi” genom “att få massor av mediatäckning. Så vi måste bjuda på skrämmande scenarier, göra förenklade, dramatiska uttalanden och inte nämna de tvivel vi kan ha.” Rakt från Goebbels copybook.”
”Malthus är far till denna ideologi mot världens fattiga. För över 200 år sedan attackerade han de fattiga trots att världens befolkning var en liten bråkdel av vad den är idag. Efter att Hitlers eugenikprojekt lämnat en dålig lukt efter sig, återupplivade Romklubben idén under skyddet av ”optimal befolkning”. Dess mål: att minska världens befolkning med minst två tredjedelar. En besläktad “Global 2000 Report” från 1980 ville att den amerikanska befolkningen skulle minskas med 100 miljoner år 2050.””
Sabholt går igenom flera prominenta förespråkare för denna ideologi mot fattiga: Margaret Sanger, Rachel Carson, Paul Ehrlich och Maurice Strong. Om den sistnämnda skriver han:
”Han drev därför handlingsplanen mot den mänskliga miljön i Stockholm och Agenda 21 i Rio. Detta inkluderade den ökända Rio-försiktighetsprincipen som ligger till grund för all anti-fattig politik. Han hade en avsky för människor. I sin självbiografi 2000 drömde han om dagen då två tredjedelar av världens befolkning kan utplånas. Som en engagerad socialist beskrev han planen i en intervju från 1992: ”Är inte det enda hoppet för planeten att de industrialiserade civilisationerna kollapsar? Är det inte vårt ansvar att åstadkomma det? ””
Sanjeev Sabhlok, Senior leader of India’s Liberal Party (SBP)
Man kan förstås tycka att Sanjeev Sabhlok går för långt i sin beskrivning av klimathotsagendan. Men vi som ser hur denna agenda utspelar sig i Väst inser ju att projektet faktiskt är utvecklingsfientligt, anti-industrialistiskt, anti-demokratiskt och allmänt reaktionärt i sin syn på hur vi bör leva. Tänker man efter så är det också bestickande hur många saker som faktiskt är riktade mot just fattiga människor i Afrika, Sydamerika och Sydostasien. Temat med att dela upp världen så att de rika nationerna skall förmå de fattiga att stanna upp i sin utveckling och istället leva på allmosor från väst återkommer i allt från Kyotoavtalet till Parisöverenskommelsen. Och det är inte den vita och rika eliten i USA och Europa som förlorar på detta projekt.
Om än inte alla inom klimathotsrörelsen drivs av något ”hat” mot de fattiga i Indien och andra utvecklingsländer, så är det otvetydigt så att rädslan för ”de fattiga massorna” är en gammal tanke som fått ett nytt uttryck i och med klimathotsalarmismen.
Ingemar Nordin
Professor emeritus i filosofi. Forskningsinriktning är vetenskapsteori, teknikfilosofi och politisk filosofi. Huvudredaktör för Klimatupplysningen.
Omsorg med fattiga för att bekämpa fattigdomen är väl en inställning som kan omfamnas av fler.
Där ingår den befolkningskontroll som följer med ett ökat välstånd, eller om det är omvänd ordningsföljd.
Nedmontering av det välstånd vi uppnått för att rädda ett klimat som knappast kan påverkas förefaller vara målet för vissa. De har försökt göra detta förr, men med andra resonemang.
men för de som utsätts för det känns det nog som samma sak.
Det är Sabhlok som lite provocerande använder ordet “hate”. Lite överdrivet tycker nog jag också.
Ingen vill ju vara en hatare, men många kan nog erkänna att de är rädda, om inte för egen del så åtmoinstone för sina barns eller barnbarns del.
I historiskt perspektiv är det nog bättre att se klimatfrågan som en del av Väst-vet-bäst-ismen. Vi har ju under 1000 år (minst) känt oss förpliktigade att undervisa resten av världen om hur de bör leva. Kristendomen, den västliga civilisationen, industrialismen, modet … och idag “klimatkrisen”. Jag tror inte att man behöver läsa någon illvilja i detta. De kristna missionärerna var helt och fullt övertygade om att de i bokstavlig mening räddade människor från helvetets eviga kval genom att frälsa dem. Likadant är det med klimatalarmismen idag – den grundas i att man läser skrifter som innehåller Sanningen, och så försöker man frälsa människor från det onda. Men, som vi vet – “the road to hell is paved with good intentions”.
Att få ner den globala befolkningsökningen genom fattigdomsbekämpning så att jordens befolkning stannar på den nivå som Hans Rosling trodde på, ca 9 miljarder, är den för mänsklighetens framtid långt, långt viktigare uppgiften än att ödsla stora pengar på verkningslösa klimatåtgärder.
https://www.masterresource.org/ultimate-resource-ingenuity/the-ultimate-resource-human-ingenuity/
Däremot är ordet hat fel. Det bör definitivt vara förakt som är det rätta ordet.
Här förenas Malthusidioterna med klimatidioterna. De föraktar andra människor och tror sig vara överlägsna. Emedan det i själva verket är precis tvärtom.
Annars vore det mycket välkommet med hur debatten ser ut i länder som Indien. Är han så extrem egentligen?
Hela klimatdebatten kommer att avgöras utifrån länder som Indien och Kina med deras utsläppsnivå kommer vi inom 10 år att med klarhet veta hur mycket koldioxiden påverkar klimatet. Koldioxiden kommer spruta ut ifrån dessa länder de närmaste åren.
https://timesofindia.indiatimes.com/blogs/seeing-the-invisible/climate-hysteria-is-a-great-opportunity-to-teach-children-to-ask-questions/
Den gröna eliten är ju säkert inte bekväm med fattigdomsbekämpning eftersom det innebär fossilt användande.
Här hemma ogillar våra gröna världsförbättrare industri, flyg, bilar och tillväxt och vill införa ett reparationssamhälle.
Av utvecklingen att döma där tex SAS nu lägger ner viktiga flyglinjer från Arlanda och både handeln och turismen i vårt stora drivande område är oroliga får man väl säga att de är på rätt väg.
I Stockholm har dessutom bilhataren Hellden fått igenom att 10 år gamla diesel bilar portas från Hornsgatan. Hur många sådana kör där varje dag och hur mycket extra släpper de ut? För att kontrollera medborgarna att de har rätt Euroklass på motorn har miljöpolisen Hellden fixat så att polisen ska belastas med detta viktiga ärende. Tja, de kanske har lite luckor?
Fast Isabella Lövin vet ju att detta inte har någon betydelse för vare sig miljö eller klimat men hon får kanske en klapp på axeln av FN-chefen. Och viktigast av allt är ju att Sverige går före.
Bästa översikten här är troligen Mark Zubrin “Merchants of despair”. Överheten/Överklassens normala syn på de underordnade är förstås att se ner på dem. Har alltmer lagt märke till hur miljörörelsen alltid är emot allt som är bra for många människor (DDT, Kärnkraft, Kolväten och nu senast plast).Bakom ligger rädslan för att de “där nere” skall fortplanta sig ohämmat och “översvämma världen” så att allt tar slut. Början finns hos Malthus som såg människor bara som matsmältningskanaler och könsorgan. Det var faktiskt Freidrich Engels som först påpekade att en ny människa också innebär en ny hjärna i världen, som kan bidra till att lösa de problem som finns.
Ja, och nu vill man äta folk också. Undrar vilka…
https://samnytt.se/stockholmsforskare-vill-vacka-iden-att-ata-manniskor-for-att-radda-klimatet/
Undrar om köttet kommer som kravmärkt också?
Ännu en klimatforskare.
Korståget fortsätter…
Helt bortsett från etiska frågor så kan kannibalism aldrig få någon praktisk betydelse ur näringssynpunkt. Om vi tänker oss ett 100% utnyttjande, d v s alla blir uppätna, så innebär det att en enskild människa kan äta motsvarande en människa under en hel livstid. Det blir mindre än en fullvuxen gris på 70-80 år. Inte mycket.
Kannibalism fungerar bara när det är få som kan äta upp många (som t ex aztekerna gjorde). Men det är kanske det “klimatforskaren” innerst inne drömmer om.
Sedan finns det ett problem till med kannibalism. Man måste vara mycket noga med att allt är väl kokt/genomstekt. Redan griskött kan vara riskabelt eftersom människor och grisar har en hel del parasiter gemensamma. Kannibalism är sju resor värre. Googla t ex “kuru”.
Gav han några recept också?
Mja, känns lite *krångligt* att kommentera inlägget, det är så pass monumentalt avskyvärt. Är det en *hoax*, eller seriöst menat eller en *utmanande* tankelek?
Visst, är man HELT konsekvent och rökt och har en fallenhet för att dra konsekvenserna in infinitum….
(nu undrar jag om tty föreslår ‘ad’)
Själv tar jag avgjort avstånd från kannibalism. Utom för det chilenska basketlaget som fastnade i Anderna.