Vår trogne bloggkommentator Tege har nyligen kommit ut med en bok. Jag har själv ännu inte läst den, men bedömer att den kan ha en del bitvis kontroversiell information av intresse för många av bloggens läsare.
Den som önskar kan beställa boken direkt från Tege till introduktionspris 225 kr. inkl. frakt och moms. Kontaktuppgifter: Tege Tornvall, Box 126, 793 23 Leksand – tege.tornvall@telia.com
Pressreleasen lyder som följer:
FN:s klimatpanel trotsar vetenskapen
Bakom larmen om hotande mänsklig uppvärmning av Jorden ligger FN:s klimatpanel IPCC – eller snarare dess sammanfattande synteser för beslutsfattare och media.
Dessa synteser bygger enligt IPCC på vetenskapliga rapporter från tusentals forskare världen runt. Men synteserna skrivs inte av forskare. De skrivs av funktionärer utsedda av panelen. Denna består i sin tur av funktionärer utsedda av FN:s medlemsländer.
Få FN-länder bedriver kvalificerad egen klimatforskning. Få har egen kvalificerad kompetens inom området. Panelen bedriver ingen egen klimatforskning.
Den sätts samman med mera hänsyn till jämn geografisk, politisk och könsmässig fördelning än till vetenskaplig kompetens.
Panelen skall inte förutsättningslöst studera klimatets växlingar och orsaker. Den utgår från och skall visa att mänsklig verksamhet påverkar Jordens klimat.
Därför börjar IPCC varje ny klimatrapport med en sammanfattande syntes redan innan bakomliggande vetenskapliga rapporter är färdiga.
Dessa uttalar stor osäkerhet om klimatets komplicerade processer och orsaker. Men IPCC har i tidigare synteser skärpt denna osäkerhet till 90 procent säkerhet för att mänsklig verksamhet hotar Jordens klimat.
I sin senaste syntes skärpte IPCC basrapporternas osäkerhet ytterligare till hela 95 procent säkerhet. Därefter anpassar IPCC basrapporterna till att i efterhand passa syntesen när de presenteras åren 2014-2015.
Denna bakvända arbetsordning skildrar fackjournalisten Tege Tornvall i sin bok ”Solen driver vårt klimat. Vetenskap, debatt & politik”.
Den visar att klimatet ändras naturligt med Solen som drivande faktor. Det växlar sedan Jordens ungdom och lär fortsätta med det lika länge till.
Boken följer Jordens klimathistoria fram till i dag och visar hur atmosfärens halt av koldioxid sjunkit från 80-90 procent för fyra miljarder år sedan till dagens runt 0,04 procent (ca 400 ppm, miljondelar).
Den visar också att mer CO2 i atmosfären ökar Jordens växtlighet.
Professor emeritus i Fysikalisk Kemi vid KTH. Klimatdebattör sedan 2003.
http://www.tjust.com/2013/atmosphere-composition.png
Men jag ser fram emot att få läsa boken.
I bilder på sid 31-32 i boken har jag utgått från fel total massa för dagens atmosfär och villat bort mig bland nollor och tiopotenser. Rätt massa för atmosfären är inte 55.000 utan 5,1 miljoner Gton. Det är ungefär 1:270 (0,37 procent) av havens totala massa (ca 1.370 miljoner Gton).
De som försvarar klimatlarmen menar att sedan 17 år utebliven uppvärmning skulle ha tagits upp av haven i stället. Hur kan atmosfären med 0,37 procent av havens massa nämnvärt värma haven – särskilt som den påstådda källan CO2 bara upptar 1/25.000 i volym och 1/17.000 i massa av atmosfären?
Enligt Wikipedia består jorden till 30% av syre, det mesta naturligtvis bundet. Men syre finns det gott om.
http://en.wikipedia.org/wiki/Earth#Chemical_composition
”When the earth was in its infancy, some four-and-a half billion years ago, it is believed that the atmosphere was predominantly composed of carbon dioxide, which would have put its CO2 concentration, in terms of the units most commonly used today, at something on the order of 1,000,000 ppm. Ever since, however, the CO2 content of the air – in the mean – has been dropping. By 500 million years ago, in fact, the atmosphere’s CO2 concentration is estimated to have fallen to only 20 times more than it is today, or something on the order of 7500 ppm; and by 300 million years ago, it had declined to close to the air’s current CO2 concentration of 370 ppm, after which it rose to about five times where it now stands at 220 million years before present (Berner 1990, 1992, 1993, 1997; Kasting 1993). Then, during the middle Eocene, some 43 million years ago, the atmospheric CO2 concentration is estimated to have dropped to a mean value of approximately 385 ppm (Pearson and Palmer, 1999); while between 25 to 9 million years ago, it is believed to have varied between 180 and 290 ppm (Pagani et al., 1999). This latter concentration range is essentially the same range over which the air’s CO2 concentration oscillated during the 100,000-year glacial cycles of the past 420,000 years (Fischer et al., 1999; Petit et al., 1999). With the inception of the Industrial Revolution, however, the air’s CO2 content once again began an upward surge that has now taken it to the 370 ppm level, with the promise of significantly higher values still to come.”
Vattenånga brukar inte räknas in i atmosfären.
Tyvärr minns jag inte var kurvorna kommer ifrån.
Jag irriteras av att atmosfären räknas i volym och inte i massa, varför?
MW #8
Tack det var informativt.
Man var kommer all materia ifrån och varför har förändringarna skett?
Finns det någon bra kunskapsartikel som en amatör förstår?
JMH #6
Så mycket syre (och järn) på jorden, då måste vi se upp för slukhål för då håller vår jord på att vittra sönder av rost, eller ….?