Klimatnödläge eller inte, det röstade EU-delegaterna om i veckan som gick. Glädjande nog svarade en tredjedel av delegaterna nej. De stod med andra ord emot den massiva propagandan och det grupptryck, som vi alla utsätts för av politiker, media och hela samhällsapparaten.
Det återstår att se hur tungt politikernas röstning väger mot de mer än 800 vetenskapsmän och professionella, som skrivit under klimatrealisternas deklaration World Climate Declaration, There is no Climate Emergency. Som namnet anger slår deklarationen fast att det inte föreligger något klimatnödläge. Motiveringen beskrivs i sex korta punkter, som var och en kan förstå och de följs direkt av en fördjupning på tio sidor för den som vill veta mera:
https://www.klimatupplysningen.se/wp-content/uploads/2019/11/WCDsumm-BRUXELLES_20-11-19def-1.pdf
Klimatfrågan har sedan starten drivits från högsta politiska nivå. Under ledning av Maurice Strong skapades den officiellt när byråkrater och ledande politiker från drygt 150 länder skrev under FNs klimatkonvention (1992). De lovade då att arbeta för att stabilisera koncentrationen av atmosfärens växthusgaser till en nivå, som förhindrar skadlig antropogen inblandning i klimatsystemet.
Knäckfrågan är med andra ord, var nivån för skadlig antropogen inblandning av växthusgaser i klimatsystemet ligger. Eftersom klimathotet bygger på klimatmodellerna hänger mycket på den klimatkänslighet (S), som byggs in i modellernas svarta låda. S 3˚C anges som ett normalvärde i klimatmodellerna. TWTW skriver i veckans rapport att one could say that the IPCC´s science is one-third science and two-thirds science fiction. Det uttalandet grundas på att det råder enighet om att koldioxiden ger S 1˚C direkt uppvärmning vid fördubblad halt, medan resten, 2/3, beror på en rent spekulativ positiv återkoppling. De två extra graderna avgör med andra ord hur allvarligt klimathotet kan anses vara.
Den klimatkänslighet, som har beräknats utifrån mätdata i atmosfären ligger runt S 1˚C. Se till exempel:
https://co2coalition.org/2016/02/22/primer-carbon-dioxide-climate/
Diagrammet från A Primer on Carbon Dioxide and Climate (CO2 coalition) är intressant, eftersom det visar vilken enorm betydelse uppfattningen om koldioxidens klimatkänslighet har för diskussionen om det tänkta klimathotet. Klimataktivister har avslöjat att de utgår från värsta scenariet, S runt 4˚C. Diagrammet visar att om det vore vetenskapligt belagt skulle atmosfären värmas 2˚C på grund av den antropogena koldioxidökningen redan inom någon eller några generationer, men vid S 1˚ skulle denna uppvärmning nås först när koldioxidhalten kan beräknas vara 1600 ppm om si så där 500-600 år. Den halten anses dessutom omöjlig att nå, de fossila bränslena räcker helt enkelt inte till. Några få generationer eller 600 år, undra på att klimataktivisterna inte lyfter fram John Christy och hans kollegor och dessutom inte vill kännas vid hur viktig koldioxidens klimatkänslighet är.
¤¤¤
Den pseudovetenskap, som under 70/80-talen dök upp kännetecknas av konsensus, grupptänkande, auktoritetstro och försiktighetsprincipen. Den har sakta med säkert infiltrerat den miljö- och klimatvetenskapliga världen och har nu vuxit sig oerhört stark. Politiskt smittad pseudovetenskap har med andra ord tagit över och för tillfället där ersatt den evidensbaserade, öppna och noggrant kontrollerade vetenskapen. Något globalt klimatnödläge lär nog dröja, däremot befinner vi oss här i EU i nödläge på grund av etablissemangets klimathotspolitik.
Lagom till årets COP-möte har Patrick J. Michaels och Terence Kealey publicerat en intressant bok på CATO Institute, Scientocracy the tangled web of public science and public policy. Begreppet Scientokrati är en parallell till Aristokrati (grek. krátos styrka, kraft) med andra ord en kraft, som styr eller har styrt ett samhälle.
Boken består av elva kapitel där visselblåsare och andra beskriver hur viktiga samhällsfrågor har förlorat mot dagens Scientokrati. Exempel på kapitelrubriker The Dietary Fat Fiasco och How Politics Created the Salt-Hypertension Myth; The EPA´s conflicted ”Science” of Fine Particulate Morality och Endangered Science and the EPA´s Finding of Endangerment from Carbon Dioxide. Det sistnämnda kapitlet avslutas med ”The Endangerment Finding (EF) can and should be vacated because it is based on models that simply don´t work”. EF är den lag i USA, som drevs igenom av Obamaadministrationen och som juridiskt har fastställt att koldioxid är ett gift. Den lagen försvårar i hög grad den omställning från Den Stora Omställningen som Trumpadministrationen nu kämpar med.
Exemplen på konsekvenserna av Scientokratins framfart är otaliga, men vad kan och vad måste göras för att få bukt med den? Professor em. Peter Ridd diskuterar en av de väsentligaste åtgärderna i The replication crisis:
https://www.youtube.com/watch?v=nETKLfJyY9E
Han startar med att säga bry er inte om detaljer när det gäller klimathotet, problemet är det vetenskapliga etablissemanget och går vidare med frågan om hur pålitliga våra vetenskapliga institutioner är. Sedan pekar han ut den mäktigaste syndabocken, peer-review-granskningen.
En trovärdig granskning kräver noggrann analys av källor, upprepningar av experiment och tester. Dagens peer-review ser han mest som ett skämt. Nutida granskningar beskriver han som en snabb titt på en rapport av någon eller några ”peers”, peers som till och med kan vara vänner till den granskade. Granskningen ges kanske några timmar och granskarna upprepar aldrig experiment. Peter Ridd är skoningslös. Det miljö- och klimatvetenskapliga etablissemanget och deras vetenskapsinstitutioner har lurat allmänheten, som är totalt ovetande om hur illa det står till med deras vetenskap.
Peter Ridd gör sedan en jämförelse mellan detta slag av kvalitetsanalys (QA) med det juridiska systemet. Det systemet garanterar både en öppen debatt mellan åklagare och försvarare och en oberoende jury och domare.
Men, all vetenskap är inte smittad av pseudovetenskapen. Peter Ridd menar att forskningen kan delas in i tre grupper. Huvudparten är den forskning, som aldrig används. Där spelar kvalitetssäkringen mindre roll. Den omfattande industriforskningen däremot är självklart underställd ständig analys och kvalitetssäkring.
Det stora problemet är de vetenskapliga rapporterna inom miljö- och klimat, som används för politiska beslut. De borde självklart noggrant kontrolleras, men det görs inte. Peter Ridd påpekar att det inte ens ges resurser till kvalitetssäkring av de miljö- och klimatvetenskapliga rapporterna.
Det kan nog härledas till ”government bias” vilket beskrivs i Scientocracy, som the tendency of scientific publications to yield results that support the interests of their funders. Ja, varför ödsla resurser på negativa rapporter, som ändå på förhand är dömda att förpassas till något runt arkiv, skulle man kunna säga.
Nu arbetar Peter Ridd för att det ska bildas någon form av övergripande Office of Science Quality Assurance (OSQA) åtminstone i hans egen delstat i Australien och den får absolut inte kidnappas av vetenskapliga institutioner.
Med tanke på pseudovetenskapens, Scientokratins och klimatpolitikens konsekvenser både här i landet, i EU och globalt borde debatten om klimathot och klimatnödläge fokusera på klimatkonventionens ursprungliga uppgift till världens länder, det vill säga frågan om den antropogena koldioxiden verkligen är på väg att åstadkomma en ”skadlig inblandning i klimatsystemet”, om klimatkänsligheten medför att koldioxid överhuvudtaget kan vara skadlig för klimatet.
Tänk, om det i själva verket är tvärtom.
Ann Löfving-Henriksson
I dagarna anländer etablissemangets uppburna lilla Greta till COP25 i Madrid – i Maurice Strongs fotspår:
Judith Curry håller stilen:
https://www.fplus.se/forskare-karnkraft-sparar-1-000-miljarder/a/Op1X61?utm_source=newsletter&utm_medium=email&utm_campaign=fplus_morgonkoll&utm_term=fplus_morgonkoll
Apropå vetenskap – jag håller inte alls med om att klimatkänslighet 1 (d.v.s. ingen förstärkning) skulle ge ca 1 grads uppvärmning. IPCC´s modell är kvasi-fysik som innehåller grova förenklingar. 1 grad vid dubbel CO2 bygger på beräkningar av hur mycket mer strålning som absorberas på väg ut i rymden. Sen skickar man tillbaka hälften (“återstrålning”). Var finns de experimentella bevisen för denna modell ?? Ingenstans ! Det är en ren pappersprodukt.
Det finns massor av svagheter i modellen. En är att man inte tar hänsyn till att en gas som absorberar/emitterar faktiskt kan ta rörelseenergi från icke strålande molekyler, d.v.s. skapa en mekanism för atmosfären att stråla ut mer.
En annan är att hälften av solens inkommande energi ligger i IR området. CO2 borde leda till att den strålningen också “återstrålas” tillbaka ut i rymden.
Den största bristen är nog egentligen begreppet återstrålning. Vetenskapligt så måste den visas experimentellt – i seriösa kontrollerade försök. Min bild är att det inte gjorts. Jag tycker att man tappat bort att en fysikalisk teori MÅSTE stödjas av seriösa experiment innan man kan anse den giltig.
https://alvarnyren.wixsite.com/aidtrade/post/det-teoretiskt-om%C3%B6jliga
Mycket bra inlägg och information.
Det är för mig ofattbart hur en normalt tänkande människa dras med i en karusell likt en Zombie och uttalar nödläge för något som inte går att visa eller ens förstå.
Det är underbart och läsa Judith Currys inlägg till Madridmötet. Detta borde översättas till svenska och skickas till samtliga svenskar som befinner sig i Nödläge för klimatet.
Framför allt alla som ropar att vi skall lyssna på vetenskapen.
I går gav Heartland Inst. en fem timmar lång presskonferens “Rebutting the United Nations´Climate Delusion”. Den bandades och här har vi alla möjlighet att se och höra vad de olika föreläsarna förmedlade:
https://www.climatedepot.com/2019/12/03/watch-dissenting-scientists-live-press-conference-at-un-climate-summit-in-madrid/
Jag har endast hunnit lyssna till de två första dvs prof. em. Guus Berkhout (Global Climate Intelligence Council) och prof. em. William Happer, världsberömt forskare inom bland annat atmosfärens strålningsfysik bland mycket annat. Bingo! (Happer startar efter ca 22minuter)
Happers två första diagram och resonemangen kring dem, kan nog ge dig, Jonas # 2 de svar du kanske söker. Om jag förstod honom rätt, visar han att de så kallade växthusgaserna inte har någon större betydelse, om någon.
Dessa båda föreläsare är rörande överens, klimathotsfrågan är rent bedrägeri. De är även överens med Alvar Nyrén #6, eller hur Alvar?
Vilken katastrof för vetenskapssamhället detta klimatelände varit – och än värre blir det för samhället i stort.
Vi får skylla lite på media när de urvattnar begreppet klimatforskare helt.
Här är en statligt finansierad sådan som lyckats beta av några kurser i mijlövetenskap och som verkar tycka att vi ska starta handelskrig mot kina i klimatets namn.
Det finns nog fler klimatforskare än kineser.
https://www.aftonbladet.se/matdryck/a/rA4O0w/slang-inte-atbar-mat-punkt-slut
”Klimatkrisen handlar inte bara om miljön. Det är en mänsklig kris som handlar om rättvisa och politisk vilja. Koloniala, rasistiska och patriarkala system av förtryck har skapat och eldat på det. Vi behöver skrota alltihop. Politiska ledare kan inte längre smita från ansvar.”
https://www.expressen.se/nyheter/klimat/greta-thunberg-rasism-har-drivit-pa-klimatkrisen/
Skulle gissa att det här är toppen på Greta-kulten, utförsbacken börjar nog snart när de blandar in allt mer extrem vänsterideologi.
Jag måste här vara självkritisk. Har själv jobbat 30 år med tillämpad forskning på ett forskningsinstitut. Redan på nittiotalet började den politiska styrningen ta över makten över de statliga forskningsmedlen. Vinnova funkade OK då de accepterade kvalitet som primärt mål i projektansökningarna. Kvalitet var, och är fortfarande, industrins primära intresse, även om alla nu talar om CO2. Detta görs i många fall för att över huvud taget få tillgång till forskningspengar. Under början på tjugohundratalet blev Energimyndigheten (EM) dominerande bidragsgivare. I början accepterade de möjliga energibesparingar som sekundärt mål i projekten. EU började också bli stora, och inom mitt forskningssegment var fortfarande kvalitetsaspekten avgörande för dem. Tiden gick och EM skärpte kraven. Nu krävde man att potentiella energibesparingar skulle vara det primära målet i projektet. Det kan ju tyckas vara ett rimligt krav, men vi hamnade med dessa mera specifika krav på ett sluttande plan. Sedan krävde EM att energibesparingarna skulle vara fullt implementerade innan projekttidens slut. Kan forskning verkligen betraktas som något som ska vara omedelbart implementerbart? Nästa steg blev sociala konsekvenser, både från EM och EU. Vi som jobbade med processforskning blev konfunderade. Hur skulle vi beskriva dem? Därefter kom genus, hur påverkas jämlikheten. Efter det kom kravet på att kvinnliga forskare aktivt måste delta i projekten. Kanske också rimligt, om det hade funnits några att tillgå. Sedan kom CO2 förstås. Nu är det hopplöst svårt att få någon finansiering utanför klimatområdet och de nya kraven leder till en all mer urvattnad vetenskap där subjektiva krav som genus och social påverkan får allt större utrymme. Vi brukar skämta om att utan processutveckling dör den svenska industrin och det kommer att leda till stora minskningar i utsläppen från Sveriges sida.
Min poäng är att vi sett det komma, men inte jobbat tillräckligt hårt för att förhindra det. Och nu sitter vi här
Ett papper granskas och peer review får underkänt. 1930 talets värme och torka var större än vad som påstås.
Stora grupper hade byggts upp, som sedan kollapsade när forskningsmedlen tog slut, med ofta personliga tragedier för yngre forskare. De utlovade resultaten uteblev också i praktiken.
Nu ser man ny finansiering för precis samma typ av projekt och studier, och kan bara igenkännande skaka på huvudet.
Man undrar hur länge klimatbubblan kan hållas vid liv? Tyvärr troligen mycket längre, då hjärntvätten av befolkningen är närmast total. Till skillnad från energiforskning får man inte för “klimat” ett direkt och snabbt facit vad gäller funktion och ekonomi – man kan fortsätta att tuta i folk vad som helst, nu i närmast religiös anda.
Insiktsfulla kommentarer från Roland Poirier Martinsson angående massmediafenomenet Greta i dagens Studio ett (P1). Start cirka 16:26 för er som vill lyssna i efterhand på sr.se
Lyssnar på den långa sändningen från gårdagens Heartland at COP 25, där finns många kloka synpunkter:
https://www.climatedepot.com/2019/12/03/watch-dissenting-scientists-live-press-conference-at-un-climate-summit-in-madrid/
Gissar att det är mer upplyftande än att höra vad en 16 åring lurats att tror på.
Men foliehatt, förmodligen är den här redogörelsen inte helt objektiv, opponera gärna!
jag tycker att han kom med en mycket användbar och korrekt analys. Greta är inte frågan, det är hennes apostlar som utgör problemet – på grund av en ovilja och/eller bristande förmåga till eget tänkande. Monty python har odödliggjort fenomenet i följande sketch ur Life of Brian.
https://www.youtube.com/watch?v=QereR0CViMY
Han vågade/ville inte beröra det orimliga i rörelsens själva kärna av tro – att allt Greta säger skulle vara sanningar och att hon talar för en hel generation. Men, han fördömde den icke ifrågasättande viljan att tro. Vilket är bra.
Det är precis samma mekanism som fick folk att bränna häxor på 1600-talet baserat på barns vittnesmål – utan krav på rimlighet i varesig vittnesmål eller de underliggande beskrivningar av verkligheten som dessa förutsatte. Det är en mekanism/rörelse som är mångfalt farligare än att vi slösar mångmiljarder på att förment stoppa klimatförändringar genom att jaga koldioxidmolekyler i atmosfären.
Här får en alarmist på Chalmers uppdrag i att göra en stasiundersökning av de klimatministern vill tysta med ett antal miljoner i skattepengar.
Hela etablissemanget verkar vara bekväma med det.
Lyssna, läs och lär av denne gigant.
“We are here under false pretenses, wasting our time talking about a non-existent climate emergency”…
https://www.climatedepot.com/2019/12/04/watch-fmr-trump-science-adviser-dr-happer-in-madrid-during-un-summit-rips-non-existent-climate-emergency-phoniness-of-this-bizzare-environmental-cult/
Missa inte Hans slideshow!
https://apnews.com/9898308e485f8dea65adb699cb2054a0
Vän av ordningen undrar förstås hur då FN kunde göra följande sammanfattning 1989 om nu klimatmodellerna var så förtvivlat korrekta. Lustigt nog kommer nyheten ifrån samma källa.
https://www.apnews.com/bd45c372caf118ec99964ea547880cd0
“På båda ställena hade ex inom mitt ämne ”fysikalisk kemi” luftslott byggts upp med hjälp av politiskt styrd forskningsfinansiering….”
Denna är lite intressant hur Watts(wattsupwiththat) menade att forskare behöver presentera ett angeläget problem för att få pengar – därav är det alarmism som gäller för att få pengar på staten.
https://www.youtube.com/watch?v=FHUHsBnpCj8
Väl värd sin tid att lyssna igenom och rätt färsk, någon vecka gammal bara.
Ross McKitrick, Steve McIntire och Anthony Watts intervjuas av Mark Steyn.
Att få anslag för att avfärda en fara – är inte lika lätt.
Rapporten behöver säkerligen smältas ordentligt, men vid en hastig genomläsning verkar det som om de slår fast att klimatkänsligheten är betydligt lägre än vad klimatmodellerna stöder sig på.
I sammanfattningen skriver de att de inte har någon anledning att förvänta sig hög klimatkänslighet. Det ursprungliga antagandet för hög klimatkänslighet motsägs av mätningar vilka dessutom visar att den totala långvågiga återkopplingen, de höga cirrusmolnen inräknat, till och med kan bli negativ.
http://co2coalition.org/wp-content/uploads/2019/12/Lindzen_On-Climate-Sensitivity.pdf
Richard Lindzens rapport “On Climate Sensitivity” kom igår samtidigt med att William Happer själv är mycket aktiv i Madrid. Se # 29
Förutom själva föreläsningen lät han sig i går dessutom intervjuas om sin tid i Trumpadministrationen. Happer menar nog att om Trump bara omvald kan vi nog se fram emot nya tider. Än så länge äventyrar Trump inte omvalet med alltför mycket tal om klimatet.