Ibland känns det som om hela världen är emot en. Nigel Lawson, en av Margaret Thatchers mest framstående ministrar, upplevde just detta när han skulle publicera sin bok ”An Appeal to Reason” (för övrigt intressant och trevlig läsning).
(…) Lord Lawson had immense trouble finding a publisher, and has subsequently been subjected to an onslaught of ad hominem attacks. He quotes one publisher’s rejection letter: “My fear, with this cogently argued book, is that it flies so much in the face of prevailing orthodoxy that it would be very difficult to find a wide market.”
Nigel Lawson jämför AGW med da Vinci-koden – ett korn av sanning plus en massa nonsens. Det ligger mycket i det. Även om man väljer att acceptera slutsatserna i IPCC:s rapporter är detta långt ifrån att sälla sig till den alarmism som väckts i världens medier. Ingenstans i IPCC-rapporterna kan man läsa att vi står inför en klimatkatastrof. Mig veterligen förekommer inte ordet ”katastrof”. Däremot används orden ”osäker” och ”osäkerhet” mycket frekvent.
Sensationsjournalisterna kastar sig som hökar över IPCC:s sammandrag och gör sin egen tolkning av tämligen moderata varningar. Man får dock komma ihåg att sammandragen är skrivna av politiker och för politiker. En seriös reporter borde även kolla upp innehållet i arbetsgruppens rapport innan han eller hon gastar Armageddon. Ofta är det betydligt mer nyanserat och försiktigt formulerat.
Kritiken mot Nigel Lawson och hans bok var inte nådig.
The first wave of attack, predictably, was that Lord Lawson was “not a scientist.” At his book launch, he agreed, then remarked, “In which case, I won’t say another word on the subject as long as [Al] Gore, [British Prime Minister Gordon] Brown, [Former PM Tony] Blair, [Conservative party leader David] Cameron and [author of the U.K. government’s alarmist Stern Review, Nicholas] Stern don’t either.”
Lord Lawson’s book appears to have unhinged a good part of the British media. The Mirror accused him of “the arrogance that only a public school Tory grandee … can carry off.” The Guardian compared him with Dr. Strangelove. A snotty review in The Economist suggested that he was “one of the few remaining serious people who argue against the current consensus on global warming.”
According to The Observer: “Several other individuals, usually male, elderly and right-wing, still deny climate change is happening, mainly because they cannot stand the thought that greenies may be right and that we will have to curtail our use of big cars, international flights and other carbon-boosting luxuries. These Grumpy Old Deniers feel their lifestyles are threatened by greenies and so reject the entire concept of global warming.” Such is the objectivity of the climate debate.
Vågar jag ens nämna att jag själv håller på att skriva en bok om klimatfrågan? Kanske borde jag redan nu berätta att jag i händelse av en pajkastning föredrar äppelpaj…
`Jag har hört förre IPCC-ordföranden Bert Bolin minst 2 ggr säga att han aldrig tagit ordet ”katastrof” i sin mun – men man undrar varför han (och Erland Källén) aldrig har sökt läxa upp sensationsjournalisterna, utan spelat med i ett spel som lett fram till dagens situation ?
OK, Maggie, jag har äppelpajen i ugnen. (På riktigt alltså)