Naturen först

Ostersjon

(Egen bild)

Det ligger 23 000 gifttunnor i Östersjön. Tunnorna med kvicksilverhaltigt innehåll dumpades i havet mellan Sundsvall och Gotland på 1950- och 60-talet. Om allt kvicksilver skulle läcka ut i Östersjön motsvarar det ca 10 ton kvicksilver. I Riksdagen ställde Jörgen Berglund (M) en en skriftlig fråga till miljöminister Isabella Lövin om vad hon tänkte göra åt saken. Svaret är långt, liksom frågan, men kan sammanfattas med, ingenting.

Sådana här riktiga hot mot naturen är ju inte så viktiga enligt miljövänner utan det är klimatet som kommer först. Jag har sett att en del resonerar som så att vi måste “fixa” klimatet först, sedan kan vi ta itu med andra problem.

För mig är det precis tvärtom, naturen kommer först.

Vårt Public Service öser på med program om klimatet men är det verkligen det viktigaste vad gäller miljön? En programserie som jag skulle vilja se är om våra återvinningskärl. De skulle kunna ha ett program för varje kärl och så får vi följa var min glasflaska, mitt metallock, min plast och mitt papper tar vägen egentligen. Om exempelvis det mesta av den plast jag lämnar in går till förbränningsanläggningar så vore det ju intressant att få veta vilken sorts plast som kan återvinnas. Då kan jag ju sortera ut det som är till mest nytta.

Sedan kan de ju fortsätta med hur batterier och elektronisk utrustning hanteras. Eldar småpojkar i Afrika fortfarande upp mobiltelefoner för att komma åt metaller? Hur går det med att sanera haven från plast, fisknät och annat? De skulle kunna ha ett helt program om vindkraftens mörka baksida med döda fåglar och störning av rennäringen. Dessutom är det svårt att återvinna bladen från vindkraftverken vilket kommer att skapa ett enormt sopberg när de måste ersättas som man gör nu i Danmark.

Ja och så det där 23 000 gifttunnorna som kan få ett eget program.

Kommentarer

Kommentera längst ner på sidan.

  1. Bra, tack.
    Man skulle lika gärna kunna utbrista: Först måste vi fixa hotet från utomjordingarna, sedan miljöproblemen.

  2. Jerry Törnström

    Undra hur myket Akzo Nobel kan tänkas vilja ställa upp med? Eller är kapitalet fria från ansvar bara för att det byter namn? Eller köps upp.

  3. Daniel Wiklund8

    I måndags gav mark och miljödomstolen batteribolaget i Skellefteå nya tillstånd för sin miljöfarliga verksamhet (domstolen använder dom orden). Dom får tillverka 200000 ton litiumjonbatterier och 150000 ton metalloxider. Detta ska ju förbättra klimatet, men hur blir det med miljön.

  4. Sören+G

    Hur fixar man klimatet? Och vilket klimat är det som vi vill ha, i fall vi kan välja. Vad vi sett hittills är väl att vintrarna varit mindre kalla under några år. Är det ett hot?
    Enligt Bjørn Lomborg som har räknat enligt IPCC:s scenarior blir vinsten i form av minskad uppvärmning mindre än 0,1 C fram till 2100 om alla följer Paris-överenskommelsen.

  5. Paul+Håkansson

    Var finns svensk satir nuförtiden. Här finns mängder med uppslag att ösa ur( 0,1 C tex). Peter Dalle kanske, han är iaf inte rädd att sticka ut huvudet och påtala idiotiska skeenden.

  6. Anders+Gustafsson

    miljörörelsen och miljöpartiet (och även andra partier) har sedan länge släppt själva miljön. Klimathotet ger dem de “mandat” de behöver för nya skatter och kontroll av medborgarna, hur vi ska äta, resa, umgås, hur vi ska klä oss osv. Vem behöver bry sig om miljön då?

    Anders

  7. Peter Hallberg

    En bra och viktig artikel. Verkliga miljöproblem verkar inte stå högt upp på MP:s agenda. Paradoxalt nog var det just genom Lövins bok Tyst hav (2007) som hon fick uppmärksamhet och erkännande och därefter puff i karriären inom MP.

  8. Ann+Löfving-Henriksson

    Jättebra Lena!

  9. Lars-Eric+Bjerke

    En hel del om återvinning finns på Naturvårdsverkets hemsida. Plastströmmarna beskrivs här:
    https://www.naturvardsverket.se/Documents/publ-filer/978-91-620-8853-8.pdf?pid=26004

    Nyligen invigdes en jättestor sorteringsanläggning för plast i Motala: https://www.ftiab.se/plastanlaggning.html

    För närvarande återvinns ca 10 % av plastavfallet, det mesta eldas. Eftersom plast har högre värmevärde än osorterade sopor finns det ändå ett värde i sortering.
    Det man själv kan göra är att undvika att använda svart plast, om det går, eftersom maskinerna ännu ej klarar att sortera denna.

  10. Daniel Wiklund8

    Får hoppas att batteribolaget i Skellefteå inte använder svart plast i sin verksamhet.

  11. Anders

    Tack Lena! Träffsäkert och angeläget! Vi måste ordna till en skilsmässa mellan begreppen miljö och klimat. Det har gått totalt över styr. Vi måste också få bort Klimatlagen!

  12. mattias

    Tänk om den här filmen kunde sändas på SVT – men det är politiskt sprängstoff:
    https://moreofeverything-film.com/?fbclid=IwAR39kb5Yz2vsCr_IhtliO3JBOWi8tSzrWgjGjAVzhlBlMKzSJ9bWoyFLTL4

    Hur skogsindustrin genom “greenwashing” vill få oss att tro att produkter från skogen är klimatvänliga. Dessutom adresseras andra miljöproblem som kvicksilverutsläpp och naturligtvis den förödande landskapsbild som blir konsekvensen av “moderna skogsbruksmetoder”. I själva verket betyder skogsskövling ytterligare koldioxid till atmosfären – åtminstone i det korta perspektivet (och det är ju bråttom har vi ju fått höra….)

  13. Adepten

    Tack Lena, Anders och Mattias.
    Jag är helt överens med Er.

  14. Rolf Mellberg

    #12 Mattias

    SUVERÄN film!!

    Jag kan även konstatera att här har vi ytterligare ett område (utöver kärnkraft) där man kan spela lite falskt. D.v.s. spela med klimathotet för något gott syfte, i detta fall rädda/stärka svenska skogliga biotoper!

    Jämför detta med t ex plastpåseskatten så blir man verkligen förfärad över hur usla politiker vi har.

  15. #12, #14
    Sådana filmer behövs, kanske. Det enda felet är hypotesen om att CO2 skulle korrelera med klimatrörelser. Inte helt genomtänkt således. Men normalt i dessa tider där man inte börjar från början i sin granskning.

  16. Lasse

    #15 Filmen bygger på klimatlarmen, därför är innehållet svårt att ta in.
    Klart att vi inte skall elda skog och att skogsbruk påverkar miljön.
    Men det gör åkerbruk också.
    Ingen står vid en skånsk åker och berättar om bokskogens alla fördelar!
    Gör så små avtryck som möjligt och bevara skyddsvärd skog som friluftsområden.
    Se till så vi får tillbaka plastpåsarna obeskattade!
    Men återgång till avskogning för att få värme kan vi väl slippa.

  17. Stig Morling

    Kära Vänner jo en gammal vattenvårdare kan bara utbrista: “Sancta simplicitas” eller några kända svenska sanningar:
    1. Man kan aldrig lugga en flintskallig – och i fallet med hotet mot Östersjön kan man ju misstänka att flertalet korrekta politiker bär peruk!
    2. Ingemar Stenmarks berömda visdom “Det är helt omöjligt att förklara nå-t för en som inget begrip!”
    3. De gamla sovjeterna ansåg ju att ingen miljöförstöring kunde uppstå i den socialistiska världen, detta med miljöförstöring är ett kapitalistiskt påfund!/Salve

  18. Fr E

    För Miljöpartiet gäller följande, satsar man på Klimatet behöver man inte göra mer än att skapa klimatavgifter eftersom ALLA vet att det är solen som styr klimatet kan vi inte göra något åt saken. Gör man annat måste det till arbete och det brukar sådana människor inte vilja göra.

  19. Lennart Svanberg

    När jag var liten var jämställdhet världens största problem. I 40 år har politiken i Sverige fokuserat på frågan i Sverige och se vilket paradis som skapats. Att tro på att politikerna kan åstadkomma en temperatursänkning är lika troligt som att de kan förflytta månen.

  20. Ivar+Andersson

    #9 LEB
    För några år sedan var jag på vår moderna sopförbränningsanläggning med avancerad rökgasrening. Tekniska chefen nämnde att 1 ton olja motsvarade 4 ton sopor och 4,5 ton träflis. Soporna innehåller plast som höjer värmevärdet.
    Varför ska hushållen sortera plast? En stor del av plastinsamlingen gick åtminstone tidigare till Asien och Afrika och hamnade först i floderna och sedan i havet. Genom att slänga plasten i soporna vet jag plasten eldas upp och inte hamnar i havet. Industrier har mängder av plast som är lätt att återvinna medan hushållens sorterade plast är svår att återvinna (10%).

  21. Karl Erik R

    #12 m fl om Svensk skogsindustri.

    I Sverige avverkas ca 95 miljoner skogskubikmeter (m3sk) och tillväxten är ca 120 miljoner m3sk varje år. Mängden trä i skogen ökar stadigt och det har den gjort i ett antal decennier. Skogen lagrar alltså in betydligt mer CO2 än vad som frisätts via avverkning. Det har ingen betydelse att den avverkade ytan inte tar upp lika mycket CO2 igen, förrän om kanske 40 år. Den kvarstående skogen runt omkring, som växer hela tiden tar upp mer än vad som frisläpps genom avverkningen.

    Vidare, av avverkad skog så blir ca 20 % långlivade produkter som kommer att ingå i byggnader mm. Där är CO2 bundet i sekel. Papper är en kortlivad produkt vars bundna CO2 snart frisläpps. Därutöver finns en mängd avfall/biprodukter som till stor del används som energi. Det är spån, bark, grenar och toppar, svartlut, tallolja mm. Men, om vi inte använder dem som energi vad gör vi då med dem? Återföring till skogen så att de får ligga och förmultna? Det ger gödning men all bunden CO2 frisätts inom 10 år. Det man inte använder som energi måste ersättas, framför allt med fossil energi.

    Så länge vi har en tillväxt som är större än avverkningen så binder skogen mer CO2 än vad som frisätts genom avverkning.

    I en orörd, månghundraårig skog ökar inte skogsmassan nämnvärt. Lika mycket som tillväxer kommer att dö och förmultna. En viss netto CO2 inlagring har man i alla fall även i en orörd skog. Sen har den orörda skogen andra värden, men det är den starkt växande skogen som tar upp mest CO2.

    Det finns vissa som anser att vi ska avveckla huvuddelen av skogsindustrin och kraftigt minska avverkningarna för att låta växande skog ta upp ännu mer CO2. Det kan man också göra, men då går vi miste om exportintäkter på många tiotals miljarder och minst 50 000 arbetstillfällen. De som tycker att det är bra, är väl samma som vill avveckla industrialismen eftersom den är jordens fördärv.

    Sen är ju CO2 hit eller dit en ganska betydelselös fråga.

  22. Anders

    #21 Karl Erik R. Jag respekterar och godtar hela Ditt resonemang in till sista meningen “Sen är ju CO2 hit eller dit en ganska betydelselös fråga.” Men i och med denna enda fras – som jag i o f s också applåderar – “kokar ju hela massan” 😉 ned till frågan om hur det kommer sig att (stora delar av) skogsnäringen så ihärdigt fjäskar för klimatalarmister och CO2-muppar och försvarar sin verksamhet med klimataspekter… Där tappar Du mig.

  23. mattias

    #21
    Vi är inte riktigt överens. Jag tycker vindkraftsparker, trädplantager och kalhyggen är fula. Om skogsindustrin håller sig till sina plantager och slutar avverka kontinuitetsskogar skulle jag vara mindre orolig, men deras aptit är omättlig. Det måste finnas andra sätt att bruka skog än kalhyggesbruk med god avkastning. Om du har sett filmen så förklaras där bra att en inte oväsentlig del av kolsänkan i gamla skogar utgörs av svamphyfer och gamla skogar fortsätter att lagra in kol. Sänkan av svamphyfer förstörs fullständigt av kalhyggesbruk och kommer inte tillbaka förrän flera decennier senare. De få kontinuitetsskogar (naturskogar) som finns kvar utgör några få procent av Sveriges skogsmark – att avvara dem som reservat kommer inte att kraftigt minska möjligheten för industrin att avverka. Även om vi har ett nettokolupptag så skulle upptaget öka ytterligare om större arealer skog skyddades från avverkning. Jag menar inte att skogsindustrin ska upphöra med sin verksamhet, men deras kampanjer om klimatnytta är ohederlig. Om jag får välja mellan fossila bränslen eller biobränslen skulle jag välja fossila bränslen för klimatets och miljöns skull.

  24. Tack Lena!

    KU:s läsare har nog sedan länge förstått att klimatalarmister och miljöorganisationer inte vurmar för klimat och natur, annat än som instrument för att, som man säger här i Frankrike, “krossa kapitalismen”. Med kapitalism menas mycket mer än ett ekonomiskt system, utan också individuell frihet, yttrandefrihet m.m.

    Här ett exempel. Poängen kommer i slutet av min kommentar.

    Normandie är känt för sina häckar, vilka tjänade som gärdsgårdar i brist på virke och sten. En traditionell normandisk häck bestod av en cirka två m hög brant jordvall i mitten, med ett dike på ena eller båda sidorna. Vallen var beväxt med taggiga buskar, huvudsakligen slån, hagtorn, vildtörne och björnbärsrevor. Hamlade ståndträd växte var 10-15 m, ek, ask och alm. Häcken sköttes så att grenar och buskar skördades för att bli till “fagots”, kvistknippen som användes till att tända brasan i den stora öppna spisen. Taggtrådens ankomst och oljeeldning gjorde häckarna onödiga. Sedan länge har skötseln bestått i att med traktor och ett aggregat tukta sidorna av häckarna. Enkelt och billigt. Många häckar har också grävts ner för att skapa större fält.

    Häcklandskapet kallas “bocage” och är ett flertusenårigt kulturlandskap med betesmarker, ängar och åkrar. Häckarna är väldigt viktiga för fauna och flora. Jordarna är i allmänhet vattendränkta under vintern, med häcken som enda torra plats. På våren blommar alla buskarna och på vintern kalasar trastar och andra på bären. Länge har miljöorganisationer och enskilda argt protesterat mot böndernas nedgrävande av häckarna.

    ADEME, (l’Agence de la transition écologique), ungefär en korsning mellan Naturvårdsverket och Energimyndigheten, ledande i Frankrikes kamp mot koldioxiden, subventionerar numera produktion av flis och fliseldning. Häckens buskar och ståndträd kapas rakt av 120 cm upp och blir till flis, varefter skördare kan flisa de nya skotten några år senare. Eller ännu bättre, den gamla häcken grävs ner, marken planas ut och en ny häck av avenbok planteras. Som biotop betraktat är skillnaden mellan den gamla och den nya häcken som dag och natt.

    Skyll inte på bönderna, de är hårt trängda ekonomiskt och har lite att besluta om på egen hand. Ett femtiotal (50!) organisationer, statliga och korporativa, bestämmer hur den enskilde bonden ska driva sin gård.

    Nu till poängen! Flisningen av häckarna är en utveckling som applåderas av miljö-och naturvårdsorganisationerna, samtidigt som de högljutt skyller minskad biodiversitet i bl.a Normandie på den globala uppvärmningen! Funnes inte subventionerna, hade bönderna varit glada att enbart tukta häckarna och att värma sina hus med olja eller gas, för att inte nämna att slippa hanteringen av möglig och dammig flis.

    https://www.google.fr/search?hl=fr&tbm=isch&source=hp&biw=1071&bih=687&ei=7c4JYNruI8SLlwSc456wBA&q=bocage+normand&oq=bocage&gs_lcp=CgNpbWcQARgBMgUIABCxAzICCAAyAggAMgIIADICCAAyAggAMgIIADICCAAyAggAMgIIAFD0FFj1SGCCY2gAcAB4AIABS4gB9AKSAQE2mAEAoAEBqgELZ3dzLXdpei1pbWc&sclient=img

  25. Hans H.

    Tack Lena för en klok presentation!

    Som f.d. anställd i AkzoNobel har jag viss kännedom om de 23.000 tunnorna. Jag vet att ett inte oväsentligt antal i tysthet plockats upp från havets botten och hoppas – utan att veta – att de 23.000 som nämns avser antalet som ursprungligen puttats i havet. Den något tragikomiska bakgrunden till mitt konstaterande är följande:

    Först den historiska bakgrunden. I Stockvik söder om Sundsvall producerades redan före WWII kalciumkarbid. Karbid med vars hjälp -vatten tillsätts – acetylen bildas. Denna gas kan utgöra råvaran för tillverkning av VC, vinylklorid. Av vilket man i sin tur kan tillverka plasten PVC, en tillverkning som kom igång på allvar i Stockvik strax efter WWII.

    Den petrokemiska expansionen i Stenungsund på 60-talet ledde till att processen som baserades på acetylen istället kom att ersättas av en modern fabrik baserad på på etylen. VC-fabriken i Stockvik lades ner 1966. (PVC-tillverkningen levde dock kvar i Stockvik länge än på skeppad råvara från västkusten.) Nedläggningen skedde före min, jag började 1969.

    För karbidtillverkning behövs kalksten och koks, vilka råvaror skeppades in till fabriken i Stockvik per båt. Kalksten från eget kalkbrott på Furillen på Gotland. Vid tillverkningen av VC användes en kvicksilverhaltig katalysatormassa. När den blev uttjänt göt man in resterna i cement i tunnor och under 50- och 60-talet dumpades alltså dessa i Östersjön. Man var inte klokare på den tiden, jämför med allt överblivet från WWII som ammunition och senapsgas som också dumpats.

    Det gick alltså på den tiden ett mindre – troligen eget – lastfartyg i regelbunden trafik fullt med kalksten från Furillen till Stockvik och tomt tillbaka. Någon kom på att det under äterresan kunde ta gifttunnorna som däckslast och dumpa dessa på djupt vatten. Cementfyllda tunnor vägandes flera hundra kg styck är inget som sjömän gillar att hantera på däck ute till havs. Även om de gillrades upp på ställningar så de av sig själva kunde rulla i sjön innebär redan att kapa surrningarna betydande risker för besättningen om detta skulle göras i sjögång.

    Föga förvånande bröt man mot instruktionerna om att de skulle dumpas i särskild djupgravar längre söderut och släppte tunnorna i sjön så dort fartyget var utom synhåll från fabriken och man var någorlunda ensamma. Vilket innebar att man ännu var på relativt grunt vatten, “runt hörnet” från Sundsvallsbukten, strax utanför det lilla kustfiskesamhället Lörudden.

    I och med Rachel Carsons bok Tyst vår i slutet av 60-talet väcktes ett miljömedvetande till liv och debatten tog fart. Vi fick uppleva Bjötn Gillberg i TV och senare Teckomatorpsskandalen. Även fiskare i Sundsvall väcktes till medvetande om att dessa tunnor var något dåligt. Och man fick upp några tunnor i trålen… som slogs upp stort i lokalpressen. Fångsten var ju osäljbar då den samsats med tunnorna i trålen… Fiskarna rasade och företaget betalade ut ersättning för förstörd fångst.

    Till skillnad från att få ammunition eller senapsgastunnor i trålen som då och då under efterkrigstiden hände i södra Östersjön, var upptrålandet av cementtunnor en rätt ofarlig sysselsättning för fiskarna – kvicksilvret lakas mycket långsamt ut ur cementen (så länge denna är intakt). Företaget var måna om att undvika negativ publicitet och fiskarna ville inte att lokal fiskfångst skulle förknippas med kvicksilvergift. Fiske är dessutom ofta en knaper sysselsättning. Så istället för att undvika ställen där tunnor med ekolodets hjälp kunde hittas på havets botten sökte man nu mer aktivt efter dessa då och då. Och företaget tog i tysthet emot dessa tunnor i retur mot en rätt rundhänt ersättning….

    En rejäl djupdykning i Stockviksverkens arkiv kan nog avslöja hur många tunnor som fiskats upp. Utbetalningarna måste ha bokförts på något sätt. Även om man idag kanske skulle kunna hitta loggböckerna från fartyget som gjorde dumpningarna – det bör sedan länge vara skrotat – så tror jag inte dess anteckningar om var tunnorna släppts i sjön är sanningsenliga – de bröt ju mot instruktionerna. Så hur många tunnor som verkligen hamnat i riktigt djupt vatten och mer exakt var (sänkorna finns från Ålands hav och söderut i egentliga Östersjön) är osäkert. Och en aktion att lokalisera och få upp dessa kan vara mycket svår att genomföra. Men detektivarbetet i arkiven borde man kunna ställa krav på att bolaget genomför!

  26. Karl Erik R

    #22 Anders
    Det är väl inte bara skogsindustrin som fjäskar för klimatalarmismen? Kan du förresten komma på någon bransch som INTE gör det?

    Skogsindustrin vill naturligtvis säga ungefär:”Vi är redan koldioxidneutrala eller t o m en koldioxidsänka, alltså behöver vi inte anstränga oss så hårt för bli ännu bättre i detta avseende.”

    Kanske borde varit tydligare och förklarat att sista meningen är min egen åsikt och inte nödvändigtvis skogsindustrins.

  27. Karl Erik R

    #23 Mattias
    Jag har ingen stark åsikt om hur många % av skogsarealen som ska vara skyddad. Ingen har dock hävdat att ett kalhygge tar upp CO2 i någon omfattning. Det är kvarstående och växande skog som gör det.

    Kom ihåg att all skog har varit kalmark en gång i tiden, oftast härjad av en större skogsbrand kanske för ett antal sekel sedan. Om vi återplanterar ett kalhygge idag och sedan inte gör någon åtgärd alls under 300 år, då ser den ut som dagens orörda naturskogar.

    Jag har inget mot fossila bränslen men anser att vi behöver båda. Framför allt så kommer en klok användning av biobränslen att få de fossila att räcka längre. Kom ihåg att det är ytterst lite skog som avverkas för direkt bränsle. Det är mest enskilda skogsägare på landet som värmer sitt hus med ved, men den volymen är liten och består till stor del av sådana träd som ändå skulle tagits bort i gallring.

  28. Lars-Eric Bjerke

    Energitillförseln från skogen i Sverige 141 TWh/år och från fossila bränslen 103 TWh/år. Skog och mark tar upp 42 MtonCo2 att jämföra med våra totala territoriella utsläpp som är 52 MtonCO2/år.

    Vår största skogsägare Sveaskog har avsatt skog till 37 ekoparker med 175 000 ha och till skyddade fjällnära skogar ytterligare 50 000 ha.

    Jag traskar en hel del i skog och mark och tycker att Sverige nyttjar sin skogsresurs på ett bra sätt. Det kan förstås alltid bli ännu bättre.

    file:///C:/Users/annch/Desktop/Energil%C3%A4get%202020.pdf

  29. Petter F

    Referenser till någons ckolon brukar sällan vara nåbara.

  30. mattias

    Jag tror den finns anledning att känna viss oro för skogsindustrins green-washing här hemma i Sverige och på andra ställen. Michael Moores film Planet of the humans ger uttryck för detta: https://www.youtube.com/watch?v=5x7UgKfSug0
    som länkats till här tidigare. Idag skriver Lennart Bengtsson också om biobränslens ineffektivitet jämfört med tex. naturgas: https://detgodasamhallet.com/2021/01/22/lennart-bengtsson-kommer-europas-skogar-att-ga-upp-i-rok-igen%e2%80%af/

  31. Karl Erik R

    #29 Mattias
    LB gör ett vanligt fel när han säger att det tar hundratals år innan CO2 tas upp av biosfären. Han utgår från att CO2 måste återvända till träd på samma yta som det kom från. Så är det ju inte. CO2 från bioenergi kan mycket väl återvända till biosfären under nästa växtsäsong, men på annan plats än det kom ifrån.

    Europas avskogning fram till på 1800-talet berodde främst på att man skapade odlingsmark för att ge mat åt människor. En liten del för att ge träkol till järnbruk och nästan ingen del för att ge energi. I Sverige har en del av odlingsmarken, speciellt i norra Sverige återförts till skogsmark p g a dålig lönsamhet i jordbruket.

    Skogsbruket i Nordamerika har tyvärr inte samma standard som i Sverige. Bl a har man inget krav på återplantering. För det mesta kommer ny skog upp ändå, men det tar längre tid. Samma gäller också Ryssland som också har till synes ”oändliga” skogsmarker att skörda.

  32. Anders

    Hans H. #25. Tack för väldigt intressant, trovärdig och lärorik information om kvicksilvertunnorna i Bottenhavet!

  33. Anders

    Karl Erik R. #31. En annan viktig skillnad mellan Nord-Amerika och, i synnerhet, Ryssland i förhållande till Sverige är ju vårt täta skogbilvägnät, som i genomsnitt ligger på smått otroliga 16 m/ha. Detta möjliggör ju rent logistiskt och tekniskt en unik chans för svensk skogsnäring att tillämpa en rad olika skogsbruksmetoder, vilket tyvärr ännu inte varit fallet. Källa: https://www.skogskunskap.se/vagar-i-skogen/om-skogsbilvagar/skogsbilvagar-och-andra-enskilda-vagar/siffror-om-vagar/

  34. Karl Erik R

    #33 Anders

    Nära till skogsbilväg ger en kortare körsträcka för skotningen. I teorin kan man använda mindre maskinstorlek om man har nära till skogsbilväg, men slutavverkning med största möjliga maskin bli alltid billigare än uttag av enstaka och fullvuxna träd. Sen är det inte gångbart att låta en liten maskin avverka stora träd.

    Kostnad för gallring (avverkning och skotning) är ca 80 % högre per kubikmeter än en slutavverkning där alla träd avverkas. Skillnaden minskar om man istället för traditionell s k låggallring väljer vad som brukar kallas blädning d v s bara tar de största träden.

    Men det blir alltid mera lönsamt med slutavverkning, oavsett närhet till skogsbilväg. Däremot kan närhet till väg göra att man inte behöver göra så stora sammanhängande kalhyggen.

    Skälet till att vi har så mycket skogsbilvägar är helt enkelt att det är billigare att bygga väg än att terrängtransportera långa sträckor. Förutom skogsbilvägarna så görs under vintern (i Norrland) långa vintervägar genom att ploga och packa snö längs myrar. Tjälen gör att fullastade timmerbilar kan åka flera km närmare avverkningen, och till sommaren ser man knappt en spår av vägen.

  35. #34 Karl Erik R
    Tack, roligt med skogskunskap här. En sak till. Om avståndet till industri från skog ökar med säg 10 mil så ökar transportkostnaden med 80 kr m3s (säg tre travar, bil och släp, 40 m3s, 160 kr/mil, 20 mil (tom åter)). Det är mycket för t ex massaved med ett ägarnetto på kanske 250 kr. Också för timmer med kanske 500. Bolagen mörkar detta och subventionerar inlandsskogen. Industrierna i norr finns i Kalix, Piteå, Skellefteå och Umeå (runda slängar). Bra att förstå om man t ex tittar på rysk avsides skog. Den blir dyr. Järnväg? OK, men då blir det MP kalkyler. Jag är ringrostig på siffrorna. Rätta gärna.

  36. Karl Erik R

    #35 Eilif Hensvold

    Du har helt rätt. Även siffrorna. Möjligen tar ett ekipage lite mer än 40 m3s.

    En m3s levererad till virkesplan på en fabrik vid kusten kostar fabriken 600 kr i genomsnitt. Därav hälften i betalning till skogsägaren. En m3s från Ryssland/Baltikum är ännu dyrare, upp mot 800 kr vid fabrik.

    Virke avverkat långt från kusten går som regel på järnväg där sådan finns. Om järnvägen inte går ända till fabriken så har man virkesterminaler nära fabrikerna, t ex Töva-terminalen väster om Sundsvall. Därifrån går virket med bil och man slipper stora upplag vid fabriken.

    För fabrikerna är det bättre att subventionera en del av frakten från inlandet, jämför med alternativet att betala för virke från Baltikum. Utan denna subvention skulle stora arealer bli olönsamma att bedriva skogsbruk på. Kanske en dröm för vissa, men en mardröm för skogsägare och skogsindustri.

  37. #34 Karl Erik R
    Bra! Nu vet jag inte hur långt vi ska gå i det här men att nåt skumt pågår är lätt att inse. I alla fall om marknadskrafter från läroboken ska gälla. Skogsbolagen (oligopol och ibland geografiska monopol) lyckas ju med att styra de inhemska råvarupriserna långt bort från blåögd teori. Och med trumfkortet den baltiska importen säkrar man upp kontrollen även i bristsituationer. Några hundralappar extra är småpengar jämfört
    med att hela den svenska prisbilden sticker. Skogsbolagens egna stora skogsinnehav bidrar förstås till kontrollen. Sen är det förstås alltid bra för en processindustri att ha fullt ös. SCA t ex köper skogsmark i Balticum. Det tror jag är klokt.

  38. #25 Hans H
    Jag kan bara kopiera in #32 Anders “Tack för väldigt intressant, trovärdig och lärorik information om kvicksilvertunnorna i Bottenhavet!” Sen, hur farliga är tunnorna? Är det nån som kan ge perspektiv? Miljölarm ska alltid kvantifieras, även de som lyfts här!