Så har det också nått min hemkommun, Österåker, ca 2 mil norr om Stockholm. Via en ny kommunal upphandling fördubblas i ett slag avfallstaxan, trots väsentligt sämre service. Den gamla avfallshanteringsfirman som troligen stretat emot, har ersatts med en ny. Informationen till de berörda innevånarna och eventuella opinionsundersökningar har i vanlig anda varit obefintliga, vilket kommunordföranden (M) i och för sig erkänner. Hon tror dock att när innevånarna ”skolats in” så ska alla tycka att det är bra.
Visst. Lokaltidningen är dock redan full av arga insändare, trots att det hela inte ens kommit igång, och man undrar också vilket stinkande samhälle det kommer att bli i sommarvärmen. Hur man tänkt hantera flerfamiljshus framgår inte i dagsläget. Man ryser nästan vid tanken.
Man kommer att införa en ”saftig avgift per tömning” ovanpå en ”grundavgift”. Så det är förutsägbart att man stimulerar att folk sparar sopor tills tunnan är överfylld, trots att sopbilen ändå passerar förbi, fixar tömning på 20 sekunder, och det gäller samma sopmängd. Mycket intelligent.
Nyckelfrågan är dock ”återvinning” av matavfall helst till ”biogas” eller möjligen egen privat ”kompost”. Man önskar alltså avgiftsvägen styra att varje villa/radhus-hushåll ska källsortera matavfall och helst samla in det centralt. Insamlingen av ska ske via särskilt utdelade papperspåsar(!?) till hushållen, att lägga i en separat (brun) extra plastsoptunna som töms tillsamans med den vanliga gröna. Innehållet i den bruna ska gå via avfallsanläggningen i Hagby (nära Upplands Väsby, 2 3 mil bort) och vidare efter omlastning vidare med lastbil till Uppsalas gasanläggning (som försörjer lokala stadsbussar med gas där, ytterligare 5 mil bort).
Den som mot förmodan har behov av en extra soptunna varannan vecka för matavfall behöver nog också en förmyndare. Själv har jag knappast något matavfall att tala om, och ställer mig frågande till hela denna apparat, som andas grönt flum i kubik. Ska man ha en sådan apparat för något kilo potatisskal, fiskskinn, och benrester? Knappast är det optimala gasframställningsmaterial heller.
Men kommunen kommer i känd anda vaska fram några personer som tycker om att ägna sig åt sådana här symboliska handlingar, och vika ut dem i sina skrifter. O, ja, allt är så bra. Varför har vi inte börjat tidigare? Etc.
Jag har här på TCS redan berättat om en grön doktorand jag hade för ca 20 år sedan. Hon släpade flera gånger i veckan matavfall från hemmet till KTH via tunnelbanan och deponerade det i en frigolitlåda på labbet där maskar fick göra jobbet, innan jag upptäckte det hela. Produkten efter ett kvartal var ca ett halvkilo gyttjeliknande material, som slutligen förärades mig att lägga i trädgården… Ack ja. Vadan och varthän?
Min egen avfallsassistent sedan några år är så här vacker, miljövänlig och ekologisk – den rätt tama silltruten som troget kommit tillbaka varje vår får på sommaren det lilla ätbara matavfall (fiskskinn, räkskal, pizzakanter etc.) som ges. Med en grupp behjälpliga skator är normalt allt borta inom några minuter. På vintern är skatorna ensamma om godsakerna. Men jag blir väl tvungen att formellt skaffa en kompost också för att få ner avgiften. Tyvärr tror jag inte heller min vän silltruten kommer mer, den bröt ena foten under förra sommaren, och kan ha problem att klara sig i Afrika eller vart den nu brukar tillbringa vinterhalvåret. Lars Jonsson kanske vet.
Kom att tänka på en liknande omläggning för ca 20 år sedan, då man övergick från enveckastömning av papperssäckar i plåtdörrsförsedda ställ till tvåveckorstömning av rektangulära plastsoptunnor. Jag frågade en kommunpolitiskt aktiv dam (S) hur de tänkt sig att hantera exempelvis räk- eller kräftskal på sommaren, och folk som i värsta fall inte får tömt på en månad, pga egen semester? ”O, det är inget problem. Jag brukar frysa in mina räkskal!” (Huga…)
Men betala dyrare ska vi i alla alternativ, och besvärligare blir det. En tidigare utmärkt grovsophämtning ca 3 ggr per år avskaffas också, trots den närmast fördubblade grundavgiften. Det blir nu saltade betällningsalternativ med ”big bags” och annat. De som har egen bil kan ju dock fortfarande ta sig till avfallshanteringen ca 1 mil bort, och sortera sådant avfall där. Det är dock inte helt billigt att var och en ska ta egen bil dit, stå i köer och sen och ägna tid åt att kasta saker i olika containers.
Det enda vettiga är väl annars att samla in vanligt hushållsavfall, och ofta, till den typ av storskalig förbränning som finns i dag, inklusive de små resterna av matavfall det är frågan om. I dagsläget går det annars samma väg, via Hagby (Upplands Väsby) och sen ner till Högdalen för Stockholms fjärrvärme, samt viss elproduktion. Allt fungerar ju bra som det är (på senare år har vi haft fördubblad tömning på somrarna) men det passar väl inte grön ideologi. Och lukter, mögel, smitta, fluglarver och råttor har väl aldrig de miljöansvariga ens tänkt på. Allt i den heliga koldioxidens namn.
En kostnadskalkyl per kubikmeter framställd biogas vore intressant att se, men den kommer nog aldrig fram i dagsljuset – om den överhuvudtaget finns. Jag tror den är astronomisk, speciellt när man också räknar in folks tid. Och inte blir miljön bättre – den blir helt säkert väsentligt sämre.
En sedelärande historia i samma miljöflumanda kom häromveckan i engelsk press. En skola i Florida ville spara in på vatten till de manliga elevernas pissoarer (några 100 dollar per år), och installerade 200 vattenfria sådana. Inte bara skapade man en kräkframkallande lukt, som gjorde det nästan omöjligt att bruka faciliteterna, man fick också korrosion i rörledningarna och påföljande sanitära olägenheter i form av läckage. Problemen fick åtgärdas för den facila summan av 500.000 dollar.
Det får mig att minnas liknade ännu mer storskaliga planer i Sverige för ca 10 år sedan. Göran Perssons miljöguru Stefan Edman – mannen med de alltid politiskt korrekta åsikterna – talade då varmt för att införa storskalig urinseparering, som skulle vara obligatorisk i nybyggen. Jag hittar inte det tidningsklipp jag minns jag hade, men här är i alla fall en länk till andra kommunala stolligheter i Agenda 21-anda. Edmans ande svävar över alltihopa och urinsepareringsidéerna nämns. Artikeln är dock skriven av någon som verkar beklaga sig att de kommunala initiativen inte blev av.
Har ni läst – och förstått – vad som beskrivs på svenska Wikipedia?” …Agenda 21 är ett handlingsprogram antaget vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro år 1992. Programmet beskriver hur arbetet för att motverka natur- och miljöförstöring, fattigdom och bristande demokrati skall utvecklas för att våra samhällen skall få en hållbar utveckling. Dokumentet omfattar 1.400 paragrafer fördelade på 40 kapitel.
Handlingsprogrammet poängterar vikten av lokalt medborgarengagemang och varje lands lokala myndigheter skall i samarbete med ortsbefolkningen upprätta och följa varsin lokal Agenda 21. I Sverige skall det i varje kommun finnas ett Agenda 21-kontor….”
Miljöomsorg är givetvis bra, men här har vi 40 kapitel och 1400 paragrafer, skapade av FN-typ byråkrater för 20 år sedan. Roten till ovan nämnda vansinnigheter kan alltså lätt spåras. Normal fungerande och genomtänkt miljövård klarar sig utmärkt utan sådana dogmer, som också sedan 1992 förstärkts med ”klimathotet”. Har ni också läst och förstått UFNCCC-dokumentet som relaterar till denna aspekt? Om inte, så gör det.
Egentligen förvånande att det inte är värre, men det måste bero på att det trots allt finns lite vett kvar i samhället.
Professor emeritus i Fysikalisk Kemi vid KTH. Klimatdebattör sedan 2003.
Peter! Som jag tidigare berättat inför Lerum nu liknande sörja. Jag har avfallskvarn sedan 1993 så jag bryr mig inte så mycket. Dock står det i kommunens broschyr att det alltid finns matavfall så biogasen är oändlig (SIC!)
Kommunen anser sig nu har rätt att via sopgubbar analysera vad jag slänger i det gröna kärlet. Kul med utjänta dildosar, privata brev, medicinförpackningar med namn och personnummer från aidsmedicin och psykofarmaka. Och vi skall lita på att sopgubbarna hanterar sekretessen. De kan inte ens ställa tillbaka ett sopkärl där det stod!!!
Ojojoj… Peter… jag förstår och sympatiserar med din uppgivna frustration. Samma elände ska införas i min kommun nästa år. Höjda avgifter, sämre service, byråkrati. Detta för att mata ett ett symboliskt biogasverk som sin tur matas även med subventioner från våra skattepengar förstås.
Jag bor på landsbygd och har inte heller planerat slänga ett enda fiskben i ett brunt kärl. Huruvida jag måste ha det ändå vet jag inte än, men antar att man betala lika mycket ändå om man inte utnyttjar ”servicen”…
Det lilla matavfall vi har åker på komposthögen bakom gärdsgården och blandas med löv, gräsklipp mm såsom det fungerat problemfritt i alla tider. Misstänker att det inte räcker för att slippa kärlet, utan en sopspion måste väl verifiera (med extra avgift) att man köpt något plaståbäke till kompost som aldrig behövts tidigare (liksom hos dig Peter hjälper det lokala djurlivet till lite också till ömsesidig glädje).
För att ytterligare kontrollera att medborgare inte dristar sig att slänga sopor i det ordinarie gröna sopkärlet, kommer sopbilen att väga varje kärl och sedan tas betalt per vikt. Att denna teknik, tidsåtgång, fakturering kommer att kosta multum är inget det behöver spekuleras om, det är bara jämföra avgifterna med de kommuner som har sopvägning idag.
I sin oändliga vishet har det även införts en begränsning i ett antalet fria besök vid containrarna på den kommunalaåtervinningsstationen… tydligen var de besvärade av så många besökte den efter åratal av propaganda att göra just det… suck.
Ja, då blir att börja bränna sopor i det gamla oljefatet bakom tomten igen då för att ha råd att betala vansinnet. Bedrövligt att vi i 21:a århundradet hamnat där igen. Andra letar väl upp diken, skogsbryn och soptunnor på rastplatser.
Framgår det att jag är lika trött som du, Peter… 😉
Peter, jag har som du förgäves försökt hitta siffror på vad ”återvinning” ger. Är det någon som känner till den för glas? En där det ingår köra till glasiglon, krossa glaset, hämta det, tvätta det i lut, smälta om det, etc, och som jämför detta med vad det skulle kosta att använda sand istället.
Jag letar efter detta med avseende på:
– Ekonomiska kostnader.
– ”Samhälleliga kostnader”, vad i h-e det nu betyer.
– ”Kostnader för ’miljön'”, samma stilla undran.
– Skillnder i energiåtgång.
Angående Lerum är det väl glädjande nyheter för ägare av lösspringande taxar och större katter såsom Main Coon och Skogkatt. Tack vare råttillgången kan de dra ner på matinköpen till sina husdjur.
I din närhet får vi LÄGRE fasta avgifter för soptömningen.
Vi har sedan några år vägning av tunnorna, men tydligen väger de för mycket och det har blivit för lönsamt.
Vi som är ekonomiska har sedan länge en kompost som äter allt nedbrytbart väldigt effektivt. Fast ibland får vi hjälp av bruna rackare, betydligt mer oönskade än dina vita.
Finns det verkligen ingen som har räknat på biogasframställningens verkliga kostnader, EROEI, eller motsvarande? Misstänker starkt att biogasframställning är ytterligare en dyr meningslös grön symbolhandling, men det vore kul med lite siffror.
Hemskt! Så mycket tokigheter i miljöns namn. Man gör inte den enklaste beräkning. Det räcker med de fyra vanligaste räknesätten.
Har någon uppgifter om energibalansen för biogas som drivmedel? Rening från CO2 och komprimering kräver mycket energi! Det går åt mer energi för att producera etanolen än vad den ger.
Hade ni verkligen förväntat er att det skulle fattas kloka och rationella beslut angående sophanteringen? Det är ju ett utmärkt område där politikerna, oberoende av färg, erbjuds möjligheten att posera över hur duktiga man är och att man bidrar med att rädda jorden. Att mycket enbart är symbolåtgärder är som kostar betydligt mer än det ger är ointressant i sammanhanget. Man kan undra vad den granskande journalistiken håller hus?
Stanken från mattunnan sommartid är vedervärdig. Kilovis med maggots frodas i tunnan och förvandlas raskt till svärmar av spyflugor som lägger nya ägg o s v. Jag använder insektsmedel men det hjälper föga. Jag har testat att ha 3-dubbla påsar väl förslutna men inte heller det räcker. – Det hela är minst sagt vidrigt. Efter 5 somrar är jag på gränsen att ge upp.
Det finns paralleller inom många områden, ta tex frågan om dubbdäck, hur många gånger har det inte hävdats att dubbdäck är onödiga i den södra halvan av Sverige, och hur dessa kan straffbeläggas. Hur kul var det i morse med dubbfritt på svartisen i mellansverige.
Håkan #9 – jag skulle vilja se en utredning om hur stora % av damm och partiklar från städers vägar som verkligen kan hänföras till extra nedmalning av grus etc med dubbdäck, jämfört med odubbat.
Det är ju där man vill avgiftsbelägga, ex i Stockholm. Att det är stort extra vägslitage på motorvägar och andra landsbygdsvägar av dubbdäck är det väl inget tvivel om däremot.
Och inte är det så kul just nu på vissa vägar när det blivit -5C på natten på tidigare våta vägbanor.
Många talar om kompost. Vi hade en stark förespråkare för jordisering tidigare. Ingen som gett sig på det?
Pissoarer, dessa antifeministiska uttryck skall nu bort från offentlig miljö. Skall bara finnas vanliga toaletter med 120 cm takhöjd så gubbarna tvingas dra ned kalsongerna och sitta. Människan består av lika individer, hen, några han och hon finns ej.
I Båstad kommun har vi i flera år haft ett liknande sopsystem, med en tunna med två fack, det ena för organiskt och det andra för restavfall. Det organiska avfallet samlas upp i små papperspåsar som försluts med en tejpbit som är så liten att den sällan håller ihop påsen, Nåja, innan den börjar lukta för mycket i köksskåpet slängs den i därför avsett fack. På sommaren är detta ett veritabelt paradis för vita larver och rätt äckligt för människor att blicka ned i. På vinterna fryser papperspåsarna fast och blir kvar till nästa gång om det töat då. Annars är det upp till soptunneanvändaren att hacka loss påsen…
I instruktionerna står också att så lite restavfall som möjligt är eftersträvansvärt. Och Gud nåde den som inte sorterar rätt och t.ex. slänger en plastburk i den organiska påsen! För ibland kontrolleras innehållet på plats, och då får man en orange skämslapp hängd på tunnan som lämnas otömd. Vill man ändå bli av med innehållet måste man ringa sopföretaget och be dem komma – vilket kostar en extra slant. Allt för att de slarviga ska känna sig som miljösabotörer.
Det är så här man skapar friska ”Gröna jobb” av ”skiten” – räkna med att det blir värre! Samhällsservicekostnaden bör halveras istället för att dubbleras.
Med de pengarna kan riktiga bra och motiverande jobb skapas. Byråkraterna spjärnar emot och politikerna anser att ”deras” dvs ”våra” ekonomiska resurser är oändliga.
Hur många statliga organ har Reinfeldt & Co nedlagt? Och var ligger nettot mot de nyskapade? Förutom alla avlagda generaldirektörer ”till förfogande”.
I Nyköping har man kört med dessa vedervärdiga papperspåsar för komposterbart avfall som ska läggas i bruna soptunnor i ett par år. Tidigare hade man gröna plastpåsar för matavfallet som sorterades från de vanliga påsarna.
På sommaren frodas nu fluglarverna och stanken är uppenbar efter bara några dagar. Trots att jag tvättar tunnan med högtryckstvätt och rengöringsmedel efter varje tömning.
Kommunen säger att man inte ska ställa tunnan i solen, vad hjälper det om det ändå är 25° i skuggan?
Jag påpekade detta för lokaltidningen som skrev en stor artikel om sopeländet och detta skapade en insändarstorm som varade hela sommaren. Själv fick jag ett par brev av ”hjälpsamma” medborgare där en uppmanade mig att lägga soporna i frysen!
Av insändarna var de flesta positiva (indoktrinerade?) till hanteringen och hade själva gjort flera fiffiga lösningar, flera pappåsar som slängdes varje dag samt skvättar med ättika i soptunnan.
De flesta har i realiteten upphört med sorteringen och ställer ut den bruna tunnan symboliskt några gånger då och då.
Och matavfallet går nu bland de vanliga soporna till förbränning.
Men detta med kompost är väl bara ytterligare ett exempel på att kunna känna sig duktig, nyttig och klimatsmart…
Re #8
Jag som hatar lukter har precis samma problem. Dessutom är det inte så roligt att ta en promenad runt kvarteret när alla grannar släpat fram sina tunnor varannan söndagkväll. Man får liksom planera när man ska andas.
Jag förstår inte heller dom (nästan alla) som verkar tycka att deras sopkärl är deras finaste ägodelar, dvs dom som alltid har kärlen placerade längst ut på infarten, gärna på små podium, så att alla kan njuta av stanken av gamla matrester, bajsblöjor, mm.
Dom är ju annars så mån om att huset/gården/bilen ska se perfekt ut.
Enda sättet att slippa det bruna kärlet (och medföljande avgift) är att man kan visa att man har egen kompost. I flerfamiljshus finns ännu inte de bruna kärlen.
För övrigt funderar jag på att kontakta Norrbottenskuriren och be dom göra ett uppföljningsreportage om den töntiga familj som för några år sedan berättade om sin klimatångest. Dom körde visserligen bil minst 7000 mil/år och en väldig massa skoter också. Fast dom spolade inte i toaletten om dom visste att någon annan familjemedlem skulle ”pissa direkt efteråt” som dom uttryckte sig.
Motala kommun skall nu börja med detta! Här är det gröna påsar som gäller! Jag kommer att bojkotta. Vi har kompost sedan 20 år, kommun skall inte komma och ta min jordförbättring. 🙂
Håkan #9, Peter #10
Det är otvivelaktigt så att dubbarna bidrar till att öka partikelhalten i luften på innerstadsgator. Eftersom det finns EU-normer om partikelhalten utomhus måste man försöka minska stoftet. I tunnelbanan är partikelhalten också hög men det finns inga EU-normer om inomhusluft så det bryr man sig inte om…
Jag tycker att energiåtervinning genom förbränning i Högdalen är bra och borde ses som ett alternativ till annan återvinning. Tyvärr vill man sällan räkna på de verkliga effekterna, eftersom det finns ideologiska motiv bakom det mesta. En detalj bara Peter. Hagby ligger i Täby, inte i Upplands Väsby och det är bara 2 mil dit, inte tre.
Det skulle som sagt vara intressant med en riktig utvärdering av hela sophanteringen. Jag misstänker att det är en konsult som åker runt till kommunerna och säljer in hela paketet; och sen tar ”beställar-utförar-systemet” hand om fortsättningen så att det aldrig blir någon erfarenhetsåterföring eller utvärdering.
Talet om urinseparering ledde till en viktig insikt: det ena är steril näringslösning och det andra är näringsfattigt bakteriekoncentrat. Lukten blir värre när man blandar! Äntligen förstod jag varför det inte hade luktat om fasters torrdass, som ändå låg mitt inne i huset.
Göran Johnson, tunnelbanans partiklar blåser man upp på gatorna. Sen är frågan om dubbdäck lite som hönan och ägget, utan dubbar behövs mera sand, som dubbfria däck virvlar upp mer än vad traditionella dubbdäck gör.
På landsvägar finns säkert ett visst slitage, men dom djupa spåren är främst från tung trafik utan dubbar, kombinerat med vissa beläggningar. Vanliga bilar matchar inte bredden på dessa spår varför det kan bli vingligt och med vissa däck t o m farligt.
Peter S!
Jag tänker på Bezmenow.
You learn them whats not rational and funktional you learn them about ”natural food” ”urban warfare” ”sexuality” ”social bla bla bla” anything that takes the peolple away from reality and function. In the end the society collapses because people has lost grip of reality and whats right or wrong important or not.
Göran #18 – tack för upplysningarna. Hagbytippen ligger just innan man kan smita upp en kortare (men normalt inte snabbare väg) från Norrortsleden via Upplands Väsby som man strax kör in i och vidare mot Uppsala/Arlanda på E4. Jag trodde tippen låg inom Upplands Väsby – det är ju ganska långt till ”Täby”. Sorry för desinformationen.
Slabadang #21 – tack för påminnelsen. Bezmenov hade så rätt.
Gör som Jag. Spola ner eventuella rester i toaletten. Snabbt, enkelt och billigt. Blir väl biogas vid reningsverket.
Jag kommer ihåg att jag för cirka 10 år sedan såg på tysk TV om hur någon (några?) kommuner samlade in allt avfall i samma tunna. Vid slutstationen värmde, malde, eldade och med modern teknik separerade allt, tom färgat från ofärgat glas. Detta skulle vara mycket bättre på alla vis, speciellt ekonomiskt. En rolig sak var att flera människor i inslaget inte kunde eller ville acceptera att detta system kunde vara bättre. Men, min fråga är om någon har hört eller sett något om detta?
Ineffektiva produktionsmetoder är inget problem om man har monopol:
http://www.dn.se/ekonomi/anmaler-chockhojda-gaspriser
Anders E – #24 – jag skulle gärna vilja ha en avfallskvarn men har svårt att få plats med en sådan i diskbänken – skaffade ett för snofsigt kök för ca 7 år sedan.
Troligen var kommunen inne på en sådan avfallskvarnslinje, med eget gasverk, eftersom man har engagerat Roslagsvatten i sammanhanget. Men det har väl blivit orealistiskt att hantera utan flera års förberedelser. Jag gissar systemet är alldeles underdimensionerat och har för gamla rör, samtidigt som vi har ett starkt växande samhälle i Åkersberga, med nya stadsdelar närmaste åren.
Sen har man då hoppat på den modell som beskrivs i mitt inlägg.
Apropå återvinning.
Är det inte hög tid för en rockuppslagsknapp med texten ”Vindkraft, nej tack!”?
Gärna i ljusblå kulör med istappar som bakgrundsmönster!
Det blir mycket matavfall i skolor affärer mm som går till biogas ,jag har funderat över om man i stället hade matat grisar med överskottet hade man då inte skapat ett mycket större värde ? i form av kött .
Kul om någon kunde räkna på det .
Rune #29. Jag har inte räknat på det. Men min frus morbror hade en stor mängd grisar som åt avfall från restauranger, skolor m.m. Han levde gott på detta, även om han jobbade ganska hårt.
Biogas av matavfall är inte en direkt lönsam historia !
” Vad kommer det att kosta?
Att samla in och ta omhand om matavfall är dyrare än att bara samla in och bränna upp avfallet. Fördyringen beror dels på att det blir två kärl för entreprenören att tömma och att göra biogas av matavfallet är i dagsläget dyrare än att bara bränna upp avfallet.
Kommunen kan ännu inte beräkna den exakta kostnaden för ditt hushåll. Det beror på att kommunen behöver göra en ny upphandling av insamlingen av allt hushållsavfall i kommunen och det är först efter att upphandlingen är gjord kan kostnaden beräknas. ”
http://www.upplands-bro.se/1/bo-och-bygga/avfall/for-invanare/ditt-matavfall-kan-bli-biogas.html
” För kommuner som har separat insamling av matavfallet är den genomsnittliga årskostnaden 2 165 kronor. Om inga krav ställs på separation är årskostnaden lägre och hamnar på 1 895 kronor.
Men samtidigt kan behandlingen av matavfallet ge en intäkt i form av producerad biogas. Det syns dock inte på avgiften.
– Att behandla matavfall är en kostsam process. Kostnaden är större än vad man får betalt för att sälja biogasen, säger Jenny Westin. ”
http://www.dn.se/ekonomi/stor-skillnad-pa-sopavgifter
På grund av att produktionen av biogas från matavfall är olönsam vill man ha ett subvention/certifikatsystem för att kunna konkurrera med fossila bränslen !
http://www.srvatervinning.se/Nyheter–Press/Debatt-Mat-som-slangs-i-onodan-kan-atminstone-bli-biogas/
Undrar vad som händer den dagen när dessa allt krångligare system för hantering av hushållssopor blir för dyra och för jobbiga att sköta om för hushåll som inte har tid eller möjlighet att åka runt med sopor än hit än dit ?
Har man inte egna transportmöjligheter så kan det bli riktigt krångligt att ta sig till en avfallsstation vare sig man bor på landet eller i staden.
Sophämtning
Jag har bott på landet. Där har det varit varannanveckas hämtning av sopor i 25 år. Det funkar inte att lägga matavfall i soporna i 2 veckor. Det spelar ingen roll om matsoporna separeras eller om de blandas med vanligt avfall. Det luktar förfärligt illa i båda fallen. Då har man två alternativ om man vill bli av med den vedervärdiga soplukten. Antingen fryser man in soporna fram till sophämtningen kommer eller så komposterar man. När jag hade egen färskpotatis att gräva upp hamnade matavfallet i potatislandet annars så frös jag in matresterna tills det var dags för sophämtning. Det var också viktigt att sommartid skölja av matförpackningar så att det inte var matrester kvar, för det kunde också lukta illa. När man var ute och gick på vägen så kände man vilka som inte brydde sig om att ta hand om matavfall och andra sopor på ett luktfritt sätt.
Stanken från matavfall, efter en vecka i värme, är värre än från blöjor.
Rune #29
Så sent som på 50-talet hade regementena egna grisar som åt matavfall. Stora bamsar var det, nästan som småbilar.
Håkan Bergman #33
Det blev förbjudet att mata grisar med matavfall när Sverige gick med i EU. Anledningen var att risken för salmonellasmittad mat blev större.
Det finns också andra smittrisker med att använda matavfall som grisföda. Det stora utbrottet av mul- och klövsjuka i Englad för 10 år sedan berodde på att en bonde fodrat sina grisar med mat från en restaurang som hade importerat mat från länder där mul- och klövsjuka finns.
Man kan tycka vad man vill om att den svenska djurhållningen skall vara salmonellafri, men skall man hålla det så krävs det en hel del regler för att förhindra att salmonellan sprids.
OR #19,
Anledningen till att man inte är intresserad av någon seriös utvärdering av sop hanteringen är att denna bransch helt styrs av ”moden”, inte av vetenskap. På miljöutbildningarna som vi har på universiteten så sådana snustorra påpekanden tyvärr helt ute.
Allt beror på vilken årskull som kommunens miljöexpert kommer ifrån. I en kommun är det si, i en annan är det så. Det är bara att acceptera – och betala. Det här handlar i väldig stor utsträckning om religiösa ritualer, uppfostran av medborgarna och om underkastelse.
Håkan #9 och Peter #10
Det fungerade bra med dubbfria vinterdäck i morse, trots att det var halt.
Den svarta smutsen som sätter sig på våra bilar under vinterhalvåret består av asfalt och stenmjöl som har rivits upp av dubbarna. Materialet avverkas där hjulen rullar och det bildas spår.
Framaxeln på lastbilar och semitrailers har större spårvidd än personbilar. Men bakaxlar och en hel del släpvagnar har tvillingmonterade däck och en minsta spårvidd som är mindre än personbilars.
Åtta ton på enkelmonterade 385 mm breda däck ger 10% högre marktryck än elva ton på tvilingmonterade 285 mm breda däck.
Slutsatsen är att personbilar passar väl i de breda spår som lastbilar och bussar gör.
Men precis som vädret växlar är det olika standard på våra vägar. Och variationen gör att man kan hitta exempel som stödjer en kär hypotes.
Gunnar S, jag minns när man helt enkelt skar ut skivor på tvären av några vägar med djupa spår, och man kunde se att det var inte så mycket slitage som att spåren tryckts ner i underlaget så att ytskiktet blev vågigt.
Något som inte finns på asfalterade betongvägar.
Ingemar Nordin #35
När kommunerna omorganiserade så att många verksamheter skulle handlas upp på entreprenad istället för att skötas av kommunalt anställda infördes ”beställar-utförar”-modellen. Det innebar att direkt erfarenhetsåterföring, från utförare till beställare, blev svårare eller omöjlig, och verksamheterna blev mer enkelriktat toppstyrda. Det har gynnat konsulter, lobbyister och idealister, som jag tror du har rätt i att de flockas särskilt kring sophämtningen.
Men det har också funnits konsulter för ”beställar-utförar”-modellen, och t.ex upplevelsebad, som varit just moden.
L #37
Speciellt illa blir det om man använder sånt här:
http://www.sundolitt.se/sundolitt/produkter/vg-och-lttfyllnad/vgblock
Ett bra exempel är Stockholms Central där man byggda upp plattformarna med cellplast i slutet på 80-talet. Pendelplattformarna har väl klarat sig hyfsat, men dom plattformar där man har trucktrafik ser dom mera ut som puckelpister idag.
ErikL#3
Jag kollade upp detta för ett tag sedan och om jag minns rätt så kostade glasåtervinningen 300 miljoner kronor per år (och det är efter att man har fått pengar för glasullen).
L #37
Och jag kan konstatera att man värmer och fräser bort asfalt, blandar i nytt och lägger tillbaka varje sommar längs E4 söder om Stockholm för att få bort spår som blivit djupare under vinterhalvåret.
Min slutsats är att det finns mer än en möjlig orsak till spår i vägbanan.
Gunnar, visst kan dubbar ta bort en del på Sveriges mest trafikerade vägsträcka, men det kan vara insjunken asfalt också.
På Bromma flygplats lär landningsbanan idag vara flera meter tjock på mitten eftersom den inte har ett bra underlag…
Gunnar Strandell #36 – om spårvidder och annat.
Jag hade en mycket obehaglig upplevelse i norrgående på E4 mellan Knivsta och Uppsala för ca 6-7 år sedan. Det var spår för större fordon ner till asfalt – men i mitten var det ca 5 cm is och jag låg i höger körfält på motorvägen.
Min gamla Toyota Corolla matchade inte spårvidden, och blev helt enkelt farligt instabil, då båda hjulen gled på de rundade iskanterna. Det var snörök och allmänt eländigt, och man borde inte gett sig ut, men jag hade ett avtalat viktigt möte i Uppsala.
Jag trodde jag skulle köra av vägen, trots att det bara gick i ca 70 och sökte avhjälpa situationen genom att gå ut i det fria vänstra körfältet där det inte var samma isspår – men det tog inte mer än 10 sekunder sekunder innan en långtradare som önskade köra 110 eller mer fyllde bakrutan – jag lyckades med nöd och näppe ta mig tillbaka till höger körfält utan att snurra – eller bli omkörd på höger sida.
Nej – småbilar kan inte köra i lastbilars eller större bilars spår – om det är sådana iskanter i dem.
Johan M, #40,
Tack. Det är inte lätt att hitta. Google var inte ”min vän” när jag försökte för ett par år sedan.
Kommer du ihåg vad som ingick i de 300 miljonerna? Ingår tid och kostnad för privatpersoner att ta sig till återvinningsstationerna?
Peter Stilbs
För 20 år sedan så jobbade jag på ett kommunalt energiverk. Där byggdes en sopförbränningsanläggning. Det fungerade aldrig riktigt bra för att soporna hade för lågt energiinnehåll. Att energiinnehållet var lågt berodde bl a på den väl fungerande pappersinsamlingen, som gjorde att det bästa bränslet i soporna reducerades,
Med hjälp av sopsortering, som införs stegvis, där obrännbart som glas, plåt, elprylar, glödlampor, matavfall och mycket annat till stora delar blivit borttaget från soporna så fungerar anläggningen idag bättre än vad den någonsin har gjort tidigare. Man får ut mer energi och det är mindre slaggprodukter som skall deponeras.
Det är faktist förbluffande att så många vuxna och högutbildade män i mogen ålder kan ha sådana besvär med att hålla soptunnan ren…
Vi har systemet med papperspåsar för organiskt avfall även i min hemstad och det är inga problem alls med flugor om man bara inte fyller papperspåsarna för mycket och ser till att innehållet inte är för fuktigt. På sommaren när det är som varmast går det ju faktiskt också att spola ur tunnan med en vattenslang efter tömningen och låta den torka i solen … men det tar ju nästan 2 minuter att göra det, och det är ju 2 minuter som kunde ägnats åt att grubbla över alltings fåfänglighet, så jag förstår det mentala motståndet …
Anders L # 46
Men snälla du(ev utbildad?, medelsålders, vit, hetrosexuell, man?).
Under sommaren, pga värme, blir organisk hushållsavfall sanitärisk olägenhet, efter få dagars förvaring utomhus i behållarna, oavs papperspåsarnas storlek vid avdumpning i förvaringsutrymmet.
Ivh # 45
Du skriver följande ” Med hjälp av sopsortering, som införs stegvis, där obrännbart som glas, plåt, elprylar, glödlampor, matavfall och mycket annat till stora delar blivit borttaget från soporna så fungerar anläggningen idag bättre än vad den någonsin har gjort tidigare. Man får ut mer energi”
Frågan blir pga ovan.
Bränner ni enbart papper som skulle ingå i kretsloppet?
Själv använder jag mitt lokala par skator för att hantera de små mängder matrester som jag producerar. De äter glatt absolut allt utom rotmos.
Verkar överambitiöst att ha en separat soptunna för enbart rotmos.
Vad?
Är du polygamist? 😉
Här i Malung har det kommunala bostadsbolaget satsat på röda små sophus där brännbart i sina kärl samsas med kompost i sina samt kärl för metall, papper och deponi. Inte sällan blir allt slängt i ett och samma kärl och arga lappar har börjat dyka upp i vissa av sophusen. Fåglar och möss tog sej in i huset, som endast är uppbyggt med spjälade väggar runt stommen, så man satte hönsnät runt vissa av öppningarna. Det har dessa djur lärt sej komma runt och det stoppar ju inte flugorna som svärmar kring maten om somrarna.
Inte nog med det. Lukten är monstruös, även på vintern. I mitt bostadsområde bor det dessutom studerande som går en gymnasieutbildning vid skidgymnasiet och de lämnar ofta efter sej intressanta saker som många gånger går att använda. Efter studenten förra året blev jag 35 kr rikare efter att ha varit i sophuset och lämnat skräp.
Ni skulle se vad för saker folk lämnar efter sej! Möbler (trots ett skriftligt förbud), frigolit (en gång kom man knappt fram för all denna hemskhet) och stora säckar med pantflaskor ibland.
Är detta sopsortering eller ett skämt?
tty #49 – min silltrut äter nästan allt (- favoriten är Camenbertost) utom grossisten Martin Olsson’s färdigskivade och marinerade rostbiff. Själv tycker jag den är god, utom vitlöksvarianten, som smakar pekka.
Ingvar Engelbrecht #11
”Många talar om kompost.”
Tyvärr allt för många. Återvinning av organiskt material/avfall och med hjälp av detta bygga upp ett näringsrikt och djupt matjordslager har ju aldrig tillhört människans starkare sidor. Detta är också en av anledningarna till svälten i världen och till detta bidrar kompostering, ytgödsling och plöjningsfritt. För hundra år sedan hade man faktiskt större kunskap om hur man bygger upp ett matjordslager och kolets kretslopp än vad man har nu.
Propagandan för kompostering är baserad på en felaktig grundhypotes och genom att den upprepats ihärdigt under lång tid har även normalt tänkande människor inte ifrågasatt hypotesens riktighet. Något mer likt sagan om – kejsarens nya kläder – kan man knappast tänka sig.
Det är märkligt hur ni på denna blogg förfasar er över att AGW-arna anser att ”science is settled”. Men vad anbelangar kompostering verkar många anse att ”science is settled” utan att kräva några vetenskapliga bevis för detta. Otroligt men sant! Våra lärosäten har ännu inte gjort några försök med jordisering och kompostering och jämfört skillnaden mellan dessa två återvinningsmetoder. Det kan finnas flera lösningar på ett problem, men i regel är det bara en som är rättast och bäst.
Som lantbrukare är det väldigt roligt att hitta ett forum liknande detta. Det är sällan jag hittar individer utanför min egen bransch som tycker att det är roligt att prata avfall, slam, ekosystem osv.
Något jag verkligen brinner för är växtodling och hur man genom bla gödsling, kalkning, bearbetning och strukturförbättrande åtgärder kan påverka kvaliteten på sin jord. Som jag ser det är det av stor vikt att näringsämnen från samhället återförs till åkermarken. Dock finns här ett stort problem. Vi människor har en förmåga att stoppa i oss en hel del saker som våra tamboskap inte gör i samma utsträckning. Detta leder till att vi i vårat slam har halter av tungmetaller och, en i min mening kanske ännu värre sak, läkemedel (såsom hormoner från p-piller,antibiotika osv). Dessa ämnen kanske inte metaboliseras utan kan skada organismer när det kommer ut i mark och slutligen vatten. Dock måste vi överväga det faktum att en av våra makronäringsämnen fosfor är en ändlig resurs som man gissar att vi har ca 100 år kvar att tära på som en lönsam resurs. Innan detta inträffar bör vi ju ha kommit på hur vi skall lösa problemt. Vi blir ju inte färre människor att mätta, tvärtom.
Genom rötning av bla matavfall uppstår en restpodukt som är fullgod att sprida på åkermark. Jag vet flera som tar emot rötrester från bussarnas biogasframtsällning i Uppsala. Detta är i min mening ett bra steg i rätt riktning. Problem är väl kanske att det gamla uttrycket ”sunt bondförnuft” har urlakats på vägen. Finns ju ingen mening att enfamiljhus skall ha en sopkärl för matrester. Innan dem har hunnit fylla dessa har dem ju redan brytits ner på naturlig väg (soptunnan alltså). Satsa istället på att i höghuskomplex separera avloppen för vatten från tvätt dusch och liknande från toan och ha sedan en avfallskvarn för MATRESTER och inget annat. På så vis får vi en bättre produkt för vår svenska åkermark, (sen blir det ju även lite restprodukt i form av biogas också…:)
Tips: Sveriges lantbruksuniversitet bör ha flera energibalansberäkningar för bla framställning av biogas.
Börje #53
Nu är det här inte riktigt relevant för min personliga del (ingen mark) men det är ett intressant spörsmål. Om det finns goda resultat vore det intressant att få veta mer. Om det använts historiskt är det också intressant att få veta. Till syvende och sist är det ju bara resultat som räknas, inte teoretiseringar. Och visst är Sverige ett ”konsensus”-land istället för ett land med konstruktiva konflikter.. Ett arv från ”Saltsjöbads-andan” och ”Folkhemmet” kanske.
Thomas J #54. Tack för inlägget, jag håller helt med. Som lantbrukare förstår Du också vikten av att sköta saker rationellt och effektivt. I din verksamhet får man feedback direkt. Det får tyvärr inte politikerna i sin drömvärld.
Ingvar Engelbrecht #55
”Om det använts historiskt är det också intressant att få veta.”
När jag nämnde att man visste mer för hundra år sedan så tänkte jag på boken ”Den Praktiske Landtbrukaren” från 1907 och bl a stycket som handlar om matjorden och alven:
”Matjordens djup har ett stort inflytande på jordens fruktbarhet därigenom, att den erbjuder växterna ett större näringsförråd ju djupare den är, hvarjämte hon i samma mån kan upptaga och kvarhålla en större mängd fruktighet. Vid inträffande torka lida skördarna alltid mycket på grund jord. Samma är förhållandet de tider då ymnigare nederbörd inträffar. En grund matjord bör därför, såvidt möjligt är, fördjupas och förbättras (=jordisering – min kommentar). Alfven har äfven stort inflytande på jordens fruktbarhet. Ju mer godartad den är, ju mer näring lämnar den åt djuprotväxterna. Den kan äfven förvandlas till matjord genom djupare bearbetning. Kol är en hufvudbeståndsdel i mullämnena och dessa havfa, såsom antydt är, en mycket stor betydelse för åkerjordens bördighet.”
Enligt Johan Rockström så ska vi ju t o m skrota plogen, snacka om fortsatt svält i u-länderna. Hur ska de i u-länderna kunna bygga upp (och sedan även underhålla) ett näringsrikt matjordslager i större skala utan plogen? Om vi ska förlita oss på naturen så lär det ta lång tid, för matjordsuppbyggnaden den vägen är bara någon enstaka mm per århundrade. I varma länder och där matjorden bäst behövs, är naturens matjordstillverkning i princip noll.
T o m i bibeln står det ju att vi ska smida om svärden till plogbillar. Alltså inte det plöjningsfria tramseri som nu förs fram i klimatets namn. Även i liknelsen om vingårdsmannen, han skulle ju ge trädet en chans (istället för att huggas ner) att bära frukt igen genom att gräva ned gödsel runt det, d v s jordisering!
Börje 57#
I många försök som gjorts av hushållningssällskapen, SLU och i försök finansierade av stiftelsen lantbruksforskning så har det visat sig att vid flerårig användning av reducerad bearbetning (plöjningsfritt) finns det en större mängd mask per m2. Masken brukar kallas jordbrukarens bäste vän, därmed även jordens. En svensk åkerjord innehåller i genomsnitt 50 ton mask/ha. Masken skapar struktur i jorden när den bryter växtmaterial och är en förutsättning för en förbättring av mullhalten. Givetvis är det inte bara bearbetningsmetoden som skapar förutsättningar för en god maskförekomst utan även faktorer som; växtföljd, struktur i jord (ej sönderpackad jord), dräneringstillstånd osv. I många delar av världen är jordarna väldigt lätta och sandiga, dvs dem har inga högre inslag av lera. På dessa jordar är det rent förädiskt att plöja då matjordslagret hotas av vinderrosion. Då vill man ha så mycket växtrester som möjligt vid ytan för att ”skydda” matjorden.
Mina egna erfarenheter av plöjning kontra plöjningsfritt är att jag tycker att båda metoderna bör komplettera varandra. Vi odlinga av vissa ”bra förfrukter” såsom oljeväxter och ärter finns det ingen anledning att plöja inför höstsådden (man brukar ofta så tex brödvete efter en sådan gröda). Då räcker det med en grund bearbetning med kultivator eller under vissa goda förhållanden tom direktsådd. Då finns det ingen anledning att slösa diesel på plöjning. Dock vill jag påpeka att få saker kan ersätta plogens förmåga att vända ner ogräsen och att det vid reducerad bearbetning är lättare att ”rätta till” ogräsproblemen med växtskyddsmedel.
När det handlar om djur & natur och ekosystem så är min uppfattning att det aldrig finns svart eller vitt. Det handlar snarare om kvoter och balans mellan olika faktorer. Vad som funkar på ett ställe, fungerar kanske inte lika bra på ett annat utan man måste utgå från sina egna förutsättningar.
lvh #45,
Fanns/finns det inte andra sätt att lösa detta på? T ex maskinell sopsortering någonstans i kedjan, eller i ert fall, att blanda stenkol med soporna?
Jag vill minnas att man på någon ort i Kalifornien (kors i taket) med framgång använt sig av maskinell sortering. Nackdelen är ju då att den religiösa ceremonin att ta sig till återvinningsstationen försvinner…
Bertel #48
Hushållssopor består idag mest av matförpackningar av plast och papper.
Erik L
Jag och några kollegor från grannkommuner var på en tvådagarstripp till Köln och tittade på en modärn maskinell sopsorteringsanläggning på 90-talet. Tyvärr så fungerade inte anläggningen de dagar vi var där.
Det som gjordes för att det skulle brinna bättre var att mala brännbart byggavfall och blanda upp med hushållssoporna för att få upp förbränningstemperaturen. Kreosotimpregnerat rivningsvirke gillades av teknikerna på förbränningsanläggningen.
Thomas Jöngren #58
Egentligen är det meningslöst att lägga tid och energi på att bemöta ditt inlägg. Alltihop faller ju på att du inte har en susning om jordisering eller tydligen inte gjort minsta lilla försök med detta. Att du hänvisar till Hushållningssällskapet, SLU och stiftelsen lantbruksforsking ger jag inget för. SLU har under alla år inte gjort minsta lilla försök med jordisering, utan istället motarbetat mig och metoden. Jordisering är som ett rött skynke för dem. Att masken är jordbrukarens bästa vän är också en gammal klyscha som antroposoferna hausat upp under många år. Antroposofernas odlingsresultat är verkligen inget att skryta med. Det är mikrolivets nedbrytning av organiskt material som är viktigast. Jag kan ta ut rekordskördar utan en endaste mask i jorden. Bra eller inte med mask, men vid jordisering av stora mängder organiskt material blir det också otroligt stora mängder med mask i jorden. Jag vet sportfiskare som jordiserar bara för att lätt och enkelt alltid ha tillgång till stora mängder metmask. Det viktigaste är dock att jorden innehåller stora mängder organiskt material och att jorden genom djupplöjning/alvluckring, grävning eller borrning är luckrad till stort djup, gärna en halvmeter eller mer. Det stora felet är att du, och tyvärr många med dig, inte har fattat att vid plöjning/jordisering så är det inte bara fråga om att plöja ner lite ogräs, utan att man först lägger på så mycket organiskt material/avfall som möjligt före plöjningen, t ex naturgödsel, avfall från livsmedelsindustrin, park- och trädgårdsavfall, skogsavfall, flis, gröngödsling m.m. Listan kan göras lång. Därför är det helt otroligt hur man bara kan komma på tanken att tillverka biogas av skörderester och naturgödsel. Lika dumt är det när man samlar upp halmen på åkern och eldar med den i värmeverk. Allt i miljön- och klimatets namn.
Du nämner inte något om du använder konstgödsel eller inte vid plöjningsfritt? En av många fördelar vid jordisering är nämligen att konstgödsel sparas in. Varje år som man inte plöjer och jordiserar är ett förlorat år och som aldrig går att ta igen. Plöjningsfritt innebär också mer kemikalier vid besprutningen av ogräset.
Du skriver att man vill ha så mycket växtrester som möjligt på ytan för att förhindra jorderrosion.
För det första, vilket otroligt slöseri med växtrester och som skulle gjort mycket mer nytta nere i jorden som näring och mull. För det andra, vid jordisering och därmed en jord med hög mullhallt så blir jorderrosionen mycket mindre, kanske t o m försumbar.
Sedan detta att det som funkar på ett ställe kanske inte fungerar på ett annat ställe, jordisering fungerar lika bra oavsett var på jorden man befinner sig (utom vid polerna).
I boken ”Svart jord” som handlar om hur man i Ryssland odlar upp stora områden och som består av ett mycket djupt matjordslager, står det bl a ”De fält som hade plöjts flera gånger gav den bästa utdelningen”. Där var det tydligen inte fråga om att plöja eller inte, utan istället, hur många gånger.
Först när plogen i mitten och slutet på 1800-talet började att tillverkas i järn kom de ständigt återkommande missväxtåren att upphöra och mänskligheten kunde för första gången börja producera mat i större mängd.
Nordkorea är ett skräckexempel på långvarig plöjningsfri odling. I Kina pågår det försök med att odla upp öknar genom att gräva ner kubikmeter stora halmbalar (jordisering). Eller du menar att de istället skulle sprida ut halmen på ytan?
Här kan du kolla vad Fobo och deras tidning Odlaren skriver om jordisering:
http://www.fobo.se/kunskap/vaxtodling/odlingsmetodik/odlaren_jordisering_2011.pdf
Börje Gustavsson #62
Hej Börje. Jag skall börja med att tacka för att du väljer att bemöta mina inlägg trots att du tycker det är helt meningslöst. Det ger mig känslan att du ändå inte tycker att det är helt meningslöst…
Jag har tidigare läst odlarens reportage om din jordiesering och tyckte redan då att det var häftigt i ett småskaligt perspektiv. Dock måste jag säga att jag upplever att du helt saknar förankring och rel praktisk erfarenhet av ett modernt jordbruk. Vi har i Sverige idag ca 3 miljoner ha åkermark. Jag skulle vilja se den/dem som klarar av att borra ner/gräva ner org material på alla dem plättarna! Det är inte realistiskt eller miljömässigt rätt med tanke på all lustgasavgång. Det är en sak vad man gör i ett glashus på 10m2, det är en sak vad man gör på sveriges åkermark som är 30´000´000´000m2(vilket är ingenting jämfört med all världens åkermark). Du skriver att du dessutom vill djupare än en halvmeter. Hur tänkte du då att vi skall göra med all täckdikning som våra förfäder hade ett hästjobb (bokstavligen talat) med att gräva ner.
Vad gäller maskarnas insatser blir jag mörkrädd när jag läser dina kommentarer. Det räcker ju med att gå ut på en åker en regning höstdag så hör man hur luften sipprar ur alla maskhål allt eftersom man går. Genom dessa ”naturligt borrade” hål kan luft ta sig ner. Luft som är en förutsättning för nedbrytningsprocessen, eller mineraliseringen som jag väljer att kalla den och inte jordisering. Vidare kan man en fuktig sommarmorgon också upptäcka att masken faktiskt kan ta sig upp till ytan för att hämta goda växtrester när den har lämnat små jordhögar efter sig(så varför slösa energi när dem kan hämta maten där?).
Eftersom du verkar vara förtjust i att gräva i jorden förslår jag att du gräver en grop i ett växande spannmålsfält på en åker med mycket lerinslag, gärna djupt vilket jag vet att du förespråkar. När du grävt din grop, leta då efter alla växtrötter så skall du se att alla rötterna letar efter den ”enklaste” vägen i sin jakt på kappillärt vatten och vart tror du att dem hittar den. Jo! i maskhålen såklart. Tack vare maskgångarna i marken kommer rötterna snabbt ner i alven för att säkerställa sitt vattenbehov. Därmed tänkte jag lämna masken därhän.
Vi är helt överrens om mikroorganismernas jobb och betydelse i marken. Det är dem som bryter ner det org materialet till växttillgänglig näring när dem tackar för sig. Vad gäller nedmyllning av organiskt material är vi också helt överrens om att det är positivt för jorden och minskar amoniakavgången. Jag vet inte hur du har fått mitt tidigare inlägg till att jag bara plöjer för en mindre ogräsförekomst. Givetvis mår jorden bra av externt organiskt material. Vi tar ju varje år bort org material från åkern när vi skördar den, det säger ju sig självt att den vill ha det tillbaka. Dock skulle jag inte välja alla dina alternativ om tillförsel från livsmedelindustrin. Vi har provat det en gång. Det gick inte så bra om du minns bla galna ko-sjukan utbrottet.
Att man väljer att elda halmen tycker även jag är helt förkastligt. Snacka om att utarma jorden och försämra mullhalten. Enda halmen som är försvarbar att elda är halm efter oljelin då den inte går att hacka.
Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg så tenderar reducerad bearbetning skapa en större användning av växtskyddsmedel.
Vad gäller gödning så skiljer den sig inte nämnvärt mycket åt mellan ett plöjningsfritt system och ett konventionellt. Dock kan man behöva lägga lite kväve för att hjälpa till vid mineraliseringen av stora mängder västrester.
Du skriver att konstgödsel ”sparas in” i jorden vid jordisering. Detta hade du gärna fått utveckla eftersom konstgödsel kan innehålla en väldans massa olika mikro och makronäringsämnen som är mer eller mindre flyktiga. Om vi tar dem tre största som jag antar att du syftar på; kväve fosfor och kalium så är är kvävet i nitratform väldigt lättlösligt så där kommer det inte stanna i vare sig i din eller min jord särskilt länge om man inte har några växter som tar upp näringen. Fosforn och kalium är inte lika flyktiga men jag skulle inte hävda att dem ”sparas in” i din jord tack vare jordiesering. Jag skulle snarare säga att det beror på vilket katjonsbyteskapacitet du har i din jord. Något som du kan påverka genom kalkning av jorden. En lerigare jord har dessutom en större förmåga att hålla näringsämnena tack vare lerhumuskomlex.
Jag hävdar återigen att varje år och varje gröda har sina förutsättningar. Plogen har som alla andra jordbruksredskap både sina för och nackdelar. Tips! På borgeby fältdagar har dem en grop där många duktiga växtodlare delar med sig av sina tankar. Besök gärna den!
Börje Gustavsson # 53 : Du skriver :”Propagandan för kompostering är baserad på en felaktig grundhypotes och genom att den upprepats ihärdigt under lång tid har även normalt tänkande människor inte ifrågasatt hypotesens riktighet”. Jag kan känna igen Din frustration utan att kunna ta ställning till frågan på grund av okunskap, men själv känner jag samma frustration för samma mening om ordet kompostering byts mot ordet ”växthuseffekt. Då menar jag växthuseffekt orsakad av ”växthusgaser”. Att det inte finns några ”växthusgaser” har inte trängt igenom, tyvärr. De som är lite finare i kanten döljer sina hånleenden, men tvivlar. Mvh, Håkan.
Erik L #59 Ivh#61
Som alternativ till att förbättra sopornas bränslevärde kunde man tänka sig att blanda in vete i soporna! Dvs det vete som man annars skulle tillverka etanol av.
Man tillvaratar vetets värmeinnehåll mycket bättre på det viset än att göra bilsoppa av det och förbränna i en otto-motor.
Dom etiska aspekterna får man kanske fundera på, men det lämnar jag gärna åt gröna teologer.
Thomas Jöngren #63
Hej!
Ursäkta dröjsmålet men jag har inte haft möjlighet att besvara förrän nu.
”Dock måste jag säga att jag upplever att du helt saknar förankring och rel praktisk erfarenhet av ett modernt jordbruk.”
Skämtar du, man kan säga att jag har utveckling och nykonstruktioner av lantbruksmaskiner, odlingstekniker m.m. med modersmjölken. Jag var 14-15 år när jag började jobba i min fars (Bror Gustavsson) experimentverkstad i slutet på 50-talet och där han då bl a konstruerade och utvecklade världens första 6-radiga betupptagare. Hela tiden var det nya maskiner, ideér och lösningar som skulle byggas och testas. Min far var kontruktions- och utvecklingschef på Arvika-Thermaeniusverken och med fabriker på många ställen i Sverige. Redan i början på 50-talet konstruerade han världens första enradiga och traktorburna betupptagare och som såldes i stora antal över hela världen. Åren 1967-68 ritade jag upp prototypen till vad som skulle bli Tive Tre Ton-Jet. Också en banbrytande konstgödselspridare som med hjälp av luft kunde sprida konstgödseln exakt och till 10 meters arbetsbredd. Senare utvecklades den till såmaskin Tive Så-Jet. Dessa tillverkas och säljs numera av plogtillverkaren Överum och kallas (tror jag) Wing-Jet. I ett reportage om min far i tidningen Betodlaren 1994 står det bl a i inledningen: ”Landets genom tiderna främste maskinkonstruktör och uppfinnare på jordbruksområdet heter Bror Gustavsson.” Min far hade över 100 patent. Vill du veta mer om detta kan du kolla här: http://skurupsborren.se/ovrigt.html
”Vi har i Sverige idag ca 3 miljoner ha åkermark. Jag skulle vilja se den/dem som klarar av att borra ner/gräva ner org material på alla dem plättarna! ”
Tanken med jordisering är att i första hand ta hand om villa- koloni- och sommarstugeägares köks- och trädgårdsavfall och att i u-länder kunna få igång odling lokalt i byar, runt kåkstäder m fl. och på sikt även börja med att plöja ner och jordisera mer organiskt avfall inom lantbruket.
”Det är inte realistiskt eller miljömässigt rätt med tanke på all lustgasavgång.”
Fel, för vid jordisering har du ingen gasavgång, med tiden endast CO2 om man rör om i jorden efter att det organiska materialet är nedbrutet. CO2 är väl också något tyngre än luft, eller? Jorden som placeras ovanpå det organiska avfallet behöver bara vara några cm tjockt för att stoppa de ytterst små gasmängder som bildas. Eftersom syret bara finns i begränsad mängd så blir gasvolymen mycket liten, nästan försumbar om man jämför med t ex kompostering och där man också rekommenderas av kompostexperterna att rör om då och då för att syret ska komma till och utföra sin näringsförödande oxidationsprocess. Den ytterst lilla gasmängd av metan, lustgas m fl som bildas vid jordisering absorberas och resorberas av intilliggande jord och fuktighet. Avfallets hela innehåll av näring och energi kommer direkt maskar, mikroliv och växter tillgodo. Genom att syre inte onödigtvis finns till hand som vid kompostering ovan jord, genomlöper det organiska avfallet många fler ämnesomsättningsfaser. Alla dessa mellanstadieämnen oxideras/bränns upp helt i onödan av syret vid kompostering och ytgödsling. Dessutom, vid jordisering kommer både de biologiska och kemiska processerna att pågå under en större del av året jämfört med kompostering och ytgödsling där ju allt avstannar vid första lilla frostknäpp.
”Du skriver att du dessutom vill djupare än en halvmeter. Hur tänkte du då att vi skall göra med all täckdikning som våra förfäder hade ett hästjobb (bokstavligen talat) med att gräva ner.”Givetvis ska vi inte fördärva några täckdiken, då får man så klart hålla sig ytligare. På tal om att plöja djupt så citerar jag ur Betodlaren angående betodling i Italien:”Den grundläggande jordbearbetningen sker redan på sommaren före sockerbetorna. Höstvete är dominerande förfrukt och när den har tröskats i början av juli är det djup plöjning som gäller. Man kör ner plogen på 40-50 centimeter så att jorden luckras rejält. Något annat är inte att tänka på enligt expertisen. Betan måste ha luckert för att snabbt kunna tränga ner på djupet.”Den italienske bonden förlitar sig tydligen mer på djupluckring med plog än på lite maskgångar.
”Det räcker ju med att gå ut på en åker en regnig höstdag så hör man hur luften sipprar ur alla maskhål allt eftersom man går. Genom dessa ”naturligt borrade” hål kan luft ta sig ner. Luft som är en förutsättning för nedbrytningsprocessen, eller mineraliseringen som jag väljer att kalla den och inte jordisering.”Detta visar ju att du inte förstått det minsta lilla av vad jordisering innebär, och det är ju inte så konstigt eftersom du tydligen aldrig odlat och sett vad det innebär i praktiken. Luft eller rättare sagt syret som ingår i luften vill jag ju hålla borta så mycket som möjligt från min nedbrytningsprocess. Jag vill inte ha någon mineralisering, jag vill ha en urlakning/förruttnelseprocess. Tids nog mineraliseras det ändå. Vad gäller syret så finns det ju redan som en beståndsdel i det organiska materialet och även till en del i den omkringliggande jorden. När jag tillverkar näringsrikt gödselvatten lägger jag gräs, grönmassa m.m. i plåt och plastunnor fyllda med vatten. Efter ett par veckor eller när vattnet börjar bli grönt/mörkbrunt och luktar illa och kanske t o m en och annan metangasbubbla börjar stiga upp, då är det dags att djupvattna med det. Redan efter ett par dagar brukar jag se effekten på växterna som jag snabbgödslar på djupet på detta vis. Vad jag vill påvisa med detta är att här sker ju nedbrytningen och urlakningen med ett minimum av tillgång av luft/syre. Sak samma med människor och djur, nedbrytningen av maten i våra magar och tarmar sker ju utan hjälp av luft/syre. Det vi sedan skiter ut kallar vi t o m för näringsrikt gödsel. Denna nedbrytning sker dessutom inom bara något enstaka dygn. Pressar man saften ur t ex gräs kan man direkt gödselvattna med detta och växterna kan i princip direkt ta upp och tillgodogöra sig näringen utan att luft/syre varit inblandad.
”Vidare kan man en fuktig sommarmorgon också upptäcka att masken faktiskt kan ta sig upp till ytan för att hämta goda växtrester när den har lämnat små jordhögar efter sig(så varför slösa energi när dem kan hämta maten där?).”Återigen en klyscha som miljöetablissemanget, antroposoferna m fl sprider omkring sig i miljön- och klimatets namn. De löv och växtrester som maskarna drar ner i jorden är väl av ungefär samma dignitet som effekten av att pinka i havet. Varför har vi svält i världen om maskarna drar ner näringen åt oss? Varför utnyttjar man i så fall inte denna effekt i Nordkorea, plöjningsfritt praktiserar de ju redan.
”Eftersom du verkar vara förtjust i att gräva i jorden förslår jag att du gräver en grop i ett växande spannmålsfält på en åker med mycket lerinslag”Fel igen, jag hatar att gräva i jorden, speciellt om den är lerig och hård. Däremot älskar jag att borra i den. Det var därför jag utvecklade den handdrivna jordborren, Skurupsborren. Jag skulle för lite mer än 33 år sedan gräva ett 30-tal ca en meter djupa hål och i dessa gjuta plintar. Redan efter ett hål upptäckte jag att detta var ju ett mer eller mindre ett straffarbete. Och att gjuta direkt i ett sådant stort spadgrävt hål var inte att tänka på. Eller att gjuta i papprör och återfylla runt om var heller inte att tänka på då den återfyllda jorden inte skulle ge tillräcklig stadga runt plintarna. Då tänkte jag; det är märkligt, vi kan ta oss till månen men när det gäller att manuellt göra hål i jorden så arbetar vi som på medeltiden, d v s med spaden. Det ska sägas att det då fanns enstaka handdrivna jordborr, men de var helt värdelösa och allra helst i en hård lera där de gängade ner sig som en korkskruv och satt fast. Fast som jordankare var de kanske bra. Gäller även de som nu finns på marknaden. När vi ändå snackar jordborr så kan jag upplysa om att jag på 80-talet även konstruerade och tillverkade maskin- och traktordrivna borr. Det största med en diameter på 625 mm. Den tillverkningen är sedan länge nerlagd. Då var intresset (och förståelsen) för maskindrivna borr inte stort. Nu ser man det mer och mer även vid stora byggen att man borrar stora och djupa hål och gjuter direkt i dem.
”Tack vare maskgångarna i marken kommer rötterna snabbt ner i alven för att säkerställa sitt vattenbehov.”Få har väl borrat så mycket som jag i moder jord och även kollat den på djupet. Visst finns det maskgångar, men på djupet är det inte så vanligt. När jag är på utlandssemester har jag alltid med mig ett teleskopiskt (för att få plats i min resväska) borr diam 225mm för att kolla jorden, demonstrera jordisering m.m. För ett par veckor sedan var jag i Thailand på en kombinerad borr och badsemester. Trots deras i stort sett plöjningsfria odlande kunde jag inte upptäcka en endaste mask när jag borrade där. Sak samma förra vintern, då åkte jag runt och borrade och kollade jorden i Indien. Men v ad hjälpte det och deras plöjningsfria odlingar, jag upptäckte inte en endaste mask där heller. Jag har även borrat i Egypten sak samma d v s maskfritt. Däremot har jag hittat rötter på stora djup och detta utan minsta tillstymmelse av maskar eller maskgångar. Mitt borr användes mycket inom plantering både av privatpersoner och proffs, just för att göra djupa planteringshål eller bara att djupluckra så att rötterna snabbt kommer på djupet. Borret användes också för att enkelt dränera bort vatten på gräsmattor, runt träd, vid husgrunder m.m. Även på åkrar har lantbrukare borrat ner till täckdikningsrör och fått vattensamlingar att sjunka ner snabbare.
”Dock skulle jag inte välja alla dina alternativ om tillförsel från livsmedelindustrin. Vi har provat det en gång. Det gick inte så bra om du minns bla galna ko-sjukan utbrottet.”Vad har galna ko-sjukan med jordisering att göra? Så fort vi har någon form av naturkatastrof och människor och djur dör, så är det ju nedgrävning d v s jordisering som gäller. Detta för att minska på smittspridningen från det animaliska. I FN:s publikation Facts for Life står det med anledning av att minska smittspridningen från hushållsavfall: Hushållsavfall bör grävas ner eller brännas upp varje dag. Inte ett ord om att man inte ska gräva ner det animaliska avfallet. Nedgrävning/jordisering har i alla tider stoppat smittsamma sjukdomar som t ex mul- och klövsjuka, kolera m.m. År 1995 kunde man läsa att 180 000 dagsgamla kycklingar och 30 000 höns grävdes ner tillsammans med 100 000 ägg på order av jordbruksverket sedan fall av den fruktade Newcastlesjukan påträffats hos uppfödaren Blenta AB i Blentarp.
”Du skriver att konstgödsel ”sparas in” i jorden vid jordisering. Detta hade du gärna fått utveckla eftersom konstgödsel kan innehålla en väldans massa olika mikro och makronäringsämnen som är mer eller mindre flyktiga.”Hur mycket som sparas in står helt i proportion på hur mycket färskt organiskt material som plöjts ner/jordiseras. I mitt fall ersätter det organiska avfallet inte bara konstgödsel, jag får ju överlägset mycket större skördar vid jordisering än med konstgödsel. Konstgödseln kommer inte ens i närheten av det organiska materialets innehåll av både mikro- och makronäringsämnen. Det ligger ju sakens natur att det organiska avfallet har ju som växtlighet tagit till sig ur jorden alla de näringsämne som det behövt för att växa. När man sedan jordiserar det så återförs ju alla näringsämnena igen och i rätta proportioner. Jag läste en gång en forskarrapport att gräs är ett av de växtslag som är mest komplett vad gäller innehållet av näringsämnen. Överallt på jorden växer det gräs och som betas/äts av både tama och vilda djur. Gräs är alltid det organiska material som jag i första hand försöker på tag på och jordisera i samband med rekordodling. .
”Något som du kan påverka genom kalkning av jorden.”Min granne är ett bageri och jag jordiserar kontinuerligt deras äggskal, så kalkning är mitt minsta problem.
”Tips! På borgeby fältdagar har dem en grop där många duktiga växtodlare delar med sig av sina tankar. Besök gärna den!”Tack för tipset! Men jag har besökt Borgby fältdagar så länge jag kan minnas och även deras grop. Dock inte gropen på senare år då den inte tillför mig något nytt. Däremot är gropen ett bra exempel på hur dåligt rötter tränger ner i jorden och även hur lite maskgångar det är på djupet. Förr hade jag t o m lite planer på att ställa ut och demonstrera jordisering och effekten vid djupluckring på Borgeby fältdagar.
Br Gustavsson 56
Hej Börje.
Tack för väl utvecklad dialog. Även om jag som vanligt inte håller med dig i alla dina uttalanden. Bla om att gräva ner sjuka avlivade djur (se mjältbrandsutbrotten i Närke i somras från gamla mjältbrandsgravar)eller ditt konstiga påstående att jag inte odlat?! så har jag kommit att uppskatta vår dialog! Jag skulle gärna se demonstreringar på borgeby. Vore kul att se din resultat. Nu har vi väl kommit ifrån forumets ursprugliga ämne men har du eller skulle du ha möjlighet att samla upp dräneringsvattnet från din odling för att se hur det är med näringsläckage? Detta har ju varit en kritik mot jordisering, vore intressant att se fakta för att jämföra med konventionell odling.
Thomas Jöngren #67
Hej!
”Även om jag som vanligt inte håller med dig i alla dina uttalanden. Bla om att gräva ner sjuka avlivade djur (se mjältbrandsutbrotten i Närke i somras från gamla mjältbrandsgravar)”
Du menar alltså att jordbruksverket gjorde fel när de beordrade nedgrävning av 180000 Newcastlesjuka kycklingar? Jag citerar från Statens Veterinärmedicinska Anstalt:s blogg angående mjältbrandsutbrotten:
”De flesta mjältbrandsgravar är helt ofarliga även om man gräver i dem. Smittsamma sporer kan bara finnas kvar i mjältbrandsgravarna idag om djuren grävdes ner utan att de regler som gällde för desinfektion följdes. Det fanns från 1800-talets slut bra instruktioner om hur nedgrävning och smittrening skulle gå till, men vi vet att råden inte alltid följdes.”
Vad vet vi, täcktes t ex djuren med bränd kalk, eller blandade de i och täckte med prima matjord full med mikroliv? Marken var kanske både torr och steril? Är man osäker, så ok, då får man kanske bränna upp djuren först. Vad gäller jordisering och sjuka djur så är det ju bara ett marginellt problem. Efter ett år är det animaliska avfall som jag jordiserar borta. Jag näringsberikar mitt köks- och trädgårdsavfall ytterligare genom att dränka in det med urin, vilket snabbar på nedbrytningen ytterligare. Kanske något att tänka på vid nedgrävning av sjuka djur?
”eller ditt konstiga påstående att jag inte odlat?! ”
Jag menade: Du har tydligen inte jordiserat större mängder organiskt avfall och odlat på detta.
”skulle du ha möjlighet att samla upp dräneringsvattnet från din odling för att se hur det är med näringsläckage? Detta har ju varit en kritik mot jordisering, vore intressant att se fakta för att jämföra med konventionell odling.”
Den kritiken var mycket märklig, men har tystnat sedan länge, för den fysikaliska verkligheten är ju precis tvärt om. När organiskt material blir till mull i jorden får ju detta en förmåga likt en tvättsvamp, d v s att suga till sig och hålla kvar stora mängder vatten och därmed också näringen. Just detta är en av flera anledningar till att jag propagerar för jordisering. I min kommentar #57 (i denna tråd) citerar jag ur Den Praktiske Landtbrukaren, 1907. Jag citerar igen den första meningen:
”Matjordens djup har ett stort inflytande på jordens fruktbarhet därigenom, att den erbjuder växterna ett större näringsförråd ju djupare den är, hvarjämte hon i samma mån kan upptaga och kvarhålla en större mängd fruktighet.”
Man brukar skylla lantbrukarna för övergödningen av vattendrag, sjöar och hav. Om så är fallet så beror detta till stor del på att matjordslagret på våra åkrar är både för tunt och innehåller för lite organiskt material/mull och kan därför inte hålla kvar näringen vid rikligt regnande. Tyvärr bidrar inte konstgödsel till någon mullbildning, liksom plöjningsfritt inte heller gör i någon större utsträckning. Mullbildningen vid plöjningsfritt kan i det närmaste liknas vid hur naturen bygger upp sitt mullager. Naturen behöver bara tänka på sig själv för att överleva och det gör den om mullbildningen hålls vid ett minimum, d v s matjordens tjocklek ökar med bara någon enstaka mm per århundrade, och vilket inte förslår långt när det gäller att mätta en allt större mängd människor på jorden. Söderut och i varma u-länder är den naturliga mullbildningen i princip noll. Därför är jordisering (genom grävning, borrning och plöjning) av organiskt avfall enda möjligheten för u-länder att bygga upp tjocka/djupa och näringsrika matjordslager och därmed kunna odla sin egen mat.
Ge en svältande en säck mat och denne har mat för en kortare tid. Ge i stället den svältande tillgången till en bit mark, kunskapen om jordisering och några lämpliga verktyg och denne har mat för resten av sitt live. Jordisering är en ekologisk evighetsmaskin som ger mer än den förbrukar.
Om du vill läsa mer om jordisering och frågor kring detta, så har jag under de 3-4 år som jag följt bloggen skrivit en hel del kommentarer angående detta. I denna tråd blev det ett flertal och börjar med min kommentar #33: https://www.klimatupplysningen.se/2011/04/07/annu-mer-kott/