Stig Morling
”Vad Du ej klart kan mäta vet Du ej” (en travesti på biskop Esaias
Tegnér)
I det följande låter jag drängen Mats i Himlaspelet kommentera några ”missar” i samband med
den nödvändiga användningen av mätkonsten med frågan: ”Du Gud, är det riktigt säkert?”.
Denna fråga är enligt mitt förmenande en utomordentligt viktig vetenskaplig fråga. I de följande
raderna får dessa exempel åtföljas av de tidigare ställda frågorna om resultatkontrollens (o-) säkerhet:
VAR- NÄR-HUR-VARFÖR?
Vi början med en berättelse ur verkligheten från de svenska rekordårens tid.
”Om att jämföra äpplen med päron”
År 1973 togs Rättviks avloppsreningsverk (Lerdalsverket) i drift med både biologisk och kemisk
rening av vattnet. Utsläppsvärdena var låga, ja mycket låga. Särskilt var utgående fosforhalter
låga, ofta närmare 0,1 än 0,2 mg P/l, medan tillåten halt var 0,5 mg P/l. På den tiden ställdes
också krav på en procentuell reduktion av föroreningarna, och borde vara >90 %!
En dag ringer länsstyrelsens miljöhandläggare mig och påpekar att anläggningen ”går dåligt”.
Jag undrar, hur? Jo, den procentuella reduktionen är långt under 70 %! Mycket märkligt, utgående
halter var ju långt under tillståndsnivån? ”Hur kunde det då bildas slam i reningsprocessen
om den inte fungerade?”, frågade jag. ”Jo, men det här är inte bra! ”
Jag tog kontakt med den mycket nitiske skötaren Wille Daniels, som var en av de mest perfektionistiska
reningsverksföreståndare jag haft nöjet att möta. Jag frågade honom om hur det
var med provtagningen på inkommande vatten (denna skedde normalt helt automatiserad)
”Den har aldrig fungerat, den sätter igen sig. Numera tar vi prov tidigt på morgonen (ca 07:00),
när vi kommer till verket.”
Med andra ord, inkommande vattenprov representerade ”nattens gärningar” i Rättvik och
Vikarbyn. Det var således i stort sett bara inläckande vatten som provtogs och analyserades,
och resultatet jämfördes sedan med utgående, behandlat vatten. Detta var provtaget på ”normalt
sätt”, alltså̊ ett flödesproportionellt dygnsprov! Således ett klassiskt exempel på att vad
som kallas att ”jämföra äpplen med päron” och Mats skulle nog få svaret, ”Nej, det var inte alls
säkert!” Ett förtydligande: Situationen bröt tydligt mot kravet på frågan NÄR? Men också på
kravet på HUR – ett stickprov jämförs med ett flödesproportionellt prov. Och slutligen VARFÖR?
– en kommentar till situationen utan att en kritisk begrundan hade skett av ”vad resultatet
innebar”!!
Det andra exemplet rån början av 2000-talet hämtas frän myndighetsutövningen inom VAsektorn:
Alkemistens återkomst
I samband med en miljöprövning av en biologisk reningsanläggning (en aktivtslamanläggning)
blev myndigheten bekymrad över, att tungmetallhalterna ut från reningsanläggningen var
högre än inkommande halter. Det bör understrykas i sammanhanget, att inga tillsatskemikalier
med tungmetaller användes vid driften av anläggningen. Bekymret baserades på en enda
observation på inkommande vatten och en på utgående, behandlat vatten. Att provtagning
(och analys) av inkommande och utgående vatten inte på någon vis var relaterade i tid syntes
vara mindre intressant (eller förbisett) för bedömningen. Att hela oron baserades på endast ett
provtagningstillfälle gör saken än värre. Från statistisk synpunkt torde ett absolut minimum av
åtminstone att tio olika, och oberoende observationstillfällen vara ett oavvisligt krav för ett
någorlunda säkert uttalande om sakernas tillstånd skall kunna göras!
Elementär kunskap, som borde förmedlas vid våra skolor är, att alkemin hör hemma i önsketänkandets
värld, och att en relevant kunskap i statistik borde ge vid handen att ett flertal (oberoende)
observationer krävs för att dra rimliga slutsatser! Mats fråga »Är det säkert?» – kan i
detta fall besvaras med: ”Nej det är inte bara osäkert, det är orimligt!” Så återigen: Ett klart
brott mot frågan NÄR – inte tidsmässigt jämförbara prover, HUR skedde utvärderingen, som
måste också ses som otillfredsställande! Och slutligen, VARFÖR använda endast en observation
på inkommande respektive utgående vatten?
Mätningen underställd politiken
Max-GVB – Vad är det?
En uppdaterad undran om hur en byråkrati hanterar frågan om belastning på kommunala
avloppsreningsverk, samt frånvaron om en god möjlighet att använda säkra
mätvärden. Följande rader är en uppdatering av mina frågor från 2016 publicerade i
tidskriften ”Cirkulation”.
Svenska VA-huvudmän fick ställa sig frågan hur man skall besvara en uppmaning från
EU: Vilken Maximal Genomsnittlig Veckobelastning (Max-GVB) har de kommunala
avloppsreningsverken inom ert verksamhetsområde haft under driftåret 2014? På
drygt en vecka, skulle svar levereras till Naturvårdsverket (NV).
Det fanns och finns fortfarande stor anledning att ställa Luthers gamla katekesfråga:
”Vad är det?” Den ursprungligen presenterade vägledningen från NV gav dessvärre
ingen fördjupad förståelse av begreppet. Tvärt om har kommuner ställt frågan: ”Hur
skall vi svara?” Så låt oss först studera frågan ”Max-GVB, vad är det?” Detta kräver
dock en insikt i att vi rör oss med statistiska begrepp:
# För det första innebär ordet i sammanhanget ”maximal” per definition ett högsta
värde i en serie observationer.
# För det andra innebär ”genomsnittlig” ett (rimligen) aritmetiskt medelvärde av ett antal
observationer.
# Med ”Veckobelastning” avses en observationstid över 7 dygn, antagligen måndag –
söndag, och flödesproportionella prover uttagna varje dygn.
En andra huvudfråga gäller vad som kallas personekvivalent (PE). Enligt anvisningar
från EU, avloppsdirektiv 91/271/EEG, är 1 PE = 60 g BOD5/d (i Sverige: 70 g BOD7/d).
Denna utgångsdefinition gäller fortfarande år 2021. Max-GVB skall beräknas som en
belastning på ett avloppsreningsverk och uttryckas som PE, och baseras på dygnsprovtagning
och analys av BOD7. Därefter skall analysvärdet multipliceras med tillhörande
dygnsflöde.
Så här långt kan vi konstatera att det hela ”på ytan” är en korrekt hantering. Men nu
uppstår följdproblem. Ett problem hänger ihop med antalet prover per tidsperiod. För
anläggningar med en dimensionering om <2 000 PE skall antalet flödesproportionella
dygnsprover på inkommande avloppsvatten vara 4 ggr/år. Numer är så små anläggningar möjligen undantagna från redovisningsskyldigheten. Antalet krävda prov ökar
vid större dimensionerande belastning.
Exempelvis har Gonäs avloppsreningsverk, Ludvika kommun, ett formellt krav på provtagning
varannan vecka på inkommande vatten. Anläggningens kapacitet är enligt
gällande tillstånd ca 80 000 PE. För inget avloppsreningsverk inom detta storleksintervall
(> 2 000 till 80 000 PE) kan ett meningsfullt Max-GVB beräknas. I praktiken
krävs ett flödesrelaterat dygnsprov per dygn varje dygn hela året om ett användbart
värde skall kunna redovisas. En professionell statistiker skulle förmodligen
vilja ställa ytterligare flera kritiska frågor, exempelvis: Hur relevant är ett aritmetiskt
medelvärde av så få observationer som 7?
Begreppet PE är av gammalt datum. Den togs fram i planeringen av avloppsreningsverk
under mitten av 1900-talet, framför allt för städer. PE kom då att omfatta inte
bara fast boende, fysiska personer, utan också en andel av anslutna allmänna inrättningar
inom verksamhetsområdet, som sjukhus, skolor, offentliga inrättningar,
kontor etc. En PE är kanske relevant för en större stad, men för mindre tätorter blir en
sammanblandning av en fysisk person med en PE gravt missvisande.
Fel använda rapporter riskerar att alla parter, verksamhetsutövare och tillsynsmyndigheter,
drar felaktiga och förhastade slutsatser. Frågan är: Skall vi använda en
osäker variabel som BOD7 som bas för viktiga miljöinvesteringsbeslut? I sammanhanget
kan det vara värt att påminna om att analysoäkerheten i en enskild BOD-analys
är enligt vissa ackrediterade laboratorier +/- 30%.
Från svensk sida kan det därför vara minst sagt egenartat, att anvisningen från Naturvårdsverket
anger att fosfor inte skall ingå i en redovisning av ”Max-MGV”.
Att fosfor och kväveutsläpp utgör de väsentliga miljöhoten i våra vattendrag har de
senaste årens debatt om bland annat Östersjöns status bekräftat. Oavsett vilket av
näringssalterna fosfor eller kväve som är begränsande i en given recipient, kan det
vara nyttigt att reflektera över formeln för ”OCP” (Oxygen Consumption Potential) som
formulerats av professor Halvard Ödegaard, vid NTH (1995):
OCP = 1* BOD + 4 * Nprimär + 14 * Nsekundär + 100 * Psekundär, där
OCP = den totala syreförbrukningen i ett akvatiskt system.
BOD = den biokemiska syreförbrukningen, dess bidrag är per definition =1.
Nprimär = syreförbrukningen på grund av kvävets oxidation till nitrat.
Nsekundär = den sekundära syreförbrukningen orsakad av kvävetillgången genom algbildning
och algernas syrekonsumtion;
Psekundär = den sekundära syreförbrukningen orsakad av fosfortillgången genom algbildning
och algernas syrekonsumtion.
Med andra ord: Kväve och fosfor är potentiellt sett 18 respektive 100 ggr så viktigt som
BOD att reducera i ett utsläpp, om vi skall tro OCP-formeln.
Sverige har under drygt 50 år haft en övertygelse om att fosforutsläppen skall begränsas
med åtminstone >90 %, sannolikt framöver >95 %. Analysosäkerheten i en enskild
fosforanalys är enligt ackrediterade laboratorier +/- 10%. Med andra ord, använd fosfor
som grund för en bedömning av en verklig belastning på våra anläggningar! Om
reningsverk med en viss minsta dimensionerande belastning förses med en kontinuerlig
on-line fosformätare kan detta ge en grund för att beräkna den verkliga fosforbelastningen
i princip varje dygn, hela året. Därtill blir det möjligt att styra av den nödvändiga
kemikaliedoseringen för fosforreduktionen. Vad som krävs är att definiera hur
en ”person-ekvivalent” kan uttryckas som g tot P/PE/d.
Naturvårdsverket har haft regelbundna kurser och uppföljningar av hur detta med
”Max-MGV” skall både identifieras och rapporteras. I en redovisning av resultat för
genomgångna anläggningar som presenterats för perioden 2018–2020 har följande
konstaterats:
Resultat
• Bristande flödesmätning i ca 30 % av fallen (60 ARV)
• Bristande provtagning i ca 50 % av fallen (105 ARV)
Flödesmätning
Nå vad bestod bristerna i när det gäller flödesmätning?
• Avsaknad av rutiner
• Mätare saknades
• Felplacerade mätare
Provtagning
Nå vad bestod bristerna i när det gäller provtagning?
• Bristande dokumentation
• Ej rengjord utrustning
• Inkorrekt förvaring vid transport
• Bristande hantering av provtagningsschema
• Ej flödesproportionerlig provtagning
• Bristande kylning
• Saknar relevant kunskap
Sammanfattande frågor:
1. Vad skall ”Max-GVB” användas till?
2. Den föreslagna metoden att bedöma antalet anslutna personer, ofta feltolkade som
PE, innebär i långa stycken att man snarast ger upp mätningar av föroreningar som en
grundläggande kunskapskälla.
3. Det vore värt att noga överväga om inte fosfor långt bättre beskriver belastningssituationen.
Kommentar: Varför återger jag denna berättelse:
1. Trots vissa förklarande instruktioner från NV, visar som jag ser detta ett
typexempel på att välja ett krav inom en ”EU-koncensusram” och därmed något
som passar politiskt, men knappast till en verklig båtnad för vår vattenmiljö!
2. Det är minst sagt märkligt att Sverige efter mer än 50 års aktivt vattenvårdsarbete
inom kommunal avloppsvattenrening fortfarande uppvisar så omfattande
brister i tillsyn och kontroll som sammanfattats av Naturvårdsverket!
3. En synnerligen allvarlig fråga dyker upp: Tänk om detta perspektiv gäller även
för andra långt mer komplexa tillstånd, såsom klimatet?!
Att lita till modeller
En snarast klassisk nödvändighet för att kunna bygga ett hus – eller i stort sett vad som helst
med mer komplicerade delar är goda kunskaper i ett flertal tillämpade naturvetenskaper. Detta
brukar baseras på olika beräkningsmodeller. Allt som oftast ingår ett antal så kallade ”Default
values”, alltså förvalda värden. Något förenklat: Ju mer komplicerad konstruktion, desto fler
förvalda värden. Nå hur kan en beräkningsmodell utvärderas: Jo, via empiri! Alltså via relevanta
mätningar och utvärderingar, eller med hjälp av verifierade erfarenhetsvärden.
Men en blid tilltro till svar från modeller kan ibland bli tokig! Då krävs en Mats i Himlaspelet
som ställer frågan ”Är det riktigt säkert?” Så låt mig berätta en historia ur verkligheten! För
knappt två decennier sedan hade vi ett uppdrag för staden Rostov on Don. Uppdraget avsåg
en förbättring av den befintliga reningsanläggningen för staden.
I arbetet ingick bland annat att förbättra fosforreduktionen vid anläggningen. Gott och väl, som
beskrivet ovan hade vi med oss en synnerligen omfattande erfarenhet av ”hur man gör”. Mer
än 1 500 svenska anläggningar hade vid det laget genomfört mycket framgångsrik
fosforrening. Nu ville beställaren gärna se designen vidimerad med en teoretisk modell. Sagt
och gjort! En inköpt beräkningsmodell, ”sprillans ny” anlitades. Vår mycket smarte kollega –
väl kunnig i modellering – tog sig an det hela. Han rapporterade: ”Modellen säger att det blir
sämre efter våra föreslagna förbättringar!” Jaha, så våra anläggningar med motsvarande
processer ”fungerar inte??” Nu var denne kollega en tänkande August, och han genomförde
en kritisk granskning av modellen. Han kunde snabbt rapportera, att modellen inte tog hänsyn
till de processbetingelser vi använde. Han var tvungen att antingen modifiera modellen, eller
kontrollera en konkurrerande modell! Jodå, efter en kritisk granskning kunde vi konstatera likt
den kloke orienteraren: ”Följ terrängen, inte kartan!”
Konklusioner:
Tre komponenter bör vara ledstjärnor: Nyfikenhet, Noggrannhet i analysen av fakta och en
Kritisk hållning till så kallade övertalningsargument från konsensuskrävande beslutshavare
(Förliten eder inte på falska profeter (modeller)!
Låt mig sluta med några kloka män som förtjänar att alltjämt lyssna till.
• Tidigare nämnd är H. S. Nyberg, se föregående avsnitt om vad som är gott
vetenskapligt arbete.
• Professorn i fysik i Cambridge, Figur 1 C. P. Snow, som varnade för bristen
på den nödvändiga förståelsen mellan de två kulturerna, ”The Two Cultures”
(1959).
Figur 1 C. P. Snow, professor i fysik vid Cambridge universitet
• Franciskanermunken från 1300-talet, Figur 2 William av Ockham, en känd
empirist, som så småningom fick tillägget: ”Williams rakkniv”. En företrädare
av den stränga empirismen.
Figur 2 William av Ockham, känd franciskanermunk och filosof från 14e
århundradet.
• Professorn i fysik och nobelpristagare 1978, Figur 3 Pjotr Kapitsa, som fick
frågan om vad som är den största miljöföroreningen i samtalet ”Snillen
spekulerar”. Han svarade: ”I think it is the brain pollution!”
Figur 3. Pjotr Kapitsa, rysk professor i fysik och nobelpristagare 1978. Vid det årliga ”snillen spekulerar” 1978 ställde Bengt Feldreich frågan vad är enligt er den allvarligaste miljöfrågan? De övriga snillena hade olika fysiska förslag. Men Pjotr sade ”I think it is the brain pollution” – det vill säga en kraftig överbelastning med information av de nya studenterna varje år vid hans universitet i Moskva.
Tack Stig.
Ditt exempel med % reduktionskrav påminner en del om Sveriges dilemma när det gäller reduktion av CO2 utsläpp.
Vi gjorde en omställning mellan 1970 och 1990.
I EU sammanhang räknas detta inte in eftersom det är nivån 1990 som de utgår ifrån.
Då hade vi redan tagit bort 50%.
Då är det svårare att reducera ytterligare i samma takt som de som varit långsammare.
En erfarenhet från mätsvårigheter fick jag igår.
I SVT Hallands chatt med meteorologen Nils Holmgren ställde jag en klimatfråga:
”Vi har fått varmare väder och mer soltimmar.
Varför har antalet soltimmar ökat med 20% på 40 år och hur påverkar detta temperaturen?”
Svaret blev förvånat men nyfiket :
”Det var verkligen en intressant fråga. Vill du maila mig på nils.holmqvist@svt.se eller skriva här i chatten var du fått informationen om att soltimmarna ökat med 20% på 40 år?
Anledningen till att jag frågar är att jag tänker att det är så få mätstationer att det kan vara svårt att dra några säkra slutsatser. Men det går säkert via satellit och en finurlig kod som kan mäta molnens utbredning. Det är ingen parameter man brukar tala om klimatsammanhang och det är intressant. Mvh Nils ”
Kanske onödigt att visa denna i detta sällskap 😉
https://www.smhi.se/polopoly_fs/1.158487.1584112368!/image/allsack_1983-lastyear.jpg_gen/derivatives/Original_1256px/image/allsack_1983-lastyear.jpg
Tack Stig för ett intressant inlägg.
Jag har själv dunkat huvudet med eu normer. Med för mycket byrokrati och verklighetsfrånvända skrivbordsnissar har jag avstått från projekt inom reningsbranchen.
Vi har inte samma förutättningar från norr till söder inom eu så det finns naturligsvis aldrig möjlighet till en och samma formel för alla. Speciellt inom miljö, byggnad, biologi och klimatet.
#2 Borde inte 20% märkas med ännu högre temp? Å andra sidan så värmer moln vinterhalvåret här i norr. Tar det ut varandra?
Problemet med världen är att de kloka är så osäkra och de okloka så säkra på sin sak att de okloka tar täten.
#3 johannes
Moln värmer inte men de minskar kylan/utstrålningen 🙂
Lennart Svanberg #4
du är väl visserligen inte den första som formulerat denna sanning, men det är verkligen en sanning som knappast kan upprepas för ofta — tack
#4
Vill också påminna om en av Rochefoucaulds aforismer:
”Utbildning kan göra den okunnige kunnig men inte den dumme klok”
#5
”Moln värmer inte men de minskar kylan/utstrålningen”
Och även värmen/instrålningen. Moln har både undersida och översida.
#8
Molnens inverkan kan vara både värmande och kylande.
Följer denna:http://ocean.dmi.dk/arctic/meant80n.php
Sommarsituationen är väldigt stabil tack vare / på grund av molnen/dimman.
Men på sidan ser jag att det jag följer är en modellberäkning
http://ocean.dmi.dk/arctic/documentation/arctic_mean_temp_data_explanation_newest.pdf
Kanske rimligt men man blir lite besviken.
Varför gjorde du inte så Stig?
Vi har inga mätningar men vi kan anta följande…
Så fick jag en dagvattenreningsanläggning utvärderad av mittuniversitetet.
Vi antar att belastningen är..
Då ger detta XX % rening 😉
# 9 Tack Lasse, jag blev dock inte riktigt klok på den bifogade kommentaren, eftersom kurvorna saknades!
När det gäller Din dagvattenreningsanläggning kan jag bara gissa, att det kan föreligga ett antal problem om jämförbarhet och analysosäkerhet, Det är i vart fall mina erfarenheter av redovisade dagvattenreningssvystem, där man ofta nog dragit långt gående slutsatser utan att ha haft klart för sig retention, uppehållstider, flödesvariationer eller, ännu mindre hur olika tungmetaller föreligger – som löst jon, eller som bundet i slampartiklar. Men eftersom jag inte har grunddata blir det ovanstående gissningar!
Salve
#5 tty
Instrålningen under vinterhalvåret här i norr är väl ganska liten under den korta dagen och mycket liten under den långa natten. Så det är utstrålningen som styr nattemperaturen.
Följande lapp var under många år uppsatt vid ingången till föreläsningssalen på en institution.
” Bondens råd till sina söner, som skulle börja på Universitetet: Lär er inte för mycket pöjkar, I får bare mer å göre”
Min reflexion: Det beror ju vad man lär sig och hur man använder sin kunskap.
#11
Ja, så vintertid på höga breddgrader är moln säkerligen netto uppvärmande. Sommartid är det mera oklart, och i tropikerna är de säkerligen netto kylande.
#13 tty
Var det inte en något förhastad slutsats?
I Sahara är utstrålningen om natten så stor att öknen är en kallsänka (?).
Där tycks moln vara värmande.
#14
Så uppfattar inte jag det. Moln på natten i öknen bromsar utstrålningen, och saktar ner avkylningen. Värmen strålar in på dagen från solen.
Är det moln på dagen så reflekteras en del av solljuset tillbaka ut i rymden. Det gör det även när det är disigt. Jag har haft solfångare för varmvatten i drygt 40 år. Soliga dagar men med dis i luften har mycket sämre effekt.
Ett annat exempel på hur mätningar kan förfalskas.
https://wattsupwiththat.com/2021/12/09/__trashed-10/
Vad jag förstår så avslöjades hur Nederländska KNMI homogeniserade data på ett tendentiöst sätt.
This homogenization – introduced in 2016 – had the result of removing a lot of tropical days (days with T > 30 degrees Celsius) and heatwaves in the period 1901-1950.
Cool the past and make the present look hotter.
Tack Stig för att du håller fram mätningarnas betydelse för att förstå vår omvärld. Idag är det tyvärr för många som litar på simuleringar utan kontrollmätningar.
Under min yrkesbana med forskning och produktutveckling inom pålslagning, bergborrning och drivlinor för lastbilar har jag haft ett mantra:
”Räkna, mäta och prova”
När beräkningar, mätningar och praktiska prov ger samstämmiga resultat har vi kunskap som vilar på en stabil trefot. Att gå före med någon av delarna gör bara att trefoten välter.
Din beskrivning av mätningar i vatten och avlopp ger mig positiva minnen då jag en gång köpte ett datainsamlingssystem för vattenverk. Vi provade lager för oljeborrkronor och ville se vad som hände med vridmoment, temperatur etc. innan haveriet skedde.
Insamlingssystemet samlade data varje sekund i tio minuter, minutmedelvärden i en timme och timmedelvärden i 100 timmar. Haveri ledde till frysning av värdena.
Utvärderingen blev mycket enkel jämfört med att följa utskrifter på metervis av papper med pennskrivare.
Tekniken har förbättrats sedan 1980, men knappast utövarna. När jag beställde mätningar av en lastbils uppfattning om dess vikt utifrån acceleration och tryck i fjädringens luftbälgar fick jag data insamlat 10 gånger per sekund under ett år.
”Det går inte att se skogen för alla träd”
#15 Sören.
”Moln på natten i öknen bromsar”
När såg du sådana moln senast?
Vad jag menar är att vi även måste beakta molnens förekomst, plats och tid på dygnet för att kunna dra slutsatser.
#14,15
Rent allmänt är moln kylande på dagen och värmande på natten.
Och att utstrålningen i öknar är stor nattetid är jag väl medveten om. Jag har skrapat is på morgonen i den australiska öknen. Där luften är torr är växthuseffekten svag.
#15 och #18.
Det är till dels vad Stig Morlings artikel handlar om.
Mäter du molnhalten klockan 7 varje morgon i öknen har du ingen aning om varken dygns eller månadsmedelvärde och kan inte dra några som helst slutsatser.
#2
👍🏻💪
Men det blir liiite problem när klåfingrar pillar runt i äldre mätresultat för att bevisa något som helst gagnar egna plånböcker än reala fakta. Lysenko-doktrinen verkar fått ett rejält nappa-tag om nuvarande vetenskapare! Ett vet jag, denna reduktion av ren vetenskap kommer att kunna sluta i ren katastrof för västvärlden till förmån för En Stor Stat i öst. Kul för oss så länge det varade, nu har Xi bollen…
Har alltid velat skaffa ett eldstål av någon outgrundlig anledning, men nu inser jag att det kan vara en bra investering, svårt dock att hitta.
Finns det ens mätningar längre eller är det bara modeller kvar?
DMI ändrade sina ”mätningar” av havsisen, den var väl för tjock och växte för mycket.
Det är en skam att se hur de försöker dölja att temperaturen sjunker.
Men man kan väl inget annat förvänta sig av aktivister som Ruth.
Här är deras ”förklaring”
”Many have asked us about the changes in sea ice thickness. We have a new version of our operational sea ice model HYCOM-CICE with higher resolution and improvements wrt salinity, thermodynamics, freshwater discharge and meltponds. Pls read disclaimer on the Polar Portal homepage!”
En annan, #22,
https://friluftskoll.se/tandstal-bast-i-test/
#23
Det enda ställe där det finns uppgifter om havsisens tjocklek byggda på faktiska mätningar är här:
http://www.cpom.ucl.ac.uk/csopr/seaice.php
Den är baserad på radarmätningar från satellit (Cryosat), men eftersom isnivåmätningar av någon anledning inte har samma magiska precision som havsnivåmätningar är osäkerheten rätt stor, typ en halv meter. Dessutom går det inte att mäta fast is utan vakar, och inte is med smältvattenpölar på.
Detta beror på att man beräknar istjockleken från hur mycket högre isen är än vattennivån i närbelägna vakar. Finns det inga vakar, som på fast is, går det inte att mäta. Och sommartid går det inte att skilja vakar och smältvattenpölar på isen.
Torbjörn #23,
När man byter mätmetod så bör man börja en ny kurva, eller göra om alla gamla mätresultat (om man kan det). Det är ju förändringarna som är intressanta år från år, inte de absoluta måtten. Har de gjort det?
#26 Ingemar
Om jag förstått det rätt har de ändrat 2020 och 2021
Här kan du läsa mer om ändringen
http://polarportal.dk/en/sea-ice-and-icebergs/sea-ice-thickness-and-volume/
Mätmetoder byts regelbundet av de flesta, men det är sällan de blir till det bättre.
Många modeller kan inte ens få till historiska data (även bara något år tillbaka) när de gör nya körningar, t.ex. NOAA har detta problem där både år och månader får helt andra värden när de presenterar den senaste anamolin.
Oktober 2015 hade en anamoli på +0,98C när det presenterades och anamolin har förändrats till +1,03C när rapporten för oktober 2021 presenterades.
Det beror på den nya versionen
”PLEASE NOTE: With the May 2019 global report and data release, the National Centers for Environmental Information transitioned to an improved version of NOAA’s Global Temperature data set (NOAAGlobalTemp version 5), which includes the updated versions of its global land (GHCNm version 4.0.1) and ocean (ERSST version 5) data sets. Please note that anomalies and ranks reflect the historical record according to these updated versions. Historical months and years may differ from what was reported in previous years. Please visit our Commonly Asked Questions for additional information.”
NOAA har gjort fler uppdateringar med liknade resultat i September 2012, Maj 2015, Juli 2009 och Januari 2006 vilket resulterat i förändrade anamolier.