Molnen påverkar strålning och temperatur på jorden. Bristen på kunskap om molnen orsakar också stora osäkerheter i IPCCs prognoser om det framtida klimatet. Christer Käld gör en utmärkt sammanfattning av var forskningen står beträffande molnen. Han använder sig bl.a. av tidigare inlägg av Gabriel Oxenstierna här på Klimatupplysningen. Från https://www.klimatvett.fi/post/ipcc-s-klimatmodeller-ignorerar-molnens-inverkan /Ingemar Nordin
IPCC:s klimatmodeller ignorerar molnens inverkan
Vattenånga är överlägset den kraftigaste växthusgasen av alla och eftersom moln innehåller vattenånga har de definitivt en inverkan på klimatet. Faktorer som mängden av moln, var molnet befinner sig och hur molnet ser ut avgör molnets totala effekt på uppvärmningen av vårt jordklot
IPCC har valt att mer eller mindre ignorera detta eftersom deras klimatmodeller har svårt att hantera denna något komplexa del av klimatvetenskapen. De har i sina modeller UTGÅTT från att molnen har en positiv återkoppling på uppvärmningen utan att desto mera förklara det och då valt att kompensera detta med att höja deras prognos för klimatkänsligheten i stället, antagligen för att gardera sig.
Många forskare och experter har studerat molnbildningen i detalj och här kommer sammandrag av 4 experters slutsatser.
Johannes Muelmenstaedt forskare i meteorologi
Moln kan ha en större kylande effekt på planeten än vad klimatmodellerna för närvarande antyder, enligt ny forskning.
Artikeln, som publicerades i Nature Climate Change, syftar till att korrigera ett ”långvarigt” och ”oadresserat” problem inom klimatmodellering – nämligen att befintliga modeller simulerar för mycket nederbörd från moln och därför underskattar deras livslängd och kyleffekt.
Författarna har uppdaterat en befintlig klimatmodell med en mer realistisk simulering av nederbörd från ”varma” moln – de som bara innehåller vatten, snarare än en kombination av vatten och is. De finner att denna uppdatering gör ”cloud-lifetime feedback” – en process där varmare temperaturer ökar molnens livslängd – nästan tre gånger större.
Författarna konstaterar att IPCC:s senaste rapport AR6 förutspår en snabbare framtida uppvärmning än sina föregångare. Det beror till stor del på att de nya modellerna simulerar en mindre kyleffekt från moln.
På grund av detta säger Muelmenstaedt att det viktigaste att ta med sig från studien är att ”ta den extra uppvärmningen i AR6 med en nypa salt tills några av de andra kända molnproblemen också är åtgärdade i modellerna”.
I ett gästinlägg i Carbon Brief som publicerades 2018 förklarar professor Ellie Highwood – professor i klimatfysik vid meteorologiska institutionen vid University of Reading – hur moln kan påverka den globala temperaturen:
”Låga, ljusa moln har en till stor del kylande effekt eftersom de reflekterar solljus bort från jordens yta. Höga, tunna moln som består av iskristaller är mer eller mindre genomskinliga för solljus, men absorberar utgående infraröd strålning, sänder ut en liten del av den och värmer därmed upp planeten. Det som gör det hela ännu mer komplicerat är att det på de flesta ställen finns flera lager av moln samtidigt.”
I artikeln drar Highwood slutsatsen att moln har en övergripande kylande effekt på planeten. Hon beskriver också det omfattande arbete som klimatforskare har utfört för att simulera molnprocesser mer exakt, men konstaterar att moln fortfarande är ”de mest spännande och utmanande komponenterna i klimatsystemet”.
Mike Jonas forskare matematiker
Molnfeedback, om det finns någon, är negativ
Ur ABSTRAKTET
I stort sett alla klimatmodeller som IPCC hänvisar till visar en stark positiv molnåterkoppling.
Molnåterkoppling är den process genom vilken en förändrad yttemperatur påverkar molntäcket, vilket i sin tur påverkar yttemperaturen. I denna artikel analyseras alla månatliga satellitdata för havsytetemperaturer och molntäcke över haven, för hela den tillgängliga perioden juli 1986 till juni 2017, för att testa denna egenskap hos klimatmodellerna. Som väntat är trenderna för den totala perioden stigande havsytetemperaturer och minskande molntäcke.
Men analysen visar också på ett oväntat samband mellan havsytans temperatur och molntäcket: ökningar av havsytans temperatur är förknippade med ökningar – inte minskningar – av molntäcket under de närmaste månaderna. Dessutom tenderar molntäcket att fånga upp en större andel av den inkommande solstrålningen än den utgående havsstrålningen. Den oundvikliga slutsatsen är att molnåterkoppling är negativ. I vilket fall som helst kan den observerade minskningen av molntäcket över haven mellan 1986 och 2017 inte ha varit en återkoppling från stigande temperatur. Konsekvenserna för klimatmodellerna är förödande.
Gabriel Oxenstierna Fil.dr. i nationalekonomi Denna utmärkta och genomgripande serie om molnens effekt på den globala uppvärmningen och hur IPCC hanterar detta har publicerats i klimatupplysningen.se. Vi ser delar ur serien här men hänvisade länkar visar hela avsnitten.
1. Molnens strålningseffekt
Nyligen kunde vi också här på KU läsa om hur den ledande molnforskaren Björn Stevens kritiserar forskarkollegor och IPCC för att överskatta molnens feedback-effekt på uppvärmningen och därmed klimatkänsligheten (ECS).
Alla moln har en kylande effekt genom att reflektera bort, och därmed minska mängden solljus som når jordytan.
Alla moln har också en värmande effekt genom att absorbera en del av jordens infraröda strålning så att den inte strålar ut i rymden, en så kallad växthuseffekt. Även detta kan vi tydligt känna själva, exempelvis under kalla vinternätter. När moln glider in under en molnfri vinternatt dämpas kylan. Låga moln är som en varm filt, som skärmar av fönstret ut mot rymdens oändliga värmesänka. Denna effekt är ungefär 30 W/m2.
Totalt sett är kyleffekten större. Den kylande nettoeffekten är stor, globalt är det cirka -20 W/m2, enligt CERES-data (Cloud Radiative Effect, CRE). Den är dock mycket ojämnt fördelad över Jordens yta.
Vi kan också jämföra molnens nettokylande effekt på cirka 20 W/m2 med den värmande strålningseffekten (radiative forcing) av växthusgaser. Den är cirka 3 W/m2. Molnens kylande effekt är alltså 6 – 7 gånger större. Vid en fördubbling av CO2 till 560 ppm(v) kommer strålningseffekten att ligga på 3,9 W/m2, dvs. en ökning med enbart 0,9 W/m2. Storleksmässigt är vi inom felmarginalen för de långsiktiga förändringar som sker på molnsidan, se vidare nästa artikel i denna serie.
2. Molnens strålningseffekt varierar över tiden
Vi kan avslutningsvis konstatera att vi har ett antal långsiktiga trender som pågår i molnen och atmosfären. De kanske mest framträdande trenderna är en minskad global molnutbredning sedan åtminstone 1983; en minskad LW-effekt av molnen samtidigt som vi har en ökad SW-effekt; samt en ökad vattenmängd i atmosfären. Vi har också svängningar i CRE som är starkt korrelerade med ENSO-indexet, vilket i sin tur indikerar en koppling till solcykelns varierande UV-strålning.
3. Molntermostaten står orubblig på 26°
Hur förändras molnens strålningseffekt med temperaturen? Detta är en central fråga i ett klimat som kännetecknas av uppvärmning. I figuren nedan visas hur denna molneffekt (cloud radiative effect, CRE) ändras när temperaturen ökar en grad, i genomsnitt för perioden 2000–2017, enligt CERES-data.
Vi ser hur tropikerna bidrar till en kylande effekt vid en temperaturhöjning (de blå och gröna områdena).
Det verkar vara något magiskt med temperaturen 26°C i tropikerna. Både molnens strålningseffekt och molnutbredningen börjar slå om vid just denna temperatur.
Moln transporterar inkommande solenergi från de varma tropikerna till andra delar av Jorden via (djup)konvektionen och via vädersystemen. Konvektionen transporterar bort betydligt mer värme från Jordens yta än den utgående långvågsstrålningen.
4. Molnen leder över koldioxiden
Ett av de största tvisteämnena i klimatfrågan är hur stor klimatkänsligeten (Equilibrium Climate Sensitivity, ECS) för CO2 och andra växthusgaser är. Den definieras av IPCC som ’yttemperaturens känslighet för fördubblade utsläpp av CO2, inkluderande alla feedbacks’.
IPCC har genom alla 43 åren sedan Charney-rapporten varit genuint osäkra på ECS, helt enkelt därför att de inte vet. Man har särskilt stora bekymmer med att avgränsa molnens effekt. I AR6 skriver de: “clouds remain the largest contribution to overall uncertainty in climate feedbacks (high confidence).”
IPCC kommer fram till att molnen med ”hög sannolikhet” har en positiv klimateffekt, och räknar fram en ganska hög siffra på 0,42 W/m².
Detta betyder i praktiken att ju varmare det blir, desto större blir denna feedback och desto mer späs uppvärmningen på i en självförstärkande molnåterkoppling.
Denna slutsats har länge kritiserats av klimatrealister. På senare tid har även prominenta molnforskare sällat sig till kritikerna – se till exempel intervjun med Björn Stevens nyligen, där han menar att molnens klimateffekt är ”noll”. Ett varmare klimat skulle alltså enligt honom inte påverka molnens effekt.
5. Molnfeedbacken
IPCC viktar ihop molnfeedback för olika molntyper beräknad med klimatmodeller (ESM eller GCM). Man låter modellerna räkna ut återkopplingen i olika ytceller för en viss molntyp och viktar sedan ihop resultatet i global skala. Sammantaget kommer man fram till att vi har en ganska stor, positiv molnfeedback på 0,42 W/m2. Men osäkerheten är mycket stor, spannet är från 0,1 till 0,8.
Den klimatforskning som IPCC relaterar till bygger i extremt hög grad på simuleringar i datormodeller. Det är denna typ av modellbaserad beräkning som molnforskaren Björn Stevens kritiserar i sin uppmärksammade intervju.
Intervjuare: Är modellerna felaktiga? Stevens: Ja. Alltför många ’barnboksmoln’ och inte tillräckligt med riktiga moln. /…/ Modellerna med de mest extrema prognoserna har misslyckats, och förtroendet för de mindre katastrofala nivåerna av klimatkänslighet har ökat. Enligt min åsikt är molnens bidrag fortfarande överskattat. /…/ Baserat på våra senaste mätningar, samt teoretiska framsteg skulle jag idag säga att det är: noll.
Även om det råder ’IPCC-konsensus’ råder det alltså inte forskningskonsensus. Molneffekten kan vara positiv, noll, eller enligt vissa forskare till och med negativ. Storleken på molnfeedbacken har en dramatisk inverkan på klimateffekten av en fördubbling av växthusgaserna (ECS). IPCC anger i AR6 att man gissar att ECS är 3,0 och att man kalkylerar med ett ”sannolikt” intervall för ECS från 2,5 till 4,0 grader .
Men om molneffekten är noll som Stevens menar, landar vi – med IPCC:s siffror i övrigt – i stället på 2,2 grader. Detta är för övrigt samma siffra som Wijngarden och Happer kommer fram till. Även Nic Lewis har nyligen landat på samma siffra i en publicerad artikel, som utgör en genomgång och revidering av Sherwoods resultat.
6. Ett vetenskapligt grundskott mot klimatpaniken
Hur stor är klimatåterkopplingen från molnen, den så kallade molnfeedbacken? Frågan är mycket omstridd: IPCC-konsensus tror på en stor positiv feedback, men många framstående molnforskare tror att den snarare är noll, eller till och med negativ.
I november 2022 publicerades en forskningsrapport i Nature som stödjer Björn Stevens uppfattning. Omfattande fältstudier ute över Atlanten visar att molnen i de stora passadvindsbältena (30S – 30N) är betydligt mer klimatstabila än vad forskningen i form av IPCC-konsensus hittills trott. Det är en stor forskningsinsats med över 100 forskare inblandade.
Deras resultat har stora implikationer vad gäller klimatkänsligheten och vidare för klimatpolitiken och ’klimatpaniken’. Det är därför på sin plats att lyssna till dessa forskare.
De nya resultaten om passadbältsmolnen har en viktig implikation för klimatmodeller: höga värden på ECS är orimliga. Med forskarnas ord i Nature: ”Our findings refute an important line of evidence for a high climate sensitivity.”
Så här säger en av de ledande forskarna i studien, Raphaela Vogel: “Vår fältstudie medför att modeller med höga positiva feedbacks är orimliga. Den förklarar på processkala varför molnfeedbacken är svag, vilket stöder denna slutsats. Resultaten gör att en viktig länk i argumentet för en hög klimatkänslighet vederläggs.”
7. Tropiska åskväder driver den största klimatvärmemaskinen
De flesta människor är numera bekanta med olika varianter av värmemaskiner. Vi har alla kylskåp hemma, många har värmepump. Värmemaskiner bygger på att utnyttja temperaturskillnader för att flytta på värmeenergi. Vi förstår att värmeenergi i processen omvandlas till mekanisk energi och transporteras inuti dessa maskiner, samt att de har en energibärare (ett köld/värmemedium) som utför dessa omvandlingar.
Vad många kanske inte tänkt på, är att även Jordens klimat fungerar som en värmemaskin – i gigantiskt format. Atmosfären och hydrosfären samverkar i kopplade processer för att jämna ut det synnerligen ojämna inflödet av solenergi
Hadleycellen är det mest betydande exemplet på en klimatvärmemaskin.
Solens värme flödar in som starkast i de heta tropikerna varpå en del av energin omvandlas till rörelseenergi i havets strömmar och atmosfärens vindar. Värme gör att fukt avdunstar och stiger uppåt (konvektion). Den latenta värme som bundits i vattenångan frigörs när moln formas och vatten kondenseras. En del av energin strålar ut i rymden och en annan del drivs bort från ekvatorn mot subtropiska latituder. I tropopausen gör corioliskraften att vindarna böjer av österut vilket resulterar i de subtropiska jetströmmarna.
I processen fälls nederbörd ut (kondensation) och den kallare och torrare luften sjunker nedåt vid 30:e breddgraderna. Därvid komprimeras den och värms upp, men samtidigt avger den värmestrålning, vilket har en kylande effekt. Så blåser den tillbaka mot ITCZ i form av passadvindar.
En allmän klimatteori om variationer i den meridionala transporten av energi och vattenånga som huvudsaklig drivkraft i klimatförändringar håller på att utvecklas. I denna alternativa teori hamnar fokus på transport av energi, särskilt meridionalt, samt på den hydrologiska cykeln, alltså vattnets roll i klimatet på vår vattenplanet. För atmosfären gäller det särskilt vattenångan och molnens inverkan.
Denna syn på klimatet kontrasterar mot IPCC:s synsätt, som ser klimatförändringar som en följd av forcings av växthusgaser och ändrade strålningsjämvikter.
8. Styrs albedot av molnen?
Andelen solstrålning som återkastas mot rymden, det så kallade albedot, minskar över tid, se figuren. Detta betyder att mer solstrålning kommer in och värmer Jorden. Albedominskningen motsvarar en långsiktig värmande effekt som är mer än dubbelt så stor som effekten av CO2-ökningen under samma tidsperiod.
Klimatmodellerna är otillförlitliga
Hur klarar IPCC:s klimatmodeller (CMIP) av att återge hur albedot och därmed tillgänglig solstrålning styrs av molnigheten?
Svaret är att de modeller som tas fram via IPCC saknar mekanismer för att replikera symmetrin mellan halvkloten. Graden av symmetri underskattas i genomsnitt med en faktor 10 av modellerna.
Modellerna överskattar också den årliga variationen i solinstrålningen efter albedo med över 4 gånger. Modellerna saknar den centrala buffertmekanism som klimatet har i form av molnstyrning av albedot.
Modellerna klarar inte heller av att replikera ITCZ:s skiften, som reglerar energifördelningen mellan halvkloten. De modeller som undersökts genererar två kopior av ITCZ, en norr om ekvatorn och en söder därom. Detta är en empirisk omöjlighet, och visar på grundläggande konceptuella fel i modellerna.
Modellerna bygger på strålningsbalanser och är byggda för att visa på en dominerande roll för växthusgaserna. De är däremot inte bra på att hantera konvektiva flöden i klimatets värmemaskin och inte heller molnens centrala roll som pådragsventil och buffring. Dessa modellbrister är allvarliga eftersom det handlar om fundamental dynamik i klimatet.
Långsiktiga prognoser från IPCC:s klimatmodeller är kända för att vara otillförlitliga och det finns starka argument för att modellernas missriktade fokus på växthusgasernas roll gör dem olämpliga som underlag för klimatpolitiken.
Sammanfattning
-
Albedot har en mycket stor betydelse för klimatets långsiktiga utveckling. Albedots långsiktiga minskning gör att mer solstråling kommer in och värmer Jorden. Detta ger en mer än dubbelt så stor värmande effekt som ökningen av CO2.
-
Jorden har ett självreglerande och buffrat system som styr hur mycket solstrålning som släpps in. Det fungerar i huvudsak genom att molnen skärmar av och reflekterar solstrålning, vilket mäts med molnalbedot. Även utgående värmestrålning modereras kraftigt av molnen.
-
Det finns en märklig symmetri mellan halvkloten i hur mycket nettoenergi de får in från solen, trots att de är mycket olika varandra.
-
Klimatsystemet strävar efter att minimera skillnaden i energitillgång mellan NH och SH. Symmetrin upprätthålls av molnen.
-
En central mekanism som kompenserar för asymmetrin i det molnfria albedot mellan halvkloten är att den Intertropiska konvergenszonen (ITCZ) säsongsvis skiftar i nord-sydlig riktning. Detta sker på så vis att ITCZ etableras längre in på det halvklot som är för säsongen mörkare.
-
Klimatmodellerna från IPCC saknar en av de centrala buffertmekanismer som klimatet har i form av molnstyrningen av albedot.
John Clauser forskare, fysiker, nobelpristagare
Moln spelar en avgörande roll för att reglera jordens temperatur och fungerar som en ”moln-solljus-reflektivitetstermostat” som ”styr klimatet, kontrollerar jordens temperatur och stabiliserar den mycket kraftfullt och mycket dramatiskt”, hävdar Clauser.
Med två tredjedelar av jorden som oceanisk blir havet avgörande för molnbildning, sa han.
Minimala moln resulterar i ökad exponering för solljus mot havet, vilket utlöser ökad avdunstning och efterföljande molnbildning, vilket resulterar i fler moln. Tvärtom minskar rikliga moln detta solljus, vilket begränsar avdunstningshastigheter och molnbildning, vilket resulterar i färre moln, förklarar Clauser vidare.
Denna balans fungerar som en naturlig termostat för jordens temperatur.
Clauser hävdar att denna ”termostat” -mekanism har ett mycket större inflytande på jordens temperatur än effekten av CO2 eller metan. Han presenterade för Epoch Times preliminära beräkningar som tyder på att effekten av denna molnreflektivitetsmekanism kan överskugga CO2:s påverkan med mer än 100 eller till och med 200 gånger.
Alla moln, oavsett höjd eller typ, verkar ljusa vita när de ses från solens riktning, enligt Clauser. De reflekterar vanligtvis nästan 90 procent av inkommande solljus, sa han. Reflektivitetsfraktionen kallas albedo. Albedo har felaktigt hållits konstant i olika klimatmodeller, hävdar Clauser.
Han tycker att det är förbryllande hur dessa betydande variationer, allt från fem till 95 procent molntäcke, har förbisetts.
Vad kan vi då dra för slutsatser efter att ha läst dessa experters utläggningar?
IPCC behandlar frågan om molnens inverkan i klimatsystemet mycket styvmoderligt och förbiser dess stora roll i uppvärmning och kylning av jordens atmosfär.
IPCC räknar i sina modeller med en POSITIV molnåterkoppling när forskning visat på att den totala återkopplingen är noll eller till och med NEGATIV.
IPCC håller en hög klimatkänslighet som sannolik vilket motbevisas av dessa forskare/experter som menar att molnens inverkan sänker klimatkänsligheten.
IPCC:s modeller har felaktigt räknat med konstant molnalbedo vilket INTE verkliga beräkningar visar.
Christer Käld
Christer, än en gång har Du tålmodigt samlat och analyserat rapporter i klimatfrågan, denna gång IPCCs problem med molnen.
Stort Tack!
Fick dessa problem spridning i media och inte minst i klimatpolitiken borde IPCCs ständiga hot om framtida klimatkatastrofer på grund av Antropogen ökning av CO2-halten omedelbart kunna avfärdas.
Den pinfärska AI-analysen av IPCCs ”lack of robust empirical support when subjected to rigorous scrutiny” är ytterligare en analys som befriar syndabocken Co2 från IPCCs anklagelser:
https://scienceofclimatechange.org/wp-content/uploads/SCC-Grok-3-Review-V5-1.pdf
Denna analys visar att naturliga processer som temperaturåterkopplingar, variationer i solstrålningen och dynamiken i oceanerna ger oss en mer logisk förklaring till observerade trender än IPCCs påståenden. Dessutom visar den det för många svårsmälta att det är temperaturen som driver en ökad CO2-halt och inte som vi blivit itutade tvärtom.
Alltså, ytterligare en rapport som kan läggas till den långa raden av molndiskussioner när det gäller att släppa CO2 fri.
Det stora och avgörande ”felet” med dessa självklara rön och fakta är att de inte kan skyllas på människan. Själva målet för och syftet med rödgrön ”klimatpolitik” är just att nagla fast människan som skyldig och nödvändig att politiskt kontrollera. Så mycket större skäl att punktera denna ballong! Vi skall inte acceptera deras problembeskrivning, terminologi eller spelregler.
Tack Christer
Läser och förundras över att vi på så svaga grunder skall förändra vårt samhälle
Läser också med en viss förnöjsamhet hur en amatör, Willis E, som skickligt behandlar CERESdata och sedan länge visat att ökad instrålning ger ökad nederbörd just i ekvatorområdet, något som agerar som en thermostat.
https://wattsupwiththat.com/2009/06/14/the-thermostat-hypothesis/
Solförnekare får det allt svårare!
Funderar lite på Mike Jonas artikel: ”Cloud feedback is thus the process by which a changing surface temperature affects cloud cover, which in turn affects surface temperature”
Det finns en bra ”IPCC-godkänd” artikel om moln.
https://wires.onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/wcc.465
De skriver att moln kyler jorden (-18W/m2, dvs samma som anges i inlägget). Den positiva återkopplingen är dock inte ändrad molnmängd – de antar oförändrad.
Det som ger den positiva feed-backen är att tropopausen stiger uppåt, vilket gör att ”molntaken” på stackmoln kan komma högre upp och alltså bli kallare, vilket innebär mindre utstrålning från molntoppen.
Ökad höjd på tropopausen är alltså ”modellen” som ger positiv ”cloud feed-back”.
Min egen reflektion är att denan teori är väldig svajig, och säkert kan ifrågasättas.
Den här artikeln visar hur molnigheten över hav (främst norra halvklotet) minskat samtidigt som ytvattnets temperatur ökat. Deras slutsats är väldigt enkel – havstemperaturen har ökat därför att molnigheten har minskat (Occhams rakkniv).
https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC11671437/
Den ”traditionella” tolkning som görs i IPCC har varit att relativa fuktigheten ska vara konstant. De brukar (felaktigt) hänvisa till Clausius Clapeyrons ekvation.
Nu har man börjat backa på det och säger att relativa fuktigheten minskar över land, men vidhåller påståendet att relativa fuktigheten över hav är konstant. Må så vara, men uppenbarligen minskar molnmängden enligt artikeln.
Om denna artikel är korrekt (och att jag läser den korrekt??) så är det nog mycket som behöver tänkas om i IPCC´s värld. Det finns liksom inte utrymme för både hög påverkan från CO2 OCH hög påverkan från mindre moln över hav.
IPCC håller en hög klimatkänslighet och positiv återkoppling som sannolik för att motivera klimathotet och sin egen existens. Med fel förutsåttningar blir resultatet irrelevant.
Det av allt som jag lyckades förstå var intressant, tack!
När kommer AR7? Där bör denna nya forskning ge resultat.
Jag snubblade på följande, ”Den definieras av IPCC som ’yttemperaturens känslighet för fördubblade utsläpp av CO2, inkluderande alla feedbacks’.” Borde det inte stå ”koncentration” i stället för ”utsläpp”?
Ett litet tillägg till # 1 från co2coalition.
https://co2coalition.org/2025/02/11/underestimating-clouds-a-climate-mistake-we-cannot-afford/
Den ökande halten av CO2 kommer nog att finnas under lång tid. Då har vi en långsiktigt värmande effekt. Men den är avtagande. Enligt H & W är den av mindre betydelse jämfört med molnigheten.
Andra faktorer (stora och små) är vulkanutbrott, solens aktivitet, kosmisk strålning, havsströmma (kortare som El Nini och Nina, och längre som djuphavens). Ändå är det den relativt obetydliga CO2 som all klimatpolitik kretsar kring.
Om politikerna skulle få för sig att påverka molnigheten så famlar man i mörker. Vad påverkar den långsiktiga molnigheten globalt?
#8 Ingemar
”Ändå är det den relativt obetydliga CO2 som all klimatpolitik kretsar kring.”
Inte så konstigt då det är den enda parametern som går att enkelt beskatta, det spelar alltså väldigt liten roll för politikerna om CO2 har noll påverkan på jordens klimat, det är en oviktig parameter och kommer aldrig att tillåtas försvinna som huvudmisstänkt då det skulle innebära stora förluster av skatteintäkter.
Klimatet och koldioxiden är politik idag och inte naturvetenskap.
Vi kan argumentera, och bevisa koldioxidens oviktiga roll för politikerna hur mycket som helst men så länge man kan beskatta och folk fortfarande tror på farligheten av CO2 så kommer den att ha huvudrollen i klimatsagan.
#4 Jonas W
Tack för länkar. Ska fösöka kika på dem.
Jag tror att i det korta perspektivet så agerar moln negativ feedback på höjd temperatur. En termostat.
Men det finns också en längre trend av minskad molnighet som ökat solinstrålning till jordytan. Vad den beror på är den stora frågan????
Men att den höjt vår temperatur i hav och atmosfär är för mig självklart
Det finns bara EN fungerande klimatmodell f n. DEN RYSKA! Och den ger prognoser mycket nära verkliga utfallet.
Men som sagt den är Rysk och då spelar ingen sannhet någon roll.
Små förändringar i albedot eller en liten ökning av CO2 är bara detaljer i klimatsystemet. Men dessa detaljer förklarar inte dynamiken i väder och vind. Den enda faktor som kan orsaka dynamiken, är den ständiga variationen i inflödet av energi mot jorden från solen. Men den är inte homogen över hela jorden samtidigt på grund av en roterande jord som härav bara kan vara belyst till hälften samtidigt. Bortfall av energi på grund av rotationen är en källa till dynamik och andra är solens egen variabilitet i elektromagnetiskt flöde, solvindens variation i flödet av plasma, etc. Denna variation är ständigt närvarande från sekunder till år och decennier framåt.
”De modeller som undersökts genererar två kopior av ITCZ, en norr om ekvatorn och en söder därom. Detta är en empirisk omöjlighet, och visar på grundläggande konceptuella fel i modellerna.”
Detta är inte helt sant. Under norra halvklotets vår finns det faktiskt en svag andra ITCZ söder om Ekvatorn i östra Stilla Havet:
https://gpm.nasa.gov/sites/default/files/imce/all_years.3B43.color_.annotated.gif
Klimatmodellerna gör den dock alldeles för kraftig, ofta starkare än den ”riktiga” ITCZ och låter den ligga kvar hela året.
#11
Reflekterade över att även japanska modeller brukar vara närmare verkligheten. Kort chatt med ChatGPT gav följande:
”Sammanfattning:
• Ryska modeller är mest konservativa – visar stabilt klimat, låg klimatkänslighet och ganska försiktiga framtidsscenarier.
• Japanska modeller ligger någonstans i mitten – de är tekniskt avancerade och simulerar ENSO och havstrender väldigt bra, men kan visa något kraftigare framtida uppvärmning.
• Europeiska modeller tenderar att vara mer aggressiva – de ger högre klimatkänslighet och ofta kraftigare framtida extremväder och regionala förändringar.”
Det kan väl konstateras att skillnaderna väl sammanfattar tonläget i den klimatpolitiska debatten i åtminstone Europa. Ju värre framtidsscenario i modellen, desto bättre är den!
Rossmore, ja och det är ju så att byråkraterna i Bryssel är de som vinner på alarmismen och givetvis är det pengar och makt man är ute efter med sitt CO2 ljugande i EU! Det hela rör sig om en kamp om ett mer centralistiskt EU och är huvudorsaken till EU-byråkraternas aggressiva beteende inte bara när det gäller klimatet utan även på andra områden där konfrontation är viktigare än medborgarnas väl och ve!
Pågår det försök med geoengineering?
https://www.youtube.com/watch?v=h4vxsLwEMhM
Dimming the sun!
Skrämmande och okunnigt!
Jag tror inte solen över England är ett problem.
#12 Björn-Du har alltid solen i fokus vilket är bra. Har du någon uppfattning om vad som sker med strålningen vid polskifte som nu sker?
Ann Ih,
”Dessutom visar den det för många svårsmälta att det är temperaturen som driver en ökad CO2-halt och inte som vi blivit itutade tvärtom.”
Innebär detta att netto transporteras koldioxid från haven till atmosfären?
” Vi kan också jämföra molnens nettokylande effekt på cirka 20 W/m2 med den värmande strålningseffekten (radiative forcing) av växthusgaser. Den är cirka 3 W/m2.”
Detta stämmer inte. Den värmande strålningseffekten av växthusgaser är ca 333 W/m2 enligt den figur som diskuterades i en annan tråd för inte så länge sedan.
#1 Ann
Du fortsätter att referera till Grok3-artikeln trots att den har blivit sågad flera gånger här i forumet. Artikeln är rena skräpet. Du har aldrig bemödat dig att bemöta kritiken mot artikeln utan agerar bara som att kritiken inte finns, varför?
# 19 Kent om du verkligen vore intresserad av en nyanserad givande debatt kring Grok-3 artikeln skulle du kunna gå in på klimarealistene.no.
Dina ”skräpkommentarer” för inte utvecklingen vidare.
#20 Ann
Har du ens läst diskussionen där? Artikeln sågas där också..
# 18 Kent
”Detta stämmer inte. Den värmande strålningseffekten av växthusgaser är ca 333 W/m2 enligt den figur som diskuterades i en annan tråd för inte så länge sedan.”
Läs Lennart Bengtssons inlägg på denna blogg enligt länk nedan och återkom sedan med hur du förhåller dig till Lennarts uppgifter
https://klimatupplysningen.se/vaxthuseffekt-och-globala-stralningsfloden/
# 19 Kent Ann lh spelar i elitserien. Du spelar i division 6. När du skriver ”artikeln är rena skräpet” så står du för en klockren projektion.
#9 Uffe m fl
Det vore intressant att se en siffra på hur mycket pengar som är skatter på koldioxid inom EU. D v s om koldioxid mot förmodan skulle ”förklaras oskyldig” till temperaturförändring, hur mycket skatteintäkter försvinner då. Allt skulle inte behöva ersättas av andra skatter men antagligen en stor del.
Ett betydande antal personer skulle också bli av med sina arbetsuppgifter. Förmodligen svårt att summera antalet.
#22 wmjamae
Ja, LB anger växthuseffekten till 157 W/m2 vilket är en mer rättvisande siffra än den jag pekade på. Fortfarande dramatiskt mer än de 3 W/m2 som Käld anger i inlägget.
#18, 22. Vinkelrätt mot Solen värms den yttersta atmosfären med ca 1.360 W per kvm. I nattskugga värms den med 0 W/kvm. Hur mycket solvärme som når jordytans land och särskilt hav begränsas av moln och stoft i atmosfären, mörka dygns- och årstider samt minskande solvinkel mot polerna.
Enligt Lennart Bengtsson skulle ett globalt medelvärde vara 242,8 W/kvm. Men värmen kommer nedifrån från uppifrån värmd jordyta. Varm luft stiger. Kall luft ovanför kan inte värma varm luft nedanför. Det ger knappast spelrum för några stor<a eller plötsliga ändringar.
Satt på altan nyss och njöt av värmen. Det är väl bara Kent som inte njuter av värme. 12 grader just nu i Luleå. Men så försvann solen bakom moln. Då fick jag ta på mig jackan. Det är väl ingenting nytt att det blir kallare när solen försvinner bakom molnen.
OT men intressant iakttagelse
När Anders Borg tog över efter Göran Persson släppte de låsningar som tidigare fått LKAB att trots försämrade förutsättningar envisas med jättesatsningen på grönt stål, så att gruvjätten nu börjat backa ut från projektet. Det menar nationalekonomen David Sundén i andra delen av Bulletins stora intervju, där han även pekar på de stora problem den aspirerande stålproducenten Stegra står inför. Ett grundproblem är att Stegra, liksom tidigare Northvolt, inte är börsnoterat och därför inte granskas externt. ”Det är det jag har gjort. Jag har satt mig ned och räknat och visat på att det inte verkar hålla, på samma sätt som vilken aktieanalytiker som helst” säger Sundén bland annat.
https://bulletin.nu/sa-backar-statliga-gruvjatten-fran-det-grona-stalet
#25 Kent
Jag tror du blandar ihop vad växthuseffekt är med forcing från s.k. växthusgaser. Den totala forcing från växthusgaser är 3,4 W/m2 enl. NOAA. Av detta står CO2 för ca. 2,2 W/m2. Den senare har ökat med 1,0 W/m2 sedan 1979 alltså under en period av > 40 år.
Detta är således en väldigt liten del av den totala växthuseffekten och ”bara” 20% av ökningen på 5 W/m2 under >40 år.
#17
”Innebär detta att netto transporteras koldioxid från haven till atmosfären?”
När klimatet blir varmare, ja, när det blir kallare tvärtom. Det är i stort sett detta som står för hela förändringen av koldioxidhalt mellan istider och mellanistider. Det är också därför som koldioxidhalten släpar efter klimatförändringar p g a havets termiska tröghet.
Notera att havet rymmer ca 50 gånger mer CO2 än atmosfären. Rätt små förändringar i havet får därför kraftigt genomslag i atmosfären.
I praktiken så både absorberar och avger havet alltid koldioxid, men i olika områden och i varierande mängder.
#29
Detta är alltså den TILLKOMMANDE forcingen, inte den totala.
Den tillkommande forcingen blir blygsam p g a att växthuseffekten är mättad i större delen av CO2-bandet. I de centrala delarna är förändringen t o m negativ eftersom utstrålningshöjden hamnar ovanför tropopausen.
Enligt Rapport ska man nu satsa stort på att försöka minska kornas och fårens metanutsläpp.
#32. Ren idioti. Naturen som naturens fiende. Allt Jordens växt- och djurliv andas och förbränner sin näring. Vi måste få ett slut på denna idioti! Vi betalar via skatten lön för en massa idioter som sitter och räknar på saker som kan räknas för att de kan räknas. Finn dem och rök ut dem! Och särskilt dem som givit dem deras uppdrag!
#32 Sören G
”Kor och får är inte klimatets fiender. De har betat våra marker i tusentals år — långt innan dagens alarmister började mäta molekyler i atmosfären och kalla varje förändring för en katastrof.
Vill vi ha en seriös, rationell klimatpolitik måste vi sluta attackera jordbruket med överdrifter och symbolpolitik.
Faktabaserade åtgärder, ja — panik och dogmatism, nej tack.”
/AI
I dag fick jah Röda Korsets tidning. På första sidan läser jag ”KAMPEN MOT KLIMATET ——människor ska kunna stå emot när klimarförändringarna gör jorden allt varmare.”
Jag anser att solen styr klimatet, koldioxiden som man larmar om saktar avkyningen så att nätterna blir mindre kalla. I övrigt har vi en termostat vid ekvatorn som gör att havsvattnet ligger runt 28 C. Ökar solstrålningen så blir det inte varmare vid ekvatorn men värmen fördelar sig mer jämt mot högre latituder. Högre latituder värms dubblet så snabbt hör vi, Of Course! So what?
IPCC har inte bara problem med moln utan också verkligheten men klimatalarmism ingår sedan gammalt i deras politiska uppdrag. Nu har fulmedia dragit igång en kampanj mot kor, får, grisar och hundar som anses vara miljöbovar? Frågan är om direktiven uppifrån snart kommer att inbegripa 8.2 miljarder människor som i så fall måste anses vara större miljöbovar är alla kor, får, hundar och grisar tillsammans? Hur mycket metan fiser och rapar alla jordens människor ut i jämförelse med korna?
#36 Benny
Människor är inte klimatets fiender. De har levt på våra marker i tusentals år — långt innan dagens alarmister började mäta molekyler i atmosfären och kalla varje förändring för en katastrof.
Vill vi ha en seriös, rationell klimatpolitik måste vi sluta attackera människan med överdrifter och symbolpolitik.
Faktabaserade åtgärder, ja — panik och dogmatism, nej tack.
Rossmore, förstår inte ditt inlägg? Jag påtalade att nu pågår en kampanj mot kreaturhållning och husdjur från medias sida och då kan man undra hur mycket av s k växthusgaser de släpper ut i förhållande till 8.2 miljarder människor? En högst relevant fråga alltså!
#37 Benny
Det var du som frågade: ”Hur mycket metan fiser och rapar alla jordens människor ut i jämförelse med korna?”
Mitt inlägg indikerar bara att varken kor, får eller människorna rapar eller fiser ut något som styr klimatet. Se även mitt inlägg #34.
Jag tror att vi är eniga i sak.
#36 Benny
” Hur mycket metan fiser och rapar alla jordens människor ut i jämförelse med korna?”
Ingenting, nästan. Människor står enligt uppgift för 0,5 Mton metan per år i ”vädersläpp”, medan tamboskap står för 120 Mton..
#37 Rossmore
” Människor är inte klimatets fiender. De har levt på våra marker i tusentals år — långt innan dagens alarmister började mäta molekyler i atmosfären och kalla varje förändring för en katastrof.”
Märkligt resonemang. Människor bränner ju fossilt kol sedan ett par hundra år, och i en allt snabbare takt varje år. Skulle fysikens lagar upphöra för att människor har befolkat Jorden i tusentals år?
# 40 Kent Det gäller att satsa på kor som släpper ut lite metan. I förlängningen gäller det väl också att satsa på människor som andas ut lite koldioxid. Den meningslösa och enormt dyra jakten på koldioxid blir bara värre och värre. Du Kent verkar vara en otroligt energisk koldioxidjägare.
Här är ett färskt inlägg från Jennifer Marohasy:
”[The] oceans have a massive carbon flux with the atmosphere, of some 90 GtC/year as carbon, and this is not counting the actual ocean store of carbon that is some 40,000 Gt. All this dwarfs’ human contributions perhaps 10 GtC/year. And so a mere 2% increase in natural ocean outgassing, driven by warming and pH-lowering calcification, could add ~2 GtC/year to the atmosphere—matching the Keeling Curve’s annual rise at Mauna Loa—without human input. The ocean isn’t a passive sink; it’s a dynamic player, responding to temperature shifts not human emissions! That is my hypothesis … ”
Keeping You in the Loop: https://mailchi.mp/jennifermarohasy.com/cutting-through-muddled-thinking-on-co?e=c3f64509db
# 43 Tack BG för att Du håller ett öga på aktuell forskning långt, långt ifrån vår lilla ankdamm. Mänsklighetens möjlighet att påverka de stora systemen ifrågasätts alltmer och jakten på CO2 blir alltmer tragikomisk.
#31 tty
Tack, det var så jag ville ha det!
Metan och koldioxid I all ära – MEN vi här I Sverige har dubbelt så hög klimatuppvärmning mot globens dryga 1 grad – och vi märker knappt av det, utan vi lyder fortsatt under normalvariationen med avseende på temperatur och våra årstider.
Att vi skulle ha rusat iväg mot några nya landtemperaturer eller fått några nya havstemperaturer – ens under dessa senaste 1000 år är helt taget ur det blå.
Vi kan således med hjälp av observationer – konstatera att människan rår inte på dom stora klimatskeendena.
Klimataktivisterna har lämnat hela våran klimathistoria och jagar nya sätt att mäta variationer I temperatur – Men det räcker att säga, vindriktning och AMOC så springer dom och gömmer sig.
Rapar och fisar försvinner ut i rymden – solinstrålningens moderna mätningar visar att uppvärmningen har sitt ursprung i den kraftigt ökade solinstrålningen – Det var något som IPCC sopade under mattan redan 2001.
”Kents” svar visar väl på hur sjuk klimatalarmismen är som ideologi och det mest otroliga är att alarmisterna själva inte inser sina tankevurpor utan bara hittar på en massa trams som de sprider kring sig! Nä, logik och fakta är inget som stör en äkta klimattaliban som ”Kent” som pruttar vidare i sitt miljösvin till elbil och låtsas vara en ”miljökämpe” fäktande för sina väderkvarnar i sin lönlösa kamp mot verkligheten! En sorts modern förvirrad variant av Don Quijote som fäktas på väderkvarnarnas sida i stället för mot dem som originalet gjorde!
På tal om jordbruk och djurhållning.
Vi har länge duperats att tro att grödor och odling är så otroligt fint och mer värt både som klimatvänligt och djurvänligt och människonyttigt – men det är där vi finner den storskaliga urotningen av djur, växter och insekter och tillhörande förgiftning av jordar, vatten och hav.
Vi behöver lära om ifall vi vill ha långsiktigt hållbara ekosystem och friska jordar, vatten och människor – där börjar det bli bråttom!
Gröna klimataktivister är lika okunniga om hållbara biologiska system som dom är gällande klimatet.
Aktivisterna saknar förmåga att tänka rationellt- så som alla rädda och fanatiska människor – våran hjärna är utformad att minska tankeförmågan när fara hotar – då är prio enbart att fly.
Att våra enorma monokulturer är bra för att föda många för stunden har skapat förutsättningar för befolkningsexplosionen – men biologisk mångfald, med betande djur och mindre utsläpp från jordbruket blir viktigt att anamma för framtida generationer.
Vi har här ett mycket stort problem med EU – som med stora insatser skapar enorma obalanser inom matförsörjningen – Allt för att dom låter klimataktivismen slå ut hållbarhetstänket och det livsviktiga sunda förnuftet.
Det som skett inom Eu:s jordbrukspolitik dom senaste åren – måste snart räknas som skrämmande enfald och ren dumhet – vi riskerar framtida generationers möjligheter att leva ett friskt och rikt liv – dom kan komma att bli enbart ” produktionsentiteter” i ett sjukt system.
Dock får vi tro att människorna någon dag, snart, vaknar och förstår vad som glider dom ur händerna.
#43 BG
Jennifer har inte koll på det här.
Havet kan inte samtidigt netto avge koldioxid och bli surare. Det funkar inte fysikaliskt.
Och #44 Ann, det där är inte forskning. Det är bara okunnigt tyckande och i bästa fall önsketänkande.
Kent, Jennifer M. skriver sympatiskt om sin hypotes om havet som en dynamisk spelare vilken svarar på temperaturförändringar och inte på mänskliga emissioner.
Du drämmer till med att hon inte har koll, okunnigt tyckande mm.
Har Du någonsin funderat över om Du som här uppträder som Co2-hypotesens blinde försvarare någonsin haft fel i någon detalj?
Din bild av havet i #49, skulle det till och med kunna vara kunna vara så att i detta enorma hav finns det utrymme för flera olika processer samtidigt.
Kent, #49,
”Havet kan inte samtidigt netto avge koldioxid och bli surare. Det funkar inte fysikaliskt.”
Jag vet inte vad du menar med ”fysikaliskt” – men kemiskt kan det mycket väl ske av två orsaker.
1) pH är temperaturberoende, en ökad temperatur ger lägre pH (egentligen så är havsvatten svagt basisk – så det är inte korrekt att säga surare. Mindre basiskt är korrekt)
2) genom inflöde av annan syra så ger Le Chateliers princip att karbonatjämvikten förskjuts mot kolsyra och vidare mot koldioxid och vatten.
Nr 50 Ann Ih
Där har du mer än rätt! Kent har visat i inlägg efter inlägg att han dels inte vet ett dugg om vare sig havet eller dess processer och att han enbart besitter den klimataktivistiska okunskapen i dessa frågor.
Precis som nu med Jennifer, hon har både kunskaper och karriär inom klimat och har även publicerat granskade arbeten.
Gällande Kents utsagor om havet och dess processer – så ger en diskussion om detta bara aktivistiska floskler.
Aktivisterna är religiöst övertygade om att havet blivit kraftigt upphettat av våra antropogena utsläpp – efter Lilla Istiden.
Själv tycker jag att Kent kan få stanna kvar i tron om det upphettade havet – hur eländigt korkad den logiken än är.
En sådan diskussion hamnar bara där den om – guds existens eller inte – hamnar.
Övertygelse är svårt att diskutera – och särskilt då den om havet, I aktivisterna ögon.
Havet är ca 3,5 grader – det räcker för vem som helst att först – sedan kommer klimattomtar och aktivister in med mätosäkerhetsvärden på +/- 0,02mm – under perioden 1993 – 2024 – Det är enbart löjeväckande.
Havet skall förstås genom dess historiska beteende och dess arters anpassning till dom olika perioderna med värme och kyla – allt det finns kvar att avläsa – men aktivisterna försöker göra en höna av en…
#49
”Havet kan inte samtidigt netto avge koldioxid och bli surare. Det funkar inte fysikaliskt.”
Varför skulle det inte kunna det? Havsvattnets pH-värde styrs framför allt av salthalten. Och koldioxid både avges och upptas hela tiden av oceanerna. Fast på olika ställen.
Salthalt:
https://salinity.oceansciences.org/images/maps/smap_RSS_SSS_monthly_2025_01_v6.0.png
pH:
https://www.esa.int/var/esa/storage/images/esa_multimedia/images/2015/01/surface_ocean_ph/15259706-1-eng-GB/Surface_ocean_pH_pillars.jpg
Korrelerar rätt bra eller hur?
Upptagning/avgivning av CO2 korrelerar sämre:
https://www.meteorologicaltechnologyinternational.com/wp-content/uploads/2019/10/Carbon_dioxide_flow_between_atmosphere_and_ocean-1200×737.jpg
#30 tty
””Innebär detta att netto transporteras koldioxid från haven till atmosfären?”
När klimatet blir varmare, ja, när det blir kallare tvärtom. Det är i stort sett detta som står för hela förändringen av koldioxidhalt mellan istider och mellanistider.”
Jag inser att detta gäller historiskt. Men på senare år då vi förbränner stora mängder fossilt kol tar ju hav/växtlighet netto upp ca hälften av den mängd kol vi släpper ut till atmosfären. Det bör väl innebära att nettotransporten är från atmosfär till hav/växtlighet. Dessutom håller ju den 40-procentiga ökningen av koldioxidens partialtryck i atmosfärens sedan 50-talet emot att koldioxiden i haven går ur lösning.
Nr 53 tty
Angående salthalten.
DET är ju högaktuellt i o m att forskar världen, på senare tid återger sin stora förvåning – över just stabiliteten I havets salthalt ” överraskande” säger dom.
Ja, dom borde nog ta en titt på just det – och fundera över havets övriga kemi – då kanske även andra funderingar över senare års mätvärden gällande pH, temperatur och alarmistiska utsagor hamnar i nytt ljus.
För salthalten Är överraskande stabil, enligt forskarna själva.