Figur från climate4you.
När vi nyligen diskuterade bombkurvan och Revelleeffekten så kom diskussionen in på en artikel av Singer, Revelle och Starr (1992), se referens nedan. Artikeln anses kontroversiell och man har ifrågasatt Revelles roll som medförfattare. Så jag blev nyfiken och läste artikeln men jag fann en sakligt skriven text som inte är särskilt uppseendeväckande. Artikeln kan knappast ens anses klimatskeptisk utan är ett resonemang om osäkerheterna inom klimatvetenskapen och den är väldigt klar i att föreslå bestämda men balanserade motåtgärder för att minska klimatriskerna.
I inledningen framhåller författarna att global uppvärmning på grund av antropogena växthusgasutsläpp är ett mycket komplicerat och kontroversiellt problem. Det är ett globalt miljöproblem på grund av koldioxidutsläppen och handlar också om utrikespolitik eftersom både problemen med uppvärmningen och motåtgärderna gäller alla världens länder.
Författarna kritiserar vissa aktivister som vill sätta press på Vita Huset:
Dessa aktivister har uttryckt besvikelse med Vita huset för att inte stödja omedelbar handling. Men bör USA ta ”ledarskap” i en hastigt genomtänkt kampanj som skulle kunna lamslå den globala ekonomin, eller skulle det vara klokare att försäkra sig först, genom vetenskaplig forskning, att problemet är både verkligt och brådskande?
Vi kan sammanfatta våra slutsatser i ett enkelt budskap: Den vetenskapliga basen för växthuseffekten är alltför osäker för att motivera drastiska åtgärder i nuläget.
Risken med att vänta med omedelbara drastiska åtgärder är enligt författarna liten eftersom man kan förvänta sig att den vetenskapliga förståelsen av problemet kommer att öka under det närmaste decenniet. Om man skall spendera biljontals dollar så kanske man föredrar, skriver författarna, att öka vår ekonomiska och tekniska motståndskraft så att vi sedan kan tillämpa särskilda åtgärder som är nödvändiga för att minska klimatförändringen eller för att anpassa sig till denna. De avslutar inledningen med:
Med det vill vi inte säga att försiktiga steg inte kan tas nu, ja, många typer av energisparande och ökad verkningsgrad är ekonomiskt meningsfulla även utan hot om växthuseffekten.
I avsnittet The Scientific Base menar författarna att de vetenskapliga grunderna för antropogen global uppvärmning omfattar en del fakta, mycket som är osäkert och ren okunskap som kräver mer observationer, bättre teorier och omfattande beräkningar. De skriver:
Närmare bestämt finns det pålitliga mätningar av ökningen av så kallade växthusgaser i jordens atmosfär, förmodligen är dessa ökningar en följd av mänsklig verksamhet. Det råder osäkerhet om styrkan i källor och sänkor för dessa gaser, dvs hur fort de tillförs atmosfären respektive avgår från denna.
De säger sedan några ord om att det finns vitt skilda uppfattningar om hur pass mycket växthusgaserna har bidragit till klimatförändringar och vad som kommer att ske i framtiden. De framhåller också att klimatmodellerna ännu inte är tillräckligt bra. Sedan skriver de:
Som en följd av detta, kan vi inte vara säkra på om nästa århundrade kommer att medföra en uppvärmning som är försumbar eller en uppvärmning som är betydande. Slutligen, även om det finns en global uppvärmning och tillhörande klimatförändringar, är det diskutabelt om konsekvenserna kommer att vara bra eller dåliga, troligen kommer en del platser på jorden att gynnas medan andra drabbas.
Växthusgaserna är ämnet för följande avsnitt, Greenhouse Gases (GHG). Där inleder författarna med en kärnfull beskrivning av växthuseffekten där de beskriver den vetenskapliga bakgrund där det faktiskt finns en solid konsensus inom klimatvetenskapen oavsett inställning till antropogen global uppvärmning.
Det har varit allmänt känt i ungefär ett sekel att förbränningen av fossila bränslen skulle öka den normala atmosfäriska halten av koldioxid (CO2), vilket orsakar en ökning av den naturliga växthuseffekten och en möjlig uppvärmning av det globala klimatet. Framsteg inom spektroskopi under förra århundradet har bevisat att CO2 och andra molekyler som består av fler än två atomer absorberar infraröd strålning och därmed hindrar sådan värmestrålnings avgång från jordytan. Faktum är att det är växthuseffekten från naturligt förekommande CO2 och vattenånga (H2O) som värmt jordytan i miljarder år, utan den naturliga växthuseffekten skulle vår jord vara en frusen planet utan liv.
Efter en genomgång av olika antropogena växthusgaser kommer författarna in på en som inte är antropogen. Det är vatten som anses ha den största växthuseffekten:
Vattenånga (H2O) visar sig vara den överlägset mest effektiva växthusgasen. Den är inte antropogen, men antas förstärka uppvärmningenseffekterna av de gaser som produceras av mänskliga aktiviteter. Vi kan inte riktigt veta om H2O har ökat i atmosfären eller om den kommer att öka i framtiden även om det är vad alla modellberäkningarna antar. I själva verket beror förutsägelser om den framtida uppvärmningen inte bara på mängden utan även på den horisontella och speciellt den vertikala fördelningen av H2O, och på om vattnet kommer att vara i atmosfären i form av en gas eller som flytande molndroppar eller som ispartiklar. De nuvarande datormodellerna är inte kompletta nog att testa dessa viktiga frågeställningar.
I avsnittet The Climate Record diskuterar författarna hur temperaturen har utvecklat sig. Jämför bilden ovan och tänk på att artikeln publicerades 1992. De frågar sig om temperaturkurvan ger en klar signal om en antropogen global uppvärmning eller inte. De finner att de som förespråkar omedelbara drastiska åtgärder pekar på en global uppvärmning av 0,5 C sedan 1880 (återigen år 1992) och rekord i global temperatur under 1980-talet och att det varmaste året varit på 1990-talet. De fortsätter:
De flesta atmosfärforskare tenderar att vara försiktiga men de påtalar det faktum att den största temperaturökningen skedde innan den stora ökningen av växthusgaskoncentrationen. Den följdes av ett kvartssekel minskning mellan 1940 och 1965 när oro uppstod om en annalkande istid! Efter en kraftig ökning under 1975-1980, har det inte funnits någon tydlig uppåtgående trend under 80-talet trots vissa mycket varma enskilda år och rekordökning av växthusgaser.
De kommer sedan in på en studie av temperaturerna som NOAA har gjort med intressanta resultat:
Kanske mest intressant är de NOAA-studier som dokumenterar en relativ ökning av nattemperaturen i USA under de senaste 60 åren, medan dagtemperaturens värde har förblivit detsamma eller har minskat. Detta är precis vad man skulle förvänta sig av en ökning av den atmosfäriska koncentrationen av växthusgaser. Men dess konsekvenser, som University of Virginias klimatolog Patrick Michaels och andra har påpekat, är godartade: En längre växtsäsong, mindre frost, ingen ökning i markens avdunstning.
Dessa temperaturobservation leder författarna till en intressant slutdiskussion:
Det är därför rimligt att säga att vi inte har sett den stora växthuseffekt, på mellan 0,7 grader och 2,5 grader C, som förväntas från de konventionella teorierna. Varför inte? Detta vetenskapliga pussel har många lösningar:
-
Uppvärmningen har ”sugits upp” av havet och kommer att visas efter en fördröjning på några decennier. Rimligt, men det finns inga bevis som stöder denna teori tills djuphavstemperaturer mäts på ett rutinmässigt sätt, vilket föreslagits av Scripps Institution oceanograf Walter Munk. Genomförbarhetstester pågår för närvarande, med hjälp av en ljudkälla på Heard Island i södra Indiska Oceanen och ett globalt nätverk av mikrofoner, men data över minst ett årtionde kommer att behövas för att ge ett svar.
-
Uppvärmningen har överskattats av de befintliga modellerna. Meteorologerna Hugh Ellsaesser (Livermore National Laboratory) och Richard Lindzen (MIT) föreslår att modellerna inte tar vederbörlig hänsyn till tropisk konvektion och därmed överskattar de förstärkande effekterna av vattenånga över denna viktiga del av världen. Andra atmosfärforskare föreslår att omfattningen av molnighet kan öka när havets temperaturer stiger och avdunstningen ökar. Moln reflekterar inkommande solstrålning, den resulterande kylningen kan kompensera mycket av växthuseffektens uppvärmning. Mest intressant har varit förslaget från brittiska forskare att sulfater från skorstenar, orsaken till surt regn, kan ha spelat en roll i att producera en ökning av ljusa stratocumulusmoln.
-
Uppvärmningen existerar som förutspått, men har dolts genom kompensation från klimatförändringar orsakade av vulkaner, solvariationer, eller andra naturliga orsaker ännu ospecificerads såsom avkylningen från en annalkande istid. (Vissa, som Robert Balling vid Arizona State University, anser att uppvärmningen före 1940 är en återhämtning från den ”lilla istiden” som rådde från 1600 till omkring 1850, om korrekt, skulle det innebära ingen nettouppvärmning alls under det senaste århundradet på grund växthusgaser)
Var och en av dessa hypoteser har sina högröstade förespråkare och motståndare i forskarvärlden, men domen kan inte falla förrän bättre data blir tillgängliga.
I avsnittet Mathematical Models konstaterar författarna att det inte finns så mycket annat än klimatmodellerna för att säga något om klimatet i framtiden.
Det finns sannerligen mycket att klaga på när det gäller förutsägelser om framtida klimat, men det finns egentligen inget alternativ till globala klimatmodeller. ”Modeller är bättre än handräkning,” hävdar Stephen Schneider National Center for Atmospheric Research (NCAR) men hur mycket bättre. Ett halvt dussin av dessa allmänna cirkulationsmodeller (GCM) körs nu mestadels i USA. Även om de använder liknande grundläggande atmosfärfysik, ger de olika resultat. Det råder allmän enighet bland dessa att det bör bli global uppvärmning, men med en effektiv växthusgasfördubbling, varierar den beräknade genomsnittliga globala ökningen mellan 1,5 grader och 4,5 grader! Dessa predikterade värden var oförändrade under många år, sedan kröp de upp och har nyligen sjunkit tillbaka till den lägre delen av intervallet. Bara under 1989 sänkte några av modellbyggarna sina prediktioner till hälften då de försökte inkludera moln och havsströmmar på ett bättre sätt.
Modellerna genomgår så kallad ”tuning” så att de ger rätt medeltemperatur och årstidsväxlingar men det är många andra saker, skriver författarna, där modellerna inte kan ge en riktig bild. Kanske modellerna idag tjugo år senare har förbättrats men ordalagen liknar de man ser i kritiken av modellerna även idag.
I avsnittet Impacts of Climate Change kommer författarna med följande intressanta tankar:
Antag vad vi betraktar som det mest sannolika utfallet: En blygsam genomsnittlig uppvärmning under nästa århundrade väl under den normala variationen från år till år och oftast på höga breddgrader och på vintern. Är det nödvändigtvis dåligt? Man bör kanske komma ihåg att för bara ett decennium sedan när klimatets avkylning var ett hotande problem, har ekonomer från National Academy of Sciences ”National Research Council beräknat en enorm nationell kostnad i samband med en sådan avkylning. Ändå viktigare kanske, den avkylning av klimatet som faktiskt erfors under Lilla istiden eller under det berömda år 1816 New England, ”året utan sommar”, orsakade stora förluster inom jordbruket och även svält.
Författarna utvecklar sedan dessa tankar för att därefter komma in på en diskussion av extremväder och en diskussion av havsnivån. Deras argument skiljer sig inte från vad som sägs idag av de klimatforskare som undviker att överdriva. Därefter summerar författarna:
Från sammanfattningen av de tillgängliga bevisen drar vi slutsatsen att även om betydande uppvärmning skulle uppstå under nästa århundrade, kan nettoeffekten för hela planeten mycket väl bli bra där vissa regioner åtnjuter förbättrat klimat medan några möter ett sämre sådant. Detta skulle vara ännu mer sant om den länge förväntade istiden skulle vara på väg.
Med tanke på osäkerheten om graden av uppvärmningen, och den ännu större osäkerheten om dess möjliga inverkan vad ska vi göra? Under den tid som ett utökat forskningsprogram minskar eller eliminerar dessa osäkerheter, kan vi börja tillämpa strategier och driva strategier som är meningsfulla även om växthuseffekten inte existerar.
De motåtgärder som författarna föreslår i avsnittet Energy Policies är ett komplett klimatpolitiskt program. Jag uppfattar att deras förslag faktiskt liknar den klimatpolitik som president Obama vill genomföra.
Spara energi genom att avskräcka slöseri lokalt. Detta kan bäst uppnås genom prissättning … Ett exempel skulle kunna vara höga toppriser på elkraft. Ännu ett exempel, lämpligt vid diskussionen av växthuseffekten, är att höja skatten på bensin …
Effektivisera energianvändningen. Energieffektivitet bör vara uppnåelig utan mycket ingripande, förutsatt att den lönar sig. En bra tumregel: Om det inte är ekonomiskt, då slösar vi nog energi i processen och det bör vi inte göra. …
Använd icke-fossila bränslen som energikällor där detta är ekonomiskt försvarbart. Kärnkraft är konkurrenskraftig nu, och i många länder billigare än elkraft från fossila bränslen, men möts ändå ofta med motstånd av miljöskäl. …
Solenergi, och andra former av förnybar energi, bör också bli mer konkurrenskraftiga när deras kostnader sjunker och priserna på fossila bränslen stiger. Solenergi begränsas inte bara av kostnaden, solenergi är både mycket varierande och mycket utspridd, det behövs en fotbollsplan med solceller för att leverera den totala energin som behövs för det genomsnittliga amerikanska hushållet. Vindkraft och biomassa är andra former av solenergi, konkurrenskraftiga i vissa tillämpningar. System för att utvinna energi från temperaturskillnader i havet har föreslagits som outtömliga källor av icke-förorenande vätgas, när vi löser de utmanande tekniska problemen.
I artikelns avslutning Conclusion varnar författarna för alltför oöverlagda åtgärder på basis av det osäkra kunskapsläget eftersom detta kan leda till negativa konsekvenser såsom att öka fattigdomen i världen utan att vara effektiva. De skriver:
Yale-ekonomen William Nordhaus, en av de få som har försökt att med nationalekonomin kvantitativt hantera växthuseffekten, har påpekade att ”… de som argumenterar för kraftfulla åtgärder för att bromsa växthuseffekten har nått sina slutsatser utan någon märkbar analys av kostnader och fördelar. . . . ”Det vore klokt att slutföra pågående och nyligen expanderad forskning så att vi vet vad vi gör innan vi agerar. ”Se dig för så att du inte hoppar i galen tunna” kan fortfarande vara ett gott råd.
I backspegeln så verkar för mig de resonemang och åsikter som författarna tar upp vettiga och balanserade.
Referens
S. Fred Singer, Roger Revelle and Chauncey Starr. What To Do about Greenhouse Warming: Look Before You Leap. Cosmos: A Journal of Emerging Issues Vol. 5, No. 2, Summer 1992
Kunskapsläget motiverar åtgärder inom ramen för vad tillväxt och utveckling tål. Tex kärnkraft, naturgas och energieffektivisering. Ser man på!
Mycket intressant artikel Pehr, inget nytt under solen.
Om vi kopplar ihop denna balanserade syn med Azar och Rohdes konklusion för något år sedan att ”hotet” är lika stort nu som för tjugo år sedan, dvs inga nya uppgifter har framkommit som förstärker eller ökar detta hot. Vad som skett det senaste året är några välgrundade artiklar/genomgångar har skruvat ner hotet.
Med andra ord så är orden från Singer etc fortfarande giltiga: Gör de åtgärder som kan motiveras av andra nyttoskäl och som minskar förbrukningen av energi.
Hoten är enbart en politisk spin på ett klimatsystem som vi fortfarande vet relativt lite om
Lbt,
Jo, det är verkligen intressant att se hur Fred Singer och Roger Revelle (jag bortser som sagt från det konstiga bråket om Revelles roll i artikeln) resonerade för tjugo år sedan. Jag uppfattar det som att de åsikter de för fram stämmer med vad du själv anser som lämpliga klimatåtgärder.
En verkligen befriande skrivning som dessutom är tjugoett år gammal. Vad hände med världen som gjorde att man så länge betett sig som totala idioter och överöst oss med helgalna och orealistiska idéer om ”vad vi måste göra” och göra väldigt fort och ogenomtänkt.
T o m Lbt borde väl nu kunna luta sig tillbaka och ta itu med sina numera totalt onödiga fobier!
Hej Lbt! Känns det bättre nu? Jag hade givetvis inte sett Ditt #1 när jag skrev #2.
Tack för denna genomgång.
Förstår inte varför denna artikel skulle vara kontroversiell? Kanske bör vi fokusera på att lyfta fram balanserade och nyanserade genomgångar som dessa i stället för att uppröras över alarmisternas klavertramp. Sluta fokusera på tokarna och hitta de balanserade!
Göra skäl för namnet skeptiker och inte ta förnekelse som ståndpunkt.
Se hur det gick för Mars!(vatten formade stenarna har det bevisats-var finns det nu?)
Hej, jag ber om ursäkt på förhand för att jag blir borta från bloggen under dagen på grunde av anslutnngsproblem. Jag återkommer i kväll.
Det är en kontroversiell artikel för alla aktivister och alarmister!
Allt mer kommer bevisen fram för att klimathotet är en politisk konstruktion och inte ett naturvetenskapligt fakutm
Ingen reagerade på Isoprenets förmåga att bilda dropkärnor till moln!
Ni som lyssnade på Jasper Kirbys senaste föredrag dör han talar om biogaser vet nu att en viktig sådan och påverkas av den kosmiska strålningen. Länken mellan GCR och bildningen av droppkärnor är alltså fastställd och sker med atmosfäresämnen IPCC inte kände till och genom en för IPCC okänd process!
Den fysiska/kemiska kopplingen som krävs, saknades i Svensmarks teori men är nu funnen. Molnen blir bevisat inte endast ”slav” under temperaturen” som är IPCCs och klimatmodellernas antagande.
Isopren är ett kolväte som släpps ut av i princip alla växter och vars funktion är att skydda sina blad och finns i enorma mängder i atmosfären och är en mycket reaktiv gas.
Jasper Kirby säger sig inte veta hur stor betydelsen för temp/moln/klimat förändringarna är och lägger sig i intervallet fråpn liten till avgörande.Isoprenet är dessutom inte den enda gasen/partikeln som påverkas utan fler ämnen har testats i Cern.
Tänk vad avundsjuka de måste vara inom klimathotsbobessen på den historiska korrelationen mellan GCR och GMT. Om politiken hade haft möjlighet att reglera GCR så skulle snabbt ”koncensus” ha nptts i frpgan. Nu sitter de där med sin obefintliga eller som bäst rejält ihåliga korrelation mellan CO2 och temp.Karma!
När det diskuterats författarskap till den där artikeln kan vara bra att jämföra med den här artikeln från året innan som Singer står som ensam författare till:
http://ossfoundation.us/projects/environment/global-warming/myths/revelle-gore-singer-lindzen/documents/Singer_article_solo.pdf
Där återfinns t ex samma citat som Pehr tar upp: ”Vi kan sammanfatta våra slutsatser i ett enkelt budskap: Den vetenskapliga basen för växthuseffekten är alltför osäker för att motivera drastiska åtgärder i nuläget.” fast då står det naturligtvis inte ”vi” utan ”jag”.
Slabadang Är detta relevant i sammanhanget? ”Chlorofluorocarbons (CFCs) are to blame for global warming since the 1970s and not carbon dioxide”
http://wattsupwiththat.com/2013/05/30/study-says-global-warming-caused-by-cfcs-not-carbon-dioxide/#more-87322
Thomas #337524
Om det är flera författare till en artikel, sedan när innebär det automatiskt att de ingående författarna inte kan återanvända formuleringar från sina tidigare alster? Tror du varje mening måste skrivas om bara av princip? Hur tror du egentligen det går till när det är flera författare? Att de sitter runt ett bord och skriver ett ord var i ordning… 😉
Ni är bara för roliga med konspirationsteorierna på alarmistsidan. Revell delade naturligtvis som undertecknare av artikeln även åsikter i de stycken han inte skrev själv. Att singer skrev huvuddelen är ju ingen hemlighet alls. Ni får allt leva med det, även om Gore-lägret blev aggresiva när Revelles åsikter inte passade den ikonbild av Revelle och hans lärljunge Gore desperat ville måla fram.
Nya bud?
http://phys.org/news/2013-05-global-chlorofluorocarbons-carbon-dioxide.html
Som jag kommenterade i en annan tråd.
Väldigt tidigt när jag började följa klimatdebatten poppade det upp sådana typer som skrev/skrek tobakslobby, köpta och falska skeptiker osv om alla dem som anförde kritik eller bara skepsis mot alarmistlägrets basunerade (osanna) sanningar.
Nu närmare ett decennium senare vet vi (tom världens Gunbos och Thomasar) att de skeptikerna hade rätt på väldigt många punkter, och helt rätt på den generella ’riktningen’ om var landet faktiskt ligger).
Tidigt när man undrade var dess konspirationsteorier kom från började aktivisterna ropa ’Fred Singer’ innan jag ens visste vem det var, och om man undrade mer så drogs denna ’Lancaster story’ upp som ngt avgörande bevis på alltings ondska och skeptikernas korrupthet.
Alltså innan vare sig Singer eller någons position i någon sakfråga ens hade omnämnts. Man behövde (ibland) inte ens fråga om dessa påstådda korrupta tobakskonspiratörer innan det ropades ’Fred Singer’ och ’Revelle’ och ’ja, så har vi Lancaster storyn’ … som något slags belägg för Al Gore versionen av klimathotet.
Helt oprovocerat, helt utan sammanhang till någon sakfråga, och då utan att jag hade en aning om Singer eller vad denne sade (hade bara hört namnet) samt Lancaster som var totalt okänd för mig.
Thomas P var en av de första som drog upp Lancaster … som ’bevis’ för ngt jag fortfarande inte begriper vad han menar. Men samma sak upp lite då och då i allmäna debatter. Senast var det Gunbo som (helt okorrelerat) drog up Lancaster som ngt slags ’sanningsvittne’ att känna till vad som försiggåt utan att ha varit inblandad eller närvarande. Och som vanligt utan minsta beröringspunkt till någon sakfråga som må ha stått i sagda Cosmos artikel.
För mig indikerar denna besatthet bara hur illa ställt det är hos de klimathotstroende, och även hur att motivet bland väldigt många där inte någonstans handlar om någon sakfråg om klimatet eller hur sådant fungerar, utan snarare om behövet att få kunna peka finger och samtidigt känna sig själv lite präktig. Eller att ’äntligen’ igen ha hittat en kamp att få ’engagera sig’ i för de mer stridslystna aktivisterna. Ja ni vet, den frågan som nu decennier senare har blivit en global mångmiljardindustri som försöjer massor av ickeproduktiva …
Men storyn är också pikant, efersom det var Al Gores behov av att framställa Revelle som ’sin mentor’ som är ursprunget till Lancasters (nog så) tragiska delaktighet i det hela. Och inte ens Gunbo törs säga ngt annat än att Al Gore nog är en falsk profet … eller var.
Förresten; Tack Pehr B för att du gjorde denna genomgång. Som du helt korrekt påpekar är det idel sansade saker som sägs/skrivs i denna artikel. Och snarare än innehållet så är det dess existens, och ffa en namn på författarlistan som har rört upp känslor/politik/aktivism till den milda grad att folk 20 år senare utkämpar bittra strider om den, många ggr utan att ens känna till innehållet i artikeln.
Den delen tycker jag är mer fascinerande (sakfrågan är ju dels inte speciellt kontroversiell, nu 20 år senare ännu mindre så, och nästan aldrig föremålet för aktivisternas iver). Men som du också sa Pehr, så är nog upprinnelsen till hela debaklet snarare en smutsig politisk kamp om att få lägga historien tillrätta, för att i efterhand kunna påstå att Revelle var en misslyckad presidentkandidats ’mentor’ och att vissa ’ansikten på gruppfotona’ därför behövde retuscheras bort. Iaf för den officiella storyn.
Men som sagt, det är klimatpolitik det handlar om, man borde inte vänta sig ngt annat … (alternativt kämpa bittert med samtliga klor och till sista blodsdroppen för att ’försvara’ storyn tills det blir rena Bagdad Bob av det hela)
Ingvar E!
Jaduuu ”Science is settlet” IPCC måste vara det mest perverterade missfoster som någonsin existerat. Klockan är fem över tolv för hela vetenskapens beskyddare att sätta klackarna i backarna pudla och skälla på RÄTT part denna gång. Politiseringen är det giftmögel som sprider sig över allt och förstör syften funktion och mening med snartg allt.
Jonas skriver:
”Senast var det Gunbo som (helt okorrelerat) drog up Lancaster som ngt slags ‘sanningsvittne’ att känna till vad som försiggåt utan att ha varit inblandad eller närvarande. Och som vanligt utan minsta beröringspunkt till någon sakfråga som må ha stått i sagda Cosmos artikel.”
Jag har inte tidigare varit insatt i alla turerna kring den här artikeln men har läst att den var författad av Singer och att Revelle inte hade varit medförfattare utan på sin höjd hade skrivit sitt namn under artikeln. När så Johan M skrev:
”När vi talar om Revelle så är ju hans sista artikel högst väsentlig.”
reagerade jag med:
”Revelle skrev inget annat än sitt namn (om ens det) under artikeln som var Fred Singers verk.”
När jag googlade på Fred Singer Roger Revelle fick jag upp flera artiklar och kommentarer om den här kontroversen, bl a en artikel av Lancaster som jag inte hade någon aning om vem det var. Jag läste Singers redogörelse liksom Revelles sekreterares och hans dotters. Caroline Revelle skrev så här:
Contrary to George Will’s ”Al Gore’s Green Guilt” Roger Revelle—our father and the ”father” of the greenhouse effect—remained deeply concerned about global warming until his death in July 1991. That same year he wrote: ”The scientific base for a greenhouse warming is too uncertain to justify drastic action at this time.”Will and other critics of Sen. Al Gore have seized these words to suggest that Revelle, who was also Gore’s professor and mentor, renounced his belief in global warming. Nothing could be further from the truth. When Revelle inveighed against ”drastic” action, he was using that adjective in its literal sense—measures that would cost trillions of dollars. Up until his death, he thought that extreme measures were premature. But he continued to recommend immediate prudent steps to mitigate and delay climatic warming. Some of those steps go well beyond anything Gore or other national politicians have yet to advocate.[15]
Walter Munks och Edward Friemans korta artikel Let Roger Revelle Speak for Himself avslutas med:
Roger’s strongly held personal conviction called fpr informed activism. a policy of research and public policy action, a view he held at the time of his death.
Det verkar som om det var George Wills artikel som tände gnistan till kontroversen men jag har tyvärr inte hittat artikeln så jag kan ha fel.
På tal om Walter Munk skrev Lennart Bengtsson nyligen i en kommentar:
”Emellertid de kanske mest kunniga klimatforskare som Ed Lorenz ( numera avliden) och Walter Munk mm håller en låg profil och avstår från att delta i den publika debatten men de påverkar den lugnt och sansat mera indirekt.”
Kan nog vara klokt att hålla sig borta från den publika debatten som numera är ett politiskt slagfält.
Gunbo
Jag har frågat dig ca fyra ggr nu, och gör det igen:
Hade du ens läst Cosmos-artikeln innan du hoppade in här och kände dig manad att heja på i kampen på Al Gores sida?
(Jag tar ditt undvikande av frågan som att du inte vill ge ett självklart och jakande svar på den)
Som du själv nu vidgår hade du heller inget intresse av själva artikeln, men verkar ha haft ett mångfalt större och närmast frenetiskt intresse av att hitta olika betygelser som (aktivistiskt) skulle kunna tolkas på ngt märkligt sätt som ’negativa’ för Singer! Jag förstår inte ritkigt hur eller varför, men du har själv proklamerat att du gärna skulle vilja misstro Singer. Och jag tror att där har vi det egentliga motivet!
Och Ja, du gjorde ett mycket långtgående påstående om Singer och Revelles (påstådda icke-) medförfattarskap. Baserat på den kanske mest konflikterade(!) inblandade där: Justin Lancaster, vilken i sin tur försökte få stöd av andra (icke-inblandade) tredjehandstyckare.
Men jag tycker gott att du skall kunna delta även om du (ärligt) redovisar att du helst av allt vill sätta din tro till dokumenterade lögnare. (Även sådana kan ju ha rätt i specifika frågor, eller hur).
Men du behöver vara medveten om att det är det du gör då. Och vara försiktig med att vilja ’fastslå’ saker som det inte finns ngt stöd för, men mycket tydligt stöd mot: Att Revelle inte skulle varit medförfattare, och delaktig. Du bör också vara medveten om varför/hur det blivit ett politiskt slagfält, och även den frågan är tämligen enkel: Al Gore ville ’ha Revelle för sig själv’ och kalla honom sin ’mentor’
Du kanske bör ha ytterligare en sak i åtanke, Gunbo:
Revelle ansågs vara en väldigt framstående och duktig forskare, respekterad i vida krestas (även utanför cirkeln). Men Fred Singer var en minst lika framstående vetenskapsman, med fantastiska och riktiga meriter och resultat.
Det lustiga uppstår när du nu vill misstro båda dem (Revelles medförattarskap och att han stod bakom innehållet i en mkt sansad artikel, och Singers göranden och icke-angivna motiv för denna artikel skall bli av)
Det är i sanning lite märkligt med vilken precision ’din tro’ alltid vill sammanfalla med värsta aktivisternas 🙂
Eller sent igår (och även tidigare), när du ville fälla omdömen om andras kunskaps brist och fadäser … Det lät riktigt illa. (Troligen var du ’påverkad’ av annat än bara förnuftsmässiga överväganden då, så vi kan ’glömma’ dumheterna du försökte med. Men tom jag blev paff över hur öppet du redovisade att du hejjar på värsta aptjattret bara dom gläfsar mot mig. Och totalt okunnig om ämnet)
Jonas,
Ditt ovanstående alster är så skruvat och lögnaktigt att jag inte gitter svara. Jag kommer att ignorera dina kommentarer i fortsättning.
Ja Gunbo … så brukar det ju låta när du har hävdat saker, trampat i klaveret och bara snurrat in dig allt värre när du försökt hålla skenet uppe.
Har du för övrigt funderat på dina egentliga motiv om varför du velat hoppa in i debatten om Revelle-Singer-Cosmos?
Som jag nyss påpekade innebär det att du nu vill djupt misstro båda: Att Revelle vetandes satte sitt namn där, och att Singer gjorde det mot Revelles vilja!
Ja, jag förstår. Det är svårt att vara aktivist numera, och lappa ihop den storyn … den läcker precis överallt.
Och du vill förstås bara hitta sanningen .. men bara inte denna!
😉
För de klimathotstroende är det förnekelse så fort det ifrågasätts att klimathotet är stort och akut och kräver snabba, drastiska och vansinnigt dyra åtgärder. Dessutom ser många av dem Revelle som en av klimathotstrons första profeter. Därför är det helt begripligt att de blir vansinniga av att Revelles namn står med på en artikel som de betecknar som en ”förnekarartikel”.
Klimatmodellerna har bara blivit en aning bättre de senaste 20 åren. Den stora skillnaden mot då är att det nu går snabbare att räkna fram synnerligen tveksamma resultat. Ett stort problem är att atmosfären är en gasblandning som kan röra sig på en mängd olika skalor, från centimeter till hundratals kilometer. Ingen modell klarar av mer än 3-4 storleksordningar, tror jag, fast det i verkligheten finns 8-9. Modellmakarna måste ersätta de småskaliga rörelsernas energitransport med parametrar. Ett annat stort problem är att modellerna räknar dåligt på moln, och det hör ihop med moln bildas på mindre skalor än modellerna klarar av. Hur de problemen ska kunna lösas begriper jag inte. Varje ny storleksordning som läggs in kräver ungefär 1000 gånger större datamängder att hantera. Verkligheten har ju ändå tre dimensioner och 10x10x10=1000. Datorerna behöver bli 1000 gånger snabbare än i dag för att modellmakarna ska kunna lägga till en storleksordning, och missar då ändå det minsta, som också är viktiga.
Klimatmodeller är dessutom någon sorts post-modernistisk verksamhet, där det anses onödigt att verifiera modellerna. Bara modellresultaten ser ut som de historiska variationerna i global medeltemperatur anses de tydligen acceptabla. Sedan spelar det visst ingen roll om ”hotspoten” i tropikerna saknas, om nederbördsmönstrena är fel och om temperaturvariationerna inte alls stämmer regionalt.
Totalt OT; men jag skall kopiera in en kommentar från en annan sajt, helt och ograverat, och utan kommentar:
Lars Karlsson31 maj 2013 10:33
Om du oroar dig för utfiskningen så kan du stödja de här organistationerna:
Världsnaturfonden.
Svenska Naturskyddsföreningen.
Greenpeace.
Lars Kamél 2013/05/31 kl. 21:27
För något eller några år sedan var det en artikel om en ny superdator i UK, som skulle möjliggöra att man i klimatsimuleringar kunde ta med fler faktorer – inte bara minska ”grid size” – men man var tydlig med att påpeka att man väntade sig mer OSÄKRA resultat, eftersom man egentligen inte vet så mycket om de olika faktorerna och deras relationer till varann. Jag skrev om det här på TCS – men kan inte hitta inlägget just nu.
Det kan ju också vara viktigt att inse i sammanhanget att dessa ”faktorer” inte är konstanta på de tidsrymder det är frågan om.
Vid vädersimuleringar å andra sidan är allt det osäkra man diskuterar i klimatförändringssammanhang konstant, och man har väl numera lyckats få ganska utmärkta prognoser, baserat på Bjerknes 100 år gamla strategi.
Vem bryr sig f.ö. om en klimatsimulering tar 1 minut eller 1 år ?
En väderprognos bör dock vara klar innan den ska gälla …
Jonas N
Lars Karlsson ja, det är en go gubbe.
Jag oroar mig för utfiskning, men av de alternativen väljer jag definitivt ”radera”
Jag anser att vi helt enkelt får acceptera att Revelle valde att stå som medförfattare på artikeln. Eftersom artikeln är så balanserad, många klimatforskare har gett uttryck för en liknande inställning, så anser jag att hans val heller inte är särskilt konstigt.
Kanske valde Revelle att göra detta för att han såg sig själv missförstådd genom att han blev alltför mycket förknippad med de som i artikeln kallas för aktivister eftersom de krävde drastiska åtgärder. Kanske Revelle upplevde att dessa aktivister överdrev klimathotet. En sådan tolkning gör artikelns innehåll fullständigt rationellt ur Revelles synpunkt.
När man funderar över detta måste man ha klart för sig att en artikel med flera författare förmodligen alltid innehåller kompromisser. Författarna har nästan aldrig identiska åsikter och det blir ett givande och tagande när man kommer överens om vad som skall stå i artikeln. Så jag ser ingenting konstigt i att man kan finna meningar i artikeln som är mera representativa för en av författarna än för de andra två.
Pehr B,
”Jag anser att vi helt enkelt får acceptera att Revelle valde att stå som medförfattare på artikeln.”
Det kan stämma men det får vi knappast veta. Revelle kanske sitter i sin himmel och skrattar åt allt ståhej kring den här artikeln.
Hans dotter, sekreterare och närmaste medarbetare kan ju ha blivit kontaktade av Al Gore och blivit ombedda att skriva sina ”affidavits” så som de skrev dem. De var kanske anhängare av Gore. Revelles dotter Caroline skrev t o m: ”Revelle, who was also Gore’s professor and mentor” så visst kan hon ha varit påverkad av Gore.
Amerikansk politik är ett träsk där kontrahenterna kan sjunka djupt, vilket parti de än tillhör.
Håller med om att artikeln är rätt balanserad och inte speciellt kontroversiell – nu – men kanske den var det då.
Det klimatistiska fikonspråkets töjbarhet är enomt!
Den här ”parlören” är liksom själva grundkpden till att de kan påstå vad fan som helst inom klimattjohejset!
http://www.ipcc.ch/pdf/supporting-material/uncertainty-guidance-note.pdf
”Medium level evidence agreement with climate models” ”Very likely in agreement with medium evidence” Vad är det här för ren rappoakalja? Subjektivitet i ätta våningar och friheten blir total att påstå precis vad som helst för allt är fritt att tolka efter eget önskemål. När de inte orkar bygga sina långa fikonspråksharanger så har de hittat ett mtcket enklare mer rationaliserande ord i form av ”in consistance with”. Visst är det smart!! Priset på morötter är också ”in consistance with” klimatmodellerna det också!! Sen kryddar de med några ”kan inte uteslutas” ”forskare gör lite olika bedömningar” ”risk för” ”Om” och de används alltid i syfte att missleda att det finns en risk små helveten bakom varje studie oavsett vad observationer säger och även vad deras egna modeller säger tex om Orkaner och tornados. Det är så pucko så man slår bara dövörat till när orden kommer upp för man förstår att om de verkligen ett köttben att visa upp så hade de inte behövt använda denna rena rappakalja.
Det här är det senaste skriket för CAGWkyrkan att ”beräkna” klimatkänsligheten.
Jag kan bara säga ett hjärtligt menat ”Lycka till!”. Det blir nog säker rätt ska ni se kära ”klimatforskare”!!
This paper describes a Bayesian methodology for prediction of multivariate probability distribution functions (PDFs) for transient regional climate change. The approach is based upon PDFs for the equilibrium response to doubled carbon dioxide, derived from a comprehensive sampling of uncertainties in modelling of surface and atmospheric processes, and constrained by multiannual mean observations of recent climate. These PDFs are sampled and scaled by global mean temperature predicted by a Simple Climate Model (SCM), in order to emulate corresponding transient responses. The sampled projections are then reweighted, based upon the likelihood that they correctly replicate observed historical changes in surface temperature, and combined to provide PDFs for 20 year averages of regional temperature and precipitation changes to the end of the twenty-first century, for the A1B emissions scenario. The PDFs also account for modelling uncertainties associated with aerosol forcing, ocean heat uptake and the terrestrial carbon cycle, sampled using SCM configurations calibrated to the response of perturbed physics ensembles generated using the Hadley Centre climate model HadCM3, and other international climate model simulations. Weighting the projections using observational metrics of recent mean climate is found to be as effective at constraining the future transient response as metrics based on historical trends. The spread in global temperature response due to modelling uncertainty in the carbon cycle feedbacks is determined to be about 65–80 % of the spread arising from uncertainties in modelling atmospheric, oceanic and aerosol processes of the climate system. Early twenty-first century aerosol forcing is found to be extremely unlikely to be less than −1.7 W m−2. Our technique provides a rigorous and formal method of combining several lines of evidence used in the previous IPCC expert assessment of the Transient Climate Response. The 10th, 50th and 90th percentiles of our observationally constrained PDF for the Transient Climate Response are 1.6, 2.0 and 2.4 °C respectively, compared with the 10–90 % range of 1.0–3.0 °C assessed by the IPCC.
Test
/TJ
Gunbo, angående ”att Revelle valde att stå som medförfattare ”. Du svarar:
”Det kan stämma men det får vi knappast veta”
Nejdå, Gunbo! Vi vet att Revelle valde att stå som medförfattare på denna artikel. Utan någon som helst tvekan. Och hade du inte klippt sönder hans dotters citat i frågan (till en inkomplett satsdel) hade där framgått följande:
”That same year he [Roger Revelle] wrote: ”The scientific base for a greenhouse warming is too uncertain to justify drastic action at this time.” Will and other critics of Sen. Al Gore have seized these words to suggest that Revelle, who was also Gore’s professor and mentor, renounced his belief in global warming”
Mina fetningar visar vad du valde att klippa in, resp nyckelfrasen i frågan som visst ‘råkade falla bort’!
Och angående: ”Hans dotter, sekreterare och närmaste medarbetare kan ju ha blivit kontaktade av Al Gore och blivit ombedda att skriva sina ”affidavits””
Två saker här: Carolyn Revelle skrev ingen ‘affidavit’ till domstolsförhandlingarna. Inte hans ‘närmaste medarbetare’ heller. Däremot gjorde en sekreterare (Christa Beran) det och om vad hon mindes dryga två år senare.
Och ja, du kan vara 100% säker på att hon inte oombett råkade(!) ha någon ‘affidavit’ liggandes i byrålådan sparad från den tiden, utan att hon blev kontaktad och ombedd att skriva en sådan. Men inte av Gores advokater, utan snarare Lancaster och dennes advokat. Du kan också vara säker på att han/de också försökte få det bästa stöd från Revelles familj och närmaste medarbetare. Och Christa Beran var nog ‘det bästa stöd’ som fanns att uppbringa för att göra en edsvuren domstolsdeposition.
Vidare:
Nu gick jag tillbaks i förra tråden, och kollade en extra gång: Även där hävdade du att Carolyn Revelle hade skrivit en affidavit (till domstolsförhandlingarna). Och att du hade läst(!) denna!? Vilket återigen är obegripligt iom att ingen sådan existerar. Nu hävdar du tom att ‘hans närmaste medarbetare’ också har skrivit sådana!?
Och Gunbo:
Behöver jag påpeka/påminna om att ‘så här’ blir det nästan varje gång man kollar någon av dina ‘stories’?
Jag har länge undrat, och undrar fortfarande: Vad är det med er klimathotstroende anhängare egentligen som gör att ni ständigt håller på så? Något måste det ju vara!
Gunbo, Revelles dotter har enligt Wikipedias artikel om Revelle uttalat sig på följande sätt. Jag har fetat de meningar där hon beskriver Revelles inställning:
Contrary to George Will’s ”Al Gore’s Green Guilt” Roger Revelle—our father and the ”father” of the greenhouse effect—remained deeply concerned about global warming until his death in July 1991. That same year he wrote: ”The scientific base for a greenhouse warming is too uncertain to justify drastic action at this time.” Will and other critics of Sen. Al Gore have seized these words to suggest that Revelle, who was also Gore’s professor and mentor, renounced his belief in global warming. Nothing could be further from the truth. When Revelle inveighed against ”drastic” action, he was using that adjective in its literal sense—measures that would cost trillions of dollars. Up until his death, he thought that extreme measures were premature. But he continued to recommend immediate prudent steps to mitigate and delay climatic warming. Some of those steps go well beyond anything Gore or other national politicians have yet to advocate.[15]
Precis de åsikter som beskrivs av de fetade meningarna återfinns i artikeln. Artikeln säger att den vetenskapliga basen är alltför osäker för att motivera drastiska åtgärder. Artikeln är tydlig med att man opponerar mot åtgärder som skulle kosta biljontals dollar (trillions of dollar). Men artikeln listar också en serie viktiga åtgärder som man borde göra som stämmer väl med den sista fetade meningen.
Så vad Revelles dotter har sagt enligt Wikipedia är ett starkt stöd för hypotesen att Revelle valde att stå som medförfattare på denna artikel.
Pehr B … det är ingen hypotes att Revelle frivilligt var medförfattare. Det var han. Singer var den som tog initiativet och drev på. Och kontroversen (efteråt) gällde egentligen andra saker. Dels en ’återpublicering’ av samma artikel i en CRC-volym, där vissa (Lancaster, Gore mfl) helst hade sluppit ge den sån prominens och jobbade för att ta bort medförfattarskap. (Vilket är vädligt märkligt .. att i efterhand vilja ta ifrån någon en publicering/merit). Den andra kontroversen gällde hur hur mycket och ffa ev motvilligt Revelle hade accepterat artikelns innehålle och i förlängningen medförfattarskap.
Där pågick en smutsig politisk kampanj för att ’minimera’ Revelles medverkan, och även att smutskasta Singer och att denne jobbat för att artikeln blev av. Tyvärr är det som vanligt allra värsta smutsiga fulspel och personanklagelser, denna gången tom mot Revelle själv (han skulle inte varit vid full vigör, blivit ’lurad’ för att han var sjuklig, egentligen inte menat det han ’gick med på’ etc). Och ett annat skäl för att försöka tvätta bort Revelles namn från mer sansad diskussion av (ett ev) klimathot var ett TV-inslag där intrycket gavs som inte stämde, där hans skepsis mot stolleåtgärder (ev medvetet) omtolkades till att han distansierade sig från ’climate change’ per se.
Nästan allt verkade handla om att ’lägga tillrätta’ den mediala och officiella bilden … och troligen också Al Gore som ville hävda att Al Gore nu ’talade för’ Revelle.
Och aktivismen som har följt under 20 år nu är bara vämjelig. OCh som konstaterats totalt ointresserad av faktiska innehållet. Som ju hedrade alla medförfattare … men kanske inte stolle aktivisteterna.
Jonas N, resten av vad Revelles dotter sade stöder också min uppfattning att Revelle verkligen var en engagerad medförattare till artikeln. Hon uttalade sig för Washington Post och texten finns här.
Global Warming: What My Father Really Said, Carolyn Revelle Hufbauer, 13 September 1992, The Washington Post.
Här följer utdrag från den fortsatta texten (som följer efter den som jag citerade į min förra kommentar) med mina fetningar. Återigen överensstämmer vad dottern säger utomordentligt bra med artikeln į Cosmos. Lägg märke till att dottern till och med anger artikeln į Cosmos som referens när hon talar om Revelles förslag om skatt på bensin.
Revelle never failed to point out that there are both established facts and remaining uncertainties about greenhouse warming.
”We’re clearly going to have a rise in temperature in the next 100 years because of … greenhouse gasses … {but} we don’t know how big it is going to be,” Revelle said in a videotaped interview with University of California at San Diego biologist Paul Saltman in December 1990. ”We can’t say whether the temperature rise will be 2 or 10 degrees.”
While avoiding the word ”catastrophe,” Revelle argued that the long-term effect of the predicted warming would be ”quite serious because of the effect on water resources. …
So in recent speeches and writings, he recommended several kinds of action, including:
Change the mix of fossil fuels to use more methane and less coal and oil. ”Combustion of methane produces about twice as much energy per gram of carbon dioxide as does the combustion of coal, and about 50 percent more than combustion of oil. It is also a clean, relatively non-polluting fuel. We need to expand greatly and to conserve the world reserves of methane, particularly those of the United States.” (American Association for the Advancement of Science, February 1990.)
Conserve energy. Revelle advocated conserving energy by using the price mechanism (the polluter pays principle) – for example, by increasing the tax on gasoline (Cosmos, 1991). In private, he often spoke of a $1.00 a gallon tax as eminently reasonable, not ”drastic.” Who was the last national politician to advocate a $1.00 gasoline tax?
Use non-fossil energy sources. In the Saltman interview, Revelle reiterated: ”I want to see us cut down on use of fossil fuels – coal, oil and natural gas – especially coal … a nasty, dangerous substance.” He advocated instead nuclear energy, which he argued has been safely generated in France because of good engineers and a single design. Again, the switch from coal to nuclear energy was, to Revelle, not a ”drastic” step. But who was the last national politician to speak a good word for nuclear energy? Or a bad word for coal? Revelle also recommended that we develop biomass energy from trees, plants and agricultural wastes.
Sequester carbon in trees. Revelle noted favorably President Bush’s proposal to plant a billion trees a year for the next 10 years, which could accumulate substantial amounts of carbon dioxide from the atmosphere. Revelle would have been happy to see public spending of several billion dollars annually to promote tree growth worldwide.
Roger Revelle proposed a range of approaches to address global warming. Inaction was not one of them. He agreed with the adage ”look before you leap,” but he never said ”sit on your hands.”
Pehr B, jag håller helt med. Och även verkligeten (20+ år därefter) håller med Cosmos-artikeln. Men jag kan tänka mig att klimataktivister redan då ogillade Revelles integritet, och att han även ’erkände’ poänger åt icke aktivister. Och än mer att han samarbetade med sådan och tom skrev populärvetenskapliga artikler med dem.
För dem som ser detta som en ’kamp’ är varje erkännande att andra (sidan) kan ha en poäng ett nederlag, ett vars ’skadeverkningar’ måste begränsas och även kunna avfärdas. Det är så jag ser denna story. Aktivistsidans försöker minimera ’skadan’ (inte för verkligheten, utan för agendan) med alla till buds stående medel.
Att de jobbade så hårt för att få bort Revelles namn i en återbublicering i en CRC-volym indikerar för mig att de redan då mer var inne på ett aktivistiskt krig än verklig vetenskap. Som förstås alltid publicerar alla möjliga tolkningar och versioner. Som tävlar mot varandra. Att Cosmos-artikeln visat sig stämma bättre är säkert en extra nagel i ögat för dem …
Som jag menar: Storyn här är inte exakt hur Cosmos-artikeln blev till med sina tre (legitima!) medförfattare. Utan det krig som ena sidan utkämpat därefter för att få revidera historien. Och lite grand motiven och metoderna för detta krig …
Kolla bara: 20+ år senare visar det sig att Singer (och Revelle) hade rätt i det mesta, och aktivisterna skräna fortfarande om vad hans sekreterare fick för känslor, eller om Lancasters .. det kan inte sägas så mycket tydligare.
Storyn här är inte att Revelle var med som författare på en sansad sammanfattande beskrivning av läget där Singer var pådrivande. Utan om vad aktivistsidan ville göra pga av detta för sin saks skull och efter detta …
Pehr Björnbom 2013/06/01 kl. 14:55
Som jag skrivit tidigare har jag inte varit speciellt isatt i den här frågan. Nu har jag läst allt jag kommit över och kan hålla med om att Revelle kan ha varit inblandad i artikelskrivandet, åtminstone medgivit att hans namn får användas.
Det jag fortfarande undrar över är varför det var så viktigt för Singer att få med Revelle som medförfattare. Enligt Revelles sekreterare ringde Singer många gånger om samarbete för publicering av artikeln och när han inte fick något medgivande svar gjorde han ett personligt besök hos Revelle. Ansåg sig inte Singer själv som en tillräcklig auktoritet för publiceringen av artikeln?
Gunbo, det låter konstigt att Revelles sekreterare skulle ha avlyssnat Revelles telefonsamtal med Singer. De kan ju dessutom haft telefonkontakt utan att hon var närvarande och kände till det.
Att Singer och Revelle hade ett längre möte om artikeln låter väldigt logiskt i mina öron. Eftersom det var viktigt för både Singer och Revelle hur den känsliga texten formulerades så fanns det stor anledning för dem att träffas och verkligen diskutera igenom formuleringarna.
Gunbo …
”Nu har jag läst allt jag kommit över”
Du har nu två ggr pratat om ett ’affidavit’ av Revelles dotter, som du tom säger dig ha läst! Även om ett affidavit av Revelles närmaste medarbetare. Jag ger dig en chans till att ’lägga tillrätta’ din story här. Innan jag lägger det till listan av medvetna osanningar du har försökt med här.
Jag har noll tolerans med eller respekt för lögnare. Och är därför mycket försiktig med att anklaga fölk för ljugande. Men min erfarenhet är att de som använder lögnen som redskap en gång tenderar att göra det som metod. Vilket alltså är ngt distinkt annat än att diverse klåpare klantar till det lite då och då och har fel om saker …
”Det jag fortfarande undrar över är varför det var så viktigt för Singer att få med Revelle som medförfattare … Ansåg sig inte Singer själv som en tillräcklig auktoritet för publiceringen av artikeln?”
Ibland poserar du här om att de olika sidorna borde försöka förstå och lyssna mer på varandra och respektera varandras ståndpunkter. Här, när detta faktiskt görs, vill du plötsligt spela ’oförstående’ inför den ambitionen. Hur skall du ha det egentligen?
Och har du ännu klargjort för sig själv varför du hoppade in i ämnet här ivrig att fäkta för och försvara en tredjehands-inblandads försvarstal efter att denne i domstol (förlikning) fått ta tillbaks alla sådana anklagelser. Till och med göra sådant mha grava osanningar?
Det är väl inget konstigt att Revelle skulle ha uttryckt osäkerheter om AGW? Det gjorde ju vetenskaparna i IPCC ända fram till att Ben Santer 1995(?) ändrade skrivningen i Summary for policymakers från ”we do not know” – till ”the balance of evidence (”bevisläget” – en term som används av vissa kretsar i Sverige än i dag) … discernible human influence …”
Pehr B,
”Gunbo, det låter konstigt att Revelles sekreterare skulle ha avlyssnat Revelles telefonsamtal med Singer. De kan ju dessutom haft telefonkontakt utan att hon var närvarande och kände till det.”
Så här säger Revelles sekreterare under ed:
For quite some time Dr. Singer had been trying to get Roger to work on an article that Dr. Singer was writing for the Cosmos Club Journal. He seemed quite anxious to get Roger’s comments. Roger would take letters or other materials received from Dr. Singer and put them underneath piles of paper on his desk. When Dr. Singer would call, I would get the letter or draft paper out from under the stack and put it on Roger’s desk, and then Roger would proceed to cover it up with other documents until it ended up back under the stack. After a series of unsuccessful attempts to get Roger to work on this document, Dr. Singer must have decided that the only way he was going to get this done was to come in person.
Vidare säger hon:
Walter Munk then called me in Cornwall during this period of early July 1992. Walter told me during our telephone converation that he was concerned about how the Cosmos article was beeing used, and that he beleived the article misrepresented Roger’s thoughts about the issues.
I told Walter that Roger had been very reluctant to be involved in this enterprise. Roger had his ways of postponing things until the issue became irrelevant and I thougt that was what Roger was doing here. When Dr. Singer would call I sort of knew what Roger’s response would be, and we kept putting it off, saying ”Roger has so many other things to do, etc”.
Jag vet inte varför hon medvetet skulle ljuga, speciellt som hon svurit ed på att tala sanning.
Och jag förstår fortfarande inte varför Singer var så angelägen om att få med Revelle som medförfattare till artikeln när Revelle inte verkade vara intresserad.
Gunbo …. skall du inte ens försöka?
Pehr #Gunbo, det låter konstigt att Revelles sekreterare skulle ha avlyssnat Revelles telefonsamtal med Singer.”
På den gamla goda tiden gick samtal via sekreteraren. Var du fått det ifrån att hon skulle avlyssnat samtalen vet jag inte, men som sekreterare visste man vem som ringde och vanligen uppgav de också ärende. Liksom Gunbo undrar jag varför du tror att sekreteraren skulle ljuga. Singer vet vi är politiskt aktiv, så hans motiv att få Revelle att skriva under en artikel denne inte var så intresserad av är inget mysterium: Revelles namn hade mer vikt än Singers vilket är nyttigt om man skall använda artikeln i lobbysyfte.
Nu får du väl ändå ge dig Gunbo. Ingenstans har det framgått att Revelle är helt ointresserad eller att hans åsikter inte ryms inom ramen för det som Cosmosartikeln behandlar. Vidare är det förstås inget konstigt alls att Singer vill ha med en känd forskare som Revelle. Hur tänkte du där? Det ger ju bara mer pregnans till det som står där, eller hur? Märk väl att innehållet i artikeln dessutom verkar harmoniera väl med vad Revelle själv faktiskt ansåg.
Vad sekreteraren säger är har ingen bäring öht på detta, mer än att Revelle kanske hade mycket att göra. Mer troligt är att om Revelle inte velat vara med hade han använt runda arkivet, och låtit sekreteraren placera ”skräpet” där. Så var tydligen inte fallet.
Dessutom: Raden av bevis från Lancaster etc övertygade inte lagens långa arm, så inte heller de spiritistiska fakta hämtade från andra sidan graven (Revelles alltså).
Thomas sluta larva dig …På 90-talet fanns både telefoner och email …
Och Christa Beran ger uttryck för åsikter, vad hon tror, vad hon bedömde, kände osv … och i mycket tom vad hon trodde att andra tyckte och kände, och att hon pratade med fler om sådant .. Jag tror inte hon ljög om sådant. Men substansen är noll. Och alltså det enda ’affidavit’ (Gunbo!) Lancaster lyckades få hop …
Och det kan mycket väl vara så att Revelle inte prioriterade detta så högt. Och vilken ’sida’ som ville lobba politiskt är väl totalt uppenbart Thomas. Redan då! Och Revelle var ju medveten om detta iom att han var med och skrev Cosmos artikeln. Olusten (om det nu var sådan) kan mycket väl berott på att han visste att där fanns andra på ’hans sida’ som inte gillade hans integritet. (Integritet har ju aldrig stått så högt i kurs hos många där … )
Olaus Petri,
”Vidare är det förstås inget konstigt alls att Singer vill ha med en känd forskare som Revelle. Hur tänkte du där? Det ger ju bara mer pregnans till det som står där, eller hur?”
Jo, det var det jag också kommit fram till. Politiskt var ju Singer motståndare till Al Gore och hans klimatpolitik och eftersom Revelle varit Gores lärare och mentor var det ett smart drag att få honom över på ”den motsatta sidan”.
”Märk väl att innehållet i artikeln dessutom verkar harmoniera väl med vad Revelle själv faktiskt ansåg.”
Nja, till en del, men inte allt. Enligt Revelles dotter ansåg han att det då, under början av 90-talet var för tidigt att investera enorma summor för att motverka klimatförändringarna men som hon skriver: ”
Will and other critics of Sen. Al Gore have seized these words to suggest that Revelle, who was also Gore’s professor and mentor, renounced his belief in global warming.
Nothing could be farther from the truth.”
Däremot kan Revelle ha bidragit till artikeln med förslagen på olika åtgärder för att reducera CO2:
Conserve energy by discouraging wasteful use locally
Improve efficiency in energy use.
Use non-fossil-fuel energy sources wherever this makes economic sense. Nuclear power is competitive now,
Solar energy, and other forms of renewable energy, should also become more competitive as their costs drop and as fossil-fuel prices rise.
Som Carolyn Revelle skrev: .”But he continued to recommend immediate prudent steps to mitigate and delay climatic warming.”
Gunbo … Du påstod dig ha läst Carolyn Revelles affidavit .. Skall du försöka ’lägga den storyn tillrätta’ eller behöver jag påminna dig för all framtid att du är oförmögen att hålla dig till sanningen?
Gunbo, sekreteraren har naturligtvis inte ljugit men hon har heller inte vetat om Revelle givit sitt medgivande till Singer eller inte. Hon kan bara vittna om att Singer sökt Revelle men hon kan inte veta vad Revelle och Singer sedan har pratat om, speciellt om de har pratat via Revelles hemtelefon, till exempel.
Revelles dotter ger däremot en insiktsfull redogörelse för vad Revelle ansåg. Vad dottern säger stämmer väl med vad som står i Cosmosartikeln och dottern (som även förmedlar övriga familjemedlemmars syn på saken) till och med använder artikeln som referens. Så jag tror att Revelle gick Singer till mötes för gammal vänskaps skull och för att han fann att de i mycket hade gemensamma åsikter.
Jag är alltså inte beredd att gå med på att Revelle gjorde bort sig med att låta sig vara medförfattare på denna artikel. Jag anser att artikeln måste anses spegla Revelles och Singers gemensamma åsikter.
Pehr B,
”Så jag tror att Revelle gick Singer till mötes för gammal vänskaps skull och för att han fann att de i mycket hade gemensamma åsikter.”
Kanske, men enligt sekreteraren var vänskapen Revelle och Singer emellan inte särskilt varm. Men vi lär inte få veta vad som egentligen hände. Som jag skrev ovan kan Revelle vara ”pappa” till artikelns förslag på olika åtgärder för att reducera CO2. De låter inte speciellt ”singerianska”. Förmodligen kom de överens om en kompromiss i utformandet av artikeln. Men, som sagt, det lär vi inte får veta om inte Singer avslöjar det.
Jag lämnar mer än gärna detta ämne nu. Jag hade ingen aning om att min kommentar till Johan M skulle leda till ett sådant rabalder. Men frågan verkar vara otroligt känslig för en del, vilket ju har med den politiska dimensionen att göra.
Käre Gunbo, din tvångsmässige skarvare.
Nu är det över fem dygn sedan(*) du körde med den uppenbara osanningen om att ha läst ett icke-existerande domstolsdokument. Vilket du hänvisar till igen, tre dygn senare. Och nu har det gått ytterligare precis två dygn sedan jag påpekade denna osanning för dig, och uppmanade dig att ’lägga din story tillrätta’. (Dvs ta tillbaks din BS).Du har påmints om, och sett detta många ggr under helgen. Men i stället valt att bluddra på om annat och försöka blanda bort korten (som tex ovan).
Vad jag länge har undrat, och nu (gällande dig) undrar i långt skarpare ordalag är varför du (och många på din sida) är så notoriskt oförmögna att hålla er till sanningen när ni vill heja på på klimathotet. Varför ta till uppenbara lögner även om saker som är så lätt kontrollerbara?
Hur kan någon hävda att den ’inte valt sida’ eller ’bara vill ta reda på sanningen’ etc samtidigt som den ljuger ihop ’de egna argumenten’ och ens förvänta sig att bli tagen på allvar? Eller trodd ang sina anförda ’motiv’!? Det går inte ihop i min värld (och skälet är nog också att det inte går ihop. Dvs även motiven är inte hederligt redovisade)
Tyvärr så kommer du att få höra detta många ggr framöver, varje gång du försöker framställa dig som ’honest broker’.
Jag har precis noll respekt för dem som medvetet använder lögnen som ’metod’
(*) Gunbo 2013/05/28 kl. 22:02
”… Likaså läste jag Christa Berans (Revelles sekreterares) ”affidavit” liksom hans dotters ”
Gunbo, eftersom artiklar med flera författare enligt min mening nästan alltid är kompromisser så är jag helt enig med dig om detta.
Jag antar att Al Gore sett Fred Singers åsikter som ett problem för sina planer på att verka politiskt med klimatfrågan som speciell inriktning. För Gore måste det ha varit frustrerande att Revelle, som han refererat till som vetenskaplig mentor, så pass mycket delade åsikter med Singer att de kunde skriva en artikel tillsammans. Men Gore är politiker medan Singer och Revelle är framstående vetenskapliga forskare så Gores intressen borde inte få göra det känsligt för Revelle och Singer att publicera tillsammans. Tyvärr är det skillnad på vad som borde vara och hur det är i verkligheten, den senare kan bli ganska sjabbig verkar det som.
Jag tycker det var bra av Revelle och Singer att göra slag i saken trots dessa obekväma omständigheter. Jag anser att Cosmosartikeln är mycket värdefull för att få perspektiv på klimatvetenskapens och klimatfrågans utveckling.
Därmed kan vi avsluta debatten!
Pehr B,
”Därmed kan vi avsluta debatten!”
Tack!
Jonas,
”Varför ta till uppenbara lögner även om saker som är så lätt kontrollerbara?”
Att du orkar!
Om jag i misstag (av glömska) skrev att Revelles dotters skrivelse var en affidavit (både Lancasters och Berans skrivelser var sådana) förstår jag inte varför det ska kallas lögn. På vilket sätt ändrar det saken? Alla tre berättade om sin uppfattning om Revelle vs. Singer.
Gunbo, det är ju du som ’orkar’ ägna 5 dygn åt att försöka kämpa för att få åtminståne lite smuts att fastna på Singer … för det är det enda du kämpat för. Och det är dina metoder där som kritiseras. Ja inte bara dina, utan hela den kampanjen som din sida velat driva tills den smutskastade fick nog och tog det till domstol.
Lancasters disposition är ju ’svarandes’ och förstås det bästa han kunnat sammanställa för att motivera sin smutskastning fram till dess (och som du noterat har han tagit upp det igen)
Christa Berans var det enda vittnesmål han åberopade där. Valda citat och länkar till andra är det ju han själv som ställt samman (för att rättfärdiga sig)
Carolyn Revelle var inte delaktig i rättsprocessen (som du upprepat försökt göra gällande),
Du hade två dygn på dig att rätta till dettat, ifall det nu skulle varit ett ’misstag’, men även det är extremt svårt att tro. Dessa av Notarius Publicus vidimerande dispositionerna såg fullständigt annorlunda ut än de korta citat av en WaPo-artikel. Vidare hävdade du att även hans närmaste medarbetare skulle ha skrivit ett affidavit, emedan det var en märklig respons på ett TV-program!?
Jag är närmast 100% säker på att du heller inte har läst den Washington Post Artikel du nu hävdar att du ’glömde’ inte var en juridisk disposition. Dvs att du igen skarvar för att täcka upp tidigare osanningar.
På vilket sätt ändrar det saken?
Cosmos artikeln, hur den blev till, att Singer var initiativtagare och drev på, och att Revelle var medförfattare och fick med sina käpphästar .. allt detta ändras inte. Men det har heller inte varit på tapeten annat än för vissa rabiata aktivister som ägnat 20+ år åt att försöka ändra historien om en sådan banal sak som en gemensam populärframställning av två(tre) från lite olika sidor.
Nej vad det handlar om är att du så ofta inte förmår hålla dig till sanningen. Och när detta uppdagas, att du försöker täcka upp för det med mer och värre skarvande …
Som jag sagt: Varför håller (även) du på så? Vad är det som är så oövervinnligt svårt med att argumentera hederligt (och ifall det sker, rätta till ärligt gjorda misstag direkt)? Vad är det med er?
PS Jo, du har antytt att du vill att debatten skall vara slut … Al Gore brukar hävda samma sak: ”The debate is over!” 😉 DS
Alla kan göra ärliga misstag. Och sådana rättar ärliga människor till.
Men